Byar och gårdar i Madesjö – Sida 14

Qvarnaslät

Qvarnaslät är en gammal lantgård, troligen från 1400-talet. Gårdsnamnet förekommer i urkunderna, bl.a. från Gustav Vasas skattelängd 1533. Enligt självdeklarationen stod Olof Andersson som ägare till gården och senare delen av medeltiden ägdes gården av präster i Madesjö socken. Danska krigsmän marscherade 1611 upp från Kalmar och brände boningshus, prästgårdar och Qvarnaslät. Ny herrgårdsliknande huvudbyggnad med två flygelbyggnader uppfördes efter modell från Gunnabo och Maltebo gård i Kristvalla. Det var högt till tak, stort kök, sal och tre ytterligare rum. Samtidigt renoverades kvarnen vid Linnéasjön, som då kallades Qvarnaslättagöl. En man vid namn Joel Persson övertog gården 1864 och brukade den fram till 1890. Dåvarande Nybro köping förvärvade fastigheten, eftersom den expanderande kommunen behövde mark för bostadsbyggande, skolor, trafikleder och mark för brunns- och badhusrörelsen. Joels namn lever numera kvar i namnet Joelskogen, belägen mitt i centrala Nybro stad.
Qvarnaslät med tillhörande kvarn och såg utarrenderades fram till 1940. Siste arrendatorn hette Emil Jonsson, som 1941 flyttade till en annan gård i Hanemåla. Nybro Hembygdsförening, som bildades 1936, föreslog att Qvarnaslät skulle avsättas för kulturminnesvård. Stadsfullmäktige beslöt 1943 att en stiftelse skulle bildas med uppgift att förvalta området som då också upprustades med bl.a. stöd av en anonym penninggivare. Idag har Qvarnasläts gamla byggnader renoverats och några för byggden tidstypiska hus har förbättrats och tillförts området. Sålunda har en har en mindre ladugård flyttats till området under 1940-talet och användes nu som förråd och snickarbod. En tröskvandring köptes på en auktion i Bäckebo och uppsattes vid ladugården. En loftbod från första hälften av 1800-talet tillkom området 1945 från Applaryd i Hälleberga församling. Skol-Karins stuga flyttades hit från stadsdelsområdet Fredrikslund 1964 och en större ladugårdsbyggnad, benämnd Qvarnaladan, kom från Torestorp till Qvarnaslät 1973. På grund av Hanemåla Gårds utbyggnad med bostadshus revs den gamla Hanemålastugan och uppfördes 1997-98 på Qvarnaslät Här inruymmes nu en bakstuga, smedja och en fågelutställning.

Källa: Nybro Hembygdsförening

Ingemundsmåla

http://kartor.eniro.se/m/aMnfU

Lästips: Inge Eriksson: En byvandring genom Lilla och Stora Gangsmad och Ingemundsmåla i Hembygdskrönikan 2010 s 25.

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

Hemmanet Ingemundsmåla är sammansatt av personnamnet Ingemund och -måla, avmätt nyodling. Hemmanet måste ha upptagits under senmedeltiden, då -måla-bebyggelsen från sitt ursprungscentrum i södra Kronobergs län spred sig ut över Småland. En -målabebyggelse skedde genom att ett område utmättes på allmänningen. Det utmätta området fick ofta men inte alltid namn efter den som tog upp det, i detta fall en Ingemund. Målabebyggelsen anses ha börjat omkring 1300 och med ett avbrott under digerdöden och följande sekel fortsatt undersenare delen av 1400-talet och hela 1500-talet. När det gäller Ingemundsmåla torde detta hemman ha upptagits under 1300-talet. Av den relativt stora avraden 1539 framgår, att det redan var gammalt.
I 1533 års register över fodring och gärd upptages en ”Peder i Ingemundzmola”, som hade att erlägga 2 mark penningar. Samme ”Per i Ingemundzmola” erlade 1535 1 oxe och 1 hud i städsleöre. Avgiften var ovanligt stor, vilket också det antyder, att hemmanet var gammalt och gott. Då städsleöre erlades vart 6:te år efter tillträdet, måste Per ha tillträtt Ingemundsmåla 1529 eller under någon 6-årsperiod dessförinnan. När den första ordinarie beskattningen genomfördes 1539 pålades Per en ganska betydande avrad: 1 pund smör, 1 öra, 1 kleff tååt, 1 packe näver, 4 mark örtug och fodring för 2 hästar. Redan 1541 höjdes avraden: penningar-5 fyrkar, korn-1 skäppa,smör-1 lispund, tååt-1 kleff, näver-1 packe, 3 dagsverken och fodring för 6 hästar. Fodringen ökades 1545 med 2 s.k. konungshästar. Allt tyder på, att Ingemundsmåla ansågs vara ett förstklassigt hemman.
Per brukade Ingemundsmåla ännu 1551 men efterträddes därefter av Oloff Persson, som troligtvis var en son. Hans dagsverken höjdes 1561 till 4. Enligt 1565 års fogde-räkenskaper var Ingemundsmåla knekthemman och brukades av Erik Persson, sannolikt en broder till Olof Persson. Denne satt dock kvar på hemmanet och svarade för tionden till Kronan: 11/2 skäppa råg och 3 skäppor korn, motsvarande en skörd av 221/2 skäppor råg och 45 skäppor korn. Olof försvinner därefter och Erik står för hemmanet, som 1569 fortfarande är knekthemman enligt den lista, som kyrkoherden i Madesjö, Petrus Nicolai, tillsammans med länsmannen i Madesjö Truls i Persmåla undertecknade d. 21 juni detta år.

När Älfsborgs lösen 1570 skulle uttagas hette brukaren ”Truls i Ingemundsmåla”. Hans tillgångar var obetydliga: 2 oxar, 1 ko, varför hans bidrag till Älfsborgs lösen endast blev31/2 mark. Han hade nyss tillträtt hemmanet och hade ej hunnitskaffa sig några större tillgångar. I 1572 års tionderegister kallas han Turgils. Hans tionde detta år var 11/2 skäppa avvardera sädesslaget. Han satt kvar i Ingemundsmåla t.o.m. 1574, då han erlade den vanliga avraden, men 1575 hade han avlösts avHemming, som i tionde erlade 1/2 skäppa råg och 1 skäppa korn. Då hade skörden föregående år varit osedvanligt dålig.
Under 1580-talet förekommer Ingemundsmåla 1586 i fogdens avkortningslängd. Jöns i Ingemundsmåla hade beviljats frihet från skatt på grund av eldsvåda. Jöns var ej med i Abraham Nilssons rulla över knektar från Möre, som är från detta år. Ej heller var Ingemundsmåla knekthemman 1591. Från år 1600 heter brukaren Swen. I följande års rumpeskattlängd har han deklarerat sina tillgångar: 1 par oxar, 3 kor, 1 sto, 2 tunnor utsäde. Sven undgick att under de följande oroliga åren utskrivas till knekt. När Älfsborgs lösen 1613 utskrevs deklarerade Sven att han var gift. Hans bidrag till Älfsborgs lösen var 3 silverdaler. Sven brukade Ingemundsmåla under en lång tidrymd. Inför boskapspenningen 1620 deklarerade Sven följande tillgångar: åker till 4 tunnors utsäde, svedjeland till 2 skäppor, 1 häst, 2 oxar, 2 kor, 6 får, 4 lamm, 16 getter, 3 unga getter. Svens bidrag till boskapspenningen blev på grundval härav 1 dlr 30 öre 4 penningar, en rätt obetydlig skatt, under genomsnittet.
En son till Sven hette Henning Svensson. Han nämnes 1623 som knekt i Bengt Björns kompani. Sven själv brukade hemmanet, och deklarerade 1628 sina till-gångar: 3 tunnorsäd, 1 sto, 2 oxar, 2 stutar, 3 kor, 2 kvigor, 2 får, 2 lamm, 2 ungsvin. Det var ju rätt medelmåttigt och följande svåra år förmedlades Ingemundsmåla till 1/2 hemman och förklarades ”öde”, dvs oförmöget att leverera den årliga avraden. Men Sven satt kvar och åtnjöt 1633 ”frihet” från ”ovissa pålagor”. Inför den nya boskapspenningen deklarerade Sven 1633 21/2 tunna utsäde, 1 ungsto, 2 oxar, 2 kor, 2 kvigor, 4 får. Följande år anklagade Sven Joen Månsson i Lilla Gangsmad inför häradsrätten för stöld av 3 skäppor korn och 1 skäppa råg. Joen Månsson kunde ej neka och fälldes efter kap. 6 i Tjuvabalken. Då han förut stulit en kviga, och domen härför skickats till hovrätten för granskning, uppsköts straffutmätningen för det senare brottet tills meddelande kommit från hovrätten. Det var stränga straff för stöld: i regel dödsstraff för stöld av livsmedel. Det var därför häradsrättens dom skickats till hovrätten.

Efter att ha brukat Ingemundsmåla i mer än 40 år efterträddes Sven i början av 1640-talet av Nils Jonsson. Svens hustru och dotter förekommer ännu i 1639 års kyrko¬räkenskaper, enligt vilka de skänkt 1 mark vardera till Madesjö kyrka. I 1640 års kyrkoräkenskaper lämnas i testamente efter Sven i Ingemundsmåla 2 mark. Nils Jonsson deklarerade 1641 följande tillgångar: 1 sto, 2 stutar, 3 kor, 2 kvigor, 3 får, 2 lamm, 4 tunnor utsäde. Han brukade hemmanet ända till 1679 eller i nära 40 år. Enligt 1662 års dombok dömdes Niels i Ingemundsmåla till 10 dlrsmt i böter för ”kyrkiobroot”, vad nu det kan ha inneburit. Möjligen hade han varit full i kyrkan!
Enligt 1686 års jordebok heter brukaren Håkan,som sannolikt var son till Nils. Hemmanet förklarades ”behållet” som 1 mtl och den årliga räntan var 6 dlr 23 öre 9 penningar. Att det fanns andra bebyggare i Ingemundsmåla framgår av dödlängden 1679: en Eskils dotter Ingrid är antecknad som död detta år. Enligt födelselängden 1692 föddes detta år en son till Per Joensson Pipare i Ingemundsmåla. Sannolikt var han hemmanets båtsman. I 1699 års jordebok är hemmansklyvningen ett faktum. Ingemundsmåla är nu delat i två delar, brukade avJoen och Håkan med 1/2mantal [här har en textrad ur Folke Peterssons anteckningar fallit bort]
… -likt Håkan Nilsson. De var alltså bröder. Enligt 1717 års mantalslängd satt Jon Nilsson fortfarande kvar på sin hemmansdel men Håkan Nilsson hade nu efterträtts av sin son Nils Håkansson. Denne var gift med Brita Claesdotter, varigenom han blev svåger med gästgivaren i Börseryd Anders Claesson. De figurerade vid flera tillfällen som motparter vid häradsrätten under 1720-talet. I regel gällde det arvstvister men 1726 stämde Anders Claesson Nils Håkansson för att denne vid tinget fällt okvädingsord mot Anders Claesson. Nils Håkansson nekade och blev frikänd, men episoden vittnar om dåligt förhållande mellan släktingarna. Nils Håkansson tycks ha åtnjutit ett visst allmänt förtroende i Madesjö. Han blev 1734 sexman för norra fjärdingen och 1743 tillsyningsman över att ingen under gudstjänsten gick ut ur kyrkan. Sin sexmantjänst lämnade han 1746.

Den andre hemmansägaren, Joen Nilsson, kärade vid sommartinget 1720 till Måns Persson och Sven Persson i Lilla Gangsmad för att de gjort åverkan på skog inom hans ägor. I samband därmed drogs tvisten om den rätta ägogränsen mellan Joen Nilssons hemmansdel och Lilla Gangsmad fram. Joen Nilsson påstod att rätta ägo-strängen ”skall vara ifrån Gummemåla Kowall till Köpstadsgrinnan, därifrån till Kyrkiogrinden på Kyrkiovägen, därifrån till en gammal qvarn, som nu är borttottnad, vid L:a Gansmas gamble hage och skiljogården emellan Ingemundsmåla och Gangsma nykiöpte Skattehemman, därifrån till en stor hög sten på Calmare mo kallad, varom dess sal. fader Nils Joensson honom berättat, och sedermera både kohl och råflisor där funne; Sedan från Höge stenen skall råsträngen gå till en Tall vid Råhs ut med stora farvägen från Skogsbygden till Calmar; Däremellan skola Swaranden åwärckan giordt 11/2 skäppeland, vilket inom rå och rörsamt Ingemundz-måla gamle häfd varit.” Kan någon nu identifiera dessa gränsmärken? Svaranden hävdade: ”ägosträngen går ifrån Gummemåla Kowall till gamla råtnade åberopade granen men därifrån till en Ekestubbe vid Idåsen, och ej till den stora stenen på Calmare mo.” Häradsrätten dömde, att häradssyn skulle ske. Vid hösttinget anmäldes att syn skett och att förlikning om ägogränserna träffats.
När 1740 val av kyrkoherde i Madesjö skulle ske, upprättades en vallängd. Den visade, att en omfördelning skett av hemmansdelarna i Ingemundsmåla. Där fanns nu fyra hemmansdelar, fördelade på följande sätt: unge Nils Håkansson 1/3 mtl, gamle Nils Håkansson 1/3 mtl, Nils Jonsson 1/6 mtl och Nils Nilsson 1/6 mtl.
I 1755-1788 års husförhörslängd återspeglas de många förändringar i ägandeför-hållandena i Ingemundsmåla under de trettio år längden omfattar, i stortsett sammanfallande med prosten Frigelius’ ämbetstid i Madesjö. Vid periodens början brukades en hemmansdel fortfarande av Nils Nilsson och Karin Nilsdotter. De var förhållandevis unga, födda 1720 respektive 1733. De fick sex barn: Kierstin 1751, gift, Maria 1755, gift, Jonas 1760, död ung, Jonas 1766, Cathrina 1768 och Lena 1771. Äldsta dottern Kierstin Nilsdotter blevgift med Peter Eliasson och de övertog gården. De fick tre döttrar: Brita Stina 1775, Maria 1781 och Cajsa 1784. Nils Håkansson junior var äldre. Han var född 1701 och giftmed Karin Jönsdotter, f. 1699. De fick 3 barn: Ingrid 1737, Jon 1740, gift, Kierstin 1742 och likaledes gift. Hennes man hette Sven Håkansson, f. 1734. De övertog med tiden hemmansdelen. De fick icke mindre än åtta barn: Stina 1764, Jonas 1766, Måns 1768, Maria 1773, Håkan 1776, Elin s. år död, Elin 1778, Ingjerd 1780. En ny man var Sven Knutsson, som var född 1712 och gift med Kierstin, f. 1718. Hennes efternamn är ej angivet. Sven Knutsson var sexman för Gangsmadfjärdingen och avled redan 1758. Han hade med hustrun fem barn: Per 1742, Brita 1746, Sigrid 1748, Nils 1753 och Peter 1757. Den fjärde hemmansdelen innehades till en början av Per Carlsson, f. 1725 och hans hustru Elin Persdotter, f. 1736. De fick sexbarn: Nils, Karin, Kierstin, Maria, Anna och Peter. Barnens födelseår är av någon anledning icke angivna. Båtsman för Ingemundsmåla var Per Carlsson Pipare från Elmeberg. Dessutom bodde Nils Håkansson senior kvar, under det att hans hustru Brita Claesdotter avled 1772. En dotter Maria bodde hos föräldrarna. Efter Nils Nilssons död bodde hans änka Karin Nilsdotter kvar på gården. Hon var född 1690.

Mot periodens slut efterträddes Sven Håkansson avNils Persson, f. 1751 och gift med Kerstin Johansdotter. De fick sju barn: Stina, Cajsa, Ingrid, Johan, Elin, Kerstin och Peter. Inga årtal är givna för dessa. En hemmansdel innehades av Per Knutsson och Brita Jonsdotter, som var född 1731. Med sina 7 barn bodde de i Flemmingeland och hör således egentligen ej till Ingemundsmåla. Om Daniel Jonsson och Elisabet Jonsdotterstår antecknat: ”bortflyttat”, men inte vart de flyttat. De kan endast ha bott en kortare tid i Ingemundsmåla. Nils Nilsson från Hälleskalla och Ingrid Andersdotter har en tid ägt en hemmansdel, men det kan endast ha varit en kortare tid. Mera långvariga blev Per Svensson och Maria Månsdotter, födda 1743 respektive 1745. De bodde i Ingemundsmåla i flera årtionden. De fick två barn: Maria, f. 1776 och gift, och Peter, f. 1778. Till sist bör nämnas, att Anders Svensson och hans hustru en tid ägde en hemmansdel, men de bodde i Södra Bondetorp. De hade 4 barn. Utom de nu nämnda omtalas i S. Möre domboks.-t. 1787 en Jonas Danielsson i Ingemundsmåla, som stämt sin styvmoder Brita Persdotter och broder Peter Danielsson i Buttetorp och Peter Ingemundsson i Parismåla såsom förmyndare för Jonas Danielssons omyndiga bröder Erik och Johannes. Tydligen var de söner till den ovan omtalade Daniel Jonsson, som måste ha gift om sig med Brita Persdotter. Hans första hustru hette Elisabet Jakobsdotter.

Under perioden 1782-1801 brukade, som redan nämnts, Per Svensson och Maria Månsdotter fortfarande sin gård. Per Svensson var tydligen en ansedd man i Madesjö. Han avgick som sexman för norra fjärdingen och avtackades på socken-stämman 1800 men återinträdde som sexman mellan åren 1808-1810. Sonen Peter Persson övertog så småningom gården. Vid oktobertinget 1788 beviljades Nils Månsson och hans hustru 2:dra uppbud på en hemmansdel i Ingemundsmåla,som han köpt avSven Håkansson och dennes hustru Kerstin Nilsdotter för 116 rdrspecie. 1:sta uppbud hade skett vid vintertinget samma år. En annan hemmansdel
innehades nu avNils Persson. Han var född 1751 och gift med Kerstin Jonsdotter. De fick många barn, av vilka flera dog unga. Elin, f. 1775, och Peter, f. 1780, levde ännu 1801. Jonas Nilsson, f. 1766, och Elin Olofsdotter, f. 1763, brukade en hemmansdel. De fick 1782 sonen Olof och 1789 dottern Cajsa Lena. Jonas Nilsson dog snart och Elin Olofsdotter gifte om sig med änkemannen Anders Persson från Igellösa, f. 1752. Hon hade i sitt första äktenskap tre barn: Peter 1784, Olof 1785 och Maria 1790. I det nya äktenskapet föddes 2 barn: Brita Stina Andersdotter 1796 och Stina Cajsa Andersdotter 1799.
Nu hade torpbebyggelsen börjat i Ingemundsmåla. Den förste torparen var Jonas Danielsson, f. 1753, och hans hustru Brita Persdotter, f. 1752. De fick sex barn. Inhyses Sven Håkansson den yngre avled nu, efterlämnande änkan Kerstin Håkansdotter och 6 barn. På ägorna bodde även inhyses Per Olofsson med hustru och 2 barn samt inhyses avskedade båtsmannen Jonas Gladermed hustru. Inhyses Daniel Persson fick understöd i säd med en fjärding varje månad. Detta understöd måste han ha fått av sexmannen Per Svensson. Sexmännen ansvarade nu för fattigvården i församlingen.

Under åren 1802-1814 skedde en del förändringar i Ingemundsmåla. Nils Månssons hustru Stina Jonsdotter avled 1814, varefter Nils Månsson gifte om sig med Brita Svensdotter, f. 1789. Det fanns tre barn i första giftet: Gustaf 1792, Brita Stina 1798 och Magnus 1802. Anders Persson avled 1805. Änkan gifte om sig med Jonas Persson, f. 1774. Barnen tycks ha lämnat hemmet och tagit tjänst på olika håll: i Voxtorp, Åby, Förlösa. Peter Persson hade nu övertagit fadern Per Svenssons gård. Tre barn fanns: Fredrik 1808, Maria Lena 1812 och Christina 1814. Äldsta dottern till Jonas Nilsson och Elin Olofsdotter hette Cajsa Lena Jonsdotter, f. 1789. Hon ingick 1806 äktenskap med Nils Persson, som därmed övertog gårdsbruket. De fick 1810 dottern Stina och 1814 dottern Maria. Peter Nilsson var född 1780 och gift med Ingrid Petersdotter, som var född samma år. Flera barn i äktenskapet dog unga, men den 1815 födde sonen Peter överlevde liksom den 1818 födde Johannes. Flera äldre undantagsfolk och inhyses avled under perioden, t.ex. Per Svensson 1804. Båtsman var nr 198 Jonas Pipare, f. 1788. Hans hustru hette Stina Olofsdotter, f. 1780. De hade två barn. På ägorna bodde inhyses Per Ohlsson, f. 1762. Om honom är antecknat: ”utfattig”. ”Dömd för fylleri.” Han hade hustru och 2 söner. Fortfarande bodde avskedade båtsmannen Jonas Glader på ägorna. Han kallas nu torpare. Torparen Peter Persson efterträddes av torparen Per Nilsson.

Underåren 1815-1821 var förhållandena ganska stabila i Ingemundsmåla. Nils Persson brukade sin gård tillsammans med hustrun Cajsa Lena Jonsdotter och döttrarna Stina, Maria och den 1818 födda Catharina. Så gjorde också Nils Månsson och Brita Svensdotter med sonen Magnus, f. 1802 och dottern Lena Stina, f. 1820. Flera barn dog unga. Peter Nilsson och Ingrid Petersdotter fick sonen Peter 1815 och Johannes 1818. Peter Persson avled under perioden liksom hans änka Stina Nils-dotter 1820. De efterlämnade sonen Fredrik 1803, döttrarna Maria Lena 1812 och Christina 1814 samt sonen Peter 1816. Jonas Persson, som gift sig med Anders Perssons änka Elin Olofsdotter, blevsjuk och låg till sängs i tre år, varför han kallas inhyses. Elin Olofsdotter med barnen Stina Cajsa 1799, Jonas Andersson 1802, Olaus Andersson 1805 och Johannes Jonsson 1808 ägde fortfarande gården, som brukades av svärsonen Nils Persson och hans hustru Maria Carlsdotter, f. 1781. De hade fem barn: Peter 1802, Catrina 1805, Brita Stina 1808, Jonas 1815 och Johannes 1819. Det fanns nu två torpare, den förutnämnde Jonas Glader och Anders Svensson, vars hustru avled 1821. Båtsman var fortfarande Johannes Pipare. En båtsman nr 195 Jonas Durck, f. 1794 och vigd 1819 bodde också på ägorna, liksom inhyses avskedade båtsmannen Måns Patron med hustru och två barn. En nybyggare hette Johannes Månsson och en undantagsänka Ingrid Håkansdotter.

Vi går fram till perioden 1821-1840. Under denna tid avled Olaus Månsson och änkan Brita Stina Svensdotter gifte om sig med Olaus Olsson, f. 1805. Tre barn från första äktenskapet bodde i hemmet: Jonas Nilsson, f. 1822, Adolf Nilsson 1825 och Cajsa Lena Nilsdotter 1829. Äldsta dottern Stina Nilsdotter, f. 1820, lämnade hemmet. På ägorna bodde torparen Johannes Olsson, f. 1810 med hustru Brita Stina Olsdotter, f. 1807, och tre barn. 1/4 mtl ägdes nu avJohannes Petersson, f. 1806 i Bråtemåla och hans hustru Maria Lena Petersdotter, f. 1812 och dotter till Peter Persson. De fick till 1830-talets slut 4 barn: Christina 1833, Lena Stina 1834, Jonas 1836 och Carl 1838. Även på Johannes Peterssons ägor fanns en torpare: Olaus Petersson, född i St. Gangsmad 1799, och hans hustru Maja Stina Johansdotter från Månsamåla, f. 1805. De fick tre barn fram till 1840. Nils Persson avled 1832. Änkan Cajsa Lena Jonsdotter tog undantag, när näst äldsta dottern Maria Nilsdotter, f. 1814, gifte sig med Nils Jonsson från Ljusaberg, f. 1808. De fick till 1841 tre barn: Carolina 1834, Carl Jonas 1838 och Gustafva 1841. Det blevfler barn längre fram! Peter Nilssons hustru Ingrid Persdotter avled 1846, varefter gården övertogs av Andreas Petersson från Mortorp, f. 1816 och gift med Johanna Carlsdotter från Ljungby. De hade redan 1840 fått dottern Wendla.
Under 1830-talet bodde en tid i Ingemundsmåla bysmeden Andreas Horn, f. 1808, och hans hustru Stina Nilsdotter. Han tillhörde den i Madesjö välkända smedsläkten. Torparen och båtsmannen nr 253 Peter Nilsson Målman med hustru och 4 barn, båtsmannen nr 198 Anders Håkansson Braf samt torparen och båtsmannen Anders Jonsson Nordgren bodde på ägorna. Den senare flyttade dock snart bort. Torparen Anders Svensson avled 1834. Nybyggaren Nils Svensson med hustru och fyra barn, inhyses Jonas Johansson med hustru och fyra barn samt båtsmansänkan Stina Olofsdotter med 7(!) barn bodde också på ägorna. Det började bli folkrikt i Inge-mundsmåla!
Under 1840-talet och därefter fick Nils Jönsson och Maria Nilsdotter ytterligare tre barn: Sofia 1843, Johannes 1846, Emilia 1849. Det blevfler under 1850-talet! Olaus Olsson och Brita Svensdotter tog undantag till förmån för Jonas Gustafsson, f. 1816 och ogift. Han var skriven i Östra Resebo. Peter Nilssons hustru Ingrid Persdotter avled 1846, varefter sonen Johannes, f. 1818, övertog gården. Han gifte sig med Stina Petersdotter från Södra Säfsjö, f. 1819. De flyttade 1851 till Södra Säfsjö. Johannes Peterssons hustru Maria Petersdotter avled 1847, två år efter sonen Peters födelse. Mycket folk bodde nu i Ingemundsmåla. Till dem hörde avskedade båtsmannen Peter Nilsson Målman med hustru och fem barn, båtsmannen Anders Isaksson Braf, f. 1815 i St. Ebbehult med hustru och tre barn, inhyses Johannes Olsson, som avled 1842 efterlämnande änka och fyra barn, torparen Olaus Petersson med hustru och fyra barn, båtsmansänkan Maria Jonsdotter Patron och Stina Olofsdotter, backstugusittaren Jonas Johansson med hustru och många barn, inhyses Nils Svensson med hustru, han var fattighjon och gick på kryckor, samt torparen Carl Olsson med hustru Lena Persdotter från Ö. Bondetorp. Ett egenartat fall utgjorde undantagshustrun Cajsa Lena Jonsdotter. Hon var ursprungligen gift med Nils Persson, som avled 1832, och var svärmoder till Nils Jönsson. Hon gifte emellertid om sig med bonden Peter Olsson från N. Bondetorp, varefter de flyttade till Råsbäck i Mortorp. Hon fick skilsmässa från honom 1850 och flyttade då tillbaka till Ingemundsmåla.

Under 1850-talet ökade Nils Jönssons och Maria Nilsdotters barnskara med ytter-ligare tre barn: Maria 1851, Gustaf 1853 och Johan August 1856. Jonas Gustafsson flyttade 1860 till Östra Resebo. Johannes Petersson flyttade 1851 till Södra Säfsjö och Olof Petersson kom till Ingemundsmåla från Mellan-Resebo 1851. Han var gift med Ingrid Catharina Danielsdotter från Floahult, f. 1815. De hade tolv (12!) barn. Familjen flyttade 1858 till Norra Bondetorp. Johannes Petersson d.ä. var änkling. Av de fem barnen flyttade sonen Jonas till Getahult 1860. Följande undantagsfolk bodde nu i Ingemundsmåla: Olaus Olsson och Brita Svensdotter, Peter Nilsson samt den förut nämnda Cajsa Lena Jonsdotter. Båtsman var fortfarande Anders Håkansson Braf. Efter hustrun Maria Olofsdotters död 1856 gifte han 1860 om sig med Lovisa Nilsdotter från Ingemundsmåla, född 1829 och dotter till nybyggaren Nils Svensson och Maria Persdotter. Han hade tre barn i första giftet. Från Rafvelsbygd inflyttade 1853 båtsmannen nr 240 Carl Johan Jonsson Modig, f. 1827, och hans hustru Britta Stina Olofsdotter, f. i Norra Svalehult 1819. De hade två döttrar. Torparnas antal hade nu stigit. Torparen Carl Olsson och hans hustru Lena Petersdotter från Ö. Bondetorp, torparen Olaus Petersson och Maja Stina Johansdotter från Månsamåla, torparen Gustaf Fredrik Jönsson från Gunnarsmo, som dock flyttade till Gummemåla 1851 och ersattes avtorparen Peter August Jonsson från Gummemåla. Den-[härhar en textrad ur Folke Peterssons anteckningar fallit bort]

… Brita Stina Olsdotter var född 1807 och änka efter torparen Johannes Olsson. Snickaredrängen Jonas Peter Johansson, f. 1836, flyttade 1859 till Kalmar. Tre back-stugusittarefamiljer bodde på ägorna, men en familj flyttade till Kroksjö 1851. De två andra hade tillsammans 9 barn. Ingemundsmåla förefaller att ha varit överbefolkat vid mitten av1800-talet, vilket f.ö. var fallet med hela Madesjö socken. Omkring ett hundra personer bodde i byn under 1850-talet. De skulle leva på vad fyra gårdar på tillsammans 1 mtl kunde avkasta. Inte att undra på, om emigrationen något längre fram i tiden blev stor från Ingemundsmåla.
Vi går fram till 1860-talet. Nils Jönssons hustru Maria Nilsdotter avled 1861, varefter Nils Jönsson tog undantag. Äldsta dottern Gustafva flyttade 1863 till Östra Resebo. Sonen Johannes emigrerade 1868 till USAoch följdes ett år senare av systrarna Emilia och Maria. Hemmansdelen klövs. 1/6 mtl övertogs av Johan Jacob Danielsson Hultman, född 1826, som 1857 ingick äktenskap med Maria Christina Johansdotter, f. 1832. De fick två söner: Johan August 1858 och Carl Elof 1864. Familjen flyttade 1871 till Kristvalla och hemmansdelen övergick till Jonas Johansson, som var född 1842 och som redan 1864 tycks ha kommit till Ingemundsmåla. Han var väl broder till Maria Christina. 1/4 mtl som ägts av Jonas Gustafsson delades efter hans avflyttning till Östra Resebo, i det att 1/8 mtl övergick till Isak Jonsson, f. 1823 i Älghult. Han kom hit 1862 från Algutsboda med hustrun Matilda Andersdotter, f. 1836 i Algutsboda och tre barn: Carl Johan, f. 1856, Franz Lorenz 1858 och död 1862 samt Hilda Charlotta, f. 1860. I Ingemundsmåla föddes 1863 Franz Gustaf och 1865 Aron Sigfrid. Olof Petersson var nu sjuklig och blev undantagsman. Äldsta dottern Stina Lisa flyttade 1869 till St. Granås, sonen Peter Johan till Blomkulla 1868. Gården på 1/6 mtl köptes avJohannes Jonsson och Wendla Jonsdotter, men de flyttade redan 1866 till Ljungby med sina tre barn. Efterträdare blev avskedade båtsmannen Alexander Johansson från Södra Ljusås. Han var född 1824 i N. Persmåla och gift med Anna Christina Petersdotter, f. 1825 i Kråksmåla. De hade en dotter Ottilia Augusta, f. 1852. Alexander Johansson dömdes 1867 avKalmar rådhusrätt ”för ringare misshandel emot polis under tjänsteutövning till 2 månaders fängelse” enligt anteckning i kyrkboken. Johannes Petersson på 1/4mtl var änkling och tog undantag. Samtliga fyra barn flyttade bort till andra gårdar. Hans gård övertogs 1861 av Jonas Johansson d.ä. född 1836. Han gifte sig samma år med Christina Helena Jonsdotter, f. 1844 i Vissefjärda. De fick två barn: Hulda Augusta 1864 och Edla Amanda 1867. Hela familjen fick utflyttningsattest till USAd. 1 april 1868. Gården övergick samma år till Fredrik Petersson, f. 1837, som samtidigt gifte sig med Johanna Charlotta Petersdotter, f. 1843. Han kom från Jonsryd och hon från Gislatorp. De fick 1870 sonen Johan Peter. Olaus Jonsson var född 1831 i Älghult. Han kom 1868 från Algutsboda och köpte 1/8 mtl avJonas Gustafsson. Som arrendator hitkom 1870 från Göttorp Gustaf Peter Jonsson Holmström, f. 1828 i Älghult. Hans hustru hette Stina Beata Håkansdotter, f. 1826. De hade med sig fem barn: Carl Johan f. 1859, Franz … [ett parnamn och årtal har här falit bort] … Emilia 1863 samt Aron 1868.

Undantagsmannen Olaus Olssons hustru Britta Svensdotter avled 1863, varpå Olaus Olsson gifte om sig med Maria Jonsdotter, f. 1831. Hon kom från S. Björnahult. Två barn föddes i det nya äktenskapet: Clara Gustava 1864 och Johan August 1866. Torparen Carl Olssons hustru Lena Petersdotter avled 1871 och torparen Olaus Peterssons hustru Maja Stina Johansdotter samma år. Dottern Emma Sofia gifte sig 1863 med torparen Johan August Johansson, f. 1835 i Kristvalla. Han övertog torpet. Snickaren och torparen Andreas Carlsson, f. 1843, flyttade till Ingemundsmåla från Östra Rismåla 1868 med hustrun Emma Christina Fredriksdotter. Det fanns två båtsmän på ägorna. Nr 240 Carl Johan Jonsson Modig med hustru och två barn och båtsmannen nr 198 Anders Håkansson Braf med hustru och barn. Flera backstugusittare och en arbetskarl, som flyttade till Ingemundsmåla från Hälleberga 1865 med hustru och flera barn kompletterar bilden av ett folkrikt Ingemundsmåla på 1860-talet.

Vi går fram till 1870-talet. Johan Jacob Danielsson Hultman flyttade med sin familj till Kristvalla 1871. Hemmansdelen på 1/6 mtl övergick till Johan August Johannesson, f. 1849. Han kom från Stora Gangsmad. Året innan hade han ingått äktenskap med Johanna Ulrica Johannesdotter, f. 1847. De fick under 1870-talet fem barn: Carl Algot 1870, Johanna Sofia 1872, JennyJosefina 1874, Johan August 1876 och Johannes Gottfrid 1880. Jonas Johansson hade kommit till Ingemundsmåla 1864. År 1871 lämnade han och flyttade till Mellan-Resebo. Han efterträddes 1880 av Johan Petersson, f. 1822 i Hälleberga, och hans hustru Katarina Svensdotter, f. 1821. De hade med sig 6 barn, alla döttrar. Alexander Gustaf Johansson avled 1871 och hans hemmansdel övergick 1872 till mågen Johan Johannesson, f. 1845 i Algutsboda. Han gifte sig 1872 med Alexander Johanssons dotter Ottilia Augusta, som dock avled redan 1875, varefter Johan Johannesson gifte om sig 1876 med Anna Christina Gustafsdotter från Älghult, f. 1860. De fick 1877 dottern Jenny Viktoria. Fredrik Petersson på 1/4 mtl och Johanna Charlotta Petersdotter hade vigts 1868 och fick under 1870-talet två söner: Johan Peter 1870 och Carl 1873. Olaus Jonsson på 1/4 mtl, f. 1831, gifte sig 1875 med Gunilla Carlsdotter från Ekeberga. De fick två döttrar: Edla Maria 1877 och Ida Charlotta 1878, varefter Olaus Jonsson avled 1879. Från Hälleberga kom 1880 Carl Johan Johansson, f. 1832 i Algutsboda, och hans hustru Emma Kristina Svensdotter, f. 1839, för att bruka 1/4 mtl.

Undantagsmannen Nils Jönsson avled 1875. Sonen Gustaf Nilsson var skomakare och flyttade bort 1878. Den yngre brodern Johan August hade redan 1871 flyttat till Göljemåla. Ytterligare tre undantagsfamiljer fanns på ägorna: Olof Petersson med hustru Ingrid Katarina Danielsdotter, Johannes Petersson, änkling med dotter Lena Stina, och Olaus Olsson med hustru Maria Jonsdotter och 3 barn. Torparen Carl Olsson avled 1872 och hans hustru Lena Petersdotter 1871. Torparen och snickaren Anders Carlsson Ljungman rymde 1872 från sin hustru Emma Christina Fredriks-dotter, som fick skilsmässa 1874. Torparen Johan August… [resten av meningen har fallit bort]. Familjen flyttade 1879 till S. Agebo.
Återstående torpare var Johan August Johansson, f. 1835 i Kristvalla, och 1863 gift med Emma Sophia Olsdotter. De hade 6 barn. Båtsmannen Anders Håkansson Braf avled 1871. Ny båtsman blev Johan August Magnusson Braf, som kom från Blomkulla 1871 och 1872 ingick äktenskap med Ida Matilda Johannesdotter. Båtsman Modig bodde kvar men två barn flyttade bort. Från Markustorp inflyttade 1871 arbetskarlen Jonas Peter Jonsson med hustru Carolina Jonsdotter. De fick 9 barn. Tapettryckaren Carl Johan Holmström flyttade till Ingemundsmåla 1877. Hustrun hette Wendla Sophia Carlsdotter. De fick två barn. Skomakaren Gustaf Nilsson flyttade bort 1879. Istället kom snickaren Peter Elof Johansson, som 1877 gifte sig med Ida Christina Carlsson. Till sist kan nämnas backstugumannen Johan Peter Jonsson med hustru och barn.

På 1880-talet lättade befolkningstrycket i Ingemundsmåla liksom i Madesjö som helhet. 1/3 mtl ägdes från 1880 avJohan Petersson, f. 1822, och Katarina Svensdotter, f. 1821. De förde med sig 6 barn, alla döttrar: Johanna, Wendla Sofia, Kristina, Charlotta, Ida och Carolina. 1/6 mtl ägdes fortfarande av Johan Johansson och Anna Kristina Gustafsdotter. De fick till 1891 sex barn: Jenny Viktoria 1877, Franz Emil Edvard 1881, Gottfrid Teodor 1883, Viktor Bernhard 1886, Oskar Rupert 1889 och Gunnar Wilhelm 1891. Fredrik Petersson och Johanna Charlotta Peters-dotterfick 1885 ett tredje barn Axel Wilhelm. Carl Johan Johansson och Emma Kristina Svensdotter, som kommit till Ingemundsmåla 1880, avstod 1/4 mtl 1886 till Axel Martin Olsson, f. 1861 och 1885 gift med Teolinda Charlotta Jonsson, f. 1861. De fick tre barn: Ester Brita Matilda 1885, Erik Joab Manfred 1887 och Edit Eleonora 1888. Undantagsfolket Olof Petersson och hans hustru avled 1882 respektive 1883. Johannes Petersson med dotter levde kvar. Olaus Olsson avled 1881. Snickaren Olaus Svensson flyttade hit 1882 och gifte sig 1886 med Matilda Petersdotter, som avled redan 1889. Torpare var Johan August Johansson med hustru och 7 barn, Fredrik Kristiansson och Peter Johan Svensson,som flyttade hit 1890 från Kristvalla.
Så till emigranterna! Snickare Carl Johan Holmström med hustru, en son och en dotter emigrerade till USA 1882. Snickaren Peter Elof Johansson Lindell emigrerade 1884 tillsammans med hustrun, tapettryckaren Gustaf Peter Holmström emigrerade med hustru och två barn 1882. En son hade emigrerat redan 1881. Båtsman Braf med hustru och 3 barn emigrerade 1888, liksom pigan Johanna Johansdotter med sin dotter. Fosterbarnet Axel Oskar Holmström var född 1877. Han är i kyrkoboken antecknad som emigrant till USA 1884. Fick han följa med Lindells, som emigrerade samma år? Arbetaren Johan Peter Jonssons son Carl Emrik var född 1867 och emigrerade till USA 1887. Det var som framgår av ovanstående en ordentlig folkavtappning från Ingemundsmåla under 1880-talet.

Vi avslutar redogörelsen för Ingemundsmåla med åren 1891-1896. Johan ägde 1/3 mtl. 1/6 mtl ägdes av Johan Johansson och efter hans död 1891 av sterbhuset, bestående av änkan Anna Kristina Gustafsdotter och 6 barn. De flyttade emellertid 1893 till Gränö. 1/4 mtl ägdes av Fredrik Petersson, hans hustru och tre barn, 1/4 mtl av Axel Martin Olsson, hans hustru och tre barn. På hemmanet bodde undantagsänkan Anna Kristina Petersdotter, undantagsmannen Johannes Petersson med sin dotter, undantagsänkan Maria Jonsdotter med dotter Amanda Josefina, f. 1872, som 1893 emigrerade till USA.
De tre torpen har nu fått officiella namn: lägenheten Videmålen brukades av Johan August Johansson. Den låg på Axel Olssons ägor. Lägenheten Holmemålen på samma ägor brukades av Fredrik Kristiansson, medan lägenheten Ljungdal brukades av Frans Ludvig Karlsson, f. 1860, som flyttade hit 1895 från Kristvalla. Han var gift med Matilda Sofia Palmqvist, f. 1864 och hade 2 barn. På ägorna fanns vidare 4 husägare: Olaus Svensson, Aron Gustaf Jonsson, tillika snickare. Hade 6 barn. Johan Peter Jonsson hade en dotter och hennes barn. Carl Olof Gustafsson, gift 1891, hade 2 barn. Skräddaren Alexander Johansson var skriven i Ingemundsmåla men bodde i Ekaryd med hustru och 4 barn. Slutligen bodde på ägorna utfattiga änkan Kristina Jonsdotter med 4 barn. En son fick 1893 äktenskapsattest till Kristiania i Norge.
Till sist en sammanfattning om emigrationen från Ingemundsmåla. Den stora utvandringsperioden var 1880-talet och har redan behandlats. Utöver de redan nämnda emigranterna utvandrade endast tre personer till USA under tiden fram till första världskriget. År 1897 emigrerade snickaren Per Adolf Sjölander, f. 1864 till Norge. 1905 utvandrade drängen Frans Emil Edvard Johansson, f. 1881 och son till Johan Johansson och Anna Kristina Gustafsdotter. Han for till USA liksom arbetaren Karl Knut Einar Jonsson, f. 1890 och son till husägaren Aron Gustaf Jonsson och Ida Petersson. Totala antalet emigranter från Ingemundsmåla under åren 1868-1914 är 29 till USA och 2 personer till Norge.

Storskifte skedde i Ingemundsmåla åren 1798-1801.

Idehult

http://kartor.eniro.se/m/aMnWa

Lästips: Lena Abrahamsson: Helena Carlsdotter 1839-1919 i Hembygdskrönikan 2020 s 56.

Lena Abrahamsson: Gårdarna i Idehult i Hembygdskrönikan 2020 s 61.

Lilla Ebbehult

http://kartor.eniro.se/m/aYHaq

Lilla Ebbehult har helt stått i skuggan av grannhemmanet Stora Ebbehult. Förleden Ebbe i namnet antyder senmedeltida ursprung, då tyska namn vinner insteg i Sverige. Ebbe torde vara en kortform av Eberhard, som är ett tyskt namn. I vilket fall som helst fanns Lilla Ebbehult 1533, då Gustav Vasa utkrävde en extraskatt, en gärd, för att få pengar till rustningar med anledning av inbördeskriget i Danmark, d.s.k. grevefejden. Mer om Ebbehult finns att läsa i Folke Petterssons dokumentation Ebbehult

Janne

Lästips: Bern Olsson: Lilla Ebbehult och Skruvemåla i Hembygdskrönikan 2001 s 80.

Agebo

http://kartor.eniro.se/m/0Xzzj

Lästips: Elin Fredriksson m fl: Agebo by i Hembygdskrönikan 2003 s 104.

Elin Fredriksson m fl: Agebo by i Hembygdskrönikan 2004 s 69.

Så här skriver Folke Pettersson:

Om Agebogårdarna redan under 1100-talet kommit i Linköpingsbiskopens ägo undandrar sig vår kunskap. Slutändelsen -boda tyder på, att bebyggelsen tillhör den tidiga medeltiden, då bodar av något slag anlagts vid sjöarna. Kanske var det fiske-bodar, kanske fäbodar. Förleden betecknar en sank äng, om ofta står under vatten. Kanske förvärvade Linköpingsbiskopen Agebogårdarna under 1200-talet som en utpost mot det angränsande lilla Växiöstiftet, som kommit till omkring år 1170. Agebos historia finns beskriven i boken ”Agebo by” som kom ut 2007.

I Madesjö sockens historia skildrade jag några gårdars historia i Madesjö, nämligen Ebbehult, Hagnebo, Göljemåla och Kvarneslätt. Skälet till att just dessa utvaldes var att de hade en intressant historia såsom Ebbehult och i viss mån Hagnebo eller att de som Göljemåla och Kvarneslätt var föregångare till Nybro. Det var omöjligt att inom Madesjöbokens ram gå igenom alla gårdarna inom socknen. Då skulle den blivit dubbelt så tjock! Men jag tänkte att dessa gårdars historia kanske skulle inspirera någon annan att forska i ämnet. Så tycks ej ha blivit fallet. I varje fall har ej någon skildring publicerats. Jag har därför tagit upp ämnet byar och gårdar i Madesjö för att ge ett bidrag till bebyggelsens historia i socknen. Källmaterialet är ganska rikt från 1500-talet och framåt. Då ger Gustav Vasas ekonomiska politik upphov till fogderäkenskaper, tiondelängder, jordeböcker, mantalslängder etc, från vilka källor man kan följa bebyggelse- och befolkningsutvecklingen fram till nutiden. Värre är det beträffande det medeltida källmaterialet. Madesjö var glest bebyggt, där fanns inga frälsegods, som kunde säljas eller bytas bort. Därmed bortföll möjligheten av att det fanns köpe- och bytesbrev, vilket annars är det viktigaste medeltida urkundsmaterialet. Men det finns ett undantag, som nyligen kommit i dagen: ett dokument om Agebo. Denna by blir därmed den första i Madesjö som förekommer i en historisk urkund.

Vi befinner oss vid år 1337. Magnus Eriksson har nyss blivit myndig och övertagit regeringen. Den förnäma fru Birgitta Birgersdotter, som ännu icke blivit den heliga Birgitta, är borta från sin gård Ulvåsa och tjänstgör som hovmästarinna vid den unge konungens hov. Biskop i Linköping är Karl Båt. Han har just detta år råkat i en tillfällig penningknipa. Genom ett pergamentsbrev av d. 11 november detta år pantsätter han en stor del av biskopsbordet, dvs biskopsstolens fasta egendom, till sin släkting Håkan Karlsson (vapen: 7-uddig stjärna) på tre år för en årlig summa av 1400 mark, en väldig summa. I brevet uppräknas de pantsatta gårdarna och bland dem nämnes 2 gårdar i Agebo i Möre.

Brevet ger anledning till intressanta slutsatser. Först och främst faller det i ögonen att Madesjö ej nämnes. Det står Agebo i Möre, inte Agebo i Madesjö. Förklaringen är den, att Madesjö ej existerade som socken vid denna tid. Tydligen fanns de fyra bygder, som senare kallades fjärdingar, i Madesjö socken, men de hade vid denna tid ännu ej bildat någon kyrklig enhet, en socken.

Vidare förefaller det högst märkligt, att den avlägsna biskopsstolen i Linköping skulle ha förvärvat gårdar uppe i skogsbygden i Madesjö. Det får emellertid sin förklaring i andra kända fakta. Redan 150 år tidigare, omkring 1180, under konung Knut Erikssons tid, hade Linköpingsbiskopen gårdar i Möre. De hade sannolikt förvärvats vid mitten av 1100-talet, då biskopen utsträckte Linköpingsstiftets område till att omfatta allt land ner till Brömsebro. De förvärvade gårdarna tjänade som stödjepunkter för biskopens maktanspråk här nere och som hinder för eventuella anspråk från ärkebiskoparna i Lund, som ju lagt under sig Blekinge.

Vi får således räkna med att två bönder i Agebo betalat årlig avrad eller arrende till biskopens fogde. I gengäld var dessa bönder befriade från de skatter till Kronan, som vilade på jorden. Kyrkans egendom var sedan år 1280 befriad från skatt, den åtnjöt frälse. Men säkert fanns redan nu fler bönder i Agebo. De var i så fall kronobönder, dvs arrendatorer av kronojord. Mycket talar för, att det redan nu fanns två krono-hemman jämte de två biskopshemmanen. I så fall svarar de två kronohemmanen mot Mellan-Agebo och södra Agebo, medan biskopshemmanen svarar mot västra Agebo och Stora Agebo. Dessa förhållanden kvarstod under hela medeltiden.

En närmare bestämning av vilka gårdar i Möre, som tillhörde Linköpingsbiskopen möjliggöres av ett annat medeltida dokument. Omkring år 1515 lät den bekante biskopen Hans Brask göra upp en förteckning över biskopsbordets tillgångar. Denna förteckning byggde på äldre dokument, testamenten, gåvobrev, bytesbrev etc. Enligt denna förteckning ägde biskopsbordet 16 gårdar i Ljungby, 8 i Ölvingstorp, 1 i Rinkaby, 3 i Binga, 1 i Husaby i Hossmo, 1 i Ingelstorp, 5 i Ryssby och icke mindre än 24 gårdar i ”Cumblamada bygd och Madesjö”. Kumlamad var det gamla namnet på det nutida S:t Sigfrid. Där tillhörde bl.a. Brorsryd, Källebäck och Kyrkeryd biskopsbordet. Formuleringen ”Kumlamada bygd och Madesjö” antyder att åtminstone söderbygden i det blivande Madesjö varit ett slags utmark till Kumlamad och haft sin kyrkliga medelpunkt i det åt S:t Olof helgade medeltida kapellet i Kumlamad. Ännu så sent som år 1542 heter det i ett register över biskopsbordet: ”Ljungby socken: Kumblamadha bygd: Ageboda.” Agebo räknades ännu som en del av Kumlamad, fast denna efter 1515 förenats med Ljungby. Vilka sammanhang som ligger bakom den stora anhopningen av biskopsgods i Kumlamad, undandrager sig vår kunskap. Gissningsvis kan man tänka sig denna anhopning som ett skydd mot det närgränsande Växiöstiftets eventuella anspråk.

Så kom reformationen, som i början var en helt och hållet ekonomisk fråga. Enligt den bekanta Västerås’ recess 1527 skulle ”kyrkans överflödiga egendom” indragas till Kronan. Under de följande åren genomfördes detta beslut: de gårdar, som tillhört biskopsborden i de olika stiften, överfördes i statens ägo. Så blev även fallet med de två hemmanen i Agebo. Men de redovisades i fogderäkenskaperna som ”biskops-hemman”. I de äldsta fogderäkenskaperna, som är från 1533, upptages fyra bönder i ”Angbodum”. Dessa fyra första till namnen kända Agebobor hette Peder, som i skatt skulle betala 2 mark penningar, Erik Månsson, Erik Andersson och Olof Dubbra, som det ålåg att betala 1,5 mark penningar. Det var de två sistnämnda, som brukade de forna biskopshemmanen.

Brukarna på Kronans hemman växlade ofta. De var ju endast arrendatorer och om de ej förmådde betala den på hemmanet vilande skatten eller snarare avraden, måste de lämna hemmanet. Från 1539 skärptes konungens ekonomiska politik: skatterna ökades och samtidigt försvårades den traditionella oxexporten till hamnarna i Blekinge. Följden blev missnöje och detta var en av huvudanledningarna till Dackefejden, som ju började i juni 1542 med att Dacke slog ihjäl fogden i Voxtorp. Uppgifterna om anhängare till Dacke från Madesjö är sparsamma men det är inget tvivel om att de flesta sympatiserade med honom. Vi vet att år 1544 ”Sven i Auebodum” måste böta 1 stut till Kronan ”för han slog en knecht ihiäl”. Denne bonde hette Sven Nilsson. Enligt 1545 års räkenskaper bötade Nils Dubbra i Agebo en oxe, ”för han rövade på Öland”, dvs han hade deltagit i Dackes tåg till Öland vid nyårs-tiden 1543. Ännu en Agebobonde ”Gudmund Nilsson i Affuabodum” dömdes till att böta en oxe, utan att den direkta anledningen anges, men han var säkert också han en Dackeanhängare.

Vid denna tid, dvs på 1540-talet, bestod Agebo fortfarande av 4 hemman, två ur-sprungliga kronohemman och två f.d. biskopshemman. Om de två sistnämnda upplyser det ovan omtalade registret: ”Ageboda: en gård: åkerjord 1 spannland, engsbol 9 lass. Ibidem: en gård: åkerjord 6 spannland, engsbol 6 lass. Spannland anger en åkerareal, för vilken utsädet var en spann, dvs 78 liter. Några år efter det att dyningarna efter Dackefejden lagt sig, år 1551, fanns det 5 gårdar i Agebo: tre kronohemman och de två biskopshemmanen, vilka nu kallas konungens landbohemman, dvs de ingick i Gustav Vasas ”arv och eget”, hans privata godskomplex. Här har vi ett exempel på den nyodlingsverksamhet som i så stor utsträckning präglade Gustav Vasas regeringstid. Dessa nybyggare gynnades genom flera års skattebefrielse och sedan en låg skatt. Nybyggaren i Agebo hette Sven Håkansson. Han betalade endast 2 fyrkar i skatt. Som jämförelse kan nämnas, att de övriga brukarna i Agebo betalade 5 fyrkar, 1 skäppa korn, 2 lispund (ungefär15 kg) smör, en packe näver varje år och dessutom var skyldiga att prestera 3 dagsverken åt Kronan.

Nyodlingsförsöket uppgavs efter några år. År 1561 fanns åter endast 4 hemman i Agebo. Det skulle dröja ungefär 70 år, innan ett nytt försök gjordes.

Gustav Vasa hade under fejden fått stor respekt för Möreböndernas krigsduglighet och användbarhet som soldater i motsats till de odugliga värvade tyska legoknektarna. Han började efter fejden bygga upp en nationell krigsmakt. Till denna värvade han bönder, som fick sig tilldelade kronohemman att bruka och var befriade från skatt, när de var i tjänst. I en förteckning från 1553 förekommer 3 bönder från Agebo som knektar. I Hermods i Ebbehult knektrote fanns Jon Skilpa i Ageboda, som tilldelades 2 alnar grönt ”brabantz”, ett slags kläde. I en annan rote förekommer Sven Håkansson och Måns Skilpa i Ageboda.

Från 1560-talet förekommer uppgifter om skördens storlek. Från denna tid finns s.k. tiondelängder, vari Kronans andel av sädestionden från varje hemman är angiven. Av hela skörden avsattes 10 %, varav prästen skulle ha 1/3 och Kronan 2/3, den s.k. kronotionden. Kronotionden av råg utgjorde 1565 14,25 skäppor i Agebo, varav följer att hela tionden utgjorde omkring 21,4 skäppor och hela rågskörden i Agebo således 214 skäppor. Skäppan var vid denna tid ett mått som endast användes i Väster-götland, Småland och på Öland och även där hade varierande storlek. Medan Ölandsskäppan innehöll cirka 18 liter, innehöll Kalmarskäppan omkring 20 liter. Det gick 6 skäppor på tunnan. Rågskörden i Agebo 1565 var därför 35,6 tunnor. Korn-skörden uppgick till cirka 26 tunnor. Råg och korn var de enda sädesslag som förekom. Varken vete eller havre odlades vid denna tid i Madesjö.

Under större delen av 1560-talet rasade d.s.k nordiska sjuårskriget. Madesjö låg för avsides från krigsskådeplatsen för att direkt drabbas av de fruktansvärda härjningar, som kustsocknarna i Möre råkade ut för 1565, men de sekundära verkningarna var nog så betydande. Ett krono- och ett biskopshemman i Agebo är 1571 upptagna på listan över ödeshemman, dvs de förmådde ej prestera skatten.

Samma år, 1571, skedde den första deklarationen och taxeringen i Sveriges historia, den första s.k. Älvsborgs lösen. Denna skatt uttogs med 10 % av allt lösöre i ”guld, silver, penningar, koppar, tenn och boskap”. De fyra bönderna i Agebo deklarerade följande tillgångar:

Nils i Ageboda: ½ lispund koppar (ungefär 3½ kg), 2 oxar, 2 kor, 2 tvååriga ungnöt, 3 får, 2 svin och en häst, Härför fick han betala 9 mark i skatt.

Håkan Jonsson ägde 35 mark i penningar, 5 marker koppar (omkring2 kg), 1 oxe, 2 kor, 2 treåriga och 3 ettåriga ungnöt, 2 svin och 1 häst. Hans skatt blev 9 mark 2 öre.

De två brukarna av biskopshemmanen är upptagna för sig.

Per Jonsson ägde ett lispund (cirka7 kg) koppar, 2 oxar, 4 kor, 4 treåriga och 2 tvååriga ungnöt, 5 får, 3 svin och en häst. Skatten blev 11 mark 6 öre.

Erik Thorsson slutligen ägde 2 oxar, 3 kor, 3 treårsungnöt, 2 svin och en häst. Hans skatt blev 8 mark 6 öre.

Av allt att döma var bönderna i Agebo ganska välbärgade efter den tidens mått.

Av fogdarnas räkenskaper känner man alla de bönder som i fortsättningen brukade hemmanen i Agebo. De växlade ofta och utrymmet tillåter ej att de räknas upp här. Något nytt hemman tillkom ej förrän på 1620-talet, utan Agebo bestod hela tiden till dess av fyra gårdar. År 1601 uttogs en extra skatt på innehavet av djur och utsäde. De fyra bönderna i Agebo redovisade följande tillgångar, vilka kan jämföras med ovan anförda siffror från 1571.

Håkan Svensson: 1 häst, 1 par oxar, 3 kor, 4 tunnor utsäde.

Mons hade ett sto, 1 par oxar, 3 kor och 4 tunnor utsäde.

Anders hade 1 häst, 1 sto, 1 par oxar, 4 kor, 4 tunnor utsäde.

Håkan Hindricksson hade 1 häst, 1 sto, 1 par oxar, 4 kor och 4 tunnor utsäde.

Som synes hade Agebobönderna det knappast bättre 1601 än trettio år tidigare.

I själva verket hade de det sämre! En stor inflation rådde under början av 1600-talet.

Kalmarkriget medförde för Agebo samma följder som vanligen följde efter krig: oförmåga att leverera skatt. Återhämtningen dröjde flera årtionden. En framstående bonde i Agebo under dessa årtionden var Håkan Hindrickssons son Per Håkansson. Han var några år knekt i Sven Håkanssons fänika och övertog faderns gård omkring 1621. Han blev nämndeman 1634 och kvarstod som sådan till början av 1650-talet. Han avgick ur nämnden sedan han vägrat taga ställning i en tvist mellan grannarna Erik Trulsson och Josef Gudmundsson vid hösttinget 1650. Han var även medlem av sexmannanämnden i Madesjö. En son, Lars Persson, var kyrkvärd i Madesjö mellan åren 1666 och 1672. Per Håkansson bodde på den gård, som nu började kallas Stora Agebo, n:r 4.

Från 1620-talet börjar nyodlingsverksamheten. År 1630 fanns det 6 bönder i Agebo men 1641 endast 5. Man får dock antaga, att det i verkligheten fanns 6, fast en icke medtagits i mantalslängden. Från 1640-talet börjar även benämningarna Mellan-Agebo, Södra Agebo, Västra Agebo och Stora Agebo förekomma.

Under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet sker viktiga förändringar med den svenska jorden. År 1701 fick kronobönderna rätt att inlösa sina hemman. De blev i fortsättningen kronoskattebönder och verkligen ägare till sina hemman. Redan 1706 friköptes en gård i Mellan-Agebo för 20 dlr smt. Bönderna kunde härefter sälja sina hemman till vem de ville. Man kan faktiskt i domböckerna spåra en tendens härtill i Agebo. Flera gårdar bytte ägare under de följande årtiondena av 1700-talet.

I regel stannade dock gårdarna inom familjerna, men på grund av den nu begynnande folkökningen delades de mellan sönerna. Denna s.k. hemmansklyvning skulle fortsätta ända tills emigrationen satte in omkring 1870. Redan 1717 märktes den begynnande hemmansklyvningen. I Agebo fanns då åtta bönder mantalsskrivna på de fyra hemmanen. År 1748, eller omkring trettio år senare hade antalet ökats till 16 bönder. Därjämte fanns det åtta båtsmän och flera inhyses. Men denna utveckling hade endast börjat! Vi går fram hundra år och studerar förhållandena i Agebo på 1860-talet. Då var antalet hemmansägare enligt mantalslängden 38, varav i Västra Agebo 18, Södra Agebo 5, Mellan-Agebo 6 och Stora Agebo 9. Dessa hemman var små. I Mellan-Agebo fanns två hemman på 3/128 mtl, två på 3/64 mtl, ett på 3/32 mtl och ett på 1/16 mtl. De övriga gårdarna var av samma storleksordning. Antalet männniskor i Agebo på 1860-talet var nära 300 personer! Det vimlade av människor!

Emigrationen blev räddningen under den hotande överbefolkningen. Under perioden 1868-1914 utvandrade 104 personer från Agebo. De flesta for till USA. Det i särklass största antalet emigranter kom från Stora Agebo, nämligen 57, eller lika många som från hela det övriga Agebo tillsammans.

En annan betydande händelse var det stora utdikningsföretaget omkring Hagbyåns sjösystem. Tanken dök upp under 1880-talet och ledde till att efter skedd syn ett förslag upprättades 1886, som i början av 1887 tillstyrktes av Madesjö kommunalstämma. Förslaget ändrades senare genom häradsrättens utslag och den för ändamålet bildade föreningen ersattes 1891 med en ny. Den viktigaste ändringen gällde djupet av den avloppskanal, som från Toresbo skulle gå genom Hökasjön, Agebosjön och Krokstorpssjön. Kanalens djup minskades, varigenom kostnaden kunde nedbringas till omkring 40000 kr. Först 1898 kunde företaget verkställas, och sammanträde hölls d. 23 nov. i Agebo skolhus med delägarna i den av företaget berörda marken. Från Agebo deltog 226 intressenter.

Av minst lika stor betydelse var genomförandet av laga skifte. Förordningen härom utkom 1827, och laga skifte genomfördes under årtiondena kring 1800-talets mitt. Betydelsen för jordbruket av denna reform kan ej överskattas. Härigenom möjlig-gjordes den stora förbättringen av jordbruket, som karakteriserade det utgående 1800-talet och avsevärt ökade jordens avkastning.

Trots att Agebo var en av de största byarna i Madesjö har dess bidrag till socknens styrelse varit anmärkningsvärt begränsat. Orsaken torde framför allt ha varit av- ståndet. Agebo låg ganska långt från socknens centrum vid kyrkan. Några Agebobor förekommer dock i urkunderna. Per Ingesson i St. Agebo blev medlem av sexmanna-nämnden år 1737 och efterträddes 1742 av Per Nilsson i Västra Agebo i samma gård. Nils Svensson i St. Agebo innehade samma befattning åren 1758-1766 och Peter Nilsson under åren fram till 1792. Jonas Danielsson i Södra Agebo var sexman mellan 1796 och 1800. Han efterträddes av Sven Andersson i Västra Agebo, som stannade till 1804, då Peter Petersson i St. Agebo trädde till. Det var vid denna tid ej längre så attraktivt att vara sexman, då dessas huvuduppgift alltmera blivit att fungera som fattigvårdsnämnd. Därför stannade en sexman sällan längre än de obligatoriska fyra åren på sin post. Omkring år 1812 representerade Jonas Pettersson i Agebo Madesjö församling i häradsrätten i Vassmolösa: han var alltså nämndeman för södra sockendelen. Vid samma tid bodde i Södra Agebo kommissarien, orgelbyggaren m.m. J.G. Åberg, som blev känd genom sin medverkan vid återskaffandet av det kyrksilver, som natten mellan d. 29 och d. 30 oktober 1818 stulits från Madesjö kyrka. Sockenstämman i Madesjö d. 14 okt. beslöt visa Åberg sin erkänsla för hans insats att återvinna silvret. Åberg uttalade emellertid öppet inför häradsrätten att han ej ville mottaga någon belöning av ”Madesjö församlings otacksamma invånare”! Han var tydligen ”stött i kanten”! Åberg hade då flyttat från Agebo. Han var en betydande person vid häradsrätten och förekommer ofta i domstolsprotokollen.

Vi har sökt följa en bys historia från 1300-talet till 1800-talet, en tidsperiod av ett halvt årtusende. På samma sätt kan man följa andra byar och gårdar genom århundradena. Kunskapen om hembygdens historia bidrager till att befästa kärleken till hembygden, en känsla som aldrig kan bli för stark. Den bär vittne om att vi trots allt ändå är ett kulturfolk.