Florhult

https://www.eniro.se/kartor/s%C3%B6k/florhult?c=56.738995,15.733703&t=geos&z=14
I Florhult arrangeras löpningen Florhultsloppet varje år.

Lästips: Lars-Erik Fridholm: En vandring i tid och rum genom Florhult i Hembygdskrönikan 2005 s 29.

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

Florhult är det nutida namnet på det hemman, som i de äldsta källorna heter Flodighult, Fluguhult, Flögohultm.fl. varianter. Namnet kanske betyder ”hultet vid en brant bergssida”. Kanske anspelar det på Florhults mossbacke, 163,5 meter över havet och därmed en avde högsta punkterna i Madesjö. Den nutida benämningen Florhult ärsen. Den uppkom på 1800-talet. Hemmanet bör ha upptagits under medeltiden, kanske så tidigtsom på 1200-talet. Men därom kan vi intet veta, då källor saknas. Florhult nämnes f.f.g. i 1533 års register över fodring och gärd. ”Anders  Jonsson i Flodighultt” erlade då 2 mark, samma belopp som alla andra Madesjö-bönder måste erlägga. Enligt 1535 års städsleöreregister erlade ”Andh. i Flodighultt” 1 oxe och 1 hud i städsleöre. Det innebär att han 6 år tidigare tillträtt hemmanet eller förnyat sin städsla avhemmanet. Städsleöre erlades vid tillträde avett kronohemman och därefter vart 6:te år, då städslan måste förnyas.

När de mera regelbundna fogderäkenskaperna började 1539 var Anders’ i Fluguhult avrad: smör-1 lispund, ”taatt-1 kleff”, en öra, näver-1 packe, fodring för två hästar. 1541 hade avraden höjts till: penningar-5 fyrkar, korn-1 skäppa,smör-1 lispund, ”taatt-1 kleff”, näver-1 packe, 3 dagsverken och fodring för 6 hästar. Anders Jonsson brukade Florhult under hela 1540-talet och 1550-talet och tycks ha undgått att aktivt dragas in i dackefejden. I 1561 års fogderäkenskaper har han efterträtts avJon, som 1565 hade att leverera 31/2skäppa råg och 4 skäppor korn i tionde till Kronan. Det motsvarade en skörd på 521/2 skäppor råg och 60 skäppor korn året förut – ett mycket gott resultat. Florhult var ej med på den lista över knekthemman som kyrkoherden i Madesjö Petrus Nicolai d. 21 juni 1569 undertecknade. Från detta år brukades Florhult av”Göthe i Fluguhult”. Enligt registret över Älfsborgs lösen 1571 var hans tillgångar: ”koppar-1/2 lispund, 1 oxe, 3 kor, 2 ettårsungnöt, 3 får, 3 svin, 6 getter, häst för 5 mark”. Göthes bidrag till Älfsborgs lösen blev 7 mark. Göthe hette Mattsson eller Mattisson i efternamn. Hans tionde till Kronan 1572 var 2 skäppor råg och 21/2 skäppor korn, men det svaga året 1575 endast 11/2 skäppa råg och 1 skäppa korn. Åren 1574 och 1575 var Göthe fjärdingsman för västra fjärdingen och för den skull befriad från dagsverken.

Göthe Mattsson nämnes sista gången i samband med Älfsborgs lösen 1613, då han erlade 3 silverdaler som sin andel avlösenssumman. I samband med d.s.k. rumpe-skatten 1601 deklarerade han sina tillgångar: 1 par oxar, 3 kor, 1 sto och 3 tunnor utsäde. Han lyckades undgå att bli utskriven till knekt under 1600-talets första årtionde, då så många Madesjöbönder stupade i kriget i Lifland. Först 1612 omtalas Florhultsom underhållshemman för knekt: Nils i Fluguhult, en son till Göthe. Avraden som han slapp betala så länge han var i tjänst var: penningar 1 dlr 6 öre, städsleöre 1 mark, fodernötspengar-3 mark, korn-1 skäppa, smör-1 lispund, näver-1 packe, ”tåt-1 klef”, 4 dagsverken och fodring för 6 hästar. Nu har Florhult blivit knektunder-hållshemman fören Matz och förmedlat till 1/2 hemman. Matz var säkerligen son till Göthe. Den som i fortsättningen brukade Florhult var emellertid Nils Göthe, som inför boskapspenningen 1620 deklarerade följande tillgångar: åker till 4 tunnors utsäde, 1 häst, 1 sto, 1 oxe, 6 kor, 3 kvigor, 4 ungnöt, 10 får, 6 lamm, 4 svin, 4 ungsvin. Det gaven skatt som uppgick till 2 dlr 161/2 öre, något över medeltalet för Madesjö-bönderna. 1622 var Nils Göthe knekt i Sven Håkanssons kompani och 1623 i Bengt Björns kompani.

Vi är nu framme vid den episod, där Nils Göthe i Florhult skulle spela en roll i rikshistorisktsammanhang. Det gäller de oroligheter i Möre, som leddes avJon Stim och som väckte så stora farhågor om ett nytt dackeuppror. Se Madesjö sockens  historia, del 1, sid. 166 ff. När Sven Håkansson och hans medhjälpare annandag påsk 1624 överrumplade de sammansvurna knektarna i Köl greps bl.a. Nils Göthe. Han råkade vara tillsammans med Jon Stim och ansågs därför vara en av ledarna för soldatmyteriet. Han skickades upp till Stockholm för att förhöras avSvea hovrätt. Förhörsprotokollet återfanns av undertecknad i hovrättens arkiv, och har refererats i Madesjö sockens historia. Domen för Nils Göthe lydde på dödsstraff men förvand­lades tydligen till deportation till Ingermanland, dvs det 1617 förvärvade land, där nu Leningrad ligger. Att så skedde framgår avett domstolsprotokoll från 1660, i vilket det uttryckligen heter, att ”Nils Göthe en rum tid sedan blevsänd åt Ingermanland och  där död vorden”. Men nu inträffar det egendomliga, att i 1627 års fogderäkenskaper står ”Nils Göthe i Flugehult” upptagen som brukare. I 1628 års mantalslängd står ”Giöthe i Fluguhult” vars tillgångar var: säd-3 tunnor, 1 ungsto, 6 kor, 3 kvigor, 4 får, 4 lamm, 4 ungsvin. 1629 står i jordeboken ”Giöthe i Floehult-1/2 ödeshemman”. samma års jordebokstår ”Giöthe i Flugehult-ödhe-1/2”. Går vi fram till 1633 års jordebokstår där ”Giöthe i Floehult-1/2 på frihet”. Florhult räknas nu som ett halvt hemman och brukas avGiöthe motskattefrihet. Enligt mantalslängden församma år fanns det två  brukare avhemmanet: ”Giöthe i Flogehult”, som är ensam, och Joen, ibm,som är gift. Hur skall man förklara oöverensstämmelsen mellan uppgiften från 1624 om att Göte dömts till döden, uppgiften från 1660 att han deporterats till Ingermanland och uppgifterna från 1620- och 1630-talen att han fortfarande brukade Florhult? Blev han deporterad först senare? ”En rum tid” 1660 kan ju syfta på cirka tjugo år lika väl som på trettiosexår. Nils Giöthe återkommer i 1641 års mantals-längd under rubriken ”ryttare och knektar” men nu måste det vara fråga om en son. Huvudbrukare 1641 var ”Anders i Floehult”, som var gift och hade en dotter hemma. Han deklarerade 1 oxe, 2 stutar, 4 kor, 2 kvigor, 6 får, 3 tunnor utsäde. Ryttaren Nils Giöthe deklarerade 2 oxar och 2 kor.

I 1649 års mantalslängd heter brukaren ”Matz i Floahult”. Med tanke på att den förste Göte hette Matzson i efternamn är det rimligt att antaga att Matz var son till Göte, och broder till Nils Göte, särskiltsom han 1655 uttryckligen kallas ”åldrig”. I mantals­längden 1660 står Matz fortfarande för hemmanet, men han har en son hemma. Han torde ha dött detta år. Hans efterträdare var Nils Götes son Per Nilsson. Vid tinget detta år framställde Per Nilsson å sina och sina medarvingars vägnar arvskrav på Måns Nilsson i Lillaverke, som var son till Nils Örn och dennes hustru, som var Nils Götes änka och Per Nilssons moder. Bägge dessa var nu döda men efterlämnade sonen Måns Nilsson, mot vilken Per Nilssons arvskravställdes.

I 1668 års mantalslängd är Per Nilsson upptagen som brukare av Florhult. Men det fanns dessutom en ”Matthes i samma gård”, som var gift. Denne gav redan 1665 2 mark till Madesjö kyrka. Denne Mats kan inte vara identisk med den tidigare nämnde utan var antagligen en son till denne eller till Per. I 1682 års jordebok brukas Florhult av”Nils i Floahult”. Hemmanet förklaras ”behållet” och den årliga räntan anges till 6 dlr 25 öre 9 1/5 penning. Denne Nils var sannolikt son till Per Nilsson, och fick detta år träda in för fadern. Denne kom nämligen igen i 1686 års jordebok, enligt vilken 1 mantal Floahult brukades avPer Nilsson.

Vid häradsrättens sammanträde d. 16 november 1669 anmälde Matts Giöthe och Per Nilsson ”huru såsom deras gård är torsdagen före Matthei tid aven häftig vådeld lagd i aska med allt det de åtte, undantagandes boskapen och ett litet kvarnhus, och förmentes samma eld vara genom skorstenen och gnistor utkommen, vilket skedde middagstid.” De begärde och fick häradsrättens bevis härom.

På 1690-talet delades Florhult. I 1697 års kvarnkommissions protokoll heter det: ”Floehult. Pehr Erichsson och Nills. Wattnet har sitt ursprung af en måsse och stannar i Säfsiön. Endast mala til husbehof.” I 1699 års jordebok är Florhult delat på tre hemmansbrukare: ”Pehr, Nils, Erik.” Var och en brukade 1/3 hemman. Erik Persson dömdes 1703 till 3 marks böter för att han kastat Anders Jonsson i Sjöahult överända. Enligt en uppgift i domboken 1711 hette de tre brukarna Erik Persson, Mattias Persson och Mattias Nilsson. Avnamnen Mattias eller Mats att döma tillhörde de två senare Göthes släkt, som alltså fortfarande höll sig kvar i Florhult. I 1717 års mantalslängd har brukarna blivit fyra: Erik Persson, Sven Persson, Änkan och Mattias Persson. Vid tinget 1735 förekom ett mål om äganderätten till en hemmansdel,som Sven Persson ägde. Därvid vittnades, att änkan Sara Mattisdotter d. 1 november 1721 i vittnens närvaro skänkt sin 1/3 hemman Floahult till Sven  Persson, som var hennes måg. Dokumentet om överlåtelsen skrevs av klockaren Börje Persson och bevittnades av Håkan Persson i Buttetorp och Per Olsson i Göttorp.

Vid kyrkoherdevalet 1740 upprättades en vallängd, i vilken alla bönder i Madesjö var upptagna, med angivande avvars och ens rösträtt efter hemmansdelens storlek. För Floahult upptager den fyra brukare: Jon Nilsson, som brukade 1/4 mtl, Sven Nilsson, 1/4 mtl, Carl Matthisson, 1/4 mtl, och Sven Jonsson, 1/4 mtl. Avdessa hade Sven Jonsson genom sin hustru kommit i besittning avsin gård. Vid tinget 1734 hade hans hustru Kerstin Svensdotter fått 3:dje uppbud för dennes 1/4 mtl, som hon förvärvat från sina medarvingar och anhöriga.

I den första husförhörslängden,som omfattar åren 1728-1740, upptages Sven Nilsson, som tycks ha blivit änkling och som senare ingick äktenskap med Agda Persdotter. De sålde 1/8 mtl Floahult till Gumme Nilsson i Kroksjö, som 1747 fick fasta på denna hemmansdel. Husförhörslängden upptager vidare Erik och Kerstin, Matthias och Ingrid, Sven Persson och Elin samt Sven Jonsson eller Jönsson, vars hustru Kerstin Svensdotter nu var död. Hemmanets båtsman hette Nils Uhrwäder, som var gift med Elsa. Dessutom bodde flera inhyses på ägorna: Erik och Carl Matthiasson, Kerstin Eriksdotter, Jonas Eriksson, Håkan Lindqvist m.fl.

I husförhörslängden 1749-1754 upptages tre hemmansbrukare. Jon Eriksson uppges vara 34 år gammal och gift med Marja, Håkan Persson 35 år och gift med Karin, Per Svensson 25 år och hans hustru Karin. Hemmanets båtsman hette nu Gumme Uhrwäder, som var 60 år. Den ovan nämnde Gumme Nilsson har försvunnit och säkerligen sålt sin hemmansdel.

I och med att Petrus Frigelius blev kyrkoherde i Madesjö upplades en nyhusförhörs-längd, som fördes på ett noggrannare och utförligare sätt än de två tidigare. Den omfattar tiden 1755-1788 och utvisar växlingen avhemmansägare undertiden. I början av perioden fanns det fyra hemmansägare. Jon Eriksson uppges vara född 1714 och gift med Marja Börjesdotter, född 1721. De hade två barn: Karin, född 1742 och Per, född 1756. Håkan Persson uppges vara född 1713 och hans hustru Karin Mattisdotter 1724. De hade sex barn: Carl, f. 1743, Elin 1745, Per 1750, Matthis 1754, Kierstin 1756 och Cathrina 1762. Per och Matthis Håkanssöner och Per Jonsson stod 1777 anklagade inför häradsrätten i Vassmolösa för att vid Gårdsryds marknad ha misshandlat drängen Jon Persson i Södra Svalehult och för att ha ridit omkull och skadat Jon Vipas hustru från Norra Svalehult. De fälldes till böter. Jon  Svensson brukade en hemmansdel. Han uppges vara född 1725 och gift med Karin Gummesdotter, f. 1729. De hade sju barn: Kierstin, f. 1748, Maria 1755, Sven 1757, Anders 1760, Peter 1763, Karin 1765 och Elin 1772. Den sistnämnda uppges i nästa husförhörslängd vara gift i Norra Bondetorp. Den fjärde hemmansägaren var Per Svensson, f. 1719 och gift med Brita, f. 1730. De hade fyra barn, alla gifta: Ingrid, f. 1746, Peter 1754, Catharina 1760 och Stina 1766.

Under periodens senare del avlöstes dessa hemmansägare avandra. Peter Jonsson  var född 1723 och hans hustru Stina Nilsdotter 1738. De fick tre barn: Erik 1778, Peter 1785 och Catharina, u.å. Håkan Persson fick två döttrar bortgifta. Dottern Kierstin blev gift med Daniel Olofsson, född 1745, och dottern Catharina blev 1780 gift med Jöns Jonasson, f. 1752. De två mågarna fick dela på hemmansdelen, så att vardera fick 1/8 mtl. Jöns Jonasson och Cathrina Håkansdotter fick två barn: Johannes 1781 och Brita Stina 1786. Per Persson var född 1754 och gift med Stina Nilsdotter, född 1759. De fick tre barn: Axel 1779, Jonas 1782 och Brita Stina 1784. Per Svensson avlöstes avJon Jacobsson, f. 1724 och Lisbeth Jönsdotter, f. 1743. De hade fyra barn: Peter, f. 1779, Johannes 1782, Maria och Stina. Enligt en notis i domboken fanns 1786 följande fem bönder i Floahult: Per Jonsson, Peter Persson, Jöns Jonasson, Jonas Jonsson och Daniel Persson. Av dem kallades Jöns Jonasson 1787 extra nämndeman. Sven Persson och Elin Nilsdotter betecknas som inhyses på ägorna liksom änkan Kierstin, f. 1692 och hennes dottermed samma namn. Avskedade båtsmannen Gumme Uhrwäder, f. 1695, och hans hustru Kierstin Andersdotter, f. 1708, bodde fortfarande kvar. Båtsmannen Jöns Uhrwäder bodde i Algutsboda och hemmanets ordinarie båtsman Peter Eriksson Uhrwäder, f. 1755 med hustru Elin och 3 barn bodde på ägorna.

Enligt husförhörslängden 1782-1801, som således huvudsakligen återger förhållandena på 1790-talet fanns det fyra hemmansägare i Floahult. Jon Svensson avled som undantagsman 1799. Änkan Karin Gummesdotter, född 1722, anges vara döv. Dottern Stina, f. 1755, var gift i Hyltan, och dottern Elin i Norra Bondetorp. Per eller Peter Persson avled 1796. Hans första hustru Stina Nilsdotter, med vilken han ingått äktenskap 1778 avled 1786. Samma år gifte han om sig med Elin Persdotter från Haddamåla. I sitt första äktenskap fick han 1779 sonen Axel, 1782 sonen Jonas och 1784 dottern Brita Stina. Sonen Axel Petersson fick 1801 1:sta uppbud på 1/4 mtl Floahult. Hans hustru hette Maria Svensdotter, f. 1784. Hemmansdel nr 2 brukades av Peter Jonsson, född 1753 och gift med Stina Nilsdotter, som avled 1790, varpå Peter Jonsson gifte om sig med Stina Börjesdotter. I det första äktenskapet föddes 1778 sonen Carl, 1782 dottern Cathrina, som så småningom blevgift i Köpstaden, 1785 sonen Peter, 1788 sonen Jonas. 1792 föddes sonen Olof i det andra äktenskapet.

Den tredje hemmansdelen ägdes avSven Nilsson, som var född 1742 och gift med Lena Carlsdotter, f. 1756. Sonen Nils föddes 1780, Johannes 1783, Carl Gustaf 1784. Dottern Lena, som var född 1775, blev gift i Stora Slät. På denna gård bodde som inhyses f.d. extra nämndemannen Jöns Jonasson med hustru Cathrina Håkans-dotter.

Hemmansdel nr 4 ägdes avAnders Jonsson, f. 1760 och 1796 gift med Ingrid Andersdotter, f. 1776. De fick 1797 dottern Brita Stina och 1800 sonen Jonas, varefter Anders Jonsson avled. Båtsman var fortfarande Peter Eriksson Floman, som var gift med Elsa Jonsdotter, f. 1747. De hade tre barn. På ägorna bodde änkan Maja Bengtsdotter, f. 1764, torparen Jon Jacobsson, f. 1726 med hustru Lisbeth Jonsdotter och tre barn. Jon Jacobsson avled 1799. I stället kom torparen Anders Jacobsson, f. 1777 och gift med Stina Brönjesdotter, f. 1763.

Undertiden 1802-1814 fick Axel Petersson och Maria Svensdotter tre barn: Stina 1803, Peter Magnus 1811 och Gustaf 1814. Peter Jonsson och Stina Börjesdotter blev undantagsfolk hos Erik Persson, f. 1787, och Cajsa Månsdotter, f. 178?, som ingick äktenskap 1804. Hon dog redan 1806 liksom ende sonen Jonas. Peter Jonssons dotter Catharina blev 1807 gift med Daniel Persson, född 1774 och brukare av hemmansdel nr 3. De fick 1808 dottern Christina, 1811 sonen Peter och 1813 dottern Ingrid Catharina. Gård nr 2 ägdes avJonas Ohlsson, som var född i Alguts-boda 1777 och 1802 gift med Ingrid Andersdotter, f. 1776, och änka efter Anders Jonsson. Hon medförde i det nya äktenskapet två barn: Brita Stina och Jonas Anders. Jonas Ohlsson övertog 1802 gården i samband med sitt äktenskap. En gård ägdes av Erik Persson och Brita Petersdotter. De gifte sig 1807 och fick 1809 sonen Carl Gustaf och 1811 dottern Christina. En femte hemmansdel ägdes av Nils  Gummesson, f. 1778 och hans hustru Brita Stina Petersdotter, f. 1784 och dotter till Peter Persson. Hon var därmed syster till Axel Petersson. De fick 1812 dottern Maria och 1815 sonen Johannes. Erland Carlsson, f. 1774 och Lisa Petersdotter, f. 1780 ingick 1802 äktenskap och brukade en kortare tid en hemmansdel men flyttade 1807 till Älghult. Många inhyses bodde under denna period på Floahults ägor.

Under perioden 1815-1821 fortsatte Daniel Persson och Katharina Persdotter att bruka 1/4 mtl. Barnskaran ökade 1817 med sonen Fredric, 1818 med dottern Ingrid Katarina och 1820 med dottern Fredrika.

Erik Persson och Brita Petersdotter på 1/4 mtl fick 1817 sonen Andreas. Jonas  Olofsson och Ingrid Andersdotter brukade fortfarande 1/4mtl. Johannes Olsson och Brita Stina Andersdotter fick 1817 sonen Anders och 1820 dottern Maja Stina. Axel  Peterssons och Maria Svensdotters barnaskara växte 1817 med sonen Fredric och 1821 med dottern Wendla Sophia. Nils Gummesson och Brita Stina Petersdotter brukade fortfarande 1/8 mtl. Båtsman var Johan Floman, som var född 1793 och gift med Margareta Håkansdotter, f. 1789. På ägorna bodde bl.a. undantagsänkan Elin Petersdotter, f. 1748, undantagsfolket Peter Jonsson och Stina Börjesdotter, torpareänkan Lisbeth Jonsdotter, som avled 1818.

Under 1820- och 1830-talen brukade Daniel Persson sin gård även sedan hustrun Cathrina Persdotter 1826 avlidit. Daniel gifte om sig med Cajsa Lena Olofsdotter, f. 1801. De fick 1826 dottern Maria och 1830 dottern Christina. Daniel sålde så småningom sin gård på 1/4mtl så att 1/8 mtl köptes avJohannes Nilsson och 1/8 mtl avJonas Månsson frånÄlghult. Detta skedde 1839. Daniel och hans hustru tog samtidigt undantag. Jonas Nilsson avled nästan omedelbart.

1/4 mtl brukades av Eric Persson, f. 1778, och hans hustru Brita Petersdotter. Eric Persson avled 1841, varefter änkan tog undantag av sonen Jonas Ericsson och hans hustru Cajsa Lena Petersdotter, f. 1814. De fick 1836 dottern Mathilda Petra och 1841 dottern Emina Gustava. Ovannämnde Jonas Månsson var född i Hälleberga 1796. Flyttade 1839 frånÄlghult till Floahult, då han köpte hälften av Daniel Perssons gård. Han var gift med Lena Stina Håkansdotter frånÄlghult, född 1809. De fick sammanlagt sex barn: Isac, f. 1823, Anna Lena 1825, Gustaf Peter 1828, Olaus 1831, Charlotta 1834 och Carl Gustaf 1840. Jonas Nilssons kvarstående 1/8 mtl köptes av Peter Petersson, f. 1798 och gift med Christina Nilsdotter, f. 1811. De fick 1837 sonen Johan August och 1840 dottern Wendla Gustava.

En hemmansdel brukades avJonas Andersson, f. 1810 och hans hustru Christina Petersdotter, f. 1805. De efterträddes 1830 avGabriel Danielsson, f. 1785, som närmast kom från Algutsboda, dit familjen 1838 flyttade tillbaka. Efterträdare blev Johannes Petersson, f. 1801, och Cajsa Nilsdotter, f. 1817. De hade ett barn, sonen Jonas, född 1833.

1/4 mtl tog Nils Pehrsson undantag, sedan hustrun Maria Carlsdotter 1841 avlidit. Det fanns två söner: Jonas, f. 1815 och Johannes, f. 1819. Johannes Jonsson, f. 1794, och Christina Axelsdotter, f. 1803 och dotter till Axel Petersson, fick 1828 dottern Maria och 1830 sonen Jonas Peter. De flyttade till Gränö och efterträddes av Jonas Andersson, f. 1800 och hans hustru Ingrid Lena Månsdotter, f. 1792. De fick 1826 sonen Adolph och flyttade till Ljungby 1834. De följdes i Floahult av Peter Andersson, f. 1805, och Ingeborg Petersdotter, född i Vissefjärda 1799. De hade tre barn: Andreas född 1832, Ingrid Lena 1834 och Johan 1835. 1/8 mtl brukades av Jonas Johansson, f. 1815, och hans hustru Stina Cajsa Petersdotter, född i Gummemåla samma år. 1/16 mtl brukades en tid avJonas Peter Jaensson, född i Kråksmåla 1791. Han kom till Floahult 1833 med sin hustru Beata Nilsdotter, som också var från Kråksmåla och född 1806. De flyttade redan 1835 till Smedbypå Öland. Efterträdare blevJohannes Jönsson,som var född 1807, och hans hustru Ingrid (inget efternamn angivet) och efter dem Adolph Andersson, f. 1814 och hans hustru Christina Carlsdotter, f. 1815 i Algutsboda. De kom till Floahult 1838 och fick 1840 sonen Johan.

Avövriga invånare i Floahult under årtiondena 1820-1840 kan nämnas änklingen Peter Olsson, f. 1810, vars hustru Brita Stina Petersdotter hade avlidit 1832. Avträdande bonden inhyses Carl Gustaf Eriksson och hans hustru Ingeborg Lisa Svensdotter och avskedade båtsmannen nr 178 Peter Jonsson Zirath, f. 1779, med hustru och fosterson. På ägorna bodde även inhyses Peter Petersson och hans hustru Anna Gustava Axelsdotter, född i Lindås 1814. De hade fyra barn. Torpare var Johannes Jonsson, som var gift och hade en dotter, och Jonas Eriksson, som hade hustru och fem barn.

På 1840-talet lämnade Jonas Eriksson sina 1/16 mtl och blevtorpare. Från Algutsboda inflyttade ovannämnde Johannes Jönsson med hustru Ingrid och två barn, men de flyttade snart till Hyltan. 1/8 mtl övertogs av Fredrik Johansson, som var född i Erengislahyltan 1822 och hans hustru Lena Stina Petersdotter, född i Norra Örsjö 1826. De kom till Floahult 1847. De fick 1851 dottern Emma Mathilda. En annan hemmansdel på 1/8 mtl brukades av Olof Johansson, som var född i Högebo 1815 och sedan 1841 gift med Anna Sophia Israelsdotter, född i Transtorp 1822. De fick under 1840-talet fyra barn: Peter Elof 1842, Augusta Sofia 1844, Frantz Johan 1847 och Carl Johan Erik 1849. En annan hemmansdel på 1/8 mtl brukades mellan 1839 och 1843 avJonas Månsson, född i Hälleberga 1796 och hans hustru Lena Stina Håkansdotter, född i Älghult 1802. De flyttade 1843 till Södra Björnahult och efterträddes av Carl Gustaf Eriksson, som var född i Floahult 1809 som son till Eric Persson och Brita Petersdotter. Han var gift med Ingeborg Lisa Svensdotter från Ekeberga, f. 1809. De medförde ett barn när de kom från Södra Säfsjö: sonen Peter Johan, född 1839, och fick 1846 dottern Helena. Nästa 1/8 mtl brukades först av Jonas Nilsson, f. 1815 och Stina Petersdotter, f. 1817. De hade tre barn: Peter Magnus född 1837, Charlotta 1839 och Johan August, född 1842. De följdes av Peter Jönsson,som var född i Öjersmåla 1789 och Cajsa Lena Olofsdotter, f. i Högebo 1801. Hon hade i sitt första äktenskap med Daniel Persson två barn: Gustaf Danielsson, f. 1835, och Christina Danielsdotter, f. 1830 och 1852 vigd vid Johannes Olofsson i Södra Ljusås. Änkan Cajsa Lotta Petersdotter, som brukade 1/8 mtl, tog undantag avsonen Gustaf Svensson,som var född 1828. 1/8 mtl brukades av Adolph Andersson, som var född i Kroksjö 1814 och hans hustru Christina Carlsdotter från Algutsboda, f. 1815.

Vi går fram till 1850-talet. Peter Jönsson och Cajsa Lena Olofsdotter brukade 1/8 mtl. Fredrik Danielsson och Christina Axelsdotter brukade 1/4 mtl. Deras barnskara växte under 1850-talet med tre barn: Eugenia 1852, Jonas Peter 1855 och Carl Gustaf 1859. Fredrik Johansson och Lena Stina Petersdotter brukade till en början 1/8 mtl men senare 1/4 mtl. De fick 1851 dottern Emma Mathilda och 1854 sonen Johan Peter. Olof Johansson och Anna Sophia Israelsdotter brukade 1/4mtl. De fick till de tre barnen från 1840-talet ytterligare fyra barn: Israel Lorentz 1852, Aron 1854, Oscar Alfred 1855 och August Fridolf 1858. På 1/8 mtl avled Adolph Andersson 1855, varefter änkan Christina Carlsdotter gifte om sig med Fredrik Axelsson, son till Axel Petersson och född 1817. Han övertog därmed gården. De fick 1858 sonen Frantz Oscar. Carl Gustaf Ericsson,som var född i Floahult 1809,sålde 1853 sina 1/8 mtl till Olof Johansson och emigrerade med hustrun Ingeborg Lisa Svensdotter och två barn till USA. Han blevdärmed en avde tidigaste emigranterna från Madesjö.

Floahult var tätt befolkat under 1850-talet. Där fanns fem torpare. Sven Carlsson var född i Vissefjärda 1821. Omkring 1847 hade han dömts till 2 års fästning för utprångling avfalska sedlar, ett inte ovanligt brott just på 1840-talet. Han hemkom 1849 och bodde först i Oscars församling, varifrån han 1860 flyttade till Floahult. Han var gift två gånger. I första giftet hade han fem barn. I sitt andra gifte med Fredrika Axelsdotter fick han 1860 en son. Torparen Johan Peter Andersson var född i Oscars socken 1828 och flyttade till Floahult 1857. Han gifte sig samtidigt med Anna Maria Nicolaidotter från Vissefjärda. De hade två barn. Torparen Johan Zackrisson var född i Algutsboda 1831. Han kom till Floahult från Oscars socken 1853 samtidigt med att han ingick äktenskap med Christina Andersdotter, f. 1831 även hon. De fick tre barn. Torparen Gustaf Axelsson var från Floahult, och var född 1814. Han var gift med Fredrika Petersdotter från Mortorp. De kom hit från S. Agebo 1853. Torparen Gustaf Petersson var född i Erengislahyltan 1830. Han ingick äktenskap 1858 med Anna Stina Johansdotter från Vissefjärda, f. 1833. De hade två barn. På Floahults ägor fanns också skräddaren Carl Magnus Petersson, född i Erengislahyltan 1839, varifrån han 1860 flyttade till Floahultsamtidigt som han gifte sig med Lena Peters-dotter från Kopparfly, f. 1832. Hon kom närmast från Norra Örsjö. Inhyses Gustaf Svensson flyttade till Kalmar 1858, inhyses Peter Danielsson till Erengislahyltan 1860. Inhysesänkan Christina Johansdotter kom till Floahult från Oscars socken 1860. Utom de nu nämnda bodde flera inhyses längre eller kortare tid på Floahults ägor under 1850-talet. Man kan sannerligen påstå, att hemmanet var överbefolkat.

Under 1860-talet brukade fortfarande Peter Jönsson och Cajsa Lena Olofsdotter 1/8 mtl. Fredrik Danielsson avstod halva sina 1/4 mtl till Frantz Alfred Johansson, som kom från Lindås 1868 och gifte sig med dottern Emma Christina Fredriksdotter. De fick 1869 dottern Adelina Mathilda. Fredrik Johansson och Lena Stina Petersdotter brukade fortfarande 1/4mtl. De fick 1867 sitt tredje barn, sonen Carl Emrik. 1/8 mtl brukades av Olof Johansson och Anna Sophia Israelsdotter. De fick under 1860-talet ytterligare tre barn till de tidigare åtta: Emrik Theodor 1861, Josef Emil 1863 och Joel Hildemar 1866. Från 1867 brukade Olof Johansson gård i Köpstaden. Fredrik  Axelsson avled 1863, varefter änkan Christina Carlsdotter tog undantag avCarl  Johan Petersson, som ingått äktenskap med styfdottern Johanna Adolphsdotter, f. 1844. De fick 1870 sonen Joel Emil. Brukaren av 1/8 mtl Jonas Johansson kom från Algutsboda 1866 samtidigt med sitt giftermål med Augusta Sofia Olsdotter. De fick 1866 sonen Johan Amandus och 1870 sonen Aron Viktor. År 1869 sålde Jonas Johansson sina 1/8 mtl till Carl Magnus Petersson, f. 1840, som kom till Floahult från Bällsjö. Han var gift med Emma Christina Petersdotter, f. 1845. De hade vid tillträdet dottern Hulda Amanda, f. 1868 och fick 1870 sonen Carl Algot.

Av övriga på hemmanets ägor kan nämnas urmakaren Joel Johansson, som bosatte sig i Floahult 1865 med hustru Helena Fredriksdotter, f. 1841 och dotter till Fredrik Danielsson och Christina Axelsdotter. De flyttade redan 1868 bort från Floahult. Av torparna flyttade Johan Zackrisson 1865 till Algutsboda och Johan Peter Andersson 1869 till Oskar. Övriga torpare var Johan Fredrik Petersson, f. 1835 och gift 1861, Gustaf Axelsson med tillnamnet Sundqvist, f. 18?? med hustru och sex barn, Gustaf Petersson, f. 1830 med hustru och flera barn och Peter Petersson med hustru och två barn. Båtsman var Frantz Johan Petersson Floman, f. 1840. Han var gift och hade två barn. I övrigt kan nämnas snickaren Olaus Jonsson Isberg med hustru och två barn och backstumannen Jonas Johansson med hustru och fem barn.

Vi går fram till tiden 1871-1880. Peter Jönsson avled 1879, varefter änkan Cajsa Lena Olofsdotter tog undantag. Hemmansdelen övergick till Pehr August Johansson, f. 1857 och Emma Mathilda Petersdotter, f. 1857. De fick 1879 dottern Gerda Augusta. På nästa hemmansdel, likaledes på 1/8 mtl, avled Fredrik Danielssons  hustru Christina Axelsdotter 1871, varefter han gifte om sig med Lovisa Daniels-dotter, f. 1828. Han överlät därefter gården 1873 till mågen August Johansson, f. 1843 i Algutsboda, som var gift med dottern Ida Sophia Fredriksdotter, f. 1849. August Johansson kom från Nybro. Fredrik Danielssons son Carl Gustaf, f. 1859, emigrerade till USA 1879. Redan 1874 överlät August Johansson 1/8 mtl till sin svåger Jonas Peter Carlsson, f. 1850 i Lenhofda och gift med Eugenia Fredriksdotter, f. 1852 och således yngre syster till Ida Sophia Fredriksdotter. De kom från Södra Bäckebo. De hade 1873 fått dottern Gerda Mathilda och fick 1875 sonen Carl Johan. De flyttade till Carlshamn 1877 och efterföljdes i Floahult av Carl Johan  Johannesson, f. 1819 i Älghult och gift med Maria Johansdotter, f. 1830 i Nottebäck. De hade fyra barn: Ida Christina, född 1861 i Lenhofda, Emma Dorothea, f. 1864 och Anna Theresia, f. 1867 likaledes i Lenhofda samt Hulda Victoria Carolina, född 1870 i Madesjö.

3/8 mtl ägdes från 1868 av Frantz Alfred Johansson, född 1844 och detta år gift med Fredrik Danielssons dotter Emma Christina Fredriksdotter, f. 1846. Frantz Alfred Johansson var också glashandlare. De fick till 1880 icke mindre än sju barn: Adelina Mathilda, f. 1869 och redan nämnd, Aron Wilhelm 1871, Carl Gottfrid 1873, Emilia Sophia 1874, Amandus Elof 1876, Lorentz Emil 1877 och Fabian Teodor 1880.

1/4 mtl ägdes av Fredrik Johansson, f. 1822 och gift med Lena Stina Petersdotter, f. 1826 och i kyrkoboken antecknad som ”nära blind”. År 1874 tog Fredrik Johansson undantag av mågen Pehr Elof Carlsson, f. 1851 och detta år gift med dottern Emma Mathilda Fredriksdotter, f. 1851. Han kom från Orrabäck. De fick 1875 dottern Emilia Christina Josefina och 1879 sonen Carl Wilhelm.

1/8 mtl ägdes vid decenniets början av Carl Johan Petersson, f. 1825, och Johanna Adolphsdotter, f. 1844. De hade gift sig 1869, och fick tre barn: Joel Emrik 1870, redan nämnd, Peter Olof 1871 och Carl Gottfrid 1874. Samma år sålde Carl Johan Petersson gården och flyttade till St. Slät. Ny ägare blev Carl Edvard Adolphsson, f. 1842 och gift med Johanna Charlotta Petersdotter, f. 184? i Algutsboda. De kom från Kroksjö. Han avled redan 1876 varefter änkan sålde gården och följande år, eller 1877, enligt kyrkobokens uppgift rymde till USA! Den nye ägaren hette Peter August Andersson och var född 1844 i Vissefjärda. Han var gift med Helena Adolfsdotter, f. 1852 och dotter till den 1858 avlidne Adolph Andersson och Christina Carlsdotter. De fick 1876 sonen Carl Emil Gottfrid.

Carl Magnus Petersson ägde 1/4 mtl tillsammans med hustrun Emma Christina Petersdotter. De fick 1875 sitt tredje barn sonen Pehr Johan. Gården arrenderades ut till Gustaf Carlsson,som 1871 gift sig med Ida Mathilda Petersdotter från St. Slät. Själv kom Gustaf Carlsson från Transtorp samma år. De fick 1871 sonen Johan Gottfrid och 1873 sonen Carl August. Familjen flyttade 1874 till Åby. Halva hemmansdelen övertogs 1871 av bonden och snickaren Peter Ludvig Petersson och Wendla Petersdotter, f. 1850. De fick under vistelsen i Floahult fyra barn: Anton Julius Florentin 1871, Alma Emerentia 1873, Jenny Mathilda 187? och Carl Linus 1878. Följande år lämnade familjen Floahult.

1/8 mtl brukades en kortare tid av Otto Patrick Billquist, f. 1850 och 1873 gift med Johanna Gustafva Carlsson, f. 1853 i Lenhofda. De kom till Floahult 1878 men emigrerade 1880 till USA. Gården övergick därvid till Carl Edvard Gustafsson, f. 1844. Han hade blivit änkling 1876 men 1879 gift om sig med Anna Ingeborg Eufrosyne Hammarstedt, f. 1858 i Ventlinge på Öland. Han hade från ett föregående äktenskap två barn: Ida Mathilda, f. 1871, och Johan Gottfrid, f. 1876. I det nya äktenskapet föddes 1880 sonen Ernst Herman.

På Floahults ellersom det nu började kallas Florhults ägor bodde fortfarande mycket folk, t.ex. Fredrik Axelssons änka Christina Carlsdotter med två barn och icke mindre än 6 torpare: Sven Carlsson, Gustaf Axelsson Sundqvist, Gustaf Petersson, Peter Petersson, Olaus Andersson och Peter August Carlsson. Snickare Olaus Jonsson Isberg avled 1879 och hans änka 1880. Kvar fanns en annan snickare: Carl Johan Gustafsson. På ägorna bodde till 1873 skräddaregesällen Israel Lorentz Olofsson, men han flyttade till Tyskland detta år, otvivelaktigt på en s.k. gesällvandring för att förkovra sig i yrket. En arbetare Frantz Oskar Nicolausson emigrerade 1871 till USA. En annan arbetare Carl Erik Johan Olofsson dömdes 1872 av rådhusrätten i Kalmar till 2 månaders fängelse för ”motstånd vid offentlig förrättning”. Ytterligare ett antal arbetare och backstusittare bodde under 1870-talet längre eller kortare tid i Florhult.

Under 1880-talet hände sig, att glashandlaren och hemmansägaren Pehr August Johansson lämnade sina 3/8 mtl och flyttade bort från Florhult. Gården övergick till Frantz Arfvid Johansson. Dennes hustru Anna Christina Fredriksdotter avled 1887, varpå han 1889 gifte om sig med Sofia Kristina Petersdotter, född 1843. Till hans nio barn i första äktenskapet medförde hon fyra från sitt föregående äktenskap. Tillsammans blev det 13 barn i den familjen! En dräng på gården Johan Elis Fredriksson emigrerade 1883 till USA.

Pehr Olof Carlsson och hans hustru på 1/4mtl fick 1883 sitt tredje barn sonen Johan Gotthard. Peter August Andersson och Helena Adolfsdotter på 1/8 mtl hade 1878 fått sonen Carl Emil Gottfrid. De fick under 1880-talet ytterligare fyra barn: Emilia Serafia 1881, Johan Ehrlich 1884, Anna Viktoria 1888 och Joel Viktor 1891. På nästa 1/8 mtl flyttade Carl Edvard Gustafsson och Anna Hammarstedt 1885 till Persnäs på Öland. De hade fyra barn. Hustrun avled i Persnäs 1886 varefter mannen 1890 återvände till Florhult.

På 1/8 mtl bodde sedan 1880 Peter Magnus Johansson, född i Dädesjö 1836 men närmast kommen från Algutsboda. Hans hustru hette Emilia Kristina Jonsdotter, f. i Lenhofda 1841. De medförde sina fem barn: Carl Johan född 1866, Gustaf Wilhelm 1868, Johannes Gottfrid 1871, Hilda Charlotta 1875 och Axel Edvin 1878. En annan hemmansdel på 1/8 mtl ägdes avAron Gustaf Petersson, som var född 1864 och 1889 gifte sig med Hilda Sofia Petersson, f. 1865. De fick 1890 dottern Elin Hillevi Augusta.

Beträffande övriga boende på ägorna kan nämnas att Peter Jönssons änka Cajsa Lena Olsdotter avled 1883. Det fanns fortfarande många torpare på Florhults ägor: Peter August Karlsson, f. 1847 med hustru och tre barn, Carl Johan Johansson, f. 1819 i Älghult, med hustru och 5 barn, av vilka två emigrerade till USA 1886 och 1887, och en till Finland 1882, Sven Karlsson, f. 1821 i Vissefjärda med hustru och en dotter. Torparen Johannes Johansson flyttade 1890 med hustru och sex barn. Torparen Gustaf Axelsson Sundqvist avled 1888 och efterlämnade änka och sju barn. Torparen Gustaf Petersson avled 1885, torparen Peter Petersson 1882. Torparen Olaus Andersson var född 1842 och var gift och hade nio barn, torparen och båtsmannen [namnet är utelämnat] var född 1870 och gifte sig 1890. Avövriga kan nämnas garvaregesällen Frans Robert Samuelsson,som kom från Algutsboda 1890 och gifte sig samma år. Snickaren Carl Johan Gustafsson gifte sig 1880 och fick sex barn under 1880-talet. En annan snickare var Per August Almqvist, som gifte sig 1879, inflyttade från Solna 1889 men bortflyttade till Brännkyrka 1890. En skomakare Karl August Gustafsson flyttade 1886 bort från Florhult med hustru och två barn. Ordinarie båtsman för Florhult var Frans Johan Petersson Floman, som var gift och hade åtta barn. Vidare fanns åtminstone fem arbetarefamiljer någon tid boende i Florhult. En folkrik by!

Under åren 1891-1896 inträffade en del förändringar i ägoförhållandena i Florhult. Glashandlaren och bonden Frans Alfred Johansson flyttade 1892 bort från Florhult men behöll sina 3/8 mtl, som brukades avPer Alfred Karlsson, som var född 1868 och 1894 gifte sig med Emma Katarina Petersson, f. 1872. De fick samma årsonen Axel Gunnar Bernhard. Fyra av Frans Alfred Johanssons barn emigrerade till USA: dottern Adelina Matilda 1893, sonen Aron Wilhelm samma år, Carl Gottfrid 1894 och Amandus Elof 1896. Dessutom flyttade dottern Emilia Sofia 1894 till Storkyrkoför-samlingen i Stockholm. 1/4 mtl ägdes av Per Olof Karlsson och Emma Matilda Fredriksdotter. Till de tre barnen från 1870- och 1880-talen kom 1892 dottern Frida Viktoria Elisabet.

Carl Edvard Gustafsson, som 1890 återvänt till Florhult sedan han blivit änkling på Öland, brukade nu 1/8 mtl. Han gifte 1894 om sig med Amanda Olsson, född 1861. Han hade tre barn i sitt första gifte, hon hade ett barn i ettföregående gifte och tillsammans fick de 1894 sonen Erik Gustaf Einar. 1/4 mtl ägdes av Aron Gustaf Petersson, född 1864 och 1881 gift med Hilda Sofia Petersson, f. 1865. De fick 1890 dottern Elin Hillevi Augusta och 1893 Anna Gunhild Kristina. Undantagsmannen Fredrik Johansson avled 1892 och efterlämnade änkan Lena Stina Petersdotter, som var nästan blind. Torpare fanns det fortfarande flera: Peter August Karlsson med hustru och tre barn, Carl Johan Johansson med hustru, ett barn och ett fosterbarn, torparen Sven Carlsson med hustru, torparen Alfred Petersson, som flyttade 1891, med hustru och sexbarn. Dessutom en rad arbetarefamiljer och från 1894 från Örsjö inflyttade mjölnaren Peter Axelsson. Därjämte fanns det flera änkor och backstu-sittare.

Laga skifte ägde rum i Floahult åren 1835-1836.

Intrycket man får, att Florhult var överbefolkat under 1800-talets sista hälft bekräftas, när man undersöker emigrationen från hemmanet. Följande hade emigrerat fram till år 1915:

1853 bonden Carl Gustaf Eriksson                  till USA

hustru Ingeborg Lisa Svensdotter 2 barn

1869 drängen Johannes Nicolausson drängen Carl Johan Svensson

1871          drängen Franz Nicolausson
drängen August Nicolausson

1872          drängen Otto Nicolausson

1873          skräddaregesällen Israel Olofsson

1879          drängen Carl Gustaf Fredriksson

1880          hemmansägare Otto Billqvist

hustru Johanna Carlsson dotter

188?          arbetaren C.J. Niklasson

hustru 4 barn

1882          pigan Ida Karlsdotter                      Finland

1883          arbetaren Axel Petersson               USA

1886          pigan Emma Karlsson

1887          pigan Anna Teresia Karlsson

1893          bonddottern Adelina Johansson                USA

1894          bondsonen Karl Gottfrid Johansson

1896          bondsonen Amandus Elof Johansson

pigan Elsa Emilia Olsdotter

1897          arbetaren Per Olof Karlsson
pigan Adelina Olsdotter

drängen Aron Gottfrid Olsson

1899          Hilma Josefina Matilda Andersson
pigan Alma Josefina Petersson

1900          Frans Johan Olsson Florelius
arbetaren August Reinhold Petersson

1904          arbetaren Gustaf Vilhelm Andersson

Tillsammans 36 personer har således emigrerat under 1800-talets senare del och början av 1900-talet. Alla med undantag av en har de emigrerat till USA. Florhult framstår härmed som en av de för emigration mest utsatta hemmanen i Madesjö. Det kan jämföras med Stora Agebo,

Ingemundsmåla och KolsbygdEtt stycke norr om Blomkulla ligger Ekaryd.

Denna gård tilhör det senaste skedet i nyodlingsverksamheten i Madesjö. Namnet betyder ekskogsröjningen. Ekaryd förekommer i historiska kälor först vid slutet av 1500-talet. I rumpeskattelängden 1601 nämnes ”Nils Kop i Ekery”. Han ägde 1 oxe, 2 kor och 1 tunna säd. Allt tyder på, att hemmanet upptagits en kortare tid förut, sannolikt omkring 1590. Det är vid samma tid som t. ex. Göljemåla först förekommer i källorna. Över huvud taget är Johan III:s regering en tid av intensiv nyodlingsverksamhet i skogstrakterna. Huru länge Nils Kop brukade Ekaryd är ovisst. I en knektrula från 1612 har han ersatts av en ”Germund i Ekery”. Hemmanet räknades som 1/4 hemman och den årliga räntan var 1/2mark i städslepengar och 6 öre i fodernötspengar samt 1/2 lispund smör. Från denna ränta var Germund i egenskap avknekt befriad så länge kriget pågick.

När 1613 den nya Älfsborgs lösen uttogs hette brukaren ”Nils i Eeckrydh”, som erlade 2 koppardaler till Älfsborgs lösen. Det fanns dessutom en knekt på hemmanet ”Gumme i Eeckerydh” som ej erlade någon lösen. Nils brukade hemmanet under en lång följd av år. I längden över boskapspenningen 1620 anges hans tillgångar: åker till 11/2 tunnas utsäde, svedjeland till 1/2 tunna, häst-1, oxar-2, kor-4, kvigor-2, får-6, lamm-4. Det blev 1 dlr 221/2 öre i boskapspenning, en rätt obetydlig summa. Knekten Gumme fanns ännu 1623 kvar i Ekaryd. Hans fullständiga namn var Gumme  Andersson. Det var dock Nils som stod för hemmanet. I 1628 års boskapspennings-register finns inte mindre än 3 brukare upptagna i Ekaryd. Nils redovisar 3 tunnor säd, 1 häst, 2 stutar, 1 ko, 2 kvigor, 3 får, 1 lamm och 1 ungsvin. En viss Bengta  hade 1 ko, 1 kviga, 2 får, 1 lamm och 1 ungsvin. En Ingegärd hade 1 sto, 1 ko, 1 kviga, 3 får, 1 lamm och 1 ungsvin.I 1633 års jordebok finns dock endast Nils kvar. Men det fanns andra icke mantalsskrivna människor i Ekaryd. Enligt S. Möre dombok för 1633 anklagade Gumme Svensson i Ekaryd Nils Månsson i Persmåla och Håkan Nilsson i Bondetorp för att de slagit honom ett köttsår. Det blev6 mark penningar i böter för dem!

Enligt 1641 års mantalslängd hade Nils 1 ungsto, 2 stutar, 2 kor, 2 får och 2 tunnor utsäde. Nils brukade hemmanet ännu 1655, då han i mantalslängden kallas ”utfattig”. Fem årsenare eller i 1660 års mantalslängd har han efterträtts av”Per Nilsson i  Ekary”, som 1668 står ensam. Hustrun var tydligen död. Per Nilsson måste anses ha varit son till Nils. Ännu i 1686 års jordebok upptages Per Nilsson. Hans ränta upptages till 1 dlr 11 öre, ett måttligt belopp. I 1699 års jordebok har han efterträtts av Per Persson, säkerligen en son. Först 1717 är Ekaryd delat mellan Per Persson och Oluf Persson, som vardera brukade 1/8 mantal. I vallängden till kyrkoherdevalet 1740 upptages för Ekaryd Måns Persson och Per Olsson. Det är rimligt att antaga att de är söner till Per Persson och Olof Persson.

I husförhörslängden för åren 1728-1740 upptages Olof Persson med sin hustru Ingeborg och Per Persson med sin hustru Ingierd eller Ingrid. Båtsman var Olof Kiöhl. Dessutom fanns redan nu många inhyses och tjänstehjon, så att längden upptager tillsammans 26 personer, vilka dock ej alla samtidigt vistats i Ekaryd. I 1749-1754 års husförhörslängd förekommer Måns Persson med en angiven ålder av40 år, vilket skulle innebära, att han var född 1709. Hans hustru Karin uppges vara 35 år. Pär Olofsson uppges vara ”huvudsvag”. Hans hustru hette Kerstin. På hemmanet bodde bl.a. inhysesänkan Ingrid, som väl var Per Perssons efterlämnade änka, och dottern Kerstin. Båtsmannen för Ekaryd hette nu Nils Kiöhl. Han var gift med Elin Abrahams-dotter.

I husförhörslängden 1755-1788 avspeglas en del förändringar, som inträtt under de 33 år längden omfattar. Måns Persson och hans hustru Karin avled efterlämnande Per, gift, Kierstin, gift, Ingrid, Brita, gift i Skedebäckshult, samt Maria. Det blev Maria som ficksvara för kontinuiteten på gården, då hon ingick äktenskap med Nils  Månsson, som övertog gården. De fick sonen Måns 1781, dottern Brita Stina 1785 och dottern Cathrina 1789.

Per Olofsson eller Olsson anges vara född 1712 och hans hustu Kierstin Jonsdotter 1714. De fick 6 barn: Karin, Eric, Kierstin, gift, Elin, Ingrid och Daniel. Det blevDaniel som efter faderns död övertog gården, därmodern bodde kvar som undantagsänka. Daniel Persson gifte sig 1787 med Annika Olofsdotter. De fick 1788 dottern Stina. Det fanns under de första decennierna efter 1755 två hemmansdelar i Ekaryd, men snart blevdet tre. Utom Daniel Perssons hemmansdel fanns det en brukad avMåns  Olsson och Stina Jonsdotter. De fick fem barn: Cathrina, Stina, Jonas, Olof och Lena. För ingen avdem anges födelseåret. En tredje hemmansdel brukades av Håkan  Eriksson, f. 1729, och Carin Persdotter, f. 1739. Bägge avled 1789. Olof Persson och Ingrid Persdotter övertog hemmansdelen. De hade ingått äktenskap 1786 och fick tre barn: Peter 1787, Johannes 1789 och Stina 1792. Utom flera änkor bodde avskedade båtsmannen Nils Kiöhl och hans hustru Elin Abrahamsdotter till sin död 1783 respektive 1785. De hade fem barn. Ordinarie båtsmannen för Ekaryd var under detta skede Måns Persson Kiöhl, f. 1753, och hans hustru Cajsa Bengtsdotter, f. 1748. De hade fyra barn.

Under perioden 1782-1801 försvann Nils Månsson med familj från Ekaryd. Daniel  Persson fortsatte att bruka sin hemmansdel. Per Olsson avled först, följd avänkan och sonen Eric. En gård ägdes avNils Persson,som var gift med Kjerstin Erics-dotter och hade 6 barn, men familjen bodde inte i Ekaryd utan i Östra Persmåla. Jonas Ericsson, f. 1746, och hans hustru Anna Jonsdotter, f. 1756, hade fyra barn: Peter 1781, Brita Stina 1783, Lena 1786 och Johannes 1789. Avdessa var Peter gift i Parismåla och Brita Stina i Gummemåla. Jonas Ericsson avled 1806. Olof Persson  och Ingrid Persdotter har redan nämnts.

Under perioden 1802-1814 avled som redan nämnts Jonas Ericsson 1806. På nästa hemmansdel satt nu Olof Danielsson, f. 1776 och 1807 vigd vid Helena Jonsdotter, f. 1786. De fick två barn: Jonas 1809 och Stina Caisa 1812. Det var Daniel Perssons gård de övertagit. Han avled 1805. Peter Olsson, f. 1780, och 1803 gift med Stina Danielsdotter, f. 1788 och dotter till Daniel Persson, brukade en hemmansdel. De fick icke mindre än 9 barn: Maria 1804, Brita Stina 1805, Lena 1807, Lisa 1808, Johannes 1811, Caisa Lena 1814, Peter 1816, Lovisa 1818 och Olaus 1820. Av dessa avled Lisa i ungdomen. På gården bodde Daniel Perssons änka Annika Olofs-dotter, som dog 1819. Där fanns också som undantagsfolk Olof Persson och hans andra hustru Stina Aronsdotter, f. 1765. Dottern Cajsa Lena tjänade som piga på gården. Avde fem barnen avled dottern Stina. Giöstaf flyttade till Egby 1812. Om yngsta dottern Cajsa Lena är tillagt i husförhörsboken: ”läser väl”. Mängder av drängar och pigor avlöste varandra de år perioden omfattar.

Under perioden 1815-1821 fanns det endast två hemmansdelar i Ekaryd. Olof Danielsson avled 1820 och lämnade efter sig änkan Helena Jonsdotter och barnen Jonas, Stina och Anders. Det blev Stina som så småningom skulle bevara konti­nuiteten i gården, när hon gifte sig med Peter Petersson från Kolsbygd, f. 1808. Peter Olsson  och Stina Danielsdotter med 8 barn brukade fortfarande sin hemmansdel. På Ekaryds ägor bodde vidare undantagsänkan Anna Jonsdotter och undantagsänkan Annika Olofsdotter. Den senare avled 1819. Undantagsmannen Olof Persson och hans hustru Stina Aronsdotter bodde kvar. Torpare var Jonas Persson, f. 1750 med hustru Katharina Thoresdotter, f. 1777 och tre barn. Båtsman för Ekaryd var nu Måns Ekström, om vilken står antecknat i husförhörslängden: ”hyser obehörigt folk”.

Bakgrunden var den högst ansträngda fattigvårdssituationen i Madesjö vid denna tid. Man var livrädd för att behöva underhålla inflyttade och införde restriktioner för sådana. Det var otvivelaktigt skäl för ovannämnda anmärkning, tydet fanns en mängd boende i Ekaryd, om vilka står antecknat ordet ”obehörig” i kyrkoboken. Så att säga ”lagliga” bebyggare var inhyses Nils Persson och hans hustru Kjerstin Eriks-dotter, som en tid innehaft gård i Ekaryd, liksom torparänkan Kerstin Håkansdotter, f. 1760.

Under 1830-talet brukade en tid Olof Danielssons och Helena Jonsdotters yngste son Anders Olofsson 1/4 mtl. Han var ogift och lämnade Ekaryd. Istället kom hans svåger Peter Petersson, gift med systern Stina Cajsa Olofsdotter, som fick två barn: Carl Gustaf, f. 1835 och Olaus, f. 1838. Peter Petersson spelade en betydelsefull roll som motståndare till 1819 års psalmbok. När prosten Anders Sandberg sökte få denna införd 1837, leddes motståndet av Peter Petersson och Peter Nilsson i Rafvelsbygd. Motståndet hade som synes sitt centrum i norra fjärdingen. 1/16 mtl brukades en tid av Carl Gustaf Ericsson, f. 1809 och Ingeborg Lisa Svensdotter, f. 1804 i Ekeberga, men han sålde sin andel till Sven Persson, f. 1796 i Kristvalla och gift med Brita Stina Petersdotter, f. 1805 och dotter till Peter Olsson. Denne brukade redan 1/16 mtl och genom detta köp blevhan ägare av 1/8 mtl. De fick 1832 dottern Christina och 1840 dottern Emma Mathilda. Som undantagsman levde på 1830-talet förre bonden Adolph Nilsson, f. 1791 och hans hustru Helena Jonsdotter, f. 1786, som tidigare varit gift med Olof Danielsson. De fick 1830 dottern Fredrika Adolphs-dotter. Även Peter Olsson levde som undantagsman till sin död 1839. Änkan Stina Danielsdotter och de två yngsta barnen bodde kvar i Ekaryd. Olof Persson dog som undantagsman 1840 och lämnade efter sig änkan Stina Aronsdotter. På hemmanets ägor bodde även förre båtsmannen och torparen Anders Nilsson Styrman med hustru Maria Svensdotter och fem barn och torparen Håkan Jonsson med hustru Stina Petersdotter och fyra barn. Båtsman var Anders Ekström, som var född i Åby 1803 och kom till Ekaryd från Ljungby 1831. Hustrun Elin Jonsdotter var född i Förlösa 1791. De hade tre barn, av vilka två flyttade till Förlösa 1834. Några inhysesfamiljer fanns också på hemmanets ägor.

En anteckning i kyrkoboken för åren 1841-1850 anger antalet bosatta i Ekaryd till 26 män och lika många kvinnor, tillsammans 52 personer. Det var således ett tätt-befolkat hemman. Peter Petersson brukade fortfarande sina 1/8 mtl. Hans barnskara ökade under 1840-talet till fem: Carolina 1842, Peter Elof 1846 och Johan August 1849. Carl Gustaf Ericsson och hans hustru Ingeborg Lisa Svensdotter sålde sina 1/16 mtl till Sven Petersson eller Persson (båda tillnamnen förekommer) och blev torpare i Södra Säfsjö 1841. Sven Petersson satt kvar på 1/8 mtl hela 1840-talet. Från Södra Säfsjö kom Johannes Jonsson, f. 179? och från Tjukehall hans hustru Stina Svensdotter, f. 1794 med åtta barn. 1850 sålde Johannes Jonsson 1/16 mtl till sonen August Johansson, f. 1823. Denne ingick samma år äktenskap med Charlotta Olofsdotter född 1823 i Blomkulla. De ficksamma årsonen Carl Edvard. Båtsman för Ekaryd var på 1840-talet Jonas Olofsson Ekström, som var född i N. Svalehult 1826 och kom till Ekaryd 1847. Det fanns två torpare: Håkan Jonsson, vars alla barn lämnat hemmet, och Jonas Nilsson, född i Smedjevik 1807 och hans hustru Stina Cajsa Johansdotter, född i Gummemåla 1813. De hade 6 barn och kom till Ekaryd från St. Gangsmad 1849. Dessutom fanns det två backstugusittarefamiljer och undantagsmannen Adolf Nilsson med hustru och dotter.

Under 1860-talet fanns det tre bondefamiljer i Ekaryd. Peter Petersson brukade fortfarande sina 1/8 mtl. Sonen Olaus dog 1861. 1/16 mtl brukades avOlaus  Johansson, son till Johannes Jonsson och Stina Svensdotter och född 1829. De hade fem barn: Johan Hildemar 1860, Carl Robert 1862, John Wilhelm 1865, Peter Gottfrid 1867 och Ernst Alfred 1869. Brodern August Johansson brukade fortfarande 1/16 mtl tillsammans med Charlotta Olofsdotter. De fick också fem barn: Carl Edvard 1850, Pehr Olof 1853, Theodolinda Sophia 1856, Johan Alfred 1859 och Victor 1861. Johannes Jonsson och Stina Svensdotter bodde kvar som undantagsfolk. Så gjorde också Adolph Nilsson, men hans hustru Helena Jonsdotter avled 1870. Peter Olssons änka Stina Danielsdotter levde fortfarande. Nu fanns det inte mindre än fyra torpare i Ekaryd: Håkan Jonsson, Sven Persson, änkling 1858, född i Kristvalla, Nils Olofsson, änkling, f. 1815 och Anders Olofsson, f. 1817 med hustru Sophia Carls-dotter och fyra barn. Båtsmannen hette fortfarande Jonas Olofsson Ekström vid decenniets början men han efterträddes av Frantz Johan Gustafsson Ekström, f. 1843 och gift med Johanna Gustava Petersdotter, f. 1837. De hade två barn. Slutligen kan nämnas snickaren Carl Johan Bergqvist, som var född i Ekeberga 1838 men kom till Ekaryd från Eskelhem på Gotland 1868. Hans hustru hette Dorothea Andersdotter och var född 1832 i Madesjö. De hade tre barn.

Vi går fram till 1890-talet. Fortfarande fanns det tre gårdar i Ekaryd. På 1/8 mtl avled ägaren Per Elof Pettersson 1891. Han var son till Peter Petersson, född 1846 och gift 1872. Hustrun var redan död och det fanns två minderåriga barn: Ida Viktoria Sofia, f. 1877, och Gottfrid Amandus, f. 1879. Gården övertogs av brodern Amandus Johan August Pettersson, som var född 1849 och 1892 ingick äktenskap med Hulda Kristina Olsson, f. 1871. De fick två barn under 1890-talets förra hälft: Erik Mauritz Gunnar 1893 och Edit Gertrud Kristina 1894. 1/16 mtl ägdes av August Jonsson, f. 1839 och hans hustru Charlotta Matilda Petersson, f. 1842. De hade två barn: Carl Wilhelm 1872 och Hilda Charlotta 1879. August Johansson brukade fortfarande sina 1/16 mtl tillsammans med hustrun Charlotta Olsdotter och sonen Johan Alfred. Nu fanns det endast en torpare i Ekaryd. Han hette Carl Emrik Andersson och var född 1860. Han var gift med Sofia Kristina Jonsson. Inga barn fanns hemma. På ”lägenheten Ekedal” bodde inhyses skomakaren August Fritiof Sandin, f. 1864 med hustru och 4 barn. Tre bröder Augustsson bodde med sina familjer i Ekaryd. De kallas arbetare och bodde alla på August Johanssons mark. Sammanlagt hade de nio barn. Under de fem åren 1891-96 avled flera änkor och flyttade tre arbetarfamiljer från Ekaryd. Folkmängden var nu mindre än ett halvt sekel tidigare.

Storskifte ägde rum i Ekaryd 1801-1802 och laga skifte 1860. Emigrationen var obetydlig. Sammanlagt utvandrade tre personer, alla till USA. 1897 emigrerade hemmansägaresonen Karl Wilhelm Augustsson, en avde ovan nämnda arbetarnas bröder och son till hemmansägaren August Johansson och Charlotta Olofsdotter. Anna Christina Elisabet Petersson, f. 1885, emigrerade 1902. Hon måste väl ha farit till någon anförvant. Jordbruksarbetaren Erik Mauritz Gunnar Petersson emigrerade 1913. Han var son till Amandus Johan August Petersson och född 1893. Tydligen föredrog han att emigrera framför att vara hemmansägare i Ekaryd.

Flerohopp

Namnet Flerohopp bildades av de tre bruksägarnas efternamnsinledningar – FleRoHopp. Enligt traditionen var det prästen i Madesjö Nils Sandbergs idé.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Flerohopp    http://www.flerocatt.se/FlerohoppsHistoria/flerohopp.htm

Lästips: Gösta Andersson: Tre epoker Flerohopp Hembygdskrönikan 1999 s 25.

Görel Eriksson: På cykel till vardags och fest: Ur Veras dagbok 1940-1946 i Hembygdskrönikan i 2020 s 96.

Görel Eriksson: Flerohopps herrgård 200 år i Hembygdskrönikan 2021 s 118.

Desemåla

https://www.eniro.se/kartor/s%C3%B6k/desem%C3%A5la?c=56.76846,15.892434&t=geos&z=14&fit=true

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

Namnet är sammansatt av ”dese” och ”-måla”. Förleden går sannolikt enligt ortnamnsexperter tillbaka till ett fornsvenskt ord ”dys”, som betyder trave, skyl och i småländska dialekter även ”stack av halm eller hö, sädesstack”. Måla betyder avmätt jordstycke på en allmänning. Hemmanet Desemåla har nog anlagts vid medeltidens slut och är ett led i den stora nyodlingsverksamheten i skogsbygderna vid denna tid. Det omnämnes redan i registret över fodring och gärd 1533, enligt vilket ”Berge i Desimale” hade att erlägga 2 mark pennningar till Kronan. Denna extraskatt var en följd av Gustav Vasas rustningar inför inbördeskriget i Danmark, d.s.k. grevefejden. Börje eller Birger är ej med i städsleöresregistret 1535, vilket betyder, att han tillträtt hemmanet efter 1529, eftersom städsleöre erlades vid tillträdet och därefter vart 6:te år. Vi vet inte, om Börje var den förste brukaren av Desemåla, men det kan ej ha gått lång tid efter grundandet, när fogderäkenskaperna börjar 1539. Berge Bondesson i Desemola hade nämligen en mycket låg avrad: 2 fyrkar och ett klef tåt, dvs en bunt bast. Märkligt nog behövde han ej erlägga någon fodring. Allt talar för, att hemmanet var nytt och svagt. Ännu 1541 slapp Berge Bondesson undan med dessa låga avgifter och det var först 1545, efter dackefejden, som Gustav Vasa började visa framfötterna. Nu tillkom fodring för 4 hästar.

Nästa år hade Börjes son Bonde Birgersson tagit värvning i Gustav Vasas nyuppsatta här. Han ingick i den rote, som anfördes av Hendrick i Torestorp och fick 2 mark örtug 2 öre i sold. Fadern Börje Bondesson brukade Desemåla ännu 1548 men tycks ha avlidit därefter. I 1551 års fogderäkenskaper brukas hemmanet av en Joen Persson. Hans avrad hade ökats med 2 dagsverken. Bonde Börjesson var fortfarande knekt 1553 och tilldelades då 2 alnar grönt brabantz, förmodligen till något slags uniform. Tre år senare brukade han Desemåla. Nu hade dagsverkena ökat till 3, vilka 1561 ökats till 4. I en förteckning över knekthemman 1565 är ”Bonde Bijrgersson i Däsemola” fortfarande med. Hemmanet var nu klassificerat som ½ mtl.
I en förteckning över knektar av år 1569 har Bonde ersatts av en ”Bengt i Desemola”. Han kan möjligen ha varit en son till Bonde, ty i samma års räkenskaper står Bonde fortfarande för avraden, som nu höjts med fodring för ytterligare två hästar.

När Älfsborgs lösen 1571 utlystes, brukades Desemåla fortfarande av Bonde Börjesson. Han redovisade följande tillgångar: koppar-5 marker, oxar-2, kor-3, kalvar-2, får-3, svin-2, getter-6 och häst för 5 mark. Det blev en skatt på 8 mark 3½ öre. Det är tydligt, att hemmanet under Börjes och Bondes tid arbetats upp, men 1571 kallas det ”ödeshemman” i en förteckning som kyrkoherden Petrus Nicolai och länsmannen Birger i Persmåla gemensamt gjorde upp och undertecknade d. 15 juli. Den tidigare nämnde Bengt stod nu officiellt för Desemåla, men Bonde fanns i bakgrunden. För tionden våren 1572 stod emellertid en ”Jöns”, som i tionde levererade 1 skäppa råg och 1 skäppa korn. De två följande åren återkom Bonde, i april 1575 redovisade en Birger för tionden. Han var sannolikt en son. Tionden var 1575 endast ½ skäppa råg och 1 skäppa korn, men det var ett dåligt skördeår. Bonde synes ha brukat Desemåla ännu år 1600, om det nu är samme man, som står upptagen för Desemåla i fogderäkenskaperna 1600. Det verkar egendomligt, ty i räkenskaperna 1581 betecknas Desemåla som ”obygt” och en ”Anders i Desemola” står för hemmanet. Hans avrad var ”penningar-3 öre, smör-5 marker”. Anders kan ha varit en husman hos Bonde.

Under 1600-talets första decennium dyker ett nytt namn upp: ”Swen i Däsemåla”. Han var 1604 knekt i Sven Ebbes fänika. I knektrullan för år 1606 kallas han Swen Andersson. Var han kanske son till den Anders, som brukade Desemåla 1581? Det går ej att avgöra. Efter kalmarkrigets svåra tid ”förmedlades” Desemåla till ¼ mtl och betecknas 1613 som ”öde”. Swen kunde ej leverera avraden. När Älfsborgs lösen samma år skulle betalas stod ”Änkan i Dädesiömåla” för hemmanet. Hon betecknas som ”slätt uthfattigh” och behövde ej betala någon lösen. Vem som under de närmaste åren brukade hemmanet är obekant, men 1620 hette brukaren ”Jöns i Desiemåla”. Hans fullständiga namn var Jöns Torstensson och han var 1622 och 1623 knekt, först i Sven Håkanssons och sedan i Bengt Björns kompani.

Jöns Torstensson nämnes ännu 1625 men 1628 står ”Enckan i Däsemåla” för hemmanet och deklarerade följande tillgångar: 3 tunnor utsäde, 1 sto, 2 oxar, 1 stut, 4 kor, 2 kvigor, 4 får, 3 lamm, 2 ungsvin. Följande svåra år var Desemåla ”ödes-hemman”, förmedlat till ¼ mtl och brukat av en ny ”Swen”. Han omtalas sista gången i 1633 års jordebok, men avlöstes samma år av en ”Gumme”, som inför boskaps-penningen deklarerade: 1 tunna utsäde, 1 ungsto, 1 oxe, 1 stut, 3 kor, 3 kvigor, 3 får, 1 lamm. I den ordinarie mantalslängden, som gällde avraden, står samma år en tredje brukare: Eskil i Dässiömåla. Han var ogift och hade endast 2 tunnor råg och 2 tunnor korn. Han var tydligen alldeles nyetablerad, när fogden kom.

I 1641 års mantalslängd saknas Desemåla. Sannolikt var det öde, dvs saknade brukare. Från 1644 däremot dyker ”Håkan i Desiomåla” upp. Hemmanet var nu åter på ½ mantal och Håkan skulle bruka det till i varje fall 1669, då den sista bevarade mantalslängden upptager hans namn. Han hade nu en son Pehr mantalsskriven på gården och denne Pehr Håkansson hade 1686 övertagit Desemåla. Avraden var nu satt till 2 dlr 17 öre per år. Pehr Håkansson var ensam på hemmanet ännu i 1699 års jordebok, då avraden höjts till 2 dlr 17 öre 21 penningar. I 1717 års mantalslängd däremot hade Desemåla delats mellan Olof Persson och Börge Persson, säkerligen bröder och söner till Per Håkansson. De satt kvar ännu 1740. Börje Persson blev 1726 förordnad till uppsyningsman på läktaren med uppdrag att hålla ordning under gudstjänsten.

I den äldsta husförhörslängden, som går från 1728 till 1740 upptages Olof Persson och hans hustru Elin Olofsdotter, men han är struken och har således avlidit under den tid längden omfattar. På den andra hemmansdelen satt nu Börje Perssons son Per Börjesson och hans hustru Ingegerd. Båtsman för hemmanet var Gustaf Major.
I nästa husförhörslängd, som omfattar åren 1755-1788, upptages Per Börjesson, som här uppges vara född 1714, och hans hustru Ingegerd, född 1717. De hade två barn: Ingjerd, som var född 1745, och gift, samt Peter född 1753 och även han gift. Den andra hemmansdelen brukades nu av Olof Perssons son Abraham Olofsson, f. 1731 och 1757 gift med Karin Petersdotter, f. 1726. De hade fyra barn: Olof, född 1758, Brita 1759, Jon 1763 och Elin 1767. En tredje hemmansdel brukades av Nils Olofsson, säkerligen en broder till Abraham Olofsson. Han uppges vara född 1731 och gift med Elin Jonsdotter, som var född 1746. De hade fem barn: Maria, född 1762, Stina 1766, Peter 1769, Jonas 1773 och Elin 1776. Denna hemmansdel övergick snart till en Nils Svensson, född 1754 och gift med Nils Olofssons äldsta dotter Maria Nilsdotter. De fick 1780 dottern Catharina och 1783 sonen Peter. Per Börjessons son Peter Persson, född 1753, och dennes hustru Kerstin Jacobsdotter, f. 1758, övertog fädernegården. De fick 1778 sonen Peter.
Enligt husförhörslängden 1782-1801 bodde många människor i Desemåla. Det fanns fortfarande tre hemmansdelar. Abraham Olofsson och Karin Petersdotter hade tre barn, nämligen Olof, f. 1757, Brita, f. 1759 och gift i Spakstorp samt Jonas, f. 1763 men avliden 1789. Nils Svensson och Maria Nilsdotter flyttade till Markustorp. Peter Persson och Kerstin Jacobsdotter fick 1781 sitt andra barn, dottern Lena Cajsa. Nils Olofssons änka bodde kvar i Desemåla. Av barnen blev dottern Stina gift i Kristvalla och äldsta dottern Maria eller Maja gift i Månsamåla. Den tredje gården i Desemåla brukades nu av Olof Abrahamsson, f. 1758, och hans hustru Catharina Persdotter, f. 1768. De fick fyra barn: Johannes 1791, Peter 1793, Israel 1796 och Axel 1797. På ägorna bodde på 1790-talet båtsmannen nr 253 Olof Målman med hustru och två barn, änkan Elin Jonsdotter med fyra barn (efter Nils Olofsson), båtsmannen Gustaf Major med hustru Maria Svensdotter och sju barn samt Sven Ryttare med hustru och fem barn.

Under perioden 1801-1814 stabiliserades förhållandena. Olof Abrahamssons och Catharina Persdotters son Axel avled 1813 men de fick två nya barn: Lena 1805 och Lovisa 1811. Peter Persson och Kerstin Jacobsdotter tog undantag. De kom tydligen dåligt överens, ty enligt en anteckning i husförhörslängden levde hustrun och dottern Lena Cajsa i Västra Skedebäckshult, under det att Peter Persson bodde kvar i Desemåla. De blev dömda att leva tillsammans! Gården övergick till sonen Peter Persson junior, född 1778, och hans hustru Cajsa Lena Jonasdotter, f. 1781. De fick fem barn: Jonas 1803, Christina 1806, Peter 1807, Lena 1810 och Johanna 1813. På den tredje gården tog änkan Elin Jonsdotter tidigt undantag och gården övertogs av Jonas Olsson, f. 1766 och hans hustru [oläsligt förnamn] Nilsdotter, dotter till Nils Olofsson och Elin Jonsdotter. De fick 180? sonen Anders.

Under åren 1815-1821 skedde den förändringen att det tillfälligt endast blev 2 gårdar i Desemåla, i samband med att s.k. enskifte genomfördes åren 1819-1820. Olof Abrahamsson och Catharina Petersdotter fortsatte att bruka en hemmansdel. Deras son Johannes blev gift till Floahult. Jonas Olsson flyttade bort och kvar var Peter Persson och Cajsa Lena Petersdotter med sina fem barn. Båtsman för Desemåla var nu nr 253 Peter Målman, f. 1792, med hustru och 3 barn. Inhysesänkan Maja Svensdotter, som var född 1748 och bodde på ägorna, avled 18??. Flera inhyses bodde på ägorna.

Under 1820- och 1830-talen skedde en del förändringar i Desemåla. Olof Abrahamsson och Catharina Petersdotter tog undantag till förmån för sonen Johannes Olofsson och dennes hustru Stina Andersdotter, f. 1797. Olof Abrahamsson avled 1839. Då hade emellertid sonen flyttat till Ljungby. I stället kom den som skulle bli den mest kände från Desemåla, Peter Axelsson, som var född i Torestorp 1796. Han var gift med Stina Axelsdotter, som var född i Torestorp 1813. De fick under 1830-talet fyra barn: Christina 1833, Axel 1834, Gustaf 1837 och Gustava 1839. Peter Persson och Cajsa Lena Jonsdotter avstod halva sin hemmansdel till äldste sonen Jonas Petersson, född 1803. Han var gift med Christina Zackrisdotter, f. 1807. De fick tre barn: Clara Lotta 1833, Peter Johan 1836 och Christina 1840. En tredje hemmansdel brukades först av Fredrik Petersson, f. 1811, och hans hustru Lena Petersdotter, f. 1810 och dotter till Peter Persson och Cajsa Lena Petersdotter. De flyttade snart och gården övergick till Gustaf Petersson, f. 1802 i Pukeberg, och hans hustru Cajsa Lena Carlsdotter, f. 1807 i Kolsbygd. De tillträdde 1838 och kom då från Mortorp. De medförde tre barn: Christina, f. i Ljungby 1830, Helena, f. i Mortorp 1833 och Sophia, f. i Mortorp 1845. Torpare på ägorna var Olof Westerberg, f. 1803. Båtsman var Johan Peter Målman.

Under 1840-talet fick Peter Axelsson och Lena Stina Axelsdotter ytterligare fyra barn: Johanna Sophia 1842, Carl Johan 1844, Andreas 1847 och Ottilia Mathilda 1849. Peter Axelsson framträdde under detta decennium som en av de främsta kommunal-männen i Madesjö. Han var 1841-1850 kyrkovärd och blev 1850 ålderman. Gustaf Petersson och Cajsa Lena Carlsdotter brukade sina 1/8 mtl hela årtiondet. Peter Persson hade tidigare avstått sin gård till sonen Jonas Petersson. Nu övertog sonen Peter Petersson 1845 hela gården, ¼ mtl, samtidigt som han gifte sig med Stina Lena Andersdotter, som var född 1822 i Gislatorp. De fick 1848 sonen Carl Johan. På ägorna bodde båtsmannen Peter Jonsson Öberg, f. 1815, med hustru och fem barn, båtsmannen Johan Danielsson Målman, f. i Älghult 1820, med hustru och två barn samt båtsmansänkan Eva Stina Petersdotter Målman, f. 1791. Laga skifte skedde i Desemåla åren 1837-1838.

På 1850-talet avled icke mindre än fyra av Peter Axelssons barn. I gengäld föddes 1855 dottern Jenny Ulrika. Gustaf Petersson och Cajsa Lena Carlsdotter avstod 1851 sina 1/8 mtl till dottern Christina och hennes man Peter Johan Danielsson, född i Ljungby 1827. De kom till Desemåla 1851. De fick under 1850-talet tre barn: Carl August 1852, Lydia Josephina 1855 och Axel Leonard 1858. ¼ bonden Peter Petersson och Stina Lisa Andersdotter fick under 1850-talet dottern Wendla Christina 1853 och sonen Pehr August 1858. Undantagsmannen Peter Petersson dog 1857. Hans hustru Cajsa Jonsdotter hade avlidit 1854. Deras dotter Johanna, f. 1813, blev gift i Brändebo i Ljungby socken. Gustaf Peterssons dotter Helena flyttade 1851 till Nybro. På ägorna bodde nu två torpare: torparen och nybyggaren Johannes Zackrisson, f. i Gislatorp 1810. Han flyttade från Månsamåla till Desemåla 1856 samtidigt som han gifte sig med Anna Catharina Petersdotter, f. i Stora Persmåla 1807. Hon kom från Brantås 1856. De fick 1857 sonen Peter Oskar. Torparen August Svensson var född i Sigislaryd 1837 och kom till Desemåla 1860 tillsammans med hustrun Lena Sophia Danielsdotter, f. i Älghult 1837.

På 1860-talet skedde flera förändringar i Desemåla. Peter Axelsson avled 1867. Gården på 1/8 mtl hade övergått till sonen Axel Petersson. 1/8 bonden Pehr Johan Danielsson med familj flyttade 1863 till Resmo. 1/8 bonden Johan Gustaf Johansson, f. 1821, kom i stället från Getahult. Han var gift med Johanna Sofia Svensdotter, f. 1821. Hon avled redan 1869. De hade fyra barn: Mathilda Beata f. 1851, Carl Johan 1853, Peter August 1859 och Elof Oscar 1862. Peter Petersson och Stina Lisa Andersdotter på ¼ mtl hade tre barn: Carl Johan f. 1848, Wendla Christina 1853 och Pehr August 1858. Gustaf Petersson med hustru och dottern Sophia bodde kvar på ägorna. Där bodde också från 1861 arbetskarlen Gustaf Peter Erlandsson med hustru och tre barn. Backstugumannen Johan Zackrisson gifte sig 1856 med Anna Catharina Petersdotter. Han var frigiven fästningsfånge för mord. Hon hade avtjänat två års tukthus för barnamord. Båtsmannen Målman med hustru och fyra barn bodde fortfarande på ägorna liksom arbetskarl Karl Johannes Jonsson med hustru.

Under 1870-talet brukades 1/8 mtl fortfarande av Axel Petersson. Johan Gustaf Johansson sålde sina 1/8 mtl till garvaren R. Barck i Hälleberga, som i sin tur 1874 sålde gården till handlanden Frantz Fagerström i Kalmar. Denne brukade gården genom en rättare Gustaf Peter Erlandsson, som ovan nämnts som arbetskarl i Desemåla. Han var född 1838 i Hälleberga och gift med Charlotta Nilsdotter från Älghult, f. 1839. De hade fem barn. På ¼ mtl bodde fortfarande Peter Petersson och Stina Lisa Andersdotter. Så gjorde Gustaf Petersson och Cajsa Lena Carlsdotter, men som undantagsfolk, liksom Peter Axelssons änka Lena Stina Axelsdotter. Av hennes barn flyttade Johanna Sophia till Lyckeby 1872 och Ottilia Mathilda till Ljungby 1876. Sonen Andreas var vanför och vistades hos modern. Ganska många arbetare bodde under 1870-talet i Desemåla. Peter August Petersson, f. 1841, hade 1873 gift sig med Gustafva Nilsdotter, f. 1842, och hade med henne sonen Carl Gottfrid. De kom till Desemåla 1875 men flyttade redan 1876 till Järfsö. Carl Johan Petersson, f. 1875 [frågetecken för årtalet] i Älghult fick betyg till Stockholm 1873. Han var stendöv. Adolf Jonsson var änkling sedan 1859, kom 1863 till Flerohopp, varifrån han 1871 flyttade till Desemåla. Han gifte sig 1874 med Emma Mathilda Johansdotter, f. 1842 i Ljungby men närmast kommande från Mortorp. Hon rymde 1875 från sin man!!

Förre bonden, numera arbetskarlen Johan Gustaf Johansson var född 1821. Han var änkling och flyttade 1873 till Flyebo. Barnen Peter August och Elof Oskar betecknas i kyrkboken som ”fattighjon”. Johan Zackrissons son Pehr Oskar, som var född 1857 fick 1878 betyg för att bli soldat. Johannes Jonsson, f. 1815 i Ljungby, träffades 1873 av åskan under arbete på en åker vid Månsamåla och avled. Han efterlämnade en hustru och dennas oäkta dotter, som avled 1880. På ägorna bodde avskedade båtsmannen Johan Peter Danielsson Målman, f. 1820 i Älghult, med hustru Johanna Johansdotter, f. 1813 i Karlskrona. De hade tre barn. Fattighjonet Ida Sofia Petersson, f. 1867, och båtsmansänkan Eva Stina Petersdotter, f. 1791 och änka efter Peter Målman. Endast en torpare fanns under 1870-talet i Desemåla. Han hette August Hagström och var född 1840 i Hälleberga. Han kom från Nybro 1880 med hustrun Sofia Hultman och två söner. Från Järfsö återkom 1878 Peter August Petersson med hustru och tre barn. Sammanfattningsvis kan man med fog påstå, att det fanns många människor i Desemåla under 1870-talet.

Under 1880-talet fortsatte Axel Petersson att bruka 1/8 mtl. Den andra gården på 1/8 mtl, som ägdes av handlanden Fagerström i Kalmar, köptes 1884 av Andreas Petersson, f. 1855 i Hjälmseryd. Till Desemåla kom han från Dörby tillsammans med hustrun Anna Gustafva Nilsdotter, f. 1835 i Kläckeberga och två barn, Judith Ulrika Antoinette, f. 1870 i Dörby och Johan Konstantin, f. 1873 ibidem. Andreas Petersson avled emellertid redan 1885, varefter änkan brukade gården. Den hittillsvarande rättaren Gustaf Peter Erlandsson flyttade bort, när gården bytte ägare. På ¼ mtl tog Peter Petersson och Stina Lisa Andersdotter undantag 1881 till förmån för sonen Pehr August Petersson, som samma år gifte sig med Mathilda Johansson, f. 1858. De fick följande år dottern Anna Kristina. Peter Petersson avled 1883. Gustaf Peterssons hustru Cajsa Lena Carlsdotter avled 1887 och Gustaf Petersson 1891. Peter Axelssons änka Lena Stina Axelsdotter avled 1885. Torparen August Hagström och hans hustru Sofia Hultman trivdes inte tillsammans. De varnades enskilt av pastor och officiellt i kyrkan 1881 för oenighet i äktenskapet. Följande år lämnade de Desemåla. Ny som torpare var Carl Albrekt Petersson, f. 1846 och 1878 gift med Ida Gustafva Johansdotter, f. 1854. De hade fyra barn när de kom till Desemåla 1881 men flyttade till S:t Sigfrid 1888. Arbetaren Peter August Petersson avled 1883 och efterlämnade änkan Gustava Nilsdotter och tre barn. Johan Zackrissons son Per Oskar Johansson, som var född 1857 och gift 1881 avled på resan över Atlanten till USA 1888. Han efterlämnade änkan Hilda Augusta Carlsson och två barn. Förre båtsmannen Peter Danielsson Målman avled 1881 och hans änka Johanna Johansdotter 1888. Båtsmansänkan Stina Petersdotter Målman, som var född 1791, avled 1881.

Under åren 1891-1896 avträdde Axel Petersson sina 1/8 mtl till systern Jenny Ulrika Petersson, f. 1855. Den andra gården på 1/8 mtl brukades av Anna Gustafva Nils-dotter, som blev änka 1885 efter Andreas Petersson. Dottern Ulrika Antoinette flyttade 1893 till Kalmar. Om sonen Johan Constantin står antecknat ”ej konfirmerad”. År 1891 tillträdde en arrendator gården. Han hette Karl Wilhelm Pettersson, f. 1855 och 1888 gift med Johanna Mathilda Johansson, född 1866. De fick mellan 1880 och 1894 sex barn: Janne Mauritz Hildemar 1880, Ester Mathilda 1882, Axel Wilhelm 1886, Erik Alfred Theodor 1888, Carl Ragnar 1891 och Signe Gunhild Johanna 1894. Pehr August Petersson och hans hustru Mathilda Johansson på ¼ mtl hade två barn: Anna Kristina född 1882 och Jenny Mathilda född 1892. Änkan efter Peter Petersson Stina Lisa Andersdotter bodde som undantagsänka på ägorna.

Ende torpare på Desemåla ägor var nu Carl Johan Petersson, som var född 1848. Hustrun, som var född i Oskars församling 1863, hette Emilia Niklasson. De hade två barn. En broder till henne, arbetaren Karl Oskar Niklasson kom till Desemåla 1894 men flyttade följande år till S:t Sigfrid. Johannes Zackrisson avled 1895, efter-lämnande änkan Anna Katharina Petersdotter. Samma år inflyttade tidsskrivaren Johan Peter Andersson, f. 183? och hans hustru Gustafva Nilsdotter. De hade gift sig samma år. Hon hade tre barn i ett tidigare äktenskap och han hade två. Två år tidigare hade arbetaren Karl August Karlsson, f. 1850 i Bäckebo, inflyttat tillsammans med hustrun Julia Augusta Målman. De hade gift sig 1892. Han hade tre barn från ett föregående äktenskap och hon hade ett barn utom äktenskapet, sonen Carl Johan Carlsson Sjölin, f. 1874.

Emigranterna från Desemåla var få. Som redan nämnts avled på resan till USA arbetaren Per Johansson, son till Johan Zackrisson. Det var 1888. Drängen Karl Johan Petersson, f. 1870, och pigan Matilda Petersson, f. 1867, emigrerade bägge 1892. År 1901 utvandrade Gustaf Bernhard Emanuel Olsson, f. 1882, till USA. Sammanlagt var det således endast fyra människor i Desemåla som sökte sin lycka i det stora landet i väster.

Börsryd

https://www.eniro.se/kartor/s%C3%B6k/b%C3%B6rsryd?c=56.72513,15.978215&l=hybrid&t=geos&z=14

https://banvakt.se/emmaboda-nybro-kalmar/borseryd/

Lästips: Birger Lindholm: Börseryds hållplats i Hembygdskrönikan 2016 s 121.

Birgitta Gustafsson: Prolog Börsryds station i Hembygdskrönikan 2016 s 126.

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

Börseryd är ett av de mest bekanta hemmanen i Madesjö. Det beror på att Börseryd under lång tid var gästgivaregård – den förnämsta i socknen. Men hemmanets begynnelse var obetydlig. Namnet stavas olika i de äldsta källorna. 1533 kallas hemmanet ”Orret”, men 1539 heter det Bergesryd, 1540 Byrsryd, 1541 Bergesrydh och 1547 Börjesrydht. Namnet betyder väl Börjes röjning. Därmed skulle den förste brukaren ha haft namnet Börje. En tid på 1800-talet skrevs namnet Bergsryd, säkerligen beroende på ett missförstånd. Något berg finns ej i Börseryd!

I 1533 års register heter brukaren ”Karl i Orret”. Han nämnes ej i 1535 års städslo-register, vilket måste innebära, att han brukat hemmanet några år och ej tillträtt detta år. I 1539 års fogderäkenskaper upptages ”Karl i Bergesryd” för en avrad av ”2 kleff taatt och 2 firchar” samt fodring för 2 hästar. Dess obetydlighet antyder, att hemma-net ej kan ha varit gammalt. Det tillhör säkerligen senmedeltidens nyupptagna hemman. Karl fortsatte att bruka Börseryd till och med år 1561. Hans avrad höjdes med tiden. 1545 var fodringen höjd till 8 hästar och 1550 med 2 dagsverken, vilka 1556 höjts till 3. Detta år hade dessutom tillkommit 5 marker smör. 1561 hade dagsverkena höjts till 4.

När tavernor eller gästgivaregårdar under 1560-talet började inrättas blev det ej i Börseryd utan i Östra Persmåla och Brånahult. Börseryd ansågs väl för alltför svagt hemman för att kunna komma ifråga, trots att det låg närmare landsvägen än Persmåla. Efter 30-årig verksamhet efterträddes Karl nu av ”Oloff Karlsson i Byrgesrydh”, säkerligen en son. Denne erlade 1565 i tionde till Kronan 1½ skäppa råg och 1 skäppa korn. Hans skörd föregående år var således 22½ skäppa råg och 15 skäppor korn – ett mått på hemmanets litenhet. 1569 kallas ”Oluf i Byrgesrytt” knekt och var därmed befriad från att erlägga avraden, som dock nu hade höjts med fodring för ytterligare 2 hästar, s.k. lagmanshästar. Inför Älfsborgs lösen deklarerade Olof 1 ko, 1 fyraårsungnöt, 4 får, häst för 10 mark. Det blev ett bidrag med 3 mark 5 öre till Älfsborgs lösen – mycket obetydligt. Samma år är Börseryd upptaget på den lista över ödeshemman, som kyrkoherden i Madesjö Petrus Nicolai gjorde upp d. 15 juli. Han kunde inte betala årets avrad, men fortsatte att bruka hemmanet. I tionde för 1572 levererade Olof detta år 2 skäppor korn men ingen råg. I fogderäkenskaperna för år 1600 har ”Oluff i Borisry, gestgiff:re” medtagits. Ännu 1591 var Birger Nilsson i Persmåla gästgivare. Någon gång under 1590-talet överflyttades gästgiveriet till Börseryd. I följande års fogderäkenskaper upptages Olofs tillgångar till oxar-1 par, kor-3, sto-1, säd-3 tunnor. Det var jämfört med andra bönders tillgångar ganska bra. Hemmanet hade förbättrats. Olof brukade fortfarande under ett decennium Börseryd. Under kalmarkriget undgick Börseryd plundring. Olof fick dock 1612 ”taga upp” hemmanet på frihet, dvs mot avradsbefrielse. Det värderades nu till ¼ mtl. Detta år var det sista för Olof. När 1613 Älfsborgs lösen skulle indrivas hette brukaren ”Nills i Byresrydh”. Hans bidrag till Älfsborgs lösen var 2 silverdaler. Därjämte fanns ”Enckan ibidem” som i längden kallades utfattig och befriades från bidrag. Var hon Olofs änka?

Den nye brukaren Nils satt kvar tom 1625. Inför den nya extraskatten boskaps-penningen 1620 deklarerade han följande tillgångar: åkerland till 4 tunnor, svedje-land till 1½ tunna, sto-1, ungsto-1, oxar-4, kor-7, kvigor-3, får-9, lamm-3, svin-1, ungsvin-1. Hans boskapspenning blev 2 dlr 23 ¼ öre – över genomsnittet. Nils måste ha avsevärt förbättrat hemmanet. Detta var nu uppvärderat till ett helt hemman. Ett problem är huruvida Börseryd fortfarande var gästgivaregård. Intet nämnes härom i fogderäkenskaperna. När skotska soldater sommaren 1627 färdades från Göteborg mot Kalmar övernattade de och utspisades i Simontorp icke i Börseryd. Det kan kanske tolkas så, att Börseryd för tillfället ej fungerade som gästgivaregård. I 1628 års mantalslängd nämnes ”Karin i Bergesryd” som hade 2 tunnor säd, 1 ungsto, 3 stutar, 7 kor, 2 får och 2 lamm. Är hon identisk med den ”Enkian i Börgesrydh”, som förekommer 1629, då hemmanet betecknas som ”öde”? Denna änka före-kommer under de följande åren och drev 1633 hemmanet ”på frihet”. Enligt 1635 års jordebok, som ej nämner någon brukare, var den årliga avraden: penningar-½ öre, smör-5 marker, näver-1 packe, ”tååt-1 kleff”, ved-4 lass, dagsverken-4, fodring för 8 hästar. Det brukades på frihet. Var det fortfarande änkan, som brukade det för någon son?

1641 hade det skett skifte i Börseryd. Nu hette brukaren ”Mons i Börgesrydt”. Han hade 1 föl, 1 par oxar, 2 stutar, 4 kor, 2 får, 2 lamm, 4½ tunna utsäde. Av kyrkoräken-skaperna framgår, att hans fullständiga namn var Mons Claesson. Han blev 1645 kyrkovärd i Madesjö och avgick 1648. Av mantalslängden 1644 framgår, att Börseryd fortfarande räknades som ett helt hemman. 1650 gav Måns till Madesjö kyrka icke mindre än 2 riksdaler ”för den förseelse hans folk giorde på den sista Storbönedagen med arbetande under predikan.” Det var inte så lämpligt för en kyrkovärd!!
I den stora skogsbranden 1652 led Måns Claesson så stor skada att han dels fick hemmanet förmedlat till ett halft dels fick frihet från skatt under några år. Måns måste ha avlidit straxt därefter, ty i 1655 års mantalslängd heter brukaren Erland. Måns’ änka måste dock ha funnits kvar, ty 1660 nämnes ”Enkan i Börgesry”. Hon har möjligen gift om sig med Erland. Denne blev snart en betydande och ansedd man i Madesjö. Vid vintertinget 1659 blev han nämndeman och mellan 1668 och 1672 var han en av de två kyrkoföreståndare, som då tillsattes. Erland, som hette Erland Persson, förordnades vid junitinget 1668 till gästgivare. Förmodligen innebar detta, att gästgiveriet i Börseryd nu återupprättades efter ett halvt sekels nedläggelse. I 1668 års mantalslängd förekommer också sonen Nils, som dock snart försvann. Erland Persson har skrivit under mantalslängderna för 1668 och 1669, sannolikt i egenskap av nämndeman. Han avled 1675. I testamente efter honom gavs 4 dlr 2 mark till Kyrkan. Börseryd var då förmedlat till ½ hemman. Den officielle brukaren av Börseryd hette enligt 1682 års jordebok ”Claes i Börgesryd”, vars avrad enligt jordeboken var 4 dlr 24 öre 1 1/5 penning. I 1699 års jordebok har Börseryd ”räknats upp” till 7/8 mtl. Det är nu officiellt anslaget till gästgivarehemman enligt anteckning i jordeboken. Avraden är höjd till 5 dlr 2 öre 7 penningar. Claes Månsson var fort-farande brukare och gästgivare. Utom Claes bodde flera andra personer i Börseryd. 1677 föddes Pers son, som fick namnet Måns. 1679 gav Börje i Börseryd med hustru 16 öre till kyrkan och 1680 gav Måns Erlandsson en gåva till kyrkan. Denne Måns Erlandsson var tydligen son till förre gästgivaren Erland. Börseryd började nu användas som lokal för offentliga förrättningar, som ej kunde använda kyrkan. Så sammanträdde 1705 häradsrätten i gästgivaregården för ett mål. Denna tendens skulle hålla i sig och nå sin kulmen under 1800-talets första årtionden, då myndigheter som bevillningsnämnden och kyrkorådet regelbundet sammanträdde där.

Från 1700-talets början drabbades Börseryd av hemmansklyvningen. I 1717 års mantalslängd förekommer två brukare: Jon Eskilsson och Anders Claesson. Bakgrunden var att Claes Månsson avlidit 1708. Hans änka Karin Andersdotter hade flera barn, som ännu var unga, eller gifta. Två döttrar var gifta med Nils Håkansson i Ingemundsmåla och Måns Olofsson i Bäckebo. En son Magnus blev präst, tog namnet Berselius och slutade sina dagar som komminister i Söderåkra. Yngste son var Anders Claesson. Modern Karin Andersdotter tog till hjälp drängen Jon Eskilsson från Långåker och gifte sig med honom – ett olyckligt val. Han begick äktenskapsbrott och blev till sist skild från Karin Andersdotter. Detta är bakgrunden till flera processer under 1720-talet. I dec. 1724 stämde Anders Claesson sina svågrar och sin brorsons förmyndare och åberopade föräldrarnas testamente av d. 23 mars 1708, presenterat för Rätten d. 28 febr. 1715, i vilket de bestämt, att efter deras död skulle Anders Claesson få inlösa hemmanet och gästgiveriet. Modern var nu död och han krävde, att testamentets bestämmelse skulle uppfyllas. Häradsrätten gav sitt tillstånd. Följande år förekom en process mellan f.d. äkte mannen Jon Eskilsson, nu i Långåker, och Karin Andersdotters arvingar. Det gällde en del lösöre efter Karin. I detta sammanhang uppräknas namnen på barnen. Dottern Elin Claesdotter var gift med Måns Olofsson från Bäckebo, som nu bodde i Börseryd. Hon var nu död. Brita Claesdotter var gift med Nils Håkansson i Ingemundsmåla. Hon hade tidigare varit gift med länsman Jonas Eriksson men skilt sig från honom redan 1709.

Anders Claesson var gift med Karin Axelsdotter och var gästgivare under resten av 1720-talet. Först på 1730-talet nämns en annan gästgivare. Vid hösttinget 1736 uppbjöds för tredje gången för Måns Månsson i Resebo 1/3 av 7/8 skattehemmanet gästgivaregården Börseryd, som gästgivare Nils Andersson och hans hustru Lisa Andersdotter till honom pantsatt d. 9 jan. 1735 för 130 dlr smt. Nils Andersson ville betala skulden och återfå Börseryd. Denne Nils Andersson var väl son till Anders Claesson. Men det fanns flera brukare och gästgivare i Börseryd. Vid sommartinget 1737 upplästes för Rätten det testamente, som gästgivaren i Börseryd Israel Håkansson och hans hustru Catharina Axelsdotter d. 17 april uppgjort, enligt vilket de efterlevande orubbade skulle behålla all egendom. Vid kyrkoherdevalet 1740 fanns det 3 brukare av Börseryd. Eskil Håkansson brukade 7/24, Israel Håkansson 7/24 och Måns Månsson 7/24. Dessa tre hade att rätta sig efter 1734 års gästgiveriförordning, som närmare bestämde deras skyldigheter och rättigheter. De hade i fortsättningen förordnande och skyddsbrev från K. Bef:de.

Under 1740-talet skedde ombyte av brukare. Eskil och Israel Håkansson försvann och ersattes av Gunnar Knutsson från Torestorp, och Israel Israelsson, son till Israel Håkansson. Måns Månssons änka Ingrid brukade en hemmansdel. Hon hade fyra söner: Claes, f. 1726, Per, f. 1729, Olof, f. 1739 och Gise, f. 1743. Sonen Olof Månsson vigdes 1772 vid Maria Olofsdotter, f. 1752. De fick 5 döttrar och en son Olof. Gise Månsson blev gift med Karin Abrahamsdotter, f. 1749. De fick 5 döttrar. Israel Israelsson var född 1728 och gift med Elin Andersdotter, f. 1715. De fick 1759 dottern Caisa. En hemmansdel innehades av Joseph Persson, f. 1718 och hans hustru Karin Jonsdotter, f. 1696. De hade en dotter Karin, som var gift i Kalmar.

Vid hösttinget 1756 hade länsman Jonas Larsson instämt gästgiverskan Elin Anders-dotter ”för odugligt vägstycke på bruksvägen vid Spakstorp.” Hon ålades att iordningställa vägen. Vid vintertinget 1758 hade gästgivare Israel Israelsson instämt sin styffader Israel Håkansson i Spaksmåla. Dennes hustru Katarina Axelsdotter hade avlidit och den efterlämnade maken borde så noga som möjligt uppgiva kvar-låtenskapen.

Till d. 27 februari 1759 hade landsfogden Botin inkallat alla gästgivare i Södra Möre. De skulle visa sina skyddsbrev och förordnanden och ”undergå rannsakning huru de de dem samma förestå och sin skyldighet fullgöra.” Det noterades: ”Börsry gäst-givaregård, 7/8 ml.sk.-kr., som åbos av änkan Ingrid Gisesdotter till 2/3 och Israel Israelsson, 1/3, äro ännu intet med några fullmakter eller skyddsbrev försedde.” Gise och Olof Månssöner hade ännu ej tillträtt någon hemmansdel.

Vid hösttinget 1766 klagade gästgivaren i Börseryd över att skjutsningsskyldigheten starkt tilltagit. Han ville ha en ny gästgivaregård i västra Madesjö. Kronobefallnings-mannen avstyrkte och menade, att de som hade rätt till skjuts hade icke ökat i antal. Den ökade trafiken inverkade ej på skjutsningsskyldigheten. Det blev ingen ny gäst-givaregård – nu. Men på 1780-talet tillkom gästgivaregården i Örsjö.

Vid hösttinget 1770 granskades på nytt alla gästgivaregårdar i häradet. Beträffande Börseryd fanns intet att erinra. I övrigt påpekades en del brister gällande alla gästgivaregårdar. Vi återger protokollet ur domboken. ”Som allmogen anhåller, att jämte en tavla, vilken utvisar miltalet till nästa ombyten och den vid denna under-sökning fastställda Indelning, 1734 års gästgivareordning, kungörelsen den 3. Okt. 1741, kungl. förordningen d. 11 dec. 1766, må varda vid gästgivaregårdarna att tillgå och på väggen uppslås, klagandes f.ö. däröver, att de icke undfå av de resande betalning för vagnar, dragkärror, slädar och sadlar, varför Craelius anmodades att besörja, det förberörde Förordningar och skjutstafla bliver till varje gästgiveri i häradet anskaffad, samt även hålla hand däröver, att de skjutsande äro med förberörde resedon och duktiga hästar försedde.”

Till vintertinget 1776 hade kronolänsman Dryselius instämt samtliga gästgivare i Börseryd: Israel Israelsson, Olof och Gise Månssöner och samtliga underliggande reserv- och skjutslagshemmans åbor: i Simnatorp, Tostetorp, Ö. Smedstorp, Harstenslycke, Spakstorp och Spaksmåla. De skulle höras om förbättrande och vidmakthållande av vägen västerut från gästgivaregården på stora landsvägen. Dryselius meddelade, att denna väg ”har hållits av gästgivarna allena, men som den är även så nödig och nyttig för skjutslaget som för gästgivarne, så förmodar dessa senare, att skjutslagshemmanen böra med dem uti detta besvär också deltaga, vilket Måns Persson i Spakstorp å skjutslagets vägnar väl så vida icke bestrider, som han härjämte förmodar, att skjutslaget i stället bör njuta lindring uti det besvär, som samma måste vidkännas medelst andra vägars underhållande, men kan likväl icke frångå, att ifrågavarande väg nyttjas så väl av skjutslaget som gästgivarne. I anseende vartill och som därför är billigt, att skjutslaget även deltager uti besväret med den senares underhållande, så finner Tings-Rätten för sin del skäligt, skjutslaget sådant emellertid ålägga, intill Bef.-m. vid den förestående allmänna vägdelningen finner för gott härom annorlunda förordna.”

Under perioden 1782-1801 skedde den förändringen, att gästgivaren Olof Månsson avled 1790. Av barnen var dottern Elin gift i Kolsbygd, dottern Sara gift i gården med Nils Jonsson. Av brodern Gises döttrar var Elin gift i Köpstaden och Ingrid gift i Stora Persmåla. Israel Israelsson levde fortfarande. Nils Jonsson och Sara Olofsdotter fick två döttrar: Stina var född 1799 och Maria 1800. Familjen flyttade bort 1801 och efter-träddes av Per Persson och Caisa Persdotter från Ljungby. De var födda 1751 resp. 1759 och hade 4 barn: Christina var född 1779, Caisa Lena 1787, Peter 1790 och Anna Beata 1797. På ägorna fanns nu en torpare Joseph Persson, som dog 1796. Änkan Johanna Löfgren bodde på Svartbäcksmåla ägor. Krögaren Nils Åström var gift med Elisabet Catharina Söderlund. De hade fyra barn. Observera, att krögare inte var gästgivare!

Under perioden 1802-1814 avled Israel Israelsson 1805. Gise Månsson hade avlidit året innan, eller 1804. Från Ljungby inflyttade detta år gästgivaren Sven Börjesson, f. 1752. Han var änkling och de båda barnen Elin och Johan var gifta i Ljungby resp. Gränö. Per Persson och Cajsa Persdotter flyttade 1803 till Hälleberga. Som gäst-givare betecknas Eric Svensson och Petter Jonsson. Den förre var född 1783 och gift med Stina Petersdotter, född 1789. De fick tre barn: Adolph, f. 1811, Christina 1812 och Johannes 1814. Den senare dvs Petter Jonsson var född 1775 och gift med Ingrid Gisesdotter, f. 1774 och dotter till Gise Månsson. De hade tidigare bott i Stora Persmåla. De hade 5 barn: Johannes, f. 1803, Olof 1807, Jonas 1810, Peter 1811 och Andreas 1814. Det fanns 2 krögare: Nils Åström med hustru och 4 barn och Nyman med 4 barn. Det är oklart i vilket förhållande gästgivare och krögare stod till varandra. Torpare var Peter Petersson med hustru Mathilda Nilsdotter och 4 barn. Båtsman var Carl Boström, f. 1784 och inflyttad från Algutsboda 1811.

Under åren 1815-1821 fanns det två gästgivare i Börseryd. Eric Svensson och Stina Petersdotter fick ytterligare två barn. Carl Gustav föddes 1816 och Johan Fredric 1820. Peter Jonsson och Ingrid Gisesdotter flyttade med sina 7 barn till Ljungby 1821. I stället kom som gästgivare Hindric Gustafsson Stockhus, som var född i Pukeberg, en tid varit torpare på Nybrotorpet men drivits bort därifrån av den nye ägaren av Göljemåla Axel Jaensson, som insatte sin svåger Jonas Nilsson som torpare på Nybrotorpet. Hindric Gustafssons dotter Caisa Lena var född 1803 och blev 1823 gift med dåvarande vice pastorn i Madesjö Johan Peter Korsell, som dog 1825 som komminister i Gärdslösa. Caisa Lena skulle komma att återvända till Börseryd.

Övriga invånare under dessa år var Sven Börjesson med hustru, som hade undantag, torparen Peter Petersson med hustru och 2 barn, inhyses Håkan Johan Öberg med hustru och son samt avskedade båtsmannen Peter Spak, f. 1778, med hustru Stina Jonsdotter, f. 1773 och 3 barn, av vilka sonen Jonas flyttade till Ljungby som båtsman.

Under perioden 1821-1840 flyttades gästgivaregården cirka hundra meter ut till landsvägen. Eric Svensson var fortfarande gästgivare. Äldste sonen Adolph avled 1829. På den andra gården bosatte sig fanjunkare Adolf von Scheele. Denne tillhörde icke den adliga ätt, till vilken bl.a. den berömde kemisten von Scheele hörde. Han var född i Kristianstad 1790, bodde en tid i Ljuder och kom till Börseryd 1827. Han gifte sig 1829 med ovannämnda Cajsa Lena Hinricsdotter Stockhus. Han hade i ett föregående äktenskap 4 barn och fick på 1830-talet ytterligare 4: Henrica Christina 1830, Johan Otto Amandus 1833, Adolph Bernhard 1836 och Theodor Ferdinand 1838. Gästgivare var under denna tid Jonas Wider och Olof Olofsson.

Under 1840-talet bodde i Börseryd 11 män och 20 kvinnor, totalt 31 personer. På 7/16 mtl avled Eric Svensson och efterträddes av sonen Johannes Ericsson, som dock avled 1841. Brodern Johan Fredric efterträdde. Hans hustru Cajsa Lena Jonsdotter från Östra Rismåla var född 1825. De fick 1848 dottern Augusta Mathilda och 1850 Ida Carolina. Adolph v. Scheele och Cajsa Lena Hinricsdotter fick 1841 dottern Ida Catharina. Den i det tidigare äktenskapet födda Annette Adelaide vigdes 1850 vid prästen Nils Fredrik Wahlström, senare kyrkoherde i Vissefjärda.

Gästgiveriet var nu utarrenderat, först till Carl Mattsson från Fridlefstad, f. 1801. Han avled 1841, varefter änkan Wendla Carlsdotter flyttade till Fridlefstad med sina tre barn 1842. Efterträdare som arrendator blev Olof Johan Olofsson, född i Hälleberga 1814. Han kom 1843, flyttade till Tingby 1847 och återkom till Börseryd 1848. Han gifte sig 1843 med Anna Jonsdotter från Södra Möckleby, född 1814. De fick på 1840-talet fyra barn. Under åren 1849-1851 var också Carl Jonsson Berg gästgivare. Han var född i Ljusaberg 1817 och dog i vattusot 1851. Han var gift med Johanna Wilhelmina Albertina Engström, född i Algutsboda 1827. De fick 1850 dottern Amanda Constantia Albertina.

På 1850-talet råkade Börseryd mitt in i debatten om brännvinsutskänkningen i Madesjö. Se härom Madesjö sockens historia, del 1, sid. 496 ff. De två hemmans-delarna ägdes av Adolph von Scheele och Adolf Wilhelm Eriksson. Den senare var född i Börseryd 1831 och tillträdde 1857. Han gifte sig detta år med Emma Christina Andersdotter från Södra Ljusås, f. 1837. De fick 1858 sonen Hjalmar. De övertog hemmansdelen från Johan Fredrik Eriksson, född här 1820, som blev undantagsman. Carl Jonsson Bergs änka Johanna Engström flyttade 1851 till Nybro. Eric Svenssons änka Stina Petersdotter bodde fortfarande på ägorna. Så gjorde Carl Mattssons änka Wendla Carlsdotter med sina två döttrar, av vilka den äldsta Sara Lena 1856 flyttade till Spakstorp. Från Norra Bondetorp inflyttade 1857 torparen Johan Carlsson, som dock återflyttade dit 1859.

Fanjunkare Adolph von Scheele avled 1866. Hemmansdelen övertogs av sonen, f.d. handlanden i Kalmar Johan Otto Amandus von Scheele, född 1833. Han vigdes 1867 vid prosten Sandbergs dotter Ida Ingela Albertina Sandberg, född 1843. Han hade i ett föregående äktenskap två barn: Harald Amandus, f. 1861 och Elin Gustava Henrica, f. 1862. I det andra äktenskapet föddes 1868 Ragnar Sixten Adolf, 1869 Ada Elvira Mariana och 1870 Sigurd Lage Anders. Till Börseryd flyttade även 1864 löjtnanten vid Kalmar regemente Ferdinand Theodor von Scheele, född 1838. Båda gårdarna tillhörde nu von Scheele, sedan Adolf Wilhelm Eriksson 1869 flyttat till Värmland. Från Råddemåla inflyttade 1867 båtsmannen Johan Fredric Esbjörnsson Tallbuske, f. 1841 och gift med Emma Mathilda Gustafsdotter, f. 1845. Undantagsmannen Johan Fredrik Eriksson flyttade 1866 till Spakstorp. Från S:t Sigfrid inflyttade 1868 arbetskarlen Anders Peter Carlsson, f. 1819, med hustru och 3 barn.

På 1870-talet ägdes hela Börseryd av f. handl. Johan Otto Amandus von Scheele. Ytterligare 5 barn föddes: Hilding Yngve Amandusson 1871, Astrid Thyra Ingeborg Catharina 1873, Sten Henric Agne 1875, Albertina Gertrud Maria 1877 och Alfhild Ida Carolina 1878. På gården bodde två frånskilda hustrur: Susanna Mariana Carola Berggren, född Sandberg, kom hit 1876, Annika Christina Amalia von Scheele 1877. Löjtnanten von Scheele avflyttade 1871 till Ljungby med hustru och 2 barn. Änkan Cajsa Lena Henricsdotter Stockhus avled 1876.

Den 1874 öppnade järnvägen Kalmar-Emmaboda gick över ägorna, varför en banvakt behövdes. Banvakten Johannes Petersson var född 1829 i Herråkra. Banvakten Peter Olaus Petersson var född 1826 i Södra Bondetorp och tillträdde sin tjänst 1875.

På 1880-talet delades Börseryd på nytt i två gårdar. 7/16 mtl ägdes av von Scheele, som 1882 fick sitt elfte (!) barn, dottern Anny Magda Elsa. En särskild hushållerska var nu anställd: Tilda Karolina Gustafsson, f. 1855 i Älghult. Hon flyttade till Ystad 1889. De två frånskilda hustrurna bodde alltjämt på gården. Den andra halvan på 7/16 mtl ägdes nu av den kände kommunalmannen Per Olof Carlsson i Spakstorp.

Under åren 1891-1896 övergick Johan Otto Amandus von Scheeles 7/16 till sonen e.o. hovrättsnotarien Lage Harald Amandus von Scheele, f. 1861. Han flyttade till Vänersborg 1893. Den andra gården ägdes efter Per Olof Carlssons död av hans sterbhus. Johan Otto Amandus bodde kvar i Börseryd med flera barn, sedan hustrun avlidit 1885. Svägerskan Susanna Berggren, f. Sandberg bodde kvar på gården. På ägorna fanns alltjämt två banvakter och dessutom flera arbetare. En f.d. skräddare kallas nu jordägare. Han hette Per Nilsson och var född 1838 i Ljungby, sedan 1874 gift med Carolina Marie Johansdotter och hade 3 barn.

Laga skifte skedde i Börseryd åren 1833-1834.

Emigrationen omfattade två personer. År 1890 emigrerade Hilding Amandus von Scheele, f. 1871 och 1901 f. banvakten Johan Konrad Moquist, f. 1876. Båda emigrerade till USA.

Bråtemåla

http://kartor.eniro.se/m/FxWat

Lästips: Bertil Abrahamsson: Från Bråtemåla kvarn till Bergs timber i Hembygdskrönikan 2015 s 130.

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson: Från Bråtemåla kvarn till Bergs timber i Hembygdskrönikan 2015 s 130.

Namnet Bråtemåla är sammansatt av ordet ”bråte” = större hög av fällda träd, även = svedjeland. Det nämnes första gången i 1641 och 1644 års mantalslängder. I 1641 års mantalslängd står under beteckningen ”inhyses” Gertrud i Brotemola. Hon ägde 1 ko och 1 kviga. I 1644 års mantalslängd står hon åter under beteckningen ”inhyses”. Hon har nu en dotter mantalsskriven. Men det märkliga är, att inget hemman med namnet Bråtemåla finns upptaget i mantalslängderna. Gertrud måste ha bebott en stuga, som inte ens ännu fått benämningen nybygge eller kronotorp. Bråtemåla förekommer inte heller i de närmaste årtiondenas mantalslängder förrän 1682. Det måste dock ha funnits någon slags bebyggelse, ty i 1677 års födelse- och doplängd för Madesjö är antecknat att detta år föddes och döptes Nils’ dotter i Bråtemåla och fick namnet Elin. I dödboken för 1679 står, att d. 14 dec. begravdes Nils’ dotter i Bråtemåla – Anna. Vidare står det i dopboken för 1682, att detta år döptes Nils’ dotter Ingrid. Först nu, i 1682 års jordebok, är Bråtemåla officiellt upptaget i den kamerala listan. Där står: Bråtemåla. Behållet-1/8 torpare. Räntan 1 dlr 5 öre. Termen ”behållet” förutsätter, att Bråtemåla tidigare i någon officiell längd värderats som 1/8 mantal. Denna längd synes dock ha förkommit. I 1686 års jordebok står samma formel, men med namnet Nils utsatt. Räntan är höjd till 1 dlr 6 öre. I 1697 års kvarnkommissions protokoll heter det: ”1/4 Brotemåla. Qwarn i en qwill, ganska swag.” I 1699 års jordebok är Bråtemåla uppskattat till 1/8 hemman. Brukaren heter fortfarande Nils och hemmanet förklaras vara anslaget till k. Amiralitetet, vilket innebar, att den årliga avraden gick till Karlskrona. Nästa gång Bråtemåla omtalas är i domboken för Södra Möre 1708, enligt vilken hustru Karin Nilsdotter i Bråtemåla är anklagad och dömd för enkelt hor. Om hon var dotter till Nils eller hustru framgår ej av domboken.

I 1717 års mantalslängd har 1/8 Bråtemåla delats mellan två ägare: Olof Persson och Börje Persson, men i husförhörslängden 1727-1740 står en ägare: Jon Nilsson och hans hustru Maria. Jon Nilsson måste ha varit en välkänd och ansedd man i Madesjö, eftersom han 1743 blev vald till ålderman och fungerade som sådan till 1749. Han hade två söner och två döttrar. Döttrarna hette Karin och Ingeborg, sönerna Nils och Per. Det blev den yngre dottern Ingeborg, som skulle stanna på gården. Hon gifte sig 1746 med en Zackris Zackrisson. De står upptagna i husförhörslängden 1749-1754 med en uppgiven ålder av 28 och 26 år. De hade då fått en son, Per, som var född 1748 och fick 1751 dottern Elin, 1764 sonen Jonas och 1774 sonen Olof. Det blev Elin som stannade kvar på gården. Hon ingick äktenskap med Per Nilsson. De fick 1776 dottern Maria.

Per Zackrisson vigdes 1772 vid Brita Persdotter. De fick 4 barn men bodde ej i Bråtemåla. Brodern Olof Zackrisson blev gift med Sigrid Svensdotter som var född 1766. De fick 4 barn: Magnus 1787, Brita Stina 1792, Carl 1794 och Fredrica 1799. Familjen flyttade 1801 till Hälleberga. Efterträdare blev Peter Jonsson och Stina Johansdotter. Zackris Zackrisson avled 1788 och hans hustru Ingeborg Jonsdotter 1791.

Under perioden 1815-1821 brukades Bråtemåla av Peter Jonsson och Stina Johansdotter. De fick tillsammans 8 barn: Jonas 1793, Magnus 1795, oläsligt namn 1798, Eva Stina 1800, Sven 1804, Johannes 1806, Lena Gertrud 1809 och Cajsa 1816. Stina Johansdotter avled 1821. I husförhörslängden står antecknat: ”bevistar läsemöten och Nattvard i Helleberga.” Det innebär, att familjen tillhörde Komminister Sellergrens åhörare. Sellergren var ju vid denna tid komminister i Hälleberga.

Peter Jonsson blev undantagsman efter hustruns död. Gården övertogs av Jonas Jonsson, som var född i Flemmingeland 1809. Hustrun hette Eva Stina Petersdotter och var född 1800 i Hälleberga och dotter till Peter Jonsson och Stina Johansdotter. Jonas Jonsson var således måg till Peter Jonsson. De fick 3 barn: Carl 1827, Johan August 1834 och Wendla Gustafva 1839. På ägorna bodde inhyses Anders Peter Petersson, vars hustru avled 1833, varefter han mestadels höll till i Köpstaden hos Johannes Metal. De två barnen Eva Stina och Carl Johan vistades hos mormodern änkan Maria Svensdotter i Kolsbygd. De fick uppfostringsbidrag av norra fjärdingen. Båtsmannen Peter Rydberg, född 1806, avled redan 1839 och efterlämnade änkan Stina Johansdotter och fem barn. Hon fick fattighjälp av församlingen till barnen.

På 1840-talet brukade Jonas Jonsson fortfarande Bråtemåla men 1850 arrenderade han ut kvarnen till Carl Peter Sandberg, som var från Hälleberga och född 1820. Han kom till Bråtemåla från Flerohopp. Han vigdes samma år vid Lovisa Petersdotter, som var född i Kvarnekulla 1830, men närmast kom från Östra Skedebäckshult. Båtsman Rydbergs änka fick fortfarande fattighjälp till barnen.

På 1850-talet brukades 1/8 Bråtemåla en kortare tid av Carl Johan Jonsson, f. 1827, som dock redan 1851 flyttade till N. Smedstorp. Efter honom övertogs gården av Johan Gustaf Fredriksson Hultman, som var född 1822 och kom till Bråtemåla från
S. Svalehult 1856. Han var gift med Lena Stina Svensdotter, född i Älghult 1820. De hade sonen Fredrik, född 1847 och dottern Ida Christina, född 1850 i Nybro. Hultman var tidigare sockenskomakare och verksam i Nybro till 1852, då han flyttade till S. Svalehult. Mjölnaren och änklingen Olaus Johansson, f. 1803, kom 1856 till Bråtemåla från Oskar men flyttade redan 1859 till Bäckebo. 1854 inflyttade inhyses Carl Johan Joensson, f. 1827, och hans hustru Stina Lisa Petersdotter, f. 1826 i Ö. Skedebäckshult. De fick två barn under vistelsen i Bråtemåla men flyttade 1858 till Lindås. Undantagsmannen Jonas Jonsson och hans hustru Eva Stina Petersdotter bodde fortfarande kvar med sina tre barn. Därjämte fanns det ett antal backstugu-sittare och inhyses under längre eller kortare tid.

På 1860-talet sålde Hultman gården till Gustaf Fredriksson i Norra Rismåla men förblev i Bråtemåla som arbetskarl. Sonen Fredrik och dottern Ida Christina flyttade 1869 till Nybro. Undantagsmannen Jonas Olssons son Johan August blev 1870 gift till Gislatorp. Icke mindre än 4 mjölnare avlöste varandra i Bråtemåla.

År 1878 tillträdde Carl August Johansson Bråtemåla. Han ingick samtidigt äktenskap med Carolina Gustafsdotter, f. 1856. De fick fem barn: Per Arfvid 1879, Almida Matilda 1880, Ester Gustava Viktoria 1884, Gottfrid Amandus 1885 och Edit Gottfrida 1889. Han överlät gården till kvarnägaren Peter August Gustafsson, född 1853 och gift med Ida Augusta Johansdotter, f. 1856. De fick fem barn: Carl Emrik Teodor 1878, Per Albert 1880, Matilda Augusta 1882, John Amandus 1886 och Ester Emilia 1889. På hemmanets ägor bodde fortfarande arbetaren Carl August Sjöström med hustru och 4 barn, samt änkan Ingrid Lena Eriksdotter.

Under 1890-talets första hälvt drevs gård och kvarn fortfarande av Peter August Gustafsson och hans hustru Ida Augusta Johansdotter. År 1892 föddes deras sjätte barn, sonen Axel Rudolph Konstantin. Arbetaren Carl August Sjöström flyttade 1894 bort från Bråtemåla.

Emigrationen från Bråtemåla omfattar 8 personer. Det började redan 1870, då drängen Erland Svensson emigrerade. Sedan dröjde det till 1885, då arbetaren Karl Johansson, f. 1847, hans hustru Wendla, f. samma år, och de tre barnen Jenny, Ida och Matilda reste till USA. År 1907 utvandrade hemmansägaren Karl Gustaf Fransson, f. 1874, och 1911 Helga Ingeborg Linnea Jonsson, f. 1902. Denna endast 9-åriga flicka hade väl någon därute att resa till.

Brunnsryd

https://www.eniro.se/kartor/s%C3%B6k/brunnsryd?t=geos&fit=true&c=56.843376,15.811688&z=14

Lästips: Bertil Abrahamsson: Almida Gustafa Petersdotter ett kvinnoöde i Hembygdskrönikan 2017 s 170.

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

Hemmanet Brunsryd mellan Skedebäckshult och Sigislaryd är ett av de yngsta hemmanen i norrbygden i Madesjö. Det kom till under den stora nyodlingsperioden under 1500-talets sista decennier, då Göljemåla, Ekaryd, Blägdegärde, Hanemåla m.fl. hemman uppodlades. I 1598 års fogderäkenskaper upptages bland kronotorpare ”Anders i Brunnsryd”. En kronotorpare brukade ett hemman, som var mindre än 1/2 mantal, i regel var ett kronotorp på 1/4 mantal. Anders är icke med i 1601 års rumpeskattelängd, men i en knektrulla 1602 är ”Sone i Brundzrydh” upptagen. Hemmanets avrad var den minsta möjliga: städslepenningar-2 öre, fodernöts¬penningar-6 öre, smör-1/2 lispund, fodring för en häst. Eftersom Sone var knekt, var han befriad från avraden, när han var i tjänst.
I registret över Älfsborgs lösen 1613 är ”Sonne i Bråndzrydh” fortfarande med och han är alltjämt knekt. Hans bidrag till Älfsborgs lösen var 1 silverdaler och 11/2 koppardaler, vilket tyder på, att han ej var helt utblottad, men fick möjlighet att bruka sitt 1/4 hemman en längre tid. Hans tillgångar enligt mantalslängden över boskapspenningen 1620
känner vi inte till, eftersom han som knekt var befriad från boskapspenningen detta år. I 1622 års knektrulla är Sone med. Han tillhörde detta år Sven Håkanssons kompani av Kalmar regemente. Året 1623-1624 fanns i Bengt Björns kompani knekten ”Såne Sånesson i Bråndzrydh”. Det förvånar att Sone tjänstgjort så länge som knekt. Möjligen är det fråga om en son. Ännu 1625 nämnes kronotorpare Sone i Brunsryd, men 1626 är hemmanet utan brukare och 1628 brukades Brunsryd av ”Olof i Brunsryd”, vars tillgångar var följande: 2 tunnor utsäde, 1/2 tunna svedjeråg, 1 häst, 3 stutar, 2 kor, 2
kvigor, 4 får, 4 lamm, 2 ungsvin. I betraktande av att Olof nyss tillträtt hemmanet var det inte dåligt! I 1633 års mantalslängd över boskapspenningen har Olof ersatts av Håkan, som deklarerade 11/2 tunna utsäde, 1 ungsto, 1 oxe, 1 stut, 2 kor och 2 kvigor, 2 får, 2 lamm och 2 ungsvin. Håkan måste ha dött detta år, ty i den ordinarie mantalslängden står ”Enkian i Brunsryd”. Hon hade 2 tunnor råg och 2 tunnor korn. Hon fortsatte att bruka Brunsryd hela 1630-talet. I 1641 års mantalslängd står hon fortfarande upptagen för Brunsryd. Hon hade en piga till hjälp. Hennes tillgångar var: 2 stutar, 2 kor, 1 kviga, 2 får, 1 lamm, 11/2 tunna utsäde. Ännu 1644 brukade denna änka med sin piga hemmanet.

I 1649 års mantalslängd heter brukaren ”Swen i Brunnsrydh”. I 1655 års längd heter det om honom ”uthfattigh, öde”, vilket inte hindrade att han fortsatte och 1665 skänkte 1 mark till Madesjö kyrka enligt kyrkoräkenskaperna. Han omnämnes sista gången 1669, då en son var mantalsskriven på hemmanet.

På 1670-talet skedde ombyte av brukare i Brunsryd. Enligt 1696 års jordebok hette den nye brukaren Karl Joensson. Hemmanet var fortfarande på 1/4 mantal och den årliga avraden 1 dlr 2 öre 16 penningar. I 1699 års jordebok heter brukaren Per Israelsson, men han måste 1709 för skuldfordran avstå 1/8 mtl till länsman Jonas Eriksson, som vid hösttinget detta år uppbjöd denna del för tredje gången. Det var början till Jonas Erikssons vidlyftiga hemmansaffärer. Vid hösttinget 1716 uppbjöd Jonas Eriksson f.f.g. ännu 1/8 mtl i Brunsryd, som hand. 16 juli 1716 köpt av Jöns Eriksson och dennes hustru Kerstin Persdotter för 50 dlr smt. Jonas Eriksson innehade nu 2 hemmansdelar på tillsammans 2/8 eller 1/4 mtl, men d. 15 juni 1717 sålde han dessa till Sven Danielsson från Jonsryd för 120 dlr smt. Vid vintertinget 1719 anhöll Sven Danielsson om laga fasta på Brunsryd. Sven Danielsson var broder till fjärdingsmannen Joen Danielsson i Jonsryd, som var hantlangare åt länsman Jonas Eriksson och tillsammans med honom suspenderades från sin tjänst 1720. Sven Danielsson var gift med Kerstin Börjesdotter. De hade två döttrar, som hette Karin och Elin. Karin var förlovad med Erik Joensson från Gislatorp, när hennes föräldrar vid vintertinget 1734 inlämnade ett förordnande av d. 8 november 1730, att deras dotter och måg skulle oklandrat få behålla 1/4 Brunsryd. Vid hösttinget 1735 bötfälldes Sven Danielsson för att han undanhållit sin yngre dotter Elin vid mantalsskrivningen 1734. Det blev 20 dlr smt i böter. Bakgrunden är bestämmelsen i 1723 års tjänstefolksstadga, enligt vilken varje barn över 15 år måste söka tjänst. Erik Joensson tillträdde hemmanet och är i 1740 års vallängd uppförd som röstberättigad för Brunsryd vid kyrkoherdevalet. Svärfadern Sven Danielsson är i husförhörslängden 1749-1760 uppförd som inhyses.
Vid vintertinget 1751 förekom en tvist mellan å ena sidan Erik Joensson och Joen Joensson i Norra Rismåla och å andra sidan Erik Joensson i Brunsryd om ägoskillnaden mellan de två hemmanen. Som vittne hördes nämndemannen Per Svensson i Gangsmad. Han berättade att när han var på syn mellan dessa åbor d. 23 oktober 1732 kom de överens, att ägogränsen skulle gå ”rätt ut ifrån Brunnsry norra gärdesgårdshörna till Brunnsryvägen och sedan efter Sommarevägen till Trullbo giöl, Brunnsry ägor på östra och Rismåla på västra sidan om samma väg, som är deras Byväg, men lilla Trullegiölsmåsen skulle tillhöra Nils Joenssons gårdedel i Norra Rismåla, och voro åtskilliga gamla män då närvarande, som bevittnade denna ägoskillnads riktighet, efter sommarevägen i urminnes tider. Förlidne år vid allhelgo-natid, då vittnet var anmodat gå ut ägosträngen, kommo Rismåla och Brunnsryds åboer att talas vid, och på fråga var strängen skulle stadna, sade Rismåla i Trullegiöl, men Joen Danielsson i Jonsry, som tillförene omrått Brunnsry, svarade, att det skulle väl då vara öffre vintervägen i tvärstocken i Trullegiöl.” Tingsrätten fann i sitt utslag att då Norra Rismåla var kronohemman och ej skatte-krono, kunde den ej avgöra målet. Kronan måste ha ett ombud Karin vid förhandlingarna. Målet uppsköts därför.

I husförhörslängden 1755-1788 är Erik Joensson upptagen. Han anges där vara född 1714, medan hustrun Karin Svensdotter anges vara född 1708. Erik Joensson av-trädde hemmanet till Israel Eriksson, född 1733, och dennes hustru Brita Jonsdotter, f. 1741. De ingick äktenskap 1761.
Israel Ericsson och Brita Jonsdotter fick följande barn: Jon 1764, Peter 1767, Olof 1770, Jonas 1774, gift i Rismåla, Johannes 1776, Håkan 1779, död 1789, Stina 1782. Av dessa blev det Olof Israelsson och hans hustru Catharina Jonasdotter, f. 1770, som övertog gården. De fick 1799 dottern Ingrid Lena. Erik Joensson avled 1789 som undantagsman. Hustrun Karin Svensdotter hade avlidit 1787. Båtsman var Peter Flinck, f. 1770 och 1798 gift med Ingeborg Anderzdotter, f. 1775. Under perioden 1801- 1814 brukade Olof Israelsson och Catharina Jonasdotter Brunsryd. Deras dotter Ingrid Lena fick 1815 attest till Granhult. Båtsman under denna period var Johannes Flinck, som dock flyttade till Bäckebo socken.
Under nästa period 1815-1821 flyttade Olof Israelsson och Catharina Jonasdotter till Toratorp. Gården övergick till Peter Jonsson, f. 1765 och hans hustru Stina Andersdotter, f. 1766. De hade fem barn: Anders 1794, Lena Lisa 1796, Jonas 1806, Stina 1809 och Maria 1803. På hemmanet bodde avskedade båtsmannen Jonas Sjögren med hustru Stina Svensdotter, f. 1764, avskedade båtsmannen Olof Flinck
med hustru Elin Svensdotter, f. 1787 och tre barn, båtsmannen för Gangsmad Peter Fors, f. 1791 med hustru Stina Cajsa Petersdotter, f. 1793, med en dotter samt inhysesänkan Catharina Carlsdotter, som dock avled 1819, efterlämnande tre döttrar.

På 1820-talet skedde den förändringen, att den hemmansägare, som efterträtt Peter Jonsson, Jonas Petersson, f. 1806, och hans hustru Cajsa Johansdotter, f. 1801, med sönerna Johan August och Carl Gustaf flyttade till Brixslät. I gengäld kom från Brixslät Olof Andersson, f. 1802, och hans hustru Maria Petersdotter, f. 1803 med fyra barn: Lena Stina, f. 1826, Maria Charlotta 1830, Johan August 1833 och Anders Gustaf 1839. Båtsman var Peter Jonsson Fors, f. 1791. Han var gift med Stina Cajsa Petersdotter, f. 1793. De hade 6 barn. Avskedade båtsmännen Olof Flinck och Jonas Sjögren bodde kvar i Brunsryd liksom båtsmansänkan Elin Svensdotter, f. 1782, med 3 barn. 1835 inflyttade torparen Olaus Aronsson från Vissefjärda. Han gifte sig 1839 med Lovisa Axelsdotter från Kristvalla, f. 1821.
Vi går fram till 1850-talet. Olof Andersson och Maria Petersdotter tog undantag och följdes som brukare av Jonas Petersson, f. i Jonsryd 1821. Han var måg till Olof Andersson, gift med dennes dotter Lena Stina Olofsdotter. De drabbades hårt, när tre barn avled åren 1854, 1856 och 1859. Dottern Sophia Emili föddes 1860, och sonen Carl Johan 1861. Avskedade båtsmannen nr 196 Peter Jonsson Fors med hustru Stina Cajsa Petersdotter, f. i Råås 1793, dottern Cajsa Lena, f. 1820 och två barn till henne, födda utom äktenskapet, bodde på ägorna. Torparen Aron Swensson flyttade till Sigislaryd 1857. I stället kom samma år torparen Johan Peter Göransson från Råddemåla. Han var född i Kråksmåla 1824 och gift med Cajsa Lena Nilsdotter, f. i Ingemundsmåla 1829. De hade fem barn.
På 1860-talet flyttade Jonas Petersson och hans familj efter hustruns död 1862 följande år bort från Brunsryd. Gården övertogs av Johan August Olsson, som kom hit från Hälleberga 1865. Hans hustru Johanna Helena Petersdotter var född 1835 i Hälleberga. De hade fem barn: Ida Amanda, f. 1858 i Hälleberga, Hilda Jenny, f. 1860, Carl Janne 1863, Johan Conrad 1865 och Jonas Emrik 1869. Olof Andersson och Maria Petersdotter bodde kvar som undantagsfolk med två barn: arbetaren Anders Gustaf, f. 1839, och Emma Sophia, f. 1845. Torparen Johan Peter Göransson med
familj flyttade 1865 och ersattes av Johan Fredrik Jonsson och Lena Carlsdotter. Han avled emellertid 1869 och hon 1870, efterlämnande 5 barn, som alla vistades hos sin förmyndare Carl Johan Jonsson i Krumhall. En son dömdes 1871 för snatteri till 50 rdr böter. Avskedade båtsmannen Peter Jonsson Fors’ hustru Stina Cajsa Petersdotter avled 1863.

Under 1870-talet ökade Johan August Olssons och hans hustrus barnskara med tre: Adeline Constance 1874, Hulda Sophia 1876 och Victor Theodor 1879. På ägorna bodde fortfarande Olof Andersson med hustru och dotter, liksom avskedade båts¬mannen Peter Jonsson Fors och drängen Jonas August Sjögren, f. 1859. Ny torpare var nu Sven August Johansson, f. 1846 i Långasjö och hans hustru Emma Sophia Olofsdotter, f. 1845 och dotter till Olof Andersson. De fick 4 barn under 1870-talet.
Under 1880-talet emigrerade Johan August Olssons och Johanna Helena Petersdotters näst äldste son Carl Janne 1886 till USA. Den tredje sonen Johan Conrad trolovade sig med Hilda Gustava Smedberg men trolovningen upplöstes genom dom 1888. Olof Andersson avled 1881. Torparen Sven August Johansson fick ytterligare 3 barn under detta årtionde. Förre båtsmannen Peter Jonsson Fors avled 1881.
Under åren 1891-1896 skedde den förändringen, att Johan August Olssons ovan-nämnde son Johan Conrad 1892 emigrerade till USA, samtidigt som gården såldes till handlanden A.F. Johansson i Nybro, som 1893 sålde den till Peter Lorens Jonsson, f. 1832 i Älghult. Hans hustru hette Hilda Sofia Svensdotter, född i Kråksmåla 1851. De hade icke mindre än nio (9) barn: Ernst Victor, f. 187? i Bäckebo, Johan Emil 1882, Anders Anton 1885, Johan Otto 1887, Per Elis 1889, Bror Linus 1892, och de tre äldre Jonas Alrik Petersson, f. 1874, Hilda Emilia 1875 och Nancy Augusta Cecilia 1877. Undantagsänkan Maria Petersdotter, som blivit änka 1881, avled 1892. Torparen Sven August Johanssons barnskara var 7 barn stark. År 1892 inflyttade från Bäckebo arbetaren Jonas Reinhold Zackrisson, f. 1865 i Ryssby. Han avled dock redan 1893.
Till sist emigrationen från Brunsryd. Först att emigrera var pigan Emma Jonsson, som 1878 reste till Tyskland. Bröderna Carl Janne och Johan Conrad Johansson
utvandrade till USA 1886 och 1892. Peter Lorens Jonssons och Hilda Sofia Svensdotters dotter Hilda Emilia emigrerade 1902. År 1907 utvandrade ogifte arbetaren Per Elis Jonsson, f. 1889 och hemmansägaren Johan Otto Jonsson, f. 1887, 1909 arbetaren Jonas Emrik Johansson, f. 1869 och hemmansägaren Anders Anton Johansson, f. 1885. Den siste emigranten från Brunsryd var jordbruks-arbetaren Bror Linus Jonsson, som emigrerade 1911. Tillsammans 9 personer lämnade således Sverige fram till 1915.