Författare: Mats Johansson

Balder

En av stadens mest välkända byggnader och en symbol för hela kommunen. En tidstypisk förvaltningsbyggnad från slutet av 1970-talet (stod färdig 1982) som även har en förhistoria typisk för tiden. Under efterkrigstiden växte de kommunala förvaltningarna, i synnerhet efter sammanslagningarna i storkommuner. Lokalfrågan för den kommunala apparaten blev ett ämne i många svenska städer. År 1969 bildades Nybro storkommun. Kvarteret Balder låg centralt och i nära anslutning till stadshuset från 1930-talet. Det var ett typiskt innerstadskvarter, bebyggt med småskaliga affärs- och bostadshus under 1900-talets första årtionden. Under 1970-talet revs de successivt för att ge plats åt ett nytt kommunhus. Därmed fick staden en ny märkesbyggnad, väl värd att vårda som en typisk representant för sin tid. Men också för sina arkitektoniska och materialmässiga kvaliteter, där det bl.a. finns en ambition att bryta ned den storskaliga byggnadsvolymen. Ligger inom varsamhetsområde Centrum.

Källa: Kalmar läns museum rapport om värdefulla byggnader i Nybro.

Kommunhuset Balder 2017.

https://www.barometern.se/artikel/kvarteret-som-blev-kommunhus

Areskog, Carl (1867-1941)

Utdrag ur boken

”MITT OSKAR” av Carl Areskog

med förord av Nils-Holger Areskog
Förord
Kyrkoherde Carl Areskog (1867 – 1941) var komminister i Oskar i ett kvarts sekel (1901-26).
Han var stadspojken från Kalmar som blev den siste lantbrukaren på prästbostället 1901-1912. Han införde i socknen sådana tekniska moderniteter som hästräfsa, radsånings- och slåttermaskin, ofta under stark skepsis från konservativa odalmän. Han älskade sin församling och den honom från första ögonkastet, han erhöll t ex alla avgivna röster vid komministervalet. Han flyttade från Ålem till Oskar med sin familj, den blida hustrun Hilma, lärarinna som kom att helt ägna sig åt prästfruns kall (inklusive att vara lärarinna för barnen och inackorderade problembarn utifrån), en treårig son Nils och nyfödde Åke. I Oskar skulle familjen växa med Lisa (1907) som så småningom skulle gifta sig med Jan Redin sedermera prost i Långasjö, från grannprästgården Riddartorp och med Stig (1913).

Carl Areskog var en linnéansk präst i alla bemärkelser – nästan intet mänskligt var honom främmande. Förutom att vara församlingens trogne tjänare i helg och söcken i kyrka och hem för bl a sjukbesök och nattvard startade han och dirigerade tidvis kyrkokören, restaurerade kyrkan och skaffade den en altartavla, byggde nya skolor och fungerade även som akutläkare för kropp och själ för både människor och djur. Han införde bl a humanare slaktmetoder. Alltsedan gymnasieåren var han botanist av professionell klass. Han var en utomordentlig tecknare med tuschstiftet, snidade i trä och gjorde konsthantverk i både järn och mässing. Han tillhörde fotografpionjärerna och färglade sina älskade blommor på de fotografiska glasplåtarna, som han sedan visade vid sina föreläsningar runtom i Sverige. Han var nämligen en förkunnare och berättare av högsta rang, en ordens sirlige mästare. Alltjämt får jag frågan om jag är släkt med den lille föreläsaren med det stora budskapet om blomstren i vår Herres natur som man hörde på 30- och tidiga 40-talet. Bland hans mera udda sysslor var initiativet att snida vägmärken i ek (hans farfar var ålderman i Kalmars snickareskrå) då bilarna på 1910-talet började rulla på Oskars smala bygdevägar. Sista året av sitt liv ägnade han åt sitt stora verk ”En bok om Öland”, ett klassiskt verk som kommit ut i fyra upplagor, den senaste 1991. Hans hjärta stannade plötsligt, när han läst färdigt slutkorrekturet, så han fick själv aldrig se boken i färdigt skick. Åren före Ölandsboken ägnade han sig åt att teckna ned sina minnen från barnaåren på 1870-talet till emeritusåldern 1938, kallade ”Far berättar” i sex handskrivna band och avsedda för barnen och deras efterkommande. Intresse har länge funnits att publicera valda delar av dessa minnen inte minst de från Oskar som har ett oskattbart kulturhistoriskt värde. Bertil Svanberg från Oskarstrakten aktualiserade frågan redan för
fem år sedan. Eftersom nu 100 år förflutit och ingen av de skildrade längre finns i livet, nästan alla är dock kärleksfullt och förstående skildrade, har jag medgett publicering efter en del strykningar av de mera familjära avsnitten.
Vi var som en enda stor familj min församling och min familj skriver Carl Areskog på ett ställe och jag har genom åren hört många vittnesbörd från gamla oskarsbor med samma åsikt.

Stora Rör, Öland i december 2002
Professor Nils-Holger Areskog
Carl Areskogs sonson.

Komministerval i Oskar 1901

”Under eftervintern härjar influensan. Själv får jag en släng av den. Medan jag ligger till sängs, kommer sorgebudet, att prosten Ringberg plötsligt avlidit. Det var den 28 mars. Också han hade fått infektionssjukdomen, men hållit sig uppe och gått ut i friska luften med påföljd, att han fått en hjärtattack, som hastigt ändat hans liv. Den oväntade händelsen – i och för sig beklämmande, ty jag hade verkligen mer och mer lärt mig hålla av den gamle prosten – fyllde mig med oro för egen del. Ställningen var nu helt enkelt ohållbar. Enbart vid skolan varken ville eller kunde jag förbliva. Min prästerliga tjänstgöring i Ålem måste med den blivande kyrkoherdens tillträde självfallet upphöra. Sedan återstod intet annat än att som gift adjunkt eller vice pastor flacka omkring i stiftet. Himlen var överdragen med mörka moln och dem såg jag, men jag såg icke att ovanför molnen var det solsken, idel solsken för min räkning. När prostens begravningsdag kom, var jag fullt återställd och var med bland alla prästerna, som den dagen samlades på Hedersrum. Bland dessa befann sig även dåvarande komministern i Oskarshamn, Gustaf Linderoth. Vid ett tillfälle kom samtalet att röra sig om de komministraturer, som i de dagarna blivit lediga, bland vilka även var komministraturen i Oskar. Jag hade icke en aning om, var Oskar var beläget och kände för övrigt icke till någonting om Oskar, om icke möjligen, att i den avlägsna skogsbygden bodde ett släkte, som var känt för sitt bärsärkalynne med slagsmål vid kyrkan enligt gammal tradition annandag jul, då ynglingarna från angränsande socknar samlades där på kyrkbacken. Han förklarade emellertid, att däruppe levde ett präktigt folk i en härlig natur. Själv vore han vittnesgill, ty han var ”barnafödd” i Lillaverke by av Oskars församling, han liksom Thylander. Far och bror och brorsbarn hade han däruppe i det gamla hemmet. Församlingen var kyrklig och bestod av idel småbönder. Där funnes inga herremän och halvherrar. Arbetet var självständigt. Komministern skötte själv expeditionen och höll stämmorna. Han hade samma rörelsefrihet som en kyrkoherde. Oskars församling var den enda i stiftet, som ägde byggnadskassa, varför ingen som helst nybyggnads- eller underhållsskyldighet åvilade komministern. Oskars socken vore en liten idyll med höjder och dalar, skogar med träd av alla slag och väna fiskrika sjöar och åar, där det fanns gott om kräftor. Sist men icke minst, en rik flora för att vara på den sidan sundet, Viola uliginosa (sumpviol), Helichrysum (hedblomster), Pulsatilla vernalis (mosippa), Pyrola umbellata (ryl) osv, osv. – Jag borde tänka på saken, menade han, och trodde att jag med mitt sinne för naturen alldeles säkert skulle trivas där borta i hjärtat av Södra Möre.
Jag sökte och kom med som 3:a på förslaget. Under väntan på provet fick jag en dag höra något som högst betydligt slog ned mitt mod. Baron Rappe på Strömsrum hade från friherrinnan Rappe på Christinelund i Mortorp (moderförsamlingen till Oskar) fått underrättelse, att innehavaren av 1:a förslagsrummet, komminister Sohlberg i S:t Sigfrid, vore så gott som predestinerad till platsen, och nu lät han hälsa mig och säga, att jag icke skulle invagga mig i alltför stora förhoppningar. Sällan har jag känt mig så nedslagen och intresselös som då. Jag hade svårt att skriva min provpredikan och sköt upp arbetet därpå dag för dag. Det vore ju ett fullkomligt lönlöst arbete. Ännu när jag en lördag gav mig iväg för att prova, hade jag icke min predikan färdig. Jag kommer ihåg, hur jag vid ankomsten till Björstorps station (nuvarande Eskilsryd) under väntan på skjuts till Oskar satte mig ned på banvallen och fortsatte att skriva på mitt koncept, men när jag väl satt på skjutsen och det bar iväg genom skogar och fält, backe upp och backe ned, ofta längs blänkande vatten, och när hästen störtade utför den väldiga ”Sprängbergarbacken”, från vilkens krön man såg mer än milen framför sig över skogstopparna, då vaknade livsandarna och jag tyckte mig, liksom Mose en gång från Nebo, skåda in i ett förlovat land, bara med den skillnaden, att jag gjorde det med ett vaknande hopp att själv få komma in i landet………….”.

Läs hela boken ”Mitt Oskar 1901-1926”

Appleryd

https://www.eniro.se/kartor/s%C3%B6k/appleryd%2C+nybro?c=56.841927,15.898833&t=geos&z=14

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

Appleryd är ett resultat av den stora nyodlingsverksamhet, som under 1500-talet pågick i Möres skogstrakter. Namnet bör väl tolkas som äppleträdsröjningen. Appleryd omtalas f.f.g. i 1561 års fogderäkenskaper, i vilka ”Sune i Appelerydt” är pålagd en avrad av ½ lispund smör och 2 dagsverken. I 1565 års räkenskaper kallas han ”torpare”, dvs hans gård värderades till ¼ mantal eller mindre. Tionderäkenskaperna från samma år anger, att han ej betalat någon tionde till Kronan. Hemmanet måste ha upptagits omkring 1550, eftersom det i allmänhet dröjde cirka 10 år, innan ett nyupptaget hemman skattlades. När Älfsborgs lösen 1571 upptogs hette brukaren av Appleryd ”Truls i Apellaryd”. Han deklarerade för 2 oxar, 3 kor, 7 får, vilket gav en skatt av 5 mark 6 öre, ett mycket obetydligt belopp. I en samma år uppgjord förteckning över ödeshemman står ”Truls i Aplaryd” upptagen som torpare. Vid sidan av Truls fanns också en brukare ”Suen i Appellaryd”, som enligt 1572 års tionderäkenskaper svarade för tionden detta år: ½ skäppa råg och lika mycket korn. Det svarade mot en skörd av 7½ skäppa av vardera sädesslaget – mycket obetydligt. Under återstoden av 1570-talet står dock Truls för hemmanet. Under det allmänt usla skördeåret 1575 erlade han ingen tionde.

I 1580 års fogderäkenskaper har Truls ersatts av ”Per i Apellaryd” men i 1586 års knektrulla över Möre fänika står ”Bengtt i Appellarydh”. Han hade i lön 4 mark. Av en annan källa framgår, att hans fullständiga namn var Bengt Persson, vilket gör det sannolikt, att han var son till Per. Bengt nämnes för sista gången som brukare av Appleryd i 1598 års fogderäkenskaper och har i 1601 års rumpeskattelängd efterträtts av ”Bonde i Apellary”, som deklarerade ett innehav av 1 par oxar, 3 kor, 1 sto,  1½ tunna säd. I listan över Älfsborgs lösen 1613 dyker Bengt oförmodat upp igen, om det nu är samme man, och deklarerar, att han är gift och har en piga. Hans bidrag till Älfsborgs lösen blev 2 koppardaler och ¾ silverdaler. Denne Bengt, om han är densamme som den som redan 1586 brukade Appleryd, står 1620 fortfarande för hemmanet och kallas fortfarande kronotorpare. I registret över boskapspenningen 1620 deklarerar han åker till 3 tunnors utsäde, 2 ston, 2 oxar, 8 kor, 1 kviga, 1 tjur, 2 ungnöt, 6 får och 2 lamm. Skatten därför blev 2 dlr 13½ öre, vilket visar en ganska god standard. Bengt brukade sitt hemman under större delen av 1620-talet: han nämnes sista gången 1628. Redan 1623 fanns det dock en knekt Matz Persson i Applaryd. Han tillhörde Bengt Björns kompani av Kalmar regemente. Det var i detta kompani, som soldatmyteriet 1624 hade sitt centrum, men vi vet inte om Matz deltog i detta. Han nämns ej vidare.

I längden över boskapspenningen 1628 deklarerar Bengt i Appleryd 2 tunnor säd,

1 sto, 2 oxar, 2 stutar, 3 kor, 1 kviga, 5 får, 3 lamm, 1 svin, 3 ungsvin. Efter 1628 för-svinner Bengt och nya brukare träder till. I 1633 års jordebok förekommer en krono-torpare Lasse i Apleryd men i mantalslängden över boskapspenningen från samma år nämnes en Gudmund i Apleryd, som deklarerade 4 tunnor råg och lika mycket korn. På hemmanet var också en piga Britha mantalsskriven. Hon hade 2 tunnor råg och lika mycket korn. Hon måste ha haft ett eget hushåll vid sidan av Gudmunds. Hur förhållandena var under resten av 1630-talet är vi okunniga om. 1641 brukades Appleryd av knekten Åke i Apellaryd, som var gift och hade en piga. Han deklarerade 1 föl, 3 stutar, 5 kor, 6 kvigor, 2 får och 2 tunnors utsäde. Hemmanet räknades nu officiellt för ¼ mantal. Åke hade 1650 efterträtts av Joen, som fick hemmanet uppvärderat till ½ mantal, men i jordeboken 1658-59 hade det förmedlats till ¼ mantal. Den årliga räntan angavs nu till 1 dlr 20 öre. Appleryd brukades nu av en soldat Olof. Enligt kyrkoräkenskaperna 1668 skänkte Olofs syster 50 oblater till Madesjö kyrka. Följande år avled Olof och i testamente efter honom gavs till kyrkan 2 dlr. Följande år bidrog änkan i Appleryd med 1 dlr till målning av Madesjö kyrka.

Efterträdaren till Olof synes ha varit en Björn Erlandsson, som 1679 skänkte 16 öre till kyrkan. Han avled samma år och begravdes d. 14 dec. Efter honom kom enligt 1686 års jordebok Per Andersson. Hemmanet hade nu uppvärderats till 3/8 mantal och den årliga räntan höjts till 2 dlr 21 öre. I 1699 års jordebok står Appleryd som delat mellan Per Andersson och Oluf Persson. Den senare var säkerligen son till den förre. I mantalslängden 1717 står fortfarande Oluf Persson men jämte honom upptages en Lars Björnsson. Denne var väl son till Björn Erlandsson. I vallängden 1740 slutligen upptages för Appleryd Per Jonsson och Olof Jonsson, som vardera brukade 3/16 mantal.

I husförhörslängden 1749-1754 upptages två hemmansdelar i Appleryd. Den ena innehades av Pär Joensson och hans hustru Ingeborg, den andra av Pär Swänsson och hans hustru Marja. Intet nämnes om deras barn. Desto fullständigare är husförhörslängden 1755-1788. Den upptager tre hemmansdelar. Den första innehades av Johan Svensson, som uppges vara född 1716. Hans första hustru hette Maria Persdotter, som efterträddes av Ingrid Jonsdotter. Ett barn, dottern Ingrid blev gift i Kalmar. På den andra gården satt Olof Olofsson, f. 1742, och hans hustru Brita Persdotter f. 1749. De hade fyra barn. Hela familjen flyttade till Skårebo och efter-träddes av Johan Persson, f. 1732, och hans hustru Elin Johansdotter, f. 1732. Hon dog tidigt och efterträddes av Brita Danielsdotter, f. 1745. De hade sex barn, födda mellan 1765 och 1782. På en tredje gårdsdel satt Nils Persson, f. 1738. Hans hustru

Maria Olofsdotter var född 1740. De hade två barn. Familjen flyttade till Ingemunds-måla. Båtsman för Appleryd var Olof Bruhn, f. 1742. Hans hustru hette Karin Persdotter. De hade sonen Olof. Som undantagsman bodde Per Joensson kvar i byn. Hans hustru Ingeborg, som var född 1694 avled och efterträddes av Lisbet Bengtsdotter, f. 1715. Sonen Per uppges vara flyttad till Förlösa. Ett flertal inhyses fanns på ägorna.

Under 1700-talets två sista decennier skedde stora förändringar i Appleryd. På den första hemmansdelen satt nu Sven Andersson, f. 1766, och hans hustru Annika Christoffersdotter, f. 1772. De hade tre barn: Stina 1794, Isac 1797 och Andreas 1801. Den sistnämnde skulle efterträda fadern. Nästa gård innehades av Joen Josephsson, f. 1771. Med sin hustru, vars namn är oläsligt i husförhörslängden, hade han två söner: Jonas 1797 och Peter 1800. Den tredje gården innehades av Lars Persson, f. 1769, och Annika Pettersdotter, f. 1781. De fick 1800 dottern Lena Stina. Båtsmannen Olof Bruhn dog 1788. Han efterlämnade änkan Karin Persdotter och dottern Maria, som hade tjänst i Förlösa. Många inhyses fanns på hemmanet.

Vi förflyttar oss fram till 1830-talet. Sven Andersson hade nu överlämnat sin hemmansdel till sonen Andreas Svensson och dennes hustru Maria Danielsdotter, f. 1799. De hade fyra barn: Cajsa Lena 1828, Anna Stina 1831, Peter 1833, Jonas 1836. Fadern Sven Andersson avled 1834 och hans andra hustru Elin Nilsdotter 1838. Andreas Svenssons äldre broder Isac Svensson bodde kvar på gården som inhyses undantagsdräng. Denna hemmansdel omfattade 3/16 mtl. På 3/32 mtl bodde Sven Persson, f. 1793 i Högerås. Hans hustru Stina Lisa Persdotter var född i Hälleberga 1799. De fick till 1838 sju barn, av vilka det näst yngsta, sonen Anders Fredrik, f. 1834, skulle komma att övertaga gården. På den återstående hemmansdelen, 3/32 mtl, bodde nu Johannes Olsson, f. i Ekaryd 1790, och gift med Stina Månsdotter, född i Bäckebo 1779. Hon var vanför och avled 1843. Dottern Brita Johansdotter var född i Kristvalla 1822 och skulle genom giftermål bevara gården i familjen. Som inhyses bodde i Appleryd Isac Persson och Lisa Persdotter samt Jonas Månsson och Ingrid Olofsdotter. Båtsmannen Peter Jonsson Bruhn avled 1835 och efterträddes av Gustaf Svensson Bruhn.

På 1840-talet brukade Andreas Svensson fortfarande 3/16 mtl. Sven Persson satt kvar på 3/32 mtl. Johannes Olssons hustru Stina Månsdotter avled 1843. Sedan dottern Brita Johansdotter gift sig med Johan Gustafsson, f. 1820 i Ljungby övertog denne gården. De fick 1845 dottern Wendla Gustava, 1847 sonen Carl August och 1849 dottern Mathilda Christina. Båtsman var fortfarande Gustaf Svensson Bruhn. Backstugumännen Isac Persson och Jonas Månsson bodde fortfarande kvar.

På 1850-talet skedde en del förändringar i Appleryd. Andreas Svenssons hustru Maria Danielsdotter avled 1859 varefter han tog undantag av sonen Jonas Andersson, f. 1836. Han gifte sig samma år med Helena Petersdotter, född i Gislatorp 1833. Sven Persson och Stina Lisa Petersdotter tog undantag 1856 av sonen Anders Fredrik Svensson, som samma år gifte sig med Carolina Håkans-dotter, f. i Algutsboda 1836 men närmast kommande från Kristvalla. De fick 1859 dottern Hilda. Två barn avled 1858 och 1859 sannolikt i den svåra rödsotsepidemien, som då härjade i Madesjö. Johan Gustafsson och Brita Johansdotter flyttade 1856 till Kristvalla. Båtsman Olaus Petersson Bruhn var född i Kristvalla 1836 och kom till Appleryd 1856.

Vi går fram ett par decennier i tiden till åren 1871-1880. 3/16 mtl ägs nu av Carl Gustaf Olsson, f. 1833 i Kristvalla. Han gifte sig 1864 med Lovisa Johansdotter, som var född 1844 i Madesjö. De fick tillsammans sex barn: Adelina Christina 1867, Hilma Sophia 1869, Hanna Victoria 1871, Emelia Annette 1876, Isa Amanda 1879 och Anna Sigrid Maria 1884, således idel döttrar! Jonas Andersson på 3/16 mtl sålde 1875 sin gård till C.M. Carlsson i Mönsterås som från 18?? drev den genom arrendatorn Peter Johan Petersson, f. 1842. Jonas Andersson med familj flyttade 1875 till Mellan-Resebo. Åren 1877-1880 arrenderades denna gård av Frans Petersson, f. 1840 i Madesjö. Han kom från Kristvalla och emigrerade 1880 till USA med hela familjen, hustrun Stina Cajsa Petersdotter och fyra barn. Det fanns nu endast två hemmansdelar i Appleryd. På hemmanets ägor bodde även snickaren Olaus Stefansson, som inflyttade från Göljemåla 1877 men som dog 1880, efterlämnande änka och fem barn. En torpare fanns nu: Jonas Peter Andersson, f. 1855 i Kristvalla och 1878 gift med Clara Gustava Råberg, född 1856 i Madesjö. De fick 1878 dottern Hanna Charlotta Elisabet.

På 1890-talet var hela hemmanet 3/8 mtl förenat under en ägare: Carl Gustaf Olsson. Dessutom bodde i Appleryd rättaren Anders August Andersson och hans hustru Matilda Kristina Gustafsdotter och 6 barn. Familjen flyttade 1891 till Voxtorp.

Laga skifte skedde i Appleryd 1867-1868.

Emigrationen från Appleryd är förhållandevis obetydlig. Som ovan redan nämnts emigrerade 1880 arrendatorn Frans Petersson med hustru och fyra barn till USA. Familjen hade då bott endast tre år. Pigan Ida Olsson, f. 1865, flyttade 1883 till Danmark. Hon hade väl endast kort tid bott i Appleryd. Däremot var de tre sista emigranterna infödda Applerydbor. De var alla döttrar till Carl Gustaf Olsson. Hans näst äldsta dotter Hilma Sofia emigrerade 1888. Hon följdes 1899 av systern Ida Amanda Karlsson och 1905 av Anna Sigrid Maria Karlsson. Tillsammans utvandrade från Appleryd 10 personer, därav en till Danmark och nio till USA.