Litteratören Albin Törnblom från Linköping återkom i september 1885 för att åter göra en insats. Många av medlemmarna kunde inte hålla sina löften utan blev strukna eller lämnad föreningen självmant.
Festen blev mycket besökt och ganska animerad. Man öppnade med ”Gud är oss en väldig borg” och Törnblom talade om frihetssträvandet (särskilt allmän rösträtt) , den frireligiösa rörelsen och nykterhetssträvandena. Föredraget var livligt och de unga damerna såg förtjusta ut, men hundratusenkarlarna såg liksom spökrädda ut, för nog var det bra att arbetarna höll sig nyktra för då gjorde de bättre skäl för dag-penningen, ”men allmän rösträtt och likställighet inför lagen — hu då!” utbrast GR (Gustaf Roséen, Barometern) och fortsatte ’jag tror jag tar mig en liten konjak, jag har liksom frosskakningar” .
( 1 0 . 9 . 1 885)
