Månad: maj 2012

Kristvalla Hälsobrunn. En hälsokälla med järnhaltigt vatten – en s k surbrunn – har varit känd redan på 1700-talet, men omnämndes 1811 i en skrivelse till bönderna i trakten angående grusning av vägen mellan nuvarande Kristvallabrunn och Trekanten ”för att den skulle bli bekvämare att färdas på för brunnsgästerna”. År 1859 köptes hälsobrunnen med tillhörande park av en bonde från Ramneryd, Lorentz Petersson, som anlade brunnsallé, gångar och planteringar i parken, samt badhus, badhotell och byggnad med sällskapssalonger. Fem badrum fanns på 1860-talet. 1872 tillbyggdes 4 badrum jämte ”douche med blandningskran, ångskåp och bassin”.

Tre oljemålningar av Axel Roth över bad- och brunnsanläggningen finns bevarade. De är inte daterade, men troligen från ca 1880. De föreställer 1) Badhusparken med allé ner mot vattenkiosken. T v ligger badhuset och till höger den s k ”societetssalongen”. 2) Brunnshotellet. 3) Vägen söder ifrån med brunnsrestaurangen t v och brunnshotellet t h.

Ett par gästböcker finns bevarade från tiden 1865 – 1885 med uppgifter om badgästernas namn och adress, krämpor, m m. För en del står antecknat: ”Bättre” vid avresan. Många kända Kalmarfamiljer finns bland brunnsgästerna. Ståndspersoner fick betala 2,50 kr för en säsong, medan allmogen slapp undan med 1,50 kr. Avgiften innefattade givetvis inte mat och husrum. Gästerna kunde bo på sommarhotellet i brunnsparken. På andra sidan vägen fanns en restaurang, kallad ”matsalen” och ett par gästvillor. Brunnsgästerna kunde också hyra in sig på bondgårdar i trakten. Om det inte var helinackordering, kunde de få lov att använda köket för egen matlagning.

Det var väl sörjt för gästernas förströelse. De kunde spela krocket i parken och där fanns även en kägelbana. Promenadstigar fanns i omgivningen. Enligt tradition var första söndagen efter midsommar en festdag för brunnen, det s k ”Brunnstinget”. Lövade skrindor kom med ungdomar från trakten runt omkring. Kanske kom musikkårer från glasbruken; där fanns ju ofta blåsmusikanter.

När det gäller själva brunnsdrickningen kan nämnas att vattnet höll ungefär samma kvalitet som vattnet vid flera kända hälsobrunnar i Sverige, enligt testprotokoll som finns bevarat. Vattnet skulle intas ganska tidigt på morgonen. Det delades ut av en munskänk, som hette Johan Nilsson från Räggekulla. Beträffande baden fanns det olika att välja på. Ett speciellt var det s k ”stålbadet”. När källan tömdes varje morgon för att nytt vatten skulle rinna till, användes det uppösta till badvatten. Så fanns det saltbad, tallbarrsbad, gyttjebad, ångbad. År 1871 kostade stålbad 33 öre, tallbarsbad 42-50 öre, saltbad 50 öre, sittbad 12 öre. Gyttjan köptes i lerkrukor från Ronneby.

Vid sidan av brunnsallén fanns en stor gran, där det enligt uppgift fanns en mängd kryckor och käppar upphängda som bevis på att många kände sig betydligt bättre. Men när järnvägen byggdes Kalmar – Alvesta 1874 blev en brunnsrörelse anlagd i Nybro, vilket gjorde att hälsobrunnen i Kristvalla gick tillbaka. Den drabbades även av eldsvådor under 1880- och 1890-talet, så då var blomstringstiden slut. Se film om Kristvalla Hälsobrunns historia på Youtube.
http://www.youtube.com/watch?v=l5-MvWsQI0E

Vattenkiosken är rekonstruerad och är den enda byggnaden som finns kvar i brunnsparken idag.

Den bebyggelse som vuxit upp runt hälsobrunnen gick då under benämningen Helsobrunnen med postadress Trekanten. Senare under 1900-talet ändrades namnet till Kristvallabrunn, då man fick egen poststation och namnet Helsobrunnen var upptaget.

MB

Lästips: Monika Björklund: Helsobrunns historia i Hembygdskrönikan 2013 s 30.