Författare: Mats Johansson

Oskars Kroksjö

http://kartor.eniro.se/m/vwD2p

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

Gårdar i Oskar

Oskar var i äldre tid en del av Mortorps socken. Det kallades Mortorps skogsbygd. På grund av det stora avståndet till Mortorps kyrka från västra delen av socknen uppbyggdes ett kapell i skogsbygden. Enligt uppgift i Södra Möre dombok 1771 var kapellet byggt år 1709. Det byggdes om omkring 1770 och fick då Madesjö kyrkas gamla altartavla. År 1847 fick kapellbygden namnet Oskar med komministern i Mortorp boende i en egen prästgård, avskild från Alsjö nr 3. Kyrkan byggdes 1870 och renoverades 1925. Efter de senaste pastoratsregleringarna tillhör Oskar Madesjö pastorat.

Kroksjö

Detta hemman har upptagits under medeltiden – ovisst när. Namnet kan ej tjäna till att ange åldern. Men det finns i 1541 års fogderäkenskaper. Enligt dessa skulle ”Gudme i Kroksjö” i årlig avrad erlägga 3 fyrkar, 1 skäppa korn, 1 lispund smör, 1 kleff ”tåt” dvs lin, samt fodring för 5 hästar. Det betyder, att Kroksjö ansågs som ett medelgott hemman. Gudme eller Gumme, som han i fortsättningen kallas, fick 1547 sin fodring höjd till 6 årliga hästar och 2 s.k. konungshästar. Fodringen skulle lösas i kontanter. Gumme satt kvar 1548 och kanske åtskilliga år ytterligare, men när Älfsborgs lösen skulle erläggas 1571 hette brukaren av Kroksjö Nils. Hans deklare-rade tillgångar var: silver-5 lod, koppar-1 lispund, oxar-3, kor-10, fyraårsungnöt-1, tvåårsungnöt-2, kalvar-2, får-7, svin-12, häst för 20 (!) mark. Hans skatt blev icke mindre än 20 mark 3 öre, ett av de högsta beloppen i Oskar. Nils måste ha varit en rik bonde!

I 1586 års fogderäkenskaper heter brukaren Jon Nilsson, säkerligen en son till Nils. Jon Nilsson anges bruka ett helt hemman. 1591 har han efterträtts av ”Nils i Krogsiö”, sannolikt en son. Hans avrad hade höjts till penningar-18 penningar, 3 dagsverken och sänkts till fodring för 8 hästar. När vi i 1620 års register över boskapshjälpen möter namnen ”Anders och Per N.” så är det säkerligen fråga om söner till Nils. Deras boskapspenning uppgick till 2 dlr 3¼ öre – ungefär motsvarande medeltalet för ett hemman. Anders och Per stod fortfarande kvar i 1628 års skatteregister. Vardera hade 3 tunnor råg och 4 tunnor korn och malt.

I 1635 års jordebok står ”Päder i Kroxsiö” ensam för hemmanet men 1638 är samma förhållande med Anders. I själva verket brukade de gården gemensamt. I 1641 års mantalslängd är båda medtagna. Anders deklarerar för 1 häst, 2 oxar, 5 kor, 2 kvigor, 2 svin och 3 tunnor utsäde, medan Per Nilsson har 2 oxar, 4 kor, 2 kvigor och 3 tunnor utsäde – alltså något mindre. I mantalslängden 1645 är brukarna tre. Anders är kvar men är nu änkling. Nytillkomna är Sven och Truls. Per Nilsson har försvunnit men är tillbaka 1646. Då är alltså brukarna icke mindre än fyra. I 1649 års mantals-längd återfinnes Anders, Pär och Truls, medan Sven försvunnit. Vad som ligger bakom dessa förändringar är svårt att säga. Kanske är det endast fråga om kamerala förändringar, dvs förändringar i skattelängden, icke i verkligheten. 1650 har däremot en verklig förändring inträtt. Då brukades Kroksjö av en ny man, ”Per Öggesson”. Han var kvar 1651 men 1655 hade nya brukare trätt till: Jöns och Sven. Under rubriken inhyses återfinnes ”Anders i Kroksjö” med beteckningen ”Åldrig” och ”fattig och sjuk”. I 1663 års jordebok upptages ”Per och Knut i Kroksjö” som brukare. Deras årliga avrad är nu omräknad i pengar och värderad till 6 dlr 11 öre 21 penningar. Kroksjö räknades alltjämt som ett helt hemman.

I 1682 års jordebok är Kroksjö förklarat för ett helt hemman med oförändrad ränta: 6 dlr 11 öre 21 penningar. Brukarna heter Pähr och Anders. Om de stod i någon släktrelation med tidigare brukare och i så fall vilken kan ej avgöras, då i regel inga efternamn anges. År 1686 hölls husförhör med dem som bodde i Kroksjö och den bevarade husförhörslängden ger en värdefull inblick i hur många som bodde där utom brukarna. Först i längden står Erich, därefter följer hustrun Ingeborg, om vilken det heter ”kan både utantill och läsa i bok sina Chateckesstycken” – en överraskande uppgift! Därnäst följer ”Anders, kunde ock alla budorden”, sedan följer orden ”hustrun, abfuit” dvs hon var frånvarande från förhöret. ”Olof, kan läsa i bok”, därpå ”dottern Ingjerd, kan läsa utantill och i bok”, därpå ”pigan Maria” om vars eventuella kunnighet intet är utsagt. Under rubriken inhyses är upptagna ”Oloff Swensson” och ”Håkan, död”. Som synes fanns det fler människor på gården än mantalslängd och jordebok utvisar.

De båda namnen Erik och Anders återfinnes i 1699 års jordebok. Kroksjö har där fått nummer 259. Den årliga räntan är 5 dlr 5 öre 12 penningar. Hemmanet är nu förmedlat till ½ hemman. I 1717 års mantalslängd är det halva hemmanet delat mellan 4 olika ägare: Olof Andersson, som har en piga, Sven Svensson, Anders Andersson och Håkan Svensson. Var och en ägde 1/8 mtl. Är det fråga om två brödrapar? Hemmanets båtsman hette Jöns Soldat. Enligt 1725 års mantalslängd hette ägarna Sven Svensson, som hade en dotter hemma, Anders Andersson, d:o, Olof Andersson och Jöns Andersson, om vilken är antecknat, att han bodde i Svängemåla men brukade gård här. I 1746 års mantalslängd är tre ägare upptagna: Jon Svensson och Olof Svensson brukade 1/8 vardera, och Nils Jönsson brukade ¼ mtl. Båtsmannen hette fortfarande Jöns Soldat.

Inga husförhörslängder är bevarade från senare delen av 1700-talet, varför vi måste gå fram till husförhörslängden 1805-1810. Enligt denna fanns det fortfarande fyra gårdar i Kroksjö. Peter Nilsson och h.h. Ingeborg hade lämnat sin gård och tagit undantag av Anders Persson, 28 år, och h.h. Maja, 30 år. På nästa gård satt Peter Svensson d.y., 36 år med hustru Stina, 39 år och med 2 barn: Ingrid, 2 år, och Cajsa Lena, nyfödd 1805. Tredje gården innehades av Anders Nilsson, 52 år, och h.h. Kjerstin, 50 år. Sonen Carl Gustaf var 19 år och Anders 11 år. Den fjärde gården innehades av Peter Svensson d.ä., 34 år, och Stina, 24 år. Dottern Brita Stina var 2 år gammal. På ägorna bodde 8 torpare och 2 båtsmän. Torparen Sven Olsson var 47 år och h.h. Stina 51 år. De hade 5 barn. Torparen Jonas Carlsson var änkling och hade en dotter Cajsa. Torparen Mattias Larsson var 76 år och h.h. Stina 57 år. De hade en dotter. Torparen Jöns Jönsson var 54 år och h.h. Stina 56 år. De hade 6 barn. Torparen Peter Gummesson, 37 år, och h.h. Maja, 39 år, hade 2 barn. Torparen Pehr Nilsson, 85 år, och h.h. Karin, 50 år. Torparen Peter Svensson var 1809, då han flyttade till Kroksjö, 37 år och hans hustru Stina 22 år. De fick 1810 dottern Maria. Torparen och båtsmannen Peter Bogren var 1809 42 år och h.h. Cajsa 46 år. De hade 4 barn. Båtsman Anders Alm, 32 år, och h.h. Kerstin, 26 år, hade 2 barn, när de flyttade 1809. Bogren efterträdde honom. Avskedade båtsmannen Olof Soldat var 27 år och h.h. Maria 29 år. De hade 3 barn.

Vi går fram till åren 1830-1849. En gård ägdes nu av Nils Gummesson, f. 1798, och h.h. Cajsa Lena Petersdotter, f. 1805 och dotter till Peter Svensson d.y. och h.h. Stina. Tydligen var det Peter Svenssons gård, som Nils Gummesson gift sig till. De fick 4 barn: Christina, född 1823, Johan Peter, född 1826 och värkbruten, Gustafva, född 1826 och Carl Gustaf, född 1833. Nästa gård ägdes av Johannes Göransson, född 1813, och h.h. Ingrid Lena Petersdotter, född 1821. Åt dem föddes 1847 sonen Johan Peter och 1849 sonen Carl Gustaf. Den tredje gården ägdes av Andreas Andersson, född 1794, och h.h. Ingeborg Nilsdotter, född 1795. De fick 1823 sonen Nils Petter, 1826 dottern Anna Stina och 1830 dottern Gustafva. På den fjärde gården gifte sig Peter Svensson d.ä:s dotter Brita Stina Petersdotter med Niclas Olsson, född 1800 och övertog därmed gården. De fick 4 barn: Stina Maria, född 1823, Olaus 1826, Brita Stina 1829 och Anna Maria 1835. En tid på 1830-talet innehade Niclas Gummesson en hemmansdel. Han var född 1808 och gift med Brita Stina Andersdotter, som också var född 1808 men som avled 1836. Dottern Ingrid Stina, som var född 1828, ingick så småningom äktenskap med Jonas Petersson, född 1824. De övertog gården. Bonden Nils Peter Andersson var född 1822 och gift med Helena Månsdotter, född 1823. De fick 3 barn: Johanna 1842, Karl August 1845 och Johan Peter 1847. Som synes hade ägosplittringen fortskridit på några decennier

Också torparnas antal hade ökats. Icke mindre än 11 torpare var verksamma på ägorna under perioden. Torparen Jonas Sunesson Thorin, f. 1812, och h.h. Maria Petersdotter, f. 1810 med 3 barn. Torparen Jonas Andersson från Arby, född 1813, med hustru Maria Johansdotter, född 1818 med 2 barn. Torparen Peter Andersson, född 1822 med hustru Brita Stina Niclasdotter, f. 1829. De vigdes 1849. Torparen Peter Hoffman, f. 1792, med hustru Brita Stina Svensdotter, f. 1797, med 9 barn bodde i Svängemåla men var skrivna i Kroksjö. Torparen Håkan Svensson var född 1778 och avled under perioden. Hans änka Maria Olsdotter var född samma år men är struken i kyrkoboken utan att orsaken är nämnd. Sannolikt har hon avlidit eller möjligen flyttat. Torparen Andreas Ingelsson var född 1810 och gift med Lena Andersdotter, f. 1809. De hade 2 barn. Torparen Niclas Petersson var född 1819 och h.h. Kajsa Lena Svensdotter 1821. De hade en son. Torparen Johannes Svensson var född 1784 och hans hustru Stina Carlsdotter, som var vanför, var född 1788. Torparen Jonas Andersson var född 1813 och h.h. Maria Johansdotter 1818. De är strukna i kyrkoboken och måste ha flyttat bort från Kroksjö – ovisst när. Detsamma gäller torparen Olof Nilsson, f. 1798, och h.h. Ingrid Petersdotter, f. 1793. De hade en dotter Maria. Torparen Peter Andersson var född 1807 och h.h. Christina Samuels-dotter 1809. De hade 8 barn.

Flera båtsmän bodde på ägorna. Båtsmannen Niclas Målberg var född 1815 och h.h. Cecilia Andersdotter 1817. De hade en son. Båtsmannen Johan Andersson Granquist var född 1812 och h.h. Stina Lena Andersdotter 1823. De hade en dotter. Avskedade båtsmannen Jonas Soldat var född 1790 och hans hustru Ingrid Lena Jaensdotter 1787. De hade 8 barn. Båtsmannen Johan Soldat var född 1820 och ogift. En son? Avskedade båtsmannen Sven Propp var född 1806 och gift med Maria Andersdotter, f. 1813. De hade 3 barn. Avskedade båtsmannen Måns Lindqvist var född 1799 och h.h. Britta Stina Andersdotter 1807. De hade 3 barn. Smeden Johannes Ekström var född 1788 och h.h. Ingrid Lena Petersdotter 1797. Slutligen fanns på ägorna inhyses Peter Olsson, född i Arby 1804 och hans hustru Lena Gummesdotter, f. 1809 i Arby. De hade 5 barn. Som synes var Kroksjö väl befolkat under 1830- och 1840-talen.

Vi går framåt till tiden 1849-1861, dvs i huvudsak 1850-talet. Invånareantalet var då enligt kyrkobokens uppgift 45 män och 52 kvinnor eller tillsammans 97 personer – en stor siffra! Av bönderna var Johannes Göransson, Nils Peter Andersson och Jonas Petersson kvar. Vardera brukade 1/8 mtl. Johannes Göransson uppges nu vara född i Arby 1813, medan hans hustru Ingrid Lena Petersdotter uppges vara född i Hagby 1821. Sonen Karl Gustaf föddes 1851, Jonas 1853, Emma Sofia 1856 och Pehr August 1858. Nils Peter Andersson var född i Oskar 1822 och h.h. Helena Måns-dotter var också född i Oskar, men året efter eller 1823. De fick 1849 sitt fjärde barn, sonen Andreas, 1853 sitt femte, Ingrid Lovisa, 1856 sitt sjätte, Jonas Gustaf, och 1858 sitt sjunde barn, Pehr Anders. Jonas Petersson var född i Oskar 1824 och hans hustru Ingrid Lena Niklasdotter 1828. De fick 3 barn: Per August 1850, Olaus 1853 och Thilda 1860. Från Madesjö inflyttade 1849 Sven Danielsson, född 1799 och h.h. Lena Nilsdotter, född där 1803. De medförde icke mindre än nio (9) barn, alla födda i Madesjö. Sven Danielsson blev snart undantagsman och hemmansdelen klövs i två delar, vardera på 1/16 mtl. Den ena delen brukades först av sonen Carl Gustaf Svensson, f. i Madesjö 1832, och h.h. Lena Stina Jonsdotter, f. i Madesjö 1830. Hon kom hit 1853. De fick 3 barn: Johan August 1855, Anna Christina 1858 och Ida Sofia 1860. Därefter sålde Carl Gustaf Svensson gården till torparen Jonas Månsson, född i Madesjö 1811 och h.h. Maria Magnidotter från Algutsboda, född 1805. De kom från Algutsboda 1861 och medförde sina två barn: Johan Peter, född 1844, och Emma Christina, född 1847. Den andra hemmansdelen på 1/16 mtl brukades av Sven Danielssons äldste son Carl Johan Svensson, född i Madesjö 1826, och h.h. Johanna Carlsdotter, född i Arby 1830, och hitflyttade 1855. De fick 1856 sonen Sven Gustaf och 1859 dottern Thilda.

Torparna var nu 5. Torparen Jonas Svensson avled 1851, efterlämnande änkan Maria Petersdotter och 3 barn. Torparen Jonas Andersson flyttade med hustru och 2 barn till Pukaberg 1856. Från Arby inflyttade 1860 torparen Nils Jonsson Ahlqvist, född i Oskar 1795, och h.h. Kajsa Olsdotter, född i Vissefjärda 1801. Torparen Peter Andersson var född i Oskar 1822 och gift med Brita Stina Nicolaidotter, född 1829. Båtsman var nu Sven Olsson Soldat, född i Oskar 1829 och hitflyttad från Pukaberg 1856. Han gifte sig 1860 med Sven Danielssons dotter Valentina Svensdotter, född 1837. Avskedade båtsmän var Jonas Persson Soldat, född i Madesjö 1790 med hustrun Ingrid Lena Jaensdotter, född i Oskar 1787, Johan Soldat, född i Oskar 1826 med hustru Maria Nilsdotter, f. 1821 och 2 barn samt Sven Propp, född i Oskar 1806 och gift med Maria Andersdotter, född 1812 med 3 barn.

Vi går fram till 1870-talet. Den första hemmansdelen ägdes vid 1870-talets ingång av en ”Madame Götha Gustafva Lovisa Tellander”, född 1838 i Fryele. Hon sålde gården till ”possessionaten” Gustaf Oskar Kant, född 1847 i Biskopskulla. Han kom närmast från Enköping. Nästa 1/8 mtl ägdes fortfarande av Johannes Göransson och Ingrid Lena Petersdotter. De hade 5 barn hemma. Jonas Petersson avled 1871 och gården övertogs av sonen Olaus Jonsson, född 1853, som 1880 ingick äktenskap med Kristina Månsdotter från Karlslunda, född 1862. De återstående gårdarna var vardera på 1/16 mtl. Den första ägdes nu av Carl Jonsson i Hulan i Vissefjärda men brukades av Carl Johan Svensson, Sven Danielssons äldste son, född 1826. Nästa 1/16 mtl ägdes av Johannes Jonsson i Pukabergsmåla men brukades till en början av Karl Gustaf Svensson, yngre broder till Karl Johan Svensson. Han flyttade med hustru och 8 barn till Madesjö 1876. Från Söderåkra inflyttade 1873 som ägare till 1/16 mtl Lars Gustaf Gustafsson, f. 1845 och sedan 1867 gift med Ingrid Stina Petersdotter från Torsås, född 1845. De fick 5 barn: Gustaf Martin 1868, Peter William 1871, Maria Christina 1874, Ida Mathilda 1876 och Josef 1879. De åter-stående 1/16 mtl ägdes under 1870-talet av Johan Peter Jonsson, f. 1844 i Madesjö och 1866 gift med Mathilda Niklasdotter, f. i Oskar 1846. De hade 6 barn. Hela familjen flyttade 1880 bort från Kroksjö. I stället kom gården att ägas av Gustaf Karlsson från Högsby, född 1821, och dennes hustru Charlotta Svensdotter, född 1842 i Älghult. De hade 4 barn: Johan Elof, född 1869, Emilie Kristina 1870, Anna Karolina 1873 och Pehr Viktor 1880. Nils Anderssons änka Helena Månsdotter bodde kvar med sina barn, av vilka icke mindre än 5 emigrerade till USA: Johan Peter och Andreas 1872, Ingrid Lovisa 1873, Jonas Gustaf och Nicolaus 1880. Sven Danielsson avled som änkling och undantagsman 1879. Sven Pehrsson avled som undantagsman 1873. Han var också änkling.

På ägorna fanns också 9 torpare. 1879 inflyttade torparen Karl Gustaf Johansson. Han var född 1851 och gift med Vendla Sofia Johannisdotter, f. 1855. De gifte sig samma år. Torparen Olaus Niklasson var född 1826 i Oskar och gift med Stina Maria Andersdotter, f. 1834. Hon avled 1873. De hade 5 barn. Torparen Peter Olaus Johansson och h.h. Maria Magnidotter hade också 5 barn. Torparen Peter Andersson och h.h. Brita Stina Nikolaidotter hade 3 barn. Torparen Peter Svensson från Algutsboda var född 1829 och hans hustru Vendla Sofia Jonsdotter 1842. Hon var från Madesjö. De hade 4 barn. Torparen Jonas Peter Magnusson var född 1841 i Mortorp. Hans hustru Brita Stina Svensdotter var dotter till Sven Danielsson och född 1840. De hade 7 barn. Torparen Anders Carlsson Rundgren var född 1831 i Arby. Hans hustru Christina Petersdotter var född i Torsås 1832. De flyttade hit från Söderåkra 1874 men flyttade tillbaka dit 1880. De hade 3 barn. Torparen Niklas Månsson var född 1831 i Oskar. Hans hustru Kristina Svensdotter var född i Madesjö 1831. De flyttade in till Kroksjö 1878 med sina 5 barn. På ägorna bodde dessutom f.d. båtsmannen Sven Olsson Soldat med hustru Wallentina Svensdotter och 4 barn, och ladugårdsarrendatorn Sven Carlsson med hustru Stina Svensdotter. De flyttade hit 1872 och hade 3 barn. Muraren Carl Gustaf Magnusson var född 1821 i Algutsboda och hustrun Ingrid Maria Svensdotter 1842 i Oskar. De hade 5 barn. 1880 inflyttade skräddaren Nils Peter Petersson. Han var född 1848 i Vissefjärda och ogift. Åtminstone 4 arbetarefamiljer och flera änkor bodde under någon tid på 1870-talet på ägorna.

Vi går fram till 1880-talet, under vilket stora förändringar inträffade i Kroksjö. ”Possessionaten” Gustaf Oskar Kant flyttade 1881 till Estuna i Uppland. Hans 1/8 mtl övertogs av Karl Magnus Pettersson, f. 1847 i Oskar, och gift sedan 1877 med Agatina Wallentina Sjöqvist, född 1861 i Oskar. De kom till Kroksjö 1881 men flyttade till Madesjö 1883. De hade 4 barn. De efterträddes av från Madesjö kommande Karl Johan Gustafsson, f. 1845, och h.h. Hilda Gustafva Niklasdotter, född 1849 i Madesjö. De hade gift sig 1869 och hade 8 barn. De flyttade tillbaka till Madesjö redan 1887. På nästa 1/8 mtl tog Johannes Göransson och Ingrid Lena Petersdotter 1883 undantag av sonen Jonas Johannesson, född 1853, som samma år gifte sig med Emilia Augusta Jonsson från Madesjö, född 1864. De fick 3 barn: Karl Bernhard 1884, Hildur Eugenia Augusta 1887 och Erik Ruben 1891.

På nästa 1/8 mtl fick Olaus Jonsson och Kristina Månsdotter 2 barn under 1880- talet: Karl Robert 1886 och Signhild Ingegerd Kristina 1890. Nästa gård omfattade 1/16 mtl. Här blev förändringarna flera. Lars Gustaf Gustafsson och Ingrid Stina Petersdotter flyttade 1881 med sina 5 barn till Söderåkra. Efterträdaren Anders Persson var född 1851 i Ingelstad men kom närmast från Lunds domkyrkoförsamling. Han flyttade 1883 till Vissefjärda. Efterträdaren Jonas Pettersson var född 1845 i Oskar och sedan 1875 gift med Cajsa Maria Johannesdotter, född 1850 i Vissefjärda. De flyttade bort redan 1887. På ägorna bodde en kortare tid mejerskan Maria Jonsson, född 1865 i Oskar. Hon kom hit från Bergsjö 1890 men flyttade 1891 till Ronneby. På nästa 1/16 mtl satt fortfarande Gustaf Karlsson och Charlotta Svens-dotter med sina 4 barn. Nästa 1/16 mtl ägdes av Johan Andersson, f. 1861 i Oskar, och h.h. Emma Mathilda Karlsdotter, f. 1864. De gifte sig 1887 och flyttade hit 1892. De fick 3 barn: Karl Anders 1887, Gustaf 1889 och Kristina 1891. Mellan 1883 och 1890 brukades 1/16 mtl av Peter Petersson, f. 1830 i Oskar, och h.h. Anna Stina Olaidotter, f. i Madesjö 1829. De fick 1869 dottern Hilda. 1/8 mtl ägdes från 1887 av Frans August Jonsson, född i Madesjö 1860 och sedan 1887 gift med Emilia Kristina Jonsson från Lenhofda, född 1866.

Torparnas antal var på 1880-talet 12. Torparen Pehr August Johansson var född 1858 i Oskar och sedan 1882 gift med Ingrid Matilda Danielsson från Vissefjärda. De flyttade till Kroksjö 1887 och hade 5 barn. År 1887 flyttade i stället torparen Karl Gustaf Johansson med hustru och 2 barn till Madesjö. Torparen Olaus Niklasson avled 1885. Han var född 1826 och sedan 1870 änkling. Torparen Frans August Svensson emigrerade 1889 till USA. Hustrun Kristina Karlsdotter och 3 barn stannade i Sverige. Torparen Peter Olaus Johansson och Maria Magnidotter hade 3 barn. Torparen Peter Andersson och Brita Stina Nikolaidotter hade 2 barn.

Torparen Jonas Nikolaussons hustru Matilda Nilsdotter avled 1882. Han gifte samma år om sig med Anna Sofia Petersdotter, född 1851. Det fanns 8 barn. Torparen Peter Svensson var född 1829 i Algutsboda. Hans hustru Wendla Sofia Jonsdotter var född 1842 i Madesjö. De hade 4 barn. Torparen Jonas Peter Magnusson var född 1841 i Mortorp. Hans hustru Brita Stina Svensdotter var född 1840 i Madesjö. De hade 6 barn. Torparen Sven Johan Johansson var född 1848 i Karlslunda och hans hustru Helena Charlotta Andersdotter var från Gullabo och född 1854. De kom från Karls-lunda 1889 och flyttade till Vissefjärda 1892. De hade 4 barn. Torparen Niklas Månssons hustru Kristina Svensdotter avled 1889. Hon var född 1834 och efter-lämnade 7 barn. Torparen Johan August Johansson flyttade hit 1884. Han var sedan 1865 gift med Johanna Andersdotter, född 1844. De hade 7 barn. 5 arbetarefamiljer och muraren Carl Gustaf Magnusson bodde på ägorna. Änkan Helena Månsdotter med 2 barn emigrerade 1882 till USA.

Oskars hembygdsförening

Oskars Hembygdsförening bildades i april 1969. Detta efter en förfrågan från Hembygdsvårdskommitten i Nybro stad.

Medlemskap tecknades av 30 personer. Första medlemsavgiften var 3 kronor per år därefter beslutade man om 75 kr en gång för alla eller med 5 kr per år.

Under det första året arbetades fram olika förslag om hur föreningen skulle kunna köpa någon stuga som kunde tjäna som hembygdsgård. Efter ett sammanträde med kommunalrådet Alf Johansson 1970 beviljades ett bidrag ur ”Louise Jansson” fond å 15 000 kronor. För denna summa inköptes fastigheten Alsjö 1:22, byggnadsår ca 1880. Invigningen av Oskars Hembygdsgård skede den 22 november 1970. Invigningstalet hölls av kyrkoherde Manfred Wiesland. Under 1970-talet och framåt ordnades olika aktiviteter som bussutflykt på försommaren, slåttergille i augusti månad och på hösten en paketauktion. Kyrkosöndagen som är i augusti startades år 1972.

En utställningslokal byggdes 1978 och vällingklockan kommer från Nygård. Invigningen var 1980 i samband med kyrkosöndagen.

O H fick år 1985 ta emot Klenemåla kvarn av landstinget i Kalmar län. Den var i dåligt skick men iordningställdes innan den överlämnades till föreningen.

Aktiviteterna har under årens lopp förändrats och idag anordnas: gökotta (utflykt i socknen), midsommarfirande, söndagsöppet i hembygdsgården med kaffeservering tre söndagar i juli, kyrkosöndag i augusti och någon form av Öppet hus under hösten. Vid Öppet hus har ordnats bland annat Äpplets dag och utställning om författare Elsa Maria Otto från Anebo. År 2003 ordnades studiecirkel och utställning om Jobs Handtryck samt utgavs boken ”Mitt Oskar” av Carl Areskog. Cykelbingo ordnades 1994. Under flera år anordnades julgransraskning. År 2008 bjöd O H in samtliga hembygdsföreningar i Nybro kommun. Ett Bildspel och ett Häfte med bilder från Oskars socken från tidiga 1900-tal och framåt togs fram år 2009.

Nu (2011) har påbörjats dokumentering och digitalisering av föremål och foton som finns i Oskars Hembygdsgård.

GJ

Oskars församling

 

1/ Följande artikel har hämtats ur boken ”Sveriges bebyggelse, Landsbygden Kalmar Län III” från 1958.

 AV FOLKSKOLLÄRAREN

BIRGER HENDELIN

 Oskars socken har fått namn efter konung Oscar I. Den bildades genom en år 1847 företagen utbrytning från Mortorps socken. Före denna tid kallades området Mortorps skogsbygd eller kapellbygden.

Angränsande socknar är i norr Örsjö och Madesjö, i öster Mortorp, i söder Karlslunda och i sydväst Vissefjärda. Arealen är 76,89 kvkm, därav 74,52 kvkm land. Åkern utgör 15 % av landarealen och skogsmarken 78 %.

Terrängen är småkuperad och mycket stenig. Från de högsta områdena i socknens västra delar (omkr. 100 m över havet) sluttar marken obetydligt mot öster. Sjöarna, i dessa trakter ofta kallade gölar, är ganska talrika, drygt ett tiotal. De avvattnas genom Hagbyån. Namnen på de största sjöarna är Hultabrejan, Alsjön och Mosjön1).

Berggrunden består av Växjögranit. Den är massformig och medelgrov. Färgen växlar från röd eller rödlätt till grå. I större delen av socknens västra hälft är graniten hornbländeförande. En gångporfyr har iakttagits ett par km söder om Pukaberg.

Eftersom socknen ligger i ett ganska kargt område, i själva kanten av det stora skogsbältet mellan Kalmar och Kronobergs län, får man antaga, att den fått bofast befolkning i jämförelsevis sen tid. Fynd av stenverktyg tyder dock på att människor vistats här åtminstone tillfälligt redan under förhistorisk tid.

Bebyggelsen har undergått stora förändringar under de senaste 60-70 åren. Till omkr. år 1880 ökades folkmängden oavbrutet trots utflyttning till städerna och emigration. Befolkningen hade här som på många andra håll vid denna tid svårt att få sin utkomst i hemsocknen. Eftersom skogen ännu hade obetydligt värde, var jordbruket det enda man hade att falla tillbaka på. Allt sämre jord odlades, och allt längre från den gamla bygden tvingades man anlägga små jordbrukslägenheter. Ett otal stugor växte upp i skogarna. Större delen av denna stugbebyggelse har nu övergivits.

Till bilden. av den förändrade bebyggelsen hör också, att en del nybyggnadsverksamhet förekommit i Alsjöholm.

Folkmängden är nu endast en tredjedel av vad den var för 75-80 år sedan. Ar 1850 var den 1.347 personer, år 1860: 1.597, år 1870: 1.883, år 1880: 2.049, år 1890: 1.787, år 1900: 1.526, år 1910: 1.332, år 1920: 1.175, år 1930: 1.024, år 1940: 842, år 1950: 722 och år 1957: 625 personer.

När arbete ej fanns att få i hemsocknen, återstod för många människor endast att emigrera. Flertalet ställde kosan till Nordamerika, blott en eller annan till Danmark eller Tyskland. Emigrationens omfattning åren 1866 – 1935 var följande:

1866-70: 13 personer, 1871-75: 36, 1876-80: 10,
1881-85: 34, 1886-90: 60, 1891-95: 91, 1896-1900: 51, 1901-05: 87,
1906-10: 80, 1911-15: 67, 1916-20: 19, 1921-25: 22, 1926-30: 31,
1931-35: 0.              

Den första starkare impulsen fick man nödåret 1869, då den första större skaran, 10 personer, gav sig i väg. Kulmen nåddes 1902 med 30 personer. Allt som allt har något över 600 människor lämnat Oskars socken för att söka sin bärgning i främmande land.

Strömmen har även gått i motsatt riktning, om än svagt och sporadiskt. År 1895 återvände en skara på tio personer.

De viktigaste näringsgrenarna är de för en ren landsbygdskommun i denna del av Sverige vanliga: jordbruk, boskapsskötsel och skogsbruk. Utvecklingen har gått i den riktningen, att jordbruket fått allt mindre betydelse. Men även om jordbruket relativt taget hade större betydelse under 1800-talet, var produktionen av brödsäd redan då otillräcklig för det egna behovet. De senare årens arealminskning beror på jordbruksteknikens utveckling. Det går ej att använda moderna maskiner annat än på någorlunda stora och stenfria åkrar. De sämsta har därför lagts ut till skogs- eller betesmark.

År 1932 utgjorde åkerjorden 1.137 ha, naturlig äng 209 ha och skogsmark 5.724 ha. Motsvarande siffror år 1951 var 891 resp. 117 och 5.845 ha. Sistnämnda år tillkom 80 ha kultiverad betesmark. Från år 1919 till år 1951 har åkerarealen minskats med 379 ha.

Höstvete odlades år 1932 på 3 ha, år 1951 på 1 ha. Motsvarande siffror för höstråg var 95 resp. 32 ha, för vårvete 59 resp. 47 ha, för vårråg 9 resp. 3 ha, för korn 3 resp. 6 ha, för havre 361 resp. 179 ha, för potatis 77 resp. 46 ha, för vall till hö 321 resp. 384 ha, för helträda och obrukad åker 77 resp. 41 ha.

På grund av den jämförelsevis goda betestillgången har kreatursstocken varit ganska stor och mjölkproduktionen ansenlig, i synnerhet sedan man fått eget mejeri inom socknen. Antalet kor år 1932 var 676 st och hade år 1951 minskat till 491 st. Mejeriet är nu nedlagt, och mjölken transpor­teras till Nybro eller Emmaboda.

Som ovan antytts, har en omställning av näringslivet efter tidens krav länge pågått och pågår alltjämt. Skogsbruket har kommit i förgrunden. Denna anpassning i förening med befolkningens idoghet har åstadkommit väsentliga ekonomiska resultat. Den forna fattigdomen har förbytts i väl­stånd.

I äldre tider, även sedan järnvägen Kalmar – Emmaboda kom till, var avsättningssvårigheterna för skogsprodukter betydande. Virke och tjära fraktades efter oxar eller hästar den långa vägen till Kalmar eller någon av småhamnarna söder ut: Bottorp, Hagbyhamn. eller Kolboda. Gamla virkeskörare har berättat, att det kunde inträffa, att lass med långa sparrar blev hängande på någon tvärbrant backe. Normalt krävde en hamnresa ett dygn. Man körde hemifrån på kvällen, var framme vid hamnen och lassade av på morgonen och använde dagen för återfärd.

 

Hamnresorna var inte bara tröttsamma och tidsödande. De kunde också bli strapatsrika. Ännu i slutet av 1800-talet var osäkerheten på vägarna så stor, att man helst slog sig samman i stora sällskap för att vid behov kunna freda sig.

Järnvägen, invigd 1874, gav ny fart åt avverkningarna. Dåvarande Nybro köping och senare även Påryd blev viktiga avsättningsorter, efter hand som det på dessa platser växte fram träindustrier.

Industrier saknas. En del mindre företag har vid olika tillfällen startats, men alla har efter en kort tid lagts ned. Sålunda fanns i Anebo i början av 1890-talet ett ullspinneri och färgeri, och ännu längre tillbaka i tiden fanns i Besagöl ett garveri. I Anebo drivs numera en mindre kvarn.

Hemslöjd, t. ex. tillverkning av träskor, korgar och vävnader, förekom ganska allmänt ännu i slutet av förra århundradet.

Socknens handelscentrum är Alsjöholm vid Alsjö kyrkby. Här finns kyrka, skola, poststation, sparbank (grundad 1921), diverseaffärer, konditori, bageri och bilstation.

Sedan gammalt är annars Nybro den förnämsta såväl avsättnings- som inköpsorten.

Vägar av sådan beskaffenhet, att de kunde befaras med vagn, torde ha saknats till ett stycke in på, 1800-talets senare hälft. Antagligen 1868-69 byggdes den s. k. Väntorpsvägen, som sträcker sig från Väntorp genom Mortorps socken och i Oskar går genom byarna Alsjö och Björnasjö för att vid Björstorp förena sig med örsjövägen. Troligt är, att denna väg haft någon primitiv föregångare, ridstig eller vad man vill kalla den. Enligt vad äldre sagesmän berättat, gick kapellbygdens gamla förbindelseled med Martorp förbi Folkehyltan till Runtorp och vidare utmed ån mot Mortorps kyrkby.

En annan väg förbinder Alsjöhohn med Nybro och Påryd. Den senare vägsträckan, Ugglebo – Alsjöholm, byggdes åren 1908-09.

Genom att busslinjer inrättats och genom att bilismen i övrigt kraftigt utvecklats, har sockeninvånarna nu bättre möjligheter till kontakt med omvärlden. Ett tidigare skedes starka isolering är bruten.

Vid sockenbildningen fanns endast en ambulerande skola, som dessutom besöktes mycket oregelbundet av barnen i den rote, där den för tillfället pågick. Särskilda skolhus hade man ej hunnit skaffa. Hemmansägarna i respektive rotar upplät något utrymme. Säkerligen var detta många gånger av mindre lämplig beskaffenhet, men någon annan utväg stod tills vidare ej till buds. De svåra åren i mitten på 1840-talet hade gjort den ekonomiska situationen ohållbar. Skolhusbyggandet måste ställas på framtiden.

Tills vidare ordnades lokalfrågan genom att dåvarande klockaren och skolläraren, som hade eget hus på den tomt, där församlingssalen sedan legat, upplät detta till skola. Huset var emellertid mycket bristfälligt. År 1858 klagas över, att ”det är så stora hål i taket, att dagsljuset lyser igenom”.

Eftersom en enda lärare omöjligen kunde hinna med att undervisa alla barnen (åren 1860-80 höll sig siffran vid omkr. 320), anställdes en biträdande lärare samt ett par småskollärarinnor.

Först 1872 stod det nya skolhuset i Alsjö färdigt. Strax efter byggdes skolhus i Lillaverke och Karstorp. I och med att skolorna sålunda hade fasta lokaler, kunde undervisningen bedrivas under mera ordnade förhållanden. Skolgången blev mera regelbunden. Tidigare hade skolrådet vid flera tillfällen måst hota med kraftåtgärder gent emot tredskande barn och föräldrar.

Senare års starkt minskade barnantal har framtvingat skolindragningar (1875 föddes 63 barn, 1950 endast 12). Skolan i Alsjö är den enda som kunnat bibehållas. F. n. är anställda en manlig folkskollärare (tillika organist), en folkskollärarinna och en småskollärarinna.

Kyrkan är från 1870 och uppförd av trä. Byggmästare var J. G. Blomdell från Nybro. Klockstapeln bär årtalet 1862.

På samma plats som den nuvarande kyrkan låg förut ett litet kapell, Mortorps kapell, av okänd ålder. I ett protokoll från början av 1700-talet nämns, att man ”sedan uhrminnes tijder” hållit gudstjänst i skogsbygden. Man vet, att i kapellet uppsattes en orgel i början av 1850-talet (ej den nuvarande, som är från 1883) och att där fanns en mindre altartavla föreställande nattvarden. I kapellet hölls i regel gudstjänst endast var tredje söndag. Ett av de viktigaste skälen för församlingsdelningen tycks ha varit den långa vägen till Mortorps kyrka. Till prästgård inköptes 7/32 mantal nr 3 Alsjö.

Kyrkan restaurerades grundligt 1953. Den försågs med elektrisk uppvärmning och elektrisk belysning. Vidare förminskades kyrkorummet något genom att man avskilde en del till vapenhus. Många värdefulla och vackra inventarier har skänkts under senare år, bl. a. en brudkrona och flera antependier.

I kyrkligt administrativt avseende är Oskar annexförsamling i Mortorps och Oskars pastorat, Södra Möre kontrakt.

Frikyrkorörelsen har sedan ganska lång tid haft verksamhet i socknen: pingstvännerna och Svenska Missionsförbundet. Missionshus finns i Västra Alsjö.

Socialvården var vid socknens start som självständig, här som överallt i landet, av primitiv karaktär. Hemlösa fattiga hystes in i av kommunen hyrda stugor här och var i socknen och tilldelades några kappar säd samt någon famn ved. Vid en kommunalstämma 1881 uppkom förslag att socknen skulle bygga ett särskilt s. k. fattighus, men förslaget bifölls ej. Frågan återkom sedan gång efter annan. År 1923 togs den upp till slutgiltig behandling. Man hade då fått ännu ett förslag att taga ställning till. Från Mortorp hade nämligen kommit en förfrågan, om man vore intresserad av att bygga ett för båda socknarna gemensamt ålderdomshem. Efter många sammanträden, överklaganden och stridigheter enades man slutligen om att ett vårdhem skulle uppföras i Påryd, gemensamt för Karlslunda, Oskar, Mortorp, Gullabo och S:t Sigfrid. År 1929 stod Solgården, som det nya hemmet kallades, färdigt och har sedan dess väl fyllt sin uppgift.

Efter kommunindelningsreformen bildar Oskar tillsammans med Mortorp och Karlslunda en kommun. Kommunalt centrum är Påryd.

 

2/ Hela denna artikel är ett direkt utdrag ur Lennart K. Perssons bok om Oskars Kyrka och Församling från 2008. 

Förändrade tillhörigheter

Kalmar kom att bli eget stift 1678 sedan det fungerat som s.k. superintendentia (i praktiken men inte formellt ett stift) från början av 1600-talet. Till detta hörde självfallet Mortorp och dess kapellförsamling, sedermera Oskars församling. När en utredning i slutet av 1800- talet framförde förslaget att Kalmar stift skulle fogas till Växjö stift uppkom en synnerligen omfattande motrörelse. Kyrkostämman i Oskar skrev på den petition som yrkade att gällande förhållande inte skulle ändras. Så skedde emellertid och Kalmar stift upphörde 1915 då samgåendet med Växjö realiserades. När kyrkomötet (kyrkans riksdag) 1926 begärde att Kungl. Maj:t skulle framlägga förslag till återupprättande av Kalmar stift, alternativ inrätta Kalmar-Blekinge stift, instämde Oskars kyrkostämma med kraft i denna viljeyttring. Någon ändring åstadkoms likväl inte. Efter denna tid har omfattningen av Växjö stift visserligen diskuterats men inte på allvar blivit ifrågasatt, vilket framgår av Göran Åbergs bok Växjö stift i historia och nutid (2007).

Vid två tillfällen, 1885 och 1914, har Oskar anhållit om att bli eget pastorat med rättighet att hålla egen kyrkoherde. Trots att moderförsamlingen Mortorp avvisade önskemålet tycks Oskars kyrkostämma ha fullföljt sin ansökan. Något resultat uppnåddes inte.

Under 1950-talet kom staten, i detta fall Kammarkollegium, att utreda gällande pastoratsindelningar och förorda vissa omläggningar. Detta förestavades rimligen av att en nationell kommunreform genomförts 1952, vilken för Oskars vidkommande innebar att kommunen slogs samman med Karlslunda och Mortorp till vad som kallades Mortorps storkommun. Kyrkostämman och kyrkorådet i Oskar uttalade i ett tidigt skede sin önskan att Mortorps pastorat skulle bestå och att Oskar i konsekvens härmed skulle få ha en egen komminister. De s.k. pastoratssakkunniga besökte Oskar och sammanträffade med kyrkorådet. De kom att stödja Oskars önskan och detta gällde även Domkapitlet i Växjö. När Kammarkollegium presenterade sitt slutgiltiga förslag innebar det likväl att det gamla pastoratet skulle förändras och att Karlslunda, Mortorp och Oskar skulle ingå i ett gemensamt pastorat. Kyrkoherden skulle vara placerad i Karlslunda och komministern i Mortorp. Från Oskars sida vädjade man energiskt men förgäves att den gamla ordningen skulle bestå. Med utgången av 1962 försvann komministertjänsten i Oskar och Bror Svensson fick tacka för sig efter mer än 25 år i församlingens tjänst. Församlingens fortsatta kyrkliga verksamhet kom att skötas från Karlslunda och Oskar föll på komministern, senare kyrkoherden och prosten Birger Gustafssons lott. Han övervann uppenbarligen snart de negativa känslor, som oskarsborna haft inför pastoratsförändringen, och kom att verka inom församlingen i 16 år.

I början av 1970-talet företogs en ny utredning av pastoratsindelningen. Bakom utredningen stod även nu Kammarkollegium biträtt av Domkapitlet i Växjö. I princip gällde samma motiv som tidigare, nämligen de organisatoriska förändringar som var en följd av den då pågående politiska reform som syftade till att skapa nya och stora kommunblock. Domkapitlets förslag, som lades 1972, innebar att Oskar skulle brytas ut ur sin samhörighet med Karlslunda och Mortorp och föras till Madesjö. Det avgörande och till synes logiska argu­mentet var att Oskar sedan 1969 inte längre tillhörde Mortorps utan Nybro kommun. Kyrkorådet i Oskar protesterade åter. Församlingen ville förbli i det aktuella pastoratet och man fick stöd från kyrkoråden i de båda systerförsamlingarna. Protesten visade sig fruktlös. Oskar fördes till Madesjö pastorat till vilket församlingen hört sedan 1977. Därmed bröts den kyrkliga samhörighet mellan Oskar och Mortorp som hade anor tillbaka till 1600-talet. Det vill synas som om Oskars nya tillhörighet ganska snart vann full acceptans bland de berörda.

Det senaste förslaget – kanske bör det endast kallas uppslag eller idé – angående Oskars framtid härrör från 2003. Det kom från kyrkoherden i Madesjö och gick ut på att Oskars och Örsjö församlingar skulle slås samman. Förslaget byggde rimligen på förhållandet att de båda församlingarna delar på en prästtjänst, har gemensam kantor och kör samt att deras gudstjänster ibland är samlysta. Att den historiska samhörigheten är begränsad tillmättes tydligen ringa betydelse. Förslaget mötte ”inga positiva uttalanden” heter det i Oskars kyrkoråds protokoll. Om det möjligen har framtiden för sig får denna utvisa.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vill du köpa boken kan du vända dig till:

Oskars församling

Leif Eriksson

Alsjövägen 34

382 96  NYBRO

1)         Anm. Mosjön avvattnas genom Halltorpsån. En större sjö är även Krokstorpasjön.

 sv.wikipedia.org/wiki/Oskars_socken

Orranässjön

På gamla kartor hittar man namnet Orrasjön. I denna fanns ett näs som förstås fick heta Orranäs. Sjön vid Orranäs fick sedan heta Orranäsasjön. Sjön ligger nära vägen mellan Orrefors och Gullaskruv. Den är ett vackert blickfång för resenärer mellan Kalmar och Vetlanda och för dem som viker av mot Kosta. Här har många av Hällebergas invånare tagit sitt första simtag och metat upp sin första abborre. Som nästan alla andra sjöar i trakten bildades den när istiden upphörde för cirka 14000/12000 år sedan. Halva sjön råkade hamna på en botten av rullstensgrus, medan den andra halvan ligger på bördig morän. Längs väg 31 kan man vid lågvatten se mindre åsar sticka upp, förvillande lika gamla översvämmade vägar. Tallön med en liten stuga består av magert rullstensgrus medan Trädgårdsön däremot är lövig och lummig, uppbyggd av bördig morän. Sjön har sedan början av 1700-talet höjts i omgångar. Anledningen har varit att järnbruk och såg vid Orrefors varit beroende av vatten till sina vattenhjul. Vattenytan i den ursprungliga sjön låg ungefär 2,5 meter lägre än den nuvarande. Botten på sjön är ganska platt utan några dramatiska sänkor. Stora delar av botten ligger idag 4,5 meters under vattenytan, vilket betyder att sjöns djup före höjningen var i medeltal 2 meter. Sjöns utbredning söder om väg 31 (Kärret) har tillkommit efter sjöhöjningen, men i övrigt har den sett ut ungefär som nu ända sedan istiden. Adelsmän av ätten Silfversparre belönades redan på 1500-talet med stora landinnehav i Hälleberga socken. I början av 1600-talet upptäckte man att den bördiga Trädgårdsön med angränsande områden var en vacker plats att leva på. Här anlades Orranäs säteri, med en ståndsmässig säteribyggnad. Då var vattenståndet lägre och ”ön” hade en bekväm landförbindelse. Efter sjöhöjningarna övergav man platsen. På kartor från början av 1800-talet är husen på ön inte utsatta. Rester av grunden finns dock kvar än i dag. Från mitten av 1800-talet till omkring 1930 användes sjön för timmerflottning. Sjön var en länk mellan de milslånga flottlederna i riktning från Kosta och sågen vid bruksdammen i Orrefors. Vattnet var i början av 1980-talet ganska surt. Sedan dess har sjön kalkats via en anläggning vid Hälleberga kvarndamm. Kalken doseras beroende på hur mycket vatten som strömmar förbi. Fisket har förbättrats och en del kräftor kan fångas. Basfakta: Orranässjön samlar upp vatten från ett område på 132 km2. Det kommer från trakterna runt Målerås via Vapenbäcksån och från en annan gren som utgörs av de två flottlederna från Kostahållet. Vattnet förs vidare via Ljungbyån mot Kalmar. Sjöns yta är 130 ha. Volymen är 3 miljoner kubikmeter. Flödet genom sjön är 1,16 kubikmeter/ sek. Kalkåtgången är 440 ton/år. En förening sköter fisket. Man kan hyra båt och köpa fiskekort. En campingplats med bad finns nära väg 31. Sökord: Hållsdammen Ladugårdsviken Kärret Sjöbo Sjöstugan ”Hästavattningen” Sjöabro Sjöanäs Pålavik Orranäsa gärde Orranäs säteri Silverportarna Silversparre Stockaspelet
Litteraturtips: Ett flertal skrifter av Dokumentation i Glasbruksbygd. DM

http://sv.wikipedia.org/wiki/Orran%C3%A4sasj%C3%B6n

http://www.viss.lansstyrelsen.se/Waters.aspx?waterEUID=SE627971-149852