NYBROKUNSKAP

Lennart K Persson

En inflyttad skånsk konstnär med kärlek till Nybrobygden 

Utgångspunkter och problem 

Syftet med föreliggande artikel är tvådelat. Inledningsvis vill jag, någorlunda kortfattat, beskriva Arne Wallstens liv genom att kartlägga hans olika hem-vister och  hur hans familjeförhållanden utvecklades över tid. Denna ganska lätta uppgift utför  jag i huvudsak genom att studera lokala kyrkböcker och förteckningar/register över  landets befolkning.  

Det mera omfattande syftet är att beskriva och analysera Arne Wallstens måleri.  Här bygger jag främst på pressmaterial. Detta är en uppgift som bjuder på åtskil liga problem. Ett sådant – hur viktigt kan jag inte avgöra – är att jag är historiker,  inte konstvetare. Av större vikt är rimligen problemet att det inte föreligger någon  fullständig eller någorlunda fullständig förteckning över Arne Wallstens samtliga  målningar. Hans kvarlåtenskap innehåller inte några anteckningsböcker (motsv.)  och bara några få tidningsurklipp med annonser och artiklar – utan angivande av  datum eller år. Till de bevarade handlingarna hör också några foton samt ett par  tryckta informationsblad från utställningar. Detta material förvaras av sondottern  Benitha Wallsten. Att kvarlåtenskapen är så begränsad medför klara svårigheter att  fastställa Arne Wallstens val av motiv, vanliga såväl som ovanliga. När det vid ett  par tillfällen i anslutning till utställningar förekommer en förteckning över titlarna  på därvarande tavlor, har jag därför valt att i tabellform återge alla av min mor Walborg Persson. Troligen har hon köpt dem när hon mötte konstnären på Stora Hotellet i  Nybro, där hon var yrkesverksam och han en flitig gäst. Informationsblad och samtida eller sentida (flera av hans målningar finns ännu idag 2023 till försäljning  på nätet) annonser ger andra alternativ att granska vissa av hans målningar. Dessa utgör dock endast en ringa del av vad han presterat och medger inte någon möjlighet att studera en eventuell utveckling över tid. 
Arne Wallsten signerade sina tavlor, nästan alltid nere till vänster med en stil som lutade åt vänster. Ett dilemma är att han aldrig angav något årtal. Även detta förhållande skapar svårigheter att spåra utveckling och Arne Wallsten i ungdomsåren förändring i hans måleri. På ramen på tavlornas baksida anges ibland namnet på  motivet och i vissa fall även priset på målningen. 

För att kunna beskriva/analysera Arne Wallstens konst har jag valt att fokusera på  utställningar. Han har vid ett flertal tillfällen varit objekt för en s.k. separatutställn ing och vid några andra figurerat som ett av de ledande namnen bland de utställda.  Flera av dessa utställningar har recenserats i pressen med uttalade bedömningar av  hans verk. Genom ett mödosamt sökande har jag lyckats finna ett antal sådana. Jag  har i min följande analys valt att bygga på (förlitat mig på) de skribenter som svarat  för relevanta artiklar. En påtaglig konsekvens av detta i min text är förekomsten av  ganska långa citat från skilda tidningsartiklar. Mitt eget bidrag är begränsat till att  försöka summera olika synpunkter/bedömningar som skribenterna har framfört  samt eventuellt tillföra observationer jag själv kunnat göra. 
 Till underlaget för min undersökning hör också några intervjuer dels med  medlemmar av familjen, dels med personer med någon form av anknytning till  konstsektorn.  Någon utförlig information om Arne Wallsten återfinns inte i konstvetenskapliga biografier. Det enda jag kunnat notera är ett fåtal rader i Projekt Runebergs  Svenska konstnärer (1980) samt Svenska konstnärer. Biografisk handbok utgiven av  VäBo förlag (flera upplagor fram till 1995). Någon dåtida biografisk artikel om  honom i pressen, utöver dödsrunan, har jag inte påträffat. 

Arne Wallsten – skåning, smålänning och Nybrobo 
Flera generationer av släkten Wallsten har enligt kyrkböckerna haft sin hemvist i  Småland. Karl Johan Peter, född 1870, mjölnare till yrket, och hans hustru Anna  Maria född 1871, bodde på ett flertal olika platser i Jönköpings län, bl.a. i trakterna  av Sävsjö. 

Ett av deras sju barn, John Ture David, född 1910, verksam som lantarbetare,  och hans hustru Rosa Helenia, född 1909, bodde också på flera orter i Jönköpings  län. När de gifte sig i Ingatorp 1931 fanns redan en dotter i hemmet. En kort tid  senare lämnade familjen Småland och bosatte sig i Norrvidinge i mellersta Skåne.  Rimligen motiverades valet av ny bostadsort av förhållandet att hustrun hade sitt  ursprungliga hem på denna plats. Här föddes 27 maj 1932 sonen Arne och två år  senare ytterligare en pojke och långt senare ännu en pojke. 

Med undantag för ett år i Västra Strö bodde familjen nästan tio år i Norrvidinge.  Därefter gick flyttlasset till Eslöv. Även här blev vistelsen nästan tioårig. Nästa adress  blev Arlöv. I detta skede hade emellertid Arne sedan länge påbörjat ett självständigt  liv och valde att bo kvar i Eslöv. 

Både Arne Wallstens farfar och far hade yrken med koppling till jordbruk. Detta  var dock inte något som lockade Arne. Efter avslutad skolgång i Eslöv gick han som  14-åring till sjöss. Han mönstrade som kockjungman på ett fartyg som gick på s.k. långfart. Härigenom kom han ända till Australien. På båten började Arne under  sina frivakter att måla enligt vad han berättar i ett par tidningsintervjuer från senare  år. Hur han inspirerades härtill sägs inte. Som dukar nyttjade han utskurna bitar  av presenningar. Också tallrikar och uppläggningsfat kom till användning. Arnes  arbeten såldes till besättningar och enskilda köpare i gästhamnar. Som en naturlig  följd av sin vistelse till sjöss kom Arne, när han gjorde ”lumpen”, att placeras vid  flottan på en ubåt, där han verkade som kock. Efter militärtjänstgöringen tycks  han under en tid ha återgått till sjömansyrket. Sannolikt var det då han besökte  bl.a. Paris. 

Enligt dottern Mona träffade Arne Wallsten sin blivande fru Gunlög (född 1933)  på en danstillställning i Skåne. Inflyttningslängden för Eslöv visar att hon flyttade  in i staden i juni 1954 och att hon då medförde sonen Tommy, född 1951. Båda  dessa bar vid denna tidpunkt efternamnet Karlsson samtidigt som det uppgavs att  Gunlög var född Strandell. Detta faktum indikerar ett tidigare, då passerat äkten skap. Vid årsskiftet 1955/1956 flyttade Arne Wallsten tillsammans med Gunlög  Karlsson, hennes son Tommy och en pojke vid namn Berne, född i juli 1954, som i  handlingarna av någon anledning tilldelas efternamnet Strandell, till skånska Finja.  Det kan noteras att Arne i Finjas inflyttningslängd uppges vara maskinsnickare,  således inte konstnär. I förteckningen/registret Sveriges befolkning 1960, då deras  

Arne Wallsten måste ha haft god förmåga att avyttra sina verk eftersom han i  första hand tydligen levde på att måla och hade en familj att ta hand om. Någon  utställning tycks han inte ha genomfört under denna del av sitt liv. Det enda vi med  säkerhet kan veta är att några av motiven på dessa tavlor målades medan konstnären  bodde i Skåne. Möjligt är givetvis att han valde sådana motiv sedan han flyttat till  Småland eller att tavlorna tillkommit när han gjorde tillfälliga besök hos skånska  vänner. De förteckningar jag presenterar senare i min text och vilka rör utställningar  i Småland visar ett fåtal ”skånska” tavlor. De är emellertid alltför få för att skapa  någon bestämd profil för hans konstnärliga arbete i Skåne. Mina kontakter per  telefon med ett par äldre f.d. kommunalt anställda personer (Gudrun Andersson  och Eve Olsson) på Arne Wallstens hemort Eslöv har inte givit någon ökad kunskap. 

Varför flyttade familjen till Småland? frågar jag styvsonen Tommy. Jag tror det  berodde på att Arne fick jobb som målare på glasbruket i Målerås, lyder svaret.  Detta är något dottern Mona inte kan erinra sig. Däremot minns hon att Arne  under tiden i glasbrukssamhället målade stilleben på små glasskivor. Dessa sålde  han i bygden under färd på en moped. Nästa år, d.v.s. 1962, gick flyttlasset vidare  till Nybro. Att denna ort valdes förklaras rimligen och enkelt av att hustrun hade  bott där och hade sitt föräldrahem i byn Kulla i Madesjö. I Nybro förblev Arne och  hans fru boende under resten av sina liv även om de bytte adress vid flera tillfällen. 

Konstföreningar och samtida konstnärer i Nybro  

Min genomgång av press, i första hand Nybro Tidning, NyT, åren 1978–1984,  klargör att intresset för konst var påfallande stort i staden. Nybro konstförening,  som tillkommit 1953, hade över 200 medlemmar och utövade en förhållandevis  omfattande aktivitet. Ett medlemslotteri medförde att ett tiotal medlemmar varje  år vann målningar som inköpts vid utställningar. På Ljungdahls kuvertfabrik fanns  en konstklubb som hade bildats 1975. Den hade 1983 mer än 260 medlemmar.  

Även i detta fall förekom ett årligt konstlotteri med många vinster av varierande  slag. Det fanns också en konstklubb bland de anställda på Kährs, bildad 1982,  och därtill en bland personalen på kommunen, får jag veta vid ett samtal med Gun  Edh. Det bör också sägas att konstverk återfanns (finns) i nästan alla de byggnader  som tillhörde den kommunala sektorn. Den konstnärliga utsmyckning, som 1982  tillägnades det nya förvaltningshuset Balder, betingade enligt uppgift i NyT en  kostnad på ca 400 000 kronor (1982 nr 27). 

Åtskilliga konstnärer med aktuell eller tidigare koppling till staden gavs uppmärksamhet i NyT:s spalter. Några av dessa bör ges en kortfattad presentation.  Vid flera tillfällen gällde detta Olle Axelsson, som i mitten av 1970-talet flyttade  från Nybro till Öland. Hans utställning i Nybro-Madesjö sparbanks lokaler på  sommaren 1981 tilltalade verkligen tidningen. ”Det är fantasi och färgglädje som  präglar målningarna, de är rent enormt vitala och de gör betraktarna stimulerade  och glada” (1978 nr 43, 48, 1980 nr 31, 32, 1981 nr 25). 

Björn Gidstam, sedan många år utflyttad från staden, var en annan konstnär  som blev artikelobjekt ett antal gånger. År 1979 tilldelades han Nybro kommuns  kulturstipendium. Björn Gidstam fick beröm inte bara som bildkonstnär utan även  som författare. Som bokillustratör ”hör han till vårt lands mest eftersökta”, skrev  Runer Jonsson (1979 nr 44, 1980 nr 36, 1981 nr 18). Också Björns syster Bodil  Nyström, som 1982 utsågs till kulturstipendiat i Nybro och som i första hand var  inriktad på batik, erhöll åtskilliga lovord (1982 nr 41, 47). 

Thomas Bohl gavs uppmärksamhet för utställningar i både Kalmar och Växjö.  På den senare platsen var utställningsmottot ”realistiskt naturmåleri”. Med glädje,  skrev NyT, kunde man konstatera att denne person utvecklades ”mer och mer i  sitt konstnärliga skapande” och framstod som ”en stor tillgång för Nybros kulturliv”(1978 nr 5, 1980 nr 7, 40). 

”Nybrosonen” Kenneth Derlow gjorde stor succé när han ställde ut akvareller  i Kalmar 1981, noterade NyT. Han rönte följande år även fina framgångar som  bokillustratör och han blev 1982 en av Nybros kulturstipendiater (1981 nr 14,  1982 nr 26, 47). 

På hösten 1983 var Gunnar Theander, död 1975, åter det stora namnet i  Nybros konstvärld. Genom insatser av släkten utställdes då ett 40-tal målningar i Stora Hotellets lokaler, vilka då återinvigdes efter reparation. Invigningen av utställningen hölls i Stadshussalen och inramades av flera högtidstal. I en artikel med rubriken ”Profet i egen bygd” talade  

NyT i berömmande ordalag om den stora freskomålningen i Stadshussalen, färdig  1969, ”Theanders till formatet största verk och det för Nybro absolut främsta”  (1983 nr 38, 42). 

I Nybro fanns inte många ställen där konst försåldes. I en källarlokal vid Dr Sand bergs gata drev en man vid namn Artur Johansson en liten rörelse med inramning  och viss försäljning av målningar. Här försåldes en del av Arne Wallstens tavlor. När  Artur Johansson ville sluta och barnen inte ville ta över, sålde han sin verksamhet  till Gert Franzén, brandman och känd brottare. Denne flyttade snart affären till  Storgatan där den etablerades med namnet Nybro Konst och Inramning. Verk samheten kom senare att övertas av Gerts hustru Ulla Franzén. Gert Franzén hade  inte någon kontakt med Arne Wallsten, berättar han för mig. Däremot kom sonen  Berne emellanåt in i affären. 

En annan rörelse som också sysslade med konst var Liljas glas, ägd av Ivar Lilja.  Befattningen med konst gällde i första hand inramningar. När Krister Lilja tog över  firman ökade engagemanget för konst och försäljningen av målningar påtagligt.  En annons i NyT i maj 1984 uppger att affären inrymde en konstsalong. Någon  kontakt med Arne Wallsten hade dock inte Krister, säger han till mig. Även Edbergs  glasmästeri, som drevs av Sven Edberg (förf:s svärfar) och senare av sonhustrun  Marita Edberg, hade relationer till konstnärer. I första hand gällde det inramningar  och där var Gunnar Theander en återkommande kund. Med Arne Wallsten hade  affären inte någon kontakt, uppger Marita Edberg. 

Utställningar gav naturligtvis fina möjligheter för konstnärer att avyttra sina tav lor. Ett annat sätt var självfallet att sälja dem privat genom lokala kontakter. Flera  konstnärer, säger personer jag samtalat med, var skickliga på detta och en sådan  var Arne Wallsten. Dottern Annette berättar att fadern även sålde tavlor på främ mande ort. Från konsthandlaren Gunnar (Jan?) Olofsson i Hälsingborg kom vid  flera tillfällen beställningar. Då packades tavlor och familjen Wallsten in i bilen för  

resa till och leverans i Skåne. Åtskilliga av Arne Wallstens målningar såldes också  av Stortorgets Konsthandel i Stockholm. Några resor till huvudstaden kan Annette  inte minnas. I detta fall gjorde konsthandlaren Mats Pettersson färder till Nybro för  att hämta de alster han fann intressanta, tror Anette. Min periodiska granskning  av storstadspress under 1970- och 1980-talen visar att tavlor av Arne Wallsten inte  sällan tillhörde dem som försåldes av olika konsthandlare. 

Träslöjd och ishockey 

Liksom vad gäller vistelsen i Eslöv är Arne Wallstens tillvaro i Nybro svår att do kumentera under både 1960-talet och delar av 1970-talet. Det är högst troligt  att han, sedan han bosatt sig i Nybro, efterhand kom att ägna hela sin tillvaro åt  konst (nedan). Här fanns ju att döma av min föregående översikt ett betydande  konstintresse.  

 Under en kortare tid (?) under 1960-talet drev Arne Wallsten tillsammans med  hustrun Gunlög en butik på Jutarnas väg i Nybro kallad Konsthantverk & Träslöjd.  Här försålde de båda egentillverkade träföremål med viss assistens av Arnes yngre  bror Jan-Åke. Tillverkningen omfattade bl.a. skålar, lampor, ljusstakar och diverse  svarvade och snidade föremål där sällsynta träslag utgjorde basen. I en osignerad  artikel i NyT i september 1965 (24/9) berättas det att Arne erhållit inspiration till  att skapa träalster vid sitt besök i Australien. Så småningom upphörde verksam heten med träprodukter och då förvandlades butiken till ateljé för målaren Arne  Wallsten. Även Gunlög målade något och hon sålde t.o.m. några tavlor genom  Lytzéns Konstgalleri i Alstermo, informerar dottern Annette. Moder Gunlög hade  dock fullt upp med sysslan som hemmafru, uppger barnen vid våra samtal. 

Arne Wallsten var mycket intresserad av idrott, särskilt ishockey. Vid ett enstaka  tillfälle kom detta till uttryck i hans val av motiv. När Nybro IF, NIF, firade sitt  75-årsjubileum i mars 1981 – samtidigt som ishockeyn inom föreningen fyllde 35  år – uppvaktade Arne Wallsten och Runer Jonsson, redaktören för NyT, föreningen med olika gåvor från skilda kulturella horisonter.

Runer skrev och föredrog en  kantat om småklubbar kontra storklubbar. Arne målade en tavla som han kallade  ”Derbydags”. Motivet utgjorde ett flertal ishockeyspelare i närkontakt i en het  situation. Gåvorna lämnades när NIF hade seriematch mot Tingsryd, ett verkligt  ”hett” dåtida derby.  

Både Barometern, Bar-OT, och Östra Småland, ÖS, ägnade (20/3) uppmärk samhet åt evenemanget med ett foto på de båda konstnärerna och mottagarna av  gåvorna, NIF:s Evald Carlsson och Christer Wettborn. Tavlan kom att placeras i  föreningens klubblokal. NyT (nr 13) uttryckte sig mycket positivt om tavlan. ”Det  är en förnämlig skapelse med liv, färg och fläkt, den förmedlar en verklig närhet till  arenan och händelserna. Man upptäcker genast att han själv känner sporten riktigt väl och han har också lyckats förmedla sina känslor på ett utmärkt sätt som den fina, intensiva konstnär han är.” Evald Carlsson och Christer Wettborn hade uttalat sin varma erkänsla för Wallstens ”högklassiga skapelse” och för att han var en så hängiven och pålitlig supporter, upplyste skribenten (sannolikt Runer Jonsson).  

Intresset för ishockey gällde inte bara Arne utan alla i familjen Wallsten. Flera personer har berättat för mig om den mycket hörbara entusiasm som familjen gav uttryck för vid Nybros hemmamatcher. Det förekom också, får jag veta vid samtal med Kerstin Elgström, att Arne  tände marschaller utanför hemmahallen för att  välkomna NIF-laget hem efter bortamatcher  där det blivit vinst. 

Arne och sonen Berne utanför ateljén

Arne Wallsten var också intresserad av fiske. Rimligen var det detta intresse som  medförde målningar av bl.a. Madesjösjön och Rismåla göl. I nära anslutning till  detta intresse låg sannolikt det faktum att flera av hans målningar gestaltade yrk esgruppen fiskare och deras båtar. 

Det bör sägas att sonen Berne, som under ungdomsåren drev ett popband vid  namn Uran, kom att följa sin fader i fotspåren. Han blev konstnär och fortsatte  med denna verksamhet upp i mogen ålder, ett flertal år efter faderns död. Berne  Wallstens (död 2019) målningar hade ofta motiv från naturen, berättar hans dotter  Benitha. Möjligen påverkade han fadern som på senare år inte sällan ägnade sig åt  s.k. ”naturalistiskt” måleri (nedan). Systern Mona omtalar ett par unika verk av  Berne. I Kristvallabrunn, där han bodde en längre tid, har han skapat en utvändig målning, som ännu kan ses, på en av de dåtida affärerna. Han har även svarat för  väggmålningar i Samhalls inre lokaler i Nybro.  

Utställningar och utställare 
Lytzéns Konstgalleri i Alstermo svarade för flera utställningar där Arne Wallsten  ingick. Den tidigaste jag funnit ägde rum i mitten av april 1978. Utställningen  utannonserades två dagar i följd i Smålandsposten, SmP. I det första fallet (14/4) var  rubriken Loppmarknad och i det andra (15/4) Konstvisning. Den första annonsen  gav intryck av att en loppmarknad och en konstutställning skulle samarrangeras  med Alstermo IF som arrangör. Den senare annonsen klargjorde dock att Lytzéns  Konstgalleri stod som ansvarigt för konstutställningen. Båda evenemangen hölls i  Folkets Hus och konsten förevisades i dess nedre våning. Enligt annonserna repre senterade utställningen ”konst som passar alla”. Sammantaget visades ett 100-tal  oljemålningar av ett flertal namngivna konstnärer. En ”särskild avdelning” ägnades  åt Arne Wallsten. Enligt min granskning utgjorde detta evenemang det första  tillfället då Arne Wallsten intog en särpräglad position bland utställda konstnärer.  Någon beskrivning eller recension av utställningen har jag inte kunnat finna i den  angivna tidningen eller någon av dess kollegor. 

Under hösten 1978 blev Arne Wallsten delaktig i en märklig historia som definitivt  bidrog till att öka kunskapen om hans person. Ryktet hade nått en konsthandlare i  Oslo att Arne Wallsten led av svår diabetes. Konsthandlaren valde i detta skede att  köpa upp ett flertal av Arnes tillgängliga tavlor. För att därefter trissa upp priserna  på tavlorna spreds nu, enligt artiklar i Kvällsposten, KvP, (15/10) och Verdens Gang  , VG, ”Dödsrykte som god PR” (4/11) skrivna av Jan-Owe Glavå, ryktet att Arne  var blind och att han snart skulle dö till följd av sin sockersjuka. Bluffen lyckades  och flera av Arne Wallstens tavlor såldes för summor över 20 000 kronor. ”Dette  er rent oppspinn i den hensikt å tjene penger på konstspekulasjon”, skev VG. 

VG skickade Glavå, som  tillhörde journalistgruppen  Bohusreportage, till Nybro.  Vid möte med Arne Wallsten fick denne klart för sig  att konstnären inte var blind.  ”Det är inte något fel med mina ögon”, framhöll Wallsten. ”Jag använder inte ens glasögon när jag målar.”  Men han medgav att han led av diabetes och att denna nedsatte hans förmåga att  producera. Sjukdomen var allvarlig och ärftlig och hade förorsakat dödsfall i hans  famlj. Han ville inte att någon skulle köpa hans tavlor i Oslo för 25 000 kronor.  I Stockholm kunde man inhandla en tavla av honom för en fjärdedel av denna  summa, påpekade han. 

Jan-Owe Glavå publicerade också historien om Arne Wallsten i norska Afton posten – med svensk text. Han gav sin artikel rubriken ”Än lever Arne Wallsten  trots illvilliga rykten!” (i kvarlåtenskapen, datum okänt). I sin text berättade Glavå  att Arne kallades ”Sveriges Döderhultare i olja”. Det Arne producerade utgjorde  

”berättande konst med minnen från sin barndom i Skåne samt dagens och gård agens arbetsliv i Nybro och Kalmar”. Han hade inte genomgått några skolor men  det fanns konstkännare som betraktade honom som ”ett geni inom sitt gebit”.  Glavå avslutade sin artikel med att uttala förhoppningen att ”konstskojarna” skulle  

upphöra att dra ekonomiska fördelar av konstnärens sjukdom. I VG yttrade sig vid något tillfälle (datum obekant) den norska konstkritikern  Terje Jansson om den svenske konstnären: ”Arne Wallsten är en svensk döderhultare  i olja som presenterar ett måleri som engagerar alla kategorier av människor. En  mera berättande konst än svensken Arne Wallsten får man leta efter och det skulle  säkert uppskattas mycket om vi finge se hans verk här i Norge.” Det förefaller trol igt att Janssons artikel föregick den Glavå publicerade i Aftonposten och att den  utövat inflytande på dennes värderingar. 

Jan-Owe Glavå var några dagar senare åter skribent för en artikel, nu i Göte borgs-Kuriren (1/12 1978), om Arne Wallsten. I denna, som bar rubriken ”En  döderhultare i olja”, beskrevs konstnären som ”det verkliga skolexemplet på hur  hänsynslösa affärsmän kan nedlåta sig att utnyttja en sjuk människa.” Glavås text  innehöll i allt väsentligt det han redan framfört i sina tidigare artiklar. En relativ nyhet som härrörde från Arne Wallsten var att denne numera idkade ett nära sa marbete med Stortorgets Konsthandel i Stockholm. Här försåldes för närvarande  huvuddelen av Wallstens konst. 

På tidningens förstasida företogs en kort presentation med foto av konstnären  under rubriken ”En ´varm´ målare”. Vem som skrivit denna text framgår inte men  vederbörande var uppenbarligen välbekant med konst. Jag väljer att citera texten  i sin helhet:  

”Arne Wallsten är en av de få konstnärer här i landet som lyckats med att skapa  både värme, ljus, känsla och närhet i sitt måleri. Hans motiv från Nybro och Kalmar  fascinerar alla människor och det kan man lätt förstå. 

Man tycker sig finnas direkt inne i bilden i hans målning ´Auktion´ eller ´Bröl lop´. Med grova penseldrag får han fram bilder och nyanser som man inte ser sig  mätt på i första taget. 

Många jämför honom med Åke Wikström och Ragnar Persson men fråga är  väl om inte Arne lyckats bättre än båda dessa målare. I varje fall när det gäller det  otroliga ljus som han får fram i sina tavlor. 

Arne Wallsten är en konstnär som är värd all framgång och det kommer säkert  inte heller att dröja förrän han gör sig hörd i betydligt större sammanhang än hit tills”, slutade den berömmande artikeln. 

I sitt informationsblad till utställningen i Nybro 1979 (nedan) kom Arne Wall sten, i tydligt reklamsyfte, att återge såväl Janssons yttrande som det som förekom  i Göteborgs-Kuriren. 

Historien om Arne Wallstens blindhet och närliggande död ledde, märkligt kan det  tyckas, till hans första helt egna utställning på främmande ort.1 Den kom att äga  rum i Bohuslän, på hotell Stenungsbaden i Stenungsund. I en intervju med Nya  Kungälvs-Posten, NK-P, (nr 6 1979) berättade han att han tidigare aldrig haft någon  egen utställning. Denna plats passar mig bra framhöll han. Här hade han ett antal  goda vänner och samtidigt hade flera av hans verk försålts till personer i regionen.  

Initiativtagare till utställningen var det lokalt baserade Galleri Måsen. Detta var  nyetablerat sedan en månad tillbaka och förestods av en kvinna vid namn Lena  Larsson. Galleriet disponerade ett rum i hotellet. Utställningen ägde rum 23–25  februari 1979. Ett kuriosum var, anförde NK-P, att en av de målningar som sålts  i Oslo för mer än 20 00 kronor hade köpts av Galleri Måsen (NK-P nr 6 1979).  Sannolikt var detta, kan vi förmoda, en avgörande orsak till att galleriet ville anordna  en utställning med Arne Wallsten.  

Redan före evenemanget i Stenungsund hade Galleri Måsen arrangerat en ut ställning i östra Nordstan i Göteborg, 14–17 februari, under rubriken ”Konst för  alla” Göteborgs-Posten, GP, (14/2 1979). Här utställdes målningar av tre person er: Eva Richter, Monica Lorentzon och Arne Wallsten. De båda kvinnorna hörde  hemma i Bohuslän och Eva Richter var den konstnär som ställde ut när Galleri  Måsen debuterade på hotell Stenungsbaden tidigt i februari.

Fotnot: Några dagar in i februari 1979 blev Arne Wallsten på nytt, på ett märkligt sätt, uppmärksammad  i pressen. Frågan gällde nu förfalskningar. Någon hade köpt tavlor målade av honom i prisklass  omkring 5 000 kronor. Denna någon hade därpå bytt signatur till namnet Åke Wickström. Tavlor  av Wickström låg i en betydligt högre prisklass än Wallstens. På så sätt hade någon än en gång  förtjänat oärliga pengar på Arne Wallstens konst, kunde man läsa i Nya Kungälvs-Posten, NK-P,  (1979, nr 6). 

En artikel i Östra Småland ”Arne från Nybro vet hur man får tavlor sålda. Han dör” (i  kvarlåtenskapen, utan år, utan datum) vill göra gällande att historierna kring Arne Wallsten här rörde från denne själv eller en firma i Göteborg. De påstådda incidenterna, sades det, ägde rum i  nära anslutning till utställningar av Wallsten för att öka försäljningen och höja priserna. 

Utställningen med Arne Wallsten på hotell Stenungsbaden blev föremål för stor  uppmärksamhet i NK-P. En annons inför evenemanget berättade att konstkritiker  i Sverige hade döpt honom till ”Döderhultaren i olja”. Detta var knappast ett sant  påstående (se ovan) men sannolikt ett bra försäljningsargument. I en artikel om  utställningen (NK-P nr 8 1979) upprepades detta påstående och då förklarades det  med Wallstens ”något grovhuggna men ändå varma måleri”. Utställaren visade upp  ett 20-tal målningar. ”Arne Wallsten är en rent naivistisk målare som i olja fram ställer minnesbilder från det gamla Nybro och Kalmar. Han har i sina målningar  bland annat bevarat många byggnader som tidigare funnits i Nybro och Kalmar”,  upplyste artikeln. På annan plats skrev Lena Larsson att ”man tänker sig snabbt  tillbaka i tiden när man ser Wallstens måleri och något mera lugnt och harmoniskt  på väggen än en oljemålning av Arne Wallsten har jag svårt att tänka mig.” Några  uppgifter om besökare eller försäljning förmedlar tidningen inte.  

I Tingsryd fanns ett galleri med namnet Musik och Konst. I augusti 1979 anord nade detta en stor utställning på hemorten med en separat avdelning med verk av  Arne Wallsten. Blekinge Läns Tidning, BLT, (24/8) informerade om evenemanget  i en mindre annons. En mycket stor annons om utställningen (i kvarlåtenskapen,  datum och tidning obekant) återgav konstnärens målning ”Auktion i Småland”.  Annonsen innehöll också delar av den artikel i Kvällsposten från oktober 1978, där  Arne Wallsten dementerade rykten om att han hade slutat måla. Förutom alster av  Wallsten försåldes ”god svensk konst” av ca 20 andra konstnärer, upplyste annonsen.  Någon recension av utställningen har jag inte kunnat finna. 

Arne Wallsten var tydligen en populär person hos innehavarna av Musik och Konst.  Under två veckor med början i månadsskiftet februari-mars 1983 anordnade gal leriet en ny utställning i Tingsryd med målningar av honom. 25 tavlor från hans  produktion fanns att beskåda. Inför öppnandet publicerade SmP (26/2) en artikel  om utställningen. I sin text anförde galleriägaren Åke Gustafsson observationen att  Arne Wallsten valt två skilda motiv i sin aktuella kollektion. Det ena var landska pet och dess stämningar, det andra barndomsminnen där människor och stugor  intog de främsta rollerna. Jag väljer fortsättningsvis att citera Gustafssons analys  av Wallstens måleri: 

”Konstnären arbetar med svaga och dämpade färgnyanser, vilka speciellt i landskaps motiven åstadkommer en miljö av lugn och stillhet. Något av ett genomgående drag  är furorna och den lilla vattensamlingen, som bildar blickpunkten för ögat. Kring dessa enheter formar  sig sedan terrängen

med stigarna, stenarna och vegetationen.  Motiven är naturalistiskt och verklighetstroget återgivna.  ´Valborgsmäs soafton´, ´Auktion´  och ´Bondbröllop´  är titlar som i sig  själv berättar om  var konstnären haft  sina tankar. Det är  på landsbygden för  några decennier se dan där människorna  levde i en miljö som  i dag syns långt av lägsen. Byggnaderna  sådana Wallsten åter givit dem har inte det  moderna snittet. De  är anfrätta av år och  väder såväl när det  gäller färg som lin 

jespel. Tidstroget finns också människorna där. De dominerar inte, men de ger  tillsammans den helhet på det tema som konstnär Arne Wallsten vill återge. Det  gemensamma draget för utställningen är vardagsnära motiv, med pensel och olja  återgivna som konstverk.” 

 Även BLT (28/2) publicerade en artikel med en skribent vid namn Arnold  Johansson. Denne noterade att Arne Wallsten på senare tid främst börjat ägna sig åt  ”renodlad landskapsmålning” där motiven särskilt hämtades från Skåne och Småland  och där sjö- och skogsmotiv utgjorde hans specialitet. Utställningen omfattade  också inslag av skilda kulturella miljöer, som var i färd att försvinna eller redan var  borta från landskapet och folklivet. ”Utmärkande för Arne Wallstens konst”, skrev  Johansson, ”är inte minst hans färgval med behagliga och varma nyanser och hela  utställningen präglas av en personlig stil, som har vunnit alltmer uppskattning i  vida kretsar”. Framträdande i hans konstutövning var inte minst ”den småländska  miljön, som han är en mästare på att skildra”. 

Galleriet Musik och Konst, som under 1983 eller 1984 övertogs av firman God  Konst från Växjö, agerade även utanför hemorten. Under helgen 3-4 november  arrangerade det en stor konstutställning på hotell Witt i Kalmar. De här utställda  objekten representerade ungefär 30 olika konstnärer. Annonserna i både Bar-OT  och ÖS (1/11, 2/11) klargör att ”Nybrokonstnären” Arne Wallsten och ”djurmålaren” Arvid Andersson erhöll företräde genom separata visningar. Detta skedde trots  att Arne Wallsten inte längre fanns i livet. Någon recension i pressen har jag inte  kunnat finna. 

Galleri God Konst ansvarade för en separatutställning med Arne Wallsten i Växjö  under helgen 26–28 mars 1982. Vid sidan av honom var nästan 30 andra konstnärer  representerade bland de utställda. I en mycket stor annons i (i kvarlåtenskapen,  obekant vilken tidning) ingick fyra av Arne Wallstens målningar: Glasbruksarbetarna  flyttar in, Svarte göl Nybro, Kärleksstigen vid Linnéasjön, Gamla fiskare. Annonsen  återgav också flera karakteristiker av hans konst. Mest utförlig var den som hade  hämtats från Skara Tidning (jan. 1981) där man kunde läsa:  

 ”Wallstens tavlor representerar en speciell konst som lämnar utrymme för  igenkännande nickar och som griper betraktaren genom sin omedelbarhet. Detal jer i ansiktet på sina objekt har Wallsten valt att helt utesluta, men helheten som konstnären skildrar sedd genom naivt troskyldiga ögon är laddat känslosam och  inte alls oklar. Det är berättande bilder om människans villkor på landsbygden  under seklets tidigare del. För en konstintresserad väntar alltså en utställningshelg  där tavlorna varken saknar bredd eller kvalitet.” 

 Någon recension av utställningen i Växjö har jag inte kunnat upptäcka, trots  stora ansträngningar, inte heller den som tydligen hölls i Skara.   

Lytzéns Konstgalleri i Alstermo var enligt vad jag kan finna det första som anordnade  en utställning (1978) där Arne Wallsten intog en ledande position (ovan). Även i  detta fall genomförde Lytzéns ett par repriser. Den första av dessa ägde rum under  påskhelgen i slutet av mars 1982 i Folkets Hus i Alstermo. De likartade annonserna i SmP och Kronobergaren, Krb, (26/3, 27/3) gav upplysningen att de utställda  målningarna kom från ”kända konstnärer”. Målningarna betingade ”priser som  passar alla”. De representerade konstnärerna var att döma av annonsen strax över 20  till antalet. Arne Wallsten var en av dessa, men varken han eller någon annan gavs  denna gång särskild placering. Ett eget omnämnande erhöll däremot Charles Roka,  som betecknades ”den välkände barnmålaren”. Någon recension av utställningen  står inte att finna i de studerade tidningarna. 

I månadsskiftet februari-mars 1984 arrangerade Lytzéns Konstgalleri en utställn ing i Oskarshamn på stadens konstsalong med Arne Wallsten som ensam utställd  konstnär. Ett presentationsblad föreligger och det återger namnen på samtliga de  44 tavlor som exponerades. Jag väljer att ange alla titlar eftersom de är beskrivande  och tydligt visar de motiv Arne Wallsten valde.

1. Vinterdag	16. Höstauktion	31. Vinterdag Småland
2. Motiv från Långviken	17. Motiv från Aboda Klint	32. Båt vid havet
3. Den gamla lanthandeln	18. Högsommardag Madesjösjön	33. Från Arontorp
4. Upplagda båtar vid Kalmar sund	19. Jägarna tar kaffepaus	34. I smedjan
5. Höstdag	20. Vagnen ute på gården lagas	35. Skogsmotiv från Persmåla
6. Vårflyttning Skåne	21. Vårauktion i byn	36. Sommardag vid bäcken
7. Vid fiskelägret västk.	22. Gammal skåneväg	37. Motiv från Smedby
8. Fiskegubbarna vilar sig	23. Skogsmotiv från Orrefors	38. Blond flicka
9. Skogsidyll	24. Fiskeläge Blekinge	39. Örsjöån
10. Kall vinterdag Kopparfly	25. Den gamla bäcken Gullaskruv	40. V. Sallerups kyrka Skåne
11. Sommardag	26. Upplagda båtar Långviken	41. Motiv från Madesjö

12. Motiv från Vita Sand	27. Höstdag vid Kråksmåla	42. Greta och Per hemma vid  stuga
13. Marsdag Orrefors	28. Rävjakten börjar	43. Jakten börjar
14. Sommardag vid torpet	29. Blommande fruktträd	44. Vid torpet auktion
15. Fiskegubbarna har kommit  hem	30. Höstdag vid kalhygget

Arne Wallstens tavlor beskrivs och analyseras i en artikel i Bar-OT (25/2) av en  journalist vid namn Joel Hedenlo. Han noterade att priserna på Wallstens tavlor  var ovanligt modesta, vilket sannolikt bidrog till att de var lättsålda. Hedenlo be traktade enligt artikelns rubrik Arne Wallsten som ”En varm naturskildrare med  sordin i penseln”. Han tyckte sig se en tidsmässig utveckling i konstnärens måleri.  Jag väljer att fortsättningsvis citera Hedenlos artikel:  

”Arne Wallsten kan fånga de många skiftningarna i årets växlingar. Det gör han  på sitt eget fullödiga sätt och med sin personliga stil. Man kan nästan inte ta fel,  om det gäller att bestämma en oljemålning – överallt finns det varsamma ljuset,  den vardagliga behandlingen av motivet, det positiva sökandet i bilden …  

Tidigare var det ett mera berättande måleri, där allmoge och fiskargubbar ge staltade något, som hände just då. Ett slags dagsaktuellt berättande, en situation.  Sedan har konstnären gått mot något mera tidlöst i sina naturskildringar. En  vinterdag med grå och vita toner blandas till en varm upplevelse. Den varma tonen  är förhärskande i alla hans tavlor, dagrar och skuggor smälter mjukt tillsammans.  Ljuset är aldrig rått och skarpt – varken sommar eller höst.  

En sordinerad upplevelse. ´Höstdagen´ med gula löv och dimmor… ´Långviken´  blir durmusik med brytning till moll. Naturen förmedlar sitt väsen starkast, när  inga ´ovidkommande´ detaljer släpps in. 

Men när någon gång sordinen släpper, bryter temperamentet fram, det glimmar  till. Hans gubbar och gummor i de beskrivande bilderna liknar något August o  Lotta, och de binder till något tidsmässigt och småländskt ´Engströmskt´. I och  för sig roligt och slående, men inte jämförbart med de mera förädlade landskapsskildringarna.” Hedenlo var uppenbarligen mest förtjust i de motiv som präglade  Arne Wallstens senare måleri. 

Wallstenutställningar i Nybro 
Arne Wallsten hade varit bosatt i Nybro under nästan två årtionden innan han fick  uppleva sin första helt egna utställning i hemstaden. Denna hölls helgen 10–11  februari 1979. Annons om evenemanget återfanns i Bar-OT vid två tillfällen dagarna  närmast före tillställningen. Annonsen var påkostad och innehöll ett foto på konstnären där han satt bland sina målningar. I annonsen ingick också textutdrag från  artiklarna i Göteborgs-Kuriren och Verdens Gang (ovan). Någon arrangör angavs  inte. Det får mig att tro att Arne Wallsten själv svarade för arrangemanget, möjligen med bistånd från Stortorgets Konsthandel i Stockholm. Att platsen för denna  utställning var Folkets Hus och inte, vilket var det vanliga för konstutställningar,  stadsbiblioteket, utgjorde sannolikt någon sorts markering.  

Till besökarnas ledning förelåg ett tryckt informationsblad med titeln ”Vernissage  och Utställning”. Här gavs bl.a. upplysningen att Wallsten varit konstnär på heltid  ”sedan drygt 15 år tillbaka”, vilket innebar större delen av den tid han bott i Nybro.  En kort beskrivning av konstnären, utan någon referens, hade följande lydelse:  ”Arne Wallstens måleri har fått en allt större popularitet de senaste åren och hans  specifika, berättande konst har blivit mycket omskriven i nordisk press.” Om mitt  antagande att konstnären själv svarade för hela arrangemanget är korrekt, utgör  den citerade karakteristiken hans eget beröm av sig själv. Informationsbladet angav  namnen på samtliga utställda 30 målningar. Det innehöll dessutom några korta  textutdrag från tre angivna tidningar med berömmande recensioner av konstnären.  Namnen på målningarna var följande: 

1. Storgatan Nybro	11. Det gamla paret	21. Gamla kåkar, Borås
2. Charlies gamla affär	12. Gammal gata i Borås	22. Ljugarbänken
3. Auktionskammaren	13. Hemma hos Ida och Selma	23. Tvättdag
4. Arturs verkstad	14. Motiv från Väster, Malmö	24. Kyrkbröllop
5. Auktionen är slut	15. Yxhammarsgatan i Borås	25. Kerstin och Klas
6. August och Ola – harjakt	16. Dans vid logen	26. Bondbröllop hos Ola
7. På väg till rävgrytet	17. Auktion på landet	27. Det gamla fiskeläget 1
8. Vinterdag i Skåne	18. Gammal gård i Skåne	28. Det gamla fiskeläget 2
9. Torpet	19. Bondgård i Skåne	29. Vid dom uppställda båtarna
10. Lenhovda Småland	20. Gamla kåkar, Småland	30. i drän [???]

Anm: Titeln på målning nr 30 är inte helt tydlig på det bevarade informationsbladet. De angivna namnen visar att de utställda målningarna representerade en ganska bred  motivbild, särskilt vad gäller geografin. Här fanns motiv från Nybro och Småland  men också från Skåne och, något överraskande, Borås. Merparten av målningarna  återgav människor och byggnader. Endast någon enda tavla tycks ha hämtat sitt  motiv direkt från naturen. Jag har inte funnit någon recension i pressen och inte  heller någon artikel eller notis där besökare och/eller försäljning anges. Detta förvånar  något med hänsyn till att evenemanget var lokalt och utgjorde utställningsdebut  för konstnären. Förelåg någon form av ovilja mot Arne Wallsten? 

Det bör noteras att denna utställning ägde rum samtidigt som några av Wallstens  målningar ställdes ut i Göteborg och två veckor innan hans första separata utställning  utanför Nybro, den i Stenungsund (ovan). Februari 1979 innebar uppenbarligen  ett verkligt genombrott för Arne Wallsten. 

Det dröjde nu flera år innan det på nytt var dags för en egenutställning i Nybro  med verk av Arne Wallsten. En sådan kom till stånd i november 1982 och ägde  rum i Möresalen i Folkets Hus. Enligt de likartade annonserna (19/11, 20/11) i  Bar-OT och ÖS innehöll målningarna till övervägande del motiv från Nybro och  Kalmar. Några uppgifter om arrangör anges inte i annonserna varför det är rimligt  tro att konstnären själv även denna gång stod som ansvarig för evenemanget.  

I NyT (nr 47) uppmärksammades utställningen i en artikel av signaturen Jocke.  Hans text var mycket positiv. Wallsten ”är välkänd och erkänd och har vunnit  många supportrar i våra trakter, som en skicklig målare med ett starkt känslo engagemang, vilket avsatt förnämliga resultat”. Jocke berömde i sammanhanget  även tavlan som givits till Nybro IF vid föreningens jubileum. Wallstens ”många  motiv från Nybrotrakten – under årens lopp – klarlägger kärlek till bygden och en  betydande konstnärlig uttrycksfullhet. Det har kommit att vinna stor sympati och  många vänner. Arne Wallsten har utvecklats avsevärt under sina många år i Nybro,  som tydligen ger honom stark inspiration i hans konstnärliga skapande. Men även  med Kalmarbygden är han väl förtrogen och även därifrån hämtar han gärna sina  motiv. Arne Wallstens konst finns i många Nybrohem som en välkommen och  uppmuntrande ljuspunkt i tillvaron”, avslutade Jocke. 

Även Bar-OT ägnade utställningen en artikel (23/11), ganska liten och osignerad,  men med ett foto på konstnären. Intresset hade varit stort, ja, t.o.m. mycket stort  för Wallstens utställning, framhöll skribenten. Flera hundra personer hade under  de båda dagarna beskådat ”de vackra oljemålningarna”. Svarte göl, Rismåla göl,  Ölhutten på Storgatan och Linneasjön utgjorde några av ”de välbekanta motiv”  som var förebilder för Wallstens målningar. Vid samtal hade han beklagat att det  nu inte fanns så många byggnader att välja som motiv. ”Alla fina gamla hus som  finns, river de ju!”, löd hans klagande slutord. 

Lytzéns Konstgalleri i  Alstermo var en aktiv  firma. Helgen 10–11  november 1984 anordnade den en konstut- ställning i Pelarsalen  i Nybro Folkets Hus.  Att döma av annon serna var även firman  Nybro Konst o In ramning involverad i  arrangemanget. Vid  utställningen expo- nerades nästan 40  konstnärer, inklusive  några grafiker. Texten  i annonserna i Bar-OT  och ÖS (10/11) talade  om ”God konst till  humana priser” samt  bytesrätt, vad detta nu  kunde innebära. Arne  Wallsten, avliden sedan ett halvår, var en av de utställda. Denna gång förärades han likväl inte någon särskild uppmärksamhet i annonserna. Utställningen tycks inte ha resulterat i någon  recension. 

Summering 
I denna avslutande summering försöker jag karakterisera Arne Wallstens konstnär skap på grundval av de kommentarer och värderingar han erhöll i pressen. 

Vid ett tillfälle förekommer en beteckning av Arne Wallsten som placerar honom  i en bestämd kategori av konstnärer. I anslutning till utställningen i Stenungsund i  februari 1979 beskrev galleriinnehavaren Lena Larsson honom som ”en rent naivistisk  målare”. Någon precisering av denna karakteristik gav hon inte. Rimligen förstod  hon med sina ord en konst vilken, för att återge förklaringar i Nationalencyklopedin  och Wikipedia, präglades av ”barnslig enkelhet i både uttryck och teknik”. Nära  Lena Larssons beskrivning kommer recensenten i Skara Tidning när vederbörande  1981 anför att Arne Wallsten framställer helheten ”genom naivt troskyldiga ögon”. 

Troligen var det den norske konstkritikern Terje Jansson som var först att beskri va Arne Wallsten med orden ”en svensk döderhultare i olja”. Denna benämning  upprepades i flera tidningsartiklar av journalisten Jan-Owe Glavå och den lyftes  fram i rampljuset inför utställningen i Stenungsund. Detta var en jämförelse som  måste ha fyllt Arne Wallsten med glädje och stolthet. ”Döderhultarn” var smeknamn  på den självlärde snidaren Axel Petersson (1868–1925) från samhället Döderhult  strax utanför Oskarshamn. Han var sannolikt landets främste träskulptör med en  berömmelse som inte var begränsad till Sverige. Skulpturerna återgav ofta bilder  från allmogens liv i Småland kring sekelskiftet 1900 och innefattade ofta grupper  av figurer. Några motiv, t.ex. bröllop och auktion, återfinner vi hos såväl Axel Pe 

tersson som Arne Wallsten. Att båda återgav bilder från gångna tider utgjorde ett  påfallande gemensamt drag. Att Arne Wallstens tavlor kunde liknas vid ”Döder hultarns” skapelser gavs inför utställningen i Stenungsund förklaringen att Walls tens måleri var något grovhugget men likväl varmt. Hypotetiskt föreligger givetvis  möjligheten att Arne Wallsten granskat vissa av ”Döderhultarns” alster och tagit  intryck av deras utformning. 

Under de år jag har kunnat studera återkommer vid åtskilliga tillfällen påståendet  att Arne Wallstens konst var ”berättande”. De motiv konstnären hade valt talade till betraktaren, berättade för vederbörande om en situation

eller en händelse. Bilden  kunde bestå av bönder eller fiskargubbar, vilket Joel Hedenlo framhåller, men också  en lanthandel eller en rävjakt. Motiven var i första hand vardagsnära och äldre,  skriver galleriägaren Åke Gustafsson, ofta hämtade från landsbygden. Vad gällde  Nybro återgav målningarna i många fall gamla byggnader där hotet om rivning var  överhängande, ett förhållande som Arne Wallsten beklagade. Hans många motiv  från Nybro med omnejd visade enligt signaturen Jocke ”kärlek till bygden och en  betydande konstnärlig uttrycksfullhet”. 

Det förefaller troligt att Arne Wallsten ägnat sig åt berättande konst större delen  av sin karriär. Under de senare åren i Nybro tycks han emellertid till viss del ha  slagit in på en ny färdriktning. Detta uppmärksammades i de båda recensioner som  skrevs om utställningen i Tingsryd 1983. Skribenten Arne Johansson påpekade att  Arne Wallsten på senare tid börjat ägna sig åt ”renodlad landskapsmålning”. Sjö- och  skogsmotiv var nu frekventa i hans produktion. ”Färgval med behagliga och varma  nyanser” skapade en personlig stil när han återgav småländsk miljö. Galleriägaren  Åke Gustafsson noterade i sin recension att Arne Wallsten arbetade med ”svaga och  dämpade färgnyanser”, vilka särskilt i landskapsmotiv förmedlade ett tillstånd av  ”lugn och stillhet”. Furor och en liten vattensamling fångade i flera fall betraktarens  blick. Motiven var målade på ett ”naturalistiskt och verklighetstroget” sätt, vilket  uppenbart skilde sig från målningar där personer avbildades. 

Vid den utställning som Lytzéns Konstgalleri anordnade i Oskarshamn våren  1984 hade ungefär en tredjedel av de utställda tavlorna naturmotiv, enligt den  förteckning jag redovisar. Den utveckling Arne Wallsten föreföll ha genomgått  påtalades av skribenten Joel Hedenlo. Tidigare, skrev han, hade Wallsten ägnat sig  åt berättande måleri medan han nu var på väg mot ”något mera tidlöst i sina natur 

skildringar”. En varm ton präglade hans tavlor. Dagrar och skuggor smälte mjukt  samman. Ljuset var aldrig rått och skarpt varken på sommar– eller höstmålningar.  På ett ”fullödigt sätt” hade han förmåga att fånga förändringarna mellan olika  årstider. Det främsta i Arne Wallstens måleri, löd Hedenlos omdöme, utgjorde  ”de mera förädlade landskapsskildringarna”. Två av de fem tavlor som avbildades  i utställningens informationsblad, ”Skogsidyll” och ”Vinterdag”, var av denna art  och markerade den påtalade utvecklingen. 

Några av recensenterna framhöll vissa särdrag hos Arne Wallsten. Lena Larsson  fann att Arne Wallstens målningar utstrålade lugn och harmoni. Skara Tidning  påpekade att han framställde sina individer utan några specifika ansiktsdrag. Likväl  presterade han en helhet, som var både klar och känslosam. Nybro Tidning beskrev  Arne Wallsten som en fin och intensiv konstnär med förmågan att kunna förmedla  sina känslor på ett föredömligt sätt. I anslutning till hans utställning 1982 berömde  signaturen Jocke honom för hans starka ”känsloengagemang”. Göteborgs-Kuriren  menade att Arne Wallsten var en av de få i landet som kunde åstadkomma ”både  värme, ljus, känsla och närhet i sitt måleri”. Tidningen framhöll särskilt ”det otroliga ljus” som återkom i hans tavlor. En likartad synpunkt återfanns i Barometern-OT.  Här pekade Joel Hedenlo på ”det varsamma ljuset” som fanns i alla Arne Wallstens  målningar. 

Arne Wallsten var ”en snäll människa” säger en av de personer jag har intervjuat,  K G Karlsson. Han hade lite problem med familjen – ”det var lite vingligt” – men  han ”försökte hålla den samman”. Som konstnär var han sannolikt underskattad,  tror K G. Arne Wallsten avled i juli 1984. Sedan tre år tillbaka var han då änkeman  och hans sorg var enligt uppgift djup. Under många år hade han lidit av diabetes.  Vid samtal med mig uppger släktingar och andra att han inte var mån om sin hälsa, inte var någon renlevnadsman, och att detta bidrog till att han bara blev 52 år. 

Referenser 

De referenser jag funnit angelägna att ange, redovisas genomgående i den löpande  texten. På en punkt, intervjuerna, bör dessa förtydligas med tidpunkt för samtalen  och hemvist för de intervjuade. Alla samtal har genomförts per telefon. Annette Wallsten Sösdala 11/1 2023, Benitha Wallsten Nybro 9/10 2022, 8/11  2022, 7/1 2023, Mona Wallsten Berggren Nybro 11/1 2023, Tommy Wallsten  Eksjö 7/1 2023, Marita Edberg Nybro 7/1 2023, Gun Edh Nybro 21/1 2023,  Kerstin Elgström 25/1 2023, Gert Franzén Nybro 5/1 2023, Krister Lilja Nybro  29/10 2022, 8/11 2022, 21/1 2023, Karl Gunnar Karlsson Nybro 20/10 2023.

P.S. Nybro kommun har fyra tavlor