Godtemparlogen i Nybro

Litteratören Albin Törnblom från Linköping återkom i september 1885 för att åter göra en insats. Många av medlemmarna kunde inte hålla sina löften utan blev strukna eller lämnad föreningen självmant.

Festen blev mycket besökt och ganska animerad. Man öppnade med ”Gud är oss en väldig borg” och Törnblom talade om frihetssträvandet (särskilt allmän rösträtt) , den frireligiösa rörelsen och nykterhetssträvandena. Föredraget var livligt och de unga damerna såg förtjusta ut, men hundratusenkarlarna såg liksom spökrädda ut, för nog var det bra att arbetarna höll sig nyktra för då gjorde de bättre skäl för dag-penningen, ”men allmän rösträtt och likställighet inför lagen — hu då!” utbrast GR (Gustaf Roséen, Barometern) och fortsatte ’jag tror jag tar mig en liten konjak, jag har liksom frosskakningar” .
( 1 0 . 9 . 1 885)

Gamla nyheter från Nybro-ett spritbolag bildas 1874

För att komma till rätta med alkoholmissbruket och för att på samma gång skaffa köpingen en inkomst, som skulle användas till samhällets utveckling och socialt arbete, bildades 1874 ett spritbolag

Detta var dubbelmoral, som Gustaf Roséen inte kunde låta bli att ta upp i en artikel (Barom 26.2. 1885) : ”tusentals personer, vilka i övrigt icke fråga efter köpingens, eller rättare dess innevånares välbefinnande ett dugg, hava dock välvilligt tittat ner i vår trevliga spritvaruhandel och där utan knot nedlagt sina tributer på kommunens altare”.

Torpinventering Hälleberga

Detta är en uppdatering av den digitaliserade tabellen över torpen i Hälleberga. Länken leder till en pdf-fil. I tabellen finns länkar till Lantmäteriets kartor.

Genom att klicka på ”koordinater/länk” visas torpets läge på Lantmäteriets ”Min karta”. I menyn finns möjlighet att söka vidare bland ”Historiska kartor”. Det går även att få veta vem som idag står som ägare till fastigheten, men detta kräver en inloggning med Bank Id. Tänk på att torpens lägen är ungefärliga. Hör gärna av dig via mejl om du har hittat fel eller vill lämna några kommentarer. /Janne

Torpen i Hälleberga

Nybro kommuns industriarv

 

Nybro kommuns industriarv  HÄR KRÄVS REDIGERING OCH BILDER/Janne

Lotta Lamke
Industriarvsprojektet, rapport nov 2007
Kalmar läns museum

 

Kartor publicerade i enlighet med
tillstånd 507-98-2848 från Lantmäteriverket.
Utgiven av Kalmar läns museum

 

Förutsättningar                                                                                                                  

Om ”Nybro kommuns industriarv”

Kommunbeskrivning

Museer, projekt m.m. (utveckling)

Kunskapsunderlag (dokumentation)

Planinstitut m.m. (säkerställande)

Nybro kommuns industriarv                                                                                       

GIS-bas                                                                                                                                

Fältbesiktning

Industriarvsmöte

Slutsatser                                                                                                                          

Utvalda miljöer med åtgärdsförslag

Bilagor:              A. Minnesanteckningar från industriarvsmöte

  1. Karta: Industrier i Nybro kommun
  2. Karta: Glas-, sten- och jordvaruindustrier i Nybro kommun
  3. Karta: Bobinfabriker i Kalmar län
  4. Karta: Största industriarbetsplatserna i Nybro kommun

 

 

 

Förutsättningar

Om ”Nybro kommuns industriarv”

Detta arbete syftar till att beskriva några kulturhistoriskt sett viktiga industrimiljöer i Nybro kommun, med avseende på deras industrihistoriska innehåll och kulturmiljövärden. Arbetet syftar även till att peka på olika möjligheter att tillvarata och utveckla dessa miljöer. Handlingen har arbetats fram i november 2007 av antikvarie Lotta Lamke vid Kalmar läns museum och har finansierats till lika delar av Nybro kommun, Regionförbundet och Länsstyrelsen i Kalmar län.

Arbetet baseras på den kartläggning av Nybro kommuns industrihistoria som gjorts i samarbete mellan Kalmar läns museum och hembygdsföreningarna år 2001, inom ramen för det s.k. Industriarvsprojektet, som bedrevs av Länsstyrelsen, Regionförbundet och Kalmar läns museum. Med utgångspunkt från kartläggningen har ett antal industrimiljöer utvalts och besiktigats i fält. Därefter har urvalet av miljöer och de olika miljöernas förutsättningar diskuterats på ett möte med företrädare för kommunen och hembygdsföreningarna. Denna rapport har slutligen granskats av kontaktpersoner på Länsstyrelsen, Regionförbundet, Nybro kommun och hembygdsföreningarna i kommunen.

Kommunbeskrivning

Befolkning, topografi

Nybro kommun består av Nybro, Madesjö, Kråksmåla, Bäckebo, Hälleberga, Kristvalla, Örsjö, Oskar och S:t Sigfrids församlingar. Kommunen, med en yta av 1 177 kvkm, ligger just där sydsvenska höglandet övergår i Kalmarslätten. Landskapet är i huvudsak flackt, skogrikt och förhållandevis sjöfattigt. Lokalt finner man dock en mer varierad topografi, inte minst i anslutning till områdets rullstensåsar. I de södra respektive norra delarna av kommunen finns många sjöar. I de södra och östra kommundelarna är landskapet mer öppet och inslaget av lövskog större. Inom kommunen ligger systemen för fyra större vattendrag: Alsterån (med Badebodaån), Snärjebäcken, Vapenbäcksån/Ljungbyån (med S:t Sigfridsån) och Hagbyån (med Halltorpsån). Av dessa är det framförallt Alsteråns huvudfåra, som löper ett ganska kort stycke i den nordligaste delen av kommunen, samt Vapenbäcksån/Ljungbyån, som går förbi flera av bruksorterna och Kristvallabrunn, vilka haft industrilokaliserande betydelse.

Ser man till de socknar som ingår i de nuvarande Nybro kommun så har Madesjö socken med Nybro köping/stad och den glasbrukstäta Hälleberga socken varit de befolkningsmässiga vinnarna under hela industrialismens era, från 1860-talet fram till 1960- talet. I övriga socknar i den nuvarande kommunen började befolkningen minska redan under 1900-talets första hälft. Nybro stad hade en exceptionellt positiv befolkningsutveckling under perioden 1900 – 1970, varefter befolkningsutvecklingen gick tillbaka något, för att åter vända uppåt sedan år 2000. Idag har hela kommunen cirka 20 000 invånare, varav cirka 12 900 är bosatta i Nybro stad. Orrefors, med cirka 700 invånare, är kommunens näst största tätort. Det finns ytterligare sju tätorter, varav flera glasbruksorter, med några hundra invånare.

 

Industrihistoria

Kommunen första ”industrier” var de järnbruk som anlades i början av 1700-talet, på vad som skulle komma att bli orterna Orrefors (Hälleberga sn) och Flerohopp (Madesjö sn). Under en period på 1700-talet hade Orrefors sin masugn i Barkeström (Hälleberga sn). I början av 1800-talet etablerades lumppappersbruk vid Sandslätt (Bäckebo sn) och Strömsholm (Kråksmåla sn). I övrigt tycks strömsträckor och fall runtom i den nuvarande Nybro kommun, under 1800-talets förra hälft främst ha utnyttjats till mjölkvarnar och sågverk, men vissa andra anläggningar som stampar, tegelbruk, garverier och färgerier bör ha funnits. Den enda liknande anläggningen utanför Nybro som finns registrerad med årtal i industridatabasen är dock Århultemåla tegelbruk (Bäckebo sn), startat cirka år 1800. De mest anmärkningsvärda industrierna under 1800-talet låg alltså i de norra och västra delarna av kommunen. I själva Nybro anlades dock flera hantverksindustrier från 1820-talet och fortsatt under hela 1800- talet.

År 1865, samma år som Nybro blev köping, anlades ortens första stora fabrik: Nybro Tändsticksfabrik. Tändsticksfabriken, som år 1890 hade 134 personer anställda, blev köpingens dominerande arbetsplats under slutet av 1800-talet. Inte bara i Nybro, utan även på andra håll i kommunen tog industrigrundandet fart på 1860- och 1870-talen. Glasbruk startades i Skoga, Alsterbro, Gadderås och Pukeberg. Snickerifabriker, tändsticksfabriker och bobinfabriker grundades på flera platser. I Flygsfors startades ett järnbruk så sent som 1863, men på 1870- och 1880-talen gick ”bruksdöden” fram över de småländska järnbruken och både Flygsfors, Flerohopp och Orrefors kom att ställa om till glastillverkning och träförädling. Dessa båda senare branscher har sedan fortsatt haft en stark ställning i kommunen under hela 1900-talet. På 1930- och 1940-talen startades speciellt många företag i Nybro kommun, särskilt inom glas-, snickeri- och möbelbranscherna.

Ser man på spridningsbilden av antalet företag på olika platser i kommunen så har Nybro stad varit helt dominerande. Redan under 1800-talet etablerade sig en mångfald av företag i olika branscher på orten. Då de mer hantverksmässiga industrierna i början av 1900-talet utkonkurrerades av större och mer mekaniserade industrier, lyckades flera av Nybros hantverksföretag ställa om sig till den nya tiden. Sedan Nybro Tändsticksfabrik uppköpts och nedlagts av en tändstickstrust år 1913, började flera andra nybrofabriker att expandera. Några av dem utvecklades till verkliga storföretag, varav flera ännu är fungerande industrier av ansenlig storlek. I Nybro har aldrig ett enda företag varit allenarådande. Orten kännetecknas av ett livaktigt entreprenörskap och en rik företagsflora, med tillverkningsindustrier i olika branscher och av olika storlek.

I den övriga kommunen har situationen till stor del varit en annan. På många orter har glasbruken varit avgörande för, i det närmaste synonyma med, livet på orten. Bruken har dominerat och de övriga verksamheter dom funnits i de dessa samhällen har ofta varit små kompletteringsindustrier som haft ett nära samarbete med bruken, exempelvis som underleverantörer.

Industrin utgör fortsatt en mycket viktig näring i Nybro kommun där 37,5 % av arbetskraften idag arbetar inom tillverkningsindustrin (att jämföra med riksgenomsnittet 19 %). Nybro stad dominerar ännu kommunens industriella liv. Orten har kommit att få en diversifierad industristruktur, med stora tillverkare inom flera olika branscher: trä-, glas-, metall- och pappersindustrin1. Golvtillverkaren Kährs i Nybro är idag störst med närmare 1200 anställda. Många av kommunens industrier har varit inriktade mot en hög förädlingsgrad och på färdiga konsumentprodukter. Detta har lett till att man i dagens kommunala strategier lagt fokus på formgivningen av produkterna. Nybro profilerar sig som en ”designstad”. Man marknadsför sig även som ”Staden i Glasriket”.

1 Kährs (leksaker, dörrar, parkettgolv), Rydéns (likkistor, inredning), Orrefors, Nybro och Pukebergs glasbruk, Janne Elgquist/PLM/GN industri (plåtförpackningar), Bong Ljungdahl (kuverttillverkare), Ljungdahls/Munksjö/Smurfit (pappförpackningar).

 

Järnväg

År 1874 drogs en av länets första järnvägssträckor Kalmar – Emmaboda (mot Växjö och Karlskrona) genom den södra delen av dagens Nybro kommun. Bara två år senare, 1876, knöts flera viktiga glasbruksorter till järnvägsnätet då Nybro – Sävsjöströms Järnväg invigdes. År 1899 förbands Sävsjöströmsbanan med Växjöbanan, då Decouvillebanan (smalspår med endast 600 mm spårvidd) Lessebo – Kosta förlängdes till Målerås.

Den norra delen av dagens Nybro kommun nåddes sent av järnvägen. Först 1905 färdigställdes smalspårsjärnvägen från Mönsterås till Alsterbro och år 1912-1913 dess fortsättning norrut till Skoghult – Kråksmåla – Grönskåra (och 1916 till slutstationen Fagerhult). Då smalspårsbanan mellan Växjö och Oskarshamn, som även denna passerade Skoghult, öppnades åren 1922 och 1923 hade bilismen redan börjat utkonkurrera järnvägen som transportmedel.

Trafiken på Decouvillebanan Lessebo – Målerås upphörde redan år 1931 och de smalspåriga järnvägarna i den norra delen av kommunen lades ned omkring år 1960. Sedan trafiken på Nybro – Sävsjöström lagts ned åren 1985-1986, är det endast den äldsta järnvägssträckan i kommunen, d.v.s. banan från Kalmar via Nybro till Emmaboda, som trafikeras.

Museer, projekt m.m. (utveckling)

Museer och aktiviteter

Glasbruksmuseer

Utställningar eller små museer som visar historiska smakprov ur brukens produktion finns vid Pukebergs glasbruk och Orrefors glasbruk. De redovisar dock inga övriga historiska aspekter av liv och arbete vid glasbruken genom tiderna. Vid samtliga glasbruk har besökare möjlighet att få se arbetet i hyttan. Några egentliga fabriksvisningar förekommer dock vanligen inte.

Nybro Hembygdsförenings samlingar

Nybro Hembygdsförening har en stor samling av hantverks-/industrihistoriska föremål. Samlingen omfattar bl.a. utrustningen från en liten, hantverksmässig skofabrik, samt flera äldre träbearbetningsmaskiner. Föremålen står idag tillfälligt magasinerade. Hembygdsföreningens ambition är att låta uppföra en utställningsbyggnad för denna samling i anslutning till Qvarnaslätts hembygdsgård.

Alsterbro-Bäckebo.nu

Föreningen Alsterbro-Bäckebo.nu bildades 2005 som lokal part i ett EU-projekt (se nedan under Projekt; Baltic Balance). Föreningen verkar för landsbygdsutveckling inom Bäckebo och Kråksmåla socknar. Inom ramen för det nu avslutade EU-projektet arbetade man bland annat med att föreslå olika användningar för äldre byggnader, exempelvis Alsterbro hytta. Vidare iordningställde man vandringsleder och skyltade ett antal kulturmiljöer i området. Bland dem fanns industrimiljöer i Alsterbro och Sandslätt. Skyltningen länkades till Smålands Kulturväg, ett antal skyltade miljöer i Högsby kommun. Föreningen Alsterbro-Bäckebo.nu är ännu aktiv.

 

Musik i glasriket

I ”Glasriket” arrangeras årligen en veckas musikfestival med ett brett utbud av jazz, visor, musikkårer m.m. Många konserter hålls i industrilokaler och för vissa, ur drift tagna lokaler är detta enda användningstillfället under året. Exempel på byggnader som använts som konsertlokaler: Målerås hytta, Alsterbro hytta, ”Konserthyttan” i Pukeberg, Hammarsmedjan i Orrefors.

Projekt

KUL-projektet

Åren 2003–2006 bedrevs ett utvecklingsprojekt i glasriket, det s.k. KUL-projektet, som ett samarbete mellan länsstyrelserna i Kalmar och Kronobergs län, Glasriket Turism AB, Regionförbundet i Kalmar län och Emmaboda kommun. Projektets mål var att ta till vara, lyfta fram och beskriva Glasrikets kulturmiljöer, inte minst som resurs i turismsammanhang. Målet var även att tillvarata lokalbefolkningens kunskap och engagemang i sin hembygd.

Lokala arbetsgrupper jobbade med att utveckla olika projekt på de olika glasbruksorterna. De orter i Nybro kommun som var aktuella var Pukeberg, Nybro stad, Orrefors och Målerås.

De lokala arbetsgrupperna producerade skrivna guider (se nedan), man arbetade med olika idéer för att få besökare att stanna längre i Glasriket och man utvecklade aktiviteter. Då projektet avslutades, ställdes en lista upp på åtta övergripande åtgärder, som skulle bidra till en bättre användning av Glasrikets kulturmiljöer i syfte att sälja besöksmålet:

  1. Inför årlig obligatorisk utbildning om Glasrikets miljöer och historia för personal m. fl.
  2. Erbjud gemensam bussresa 1 gång pr år till personal och turistinriktade företagare.
  3. Inför rutin att alla berörda turistföretag och organisationer på en ort träffas 2 ggr/år.
  4. Inför ”Glasarbetare berättar” som en upplevelse.
  5. Samordna cykel- och vandringsleder i Glasriket.
  6. Gör en stor gemensam karta med olika sevärdheter i samarbete med lokal kunskap.
  7. Genomför gemensam skylt- och informationspolicy.
  8. Anställ en kulturarvssamordnare/utvecklare för fortsatt samordning och utveckling.

Förutom dessa mer övergripande åtgärder framtogs många förslag till aktiviteter, produkter och tjänster. Se KUL-projektets slutrapport 2006-05-05.

Masterplan Glasriket

Masterplan Glasriket är ett samarbetsprogram mellan de fyra kommunerna i Glasriket samt glasbruk och regionala samarbetsorgan i Kalmar- och Kronobergs län, som syftar till att utarbeta strategier för långsiktig och hållbar tillväxt i Glasriket. Under projektperioden från sept 2005 till dec 2008 avser man att genomföra projekt kring ett antal insatsområden: Upplevelser, Forskning och utbildning, Entreprenörskap, Infrastruktur, Teknik och produktutveckling samt Marknadsutveckling. Inom projektet koncentrerar man f.n. arbetet på att ta fram en omvärldsanalys för glasnäringen.

Baltic Balance

Baltic Balance var ett EU-projekt som drevs från hösten 2003 till hösten 2006. Projektet syftade till att bibehålla och utveckla förutsättningarna för att människor ska kunna bo och verka på landsbygden. Arbetet leddes av Länsstyrelsen i Kalmar län och deltagande orter i länet var Nybro, Västervik och Oskarshamn. I Nybro kommun bildades föreningen Alsterbro­Bäckebo.nu som lokal part.

 

Information

Kommunens hemsida

På kommunens hemsida presenteras kommunen som en formgivnings-, och tillverkningskommun, vars historia och identitet i stora stycken skapats av dess industrier. De anrika företagen/varumärkena, glaset, entreprenörskapet och designkompetensen lyfts även fram i de delar som riktar sig till turisten. Under fliken ”Aktiviteter och sevärdheter” finns bland annat länkar till glasbruk och studiohyttor. Någon information om bruksorternas kulturmiljöer ges inte, men man tipsar om KUL-skrifterna (se nedan). Hemsidan ger överlag ytterst få tips och knapphändig information om kulturmiljöer i kommunen.

Glasriket AB

Glasriket AB är ett samarbete mellan fyra kommuner och 15 glasbruk. Man har en hemsida med länkar till glasbruken, evenemangstips m.m. Man ger också ut broschyrer och kartor med information om glasbruken och andra sevärdheter i området. På hemsidan tipsar man om KUL-skrifterna.

Kunskapsunderlag (dokumentation)

Industrihistoriska arbeten

Glasbruksinventering

Glasbrukens miljöer och kulturhistoria är, i jämförelse med många andra industrimiljöer, förhållandevis väl undersökta och beskrivna. En kulturhistorisk inventering av samtliga glasbruk i Kalmar län gjordes år 1997. Materialet, i form av fotografier och ett kopierat manus, finns på Kalmar läns museum. Inventeringen omfattade inte bara fabriksbyggnaderna, utan även andra för bruksorterna typiska byggnader och företeelser.

I GLASRIKET – MÄNNISKAN – MILJÖN – FRAMTIDEN

Omkring år 1980 genomfördes på flera glasbruksorter ett stort antal studie- och dokumentationscirklar i ABF:s och Svenska Fabriksarbetareförbundets regi. Studieprojektet resulterade i skrifter om de olika orterna. För Nybro kommun finns sådana skrifter för Orrefors, Målerås, Pukeberg, Alsterbro, Gullaskruv, Flygsfors och Flerohopp. Samma projekt resulterade i en ”rullande” (i en buss) utställning i Riksutställningars regi. Utställningen finns eventuellt ännu i ABF:s källare i Nybro.

KUL-projektets skriftserie

Ett resultat av KUL-projektet (se ovan) var de 11 skrifter som utgavs, vilka fungerar som guider till miljöerna på respektive ort. För Nybro kommun gjordes guider för Pukeberg, Nybro stad, Orrefors och Målerås. Delar av informationen publicerades även i Glasriket-tidningen och på kommunernas hemsidor. Foton (av K Derlow) från varslet 1969 på Flygsfors glasbruk finns eventuellt i Lessebo Folkets Hus.

 

Glasbruksmonografier

För flera av glasbruken har monografier utgivits, några av dem som jubileumsskrifter. Utan anspråk på att presentera en komplett lista över litteratur om glasbruk i Nybro kommun kan följande nämnas:

  • Flerohopps glasbruk 1892–1942 (Hofrén & Sterner 1942)
  • Pukebergs glasbruk 1871–1946 (Ambrosiani, 1946)
  • Gullaskrufs glasbruk 1927–1952 (Red: Anderbjörk, 1952)
    • Aktiebolaget Engshyttan, Nybro; Efter 20 år; en tillbakablick på AB Engshyttans tillkomst och utveckling (Harrisen, 1954)
    • Flygsfors 1930-6.3-1955 (Red: Högström, 1955)
    • Järnbruk och glashantering. I: Madesjö sockens historia 2. (Hofrén 1962. Om Pukeberg, Gadderås, Flerohopp, Flygsfors)
    • Alsterbro glasbruk 1871 – 1969 (Fogelberg & Scheutz, 1985)
    • Orrefors, ett svenskt glasbruk (Herlitz–Gezelius, 1984)
    • Orrefors; Vol.2; Glasbrukets historia 1898-1998. (Red: Wickman, 1998)
    • Orrefors; från järn till glas (Krantz, 1998)

Övrigt, glasbruk

I övrigt finns en rik flora av litteratur som mer eller mindre utförligt behandlar olika historiska aspekter av glaset och glasriket. Det kan också finnas opublicerade arbeten ute på bruken. Vid Målerås glasbruk skall det exempelvis finnas ett manus till en företagshistorik, författad av Torbjörn Fogelberg, samt nedtecknade minnen från en gammal hyttmästare. Vid journalfilmsarkivet KINO finns filmer om några minuter vardera från 1921 och 1939 från Orrefors glasbruk. Vid Nordiska Museet skall det finnas en film från Gullaskruvs glasbruk från 1941. Smålands Museum driver f.n. ett projekt med att samla in äldre filmer från glasbruken.

Övriga företagsmonografier

  • Från trampsvarv till storindustri; Kährs 125 år; 1857-1982.
  • Kährs 150 år. (Red: Åke Pettersson, Heléne Johansson, 2007)
  • Aktiebolaget Sture Ljungdahl & C:o, Nybro. Minnesskrift. (1942)
  • Ljungdahls 125 år. (1977)
    • Järnbruket Flerohopp 1725 – 1879. I: Kalmar läns fornminnesförening; Meddelanden XXVI. (Hildebrand, 1938)
    • Ett småländskt järnbruk på 1890-talet. (Liljegren, 1922. Artikel om Orrefors järnbruk.)
    • Där järnet blev kristallklart. I: Jernkontorets annaler. Årg.169, nr1. (Molander, 1985. Artikel om Orrefors järnbruk.)

Verk som kan beröra Orrefors, Flerohopp och Flygsfors: ”Småländsk järnhantering under 1000 år; del I – VI” (2000). ”Papper och massa i Småland, del II” (Gustafsson, 2004) behandlar landskapets handpappersbruk.

Träcirklar i Nybro

Under 1980-talet drev ABF och Svenska Träindustriarbetareförbundet i Nybro dokumentationscirklar. Dokumentationen resulterade i ett antal videofilmer, samt i skriften ”Från stock till färdig produkt” (1990). Den senare behandlar (i skiftande omfattning): Kährs, Rydéns, Nybro snickerifabrik, Bräntorps industrier, Nybro Svarveriaktiebolag, Snickeri

AB A Olausson, Åry form, Alsterbro Bobinfabrik, sågverksindustrins utveckling, fackföreningen, samt Folkets Hus.

 

Lokalhistoriska arbeten

Sockenkrönikor etc.

I den lokalhistoriska litteraturen, som sockenböcker och bygdekrönikor, finns ofta artiklar som behandlar traktens industriföretag. Exempel på sådan litteratur för Nybro kommun är:

  • Nybro köpings historia 1824-1924
  • Nybro historia 1924-1968
  • Bäckebo sockenkrönika
  • Hällebergaboken
  • Hembygdskrönika; Hembygdsföreningen i Madesjö, Örsjö och Kristvalla
  • Flerohoppkrönikan (Bolander, 1988)

Dokumentation i Glasbruksbygd

Dokumentation i Glasbruksbygd är en förening som organiserar hembygdsforskare. Föreningen har gett ut ett antal böcker, varav några i samarbete med Hälleberga Hembygdsförening. Böckernas artiklar har en stor ämnesmässig spridning, men i materialet återfinns många artiklar om bygdens hantverks-/industrihistoria. I Backspegeln (1990). Orostider (1992). Eld och Vatten (1993). Järn, Kol och Silverportar (1995). Ur Hälleberget (1998). Minnen från första världskriget, Arthur Diessner (? ). Hällebergaboken 2000 (2000). Eko från Hälleberget (2002). Reflexer ur Hälleberget (2005).

Arkiv

Bergsnäringen var tidigt reglerad och övervakad. Då det gäller järnbruken är källäget därför oftast bättre än för många andra industrier. Arkivmaterial finns bl.a. vid landsarkiven och Riksarkivet. Vid Vadstena Landsarkiv finns delar av Orrefors järnbruks arkiv. Arkivalier som rör detta företag finns även vid Tekniska Museet i Stockholm. Där finns också material som rör Flerohopps järnbruk.

Delar av arkiven från glasbruken i Flygsfors och Flerohopp finns i Nybro kommunarkiv. Delar av Pukebergs företagsarkiv ligger i stadshuset källare. Arkivalier från Alsterbro glasbruk finns på landsarkivet i Vadstena. I Tekniska museets arkiv finns handlingar som rör glasbruken i Alsterbro, Orrefors, Gullaskruv, Pukeberg, Målerås, samt Nybro glassliperi & spegelfabrik. Även vid Smålands Museum finns spridda arkivalier från eller om flera av glasbruken.

Tekniska museet har i sitt arkiv handlingar som rör Kalksandtegelfabriken i Börseryd och Janne Elgqvists bleckvarufabrik.

Planinstitut m.m. (säkerställande)

Byggnadsminnen

I november 2007 får Nybro kommun sin första byggnadsminnesförklarade byggnad, då Hammarsmedjan från år 1841 i Orrefors förklaras för byggnadsminne.

Riksintresseområden

I Nybro kommun finns fyra områden av riksintresse för kulturmiljövården. Två av dem, Orrefors och Pukeberg, har ett tydligt industrihistoriskt innehåll. Av de övriga två miljöerna, Kråksmåla kyrkby och Bäckebo kyrkslätt, kan Bäckebo sägas ha en industrihistorisk

 

anstrykning, eftersom riksintresset bygger på den rikliga förekomsten av medeltida slaggvarpar efter lågteknologisk järnframställning.

Översiktsplan och Fördjupad översiktsplan för Nybro stad

Redan i översiktsplanens (ÖP:s) inledning, beskrivs hur hantverk och industrier skapat staden Nybro, samt hur skogen som råvara och bränsle utgjort basen för områdets industrialisering. Det är tydligt att industrierna – järn, trä, glas och papper – utgör en viktig del av den kommunala identiteten.

I de avsnitt där ÖP redogör för kommunens värdefulla kulturmiljöer, redovisas inledningsvis riksintresseområdena. Miljön i Orrefors beskrivs kortfattat och man konstaterar att det är viktigt att glasbruket fortsätter att drivas, att överloppsbyggnader vårdas och att byggnaderna inte förvanskas. Man föreslår även att Hammarsmedjan bör byggnadsminnesförklaras, något som nu alltså skett.

Ett avsnitt behandlar kommunens industrihistoria. Man poängterar skogens och myrmalmens betydelse för områdets industrialisering. Ännu en gång konstateras att järn, trä, glas och papper varit de viktigaste branscherna. Kvarnarna tillägnas ett kort avsnitt. ÖP konstaterar att Kulturminnesvårdsprogrammet från 1988 (se nedan) behöver uppdateras med det moderna kulturarvet, industrisamhällets kulturarv och odlingslandskapet.

I den fördjupade ÖP:n för Nybro stad beskrivs riksintresseområdet för kulturmiljövården Pukebergs glasbruksområde. Av denna handling framgår även att många av områdets byggnader skyddas av särskilda bestämmelser i detaljplan. Även för några andra industribyggnader finns skyddsbestämmelser i detaljplan: Bryggeriet Grönskog (Grönskog 21), Mejeriet (Skolan 5), Elverket (Gnistan 1), ”Wellen” (Wellen 10) och Gamla Ljungdahls (Mars 11). Det faktum att äldre industribyggnader bevarats och anpassats till nya användningar lyfts fram som något positivt i den fördjupade ÖP:n. Där pekas också vissa kulturhistoriskt intressanta miljöer/byggnader ut, vilka bör skyddas eller utredas vidare. Kährs gamla fabriksbyggnad samt järnvägsmagasinet är de två byggnader av industriell karaktär som pekas ut i ÖP:n.

Kulturminnesvårdsprogram etc.

Nybro kommuns kulturminnesvårdprogram från 1988 har ett ambitiöst upplagt kapitel om industri med korta historiker över flera av kommunens industriföretag. Bland de 33 särskilt utpekade kulturhistoriskt värdefulla miljöerna återfinns främst bruksmiljöerna Orrefors, Flygsfors, Flerohopp och Pukeberg. En del av de övriga miljöerna har anknytning till äldre industriell verksamhet, exempelvis Skoga – Strömshultsområdet.

För Orrefors samhälle föreligger en kulturhistorisk utredning gjord av Kalmar läns museum år 1981. Utredningen utpekar ett stort antal byggnader i samhället som kulturhistoriskt värdefulla och stora delar av orten sägs ha höga stadsbilds- och miljövärden. Kalmar läns museum har även gjort en mindre kulturhistorisk utredning av herrgården/gästvillan vid samma bruk.

Byggnadsvårdsbidrag

Renoveringarna vid glasbruksområdet i Pukeberg understöddes flera år av statliga byggnadsvårdsbidrag och det är den miljö i kommunen som mottagit högst belopp i dessa sammanhang. Återkommande bidragsmiljöer har även Barkeström och Alsterbro glasbruk varit. Andra miljöer som delvis rustats upp med hjälp av bidragsmedel är:

Gullaskruvs brukssmedja, bordtennislokalen i Orrefors, samt Fröjdekulla, Kvarnekulla och Århultemåla kvarnar.

 

Nybros kommuns industriarv

GIS-bas

Om GIS-basen

Inom Industriarvsprojektet har en länstäckande kartläggning av länets industrier, som anlagts innan 1975, tagits fram i samarbete med länets hembygdsföreningar. Industrierna har registrerats i en geografisk databas, en s.k. GIS-bas. En redovisning av GIS-basens innehåll finns i ”Kalmar läns industriarv, rapport över industrihistorisk databas”, som togs fram av Industriarvsprojektet i december 2004. Följande sammanställning grundar sig på uppgifter i GIS-basen. Man bör vara medveten om att basen inte är komplett vare sig då det gäller registrerade anläggningar, eller uppgifter om årtal, antal anställda m.m.

Tabell 1; Antal rapporterade anläggningar i Nybro kommun, fördelade på församlin

Församling Kommentar

Antal

Nybro Hälften av de registrerade tillverkningsställena ligger i Nybro stad. Stora fabriker inom flera olika branscher. Många träförädlings- och möbelfabriker, men även många verkstadsindustrier.

148

Hälleberga Järnbruk i Orrefors och Barkeström. Orrefors, Gullaskruvs och Målerås glasbruk. Flera studiohyttor. Mindre träförädlingar och mek. verkstäder i Målerås och Orrefors.

42

Madesjö Pukebergs och Gadderås glasbruk. Järnbruk och glasbruk i Flygsfors och Flerohopp. Orrefors sågverk. Träindustrier i Flerohopp. Några snickerifabriker, kvarnar och sågverk.

32

Kristvalla Flera sågverk, ett par av dem något större. Två bobintillverkare – båda i drift 2001. Stort kycklingslakteri. Relativt långvarig syfabrik. Bräntorpsmöbler.

21

Bäckebo Sandslätt –Alsterbro. Ett par större möbelfabriker. Ett handpappersbruk. Andra småskaliga industrier, som ett par tegelbruk.

14

Örsjö Två armaturfabriker, några möbelindustrier och småsågar.

14

Kråksmåla Alsterbro. Två glasbruk. Tre bobinfabriker, ett par av dem inte helt små. Ett handpappersbruk.

13

Oskar Ett antal små sågverk och en kortvarig bobinfabrik.

9

S:t Sigfrid Få och små anläggningar. Ett par bobinfabriker.

7

 

SUMMA                                                                                                                                                                     300

Betydelsefulla arbetsplatser

Tabell 2; Största arbetsplatser i Nybro kommun, enligt registrerat maxantal anställda i GIS-basen

Förenklad företagsbenämning

Anlagd

Nedlagd

Kommentar Maxantal anst.
Kährs, trävaruindustri

1864

Rörelsen startad 1857.

1 200

Orrefors glasbruk

1898

 

710

Bong Ljungdahls, pappersindustri

1961

Nya fabriken (se Ljungdahls gamla)

560

Pukebergs glasbruk

1871

 

350

(Smurfit Munksjö, pappersindustri

1986

Anlagd efter 1975

325)

Rydéns, trävaruindustri

1904

 

300

Nybro stålprodukter

1973

 

300

Ljungdahls gamla, pappersindustri

1852/1915

1960

 

300

Flygsfors glasbruk

1887

1979

 

230

Bräntorpsindustrier, trävaruindustri

1967

 

197

Målerås glasbruk

1917

 

180

Nybro wellpappkartong/Munksjö

1937

1977

 

180

Flerohopps glasbruk

1892

1960

 

150

Ivo foods, kycklingslakteri

1960

1982

 

135

Nybro tändsticksfabrik

1865

1913

 

135

JEAB/PLM, plåtförpackningar

1896

1974

 

110

Gullaskruvs glasbruk

1893

1983

 

100

Sandslätts Bruk, möbelindustri

1918

2000

 

94

 

Betydelsefulla industrigrenar

För Nybro kommun, liksom för länet i stort, har överlägset flest anläggningar registrerats i trävarubranschen, i synnerhet om även branschen ”Övrig industri”, som består av möbelfabriker och tändsticksfabriker, inräknas. Möbelfabriker och sågverk är de vanligaste formerna av träindustrier, men man har också haft anmärkningsvärt många bobinfabriker (d.v.s. svarverifabriker).

Näst största bransch i GIS-basen är verkstadsindustrin. I denna bransch inryms många olika former av industrier. För Nybros del kan man konstatera att andelen metallvarutillverkare är förhållandevis hög. Tredje största bransch är livsmedelsindustrin. Här återfinns många kvarnar, bryggerier och mejerier. Trots att många av de registrerade tillverkningsställena i denna bransch saknar uppgift om antal anställda, kan man förmoda att det rör sig om mindre anläggningar. Tvärtom förhåller det sig med den fjärde största branschen ”Glas-, sten- och jordvaruindustrin”, där man återfinner många av kommunens största arbetsställen i form av glasbruk.

För övriga branscher finns betydligt färre antal anläggningar registrerade, men man måste samtidigt beakta att några av de registrerade anläggningarna i pappersindustrin hört till kommunens största arbetsplatser, samt att de fem järnbruken varit viktiga tidigindustriella arbetsställen.

Tabell 3; Antal registrerade anläggningar i Nybro kommun, branschvis fördelade

Bransch Kommentar

Antal reg anl.

Trävaruindustri (74) + Övrig industri (41) Varav 36 möbelfabriker, 32 sågverk 21 snickerifabriker och 14 bobinfabriker.

115

Verkstadsindustri Många (24) metallvarutillverkare och bland dem många (8) tunnplåtslagerier (bleckplåtslagerier).

55

Livsmedelsindustri Bland dem 17 bryggerier och 15 kvarnar. De flesta små anläggningar.

52

Glas-, sten- och jordvaruindustri 19 anläggningar där man tillverkat glas, d.v.s. glasbruk eller studiohyttor. Flera av kommunens största arbetsplatser.

43

Textil- och läderindustri

Några sko- eller toffeltillverkare, ett par syfabriker, en
väskfabrik i Målerås och en konstläderfabrik i Nybro .

14

Pappersindustri och grafisk industri Ett par handpappersbruk, ett tryckeri och några Ljungdahls- fabriker eller efterföljare till dem.

10

Kemisk industri Äldre, små anläggningar som tjär- och lackfabriker.

5

Metallframställning Orrefors, Flygsfors, Flerohopp, Barkeström, Ludvigsfors.

5

Sten-, malm- och mineraltäkter Målerås bränntorvmosse

1

 

SUMMA                                                                                                                                                                  300

Tabell 4; Antal anställda, branschvis fördelade, utifrån uppgifter i GIS-basen om maxantal anställda

%signum. Glasbruken, som främst ligger i kommunens västra del, har inte bara kommit att forma en specifik industriregion, de har varit stora, långlivade arbetsplatser och har även fungerat samhällsbildande.Det mest framträdande draget i övrigt är Nybro stads dominans. Hälften av alla registrerade anläggningar ligger i själva Nybro. Vid sidan av glasbruken, har de stora, anrika industriarbetsplatserna funnits i Nybro stad. Staden har en lång tradition av företagsamhet och här har funnits både stora och små fabriker inom många olika branscher. Många olika tillverkningsinriktningar finns således företrädda och inget tydligt mönster finns i stadens industriella profil. Man kan dock konstatera vissa egenheter, som att det finns en hel del mindre företag som är relaterade till glasnäringen: kristallglassliperier, spegel- och armaturfabriker, glasformstillverkare och en degelfabrik. Staden har också haft många bleckslagerier, inte mindre än åtta stycken.Man kan också konstatera att Nybro stad utgör en av flera orter i Kalmar län som haft många möbelindustrier. Det tydligaste mönstret beträffande Nybro kommuns trävaruindustri är emellertid att den utgör del av ett ”bobinrike”, d.v.s. ett omrsignum. Glasbruken, som främst ligger i kommunens västra del, har inte bara kommit att forma en specifik industriregion, de har varit stora, långlivade arbetsplatser och har även fungerat samhällsbildande.Det mest framträdande draget i övrigt är Nybro stads dominans. Hälften av alla registrerade anläggningar ligger i själva Nybro. Vid sidan av glasbruken, har de stora, anrika industriarbetsplatserna funnits i Nybro stad. Staden har en lång tradition av företagsamhet och här har funnits både stora och små fabriker inom många olika branscher. Många olika tillverkningsinriktningar finns således företrädda och inget tydligt mönster finns i stadens industriella profil. Man kan dock konstatera vissa egenheter, som att det finns en hel del mindre företag som är relaterade till glasnäringen: kristallglassliperier, spegel- och armaturfabriker, glasformstillverkare och en degelfabrik. Staden har också haft många bleckslagerier, inte mindre än åtta stycken.Man kan också konstatera att Nybro stad utgör en av flera orter i Kalmar län som haft många möbelindustrier. Det tydligaste mönstret beträffande Nybro kommuns trävaruindustri är emellertid att den utgör del av ett ”bobinrike”, d.v.s. ett område med många svarverifabriker. Ser man till GIS-basen så är Nybro den kommun som har flest registrerade bobinfabriker – 15 av 45 stycken i länet som helhet. Inräknar man även de bobinfabriker som ligger inom 15 km avstånd från Nybro kommun är antalet 38 av 45!FältbesiktningAvgränsning, urvalUnder två dagar besöktes ett urval industrimiljöer i Nybro kommun. I regel besiktigades anläggningarna endast exteriört. Urvalet baserades främst på GIS-basen, men även på uppgifter som framkommit ex. vid kontakter med hembygdsföreningar och kommunen. De industrimiljöer som besöktes skulle:ha stående byggnader bevaradeochutgöra/ha utgjort betydelsefulla arbetsplatser (långlivad, stor)ellerutgöra/ha utgjort industricentraellerutgöra representanter för en betydelsefull industrigren i bygdenellerha framhållits som särskilt intressanta i litteratur eller av kontaktpersoner

Bransch Totalsumma

Uppgiftsfrekvens

Trävaruindustri + Övrig industri 3 060

65%

Glas-, sten- och jordvaruindustri 1 990

42%

Pappersindustri och grafisk industri 1 371

50%

Verkstadsindustri 722

45%

Livsmedelsindustri 204

19%

Textil- och läderindustri 95

36%

Sten-, malm- och mineraltäkter 8

100%

Kemisk industri Inga uppgifter om antal anställda.

0

 

I viss mån var även resrutten styrande för urvalet. De besiktigade miljöerna beskrivs kortfattat nedan i den ordning de besöktes. De understrukna rubrikerna nedan markerar de miljöer som särskilt kom att framhållas av Kalmar läns museum vid det möte som senare hölls med företrädare för Nybro kommun och hembygdsföreningarna i kommunen. Flera av de andra industrimiljöerna/orterna är dock med om att konstituera ”Glasriket” och har i egenskap härav ett högt kulturhistoriskt värde.

Kristvallabrunns bobinfabriker

Som framgått ovan utgör bobin-, eller svarverifabrikerna en typisk tillverkningsinriktning för Nybro kommun med omnejd. Kristvallabrunn besöktes främst eftersom där finns två fullt utrustade och fungerande svarverifabriker, varav en ännu i kommersiell drift. Miljön vid det nedlagda Nya Träsvarveriet besiktigades exteriört, medan den ännu i drift varande Skogstorps Svarverifabrik kunde besiktigas även interiört.

Miljön vid Nya Träsvarveriet är välhållen och tidstypisk, med många byggnadsdelar och möjligen även maskiner bevarade sedan uppförandet på 1940-talet. Fabriken framstår som en bra representant för Nybrotraktens små svarverifabriker, som de kunde te sig ett stycke in på 1900-talet, då elmotorer ersatt vattenkraften som kraftkälla. Miljön är tillräckligt småskalig för att kunna underhållas och drivas med museala, pedagogiska och turistiska utgångspunkter.

Stig på Skogstorps svarveri Nya Träsvarveriet, Kristvallabrunn

Skogstorps svarverifabrik är en något större och modernare miljö, med en verkstadshall uppförd på 1960-talet och med en i högre grad förnyad maskinpark, jämfört med Nya Träsvarveriet. Miljön bedöms som av måttligt kulturhistoriskt intresse. Däremot är den kunskap om branschen och hantverket som finns hos personalen i företaget av stort värde. Som ett kuriosum kan även nämnas att man vid denna fabrik har en tillverkning av själva gummitutan till nappar, troligen en av landets (den enda?) sista kvarvarande tillverkning av detta slag.

Kristvallabrunns kycklingslakteri

I Kristvallbrunn besiktigades även en byggnad som under 1960-talet inhyste en av kommunens större arbetsplatser – ett kycklingslakteri med cirka 130 anställda. I lokalerna finns idag en annan livsmedelsindustri där man förpackar drycker. Anläggningen har byggts om och moderniserats sedan den uppfördes och ger idag ett ganska anonymt intryck. Miljön är vare sig tillräckligt komplex eller tidstypisk för att framstå som kulturhistoriskt intressant

 

och då livsmedelsindustrin inte heller tillhör de viktigare branscherna i kommunen har miljön inte kommit att framhållas vidare i detta arbete.

F.d. Carlssons sågverk, Kristvallabrunn

Sågverken ägnades en viss uppmärksamhet under fältstudien eftersom de varit viktiga i Nybrotrakten, liksom i Småland i övrigt. Andra, mer Nybrospecifika tillverkningar, exempelvis av glas eller svarvade träalster, betraktades dock överlag som mer intressanta. I Kristvallabrunn besöktes ett i drift varande sågverk. Miljön vid f.d. Valter Carlssons sågverk är sammansatt med en mängd olika byggnader från olika epoker. Kulturmiljön är intressant, men har i detta sammanhang och i jämförelse med andra industrimiljöer i Nybro kommun, inte bedömts ha tillräckliga kulturmiljökvaliteter eller tillräcklig kulturhistorisk tyngd för att utpekas som en av kommunens intressantaste industrihistoriska miljöer.

 

MySmoothie, f.d. Ivars fjäderfä                                            Sågverket i Kristvallbrunn, f.d. Valter Carlssons

Bräntorps möbelfabrik, Bräntorp

Bräntorp besöktes eftersom ett av kommunens mer anrika företag, tillika en av de idag större arbetsplatserna, Swedwood Bräntorp, räknar sina anor till denna plats år 1868. Fabriksbyggnaden i Bräntorp är utbyggd i omgångar under 1900-talets första hälft. Fabriken lades ned år 1973, den uppges vara tömd på maskiner och fabriksmiljön lider idag av eftersatt underhåll. Miljön är kulturhistoriskt intressant, inte minst betraktad tillsammans med företagets senare industribyggnader i Nybro stad och som exempel på ett av stegen i kedjan möbelhantverkare – landsbygdsindustri – Nybroindustri – Ikeaindustri. En dokumentation av Bräntorpsfabrikerna och en historik över företaget är önskvärd. Det vore visserligen också önskvärt med en bevarad och återbrukad fabrik i Bräntorp, men miljöns utvecklingspotential bedöms som begränsad p.g.a. det perifera läget.

Bräntorpsfabriken                                                                erås glasbruk

Gadd

 

Gadderås

Gadderås besöktes i egenskap av glasbruksort och en av glasrikets miljöer. Gadderås glasbruk (1875-1967) lade grunden till hela samhället och har utgjort den enda större arbetsplatsen på orten. Som del av glasriket har glasbruksmiljön naturligtvis ett ansenligt kulturhistoriskt värde, som skulle kunna utnyttjas både för att stärka glasriket som besöksmål som för att marknadsföra orten Gadderås. Idag står glasbrukets byggnader emellertid tomma, stadda i förfall och en upprustning av miljön med hjälp av samhälleliga medel kan knappast motiveras utifrån platsens kulturmiljövärden. Glasbrukets verksamhet, tillika miljön, är dock mycket knapphändigt dokumenterad och det framstår som angeläget att en dokumentation görs innan de som arbetat vid bruket gått ur tiden. Det bör även sägas att det vore värdefullt om någon del av glasbruksmiljön kunde bevaras.

Flerohopp

I Flerohopp finns en fascinerande kulturmiljö med kanaler och dammar, som exempelvis lyfts fram i kommunens kulturminnesvårdsprogram. Som bruksmiljö och del av ”glasriket” är miljön värdefull. Järnbruks- och glasbruksaspekterna av miljön i Flerohopp faller dock egentligen utanför denna studie som inriktats på industrimiljöer med bevarade byggnader. Två småskaliga träindustrier, Flerohopps träförädling och Holmbergs träindustri, besiktigades som hastigast. Även om båda dessa miljöer äger vissa kulturhistoriska kvaliteter, kan ingen av dem lyftas fram bland kommunens främsta industriella kulturmiljöer.

Holmbergs träindustri                                                           Flerohopps träförädling och Kvarnekulla kvarn

Flygsfors

I järn- och glasbruksorten Flygsfors besiktigades det nedlagda glasbruket, men även som hastigast Bergs Timber Orrefors, ett sågverk i drift som anlades på 1950-talet.

Liksom på andra glasbruksorter har glasbruksmiljön i Flygsfors en stor betydelse som centrum och historisk utgångspunkt i lokalsamhället, men också som en del av den särpräglade industriregion som glasriket utgör. Glasbrukskomplexet i Flygsfors har också tydliga kulturhistoriska kvaliteter genom att byggnaden förenar olika generationer av

byggnadskroppar och genom att två (nedsläckta) rundugnar ännu finns i hyttan. De stora, murade rundugnarna blir idag allt mer sällsynta. Idag finns bara två sådana ugnar i landet i drift.

Bergs Timber i Flygsfors, f.d. Orrefors sågverk, ger intryck av att vara ett fullt modernt sågverk vid den ytliga besiktning som gjordes av anläggningen. Sågverkets fysiska miljö återspeglar således inte något kulturhistoriskt tidsdjup.

 

Flygsfors glasbruk                                                              Bergs Timber, (f.d. Orrefors sågverk) i Flygsfors

Orrefors glasbruk och bruksort

Orrefors höga kulturmiljövärden är välkända. På orten finns en av länets mer anrika bruksmiljöer, med ett järnbruk som var i drift 1726–1914 och med ett aktivt glasbruk startat år 1898, som i ett sekel hört till de största och mer välkända svenska bruken. Stora delar av Orrefors samhälle är kulturhistoriskt värdefulla, det gäller verksbyggnaderna, men även de byggnader och strukturer som ger direkt uttryck för ortens identitet som bruksort. Exempel på sådana är närheten till Vapenbäcksån, bruksgatan, tidstypiska bruksarbetarbostäder från olika epoker etc.

Miljön kring själva bruket i Orrefors måste betraktas som en av Nybro kommuns viktigaste industrimiljöer, av såväl regionalt som nationellt kulturhistoriskt intresse. Beaktat att detta är en levande industrimiljö, där man måste ha stor respekt för industrins egna behov av förändringar av miljön, bör den kulturmiljövårdande ambitionen vara att stora delar av glasbrukets byggnadsbestånd bevaras och att förändringar av byggnaderna sker med omsorg om deras ursprungliga karaktär.

Smedbostäderna i Orrefors                                  Orrefors glasbruk

 

Överst t.v. Smurfit, t.h. Bong. I mitten Kährs framsida och inne på industritomten (sågen). Nederst t.v. Rydéns och t.h. Bräntorpsindustriers andra industrilokal i Nybro

 

Överst t.v. Bräntorpsindustriers första industrilokal i Nybro, t.h. f.d. Nybro Motorplog. I mitten fr. v.: Konrad Erikssons bleckslageri, f.d. Glödlampshyttan och f.d. Lindvalls snickeri- & svarverifabrik. Nederst Nybro glasbruk.

 

Industristaden Nybro

Nybro stads dominans i kommunens industriella liv har konstaterats. Det var därför självklart att besiktiga stadens industrimiljöer och att i arbetet försöka omfatta denna aspekt av kommunens industriarv. En rundtur gjordes bland stadens industriområden, där floran av industribyggnader är både omfattande och brokig. Någon fördjupad inventering av Nybro stads industrimiljöer kunde inte göras inom ramen för detta arbete, varför långt ifrån alla miljöer besågs. Vissa miljöer prioriterades utifrån deras historiska betydelse eller utifrån tips från lokala kontaktpersoner. Kährs var, i egenskap av stadens största och äldsta industri, den enda miljö som besiktigades även från insidan (dock interiört fotoförbud).

I Nybro finns många kulturhistoriskt intressanta industrimiljöer. Där finns storskaliga och småskaliga miljöer, fabriker som byggts ut av det ursprungliga företaget och de som ändrats för att passa nya tillverkningsinriktningar eller helt nya användningsområden. Genom samverkan, ombyggnader och ”återbruk” har industribyggnader kunnat räddas till eftervärlden då företagen flyttat, decimerats eller lagts ned. Här har betydelsefulla insatser gjorts genom bevarandet av t.ex. Pukebergs glasbruksmiljö, Grönskogs bryggeri, Ljungdahls gamla fabrik, Nybro Wellkartong, Mejeriet och Elverket.

Bevarandeförutsättningarna för Nybros industrimiljöer är lika skiftande som miljöerna i sig. Många av miljöerna är i full drift, vilket försvårar att bevarandeaspekter läggs på dem. Dock kan vissa drag/egenskaper i stadens industrihistoria utpekas, som delvis kan användas som utgångspunkt för vilka verksamheter och miljöer som särskilt kan uppmärksammas, dokumenteras och bevaras. Mot stadens industrihistoriska bakgrund ses följande aspekter som särskilt intressanta, med den viktigaste först:

  • De anrika storföretagen

Speciellt för Nybro är att flera av ortens större industriföretag från början startats liten skala av lokala entreprenörer och kan räkna sig som ”äkta” Nybroindustrier, även om de idag uppgått i större koncerner. De företag som främst åsyftas är Kährs, Ljungdahls, Rydéns, Pukeberg och Bräntorp, samt i viss mån även ”Wellen”/Munksjö/Smurfit samt JEAB/PLM/GN Mekan.

  • Staden i glasriket

Liksom glasriket i övrigt är Nybros glasmiljöer intressanta även i ett riksperspektiv. Det gäller i synnerhet glasbruksbyggnaderna: Pukeberg, Nybro glasbruk och den sedan länge nedlagda Glödlampshyttan, men även andra fabriker med anknytning till glasnäringen. I kvarteret Brunnen finns exempelvis en liten fabriksbyggnad som ursprungligen utgjort en del av Nybro glassliperi och spegelfabrik (företaget senare flyttat till Fröseke) som utgör en del av en viktig heIhetsmiljö i och omkring detta kvarter.

  • Nybronäringar

Nybro har alltid haft industriföretag av alla storlekar och det kan vara värdefullt att även mer småskaliga industrimiljöer bevaras. Bland dessa kan möbel-, svarveri- eller bleckvarufabriker ses som särskilt intressanta, eftersom dessa näringar, vid sidan om glasindustrierna, varit vanligare i Nybro än på andra platser. Exempel på en sådan är den ur drift tagna Lindvalls snickeri- & svarverifabrik på Södra Industrigatan.

Förutom dessa aspekter finns naturligtvis en mängd andra som kan stärka en byggnads kulturhistoriska värde, exempel vis dess ålder eller betydelse för stadsbilden.

 

 

Pukebergs glasbruksmiljö, idag ”designcentrum”

Pukebergs glasbruksmiljö

Sedan den stora glasproduktionen vid Pukeberg lagts ned på 1980-talet var byggnaderna rivningshotade. Värdet av miljön stod dock klar för många. Inte minst för familjerna Nolendorfs och Gill som förvärva de Pukeberg år 1989. Man kunde driva glasbruket vidare i mindr skala och samtidigt etablera företagen Zero Interiör AB (belysning) och Lustrum

e

(möble r för offentlig miljö) i lokalerna.

Genom ett samarbete mellan Pukebergs glasbruk, Nybro kommun, Högskolan i Kalmar, Regionförbundet i Kalmar län och Nybro företagsgrupp har Pukeberg utvecklats till ett designcentrum där Designhögskolan (knuten till HiK) och Designarkivet (knutet till Konstmuseet i Kalmar) ha r sina lokaler. I de gamla glasbrukslokalerna finns även konstnärsateljéer och utställningslokaler.

Miljön v id Pukeberg har ett högt kulturhistoriskt värde, som är sammansatt av många olika faktore r. En del av detta värde är att bruket varit en av de större arbetsplatserna i ”Glasriket”, i Nybro stad och kommun. En annan är den sammansatta, men ändå sammanhållna miljö som skapats när bruket successivt byggts ut under 1900-talet. Bl.a. har man idag tre hyttbyggnader, varav en ännu nyttjas för glastillverkning. En del av Pukebergs värde ligger ock å i

satt miljön kan illustrera hur en industrimiljö kan fyllas med nytt liv. Det var inte länge sedan många ansåg att bruksbyggnaderna skulle rivas – idag råder koncensus om miljöns höga kulturvärden.

Kalksandtegelfabriken i Börseryd

I Börseryd strax utanför Nybro ligger den nedlagda Kalksandtegelfabriken (1907–1975). En stor del av fabrikens kulturhistoriska värde ligger i att man från denna fabrik under lång tid levererat byggmaterial till hela regionen, inte minst till Nybros byggmästare – en god bit av staden består av Börserydstegel. Själva fabriksmiljön är också uppbyggd av samma mate rial. Fabriken är både tillräckligt ålderdomlig och sammansatt för att framstå som en intressant kulturmiljö, väl värd att bevaras. I detta arbete har den ändå inte kommit att framhållas särskilt. En mycket kortfattad historik och några äldre fotografier från fabriken finns i digital form hos Kalmar läns museum.

 

 

T.v. Kalksandtegelfabriken i Börseryd. T.h. fabriksinteriör från 1930-talet (Foto ur Gudrun Uebels samling)

Vid Alsterån i Alsterbro. Överst: kvarnen med möbelverkstad och tillhörande kraftverk och bostadshus. Underst t.v. den mekaniska verkstaden. Underst t.h. den f.d. bobinfabriken, senare mekaniska verkstaden.

 

 

Alsterbro vid Alsterån

Vid bron i Alsterbro återfinns en småskalig industrimiljö med en f.d. bobinfabrik (träförädling på platsen sedan 1879, bef. fabrik uppförd 1939, senare ändrad till mek.verk.), en f.d. mekanisk verkstad (uppförd 1906, tidigare färgeri på platsen), en kvarnbyggnad (uppförd 1857) som även inrymmer en snickeriverkstad och ett kraftverk. Tidigare låg ett garveri tvärs över vägen från kvarnen. Ingen av byggnaderna är idag i drift, frånsett att kvarnen inrymmer ett modernt kraftverk. Från bron ser man även ned till nästa kraftverk som tillhört Alsterbro glasbruk. Miljön är skyltad med information om platsens kulturhistoria. Omgivningen vid bron i Alsterbro är kulturhistoriskt värdefull som exempel på den tidiga industrialismens anläggningar, vilka förlades till fall och strömsträckor. Miljön synliggör också industriarvet på ett verkningsfull sätt eftersom den ligger utmed en vältrafikerad väg. Det är en särpräglad plats som lätt etsar sig fast i minnet och den utgör sannolikt en orienteringspunkt på många människors mentala karta. Man bör i kulturmiljö- och planeringssammanhang sträva mot att platsens speciella karaktär tillvaratas och att de befintliga industribyggnaderna bevaras.

Alsterbro glasbruksmiljö

I Alsterbro finns dessutom en unik glasbruksmiljö. I centrum ligger den faluröda trähyttan med sin karaktäristiska, högresta form. Hyttan uppfördes år 1871 och påbyggdes ”bakåt” med en ny h ytta år 1920. Runtom hyttorna ligger en mängd mindre verksbyggnader och

bostadshus, alla i falurött trä. Nere vid Alsterån finns glasbrukets kraftstation. Där låg tidigare även sliperiet, som tyvärr inte längre finns kvar. Glasbruksbyggnaderna är överlag i god kondition. Inne i hyttan finns viss fast utrustning kvar (glasugnen, ett par kylugnar och flera träbingar). En del av glasbruket används idag som sommarbostad. Hyttorna används som konsertlokal vid ”Musik i Glasriket”. Miljön är skyltad. Glasbruksmiljön i Alsterbro hör till ”Glasrikets” och Nybro kommuns mest värdefulla kulturmiljöer, eftersom den i stort sett är ensam om att spegla en miljö som funnits vid de flesta småländska glasbruk. Efterhand som trähyttorna brunnit ned har man ersatt dem med tegelhyttor – en process som inleddes redan i slutet av 1800-talet. Idag finns bara ytterligare en gammal trähytta i ”Glasriket” (i Alsterfors) som både är mer ombyggd och i sämre skick.

 

T.v. kraftverket vid Sandslätt och t.h. några av fabriksbyggnaderna på samma plats.

Sandslätt

Ett par kilometer nedströms Alsterån från Alsterbro ligger Sandslätt, ett litet brukssamhälle. På platsen fanns redan under 1800-talet ett pappersbruk, men dagens samhälle har växt fram kring den möbelfabrik som etablerades där från år 1918. Sandslätts Bruks AB var en ledande stilmöbelproducent under en stor del av 1900-talet. Den nuvarande fabriksanläggningens äldsta del, en enormt stor träbyggnad, är från år 1929 och uppförd es sedan den första fabriken brunnit ned. Fotografier på den första fabriken visar att anläggningen redan från början var stor. Den stora träfabriken har senare påbyggts och den befintliga fabriksmiljön består av ett antal olikåldriga byggnadskroppar och byggnader. Någon maskinell utrustning finns inte längre i lokalerna. Ritningar, mallar och modellstolar finns dock ännu kvar. Byggnaderna har för närvarande ingen användning och de äldre delarna av fabriken lider av kraftigt eftersatt underhåll. Miljön är skyltad med information om platsens kulturhistoria.

Miljön i Sandslätt är kulturhistoriskt värdefull. Den är komplex och består av verksbyggnader med olika funktion och ålder, samt olika generationer av bostäder för fabrikens anställda. Närheten till Alsterån, och fabrikens lilla kraftverk med sin mycket speciella långsmala dammränna, förstärker platsens kulturmiljövärden. Den stora träfabriken är en magnifik och vacker byggnad, men alltför volyminös för att kunna sägas vara en typisk representant för de småländska möbelfabrikerna. Det vore mycket värdefullt om fabriksbyggnaderna i Sandslätt kunde få en användning, som incitament för en rustning av de äldre byggnaderna.

Målerås

I Målerås besöktes glasbruket och Målerås Läder. Mest betydelsefull av dessa industrimiljöer är naturligtvis Målerås glasbruk som en levande del av ”Glasriket”. Målerås Läder finns i en småskalig industrimiljö från cirka 1940-talet. Lokalerna är tidstypiska och välhållna, men utmärker sig inte som särskilt kulturhistoriskt intressanta, eftersom liknande byggnader ännu är förhållandevis vanliga.

 

Gullaskruv

I Gullaskruv besiktigades det nedlagda glasbruket som idag nyttjas av andra verksamheter. In till hyttan inryms en studiohytta i en mindre byggnad. Liksom alla andra glasbruksmiljöer i kommune n är detta en miljö med höga kulturmiljövärden. I Gullaskruv besöktes också den lilla ”isterbandsfabriken”, en tillverkning som startades år 1939 och länge drevs av Grönqvist, men som nu heter ”Gullaskruvs delikatesser”. Tillverkningslokalerna inryms i källaren till företagets lokaler som snarast påminner om en villa från 1960-talet. Tillverkningsutrymmena moderniserades cirka år 2000. Även om verksamheten är en kulturhistoriskt intressant, bedömdes den lilla charkuterifabrikens lokaler vara av måttligt kulturhistoriskt intresse.

 

Industriarvsmöte

Om industriarvsmötet

Representanter för Kalmar läns museum, Nybro kommun och hembygdsföreningarna deltog på ett 2 timmar långt möte, där frågor kring kommunens industrihistoria och industrimiljöer dryftades. Minnesanteckningar återfinns som bilaga A.

Framhållna aspekter och miljöer

Efter en kort presentation av projektet, fick alla mötesdeltagare ge uttryck för vilka industrier man betraktar som viktigast i kommunens historia och för vilken miljö man tycker är den mest bevarandevärda. Bland mötesdeltagarna framhölls återkommande glasindustrin och träindustrin. Pukeberg och Sandslätt betraktades som de mest bevarandevärda industrimiljöerna i kommunen, men många andra miljöer nämndes också.

Efter detta presenterades analysen av GIS-basen, d.v.s. vilka aspekter av kommunens industrihistoria som betraktas som viktiga av Kalmar läns museum, samt vilka miljöer man ville framhålla efter företagen fältbesiktning. Sammanfattningsvis fanns en stor samstämmighet mellan det samlade mötets åsikter/miljöförslag och det som presenterades av museet. Bobinfabrikerna som en för bygden typisk näringsgren var det som överraskade mest.

Åtgärdsdiskussion

Vid mötet berördes dels utpekanden i översiktsplanen av kulturhistoriskt värdefulla miljöer, dels de åtgärdsförslag som KUL-projektet ställt upp för glasriket. Sandslättsfabriken diskuterades och de flesta var överrens om att miljön samtidigt är intressant och svår att rädda. En dokumentation föreslogs. I en diskussion om Nybro hembygdsförenings samlingar av hantverks- och industriföremål menade föreningen att ett nybygge med återanvänt virke, enligt de bygglov man nu beviljats, är den bästa lösningen.

 

Slutsatser

Nybro kommun har en rik industrihistoria, dels dominerad av glasbruken, dels av Nybros stora fabriker inom skilda branscher, där trä och förpackningsindustri står fram särskilt. I Nybro tycks industrierna, inte minst de stora, lokala företagen och de familjer som skapat dem, vara en viktig del av stadsinvånarnas identitet. Att kommunen är en del av ”Glasriket” är också en viktig aspekt, inte minst utåt.

Staden Nybros dominans i kommunens industrihistoria, dess identitet som entreprenörs- och tillverkningsstad, samt även den lovvärda inställning som man hittills haft till bevarande av äldre industribyggnader i staden. Allt detta uppfordrar till att man även i fortsättningen vinnlägger sig om att fortsätta att bevara stadens industribyggnader genom återbruk och nya användningar. Ett annat mycket viktigt fält är att verka för att glasbruksmiljöerna, både själva verksbyggnaderna i de fall de finns kvar, men även övriga drag och byggnader som ger bruksorterna deras speciella karaktär, bevaras.

I Nybro kommun finns alltså många förhållandevis storskaliga fabriksmiljöer som antingen redan har räddats genom ombyggnader och nya användningsområden, eller där det är önskvärt att så sker. Däremot har man i Nybro kommun ingen egentlig museal industrimiljö, in get arbetslivsmuseum. Det vore värdefullt om någon av kommunens industrimiljöer kunde bevaras i sådan form, med genuina byggnader och fungerande maskiner, så att man kunde få uppleva hur det var att arbeta i en av Nybrotraktens industrier.

Efter avslutad fältbesiktning och genomfört möte, föreslås följande områden och åtgärder första hand prioriteras. D e olika miljöerna är listade utan inbördes ordning.

Utvalda områden med åtgärdsförslag

Industristaden Nybro

  1. Verka för att historia och samtid dokumenteras vid de anrika storföretagen, bl.a. bör intresset bland de anställda/f.d. anställda för att bilda dokumentationscir klar undersökas. (För Bräntorp och Rydéns finns inget publicerat, varför det framstår som särskilt angeläget för dessa företag).
  2. I exempelvis ÖP och andra kommunala dokument, mot bakgrund av Nybro stads karaktär av industri- och designstad, ge uttryck för vikten av att ett brett spektrum av industribyggnader bevaras och får behålla sitt uttryck av industribyggnad, om än ombyggda för andra funktioner.
  3. Utarbeta/upprätthålla bra rutiner och samarbeten för att fånga upp och bygga om äldre industrifastigheter i Nybro stad, på ett sådant sätt att byggnadernas karaktär bibehålls.
  4. Sätta samman en arbetsgrupp som verkar för att driva frågan om ett industrimuseum i Nybro, där kommunen och hembygdsföreningen samverkar som huvudmän och där Nybros produkter (leksaken, valkuvertet, konservburken, likkistan etc.) sätts i cent rum som utgångspunkt för en bredare samhällsberättelse. Maskinerna, verktygen etc. får bilda fond. Detta ligger väl i linje med stadens designprofil.

 

Glasriket

  1. 1.     Arbeta vidare med de 8 åtgärdsförslag som ställdes upp i KUL-projektet.
  2. Väcka fråga om/utreda byggnadsminnesförklaring av Alsterbro glasbruk.
    1. I dialog med ägarna till Alsterbro glasbruk utveckla användningen av glasbruket, in te minst som pedagogiskt illustrativ miljö för skolverksamhet, teaterföreställningar etc.

Alsterbro-Sandslätt

  1. Ge uttryck för de höga kulturmiljövärden som finns i området kring Alsterbro Glasbruk, bron i Alsterbro och Sandslätts Bruk i nya versioner av ÖP, kulturmiljöprogram och vid en revidering av kulturmiljövårdens riksintressen.
  2. Undersöka förutsättningarna för att starta en lokal Sandslätts Bruks-förening som i först hand kan dokumentera fabriken och dess verksamhet (men som i förlängnin gen skulle kunna driva byggnadsvårdsläger, fö rvalta museum, guida m.m.)

Nybrotraktens bobinfabriker

  1. Utföra en kulturhistorisk branschöversikt och dokumentation av Nybrotraktens bobinfabriker.
  2. Undersöka och utreda lämpligheten av och formerna för ett musealt bevarande av en bobinfabrik, möjligen Nya Träsvarveriet i Kristvallabrunn (ex. samverkan ägare­hembygdförening, ev. förening el. stiftelse etc.).

Ovanstående skall läsas som ett försök till riktlinjer för vilka miljöer och åtgärder som skall prioriteras då det gäller Nybro kommuns industriarv. Utöver dessa objekt, finns naturligtvis flera andra intressanta och värdefulla industrimiljöer i kommunen. Några av dem har omnämnts i detta arbete. Andra har lämnats utanför, därför att de inte bedömts vara av lika stort industrihistoriskt allmänintresse. De kan dock vara värdefulla ur andra aspekter, exempelvis för landskapsbilden eller som del av ortsbornas närmiljö och identitet. Då det gäller kvarnar och sågverk finns inte fullgod överblick. Åtgärdsförslagen måste också betraktas som en idébank, där långtifrån alla idéer kan eller kommer att genomföras.

Sigislaryd

http://kartor.eniro.se/m/bdN3S

Lästips: Mauritz Isaksson: Gårdar och torpställen i Sigislaryd i Hembygdskrönikan 2006 s 126.

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

Längst uppe i norra Madesjö ligger Sigislaryd. Det relativt korta avståndet till Applaryd i Hälleberga gör att man undrar om ej Sigislaryd befolkats västerifrån, från Applaryd. Bägge namnen slutar på -ryd, vilket betyder röjning. Namn på -ryd här-stammar i regel från medeltiden och är väl ungefär samtidiga. Namnet Sigislaryd bör väl betyda Sigisles röjning, i vilket fall Sigisle måste vara ett personnamn. Man kan jämföra med Gisle i det närbelägna Gislatorp. Hemmanet bör ha upptagits i början av 1500-talet. Namnet saknas i 1533 års register över gärd och likaledes i 1535 års register över städsleören, men i 1539 års fogderäkenskaper nämnes ”Jon Persson i Sigislerid”. Hans avrad är mycket obetydlig, vilket stärker antagandet, att hemmanet är relativt nyupptaget: ”ett kleff tatt, 2 örtugar och fodring för en häst.” Redan 1541 fick Jon Persson lära känna verkningarna av Gustav Vasas skärpta ekonomiska politik, i det att avraden nu höjdes till ”4 huita, 1 kleff taatt” och fodring för 3 hästar. Fodringen skulle lösas med 2 öre per häst, vilket följande år godtyckligt höjdes till 3 öre per häst. År 1545 förekommer Jon Persson. För lönskaläge fick han böta 4 gutniska mark. Samma år höjdes fodringen med 1 häst. Jon lyckades undgå att bli uttagen till knekt, men 1556 var avraden höjd till 2 fyrkar, ½ lispund smör, 1 kleff tat, 3 dagsverken och fodring för 4 hästar. Dagsverkena höjdes till 4 i 1561 års fogde-räkenskaper. Det är tydligt, att Jon Perssons långa brukningstid på hemmanet höjt dess värde avsevärt, vilket fogden ej kunnat undgå att märka, varför han höjt skatten i motsvarande grad. Av tionden 1565, 2½ skäppa råg och 1 skäppa korn, framgår denna förbättring av hemmanet. Den vittnar om en skörd av 37½ skäppor råg och 15 skäppor korn. Jon Perssons välstånd illustreras ytterligare av hans deklaration inför Älfsborgs lösen 1571. Han hade 2 lod silver, 1 lispund koppar, 1 oxe, 6 kor, 1 fyra-årigt ungnöt, 1 tre-årigt dito, 2 tvåårsungnöt, 6 får, 6 svin, 5 getter, häst för 5 mark. Det gav en skatt på 13 mark 3 öre, vilket måste anses mycket bra.

Jon Persson brukade Sigislaryd till efter 1575, då han förekommer sista gången. Den som närmast efterträdde honom hette 1591 Nils. 1600 omtalas ”Enkian i Sijgislerij”. Vems änka säges ej, men det kan näppeligen ha varit Jon Perssons utan snarare Nils’ änka. Samtidigt nämnes en ”kneckt, är wthi Lifflandh”. Änkan efter en brukare satt tillsvidare kvar på hemmanet, men en knekt, som för tillfället var ute i det polsk-svenska kriget, hade tilldelats hemmanet. Kom han hem från kriget skulle han i fortsättningen bruka Sigislaryd, men under hans frånvaro fick änkan sitta kvar. Nästa år betecknas Sigislaryd som ”husarmt”, men i registret över den samma år utlysta ”rumpeskatten” står änkan fortfarande upptagen på Sigislaryd. Knekten hade icke kommit hem från Lifland. Sannolikt hade han stupat där, ty 1604 är Sigislaryd icke knekthemman. Det dröjde till 1610, innan en ”Swen i Sigislarid” är upptagen som knekt i Sven Håkanssons fänika. Som sådan har han sannolikt deltagit i striderna mot danskarna kring Kalmar och väl också i ”slaget vid Jutebackarna” d. 6 september 1612. Sannolikt stupade han, ty 1613 betecknas Sigislaryd som ”ödeshemman”, samtidigt som en Gumme är angiven som brukare. I registret över Älfsborgs lösen 1613 betecknas denne Gumme som ”uthfattigh”. Trots detta måste han bidraga med 2 koppardaler till lösen. Han tycks icke ha varit knekt. Gumme höll sig kvar i Sigislaryd till 1628. I mantalslängden över boskapspenningen detta år kallas han med sitt fullständiga namn: Gumme Nilsson. Var han son till tidigare nämnde Nils? Redan 1620 hade han inför boskapsskatten deklarerat sina tillgångar: åker till 3 tunnor, 1 häst, 2 oxar, 4 kor, 1 kviga, 1 stut, 8 getter, 1 ung get, 1 svin, 1 ungt svin. Skatten blev 1 dlr 30 ¼ öre. 1622 var Gudmund knekt i Bengt Björns kompani, men 1623-1624 har han efterträtts som knekt av Tore Gudmundsson, som måste ha varit en son. Samtidigt med Gumme eller Gudmund fanns en annan brukare, Per i Sigislaryd, som nämnes 1620 och 1625. I 1628 års taxering till boskapspenning hade Gumme följande tillgångar: 3 tunnor säd, 1 häst, 2 oxar, 3 kor, 1 kviga, 1 får, 1 svin, 1 ungt svin. Det var sämre än 1620, men 1620-talets senare år var svåra.

Omkring 1630 efterträddes Gumme av Herman, som 1633 hade 2 tunnor utsäde, 1 sto, 2 stutar, 4 kor, 3 kvigor, 6 får, 2 lamm, 2 ungsvin. Han skulle bruka Sigislaryd till och med 1650. Han hade 1641 avsevärt förökat sina tillgångar: 1 sto, 2 oxar, 3 stutar, 4 kor, 3 kvigor, 4 får, 3 lamm, 6 getter, 5 unga getter, 3 ungsvin och 3 tunnor utsäde. Herman förekommer ett par gånger i kyrkoräkenskaperna. År 1646 gav han 1 mark och 1650 6 öre till Madesjö kyrka. I 1649 års mantalslängd hade Herman en son mantalsskriven i Sigislaryd, men han är borta året efter. Det är möjligt, att denne son är identisk med den Jon, ogift bonde, som brukade hemmanet 1655 och 1660. På 1660-talet fick han sällskap med en Håkan, som 1666 vid ett par tillfällen skänkte 2 mark till kyrkan. Ännu 1669 fanns både Jon, som nu var gift, och Håkan i Sigislaryd, men i 1686 års jordebok är Håkan ensam. Räntan uppges i jordeboken till 1 dlr 15 öre 11 penningar årligen.

När 1697 års kvarnkommission registrerade de olika hemmanens kvarnar hette brukarna i Sigislaryd Johan Joensson och Per Olufsson. De hade en kvarn i en bäck, ”som kommer ur måse, kierr och moras.” I 1699 års jordebok anges, att hemmanet 235 Sigislaryd ”var anslaget till K. Amiralitetet och wissa båtsmanshållet.” Brukarna var desamma som 1697. Den årliga räntan hade höjts till 4 dlr 15 öre 21 penningar. Per Olsson skänkte 1704 på sin hustrus kyrktagningsdag 8 öre smt och senare på hösten 4 öre smt ”i testamente efter Pers dotter.” Ännu 1717 års mantalslängd upptar samma ägare.

I 1740 års vallängd upptages endast två röstberättigade hemmansägare i Sigislaryd: Gumme Persson och Olof Persson. Vid hösttinget 1736 inregistrerades och god-kändes ett testamente av Per Olofsson och hans hustru Anna Persdotter, daterat den 26 maj 1735, varigenom deras tillkommande måg Nils Håkansson från Östra Resebo och deras äldsta dotter Kerstin Persdotter fick övertaga deras hemmansdel mot lösen till övriga syskon och behörigt undantag till föräldrarna. De behöll inte länge denna hemmansdel. I husförhörslängden 1755-1788 finns det tre gårdar i Sigislaryd. En gård innehades av sonen Olof Persson, som var född 1715, och hans hustru Kerstin, född 1719. De fick 8 barn. Äldst var Per, född 1742, därefter följde Nils, f. 1744, Sven 1746, bosatt i Kristvalla, Kierstin, f. 1748, Maria 1750, Karin 1753, Lisbeth 1755 och Anna 1759. Den andra gården innehades nu av Herman Johansson, född 1715, och hans hustru Sara Håkansdotter, f. 1721. De hade 3 barn: Maja, född 1742, Håkan 1747 och Kierstin 175?. Den tredje hemmansdelen innehades av Per Nilsson, som var född 1724 och gift med Kierstin Larsdotter, född 1732. De hade 2 barn: Karin, född 1760, och Sven, som var född 1766.

Under perioden 1782-1801 ökades hemmansdelarnas antal till fyra. Olof Perssons son Per Olofsson hade nu övertagit fädernegården. Han var gift med Ingrid Måns-dotter, f. 1744. De hade 6 barn: Annica, född 1768, Maria 1770, Stina 1772, Caisa 1774, Joseph 1780 och Lisa 1783. Herman Johanssons gård brukades nu av sonen Håkan Hermansson och hans hustru Lisbeth Jonsdotter, f. 1751. De fick icke mindre än 8 barn: Maria 1772, Stina 1775, Johan 1777, Axel 1780, Maja Lisa 1783, Anna Catharina 1786, Jonas 1790 och Sara Lisa 1794. Hälften av Per Nilssons del hade nu övergått till Jonas Carlsson, född 1767 och gift med Per Nilssons dotter Karin Persdotter, f. 1760. De fick 3 barn: Daniel 1789, Olof 1791 och Carl 1800. Den andra hälften av gården hade gått till Per Nilssons son Sven Persson, f. 1766 och hans hustru Stina Persdotter. De fick 2 döttrar, av vilka Karin, född 1789, avled redan 1793. Hennes syster hette Maja Stina, u.å. Gården tycks för en tid ha brukats av Henning Månsson och Lisbeth Månsdotter, som fick två döttrar: Annika, u.å. och Maria 1789.

I början av 1800-talet skedde den stora hemmansklyvningen i Sigislaryd. Per Olofsson och Ingrid Månsdotter tog undantag av näst äldsta dottern Stina Persdotter och hennes man Jonas Jonsson, f. 1776. De gifte sig 1806 och fick 2 barn: Ingrid Catharina 1809 och Gustaf 1811. Håkan Hermansson och Lisbeth Jonsdotter satt kvar på sin hemmansdel liksom Jonas Carlsson och Maria Persdotter. Lars Persson, f. 1769, och Annika Petersdotter, f. 1781 brukade nu den gård, som förut brukats av Sven Persson. De fick 4 barn: Lena Stina 1800, Jonas 1805, Lovisa 1812 och Johannes 1815. Anders Olsson, f. 1782, och Maria Hemmingsdotter, f. 1784, brukade en hemmansdel. De fick 3 barn: Peter var född 180?, Jonas 1810 och Ingrid Lena 1812. En hemmansdel brukades av Israel Jonsson, f. 1787, och Lena Nils-dotter, f. 1785. De fick 1814 sonen Jonas. Slutligen brukade Axel Håkansson, f. 1780, en hemmansdel. Han var ogift och togs ut som s.k. förstärkningskarl enligt beslut av 1810 års riksdag. Det fanns således 7 hemmansdelar i Sigislaryd vid denna tid. Dessutom fanns nu för första gången en torpare. Han hette Johannes Josephsson och var född 1786 och gift med Stina Persdotter, f. 1776. De fick 1813 dottern Stina Lisa. Längre fram i tiden skulle Sigislaryd överflöda av torpare!

Under åren 1815-1821 levde Per Olofsson och Ingrid Månsdotter fortfarande på undantag. Sonen Joseph Persson, f. 1780, och hans hustru Elin Petersdotter brukade gården. De hade tre barn: Cajsa Lena, f. 1809, Maria Lena 1814 och Regina, f. 1817. Håkan Hermansson avled som undantagsman 1820. Han efter-lämnade änkan Lisbeth Jonsdotter. Alla barnen var borta. Gården hade tidigare övertagits av Lars Persson och Annika Petersdotter. Anders Olofsson och Maria Hemmingsdotter brukade alltjämt sin gård liksom Israel Jonsson och Lena Nilsdotter. Axel Håkansson har nu försvunnit och efterträtts av Johannes Nilsson, f. 1760, och hans hustru Cajsa Persdotter. De hade fem barn: Anna Stina, född 1796, Maria 1805, Nils 1808, Gustav 1811 och Johanna 1814. Det fanns nu 4 torpare i Sigislaryd. Johannes Josephsson försvann men i stället kom torparen och båtsmannen Peter Hane, f. 1756, och hans hustru Sissa Svensdotter, torparen Jonas Carlsson, f. 1782 med hustru och 7 barn, torparen Jonas Persson, f. 1763, med hustru och 2 barn och torparen Jonas Danielsson, f. 1789 med hustru och son. Båtsman för Sigislaryd var Johannes Torsell, f. 1794 med hustru och 3 barn. Inhysesänkorna Stina Daniels-dotter med 2 barn, Maria Olofsdotter och Cajsa Månsdotter bodde på ägorna liksom inhyses Jonas Persson med hustru.

På 1820-talet avled Joseph Persson efterlämnande änkan Elin Petersdotter och 3 döttrar. Den yngsta av dessa, Regina Josephsdotter, var gift med Johan Magnus Svensson, f. 1812. De övertog gården. Zackris Ericsson, f. 1804, och hans hustru Johanna Johansdotter, f. 1806, innehade en hemmansdel. De fick 1829 dottern Lotta. De blev därefter inhyses och gården övergick till Hemming Jonsson, f. 1813, som dock snart lämnade den. Lars Persson och Annika Petersdotter tog undantag av mågen Carl Peter Petersson, f. 1812 och gift med deras dotter Lovisa Larsdotter, f. 1812. En hemmansdel brukades en tid av Fredrik Olsson, f. 1814. Från Bäckebo socken kom Anders Olsson, f. 1789 och hans hustru Maria Hemmingsdotter, som var född i Hälleberga 1784. De hade fyra barn: Peter, född 1808, Ingrid 1812, Anna Gustava 1823 och Christina 1827. Israel Jonsson och Lena Nilsdotter brukade fortfarande sin hemmansdel. De fick 7 barn: Jonas 1814, Carl 1816, Caisa Lena 1818, Maria 1820, Johan Peter 1823, Gustaf 1825 och Olaus 1829. Johannes Nilsson och Caisa Persdotter sålde nu sin gård och blev inhyses. Gården övertogs av Jonas Månsson, f. 1803, och hans hustru Stina Danielsdotter, f. 1798. De flyttade snart till Bäckebo socken och efterträddes av Sven Danielsson, f. 1797, och Anna Stina Petersdotter, f. 1798. Sven Danielsson var säkerligen en broder till Stina Danielsdotter.

Till de många hemmansdelarna kom torpen. Det fanns nu 6 torpare och 3 båtsmän på Sigislaryds ägor. Eftersom varje båtsman brukade ett torp fanns det 9 torp. Torparna hette Jonas Petersson, f. 1805, Jonas Carlsson, f. 1782, Sven Nilsson från Hälleberga, f. 1803, Johannes Svensson, f. 1791, Jonas Danielsson från Älghult, f. 1784, och Jonas Thorberg, f. 1810. Sigislaryds egen båtsman var Johannes Torsell, f. 1794 och gift med Maria Nilsdotter. Omsättningen på torpare var stor. En mängd är strukna i husförhörslängden och har således bott endast en kortare tid på ägorna.

Hemmansklyvningen ledde till att det fanns hemmansdelar på 1/32 och 1/96 mtl i Sigislaryd, som framgår av husförhörslängden för 1830-talet. Under detta årtionde brukades 1/32 mtl av Peter Petersson född i Algutsboda 1796. Han kom till Sigislaryd 1836 från Ljungby men drunknade i en brunn 1838. Familjen bestod av hustrun Catharina Jonsdotter och 6 barn, alla födda i Algutsboda. Hemmanet delades där-efter mellan Jonas Peter Jonsson från Lenhofda, f. 1807 och Peter Svensson, kallad den äldre, f. 1798. Han kom från Hälleberga 1839 och brukade 1/96 mtl. 2/96 brukades av Jonas Peter Johansson från Lenhofda, född 1807 och gift med Stina Cajsa Jonsdotter från Korsberga, f. 1808. De fick tre barn: Lovisa Ulrika 1834, Gustava 1837 och Johan 1840. Peter Svensson d.ä. var gift med Cajsa Pehrsdotter från Algutsboda, f. 1786. De hade 2 barn: Lena Stina född 1824 och Erland f. 1829. En annan hemmansdel på 1/32 mtl brukades av Jonas Danielsson, f. 1814, och Lena Stina Petersdotter från Algutsboda, f. 1818.

En annan hemmansdel på samma 1/32 mtl brukades av Isac Johansson, som var född i Älghult 1806. Han kom till Sigislaryd från Kråksmåla 1841 sedan han köpt gården av Fredrik Olsson. Hans hustru hette Lena Carlsdotter från Älghult, f. 1812. De hade 2 barn: Fredrica Gustafva, född i Fagerhult 1830 och Anna Christina, född 1832. Lars Persson och Annica Petersdotter med dottern Lovisa levde som undan-tagsfolk hos mågen Carl Peter Petersson från Lenhofda, f. 1812. Han gifte sig med dottern Lovisa Larsdotter och övertog 1/32 mtl. De fick 1837 dottern Lisa Maria och 1839 dottern Anna Christina. 1/16 mtl brukades av Johannes Petersson, f. 1796 och Lena Stina Larsdotter, som också var dotter till Lars Persson och Annica Peters-dotter. Hon var således äldre syster till Lovisa Larsdotter. Hon var född 1800. De fick 6 barn: Wendela Gustafva, född 1823, Peter Johan 1827, Adolph August 1830, Jonas Olof 1832, Corona Bernhardina 1836 och Christina Mathilda 1840. En hemmansdel på 1/16 mtl brukades fortfarande av Israel Jonsson och Lena Nilsdotter med sina 7 barn. Även Anders Olsson brukade 1/16 mtl. Han och Maria Hemmingsdotter hade 4 barn. Jonas Månsson flyttade 1831 till Åby med hustru och 3 barn. Från Algutsboda inflyttade 1830 Peter Svensson med hustru och 2 barn, men familjen flyttade redan 1833 till Hälleberga. Zackris Eriksson flyttade 183? med hustru och två barn till Ljungby.

På 1/8 mtl satt Johan Magnus Svensson, som var född i Alseda 1812 och gift med Regina Josephsdotter. De fick 1838 dottern Anna Christina och 1841 dottern Emma. Slutligen inflyttade 1841 från Älghult Peter Svensson den yngre, som var född i Mortorp 1816 och gift med Cajsa Greta Olsdotter, f. i Älghult 1815. De fick 1840 sonen Carl Johan. De tre båtsmännen bodde under 1830-talet kvar på sina torp. Dessutom bodde på ägorna torparna Magnus Magnusson från Nottebäck, hitflyttad 1837 från Dädesjö, med hustru och dotter, Franz Johansson med hustru och dotter, Jonas Danielsson med hustru och 7 barn, Jonas Carlsson, vars hustru avled 1838, efterlämnande 8 barn, Sven Nilsson med hustru och 4 barn samt från 1836 Olof Eriksson med hustru och 3 barn. Det började bli mycket folk i Sigislaryd!

Vi går fram till 1840-talet. Sigislaryd var nu folkrikt. Enligt en anteckning i husförhörs-längden fanns vid mitten av 1840-talet 127 personer på hemmanets ägor, fördelade med 60 män och 67 kvinnor. Carl Peter Petersson sålde nu sina 1/32 mtl till Peter Svensson som också köpte 1/32 mtl av Johannes Petersson. I gengäld sålde han sina 1/32 mtl till Peter Svensson den yngre. På 1/16 mtl inflyttade 1846 Johannes Larsson från Västra Skedebäckshult. Han var född i Sigislaryd 1815 och gift med Eva Stina Carlsdotter från Älghult, f. 1816. De fick två barn: Carl Johannes och Dorothea Sophia. [Lösryckt ur sitt sammanhang följer …1/32 mtl tog han undantag. Han hade 9 barn!]

1/16 mtl ägdes av arrendatorn Jonas Peter Petersson i Norra Smedstorp. Han köpte denna gård 1851 av Gustaf Petersson, född i Lenhofda 1822. Han var gift med Wendela Gustafva Johansdotter, född i Sigislaryd 1823 och dotter till Johannes Petersson och Lena Stina Larsdotter. Gustaf Petersson flyttade till Kulla 1851. 1/16 mtl brukades fortfarande av Peter Svensson och Cajsa Persdotter. Som redan nämnts köpte han 1/32 mtl av Johannes Petersson och 1/32 mtl av Carl Petersson men sålde sina 1/32 mtl till Peter Svensson den yngre. 1/32 mtl ägdes av Jonas Danielsson d.y., som var född i Västra Säfsjö 1814 och gift med Lena Stina Peters-dotter från Algutsboda, född 1818. 1/16 mtl köptes 1841 av Isac Johansson, född i Älghult 1806. Han kom till Sigislaryd från Kråksmåla. Han avled samma år, 1841, och änkan Sanna Carlsdotter flyttade efter någon tid till Kristvalla. Gården övergick till Peter Svensson, född i Algutsboda 1816, men han flyttade tillbaka till Algutsboda 1850, sedan han sålt till Erland Peter Carlsson, som var född i Kristvalla 1824 men närmast kom från Bäckebo. Han var gift med Lena Stina Jonsdotter från Älghult, född 1812. De hade 7 barn. Familjen flyttade 1851 till Kristvalla. På 1/16 mtl avled Israel Jonsson som undantagsman 1849. Han efterlämnade änkan Lena Nilsdotter och 9 barn! Sonen Carl Israelsson övertog gården.

På 1/16 mtl tog Anders Olsson och Maria Hemmingsdotter 1850 undantag av dottern Anna Gustafva Andersdotter, som detta år gifte sig med Peter Olofsson från Råddemåla, född 1826. 1/8 mtl brukades alltjämt sedan 1836 av Johan Magnus Svensson och Regina Josephsdotter. De fick 4 barn: Anna Christina 1838, Emma 1841, Wendla Gustafva 1844 och Mathilda 1847. Ännu en Peter Svensson med tillnamnet den äldre brukade en gård på 1/16 mtl, som han köpt ihop av Peter Svensson den äldre (nr 1) med 1/32 mtl och av Jonas Danielsson med 1/32 mtl. Han var från Mortorp och född 1816. Han kom från Älghult 1841. Han var gift med Cajsa Greta Olofsdotter, som var från Älghult och född 1815. De hade tre barn: Carl Johan, född 1840 i Älghult, Carolus f. 1843 och Anna Gustafva född 1849, båda i Sigislaryd.

Till de många småbrukarna kom de många torparna. På 1840-talet fanns det åt-minstone 12 torp på ägorna. Dessutom fanns det 2 båtsmanstorp. Torparen Magnus Magnussons hustru avled 1843. Jonas Nilsson hade hustru och 2 barn, Jonas Carlsson hustru och 6 barn, Sven Nilsson hustru och 7 barn, Jonas Svensson hustru och 3 barn, Olof Ericsson hustru och 6 barn, Jonas Johansson hustru och 4 barn, Johannes Svensson hustru och 7 barn, Carl Magnus Jonsson hustru och 2 barn. Dessutom fanns torparna Israel Nilsson, Jonas Petersson d.y. och Carl Petersson, som ej synes ha haft familjer. Båtsmän var Johannes Carlsson Torsell och Anders Olofsson Stam. Den senare inflyttade 1842 från Gunnarsmo. Han hade hustru och 3 barn. Härtill kom backstumannen och nybyggaren Jonas Petersson med hustru och 3 barn. Det saknades förvisso icke folk i Sigislaryd på 1840-talet!

Under 1850-talet sålde Jonas Petersson i Norra Smedstorp 1851 sina 1/32 mtl till Johan Peter Israelsson från Kristvalla, född i Madesjö 1823 och gift med Lotta Sophia Petersdotter, född i Kristvalla 1825. De sålde i sin tur 1857 till Olaus Aronsson från Brunnsryd, född i Vissefjärda 1817 och gift med Lovisa Axelsdotter från Kristvalla, född 1821. De fick 5 barn: Johan August 184?, Chronell 1849, Fredrik 1853, Johanna Mathilda 1857 och Carl Alfred, född i Sigislaryd 1860. 1/32 mtl ägdes nu av båts-mannen Anders Olofsson Stam. Joseph Petersson och Stina Petersdotter kom till Sigislaryd från Västra Skedebäckshult 1851 men sålde sin gård på 1/16 mtl till Carl Israelsson från Sigislaryd, f. 1816 och ogift. De flyttade till Mellan-Skedebäckshult. Jonas Larsson och Britta Stina Nilsdotter flyttade 1853 från sin förra hemmansdel och övertog dessa 1/16 mtl. Jonas Larsson var född i Sigislaryd 1805 och gift med Britta Stina Nilsdotter, född i Bellsjö 1800. De fick 4 barn: Carl Johan, f. 1831, Peter 1834, Sophia 1838 och Johanna 1842.

Från Västra Skedebäckshult inflyttade 1846 Johannes Larsson, f. i Sigislaryd 1815, och gift med Eva Stina Carlsdotter från Älghult, f. 1816. De fick 5 barn: Carl Johan
f. 1844, Dorothea Sophia 1850, Peter August 1852, Charlotta 1855 och Ida Christina 1858. Från Kristvalla inflyttade 1851 till 1/32 mtl Johan Peter Israelsson, född i Madesjö 1823, och hans hustru Lotta Sophia Petersdotter, född i Kristvalla 1825. På sin gård på 1/16 mtl avled 1858 Peter Svensson den äldre, varefter änkan och de tre barnen 1859 flyttade till Norra Bondetorp. Gården övergick till Jonas Peter Jonsson från Ruskemåla, född i Hälleberga 1833, och gift med Johanna Petersdotter, född 1827. De hade 2 barn: Augusta född 1857 och Amanda född 1860. Fortfarande brukades 1/8 mtl av Johan Magnus Svensson, född i Alseda 1812 och gift med Regina Josephsdotter, f. i Sigislaryd 1817 och dotter till Joseph Persson. De hade 4 barn födda före 1842, fick uppleva, att tre barn dog åren 1851, 1853 och 1855 men fick 1859 dottern Johanna Sophia. 1/16 mtl tillträddes 1850 av Peter Olofsson från Råddemåla, född 1826 och gift med Anna Gustava Andersdotter, född i Sigislaryd 1828 och dotter till Anders Olsson och Maria Hemmingsdotter. De fick 1851 dottern Hilda Christina och 1860 sonen Alexander Wilhelm. På Johan Magnus Svenssons ägor anlades 1858 ett tegelbruk, som förestods av Johan Johansson från Gårdsby, född 1837. Hans fader Johan Johansson i Gårdsby hade köpt lägenheten, som kallades Johanstorp.

Anders Olsson och Johannes Petersson levde som undantagsmän med familjer. Undantagsänkorna Lena Nilsdotter och Catharina Jonsdotter bodde också kvar på ägorna. Undantagsänkan Annika Petersdotter avled 1856. Båtsman Anders Olsson Stam var född i Brånahult 1815. Han var gift med Anna Stina Petersdotter, född i Västra Resebo 1811. Som redan nämnts köpte han 1/32 mtl och blev därigenom hemmansägare. Han hade 3 barn: Emma Gustava, f. 1839, Carl Fredrik, f. 1843 och Johanna Mathilda, född 1848. Båtsmannen Adolf August Johansson Rydstedt, född i Sigislaryd 1830, inflyttade 1860. Han var ogift. Avskedade båtsmannen Johannes Carlsson Torsell bodde med sin hustru Maria Nilsdotter kvar på ägorna.

Torparna var fortfarande många i Sigislaryd. Johannes Nilsson d.y. var född i Dädesjö 1821 och brukade torpet Nymålen. Han var gift och hade 2 döttrar. Hans namne torparen Johannes Nilsson d.ä. var född i Älghult 1820 och flyttade till Sigislaryd 1848. Han var gift med Eva Lovisa Ekeberg och hade 4 barn. Torparen Sven Petersson flyttade 1859 till Smedjevik, varifrån hans hustru Lotta Johansdotter kom. Torparen Jonas Nilsson hade inflyttat från Älghult 1836 med hustru och 2 barn. Torparen Erland Petersson flyttade från Kolsbygd 1852. Torparen Jonas Carlsson avled 1859, torparen Jonas Månsson flyttade bort till Stora Agebo 1854 och torparen Olof Eriksson 1854 till Älghult. Från Brixslät inflyttade torparen Johannes Svensson med hustru och 9 barn. Torparen Israel Nilsson flyttade 1858 med hustru och 4 barn till Mortorp. Han ersattes av torparen Carl Magnus Jonsson från Algutsboda med hustru och 4 barn. Från Mellan-Agebo kom 1853 torparen Peter Olofsson med hustru och 2 barn. Från Oskars församling kom 1854 torparen Peter Magnus Olsson men han återflyttade till Oskar med hustru och 2 barn. 1857 kom från Algutsboda torparen Gustaf Johansson med hustru och 4 barn och från Älghult 1860 torparen Gustaf Eriksson, som samma år gifte sig med Carolina Petersdotter, som var född i Ljungby men närmast kom från Börseryd. Det fanns många torpare i Sigislaryd!!

På 1860-talet sålde Olaus Aronsson sina 1/32 mtl och flyttade till Svalehult. Han sålde till båtsmannen Anders Olofsson Stam, som i sin tur sålde 1/64 mtl till Carl Fredrik Andersson, f. 1843 och 1867 gift med Augusta Annette Jonsdotter från Älghult, f. 1842. De fick 1867 dottern Eugenia Amanda Fredrika. På 3/64 mtl satt från 1870 Magnus Nilsson, f. 1799 och 1866 gift med Anna Catharina Jonsdotter, f. 1812. Johan Peter Israelsson överlät 1864 1/16 mtl till Johannes Magnusson, f. 1830 i Algutsboda, och hans hustru Anna Christina Johansdotter, f. 1838. De fick 2 döttrar: Helena Mathilda 1865 och Johanna Sofia 1868. På 1/16 mtl tog Jonas Larsson undantag av sonen Carl Johan Jonsson, som var född 1831 och 1866 gift med Anna Sofia Johansdotter från Lenhofda, f. 1840. De fick 1867 dottern Ida Augusta. Familjen flyttade 1869 till Knalltorp och sålde gården till Carl Carlsson i Appleryd i Hälleberga. Han skötte gården genom arrendator, f. 1825 i Älghult och gift med Anna Fredrika Johansdotter, född i Hälleberga 1833. De hade tre döttrar: Johanna Christina, f. 1855, Emilia Sofia, f. 1859 och Augusta Erika, f. 1866. 3/64 mtl brukades av Jonas Peter Jonsson, f. 1833 i Hälleberga, som sålde 1/64 mtl till torparen Johannes Nilsson. Jonas Peter Jonsson var gift med Johanna Petersdotter, f. 1827 i Hälleberga. De hade fyra barn: Augusta, f. 1857, Amanda 1860, Jenny 1866 och Carl Johan 1870. På 1/8 mtl tog Johan Magnus Svensson och Regina Josephsdotter undantag. Gården övergick till David August Johansson, född 1842 i Gårdsby. Han gifte sig 1870 med änkan Emma Johansdotter. Hon medförde från sitt föregående äktenskap döttrarna Ida Christina, född 1864, och Theolinda Mathilda, född 1866. I det nya äktenskapet föddes 1870 sonen Pehr Johan. På 1/16 mtl satt Peter Olofsson och Anna Gustava Andersdotter med sina två barn. Från Algutsboda kom 1862 till 1/16 mtl Frans August Petersson, f. 1828 och 1862 gift med Sophia Jons-dotter, f. 1827 i Madesjö. De fick 3 barn: Ida Christina 1863, Johanna Charlotta 1866 och Hulda Augusta 1869.

Torparen Johannes Nilsson d.ä. som köpt 1/64 mtl av Jonas Peter Jonsson drunknade 1866 i Alsterån efterlämnande änkan Eva Lovisa Ekeberg och 5 barn. Hon sålde 1870 1/128 mtl till Erland Petersson. Den andra halvan arrenderades av sonen Gustaf Peter Johansson Kronblad, f. 1849, och hans hustru Fredrika Jons-dotter, f. 1843. De fick 1870 dottern Jenny Mathilda. Ovannämnde Erland Petersson var född 1829 i Algutsboda och gift med Anna Lovisa Johannesdotter från Älghult, f. 1836. De hade fyra barn.

På 1870-talet sålde Carl Fredrik Andersson 1/64 mtl till Magnus Nilsson, f. 1799. Han avled 1875 efterlämnande änkan Anna Catharina Jonsdotter från Slätthög, f. 1812. På 1/16 mtl satt sedan 1866 Isac Jonsson från Hälleberga, född i Älghult 1825 och gift med Lovisa Jonsdotter, f. 1825 i Kråksmåla. De hade sex barn alla födda i Kråksmåla. På nästa 1/16 mtl satt Johannes Magnusson med hustru och 2 döttrar. En annan gård på 1/16 mtl arrenderades av Erland Jonsson och Fredrika Johansdotter. Han ägde den från gården avsöndrade lägenheten Stora Fälle. Det fanns fyra barn. År 1873 föddes det fjärde barnet, sonen Carl Johan Gottfrid. 7/128 mtl brukades fortfarande av Jonas Peter Jonsson. På 1/8 mtl flyttade David August Johansson och Emma Johansdotter 1877 till Mellan-Resebo. De hade 6 barn. I stället kom 1877 från Södra Örsjö Peter Andersson, f. 1837 i Mortorp och sedan 1866 gift med Emma Christina Johansdotter, f. 1841. De fick 4 barn: Emelie Amanda 1868, Ida Mathilda 1871, Hilda Augusta 1876 och Carl Emrik 1878.

Peter Olofsson och Anna Gustava Andersdotter avstod 1872 sina 1/16 mtl till dottern Hilda Christina Petersdotter och hennes man Alfred Svensson från Gunnarsmo, f. 1847. De fick 2 barn: Rickard Wilhelm 1872 och Gunhild 1874. Samma år flyttade familjen till Flemmingeland. Föräldrarna återtog då gården. På nästa 1/16 mtl flyttade 1876 Frantz August Petersson och Sophia Jonsdotter med sina 4 barn till Alguts-boda. Gården köptes av Carl August Jonsson i Gislatorp, som 1879 sålde den till Carl August Slättengren från Kristvalla, som samma år ingick äktenskap med Matilda Christina Olsdotter, född i Madesjö 1846. Hon hade i ett föregående gifte sonen Carl Gottfrid Augustinus. I det nya äktenskapet föddes 1880 sonen August Arfvid. 1/128 mtl som tillhört Johannes Nilsson, köptes efter dennes död av Jonas Peter Jonsson. Änkan Eva Lisa Ekeberg avled 1875 och barnen flyttade bort under 1870-talet. Den andra gården på 1/128 mtl ägdes av Erland Petersson, som dog 1875, efterlämnande änkan Anna Lovisa Johannesdotter och 5 barn, det sista fött 1873. Halva hemmansdelen, 1/256 mtl, såldes till Peter Svensson.

På ägorna bodde från 1879 småskollärarinnan Johanna Christina Blomberg. Torpare i Sigislaryd var Anders Olofsson Stam, Johannes Nilsson, som flyttade till Gislatorp 1875, Olaus Petersson, som kom från Brunnsryd samma år, Frans Gustaf Håkansson, som kom från Gränö samma år, Anders Peter Jonsson Svanström, som var från Kristvalla och som 1880 med hustru och två styfbarn emigrerade till USA. Carl Magnus Jonsson hade hustru och fem barn, Isak Peter Johansson flyttade 1871 till Hälleberga. Torparen Carl Johan Jonsson flyttade in från Ljungby 1877 och August Johansson från Smedjevik 1875. Båtsman var på 1870-talet Carl August Petersson Rydstedt, som var gift och hade tre barn. Avskedade båtsmannen Carl Johan Jonsson Rydstedt var gift och hade 5 barn. Många backstusittare och inhyses bodde på ägorna.

På 1880-talet avled 1884 Isac Johansson på 1/16 mtl. Två av barnen Karl August och Franz Viktor emigrerade 1882 resp. 1881 till USA. Gården övertogs av äldste sonen Johan Ludvig Isaksson, född i Kråksmåla 1856 och 1879 gift med Amanda Jonsdotter, f. 1860. De fick 4 barn: Karl Emil 1881, Viktor Manfred 1886, Beda Viktoria 1887 och Ellen Matilda 1890. Nästa 1/16 mtl brukades fortfarande av Johannes Magnusson och Anna Kristina Johansdotter. De hade 2 döttrar: Helena Matilda och Johanna Sofia. Nästa 1/16 mtl arrenderades alltjämt av Erland Jonsson, som dessutom ägde Stora Fälle. Han och Anna Fredrika Johansdotter hade tre barn. 7/128 mtl ägdes av Karl Johan Rydberg men brukades av Jonas Peter Jonsson. Dennes hustru Johanna Petersdotter avled 1887, varefter han med sina två barn Jenny och Karl Johan flyttade bort från Sigislaryd. På 1/8 mtl satt fortfarande Peter Andersson och Emma Kristina Johansdotter. Två av deras barn Emelia Amanda och Ida Mathilda emigrerade 1889 till USA. Men det fanns fyra kvar: Hilda Augusta, f. 1876, Karl Emrik 1879, Anna Almida 1883 och Elin Sigrid Axelina 1888. På 1/16 mtl tog Peter Olsson och Anna Gustafva Andersdotter undantag. Gården ägdes av Alfred Svensson i Gislatorp, som skötte den genom sonen Alexander Wilhelm Petersson. Dennes hustru Johanna Andersson avled 1886 efter endast 5 års äktenskap. Han kallas i fortsättningen arbetare.

1/16 mtl ägdes fortfarande av Karl August Slättengren och Matilda Kristina Olsdotter. De fick ytterligare 2 barn på 1880-talet: Ädla Augusta 1883 och Anna Agnes Maria 1891. 1/256 mtl köptes 1884 av Johan Alfred Erlandsson från Älghult. Han tillträdde samma år och gifte sig samtidigt med Ida Sofia Gustafsson, f. 1861 i Älghult. De fick 3 barn, innan familjen 1889 flyttade till Älghult. Gården övergick därefter till Karl Johan Rystedt och Fredrika Petersdotter. De hade fyra barn. Den andra gården på 1/256 mtl ägdes av Frans August Gustafsson och Mathilda Jonsdotter. De fick 8 barn: Jenny Karolina 1872, Anna Emelia 1875, Edla Hanna Matilda 1878, Karl August Manfred 1879, Almida Amanda Viktoria 1881, Hildur Sofia 1885, Edit Hedvig Augusta 1887 och Aron Viktor Herman 1890.

Antalet torpare var under 1880-talet 7: Anders Olsson Stam, Olaus Petersson med 7 barn, Frans Gustaf Håkansson med 6 barn, Karl Magnus Jonsson, vars son Peter Emil 1888 emigrerade till USA, Karl Johan Jonsson med 3 barn, August Johansson med 5 barn och avskedade båtsmannen och torparen Karl Johan Rystedt, som emellertid 1890 blev ägare av 1/256 mtl. Dessutom bodde flera arbetarefamiljer på hemmanets ägor. Det tegelbruk på ägorna som 1858 anlades ägdes nu av avskedade båtsmannen Karl Johan Johansson Rydberg, f. 1848. Han var gift och hade 8 barn!

Under 1890-talets första hälft brukade fortfarande Johan Ludvig Isaksson 1/16 mtl. Johannes Magnusson flyttade 1895 till Markustorp. Hans dotter Helena Matilda gifte sig 1891 i Algutsboda med handlanden Jonas Peter Råberg, f. 1861 i Madesjö. De flyttade 1894 till Sigislaryd men fortsatte 1895 till Nybro och hyrde av färgare Berglund. Efter Johannes Magnusson kom 1895 August Petersson från Skede-bäckshult nr 3. På 1/8 mtl fortsatte Peter Andersson och på 1/16 mtl Carl August Slättengren, som 1891 fick ännu ett barn, dottern Anna Agnes Maria. 1/16 mtl ägdes av Alfred Svensson i Gislatorp, f. 1847 och hans hustru Hilda Kristina Petersdotter, f. 1851. De hade 10 barn! Nästa 1/16 mtl ägdes från 1892 av Carl Magnus Johansson från Långasjö, f. 1855 och hans hustru Ingrid Maria Olsdotter från Sillhöfda, f. 1856. De hade 8 barn, av vilka de tre yngsta föddes i Sigislaryd. Carl Johan Rystedt flyttade 1891 från sina 1/256 mtl till 1/16 mtl. Han efterträddes av Peter August Johansson, f. 1852 och gift med Lydia Sofia Johannesdotter, f. 1865 i Hälleberga. De fick 1894 sonen Josef Teodor. Frans August Gustafsson flyttade 1892 från 1/256 mtl och blev arbetare. Han bodde på Slättengrens ägor med hustru och 7 barn. Avskedade båtsmannen Carl Johan Johansson Rydberg brukade 15/256 mtl. Tegelbruket synes nu vara nedlagt. 1/16 mtl ägdes från 1891 av Carl Johan Rystedt. Det fanns alltjämt 7 torpare på ägorna. Dessutom bodde ett antal arbetare med familjer. En emigrerade 1893 till USA. Han hette Ernst Robert Erlandsson och var född 1869.

Laga skifte skedde i Sigislaryd 1851-1853.

Emigration från Sigislaryd

Som man kunde vänta blev emigrationen från Sigislaryd ganska omfattande. Totalt emigrerade 35 personer från Sigislaryd under perioden 1868-1915. Följande personer emigrerade:

1872 Pigan Johanna Gustafsdotter till Lübeck
1880 Pigan Amanda Johansson till USA
Torparen Anders Sandström ”
Hustru Fredrika Sandström ”
Pigan Emma Sandström ”
Pigan Wendla Sandström ”
1881 Bondsonen Frans Isaksson f. 1861 ”
Drängen Peter Johansson f. 1852 ”
1882 Bondsonen Karl Isaksson f. 1858 ”
1884 Pigan Jenny Johansson f. 1866 ”
Pigan Hilda Johansson f. 1868 ”
Målare Karl Johansson f. 1864 ”
1888 Arbetaren Per Emil Carlsson f. 1869 ”
Änkan Anna Petersson f. 1828 ”
Pigan Johanna Gustafsson f. 1854 ”
Pigan Anna Emilia Johansson f. 1871 ”
1889 Pigan Emilia Amanda Petersson f. 1868 ”
Pigan Ida Petersson f. 1871 ”
Arbetaren Jonas L. Fridolfsson f. 1852 ”
1890 Arbetaren Erlandsson f. 1864 ”
1893 Arbetaren Ernst Erlandsson f. 1869 ”
1896 Ogifta Hilda Augusta Petersdotter f. 1876 ”
Bondsonen Oskar Teodor Skeden f. 1878 ”
Glasarb. Oskar Robert Rystedt f. 1876 till Ryssland
1897 Pigan Frida Almida Johansson f. 1876 till USA
Pigan Ester Charlotta Johansson f. 1878 ”
1899 Arb. Johannes Magnusson f. 1834 ”
Hustru Emma Sofia Ekeberg f. 1834 ”
Hemmadotter Anna Almida Petersson f. 1883 ”
1905 Ogifta Edla Augusta Emilia Håkansson f. 1880 ”
1907 Johan Rydberg f. 1888 ”
Alfred Gerhard Håkansson f. 1887 ”
1908 Johan Anton Fabian Strömberg f. 1884 ”
Erik Ruben Strömberg f. 1889 ”
1913 Arb. Karl Enok Gerhard Lidberg f. 1895 ”

Ekaryd

http://kartor.eniro.se/m/nyyYC

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:
Ett stycke norr om Blomkulla ligger Ekaryd. Denna gård tillhör det senaste skedet i nyodlingsverksamheten i Madesjö. Namnet betyder ekskogsröjningen. Ekaryd förekommer i historiska källor först vid slutet av 1500-talet. I rumpeskattelängden 1601 nämnes ”Nils Kop i Ekery”. Han ägde 1 oxe, 2 kor och 1 tunna säd. Allt tyder på, att hemmanet upptagits en kortare tid förut, sannolikt omkring 1590. Det är vid samma tid som t. ex. Göljemåla först förekommer i källorna. Över huvud taget är Johan III:s regering en tid av intensiv nyodlingsverksamhet i skogstrakterna. Huru länge Nils Kop brukade Ekaryd är ovisst. I en knektrulla från 1612 har han ersatts av en ”Germund i Ekery”. Hemmanet räknades som 1/4 hemman och den årliga räntan var 1/2 mark i städslepengar och 6 öre i fodernötspengar samt 1/2 lispund smör. Från denna ränta var Germund i egenskap av knekt befriad så länge kriget pågick.
När 1613 den nya Älfsborgs lösen uttogs hette brukaren ”Nils i Eeckrydh”, som erlade 2 koppardaler till Älfsborgs lösen. Det fanns dessutom en knekt på hemmanet ”Gumme i Eeckerydh” som ej erlade någon lösen. Nils brukade hemmanet under en lång följd av år. I längden över boskapspenningen 1620 anges hans tillgångar: åker till 11/2 tunnas utsäde, svedjeland till 1/2 tunna, häst-1, oxar-2, kor-4, kvigor-2, får-6, lamm-4. Det blev 1 dlr 221/2 öre i boskapspenning, en rätt obetydlig summa. Knekten Gumme fanns ännu 1623 kvar i Ekaryd. Hans fullständiga namn var Gumme Andersson. Det var dock Nils som stod för hemmanet. I 1628 års boskapspennings-register finns inte mindre än 3 brukare upptagna i Ekaryd. Nils redovisar 3 tunnor säd, 1 häst, 2 stutar, 1 ko, 2 kvigor, 3 får, 1 lamm och 1 ungsvin. En viss Bengta hade 1 ko, 1 kviga, 2 får, 1 lamm och 1 ungsvin. En Ingegärd hade 1 sto, 1 ko, 1 kviga, 3 får, 1 lamm och 1 ungsvin.I 1633 års jordebok finns dock endast Nils kvar. Men det fanns andra icke mantalsskrivna människor i Ekaryd. Enligt S. Möre dombok för 1633 anklagade Gumme Svensson i Ekaryd Nils Månsson i Persmåla och Håkan Nilsson i Bondetorp för att de slagit honom ett köttsår. Det blev6 mark penningar i böter för dem!
Enligt 1641 års mantalslängd hade Nils 1 ungsto, 2 stutar, 2 kor, 2 får och 2 tunnor utsäde. Nils brukade hemmanet ännu 1655, då han i mantalslängden kallas ”utfattig”. Fem årsenare eller i 1660 års mantalslängd har han efterträtts av”Per Nilsson i Ekary”, som 1668 står ensam. Hustrun var tydligen död. Per Nilsson måste anses ha varit son till Nils. Ännu i 1686 års jordebok upptages Per Nilsson. Hans ränta upptages till 1 dlr 11 öre, ett måttligt belopp. I 1699 års jordebok har han efterträtts av Per Persson, säkerligen en son. Först 1717 är Ekaryd delat mellan Per Persson och Oluf Persson, som vardera brukade 1/8 mantal. I vallängden till kyrkoherdevalet 1740 upptages för Ekaryd Måns Persson och Per Olsson. Det är rimligt att antaga att de är söner till Per Persson och Olof Persson.

I husförhörslängden för åren 1728-1740 upptages Olof Persson med sin hustru Ingeborg och Per Persson med sin hustru Ingierd eller Ingrid. Båtsman var Olof Kiöhl. Dessutom fanns redan nu många inhyses och tjänstehjon, så att längden upptager tillsammans 26 personer, vilka dock ej alla samtidigt vistats i Ekaryd. I 1749-1754 års husförhörslängd förekommer Måns Persson med en angiven ålder av40 år, vilket skulle innebära, att han var född 1709. Hans hustru Karin uppges vara 35 år. Pär Olofsson uppges vara ”huvudsvag”. Hans hustru hette Kerstin. På hemmanet bodde bl.a. inhysesänkan Ingrid, som väl var Per Perssons efterlämnade änka, och dottern Kerstin. Båtsmannen för Ekaryd hette nu Nils Kiöhl. Han var gift med Elin Abrahams-dotter.
I husförhörslängden 1755-1788 avspeglas en del förändringar, som inträtt under de 33 år längden omfattar. Måns Persson och hans hustru Karin avled efterlämnande Per, gift, Kierstin, gift, Ingrid, Brita, gift i Skedebäckshult, samt Maria. Det blev Maria som ficksvara för kontinuiteten på gården, då hon ingick äktenskap med Nils Månsson, som övertog gården. De fick sonen Måns 1781, dottern Brita Stina 1785 och dottern Cathrina 1789.
Per Olofsson eller Olsson anges vara född 1712 och hans hustu Kierstin Jonsdotter 1714. De fick 6 barn: Karin, Eric, Kierstin, gift, Elin, Ingrid och Daniel. Det blevDaniel som efter faderns död övertog gården, därmodern bodde kvar som undantagsänka. Daniel Persson gifte sig 1787 med Annika Olofsdotter. De fick 1788 dottern Stina.

Det fanns under de första decennierna efter 1755 två hemmansdelar i Ekaryd, men snart blevdet tre. Utom Daniel Perssons hemmansdel fanns det en brukad avMåns Olsson och Stina Jonsdotter. De fick fem barn: Cathrina, Stina, Jonas, Olof och Lena. För ingen avdem anges födelseåret. En tredje hemmansdel brukades av Håkan Eriksson, f. 1729, och Carin Persdotter, f. 1739. Bägge avled 1789. Olof Persson och Ingrid Persdotter övertog hemmansdelen. De hade ingått äktenskap 1786 och fick tre barn: Peter 1787, Johannes 1789 och Stina 1792. Utom flera änkor bodde avskedade båtsmannen Nils Kiöhl och hans hustru Elin Abrahamsdotter till sin död 1783 respektive 1785. De hade fem barn. Ordinarie båtsmannen för Ekaryd var under detta skede Måns Persson Kiöhl, f. 1753, och hans hustru Cajsa Bengtsdotter, f. 1748. De hade fyra barn.

Under perioden 1782-1801 försvann Nils Månsson med familj från Ekaryd. Daniel Persson fortsatte att bruka sin hemmansdel. Per Olsson avled först, följd avänkan och sonen Eric. En gård ägdes avNils Persson,som var gift med Kjerstin Erics-dotter och hade 6 barn, men familjen bodde inte i Ekaryd utan i Östra Persmåla. Jonas Ericsson, f. 1746, och hans hustru Anna Jonsdotter, f. 1756, hade fyra barn: Peter 1781, Brita Stina 1783, Lena 1786 och Johannes 1789. Avdessa var Peter gift i Parismåla och Brita Stina i Gummemåla. Jonas Ericsson avled 1806. Olof Persson och Ingrid Persdotter har redan nämnts.
Under perioden 1802-1814 avled som redan nämnts Jonas Ericsson 1806. På nästa hemmansdel satt nu Olof Danielsson, f. 1776 och 1807 vigd vid Helena Jonsdotter, f. 1786. De fick två barn: Jonas 1809 och Stina Caisa 1812. Det var Daniel Perssons gård de övertagit. Han avled 1805. Peter Olsson, f. 1780, och 1803 gift med Stina Danielsdotter, f. 1788 och dotter till Daniel Persson, brukade en hemmansdel. De fick icke mindre än 9 barn: Maria 1804, Brita Stina 1805, Lena 1807, Lisa 1808, Johannes 1811, Caisa Lena 1814, Peter 1816, Lovisa 1818 och Olaus 1820. Av dessa avled Lisa i ungdomen. På gården bodde Daniel Perssons änka Annika Olofs-dotter, som dog 1819. Där fanns också som undantagsfolk Olof Persson och hans andra hustru Stina Aronsdotter, f. 1765. Dottern Cajsa Lena tjänade som piga på gården. Avde fem barnen avled dottern Stina. Giöstaf flyttade till Egby 1812. Om yngsta dottern Cajsa Lena är tillagt i husförhörsboken: ”läser väl”. Mängder av drängar och pigor avlöste varandra de år perioden omfattar.

Under perioden 1815-1821 fanns det endast två hemmansdelar i Ekaryd. Olof Danielsson avled 1820 och lämnade efter sig änkan Helena Jonsdotter och barnen Jonas, Stina och Anders. Det blev Stina som så småningom skulle bevara konti-nuiteten i gården, när hon gifte sig med Peter Petersson från Kolsbygd, f. 1808. Peter Olsson och Stina Danielsdotter med 8 barn brukade fortfarande sin hemmansdel. På Ekaryds ägor bodde vidare undantagsänkan Anna Jonsdotter och undantagsänkan Annika Olofsdotter. Den senare avled 1819. Undantagsmannen Olof Persson och hans hustru Stina Aronsdotter bodde kvar. Torpare var Jonas Persson, f. 1750 med hustru Katharina Thoresdotter, f. 1777 och tre barn. Båtsman för Ekaryd var nu Måns Ekström, om vilken står antecknat i husförhörslängden: ”hyser obehörigt folk”. Bakgrunden var den högst ansträngda fattigvårdssituationen i Madesjö vid denna tid. Man var livrädd för att behöva underhålla inflyttade och införde restriktioner för sådana. Det var otvivelaktigt skäl för ovannämnda anmärkning, tydet fanns en mängd boende i Ekaryd, om vilka står antecknat ordet ”obehörig” i kyrkoboken. Så att säga ”lagliga” bebyggare var inhyses Nils Persson och hans hustru Kjerstin Eriks-dotter, som en tid innehaft gård i Ekaryd, liksom torparänkan Kerstin Håkansdotter, f. 1760.
Under 1830-talet brukade en tid Olof Danielssons och Helena Jonsdotters yngste son Anders Olofsson 1/4 mtl. Han var ogift och lämnade Ekaryd. Istället kom hans svåger Peter Petersson, gift med systern Stina Cajsa Olofsdotter, som fick två barn: Carl Gustaf, f. 1835 och Olaus, f. 1838. Peter Petersson spelade en betydelsefull roll som motståndare till 1819 års psalmbok. När prosten Anders Sandberg sökte få denna införd 1837, leddes motståndet av Peter Petersson och Peter Nilsson i Rafvelsbygd. Motståndet hade som synes sitt centrum i norra fjärdingen. 1/16 mtl brukades en tid av Carl Gustaf Ericsson, f. 1809 och Ingeborg Lisa Svensdotter, f. 1804 i Ekeberga, men han sålde sin andel till Sven Persson, f. 1796 i Kristvalla och gift med Brita Stina Petersdotter, f. 1805 och dotter till Peter Olsson. Denne brukade redan 1/16 mtl och genom detta köp blevhan ägare av 1/8 mtl. De fick 1832 dottern Christina och 1840 dottern Emma Mathilda. Som undantagsman levde på 1830-talet förre bonden Adolph Nilsson, f. 1791 och hans hustru Helena Jonsdotter, f. 1786, som tidigare varit gift med Olof Danielsson. De fick 1830 dottern Fredrika Adolphs-dotter. Även Peter Olsson levde som undantagsman till sin död 1839. Änkan Stina Danielsdotter och de två yngsta barnen bodde kvar i Ekaryd. Olof Persson dog som undantagsman 1840 och lämnade efter sig änkan Stina Aronsdotter. På hemmanets ägor bodde även förre båtsmannen och torparen Anders Nilsson Styrman med hustru Maria Svensdotter och fem barn och torparen Håkan Jonsson med hustru Stina Petersdotter och fyra barn. Båtsman var Anders Ekström, som var född i Åby 1803 och kom till Ekaryd från Ljungby 1831. Hustrun Elin Jonsdotter var född i Förlösa 1791. De hade tre barn, av vilka två flyttade till Förlösa 1834. Några inhysesfamiljer fanns också på hemmanets ägor.

En anteckning i kyrkoboken för åren 1841-1850 anger antalet bosatta i Ekaryd till 26 män och lika många kvinnor, tillsammans 52 personer. Det var således ett tätt-befolkat hemman. Peter Petersson brukade fortfarande sina 1/8 mtl. Hans barnskara ökade under 1840-talet till fem: Carolina 1842, Peter Elof 1846 och Johan August 1849. Carl Gustaf Ericsson och hans hustru Ingeborg Lisa Svensdotter sålde sina 1/16 mtl till Sven Petersson eller Persson (båda tillnamnen förekommer) och blev torpare i Södra Säfsjö 1841. Sven Petersson satt kvar på 1/8 mtl hela 1840-talet. Från Södra Säfsjö kom Johannes Jonsson, f. 179? och från Tjukehall hans hustru Stina Svensdotter, f. 1794 med åtta barn. 1850 sålde Johannes Jonsson 1/16 mtl till sonen August Johansson, f. 1823. Denne ingick samma år äktenskap med Charlotta Olofsdotter född 1823 i Blomkulla. De ficksamma årsonen Carl Edvard. Båtsman för Ekaryd var på 1840-talet Jonas Olofsson Ekström, som var född i N. Svalehult 1826 och kom till Ekaryd 1847. Det fanns två torpare: Håkan Jonsson, vars alla barn lämnat hemmet, och Jonas Nilsson, född i Smedjevik 1807 och hans hustru Stina Cajsa Johansdotter, född i Gummemåla 1813. De hade 6 barn och kom till Ekaryd från St. Gangsmad 1849. Dessutom fanns det två backstugusittarefamiljer och undantagsmannen Adolf Nilsson med hustru och dotter.
Under 1860-talet fanns det tre bondefamiljer i Ekaryd. Peter Petersson brukade fortfarande sina 1/8 mtl. Sonen Olaus dog 1861. 1/16 mtl brukades avOlaus Johansson, son till Johannes Jonsson och Stina Svensdotter och född 1829. De hade fem barn: Johan Hildemar 1860, Carl Robert 1862, John Wilhelm 1865, Peter Gottfrid 1867 och Ernst Alfred 1869. Brodern August Johansson brukade fortfarande 1/16 mtl tillsammans med Charlotta Olofsdotter. De fick också fem barn: Carl Edvard 1850, Pehr Olof 1853, Theodolinda Sophia 1856, Johan Alfred 1859 och Victor 1861. Johannes Jonsson och Stina Svensdotter bodde kvar som undantagsfolk. Så gjorde också Adolph Nilsson, men hans hustru Helena Jonsdotter avled 1870. Peter Olssons änka Stina Danielsdotter levde fortfarande. Nu fanns det inte mindre än fyra torpare i Ekaryd: Håkan Jonsson, Sven Persson, änkling 1858, född i Kristvalla, Nils Olofsson, änkling, f. 1815 och Anders Olofsson, f. 1817 med hustru Sophia Carls-dotter och fyra barn. Båtsmannen hette fortfarande Jonas Olofsson Ekström vid decenniets början men han efterträddes av Frantz Johan Gustafsson Ekström, f. 1843 och gift med Johanna Gustava Petersdotter, f. 1837. De hade två barn. Slutligen kan nämnas snickaren Carl Johan Bergqvist, som var född i Ekeberga 1838 men kom till Ekaryd från Eskelhem på Gotland 1868. Hans hustru hette Dorothea Andersdotter och var född 1832 i Madesjö. De hade tre barn.

Vi går fram till 1890-talet. Fortfarande fanns det tre gårdar i Ekaryd. På 1/8 mtl avled ägaren Per Elof Pettersson 1891. Han var son till Peter Petersson, född 1846 och gift 1872. Hustrun var redan död och det fanns två minderåriga barn: Ida Viktoria Sofia, f. 1877, och Gottfrid Amandus, f. 1879. Gården övertogs av brodern Amandus Johan August Pettersson, som var född 1849 och 1892 ingick äktenskap med Hulda Kristina Olsson, f. 1871. De fick två barn under 1890-talets förra hälft: Erik Mauritz Gunnar 1893 och Edit Gertrud Kristina 1894. 1/16 mtl ägdes av August Jonsson, f. 1839 och hans hustru Charlotta Matilda Petersson, f. 1842. De hade två barn: Carl Wilhelm 1872 och Hilda Charlotta 1879. August Johansson brukade fortfarande sina 1/16 mtl tillsammans med hustrun Charlotta Olsdotter och sonen Johan Alfred. Nu fanns det endast en torpare i Ekaryd. Han hette Carl Emrik Andersson och var född 1860. Han var gift med Sofia Kristina Jonsson. Inga barn fanns hemma. På ”lägenheten Ekedal” bodde inhyses skomakaren August Fritiof Sandin, f. 1864 med hustru och 4 barn. Tre bröder Augustsson bodde med sina familjer i Ekaryd. De kallas arbetare och bodde alla på August Johanssons mark. Sammanlagt hade de nio barn. Under de fem åren 1891-96 avled flera änkor och flyttade tre arbetarfamiljer från Ekaryd. Folkmängden var nu mindre än ett halvt sekel tidigare.

Storskifte ägde rum i Ekaryd 1801-1802 och laga skifte 1860. Emigrationen var obetydlig. Sammanlagt utvandrade tre personer, alla till USA. 1897 emigrerade hemmansägaresonen Karl Wilhelm Augustsson, en avde ovan nämnda arbetarnas bröder och son till hemmansägaren August Johansson och Charlotta Olofsdotter. Anna Christina Elisabet Petersson, f. 1885, emigrerade 1902. Hon måste väl ha farit till någon anförvant. Jordbruksarbetaren Erik Mauritz Gunnar Petersson emigrerade 1913. Han var son till Amandus Johan August Petersson och född 1893. Tydligen föredrog han att emigrera framför att vara hemmansägare i Ekaryd.