Berggren, Johan Gabriel (1743 – 1830)

Levnadstid: 5 januari 1743 – 3 augusti 1830

Ämbetstid: 1 maj 1794 – 3 augusti 1830

Kyrkoherde i Madesjö.

Johan Gabriel Berggren föddes i Kalmar som son till hattmakaren Jonas Berggren och hustrun Anna Elisabeth Lorensdotter Gudmunsson. Efter studierna i Uppsala blev han utsedd till bataljonspredikant i Kalmar regemente år 1769. Den 19 augusti 1792 valdes Johan Gabriel Berggren till kyrkoherde i Madesjö. På grund av ett nådår hade utlysts, kunde inte Berggren tillträda posten förrän den 5 maj 1794. I väntan på tillträdandet fick Berggren hederstiteln fältprost, en titel som han kom att använda i resten av sitt liv.

Johan Gabriel Berggren var en mycket sjuklig man. Han led av gikt och olika förkylningssjukdomar, mot slutet av sitt liv blev han även blind av grå starr. På grund av detta blev han tvungen att söka hjälp hos olika adjunkter under hela sin ämbetstid. Trots detta visade sig Johan Gabriel Berggren vara en kraft att räkna med, i en tid då mycket förändrades i Madesjö. Under Berggrens tid reformerades fattigvården och utbildningsväsendet i socknen. En skolmästare anställdes och en skola inrättades i det gamla fattighuset. Berggren låg själv bakom ett förslag att starta en särskild skola för de fattiga i socknen, ett förslag som inte godkändes av sockenstämman.

Johan Gabriel Berggren låg bakom en del förändringar angående kyrkobyggnaden i Madesjö. 1799 köptes en ny orgel och ungefär samtidigt införskaffades korpallar, så att äldre kunde inta nattvarden lättare. 1827 påbörjades byggnationen av kyrkotornet i Madesjö med vicepastorn Pehr Runbäck som initiativtagare. Tornet stod färdigt vid midsommaren 1830, knappt två månader efter invigningen dog Johan Gabriel Berggren.

Referenser

Olsson, Bror, Kalmar stifts herdaminne: det gamla kalmarstiftets klerus från äldsta tider till våra dagar, Dillbergs bokhandel [distributör], Kalmar, 1947-1980

Westmar, Helge (red.), Madesjö sockens historia. 1, Madesjö, 1961

AP

 

Frigelius, Petrus (1708 – 1791)

Levnadstid: 28 januari 1708 – 26 september 1791

Ämbetstid: 1756 – 1791

Kyrkoherde i Madesjö.

Petrus Frigelius föddes i Åby som son till lantmätaren Samuel Frigelius. Efter studierna i Uppsala blev Petrus Frigelius lektor i Kalmar år 1742. Petrus Frigelius har blivit mycket ihågkommen och uppskattad för de resor han gjorde runtom Kalmar stift under 1740- och 50-talen. Syftet med de här resorna var att rita av kyrkorna och särskilda kyrkoinventarier i stiftet.

Petrus Frigelius efterträdde Petrus Näsman på posten som kyrkoherde i Madesjö. Därmed kom Frigelius att se över det avslutande skeendet av kyrkobyggnationen i Madesjö, vilket vållade en del konflikter då sockenstämman och Petrus Frigelius inte var överens om kyrkans interiör. Bland annat var de oense om hur bänkarna skulle placeras i kyrkorummet. Den 16 januari 1757 invigdes den nya kyrkan i Madesjö, vid samma datum installerades även Petrus Frigelius formellt som kyrkoherde.

Referenser

Olsson, Bror, Kalmar stifts herdaminne: det gamla kalmarstiftets klerus från äldsta tider till våra dagar, Dillbergs bokhandel [distributör], Kalmar, 1947-1980

Westmar, Helge (red.), Madesjö sockens historia. 1, Madesjö, 1961

AP

Näsman, Petrus (1686 – 1755)

Levnadstid: 1686 – 20 februari 1755

Ämbetstid: 1 maj 1741 – 20 februari 1755

Kyrkoherde i Madesjö.

Petrus Näsman (stavas ibland Naesman) föddes i Dalarna. Det bör tilläggas att vid denna tid tillhörde det ovanligheterna att en person blev kyrkoherde i en socken där man inte var född. Efter studierna i Uppsala blev Näsman bataljonspredikant i Västmanlands och Dala regementen. Näsman deltog i det Stora Nordiska kriget och var på fälttåg i både Polen och Ryssland. Vid tjänstgöringens slut belönades Näsman med posten som kyrkoherde i Hulterstad.

Efter Bechstadius död testpredikade Näsman för församlingen i Madesjö. Kyrkoherdevalet hölls den 9 mars 1740, vilket Petrus Näsman vann med en överväldigande majoritet av rösterna.

Petrus Näsman spelade en nyckelroll i genomdrivandet av beslutet att uppföra en ny kyrka av sten vid sockenstämman 1752. Näsman avled innan den nya kyrkan invigdes.

Referenser

Olsson, Bror, Kalmar stifts herdaminne: det gamla kalmarstiftets klerus från äldsta tider till våra dagar, Dillbergs bokhandel [distributör], Kalmar, 1947-1980

Westmar, Helge (red.), Madesjö sockens historia. 1, Madesjö, 1961

AP

Bechstadius, Carl (1690-1739)

Levnadstid: 8 januari 1690 – 20 november 1739

Ämbetstid: 1739

Utsedd till kyrkoherde i Madesjö.

Carl Bechstadius utsågs till Nils Sandbergs efterföljare vid dennes död, men avled själv innan han hann tillsättas på posten. Dessförinnan hade Carl Bechstadius tjänstgjort som amiralitetspastor i Det Stora Nordiska krigets slutskede.

Referenser

Olsson, Bror, Kalmar stifts herdaminne: det gamla kalmarstiftets klerus från äldsta tider till våra dagar, Dillbergs bokhandel [distributör], Kalmar, 1947-1980

Westmar, Helge (red.), Madesjö sockens historia. 1, Madesjö, 1961

AP

 

Sandberg, Nils (1684 – 1738)

Levnadstid: 4 maj 1684 – 11 november 1738

Ämbetstid: 16 februari 1712 – 11 november 1738

Kyrkoherde i Madesjö.

Nils Sandberg föddes i Persnäs och var son till kyrkoherden Gustaf Passenius och dennes hustru Maria Stolpe, vilken var Aron Petri Stolpes yngsta dotter. Nils hette från början Passenius efter sin far, men svärfadern Haquinus Svenonis Sandberg lovade att finansiera hans utbildning om Nils tog svärfaderns efternamn. År 1710 erlade Nils Sandberg en magisterexamen i Lund och skickades därefter till Madesjö för att ersätta den avgående kyrkoherden Nicolaus Braun. Nils Sandberg blev på kort tid mycket omtyckt i socknen, vilket ledde till att han prästvigdes i Madesjö den 18 augusti 1711 och fick fullmakt den 16 februari 1712.

Under Nils Sanbergs ämbetstid i Madesjö grundades järnbruket i Flerohopp. Enligt traditionen var det Nils Sandbergs idé att ta de första bokstäverna i initiativtagarnas namn (Fleetwood, Rothlieb och Hoppenstedt) och bilda namnet Flerohopp.

Referenslista

Olsson, Bror, Kalmar stifts herdaminne: det gamla kalmarstiftets klerus från äldsta tider till våra dagar, Dillbergs bokhandel [distributör], Kalmar, 1947-1980

Westmar, Helge (red.), Madesjö sockens historia. 1, Madesjö, 1961

AP

 

 

 

Braun, Nicolaus (1658 – 1729)

Levnadstid: 1 augusti 1658 – 10 september 1729

Ämbetstid: 1693 – 1711

Kyrkoherde I Madesjö och sedermera biskop i Kalmar stift. Son till företrädaren Nicolaus Brodderi Braun och dennes hustru Christina Larsdotter Walleria.

Nicolaus Braun föddes i Fagerhult. År 1670 började han skolan i Kalmar, och han började studera i Uppsala 1676. Efter att ha avlagt magisterexamen år 1685 begav sig Nicolaus Braun ut på olika studieresor runtomkring i Europa. År 1691 blev han hushållspräst hos Maria Kurck.

Som kyrkoherde

Vid faderns död i maj 1693 utsågs Nicolaus Braun till efterträdare på posten som kyrkoherde i Madesjö. På grund av att Brodderi Braun hade dött tidigt under kyrkoåret, samt att änkan efter fadern Elisabeth Månsdotter Alandria tog ut ett nådår, kunde  Nicolaus Braun inte installeras förrän påsken 1695.

Som kyrkoherde är Nicolaus Braun mest känd för sin beslutsamhet och handlingskraft gällande ombyggnationer av kyrkobyggnaden och prästgården. Däribland konstruerades en läktare i kyrkan och nya altartavlor införskaffades. Nicolaus Braun tog även initiativet under sockenstämman år 1708 att köpa in en orgel samt att anställa en organist.

Vid biskop Henning Schüttes död på nyårsafton 1707 utsågs Nicolaus Braun, efter omfattande förhandlingar, till interimsbiskop år 1709. Nicolaus Braun utsågs till fullvärdig biskop den 21 april 1711.

Som biskop

Nicolaus Brauns första tid som biskop präglades av svårigheter. För att täcka de kostnader som orsakades av det Stora Nordiska kriget tog staten kyrkokassorna i beslag. År 1711 drog en pestepidemi genom Kalmarregionen. Epidemin var så allvarlig att skolor tvingades stänga, bröllop upphörde och människor fick inte längre begravas inne i Kalmar utan hänvisades till områden utanför staden. I kontrast till den första tiden av kaos, rådde det stabilitet under Nicolaus Brauns senare tid som biskop med relativt få tvister med domkapitlet.

Referenser

Olsson, Bror, Kalmar stifts herdaminne: det gamla kalmarstiftets klerus från äldsta tider till våra dagar, Dillbergs bokhandel [distributör], Kalmar, 1947-1980

Westmar, Helge (red.), Madesjö sockens historia. 1, Madesjö, 1961

AP

Månsdotter Alandria, Elisabeth

Levnadstid: 8 december 1627 – 20 maj 1707

Elisabeth Månsdotter Alandria föddes i Kalmar och var dotter till kyrkoherden i Ljungby Magnus Magni Alander och dennes hustru Elisabeth Eriksdotter.

Det är oklart när Elisabeth Månsdotter Alandria ingick äktenskap med Aron Petri Stolpe. Folke Petersson uppger i Madesjö Sockens Historia band 1 att de båda personerna bör ha ingått i äktenskap i slutet av 1640-talet samt att Aron Petri Stolpe hade haft en hustru av okänd härkomst och namn sedan innan. De fick fyra barn; sönerna Petrus (f.1651) och Magnus (f.1653) samt döttrarna Elisabet (f.165?) och Maria (f.1659.) Det bör även nämnas att Aron Petri Stolpe hade barn ifrån det tidigare äktenskapet. Något som kom att spela en stor roll i arvstvisten efter Aron Petri Stolpes död.

Kyrkoherdetvisten efter Aron Petri Stolpes död

Vid Aron Petri Stolpes bortgång i april 1673 blev Elisabeth Månsdotter Alandria en central figur i konflikten om vem som skulle efterträda herr Stolpe som kyrkoherde i Madesjö. I vanliga fall skulle en efterträdare ha utsetts av domkapitlet i Kalmar stift. Det som gjorde saken mer komplicerad var att greven i Södra Möre grevskap, Axel Oxenstierna d. y. hade medbestämmanderätt i frågan. Axel Oxenstierna d. y. agerade inte direkt i frågan utan lät utse två representanter i förhandlingarna med socknen och domkapitlet. Dessa var två ämbetsmän vid namn Israel Lagerfelt och Jakob Sneckenberg.

Lagerfelt, Sneckenberg och domkapitlet i Kalmar kom snabbt överens om en lämplig kandidat vid namn Lars Bonde. Lars Bonde tycktes vara ett säkert kort för han var gift med Brita, en dotter till Aron Petri Stolpes och hans första hustru. Den här planen gick i stöpet när Lars Bonde av oklar anledning vägrade att lämna en försäkran angående försörjningen av änkan efter Aron Petri Stolpe, Elisabeth Månsdotter Alandria. Tack vare sin make åtnjöt Elisabeth Månsdotter Alandria en hög popularitet hos befolkningen i Madesjö. En kyrkoherde som inte kunde försörja änkan var därmed otänkbart.

I den här situationen steg komministern Olof Juncaeus i Idehult fram som en självutnämnd kandidat till kyrkoherdeposten. Juncaeus hade många anhängare i socknen och baserade sitt anspråk på att försöka tona ner Aron Petri Stolpes popularitet i socknen. Domkapitlet i Kalmar tog dock inte Juncaeus anspråk på allvar och han avfärdades. Samtidigt befäste Elisabeth Månsdotter Alandria sin position genom att kontakta kung Karl XI, som av en händelse var på resa genom trakterna kring Kalmar under hösten 1673. Med kunglig hjälp lyckades Elisabeth Månsdotter Alandria nå en kompromiss med Lagerfelt och Sneckenberg att tjänsten skulle ges till någon som var villig att änkekonservera* Elisabeth Månsdotter Alandria eller att den skulle ges till Lars Bonde med dennes uttryckliga löfte att ta hand om änkan.

Den 8 mars 1674 kallades samtliga inblandade parter till möte i Madesjö prästgård. Där slogs det fast att Lars Bonde fortsatte sin vägran att ta hand om Elisabeth Månsdotter. Därmed var hans kandidatur till ända. Istället tillsattes en student vid namn Nicolai Grysenius tillfälligt på posten. Grysenius var villig att gifta sig med Elisabeth Månsdotter, men han blev snabbt impopulär bland den falang som tidigare hade stött Olof Juncaeus. Detta gjorde att domkapitlet gav Juncaeus beskedet att han aldrig kunde bli kyrkoherde i Madesjö samt ett ultimatum där Juncaeus tvingades upphöra med sina intriger, eller avlägsna sig ifrån socknen.

Trots domkapitlets beslut blev Grysenius avfärdad av socknen på grund av sin ”nyckfullhet.” Domkapitlet och greve Oxenstierna utsåg Nicolaus Brodderi Braun till kyrkoherde i Madesjö. Brodderi Braun hade blivit änkeman 1674 och kunde därmed uppfylla kravet angående försörjningen av Elisabeth Månsdotter Alandria. Giftermålet ägde rum den 24 juni 1676.

Mellanspel och efterspel

Samtidigt som konflikten om kyrkoherdeämbetet i Madesjö var Elisabeth Månsdotter Alandria indragen i en komplicerad arvstvist med sina styvbarn. Det existerar inga dokument som säger hur den här konflikten löstes. Vad som är klarlagt är att Elisabeth Månsdotter Alandria hade en mycket ansträngd relation till sina styvbarn, som kan ha bidragit till Lars Bondes ovilja att försörja sin styvsvärmor. När Nicolaus Brodderi Braun dog i maj 1693 tog Elisabeth Månsdotter Alandria ut ett nådår och flyttade därefter till Hagnebo.

Referenser

Olsson, Bror, Kalmar stifts herdaminne: det gamla kalmarstiftets klerus från äldsta tider till våra dagar, Dillbergs bokhandel [distributör], Kalmar, 1947-1980

Westmar, Helge (red.), Madesjö sockens historia. 1, Madesjö, 1961

* änkekonservering innebär att den som tillträder en tjänst måste gifta sig med företrädarens änka. Förekom främst inom prästerskapet och särskilda hantverkargrupperingar.

AP

 

 

Braun Brodderi, Nicolaus (1617 – 1693)

Levnadstid: 29 april 1617 – dog 18 maj 1693

Ämbetstid: 6 juni 1676 – 18 maj 1693

Kyrkoherde i Madesjö.

Nicolaus Brodderi Braun (andra stavningar såsom Brun och Bruun förekommer) föddes i Fagerhult i en relativt enkel bakgrund. År 1630 rekommenderades Brodderi, av kyrkoherden i Fagerhult, Petrus Simonis, att påbörja studier i Kalmar. Brodderi fortsatte sina studier i Königsberg, för att sedan erlägga magisterexamen i Uppsala år 1649. Efter studierna innehade Brodderi  diverse kyrkliga ämbeten, däribland slottspredikant och kyrkoherde i Fagerhult.

Efter en extremt utdragen konflikt om kyrkoherdeämbetet i Madesjö efter Aron Petri Stolpes bortgång, tillsattes Nicolaus Brodderi Braun av domkapitlet i Kalmar år 1676. Då hade Madesjö varit utan kyrkoherde i närmare tre år.

Nämnvärda händelser under Nicolaus Brodderi Brauns ämbetstid var att Madesjö kyrka utsattes för ett inbrott den 23 april 1685. Inbrottstjuven lyckades ta sig in i sakristian där denne kom över en ansenlig summa pengar.

Nicolaus Brodderi Braun var far till kyrkoherden och sedermera biskopen i Kalmar stift Nicolaus Braun.

Referenser

Olsson, Bror, Kalmar stifts herdaminne: det gamla kalmarstiftets klerus från äldsta tider till våra dagar, Dillbergs bokhandel [distributör], Kalmar, 1947-1980

Westmar, Helge (red.), Madesjö sockens historia. 1, Madesjö, 1961

Rekommenderade länkar

http://www.geni.com/people/Nicolaus-Brodderi-Braun/6000000012499194419

AP

Kalmarkriget 1611-1613

Kalmarkriget är det vanligaste namnet på det krig som utspelades mellan Danmark och Sverige mellan åren 1611 till 1613. Anledningen till detta är att striderna anses ha varit som häftigast i trakterna kring Kalmar och på den svenska sydostkusten. På västkusten benämns konflikten ofta som Brännefejden (på grund av att både svenskar och danskar brände ned ett stort antal gårdar i området.) I Jämtland och Härjedalen kallas kriget ofta för Baltzarsfejden (Baltzar Bäck var en svensk befälhavare i det området.)

Kriget var i princip en maktkamp om Östersjöområdet och dess rika handel. Kalmarkriget hade föregåtts av åratal av vapenskrammel och hårdför retorik mellan de båda staterna. Till  exempel fanns den så kallade Lappmarksfrågan där både den svenske kungen (Karl IX) och den danske kungen (Christian IV), gjorde anspråk på Lappmarken och dess befolkning. Vidare grundade Karl IX Göteborg år 1607. Karl IX gav Göteborg omfattande fiske- och handelsrättigheter, som av danskarna uppfattades som en svår kränkning.

Krigets inledningsskede 

Under våren 1611 såg Danmark sin chans att gå till attack. Sverige var inblandat i flera fälttåg i öster mot Polen och Ryssland. Den 4 april förklarade Danmark krig mot Sverige. Den danska hären, som leddes av kung Christian IV, påbörjade en offensiv från Kristianopel med Kalmar som mål den 24 april. I början av maj nådde danskarna Kalmar där belägringen av både staden och slottet påbörjades. Kalmar stad togs med storm den 27 maj, med stora civila förluster som följd. Karl IX blev smått överraskad av anfallet, han hade räknat med att danskarna skulle anfalla Göteborg, vilket gjorde att de svenska förstärkningarna till Kalmar fördröjdes. Först den 9 juni 1611 anlände Karl IX med en svensk armé i Ryssby strax norr om Kalmar. Svenskarna lyckades även kringgå de danska styrkorna och nedgjorde den danska garnisonen i Kristianopel helt och hållet.

Den svenska strategin var nu att omringa danskarna och tvinga in dem i Kalmar stad, för att sedan anfalla från Kalmar slott. Trots Danmarks totala dominans till havs lyckades förstärkningar i form av utländska legosoldater i svensk sold att ta sig in till slottsgarnisonen från sjövägen . Den 17 juli går svenskarna till attack, det är första gången de båda konungarna möts i strid. I stridens hetta brinner stora delar av Kalmar ned till grunden. Striden slutar med att båda parter retirerar, en del svenskar faller tillbaka till slottet medans Karl IX drar tillbaka till Ryssby. Danskarna stannar kvar i det som är kvar av staden för att ta itu med garnisonen på slottet.

Den 20 juli anländer Christer Some för att ta befälet på Kalmar slott. Inom kort blir dock slottet inringat av danska styrkor både från land och till sjöss. Some beslutar på eget bevåg att förhandla med danskarna angående kapitulation. Till en början motsätter sig underordnade officerare och soldater beslutet. Some lyckas övertala manskapet att krutförrådet aldrig skulle hålla för en längre belägring. Därmed inleds förhandlingar som slutar med att Kalmar slott, den 3 augusti, kapitulerar till fienden. Some går även över till dansk tjänst. Blott några dagar senare faller även Borgholms slott och Öland kommer därmed under dansk kontroll. Vid varselblivandet av nyheterna från Kalmar och Öland blir Karl IX enligt äkta Vasamanér rosenrasande, vid ett tillfälle skall Karl IX ha utmanat Christian IV på en duell, man mot man, via brevkorrespondens. I slutet av juli 1611 går danskarna på offensiven genom att anfalla de förskansade svenskarna i Ryssby. Tre danska anfall slogs tillbaka av svenskarna i Ryssby. I september återtågade danskarna till Kalmar där de förberedde sig för vintern. I slutet av september gjorde svenskarna, under ledning av kronprinsen Gustav Adolf, ett lyckat anfall mot Öland. Borgholm föll den 7 oktober 1611. Därmed var Öland åter i svenskarnas händer.

Skövlingar, belägringar och till slut fred

Den 30 oktober 1611 dog Karl IX i Nyköping. Han efterträddes av den då minderårige Gustav II Adolf. Detta gjorde att en förmyndarregering sattes upp och statsmannen Axel Oxenstierna utnämns till rikskansler. Danskarna såg chansen att gå till anfall och gjorde en frammarsch mot Växjö. Mot Christians förmodan gjorde Gustav II Adolf en framstöt mot det danska Skåne där staden Vä brändes. Danskarna svarade med att bränna ned Växjö. Den 10 till 11 februari 1612 stod slaget vid Vittsjö, där Gustav II Adolf med nöd och näppe, hann undan danskarna. Den 5 maj inleddes belägringen av Älvsborgs fästning. Befälhavaren Olof Stråle på fästningen var fast besluten att Älvsborg inte skulle bli ett nytt Kalmar. Dock tvingades man ge efter för den danska övermakten den 24 maj. I mitten av juni 1612 lyckades även danskarna att återta Öland.

I början av sommaren 1612 såg det ut som om Danmark kan ta hem en promenadseger genom att marschera mot Jönköping och senare Stockholm. Två danska arméer, den östra och den västliga ger sig av mot Jönköping. Den östra tvingas att vända tillbaka till Kalmar på grund av hårt motstånd från svenska trupper och bondeuppbåd. Den västra armén lyckas nå Jönköping och staden bränns. Christian IV bestämmer sig för att använda av sjövägen för att anfalla Stockholm. Sjöexpeditionen nådde Stockholm den 3 augusti, men tvingas tillbaka redan den 10 augusti på grund av oväntat hårt motstånd. Under resten av kriget förekommer endast mindre drabbningar mellan danskar och svenskar. Gerillakrigföring blev ett vanligt inslag i striderna mellan danska reguljära trupper och svenska bönder. Med hjälp av engelsk medling förhandladess fred fram i Knäred den 20 januari 1613. Däribland tvingades Sverige att betala Älvsborgs andra lösen på en miljon silvermynt.

Madesjö socken under Kalmarkriget

Minnet av Kalmarkriget lever fortfarande starkt bland befolkningen i Madesjö. Det starkaste minnet är kanske Sven Håkansson Krååk och slaget vid Jutebackarna. Slaget stod den 6 september 1612 i huvudsak kring Jutabacken som ligger en bit ifrån Madesjö kyrka. Den danska styrkan bestod av omkring 100 man fotfolk och ryttare. På den svenska sidan fanns omkring tjugo frivilliga bönder. Enligt traditionen skall Krååk ha klätt ut sig till en tiggare som sedan betalades för att visa vägen till Ebbehult av befälhavaren för den danska styrkan. Krååk skall sedan ha lett in den danska styrkan på ett villospår där bönderna låg i bakhåll. För att signalera bönderna att gå till anfall drog Krååk fram en hjullåspistol och skött officeren till döds. Vid den inledande fasen av slaget nedgjordes majoriteten av den danska styrkan. Den återstående delen som uppgavs vara ryttare flydde söderut men hans upp vid Göstorp, där även de dödades. Kropparna gjorde man av med genom att slänga dem i ett kärr i närheten.

Huruvida det gick till som traditionen lyder är osäkert. Att den danska styrkan skulle ha haft Ebbehult som mål är inte särskilt troligt. Istället är det mer troligt att den danska expeditionen var på jakt efter den upproriske kyrkohedern Petrus Magni Stolpe. Dessutom är det inte heller särskilt troligt att Krååk lyckades med hjälp från endast bönder. Vid den här tiden finns det belägg för att Krååk hade några knektar till sitt förfogande, rimligen måste en del av dem ha deltagit i slaget.

Som tack för sina insatser vid Jutebackarna tilldelades Sven Håkansson Krååk ägor i Ebbehult och Knalltorp. Efter kriget fortsatte Krååk att tjäna kronan genom att leta upp ”landsförrädare”, det vill säga bönder som hade svurit trohet till den danske konungen. Särskilt Öland drabbades hårt av detta på grund av att ön hade bytt herrar ett flertal gånger under krigets gång.

Referens

Danielsson, Peter, Kalmarkriget 1611-1613, Sancte Christophers gille, Kalmar, 2011

Westmar, Helge (red.), Madesjö sockens historia. 1, Madesjö, 1961

AP

Stolpe, Aron Petri (d.1673)

Levnadstid: Födelsedatum är okänt – dog den 28 april 1673

Ämbetstid: 1643 – 1673

Äldste son och efterträdare till Petrus Magni Stolpe. Efter studierna i Uppsala återvände Aron Petri till Madesjö, där han hjälpte sin far i allehanda sysslor. Aron Petri Stolpe efterträdde sin far som kyrkoherde i Madesjö 1643 och installerades officiellt året därpå.

En viktig händelse under Aron Petri Stolpes ämbetstid var den stora skogsbrand som år 1652 drog fram genom socknen. Prästgården och den medeltida träkyrkan totalförstördes i lågorna. Prästgården återuppbyggdes inom en relativt kort tid och gudstjänsterna hölls i dess sädeslada, medans den nya kyrkan byggdes.

Aron Petri Stolpe var en mycket ivrig och nitisk kyrkoherde. Han var emot diverse osedligheter och onyttigheter. Bland annat motsatte han sig ”det förargerliga tobaksförsäljandet och rökandet” i socknen. Aron Petri Stolpe var även en mycket populär kyrkoherde. På ålderns höst lät socknen stå för alla kostnader för de ombyggnationer som krävdes för att kunna göra ett sittplats åt Aron Petri Stolpe i predikstolen. 1672 utnämndes Aron Petri Stolpe till prost över Södra Möre, men han avled den 28 april 1673 och hann därmed uträtta ytterst lite som prost.

Aron Petri Stolpe och hans hustru Elisabeth Månsdotter Alandria var även finansiärer bakom den dopfunt, som år 1655 skänktes till den nybyggda kyrkan i Madesjö. Dopfunten används än idag.

Källor

Olsson, Bror, Kalmar stifts herdaminne: det gamla kalmarstiftets klerus från äldsta tider till våra dagar, Dillbergs bokhandel [distributör], Kalmar, 1947-1980

Westmar, Helge (red.), Madesjö sockens historia. 1, Madesjö, 1961

AP