Syföreningen startades 1909 av komminister Mats Ebbe Björkman. Det har funnits 3 föreningar i olika delar av socknen, sen 1970-talet en enda förening. Symöten hålls en gång i månaden. Missionsauktion en gång per år. Fram till pastoratsregleringen 1963, då församlingen förlorade ”egen” präst, skötte prästen alla uppdrag i syföreningen. År 1963 tog lärarinnan Frida Johansson över kassaförvaltningen. Första valda ordförande, 1979 Constance Ohlsson, Gårdsryd, samt första sekreterare Maja Stenberg, Brändebo. Stadgar för föreningen upprättades 1983. Under alla år har medel delats ut till Sv. Kyrkans Mission och Lutherhjälpen, som numera slagits samman till Sv. kyrkans internationella arbete, samt Sv. Kyrkan i utlandet m.fl. gåvor skänks också till S:t Sigfrids kyrka och församlingshem, samt RIA i Nybro.
Författare: Mats Johansson
S:t Sigfrids kyrka
Sankt Sigfrid kyrka.
Kumlamad kyrka.
Enligt legenden anlade den Helige Sigfrid ett litet träkapell och en begravningsplats vid Kumlamad på 1000-talet. Det har byggts om minst 2 gånger. I början av 1700-talet var det i så dåligt skick att man fick gå in på egen risk, på grund av rasrisken. Det togs upp rikskollekt för att bygga om det, ombyggnaden stod klar 1734. I slutet av 1800-talet blev det för litet. År 1888 stod en ny större stenkyrka färdig. Den byggdes på höjden väster om kyrkogården, för att synas bättre. Ritningarna gjordes av professor J. A. Haverman. Kyrkan byggdes av huggen sten från trakten. Byggkostnaden var 25 000 kronor plus inredning. Dessutom uttaxerades flera tusen dagsverken. Detta var en stor börda för de väl 1000 sockenborna. Kyrkan, som från början rymde cirka 700 personer, har i omgångar minskats för att nu rymma väl 250.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sankt_Sigfrids_kyrka,_Sm%C3%A5land
S:t Sigfrids hembygdsförening
S:t Sigfrids hembygdsförening bildades 1976. Vid denna tid uppgick S:t Sigfrids med flera socknars brandstolsbolag i Länsförsäkringar. Vid upphörandet av bolaget erhölls en penningsumma, som blev en grund för föreningen. Föreningens förste ordförande var Hilding Nilsson. Något år efter bildandet arrenderades fallfärdiga uthus till en avstyckad gård i Bosgård på 50 år. Husen renoverades under hand. Vid ägarbyte 1995 skänktes hus och mark av säljarna Sonja och Elisabet Franzen och en egen fastighet bildades. Föreningen hade i början av 2000-talet cirka 900 föremål i samlingarna, huvudsakligen från jordbruket. År 2010 erhöll föreningen en gammal smedja i Kyrkeryd, med tillhörande inventarier, som gåva av familjen Olofsson. Ett sågverk med fungerande tändkulemotor i Gårdsryd vårdas även av föreningen.
S:t Sigfrids byahus
Byahuset byggdes i början av 1900-talet av nykterhetsrörelsen N T O (logen Nr 1414 ”S:t Sigfrids framtid”). År 1920 köpte församlingen fastigheten för 650 kr till församlingshem. Samma år flyttades de lägre klasserna från Kyrkerydsskolan hit, på grund av att barnantalet ökat. Från 1948 hölls kommunalstämman här. År 1970 försåldes fastigheten till S:t Sigfrids Idrottsförening för 8000:- kr., det bildades en bordtennissektion som verkade till slutet av 1900-talet. Då bildades en andelsförening som med mycket ideellt arbete renoverade fastigheten grundligt, (invigdes den 20 okt. 2007) drivs nu som bygdegårds- förening med barn och idrottsverksamhet. Här finns även en uteskridskobana.
S:t Sigfrids socken
S:t Sigfrids socken är beläget i sydöstra delen av Nybro kommun. Bygden befolkades tidigt. Flera stenyxor har hittats. I Gårdsryd har funnits en domarring (förstörd när kommunen grävde vattenledning) i där finns även väl bevarade rösen från järnåldern, minst 1500 år gamla. Enligt legenden anlade den Helige Sigfrid vid Kumlamad ett litet träkapell och en begravningsplats på 1000-talet. År 1178 ägde biskopen i Linköping 24 gårdar runt kapellet. Byarna är namngivna och har samma namn i dag. Några byar ligger i Madesjö vilket kan tyda på att Kumlamad i ett tidigt skede omfattade även Madesjö. Kapellet var ett kapellag under Ljungby socken. År 1548 plundrade Gustav Vasa kapellet på allt som hade något värde, han menade att kapellet ej behövdes, då det nu fanns en kyrka i Madesjö. Kapellet kom nu att stå öde i många år och förföll svårt, dock användes begravningsplatsen. I mitten av 1800-talet hade befolkningen ökat, och man ville bilda egen socken med egen präst. Detta skedde 1856 och socknen fick då namnet S:t Sigfrid. Socknen hade egen präst till och med 1961. År 1977 flyttades S till Nybro pastorat efter att tidigare tillhört Ljungby, och 1990 ingicks ekonomisk samfällighet med Nybro. Från 2006 har socknen gått samman helt med Nybro och bildat Nybro-S:t Sigfrids församling.
Sankt Sigfrid, se Helige Sigfrid
Strömslund
Strömsholm pappersbruk
I slutet av 1700-talet anlades på Kvarnholmen handpappersbruket Strömsholm av bröderna Olof Peter och Christoffer Lembke. Det byggdes upp på torplägenheten Strömsholm under Flatehult, numera Domänverket. Fadern till bröderna Lembke arrenderade Strömsrum vid Grönskåra i Högsby kommun. Strömsholm pappersbruk gick i släkten Lembke till 1853 då N.P. Larsson övertog det. Bruket var igång till 1880-talet. Tillverkningen bestod av skriv- och karduspapper, uppgift från 1831, och sysselsatte 4 anställda. Runt 1850 tillverkades olifant (stora pappersark), sockerpapper och takpapp.Pappersbrukets grundlämning på 7×10 m finns kvar.På 1860-talet uppförde Frans Emil Björkman, ägare till Flatehults gård, en snickerifabrik med namnet Skoga Mekaniska Snickerifabrik. Grundaren byggde samtidigt Skoga Glasbruk. Vid snickerifabriken anställdes civilingenjören Karl Schmidt från Tyskland, verkmästare Samuel André från Göteborg samt ställmakare Petter Dahlström från Fagerhult. Färdiga dörrar tillverkades och exporterades till England, i prislistor poängterades att snickerierna ”tillverkas av s.k. Kalmarträ, kärningt, torrt och välarbetat”. Snickerifabriken lär ha haft Sveriges första hyvelkutter. Avfallet togs troligen tillvara för uppvärmning av glashyttan vid Skoga Glasbruk. Till snickerifabriken hörde en såg. Ytterligare industrier vid Strömsholm var en stampkvarn och ett pottaskebruk. F.E. Björkmans ekonomi var ansträngd och i början av 1880-talet övertogs fabriken av C.J. Hullgren, Pataholm, som drev industrin till 1897 då den brann ner.
Ovanstående text är hämtad från en skylt som är uppsatt av KRÅKSMÅLA HEMBYGDSFÖRENING.