Författare: Mats Johansson

Petersson, Folke (1907-1996)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Folke_Petersson

Folke Petersson föddes i Madesjö 1907. Han var son till instrumentmakaren Viktor Petersson och barnmoskan Lydia f. Johansson. Studentexamen tog han 1926 i Kalmar och därefter studerade han i Lund. Han blev teol. kand. 1930, fil.kand 1931, teol. lic. 1938 och avslutade sina studier med en teol. doktorsexamen 1941. Efter lärartjänst i Helsingborg, där han var lektor, kom han til Rostads lärar- seminarium i Kalmar 1954.Hans hustru var tandläkare Tora Torée. Han avled 1996 i Nybro. Folke Petersson var en skicklig och hängiven hembygds- och släktforskare. Särskilt Madesjö låg honom varmt om hjärtat. Han är huvudförfattare till Madesjö sockens historia, som utkom i början av 1960-talet. Under huvudsakligen 1970-talet bedrev han ett enormt forskningsarbete. Resultatet redovisades i en mängd artiklar i Nybro tidning under rubriken ”Gårdar i Madesjö”. Även byarna och gårdarna i Örsjö och Oskar har han forskat och skrivit om. Sammanlagt har det blivit ungefär 150 byar. För alla som intresserar sig för hembygds- och släktforskning i det här området är Folke Peterssons arbete av stort värde. I artiklarna finns allt om varje by redovisat, från första skattelängd till emigrationen. Dessutom finns berättelser om stora händelser i bygden. Folke Peterssons arbete besparar nutida forskare en hel del arbete. Texten ovan är hämtad från inledningen av Folke Peterssons dokumentation ”Byar och gårdar i Madesjö, Oskar och Örsjö” som finns att låna på Nybro Bibliotek.

Petersson publicerade: Olaus Svebilius intill ärkebiskopstiden : en biografisk studie (doktorsavhandling); Hälsingborgs läroverks historia / [Utg. av] Hälsingborgspojkarnas gille i Stockholm; Kyrkor i Torsås; Kalmarstiftet under 300 år.

Följande ordförklaringar innehåller ord som ofta förekommer i gamla texter i kyrkböcker och som man kan ha nytta av när man släktforskar:

ORDFÖRKLARINGAR

Avrad
Arrende eller årlig ränta att betala till Kronan för att få bruka ett kronohemman.

Avskedad
ex båtsman, kan närmast översättas med pensionerad.

Backstuga
Ursprungligen en stuga som ligger i en backe. I äldsta tider ibland delvis nedgrävd i en sluttning (jordkula) men vanligen en komplett stuga ovan mark. Backstugusittare (backstusittare): person som bor i en backstuga och försörjer sig på arbete hos jordägaren.

Brandstod
Enligt 1734 års lag har den som genom brand förlorar hus, boskap, säd och foder rätt att begära bidrag – brandstod – hos häradsrätten.

Båtsman
Förr i tiden indelt militär i örlogsflottan för tjänstgöring ombord och som för sitt uppehälle tilldelades ett båtsmanstorp.

Dackefejden
Dackefejden (1542-1545) betecknas som Sveriges största folkliga uppror genom alla tider och är uppkallad efter Nils Dacke, en bonde och upprorsledare från Torsås i södra Småland. Under 1500-talet växte böndernas missnöje med Gustav Vasas skattepålagor, vilket var den främsta anledningen till upproret.

Enskifte
Se under Storskifte.

Fjärding, fjärdingsman
Fjärding = fjärdedel. Betecknade förr en av de fyra delar, vari ett härad var delat. Benämningen fjärdingsman har sitt ursprung i häradets indelning i fjärdingslag, vart och ett med en fjärdingsman som biträde åt länsmannen.

Frihet, ”på frihet”
Ett hemman brukat ”på frihet” innebar frihet från att betala avraden under viss tid.

Fänika
Betyder liten fana. Betecknade under slutet av medeltiden och in på 1600-talet en avdelning fotfolk som följde en fana, sällan mer än 500 man. Ett antal fänikor förenades till ett regemente.

Förmedling (av hemman) Se under Mantal.

Gratialist
Person som efter avsked (pension) åtnjuter understöd ur en pensionskassa. (Gratia = nåd, ynnest).

Grevefejden
I februari 1534 ingick danska riksrådet ett förbund med Gustav Vasa i Sverige i avsikt att hindra Hansan att återinsätta Christian II på Danmarks tron. Under juli månad satte sig lübeckarna under överbefälhavaren greve Christoffer av Oldenburg i besittning av hela Skåneland och de danska öarna. Det är efter denne tyske greve detta krig har blivit känt som ”Grevefejden”.

Hemman
Hemman är en äldre benämning för en jordbruksfastighet som bokförts i Kronans jordeböcker med visst mantalsvärde. På 1500- och 1600-talen motsvarade ett hemman vanligen en bondgård av sådan storlek att brukaren kunde försörja sig och sin familj på avkastningen av jorden och erlägga den skatt som åvilade egendomen. Ett sådant hemman åsattes ett helt mantal. Begreppet säger inte direkt något om gårdens areal; ett helt mantal på god åkerjord omfattade mindre areal än ett på sämre jord. Se vidare under Mantal.

Husfattig, husarm
Betyder närmast fattighjon.

Husman, -kvinna
I södra Sverige benämning på hantverkare, daglönare.

Härad
Administrativt distrikt för bland annat rättskipning. Begreppet härad upphävdes i och med fögderiindelningen år 1946 och häradsrätternas avskaffande år 1971.

Ibidem
Förkortning: ibm. Står för ”i samma gård”, ”på samma plats”.

Inhyses
Inneboende person utan att behöva vara tjänstefolk eller närmare släkt med familjen. Ägde ingen jord, betraktades som underklass.

Kalmarkriget
(1611-1613). Danmark angrep Sverige 1611 under de svenska regenterna Karl IX (1599- 1611) och Gustav II Adolf (1611-1632). Dansk regent: Christian IV (1588-1648). Erövringar: Kalmar slott den 3 augusti 1611 samt Älvsborgs fästning den 24 maj 1612 Den 19 januari 1613 undertecknades den för Sverige hårda freden i Knäred. En miljon riksdaler skulle erläggas som skadestånd och Älvsborgs fästning lämnas som pant för skulden. Sverige kunde med stora uppoffringar betala den enorma skulden. Se Älvsborgs lösen.

Kleff tåt
En bunt bast eller lin (mycket varierad stavning i texterna).

Kyrktagning
En kyrklig ritual för att efter en barnafödsel återuppta kvinnan i församlingen. Kallas också kyrkogång.

Laga skifte
Se under Storskifte.

Länsman
Länsmannen hade tillsyn över allmän ordning och säkerhet (polisuppgifter). År 1917 upphörde länsmansorganisationen och ersattes av landsfiskal 1918-1964 med något större distrikt än länsman haft. Kronolänsman tillsattes av landshövdingen.

Lönskaläge
I äldre rättsspråk beteckning för könsumgänge mellan ogifta. Lägersmål: olovligt könsumgänge mellan man och kvinna (otukt).

Mantal
Hemmantal, mantal: kameral taxeringsenhet. Talet utgjorde ett mått på gårdens skattekraft och de skatter eller arrenden som gården skulle prestera. Ursprungligen var måtten 1, 1/2 eller 1/4. Hemmansklyvningar och nedskrivningar av mantalet (förmedling) ledde efterhand till förskjutningar i kvoterna (t ex 3/4, 1/8).

Medborgerligt förtroende
Rättigheter och förmåner som tillkom en oförvitlig medborgare såsom rösträtt, valbarhet och rätt att utöva en näringsgren. Förlust av medborgerligt förtroende utdömdes som bistraff vid frihetsstraff.

Nordiska sjuårskriget
1563 till 1570 pågick det Nordiska sjuårskriget mellan Sverige och Danmark. Danskarna erövrade Älvsborgs fästning och för att svenskarna skulle återfå den måste Sverige betala lösen på 150 000 daler. Lösensumman var oerhört stor och Johan III beordrade en särskild skatt för hela Sveriges befolkning. Fred slöts i Stettin 1570. Se Älvsborgs lösen.

Possessionat
Betecknar närmast begreppet godsägare.

Pupill
Liten flicka eller gosse, myndling.

Resolvera
Besluta i rätt, avkunna utslag.

Rumpeskatt
En av många skatter som drottning Margareta lade på bönderna i form av en avgift för varje enskilt kreatur. Skatten räknades efter djurens svansar och fick i folkmun öknamnet ”drottning Margaretas rumpeskatt”.

Saköre, saköreslängd
Äldre namn på böter, förteckning över böter som utdömts av domstol eller annan myndighet.

Sappör
Ingenjörssoldat som utförde befästnings- och skansbyggnadsarbete.

Sexman
Av sockenstämman vald tillsynsman för kyrkans och prästgårdens underhåll samt för övervakning av tukt och goda seder i församlingen.

Sic
Sic är latin och betyder så. Som det används i de aktuella texterna betyder det närmast ”ja, så står det faktiskt!”. Används vid citat för att markera en besynnerlighet eller en felstavning i citatet. Man markerar alltså med (sic) att underligheten finns redan i det citerade och inte är ens egen.

Skvaltkvarn
Namn på kvarn som drevs med vattenkraft. I modernare litteratur har man ersatt benämningen med vattenkvarn.

Storskifte, enskifte, laga skifte
Storskiftesreformen 1749 medförde en omskiftning av åker och äng till färre och större tegar, högst fyra skiften i åker och lika många i äng per gård. Enskifte benämns det skiftessystem för jord som började genomföras i Sverige i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Det innebar att man försökte sammanföra varje gårds jordegendomar till en enda enhet, ett enda skifte. Laga skifte är benämning på det skiftessystem för jord som infördes genom 1827 års skiftesstadga. Målsättningen med denna skiftesstadga var i viss mån densamma som hade varit gällande för enskiftesreformen, d v s man ville lägga samman jordägarnas ägor i så få skiften som möjligt.

Tionde
Skatteform som övertagits av kyrkan från Gamla Testamentet. Avkastning av jordbruk och boskapsskötsel. Utgick vanligen med 1/3 till sockenprästen och 2/3 till kyrkan.

Tolvmannaed
Om en person dragits inför tinget och anklagats för en förseelse kunde han slippa straff om tolv personer intygade att han var oskyldig.

Undantag, undantagsstuga
När det var tid för ett generationsskifte på en gård flyttade de gamla ut från mangården till en stuga på gårdens ägor till förmån för den tillträdande generationen – de tog undantag.

Uppenbar kyrkoplikt, uppenbar skrift
Avbön i kyrkan inför församlingen. Innebar att personer som begått brott och förseelser fick stå i kyrkan inför församlingen medan prästen läste ur bibeln om deras synd.

Urbota straff
I äldre lagspråk straff för brott som inte kan sonas med böter. Innebar alltså frihetsberövande (fängelse).

Vargskall
Vargskall (drev) skulle påbjudas då vargarnas härjningar bland boskapen, som vallades långt borta från gården, ansågs särskilt svåra. Torpare och bönder var tvungna att gå med i vargskallet där man bildade långa drevkedjor. Uteblev man från vargskall fick man böter. Bestämmelser för jakten utarbetades i särskild Skallordning.

Åbo, åbo(e)r
Betyder närmast jordägare.

Ålderman
Ordföranden i ett byalag.

Älvsborgs lösen
Älvsborgs lösen erlades första gången 1571 efter freden i Stettin 1570 och andra gången 1613 efter freden i Knäred. Lösensumman var båda gångerna oerhört stor och för att klara betalningen beordrades en särskild skatteutskrivning för hela Sveriges befolkning. Se Nordiska sjuårskriget och Kalmarkriget.

Öde, ödeshemman
Ett hemman som förklarades öde var oförmöget att betala den på hemmanet vilande avraden.

/Janne

Persmåla hage

Persmåla Hage stod färdig för invigning 1933. Det var Madesjö SLU-avdelning som beslutade att bygga festplatsen. Byggfirma var Köhlins. Persmåla Hage blev en välkänd festplats, där många ungdomar har varit och dansat. Det anordnades fester fram till början av 1960-talet.

Premiärfesten skulle bli midsommarhelgen 1933, med stora festligheter både midsommarafton och midsommardagen, med dans till Köliner-kapellet och körsång och amatörteater under midsommardagen. Inträde var 40 öre. Det blev en mycket olycklig start då det midsommaraftonen kom ca 100 mm regn över bygden. Man gav inte upp utan det anordnades många fester framledes. Midsommarfirandet var en stor festhelg, men det anordnades också stora höstfester och ibland var det andra föreningar som fick hyra Persmåla Hage och anordnade fester.

Det genomfördes en hel del olika arrangemang för att det skulle komma in pengar till föreningen, skjutning med luftgevär, tombola, konditoriförsäljning, inträde, dansbiljetter och servering av kaffe och kroppkakor. Man kunde köpa dansbiljetter 3 st för 25 öre.

1942 beslutade man att bygga om festplatsen, elektricitet drogs fram och kulörta lampor blev modernt. Många lokala band har spelat i Persmåla Hage t. ex. Köhlins, Willes, Bores, Bäckstrands och Blombergs. Några gånger engagerades berömda orkestrar, två av Sveriges största Hawaiorkestrar, Yngve Stoors och Kicki Stenfelts drog mycket publik vid sina besök. Thory Bernhards, Hälsingeflickorna och Gösta Westerlunds var orkestrar som drog stor publik. Publikrekordet slogs dock i slutet av 1940-talet när Calle Jularbo med orkester besökte Persmåla Hage. Det var över 2000 personer som dansade och lyssnade till det bejublade framträdandet.

Ett uppmärksammat inslag i midsommarfirandet 1957 utgjorde Madesjö SLU:s festtåg som midsommardagen utgick från torget i Nybro och avslutades i Persmåla Hage. Gatorna var kantade med många skådelystna när tåget satte sig i rörelse via Storgatan, Stora Trädgårdsgatan och Transtorpsvägen ut mot Persmåla Hage, där eftermiddagen ägnades åt trevlig familjefest. Förridare i tåget var Maritza Joelsson på Gehör och Berne Joelsson på Baron. I tåget ingick dessutom ett gammalt herrgårdsekipage och en handdriven brandspruta från 1800-talet. Man medförde även en egen ”eldsvåda”, som tog fart på Transtorpsvägen, varvid brandkåren gjorde en bejublad utryckning och släckte elden.

annons.gif

Texten kommer från Ruskemåla skola Intresseförenings webbplats efter godkännande.

Lästips: Lennart K Persson: På cykelavstånd från Nybro. Dansbanorna
Lunsagärdet och Persmåla hage i Hembygdskrönikan 2017 s 174.

Per Don

Legend eller verklighet? Stortjuven Per Don utförde tillsammans med sin undersköna kumpan Brita Dådig storstölder i våra trakter. Deras undangömda silverskatt ligger där fortfarande och väntar. Enligt berättelserna halshöggs de båda på galgbacken i Växjö i början av 1840-talet. Legend eller verklighet? Olle Madeland gjorde 1955 en film om Per Don som engagerade många i norra Madesjö. Den finns på DVD-kopior i Madesjö hembygdsförenings museum.

Lästips: Vill du skriva utförligare, så finns material att hämta i del 1 av ”Hänt och känt i Nybro”, en samling pärmar på biblioteket med klipp ur Nybros historia. Benny Holmberg, Per Don – en legendarisk gestalt från 1800-talets Madesjö (Vi smålänningar nr 80, april 1984)

Lästips: Werner Andersson: Stortjuven Per Don – en legendarisk gestalt från 1800-talets Madesjö i Hembygdskrönikan 2007 s 178.

Olle Madeland: Några reflektioner till berättelsen om Per Don i Hembygdskrönikan 2008 s 107.

Peter Sigfridsson, Per och Brita – 1800-talets stortjuvar (Barometern 1991) Werner Andersson, Stortjuven Per Don – en legendarisk gestalt från 1800-talets Madesjö Robin Hood på småländska med illustrationer av Kalmarkonstnären Helle Hellgren (Kalmar Läns Tidning 2002), Sven Slättengren Skrönan om Per Don och stölden på Flerohopps Järnbruk, 2006, Sven Slättengren Hildebrandska brev från 1853 : om stölden på Flerohopps jernbruk, u.å.

http://www.barometern.se/opinion/insandare/darfor-gar-det-inte-att-hitta-stortjuven-per-don(1868718).gm?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+bot-nyheter+%28BOT+Nyheter%29

Persson, Lennart K f. 1942

Lennart K Persson, född 1942, har varit verksam som professor i historia vid Göteborgs universitet. Han är bördig från Ljungbyholm och tillhörde Nybros första studentkull 1961. Han har sedan mitten av 1960-talet regelbundet besökt den skildrade bygden och är från mitten av 1970-talet fritidsboende i Lillaverke. Han har varit medlem i Alsjöholms IF under ca 30 år.

I boken Bygden och Idrotten, Alsjöholms IF 1955-2005 skildrar Lennart Alsjöholms IF under dess 50-åriga existens och idrottens betydelse för en liten ort som Alsjöholm.

Bygdens historia studeras i boken Oskars kyrka och församling, Historia och nutid som kom ut 2008. I skriften har tonvikten lagts på kyrkan, församlingen och församlingslivet – alltifrån 1600-talet fram till 2008. Området utgjorde ursprungligen vad som kallas Mortorps ”skogsbygd”. Under 1700-talets första hälft byggdes ett kapell, benämnt Mortorps capell, och under senare delen av samma århundrade börjar dokumenten tala om ”kapellförsamlingen”. År 1847 blev församlingen egen kyrkosocken med namnet Oscar, inspirerat av den dåvarande regenten, och fick egen präst. Den nuvarande kyrkan byggdes 1870 och invigdes 1872. Oskars församling tillhörde först Mortorps pastorat, ingick senare i Karslunda-Mortorps-Oskars pastorat och är från 1977 knuten till Madesjö kyrkliga samfällighet. Sedan 1969 utgör Oskars församling en del av Nybro kommun. Hembygdskrönika 2009 utgiven av Hembygdsföreningen i Madesjö, Örsjö och Kristvalla redovisar Lennart K Persson under rubriken Den offentliga dansen i sydöstra Småland under mellankrigstiden. Ambitionen har här varit att göra en regional studie av dansbanors uppkomst, storhetstid och nedläggning under den ungefärliga perioden 1920-1965.

Janne

Parismåla

https://www.eniro.se/kartor/s%C3%B6k/parism%C3%A5la%2C+nybro?c=56.753557,15.769307&t=geos&z=12.05

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

Hemmanet Parismåla i västra Madesjö tillhör de hemman, som togs upp under senare delen av 1500-talet. Det omtalas f.f.g. 1580 och då som kronotorp, dvs mindre än ½ hemman. Dess förste kände brukare hette Karl. Av 1591 års tionde-längd framgår, att Karl levererat 3 skäppor råg som tionde till Kronan, men däremot intet korn. Det tyder i alla fall på, att hemmanet tagits upp en ganska lång tid förut. Då det skattlagts 1580 eller något år tidigare måste det ha tagits upp på 1560-talet, eftersom det i allmänhet dröjde åtminstone tio år efter upptagandet till skattlägg-ningen. Om Karl var den förste brukaren vet vi inte. Karls fullständiga namn var Karl Månsson och han efterträddes av Måns, som säkerligen var en son och bör ha hetat Måns Karlsson. Han deklarerade 1601 sina tillgångar: 1 par oxar, 4 kor, 1 sto och 1 tunna utsäde. Det var inte så dåligt med tanke på, att hemmanet var så relativt nyligen upptaget.

Måns synes ha överlevat Kalmarkriget utan att bli uttagen som knekt eller få hemmanet gjort till underhållshemman för en knekt. När efter krigets slut Älfsborgs lösen skulle uttagas, taxerades Måns till 2 koppardaler. Måns var ensam brukare av Parismåla. I fogderäkenskaperna 1620 upptages han som brukare av ½ hemman. Det innebär, att Parismåla nu ej längre räknas som kronotorp utan ”befordrats”. Däremot saknas det i 1620 års mantalslängd över boskapspenningen. Anledningen är obekant. Det kan bero på att Måns för tillfället var knekt. De var från början befriade från boskapspenningen. I 1628 års mantalslängd är Måns däremot med. Han redovisade då åker till 3 tunnors utsäde och svedjeland till 2 skäppor, 10 (!) kor, 4 kvigor, 5 får, 3 ungsvin. Hans hemman hade utvecklats under hans vård! Icke minst märkligt är det stora antalet kor och kvigor. Det var ovanligt. Till dessa tecken på välstånd kommer, att Parismåla icke var ”öde” följande år, det svåra året 1629, då så många hemman i Madesjö icke förmådde leverera sin avrad till Kronan. Inte heller var Parismåla ”förmedlat” under de följande åren. Det behöll sin status som ½ hemman i 1633 års jordebok och mantalslängder. Enligt mantalslängden för boskapspenningen 1633 hade Måns 1½ tunna utsäde, 1 sto, 1 oxe, 1 stut, 6 kor, 3 kvigor, 2 svin och 2 ungsvin. Enligt den ordinarie mantalslängden samma år var 4 personer mantalsskrivna i Parismåla och Måns hade 8 tunnor råg och 8 tunnor korn. I 1635 års jordebok står angivet den årliga avraden för Parismåla: penningar -1 öre, smör-½ lispund, 1 ”kleff tååt”, 2 lass ved, 2 dagsverken och fodring för 3 årliga och 1 konungshäst.

Måns avled mellan 1635 och 1641. I mantalslängden för det senare året står ”änkan i Parismåla” för hemmanet. Hon hade en piga som hjälp. Hon deklarerade för 1 sto, 1 ungsto, 1 oxe, 1 stut, 6 kor, 4 kvigor, 4 får, 4 lamm, 2 ungsvin och 5 tunnor utsäde. Det verkar som om Parismåla fortfarande var ett bra hemman! Tre år senare eller 1644 brukades hemmanet av änkan och Sven tillsammans. Sven var säkerligen en son till Måns och bör ha hetat Sven Månsson. Han brukade ensam Parismåla under mycket lång tid. Sista gången han nämnes är i kvarnkommissionens protokoll 1697, då tillsammans med en Nils, sannolikt en son. Vi träffar då och då på Sven i kyrko-räkenskaperna. 1650 gav han 6 öre smt till kyrkans målning. 1665 gav Sven och hans hustru 2 mark och sonen Per Svensson lika mycket till kyrkan. Detta upp-repades 1676. I 1682 års jordebok uppges den årliga avraden för ½ mantal Parismåla till 3 dlr 4 öre 9 3/5 penningar. 1699 är Sven död och Parismåla är delat mellan Per S., tydligen sonen Per Svensson, och Nils, som också var son till Sven och som sedan en tid bodde i Parismåla. Han hade redan 1692 fått en son Joen. Enligt 1699 års jordebok var hemmanet anslaget till K. Amiralitetet i Karlskrona.

Parismåla var nu delat mellan Per och Nils Svenssöner. Vardera brukade ¼ mtl. Vid sommartinget 1703 anklagade Nils bonden Anders Jonsson i Sjöahult för att ha stulit tre fläsksidor för honom. Anders bedyrade sin oskuld, ”klagandes han att de vilja tvinga honom slijkt till att bekänna samt Måns i Sjöahult givit honom en örfil, Erik Pehrsson i Floahult kastade honom överända.” Tydligen hade de utövat ”tredje graden” på honom för att få honom att bekänna!! Domstolen ogillade deras metoder och dömde dem till 3 mark vardera i böter för sina förhörsmetoder! ”Men som Anders står i rykte, att han plägar småsnatta, termineras denna sak till nästa ting.” heter det i tingsrättens utslag. Jag vet inte om Nils i Parismåla fick tillbaka sina tre fläsksidor.

Nils’ hemmansdel skulle snart byta ägare. Vid tinget 1715 skedde nämligen 3:dje uppbud för Joen Månsson från Svalehult på ¼ nyköpta skattehemmanet Parismåla ”som han 1 juni 1714 köpt för 70 dlr smt av sin släkt.” Joen Månsson var alltså på något sätt befryndad med den släkt som under 1600-talet brukat Parismåla. I 1717 års mantalslängd brukas Parismåla av Joen Persson och Joen Månsson. Joen Persson var sannolikt son till Per Svensson och hade övertagit hemmansdelen från denne. Det var då Nils’ del, som Joen Månsson köpt.

I 1740 års vallängd till kyrkoherdevalet har Parismåla tre röstberättigade innehavare. Jon Persson brukade fortfarande ¼ mtl och Jon Månsson 1/8 mtl, medan de åter-stående 1/8 mtl ägdes av Anders Sunesson. Enligt husförhörslängden 1728-1740 hette Jon Perssons hustru Kierstin och Jon Månssons hustru Karin. Hemmanets båtsman hette Swen Hwijtlock, som var gift med Kerstin. På ägorna fanns också inhyses Ingerd och Brita m.fl.

Går vi fram några decennier och undersöker husförhörslängden för åren 1755-1788 är bilden förändrad. Första hemmansdelen brukas av Ingemund Andersson, som uppges vara född 1723 och möjligen kan vara son till Anders Sunesson. Hans hustru hette Karin Jonsdotter och var född 1712. De hade sex barn: Olof Ingemundsson, f. 1736 [frågetecken för faderns kontra sonens födelseår!] och gift, Kerstin, Peter, Jonas, Anders och Måns. En annan hemmansdel innehades av Sven Jonsson, som var född 1731 och gift med Maja Jonsdotter, född 1736. De fick följande barn: Jonas 1757, Cathrina 1760, Stina 1762, Elin 1765, Nils, u.å., Peter 1770 och Sven 1773. Jon Persson innehade under periodens förra del fortfarande sin hemmansdel. Han och hustrun Karin Jonsdotter fick tre barn: Daniel, Elin och Jonas, samtliga utan årtal.

Under periodens förra del, 1758, inträffade en ruskig händelse i Parismåla. Båts-mannen Nils Jonsson Bruhn blev ihjälslagen i Parismåla av en båtsman från Algutsboda, vid namn Köhl. I domboken för 1758 finns intaget ett intyg av stadsfält-skären i Kalmar, Pfeil, som besiktigat Bruhns döda kropp. Han konstaterade, att ”huvudet var mycket svullet och blodigt och hade många svåra blessyrer.” Dråparen kallades av Algutsboda socknemän ”en överdådig sälle”.

Det fanns under 1770-talet flera bönder i Parismåla. Enligt en notis i 1786 års dombok var följande bönder i Parismåla inkallade till tingsrätten i Vassmolösa i ett vägmål: Per Nilsson, Nils Svensson, Peter Jonsson, Peter Ingemundsson d.ä. och Peter Ingemundsson d.y. Det måste ha varit en tillfällig anhopning, ty enligt husför-hörslängden 1782-1801 upptages endast tre bönder i Parismåla. I stället för Ingemund Andersson har kommit Peter Ingemundsson kallad senior. Han var född 1739 och 1776 gift med Kerstin Ingemundsdotter, som var dotter till Ingemund Andersson. De fick tre barn: Johan 1779, Olof 1771 och Lena 1786. Kerstin Ingemundsdotter avled 1787.

I stället för Sven Jonsson hade nu kommit Peter Ingemundsson junior. Han var född 1752 och son till Ingemund Andersson och Karin Jonsdotter. Han var sedan 1778 gift med Cathrina Andersdotter, som var född 1756. De fick 4 barn: Johannes 1779, Maria 1781, Peter 1785 och Anders 1791.

Den tredje hemmansdelen innehades nu av Jon Ingemundsson, som var född 1733, vilket tyder på, att han kan ha varit broder till Peter Ingemundsson senior. Han var gift med Maria Olsdotter, f. 1744. De fick sonen Olof 1780 och dottern Elin, u.å. innan Jon Ingemundsson avled 1798. Båtsmannen för Parismåla hette nu Nils Danielsson Hwitlock, f. 1760. Sven Persson och Ingrid Nilsdotter bodde som inhyses på ägorna. Av deras barn var Peter gift i Ramsjö och Kierstin gift i Appleryd. Sven Persson avled 1801, Ingemund Andersson avled 1792. Hans hustru hade avlidit redan 1786. En inhyses Eric Månsson, som var född 1727, bodde på ägorna.

Vi går fram i tiden till omkring 1820. Det fanns nu fyra hemmansägare i Parismåla, vardera brukande 1/8 mtl. Peter Ericsson var född 1753 och gift med Maria Nils-dotter, f. 1777. Han var möjligen son till den Eric Månsson, som tidigare bodde som inhyses i Parismåla. Peter Ericsson och Maria Nilsdotter fick tre barn: Maria 1795, Jonas 1797 och Ingrid 1812. Nästa gård på 1/8 mtl innehades nu av Peter Håkansson, f. 1779, och hans hustru Maria Petersdotter, född 1781 och dotter till Peter Ingemundsson junior. De fick 1804 sonen Håkan och 1812 dottern Stina Cajsa. 1/8 mtl ägdes en tid av Peter Jonsson, f. 1780, och gift med Maria Petersdotter, f. s. år. De fick tre barn. Familjen flyttade 1816 till Stora Gangsmad. Gården övergick till Jonas Persson från Norra Ljusås, f. 1758, och hans hustru Ingeborg Ericsdotter, f. 1757. De fick två barn: Maria Elisabet 1795 och Caisa 1799. 1/8 mtl ägdes nu av Peter Petersson, f. 1785, och son till Peter Ingemundsson junior. Han var gift med Brita Stina Persdotter, som var född 1795. De hade två barn: Catharina Maria 1813, Johan Peter 1820. Båtsman för Parismåla var 1820 Håkan Wittlock, f. 1792. På ägorna bodde dessutom inhysesänkan Cajsa Andersdotter, f. 1757 och änka efter Peter Ingemundsson junior, samt en sjöman Carl Peter Lundberg, som var född 1790.

Under 1820-1840-talen brukade Peter Petersson och hans hustru Brita Stina Pers-dotter fortfarande 1/8 mtl. De fick ytterligare två barn: Peter August 1824 och Carolina 1829. Peter Håkansson och Maria Petersdotter tog undantag av sonen Håkan Petersson, f. 1804 och gift med Christina Jonsdotter, f. 1814. De fick 1836 sonen Jonas Peter, 1838 dottern Stina Cajsa och 1841 dottern Johanna Maria. Peter Jonsson avled 1837 som undantagsman och efterlämnade änkan Maria Petersdotter och fyra barn: Gustaf 1826, Ingrid Stina 1828, Gustava 1830 och Fredrika 1834. Änkan tog undantag av Sven Johansson, f. 1810, och Lena Cajsa Johansdotter, född 1817 i Älghult. De vigdes 1837 och fick tre barn, innan de 1841 flyttade till Gränö som torpare. 1/8 mtl brukades av änkan Maja Lisa Jonsdotter, född 1792 och änka sedan 1835. I hemmet fanns tre barn: Cajsa Lena, som var född 1827, Wendla Sophia, född 1831, och Stina Cajsa, född 1834. Gården övergick till dottern Cajsa Lena och hennes man Nils Olofsson, f. 1820, men övertogs efter några år av Olof Johansson, f. 1799, och hans hustru Maria Svensdotter, född 1795 i Brånahult. De fick fem barn, av vilka två avled i barndomen. Kvar blev Christina, född 1824, Gustaf 1831 och Johan 1838.

På 1850-talet brukade Peter Petersson och Håkan Petersson fortfarande var sin gård. Håkan Peterssons barnskara växte 1843 med dottern Anna Lovisa, 1845 med dottern Helena Sophia och 1848 med Gustafva. Olof Johansson med tillnamnet Isberg var född 1799 i Getahult. Han tog 1846 undantag av dottern Christina och hennes man Gustaf Jonsson, som var från Wirrmo och född 1818. Olof Johansson flyttade 1851 till Arby. Nils Olsson och Cajsa Lena Jonsdotter brukade fortfarande 1/8 mtl. De fick 1847 sonen Carl Johan och 1851 sonen August. På hemmanets ägor bodde Peter Håkansson och hans hustru kvar som undantagsfolk liksom Maria Petersdotter, änka efter Peter Johansson. Båtsman var nr 255 Peter Magnus Hwit, född i Göttorp 1822.

Peter Petersson och Brita Stina Petersdotter tog ett stycke in på 1850-talet undantag av sonen Johan Peter Petersson, som 1843 gifte sig med Wendla Sophia Jonsdotter, född 1831 i Parismåla. De fick under 1850-talet 4 barn: Mathilda Christina 1854, Peter 1855, Clara Karolina 1857 och Carl August 1859. Håkan Petersson avled 1858 och änkan tog undantag från mågen Johan Svensson, som var född i Algutsboda 1836 och 1859 gifte sig med dottern Stina Cajsa Håkansdotter, som var född 1838. De fick 1860 sonen Pehr Olof. Gustaf Jonsson och Christina Olofsdotter brukade sina 1/8 mtl hela 1850-talet. De fick på 1850-talet två döttrar: Mathilda 1855 och Clara 1857. 1/8 mtl brukades av Nils Olsson, som var född i Östra Resebo 1820, och hans hustru Cajsa Lena Jonsdotter. De fick fyra barn: Carl Johan 1847, August 1851, Jonas Peter 1855 och Christina Wilhelmina 1857. Peter Håkansson avled 1860. Hans hustru hade avlidit redan 1855. Båtsmannen Peter Magnusson Hwit flyttade 1858 med sin hustru till Södra Otteskruf.

Vi går fram ett årtionde till 1860-talets Parismåla. Johan Peter Petersson och Wendla Sophia Jonsdotter fick på 1860-talet ytterligare två barn: Joel föddes 1864 och Olaus 1868. Johan Svensson och Stina Cajsa Håkansdotter fick uppleva att tre barn dog under 1860-talet och två föddes: Carl Gottfrid 1868 och Anna Sophia 1870. Gustaf Jonsson och Christina Olofsdotter fick 1866 ännu en dotter, som fick namnet Lydia. Nils Olsson och Cajsa Lena Jonsdotter förlorade tre barn åren 1864, 1866 och 1869. De hade fyra barn kvar i livet. Peter Petersson dog som undantagsman 1865 och efterlämnade änkan Brita Stina Pehrsdotter. På hemmanet fanns vidare undantags-änkan Christina Jonsdotter. Undantagsänkan Maja Lena Jonsdotter avled 1868. Kvar fanns undantagsänkan Maria Svensdotter. I Parismåla var också skriven lump-samlaren Peter Magnus Bergqvist, född 1816 i Algutsboda och gift med Charlotta Petersdotter. De hade fyra barn. Fast familjen var mantalsskriven i Parismåla bodde den vid Köpstaden.

Under 1870-talet skedde ingen förändring i Johan Peter Peterssons familj. Samman-lagt 6 barn vistades hemma. Johan Svensson och Stina Cajsa Håkansdotter fick 1878 ytterligare en dotter Augusta Elisabet. Gustaf Jonsson avled 1878. Änkan Christina Olofsdotter tog undantag av mågen Johan Carlsson, som var född 1851 och gift 1875 med Mathilda Gustafsdotter. Han var född i Hälleberga. De fick tre barn: Carl Gustaf Adrian 1876, Ernst Rickard Hildemar 1879 och Johan Herman Wilhelm 1880. Nils Olsson sålde sina 1/8 mtl till Jonas Olsson i Ö. Resebo och Carl Gustafsson i Norra Rismåla, som alltså tillsammans ägde gården. Nils Olsson tycks till en början ha brukat gården men sedan tagit undantag. Han fick 1871 dottern Hildur Viktoria. 1873 övergick gården till snickaren och bonden Jonas Peter Fredriksson från Gunnarsmo. Han var sedan 1867 gift med Wallborg Andersdotter, f. 1841. De hade 7 barn. Familjen flyttade redan 1878 till Holmen. Gården övergick nu till Peter August Magnusson, som var född 1842 och sedan 1876 gift med Johanna Matilda Petersdotter, f. 1855. Han kom närmast från Östra Smedstorp. 1/8 mtl arrenderades från 1877 av Olof Carlsson, f. 1848 och gift 1876 med Johanna Matilda Petersdotter, f. 1844. Han kom närmast från Norra Björnahult och köpte gården efter en tid. De fick två barn: Matilda Charlotta 1878 och Augusta Helfrid Almida 1880. Peter Peterssons änka Britta Stina Petersdotter avled 1879 och Olof Johansson Isbergs änka Maria Svensdotter 1878. Håkan Peterssons änka Christina Jonsdotter bodde kvar i Parismåla med tre döttrar: Gustava, Albertina och Helena Sofia. Dessutom bodde arbetaren Carl Johan Nilsson, f. 1847, och hans hustru på ägorna.

På 1880-talet brukade fortfarande Johan Peter Petersson sin gård. Sonen Peter, som var född 1855, gifte sig 1885 med Ida Matilda Jonsson. Han tog sig namnet Palmgren. En broder Carl August tog sig namnet Söderlund. Johan Svensson satt kvar på sin gård. Så gjorde också Johan Carlsson och Matilda Gustafsdotter, som på 1880-talet fick ytterligare tre barn: Rossalie Matilda Augusta 1882, Lydia Maria Charlotta 1885 och Ruben Hjalmar 1890. Det blev totalt 6 barn. Olof Carlsson och Johanna Matilda Petersdotter fick 1886 sitt tredje barn, dottern Elsa Gunhild. Håkan Peterssons änka Kristina Jonsdotter avled 1889. Gustaf Jonssons änka bodde kvar. Dottern Lydia flyttade 1889 till Stockholm. Det fanns nu två arbetarefamiljer i Parismåla. Nils Olsson var född 1820, Karl Johan Nilsson 1847 och gift 1880. Mjölnardrängen Karl Vilhelm Johansson från Kråksmåla, som 1879 ingått äktenskap med Carolina Petersdotter från Långemåla flyttade från Parismåla till Kvarnekulla i norra Madesjö.

Under åren 1891-1896 skedde inga förändringar i ägandeförhållandena i Parismåla. Johan Peter Petersson, Johan Svensson, Johan Carlsson och Olof Carlsson brukade var sin hemmansdel. De två arbetarefamiljerna fanns kvar liksom undantagsänkan Kristina Olsdotter, änka efter Gustaf Jonsson.

Laga skifte skedde i Parismåla åren 1839-1842.

Så till sist något om emigrationen från Parismåla. Redan 1868 utvandrade snickaren Johan Peter Håkansson Palmgren till USA. Han blev den förste och den siste. I kyrkoboken står visserligen under år 1892 att två personer, en dräng och en piga, fått utflyttningsattest till USA, men de synes aldrig ha använt den. De är strukna i kyrko-boken.

Lästips: Ulf Arnesson: Parismåla i Västerbygden del 2 A, 2018.