Kategori: Präster

En gammal beskrifning öfver Madesiö socken i anledning af Kongl. Vetenskaps Academiens Handlingar för Jan. Febr. och Martii Månader 1741, pag. I.

Författad af Mag. PETRUS NAESMAN
Probst öfver Söderemöre Härad och Kyrkoherde i Madesiö.

Madesiö är belägen i Småland, Calmare Höfdingedöme och Södra Möre Härad; Kyrkan ligger nästan midt i Socknen, 3 mil i Väster från Calmare Stad, 1/2 fierdings väg från landsvägen, som sträcker sig härigenom Socknen emellan Calmare och Wexiö.

Enligit en god Charta, uprättad af framledne Landtmätaren Frigell, öfver Madesiö, är. Socknens Area eller öfvertog 4 1/6 quadrat mil eller 96143 tunneland, Efter jordeboken består Socknen af 93 3/4 Mantal eller hela Hemman; altså belöper sig inemot 1000 tunnelands Area på hvart helt Hemman. I Socknen finnas 16 små insiöar och 3 stycken åar, hvilkas Area tilhopa är litet drygare är 2000 tunneland, så at det torra stiger jämt til 94000 tunneland. Ehuru här i Socknen ej finnas någre byar, utan bara enstaka Hemman, hvilka äro tämligen klufne i 4 och 8 delar: Så at Socknen dymedelstår tämmeligen folkrik och någorlunda rögd, eller up-brukad : så kan man ändå i allmänhet ej räkna mer än 20 tunneland åker och 100 tunneland äng på hvart helt Hemman, derföre öfverblifver vid pass 972 tunneland utmark för hvart Hemman, och för hela Socknen en ödemark af 82390 tunneland.

At denna orten i äldre tider varit mycke mera folkrik och bättre up-brukad, än han nu är, det skönjes klarligen af de stora stenrör, som på ganska många ställen äro med menniskohänder upkastade, hvarest nu står stora skogen, der tilförne varit åker. Digerdöden och de derpå föl­jande svåra krigstider emellan Sverige och Dannemark lära utan tvivel varit vållande til folkets skadeliga afgång och förminskning. Men at folket nu ökat sig til mer än dubbelt antal emot det som här var för 95 år sedan, det finnes jämväl tydeligen af Kyrkans storlek, som förenämde tid blef upbygd af träd, i stället för den gamla, hvilken, jämte Fräste-gården och stor del af bondegårdarne blef upbränd af en stor skogseld, som jämmerligen grasserade i denna orten år 1652. Denna Kyrka är allenast 72 fot lång och 43 fot bred inom knutar, som giör 3069 quadrat fot eller 774 quadrat alnars Area. Om nu en hop folk utan trängsel skal begå sig i et rum, så behöfver hvar person 1 quadrat alns plats. Altså kan Kyrkan beqämligen ej rymma mer än 774 personer eller högst 800 hion, när man lägger en liten Läktare här til, som är bygd bak i Kyrkan. Vidare då man sätter, at en fierdepart är hemma, då tre fierndelar af folket gå i Kyrkan; så har Socknen bestådt vid pass af 1000 personer då förtiden, och således ej behöft större Kyrka. Men nu finnes här i Socknen öfver 400 Matlag bondefolk, 600 personer husfolk, 135 båtsmän och 40 saltpetersiudare vid pass, som tilhopa utgöra åtminstone en folk­hop af 4000 personer, smått och stor, hvaraf således fierdeparten kan rymmas i en så liten Kyrka.

At folket åter begynt öka sig i sednare tid här i orten, kommer bland annat deraf, at Bönderne, för det starka Båtsmanshållets skuld, få klyfva sina hemman i flera delar ; hvartil mäst alla halfva och fierdedels hemman, som ännu finnas här i Socknen, böra och kunna befordras, så mycket hälre, som hemmanens klyfning i små delar och egornas besättande med torp, kan hielpa denna Socknen til sin gamla foikrikhet och forna häfd igen, orten til upkomst, och det meniga bästa til båtnad.

Nu vil man komma närmare til Socknens egenteliga beskrifning, i den ordning, som finner föreslagen i Kongl. Academiens Handlingar för förenämde ställe.

1 §. Om Jordmånerna, Alcerbruket och Svedjeland.
Jordmånen i Madesiö Socken är svart och lermylla til ¹/₂ fots tioklek, derunder ligger en röd, tämmeligen fin leraktig sand: i åkeren så väl som slåtteren har legat en stor myckenhet kulrik gråsten, hvaraf en del, som i tyngden icke öfvergått en mans börda, är uptagen och sammankastad på vissa ställen, men de större stenarne ligga ännu qvar i åkeren, till myc­ket hinder i des körning och ans. När folket kommer til behörig mycken­het i styrka kan icke allenast all den stenen, som ännu ligger til nog myc­kenhet i åkeren och slåttermarken, tagas bort, samt mycket mera åker och äng rödjas; utan ock all stenen användas till stengårdar omkring hemegorne.

För åkrens stenighets skul, kan härstädes inge plogar ej eller någon annan väl giord åkerredskap nyttjas. Äkerharfven är tämmeligen långa och smal, så giord, at hon ledar sig på längden och är försedd med pinnar af träd. Altså är det klart, at åkerjorden är i sig sielf bättre, än des häfd och skötsel. Hvarföre ock utsädet sällan kastar af sig mer än femte kornet.

Åkerjorden lägges här sällan eller aldrig i hvila eller träde, så nyttjas här och mäst vårråg, jemte korn, ärter, bönor, rofvor, lin och hampa: men icke hvete.

Svedjeland eller brånor idkas här nog, til föga fromma för matjorden, som här i orten är tämmeligen ömnig bland stenarna, men måste derige-nom taga af och aldeles uppbrännas. På de mästa svedjorna sås vinterråg och somligstädes rofvor, så brukas här ock at så sommarråg midsommar­tiden på svedjeland, hvilken mot hösten nyttjas til bete för slagteboskap, hvarefter rågen det följande året växer lika frodigt, och kommer til be­hörig mognad.

Efter härstädes föga brukas någon dikning, så blifver åkern sent tidig om våren, derföre kan vårså’ den här icke sås, förr än 4 a 5 veckor för midsommar, men vintersåden sås emellan Bärtils och michelsmässan.

Här i orten vet man icke af, at öka boskapsgödslen med andra ämnen, desutan ligger gödslen under bar himmel, alt til des hon köres ut på åkren.

I åkrarna stå här i orten en myckenhet Risekar, som skämma säden både med skugga och löffall, samt suga til sig mycken näringssaft från säden, och borde fördenskul får utrotas.

All säd skäres här med handskära, hvarvid de små kunna giöra afvenså godt gagn som de stora. Säden bjudes i små kärfvar, som kallas neker, 24 neker giöra en Trafve, som af råg gier medelmåttigt 1_; 6 tunna, men mindre af korn: desse Neker sättas i en pyramidalisk form tilhopa på åkern, så nätt, at regnvädret ej kan giöra derå någon särdeles skada.

Utom Kålgårdar, som vid alla hemman äro brukeliga, finnas sällan några krydd- och trädgårdar hos Allmogen; men deremot växer här i Socknen desto mera humla, hvilken jemväl är af god art; Humlerötterne äro lagde så i åkrarne som hemma vid gårdarne å de stenigaste ställen: derofvanpå är all den sten til stora rör upkastad, som man rögt af marken deromkring: rötterne kunna’ således aldrig mera röras eller ansas, men i stenrören sättas störar, hvarå humleråxnorne eller rislorne bindas om våren och upväxa om sommaren til mycken frodighet och afkomst. Stenrören blifva således aldeles skylde af humlan, som här af kallas

2 §. Om Äng och Beteshagar.
Hårdvalls ängarne äro här å orten besvärade, dels med ekar och dels med en stor myckenhet kullersten och skerf, så at gräset med stort besvär kan afslås, derföre ock folket här til bruka mycket stackiga liar, men bära sig rätt behändigt åt, när de hugga af gräset emellan stenarna, hvaraf likväl en stor del måste blifva qvarstående, så at sådane ängar gifva ganska litet hö emot sin vidd.

Starrvalls ängarne, som här kallas Mader och Fly äro nog lägländte, svåra att bärga i vätår och tämligen litet bärande.

Bägge slags ängar kunna och böra ansenligen förbättras när folkets myckenhet och styrka får taga til; ty den förra ängsvallen kan hielpas med stenrödning, och den sednare med åarnes upprensning och Madernes genomdikning.

Beteshagarne äro än mera stenbundne, hafva likväl godt och mustigt bete, mera tienligit för stor boskap och getter än för får, efter som slika hagar äro tämmeligen skoggångne och besvärade med enbuskar, hvilka, jemte annan småskog, borde afrödjas, om de skulle tiena til fårabete.

3 §. Om skog, Utmark, Mulbete etc.
Här i Socknen finnes ej någon Allmänning, utan hafver hvarje gård sin enskilta skog och utmark, dels öfverflödig och dels tilräckelig, undan­tagande några få hemman, som hafva brist derpå. Skogsmarken är öfverströdd med sten, är tämmeligen besvärad med kärr, men frambringar likväl tämmeligen godt och ymnigt mulbete. I Skogarne finnes tall, gran, al, biörk, en och ek hvarom annan ; väster om Kyrkan och 1 mil derifrån synes en vacker bokskog, så finnes ock på åtskilliga ställen rönn, oxel, hägg, apel och hassel. Af skogen giöres ingen afsalu med timmer, klapp-holt ej eller med potaska: bräder sågas allenast til egit behof : i sednare tid har allmogen begynt kola til Flerohopps jernbruks behof, som är belägit här i Soknen, hvarest kolen betats med 3 til 5 mark Silf :mt för ryssen, alt som bonden har längre eller kortare väg til Bruket; på några få ställen brännes tiära af rötter, som afsättes til Calmar emot 5 a 6 dal. Silf :mt tunnan. Svedjeland idkas här nästan för mycket, som sagt är, dock måste sådant ske med lof och efter utsyning: På 30 år säges skogen åter växa up, til nytt afsvedjande.

4 §. Om Boskaps skötsel.
Efter som denna orten äger tämmeligen ömnig betesmark, och nägor-lunda tilräckeligit höbord, så idkas här och boskapsskötslen med tämmelig framgång och nytta: hvarföre ock härstädes finnas goda miölkekor, vack­re dragoxar, godt slag hästar, men fåren äro af sämsta slaget; ganska få äga getter, hvilka likvist, med stor förmån, kunde nyttias här å orten; någre få ega bistockar; svin och höns finnas här tillräckeligen, men gäss hafva här ingen trefnad för räfven. Ladugården skaffar altså Landt-mannen den bästa förtiensten. För en medelmåttig slagtoxe gifves nu för tiden 40 a 45 dal., 1 skålpund smör kostar 5 daler, 1 skålpund ost 6 a 7 öre, och en god häst gäller 60 a 70 daler Silf :mt. Utom egen afvel handlar ock Bonden med oxar och hästar, dem han släpper i godt bete eller stallar, och sedan säljer med vinning.

5 §. Om Jagt, Djurfång, etc.
Efter som denna Soknen är skogrik, så finnes här ock god tilgång på allehanda villbråd, jemte hjortar och rådjur, hvarföre man och här finner ibland allmogen käcka skyttar, goda byssor och sköna jagthundar. Vargarne hafva i senare tid begynt ökas och giöra skada här å orten, men björn vet man föga af. Mårdar, räfvar och uttrar fås här tämmeligen, men Loar äro rara.

6 §. Om Siöar, Strömmar, etc.
Här i Soknen äro 16 st. små insiöar, hvaruti finnes åtskilliga slag, fiällfisk och rudof, til husbehof. Tre stycken små åar gå härigenom: den västra går igenom Orrefors och Flerohopps Jernbruk, samt härifrån åt Ljungby och Hosmo Kyrkor, neder i saltsjön. Den andra öster om Kyrkan, och närmast der intil löper in i en annan å, den östersta här i Soknen, som sedan går genom Mortorp, Arby och Hagby soknar neder i Saltsjön vid Låfvers Alunbruk. Utur saltsjön uppstiga som oftast små gäddor i dessa åar, som fångas här i Soknen och äro rätt goda. Ämne äro nog stängde med små sqvaltqvarnar och sågar, hvarigenom vatnets aflop hindras, til skada för denna ortens madängar, hvilka skulle kunna för­vandlas til de bästa hårdvallsängar, om åarne rensades up, de onyttiga qvarnarne och dammarne togos bort, och marken blefve genomskuren med diken.

7 §. Om. Mineralvatn, Saltpetersiuderier etc.
Här ä orten har man ännu ej blifvit varse någon hälsobrun eller mine-
ralvattn. Men Salpetersiuderi idkas här med framgång, så mycket mer,
som här finnes der til tienlig jordmån och väl öfvade Saltpetersiudare.

8 §. Om Stenbriitt, Bergarter, etc.
Denna orten är tämmeligen jämn eller utan hälleberg och högder; icke des mindre är marken strödd med en otrolig myckenhet mäst kullrig gråsten af hvarjehanda art och blänning; så finnes här ock så kallad grön­sten, äfven strödd i somliga skogar, hvilken brukas vid jernblåsningarne såsom limsten, och håller jemväl litet jern. På åtskilliga ställen här i Soknen finnes Myrmalm, jämte ganska litet siömalm, som föres til Flero-hopp. Dessutan finnas vid en gård öster om Kyrkan et kärr, hvaruti finnes en vitriolisk gyttia, med hvilken bondefolket färga sitt ylle svart, på det sättet, at gyttian blandas med alebark och kokas hop med yllet.

9 §. Om Hyttor, Hammarsmidjor etc.
Flerohopps Jernbruk, beläget 1¹/₂ mil i N. V. från Madesiö består af en Masugn, taxerad till 6 lissp. tiondejern om dygnet; 2 Stångjernshammare i tvenne smidjor, med tvenne härdar til hvardera, samt en större och en mindre svanshammare. Bruket blef anlagt år 1725 af Herr Landshöfdingen Fleetwod, Herr Lagman Rothlieb och Herr Rådman Hoppenstedt : af Hvilkas namn Bruket fick heta Flerohopp. Tanken var, at kunna får der til nog myr- och sjömalm i orten, i synnerhet från sjöarna Ufven och Hinn, belägne i Kråksmåla och Åby Soknar 11 mil ifrån Bruket; men som sådant icke ville blifva tillräckeligit, så har Bruket fått tilstånd, at til ¹/₄ af smidet skaffa sig tackjern af Nora jernet, som måste hämtas från Stockholm, först til Calmar och sedan landsvägen 3¹/₂ mil til Bruket. Två skeppund tackjern kostar 1 daler 16 öre, 2 skeppund stångjern 1 dal. Silf :mt i forlön, emellan staden och Bruket. Om detta värket skötes rätt, så kan här tilverkas 800 skeppund stångjern om året utom knipsmide.

10 §. Om Landets prydnader.
Här i Soknen finnes ingen Kongsgård, intet säteri, icke eller något frälsehemman; på 3 a 4 Cronohemman när, äro alla gårdar här i Soknen skatte.

11 §. Om Landtmannens Utskylder, Bygnad, Näring och Seder, samt om Landets utvärtes Skeppelse.
Här i orten är båtsmanshållet så inrättadt, at hvar gård håller 2 båts­män vi pass för ordin. räntan, hvar båtsman har 24 dal. Silf :mt i årlig lön. Här är ock en faststäld tionde sättning, som stiger för hela Soknen til 70 tunnor, 4 skeppor, 4 kannor, och altså på hvart helt hemman vid pass ³4 tunna. Emellan Soknemännen och Pastorn är upprättad en sämja, hvarefter de betala för all tionde et vist i penningar, som kan stiga vid pass til 2 dal. af hvart helt hemman. Capellanen och de mindre Kyrkobe

tienterna få på vanligt sätt sina underhåll. De personliga utskylderne rätta sig efter sina underhåll. De personliga utskylderna rätta sig efter folkets myckenhet; och de oordenteliga utgifterne til Cronan äro stigande och fallande efter behofvet. De andra smärre utgifterna äro så dryga, som på andra orter. Häraf kan Landtmannens utlagor någorlunda räknas ut. Hvilka blifva drägeliga nog, när hemmanen äro klufne i små delar, och til hushållens behof upodlade: här finnas ock några hemman i Soknen som hafva torp, dem de kalla Målar, på sina egor, af hvilka de hafva så godt gagn som mäst svarar emot hemmanens skatt och räntor, så at Bonderne (lera bruka sina hemman desto bättre, giöra afsalu af Landt-bruks varorne, och må rätt väl.

En så gammal som gagnelig landssed är här å orten, at Allmogen giör sammanskott til Presterskapet och Cronobetienterna, af ost eller söt miölk, hvilket, ehuru det kan inalles stiga til et skålpund ost vid pass af hemma­net, så sker likvist sammanskottet eller de så kallade ystningarne så små­ningom och efter hand, at Landtmannen deraf ej har någon känning; Rikets gagn häraf är likvist märkeligit, ty denna orten giör afsättning på en så stor myckenhet rätt god ost, så at vi skulle snart slippa införslen av denna varan utifrån, om samma sed blefve införd och rätt nyttjad öfver hela Riket.

Husbygnaden är vacker, efter som här ingen brist är på timmer, och Bönderne äro gode timmermän, i synnerhet giöra de mycket varaktiga halmtak.

Utom en tämmelig bränvins förtäring, föres här en sparsam hushålning; sasom här ock nog lägges af, at giöra stora och kostsamma bröllop: månge låta ock viga sig i Probstgården, utan bång och buller.

Här i Socknen finnas nog bönder, som äro smeder, flere skyttar och timmerkarlar, någre skinnare och salmakare, mindre snickare och laggare: dock arbeta de icke vidare än til Soknemännens behof ; men häraf skulle slika gärningsmän mera försumma vid sitt jordbruk, än de vinna af arbetet, om icke här vore nagorlunda tilgång på folk. Desutom äro här 2 Sokneskomakare och 2 Sokneskreddare, med sina drängar.

Den måsta indrägten har Allmogen af Boskapsskötslen, samt af oxe och hästhandelen, som här kallas Väsla : sa förtienas ock litet på kolning och bru kskörslor.

Här är väl ingen allmän Schola til ungdomens undervisning, hvarige-nom folket kunde tidigt böjas til Christendom, redelighet och goda seder, samt hvarjehanda okynne, vidskeppelse och flärd utrotas, som eljest gierna lidar vid menighetens sinne; dock äro här nagre personer, som lära ungdomen läsa i bok med mera.

Här å orten vanka väl icke andra än vanliga siukdomar, men för 4 ar sedan gick rödsoten här så starkt, at 319 personer mäst ungt folk lades på bår inom 26 veckor: häremot begynte man omsider bruka et slags bränvin, som man tyckte säkert hielpa, tagit til en sup allenast, då sjuk­domen ej varat längre än et dygn. Til en kanna godt bränvin, tages, Angelica, Tormentilla, Galanga, Gentiana rubra, Zedoaria, Radix dictamni albi och Pimpinella, 1 lod af hvardera, alla dessa skäras väl sönder och läggas i bränvinet, som sedan sättes i lagom varma i 6 dygn, och sedan afhälles och förvaras til sitt behof.

Utom landsvägen mellan Calmar och Vexiö, som går härigenom Socknen samt et par bruksvägar, äro Kyrkovägarna härstedes nog elake, så at större delen ej kunna nyttias utan til at rida. De som bo längst så väl söder som norr i Socknen hafva två mil til Kyrkan, men å östra och västra sidorna, är längsta vägen 1 mil. En större myckenhet folk och mera styrka hörer, der til, at alle små och socknevägar blifva rögde, hvarförinnan icke eller orten kan komma til fulkomlig rörelse och up-komst. Men om Gud förlänar beständig frid, hälsosamhet och årsväxt, samt om hvarjehanda gode inrättningar och näringar komma up i städerna, hvilka sedan kunna bättre än nu syslosätta och upmuntra Landsbygden til flit och idoghet, så är det ofelbart, at Madesiö Socken kan med tiden odlas up til dubbel afkomst och folkrikhet, emot hvad hon nu är i när­varande tid.
den 16 junii 1747.
1747. April. Maj. Junius.