NYBROKUNSKAP

http://kartor.eniro.se/m/K4iEw

De båda hemmanen Norketorp och Kåtterås uppe vid den gamla gränsen mot Kronobergs län har upptagits vid ungefär samma tid och har en liknande historia. Först belagt i en historisk källa är Norketorp. Det nämnes f.f.g. i fogderäkenskaperna 1598 och 1600 som kronotorp, dvs det räknades ännu ej som hemman. Sannolikt hade Norketorp börjat upptagas under den livliga nyodlingsperioden på 1580-talet, då så många gårdar i Madesjö först togs upp. Det räcker att som exempel nämna Göljemåla, Hanemåla, Månsamåla, Blägdegärde, Råddemåla m.fl. Om den ”Olof i Norketorp” som nämnes i fogderäkenskaperna är den man, som först började odla i Norketorp, går ej att avgöra. Olof kan vara pionjären, men det kan ha varit någon annan för oss okänd brukare. Det tog ju omkring 15 år efter det att ett hemman upptagits, innan det skattlades.

Nästa gång Norketorp nämnes är i 1612 års fogderäkenskaper. Det kallas där ”cronohemman, ¼, öde”, dvs brukaren kunde ej betala den årliga avgiften till Kronan, avraden, trots att den var mycket obetydlig: ½ lispund smör, 4 öre i städslepengar, 6 öre i fodernötspengar, fodring för en häst. Samma år förlänades Norketorp genom ett kungligt brev, daterat d. 3 oktober, till löjtnanten i Sven Håkanssons knektefänika, Nils Larsson i Råby, ”qvitt och fritt för alla åhrliga uthlagor, så länge han är trogen.” Han fick dra avkastningen från hemmanet och slapp att betala avraden, men icke att betala eventuella extra pålagor. Brukaren, som väl fortfarande hette Olof, satt kvar i Norketorp, men avled strax därefter, ty när Älfsborgs lösen 1613 började upptagas, var det ”enckian i Norchtorp”, som hade att svara för denna. Enligt registret över Älfsborgs lösen var hon utfattig och behövde ej bidraga.

I samma register över Älfsborgs lösen 1613 möter vi f.f.g. namnet Kåtterås, vars brukare, Nils, kallas utfattig. Kåtterås måste ha anlagts samtidigt eller några år senare än Norketorp. Namnets slutändelse ”rås” förekommer i andra ortnamn i Madesjö, t.ex. i Rås, Råsemåla, Gadderås, Högerås, som då hörde till Madesjö. Det betyder ”sumpig skogstrakt”. Efter att ha nämnts 1613 försvinner Kåtterås för några år ur källorna. Först i 1625 års kvarntullslängd nämnes ”Nils i Kåtterås”. Norketorp däremot förekommer mera regelbundet. Per i Norketorp nämnes i 1620 års räkenskaper och kallas då kronotorpare liksom i 1625 års räkenskaper. I 1622 års tionderäkenskaper heter däremot den ansvarige för Norketorps tionde Nils i Norketorp. Han var väl en ”husman”, som tillfälligt ansvarade för tionden.

I 1628 års mantalslängd över boskapspenningen nämns Norketorp och Kåtterås tillsammans. Nils i Norketorp redovisar: utsäde-8 skäppor, svedjesäd-½ skäppa, 1 ungsto, 2 kor, 4 kvigor, 3 får, 5 lamm, 1 ungsvin. Erich i Kåtterås hade något mindre tillgångar: utsäde-4 skäppor, 1 sto, 3 kor. I 1633 års jordebok förekommer endast Nils i Norketorp, men i mantalslängden samma år över boskapspenningen nämnes både Nils i Norketorp och Nils i Kåtterås. Den förre redovisar: 2 tunnor utsäde, 1 ungsto, 2 oxar, 3 stutar, 3 kor, 4 kvigor, 2 får, 3 lamm. Han har som synes icke föraktliga tillgångar. Nils i Kåtterås hade det sämre ställt: 1 tunna utsäde, 2 oxar, 2 kor, 3 kvigor, 1 ungsvin.

I 1635 års jordebok över de ordinarie utskylderna förekommer Nils i Norketorp, men Kåtterås saknas av okänd anledning. Avraden för Norketorp var ½ lispund smör, 1 lass ved, 1 dagsverke, fodring för 1 häst. Trots att han ej finns med i jordeboken levde Nils i Kåtterås fortfarande på sitt kronotorp, ty enligt 1637 års dombok för Södra Möre anklagades Nils Månsson i Kåtterås, gift bonde, för hor med Ingrid Jonsdotter i Lindås. I domstolsprotokollet framhålles, att Nils Månsson var gammal och sjuklig. Eftersom ingen bevisning presterades ålades Nils värjemålsed och borgen av 12 män. Vid nästa ting, som hölls d. 5 september 1637 avlade Nils Månsson sin värjemålsed och 12 män förklarade på ed, att de ansåg honom oskyldig. Bland borgensmännen var Sven i Norketorp och Per i Kåtterås. Nils Månsson blev helt frikänd. Som synes fanns det ännu en brukare i Kåtterås: Per. Han var väl en s.k. husman.

I 1641 års mantalslängd har Nils Månsson redovisat sina tillgångar: 1 sto, 1 oxe, 1 stut, 2 kor, 3 kvigor, 1 tunna utsäde. Sven i Norketorp hade: 1 sto, 1 oxe, 1 stut, 2 kor, 2 kvigor, 2 tunnor utsäde. De båda hemmanen synes nu vara likvärdiga. De värderades nu bägge av Kronan som ¼ mtl. Så var fallet i 1644 års mantalslängd. Nils och Sven brukade fortfarande hemmanen. Vid häradstinget 1647 anklagades Nils i Kåtterås av Jon i Lindås och Per i Tjukehall för att han ”wthsatt Eeldh i Skogen och bränt för Jon 4½ lass Rågh och för Per 380 fampnar gerdzgårdh, och när han Eeldhen skall hafwa uthboret, hafwer en pojke, Suens son i Norketorp, dhet seedt, det Suen bekiändhe. Her emot Niells aldeles nekade och skall nästa ting fästa wärjemåhl medh 12 Mannom.” Hur det gick för Nils vet jag inte.

I 1650 års mantalslängd har Nils i Kåtterås efterträtts av Jacob, men Sven i Norketorp brukade sitt hemman tills han 1655 efterträtts av Lars i Norketorp. Jacob i sin tur var 1660 ersatt av Inge i Kåtterås. Följande år dvs 1661, anklagade läns-mannen i Madesjö Nils Nilsson i Norketorp, gift husman, och Malin Svensdotter, änka ibm, för att ha begått enkelt hor. Enkelt hor innebär, att endast den ena parten är gift. De dömdes efter den 1653 införda stränga stadgan: Nils Nilsson till att löpa gatlopp sex gånger, vilket Nils Nilsson omedelbart undergick, och Malin Svensdotter till 40 dlr i böter. Malin var väl dotter till Sven i Norketorp. Vem hon var änka efter är okänt. Nils Nilsson var väl son till den tidigare nämnde Nils i Norketorp. I 1658-59 års jordebok upptages båda hemmanen som ¼ hemman och deras avrad fastställs för Norketorp till 1 dlr 23 öre och för Kåtterås till 1 dlr 8 öre. 1668 hade Inge i Kåtterås efterträtts av Jacob men ett år senare var Per i Kåtterås den officielle brukaren. Norketorp brukades fortfarande av Sven. Samma år figurerade knekthustrun Karin i Norketorp i en lång förhandling inför häradsrätten. Hon var anklagad för stöld av tre täcken under gudstjänsten i Madesjö kyrka. Täckena tillhörde Olof i Långåker, Erik i Krumhall och Jacob i Sjöahult. Under rättegången intygade nämndemannen Per i Tjukehall ”att i benämnde fjärdedels hemman Norketorp pläga alltid tjuvepartier hava sitt tillhåll, som åtskilliga grannar nogsamt veta att betyga.” Under förhöret upplystes att ”emellan prästgårdsgärde och Norketorp är icke någon särskild gånge-utan lutter ridväg.” Karin kunde ej fällas av brist på bevis. Vi får i alla fall en inblick i förhållan-dena i det avlägsna skogshemmanet Norketorp vid denna tid.

I 1682 års jordebok upptages Norketorp som ½ hemman. Brukaren heter nu Jöns eller Joen Svensson, säkerligen en son till tidigare nämnde Sven. Den årliga räntan upptages till 3 dlr 15 öre 8 ?/5 penningar, vilket innebar oförändrad eller som det heter ”behållen” status. Kåtterås taxeras nu som 3/8 hemman, alltså något svagare än Norketorp. Dess årliga ränta uppges till 2 dlr 19 öre 12 penningar enligt följande specifikation: penningar-6 öre, städsleöre-9 öre, 15 marker smör-1 dlr 7 öre, 1½ lass ved-6 öre, 1½ dagsverke-9 öre, fodring för 1½ årlig häst. Brukaren hette 1682 Olof. Hans fullständiga namn var enligt 1686 års jordebok Olof Pålsson.

Vid slutet av 1670-talet börjar födelse- och begravningslängderna för Madesjö och ger tillfälle till ökad insyn i befolkningsutvecklingen. Joen i Kåtterås fick en son Truls 1677 och Sven i Norketorp en son Jon 1678. Hustru Ingrid i Norketorp begravdes 1679. Pers dotter i Kåtterås döptes 1683 och fick namnet Marijt, liksom Joens dotter i Norketorp, som fick namnet Elin. Det fanns således människor i Norketorp och Kåtterås, som icke upptagits i jordeböcker och mantalslängder!

År 1697 genomfördes en inventering och skattläggning av alla kvarnar. Resultatet föreligger i kvarnkommissionens protokoll. Enligt detta hade Joen Suensson i Norketorp ”med lof byggt en sqwaltqwarn på Lindås’ ägor.” Kåtterås nämnes ej i protokollet. Två år senare utarbetades en ny jordebok, i vilken varje hemman var numrerat. Nr 260 Norketorp upptages till ½ mantal och brukas av Joen S. Årliga räntan upptages till 3 dlr 16 öre 8 penningar. Nr 261 Kåtterås är delat på två brukare: Oluf N. och Sven Å., som vardera brukade 3/16 mtl. Bakom de förkortade efter-namnen torde dölja sig Nilsson och Åkesson. Räntan för Kåtterås var 2 dlr 19 öre 13 penningar. Kåtterås ansågs något svagare än Norketorp. I mantalslängden 1717 är det Norketorp, som är delat mellan Sven Joensson och Måns Joensson, tydligen söner till Joen S. Kåtterås däremot brukas nu av en enda: Sven Åkesson, som fortfarande stod för hemmanet, när röstlängden för kyrkoherdevalet 1740 gjordes upp. Detsamma gällde för Sven Joensson och Måns Joensson i Norketorp.

I den äldsta husförhörslängden, 1728-1740, upptages för Kåtterås den redan nämnde Sven Åkesson, hans hustru Karin Olofsdotter, sonen Joen Svensson, båtsmannen Nils Wittenberg, dennes hustru Elin och dotter Sigrid samt inhyses Maria Svensdotter och Karin Nilsdotter. I Norketorp fanns det två brukare: Måns Joensson och Håkan Gunnarsson, som efterträtt Sven Joensson. Måns Joenssons hustru hette Anna Månsdotter och hans döttrar Kerstin och Elin Månsdotter.

Under 1740-talet inträffade den förändringen att Sven Åkesson avled och änkan Karin Olofsdotter skötte hemmanet, innan sonen Joen Svensson blev myndig. I Norketorp avled Måns Joensson och efterlämnade sonen Joen Månsson. Vid hösttinget 1747 behandlades en tvist om rätta ägoskillnaden mellan Norra Björnahults fyra åbor å ena sidan och Håkan Gunnarsson och drängen Joen Månsson i Norketorp samt änkan Karin Olofsdotter och hennes son Joen Månsson i Kåtterås å andra sidan. Björnahultsbornas stämning mot Norketorps åbor gällde ”att lämna käranden rätt ägosträng emellan Sahlstenen och den Flissehällen de påstå.” Stämningen mot Kåtterås gällde ”att avlåta rätt sträng ifrån bemälte Flisehäll till Spjutakullen.” Vid rättegången var Håkan Gunnarsson befullmäktigat ombud för både Norketorp och Kåtterås. Två vittnen hördes: Sven Olofsson i Brantås 82 år gammal, berättade att när han var hemma hos sin fader Olof Persson i Kåtterås ”sade han (= fadern) för honom, att ingen fick gå bortom den stora stenen, utan där skulle Björnehults, Norketorps och Kåtterås’ ägor stadna, men vittnet vet intet vad stenen kallas, och ingen böd den tiden till hugga något över det märket, som vittnet än i dag vet var det står.” Per Svensson i Lindås, 40 år, berättade, att han hört sin styffader Sven Joensson i Lindås och Sven Åkesson i Kåtterås en gång talas vid i Norketorp, ”då sade Sven Joensson till Sven Åkesson, att han intet fick bruka eller nyttja något öfver den stora stenen på ena sidan mot Norketorp, men nämnde intet om vad stenen kallas och sade Sven Joensson, att Sven Åkesson hade ett stycke från honom till sin hage, som han väl kunde taga, då Sven Åkesson svarade: har jag litet från dig, så har du något från mig, och det må så wara i wår lifstid.” Håkan Gunnarsson uppgav, att efter Måns Joensson i Norketorp, som avlidit föregående sommar och efter Sven Åkesson i Kåtterås fanns omyndiga barn, som ännu inga förmyndare fått, som kunde bevaka deras rätt. Tingsrätten ålade därför Björnahults åbor att instämma de omyndigas förmyndare, när väl dessa blivit förordnade och kunde bevaka deras rätt. Det blev därför uppskov i målet.

Tidigare samma år hade en närmast komisk händelse inträffat, där ovannämnde Håkan Gunnarsson varit inblandad. Han hade till länsmannen Jonas Larsson anmält en änka Gunnel Persdotter för ”att ha lupit naken skiertorsdags morgon sistlidne omkring sina hus.” Bakom anmälan finns väl vidskepliga föreställningar om skär-torsdagsnatten. Jonas Larsson stämde Gunnel Persdotter till tinget och anklagade henne för vidskepelse. Hon förklarade ”att hon är alltid van att ligga naken och emedan hon hade ont i magen kippade hon skorna på sig och gick ut att göra sitt behof utan att därmed kunna något uträtta som widskiepperligit är.” Förmodligen drog tingsrättens medlemmar på munnen, när de hörde denna naturliga förklaring! Håkan Gunnarsson var närvarande som vittne men förklarade att han ”intet kan bewisa Gunnel Pärsdotter något oärligit, hwarmed länsman äfwen instämde, fast han allenast instämt henne till att förklara warföre hon den morgonen gick nakot ut.” Man måste komma ihåg, att det inte hade förflutit mer än sjuttio år sedan häxprocesserna pågick. Häxtron fanns nog kvar på sina håll bland allmogen. Rätten friade henne från tilltal men förmanade henne ”at hädaneffter intet gå så blott ut, hwaraf misstankar om henne kunna förordsakas.”

Enligt husförhörslängden 1755-1788, som återger förhållandena i Kåtterås och Norketorp under trettio år fanns det två hemmansdelar i Kåtterås. En del innehades av Jon Svensson och hans hustru Elsa Månsdotter, f. 1734. De fick 6 barn: Sven 1752, Åke 1755, Lisa 1758, Jonas 1762, Måns utan årtal angivet, och Peter 1775. Den andra delen innehades av Olof Svensson och Brita Olofsdotter, f. 1738. De fick 5 barn: Catharina 1758 och gift i Qvarnegården, Maria, f. 1760 och gift i Skedebäckshult, Sven 1763, Måns 1767 och Olof 1771. Båtsman var Anders Carlsson Wittenberg. Brita Olofsdotter var ännu ogift, då 1756 2:dra uppbud skedde vid tinget på 1/8 mtl Norketorp, som Olof Olofsson i V. Resebo och hans hustru Karin Olofsdotter köpt av den senares fader Olof Danielsson i Kulla d. 30 jan. 1755, såsom tillhörande dess dotter Brita Olofsdotter för 240 dlr smt. Brita Olofsdotter ingick 1757 äktenskap med Olof Svensson.

I Norketorp fanns under denna period tre hemmansdelar. Den första innehades i början av Håkan Gunnarsson och h.h. Elin, vars efternamn ej är angivet. De hade fyra barn: Sven, f. 1744 och gift i Ingemundsmåla, Kerstin 1742, Måns 1744 och Elin 1749. Sonen Måns Håkansson övertog så småningom gården. Han blev gift med Lisa Jonsdotter från Kåtterås, dotter till Jon Svensson och född 1758. De fick tre barn: Cathrina och Stina 1779, Caisa utan årtal angivet. Den andra hemmansdelen innehades till en början av Jon Månsson och Maria Jonsdotter, dotter till Jon Svensson i Kåtterås och född 1735. De fick 6 barn men avträdde snart hemmans-delen till Peter Olofsson, f. 1752, och Elin Håkansdotter, dotter till Håkan Gunnarsson och h.h. Elin. De fick två barn: Jonas 177? och Olof 1784. Den tredje hemmansdelen tillhörde Sven Månsson och Kerstin Månsdotter. De fick sex barn: Segrid, gift i Algutsboda, Måns 1758, Maria 1763, Cathrina 1770, Stina 1774 och Måns (död). Båtsman för Norketorp var Erik Wipa.

Under 1700-talets två sista decennier avled Jon Svensson i Kåtterås. Hans änka Elsa Månsdotter blev inhyses. Olof Svensson avled också och hans änka Brita Olofsdotter blev inhyses hos sonen Olof Olofsson, som övertog hemmansdelen. Han var yngre son till Olof Svensson. Den äldste sonen Sven blev gift i Kulla. Olof Olofsson var född 1771 och ingick 1792 äktenskap med Maria Månsdotter, vars födelseår ej är angivet i husförhörslängden. De fick tre barn: Olof 1794, Stina 1797 och Peter 1799. Jon Svenssons gård övergick till sonen Peter Jonsson, som var född 1775. Hans hustru hette Caisa Nilsdotter, f. 1781. I Norketorp brukade Måns Håkansson och Peter Olofsson fortfarande sina gårdar men Sven Månsson följdes av Petter Samuelsson, som var född 1764 och gift med Maria Svensdotter, dotter till Sven Månsson. Han gifte sig till gården. De fick så småningom sex barn. Båtsman för Norketorp var fortfarande Erik Wipa. Nu fanns det dessutom en torpare på ägorna. Han hette Per Månsson.

Under 1800-talets första femton år skedde ingen förändring av ägandet i Kåtterås. Olof Olofsson och Peter Jonsson brukade sina hemman. Deras familjer växte. Olof Olofsson fick åtta barn och Peter Jonsson sju. I Norketorp blev Måns Håkansson och Peter Olofsson undantagsmän till förmån för sönerna Håkan Månsson och Olof Pettersson. Den förre, som var född 1777 var gift med Maria Olofsdotter, född 1778, den senare var född 1784 och gift med Segrid Nilsdotter, f. 1792. Petter Samuelsson satt kvar på sitt hemman ytterligare en tid. Det fanns nu två torpare i Norketorp. Utom den tidigare nämnde Per Månsson fanns nu Daniel Månsson.

Under perioden 1815-1821 skedde ingen förändring i Kåtterås. Olof Olofsson och Peter Jonsson brukade sina hemmansdelar. Så gjorde Håkan Månsson och Olof Pettersson i Norketorp, men där skedde den förändringen att Peter Samuelsson avträdde sin hemmansdel till svärsonen Samuel Nilsson, som var gift med dottern Brita Petersdotter, f. 1794. Från Toresbo inflyttade vidare torparen Jonas Östergren med hustru och fyra barn.

Under 1820-talet blev Olof Olofsson i Kåtterås undantagsman. Äldste sonen Peter Olofsson, f. 1799, övertog till en början hemmansdelen men efterträddes av brodern Johannes Olsson, f. 1801, och dennes hustru Stina Lisa Håkansdotter, f. 1813 och dotter till Håkan Månsson och Maria Olofsdotter i Norketorp. De fick under 1830-talet fem barn: Fredrica 1832, Olaus 1834, Carl Gustaf 1836, Emma 1838 och Johan August 1840. Peter Jonsson blev änkling och tog undantag av sonen Olof Petersson, f. 1810. Denne ingick äktenskap med Johanna Axelsdotter, f. 1815. De fick tre barn: Johannes f. 1836, Johanna 1838 och Cajsa Lena 1841. I Norketorp blev Olof Pettersson änkling, men satt kvar på sina ¼ mtl tillsammans med barnen Johanna och Olof. Håkan Månsson och Maria Nilsdotter tog däremot undantag av sonen Olaus Håkansson, f. 1815, som ingick äktenskap med Lena Stina Jonsdotter, f. 1812. De fick tre barn: Cajsa Lena 1836, Maria Gustava 1838 och Johanna 1840. Det fanns nu endast två hemmansdelar i Norketorp, vardera på ¼ mtl. Samuel Nilsson och Brita Petersdotter flyttade till Björnahult.

Under 1840-talet var Kåtterås och Norketorp båda delade på två hemmansdelar. I Kåtterås var folkmängden vid 1840-talets utgång 21 personer, 10 män och 11 kvinnor, i Norketorp var den 10 personer, 6 män och 4 kvinnor. Olof Petersson och Johanna Axelsdotter brukade 3/16 mtl i Kåtterås. De hade fyra barn: Johannes f. 1836, Johanna 1838, Cajsa Lena 1841 och August 1845. Den andra hemmans-delen på 3/16 mtl brukades av Johannes Olsson, f. 1801, och h.h. Stina Lisa Håkansdotter, som var född i Norketorp 1813 och dotter till Håkan Månsson och Maria Olofsdotter. De hade icke mindre än åtta barn: Fredrika var född 1832 och blev 1850 gift till Wirrmo, Olaus, f. 1834. Han skulle med tiden bli mera känd som Olaus Johansson i Norketorp. Mera om honom senare. Carl Gustaf var född 1836, Emma 1838, Johan August 1840, Franz Lorentz 1843, Christina Mathilda 1847 och Pehr Alfred 1851. Johannes Olsson var en av de ledande kommunalmännen i Madesjö vid mitten av 1800-talet. Han var ålderman 1846-63, nämndeman för västra fjärdingen 1838-1840, medlem av förlikningskommitten 1842 etc.

I Norketorp brukades ¼ mtl av Olof Petersson tillsammans med dottern Johanna och sonen Olof, tills Johanna gifte sig med Peter Petersson från Kåtterås och son till Peter Jonsson och Caisa Nilsdotter. Peter Petersson och Johanna Olofsdotter fick fram till 1850 fyra barn: Peter Lorentz 1842, Mathilda Charlotta 1844, Clara Sophia 1847 och Johan Oscar 1850. Den andra gården på ¼ mtl brukades av Olaus Håkansson, f. 1815 och son till Håkan Månsson och Maria Olsdotter. Han var gift med Lena Stina Jonsdotter, f. 1812. De fick till 1843 fyra barn: Cajsa Lena 1836, Maria Gustava 1838, Johanna 1840 och Carl Gustaf 1843. Två år senare 1845 flyttade familjen till Knappsmåla och Olaus Håkansson blev under några decennier en känd kommunalman. Han blev t.ex. 1863 medlem av det första skolrådet i Madesjö och har bl.a. underskrivit det skolreglemente, som 1865 antogs för skolorna i Madesjö.

Under 1860-talet brukade fortfarande Olof Petersson och Johanna Axelsdotter 3/16 mtl i Kåtterås med hjälp av sonen August. På den andra hemmansdelen avled Johannes Olssons hustru Stina Lisa Håkansdotter 1868, varefter Johannes Olsson tog undantag av sonen Carl Gustaf Johansson. Denne var född 1836 och ogift. Han avled redan 1869, varefter hans yngre broder Johan August Johansson övertog gården. Han ingick äktenskap med Augusta Mathilda Andersdotter, som var född 1844 och änka med två barn, födda 1865 och 1867. Under 1870-talet föddes tre barn i det nya äktenskapet: Carl Johan 1871, Aron Vilhelm 1873 och Hjalmar Amandus 1878.

I Norketorp brukade Olaus Johansson och Emma Fredriksdotter ¼ mtl och fick under 1860-talet fyra barn: Emilia Augusta 1862, Carl Vilhelm 1865, Ida Vilhelmina 1867 och Hilda Carolina 1869. Olaus Johansson började redan på 1860-talet framträda alltmera i kommunalpolitiken i Madesjö. Han blev bl.a. vice ordförande i kommunal-stämman under tre olika perioder och vice ordförande i kommunalnämnden, kyrko-värd och nämndeman. På den andra hemmansdelen på ¼ mtl satt under 1860-talet Peter Petersson och Johanna Olofsdotter. Båtsman var Peter Gustaf Nicolaison Norman med hustru och fyra barn. Han bodde emellertid i Gränö.

Under 1870-talet skedde inga förändringar utom att Olaus Johanssons barnskara ökades till åtta. På 1880-talet däremot avled Olof Petersson i Kåtterås 1886 och efterträddes av sonen August Olsson, som redan 1882 ingått äktenskap med Ida Sofia Fredriksson, f. 1849. Hon medförde två barn från ett föregående äktenskap: Carl Adrian Augustinus, f. 1872, och Emilia Mathilda Josefina, f. 187?. I det nya äktenskapet föddes 1883 dottern Augusta Maria och 1884 Hilda Viktoria. På den andra hemmansdelen flyttade Johan August Johansson med familj 1888 och efterträddes av Karl Johan Johansson, f. 1832 i Algutsboda och h.h. Emma Kristina Svensdotter, f. 1839. De kom närmast från Kolsbygd. Johannes Olsson avled 1887, efterlämnande sonen Peter Alfred, som var född 1851. Båtsman för Kåtterås var nu Karl Amandus Johansson Wittenberg, född 1866 i Algutsboda.

I Norketorp brukade Olaus Johansson sina ¼ mtl. Äldsta dottern Emilia Augusta emigrerade 1889 till USA. På den andra hemmansdelen avled Peter Petersson 1886 och efterträddes av sonen August Petersson, f. 1859. Han ingick äktenskap först 1893 med Ida Vilhelmina Olsson, dotter till Olaus Johansson. De fick 1894 sonen Sture August Ludvig och 1895 dottern Edit Ingeborg Vilhelmina. Hela Norketorp var nu ägt av samma familj.

I Kåtterås skedde inga förändringar under åren 1891-1896, den tid vår undersökning gäller.

Laga skifte genomfördes i Kåtterås åren 1833-1834 och i Norketorp år 1836.

Emigrationen omfattade endast två personer, en från Kåtterås: ogifte arbetaren Axel Wilhelm Eriksson, f. 1859, emigrerade från Kåtterås till Sydafrika 1903, och en från Norketorp: Olaus Johanssons äldsta dotter Emilia Augusta Olsson, f. 1862, emigrerade 1889 till USA.

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

De två hemmanen Kvarnegården och Kvarnekulla har anlagts under medeltiden, sannolikt under 1400-talet. Det var under detta århundrade som vattenkvarnar mera allmänt kom i bruk och blev föremål för Kronans reglerande åtgärder. Den förste kände brukaren av Kvarnegården var ”Oluff i Quarnegårdhen”, som nämnes i 1533 års register över gärden, som Gustav Vasa lät utkräva med anledning av inbördes-kriget i Danmark, den s.k. grevefejden. Vi vet inte hur länge Olof brukat Kvarne-gården. Han har i varje fall lämnat hemmanet 1539. I detta års fogderäkenskaper, de första fullständiga, heter brukaren ”Jon Karse i Quarnagaardh”. Hans avrad till Kronan var 3 pund smör, en öra, en packe näver och 3 mark örtug samt fodring för två hästar. Märkligt nog ingick icke mjöl i avraden för Kvarnegården! I överensstämmelse med Gustav Vasas politik i början av 1540-talet hade avraden höjts 1541 till penningar-5 fyrkar, dvs 1¼ öre, korn-1 skäppa, smör-3 pund, näver-1 packe, löskedagsverken-3 och fodring för 8 hästar. Följande år 1542 hette brukaren Karl Persson, som 1547 avlösts av ”Erich i Quarnegårdhen”. Från 1551 heter brukaren ”Anders Skreddere”. Enligt fogderäkenskaperna för detta år hade han fått sin smöravrad sänkt (!) till 2½ lispund. Anders var knekt och förekommer i 1553 års knektrulla. Han tilldelades enligt denna 2 alnar grönt brabant. Enligt fogderäkenskaperna 1556 hade hans smöravrad ytterligare sänkts till 2 lispund per år. I gengäld hade hans hemman påförts ”et kleff taat”. Anders var detta år ej längre knekt. Han satt dock kvar som brukare av Kvarnegården ännu 1561, då dagsverksskyldigheten ökats till 4 dagsverken mot tidigare 3. Enligt en anteckning i fogderäkenskaperna för år 1565 fick Anders kungligt brev, som efterskänkte halva avraden för detta år. Denna lindring gällde även den nye brukare, som tillträdde just detta år: ”Oluf Persson i Quarnegården”. Anders stod för tionden 1565, som gällde skörden före-gående år. Tionden uppgick till 1 skäppa råg och lika mycket korn, vilket motsvarade en skörd 1564 av 15 skäppor av vardera sädesslaget, ett ganska dåligt resultat, då 1564 i regel var ett gott år.

1569 är Kvarnegården underhållshemman för knekten ”Börje i Quarnegården”. Börje eller Birger, som han vanligen kallas, har fått sin fodring höjd med 2 lagmanshästar. Inför Älfsborgs lösen redovisade Birger sina tillgångar: koppar-5 marker, oxar-2, kor-2, häst för 5 mark. Tio % på detta gav en skatt på 5 mark 1½ öre – en obetydlig summa. Birger hade små tillgångar. Inte överraskande är hemmanet samma år uppfört på den lista över ödeshemman, som kyrkoherde Petrus Nicolai detta år gjorde upp. Brukaren heter på denna lista Henning, men Birger har ej lämnat hemmanet, ty tiondelistan 1572, som bygger på skördeuppskattningen för före-gående år, upptager Birgers namn. Att det stod illa till med hemmanet visas av att Birgers tionde upptages till 0 sk. råg och 0 sk. korn. Ingen skörd föregående år! Nästa två år står Henning för hemmanet, det sista året med anteckning, att han var fjärdingsman och därmed fri från dagsverken. Henning hette Henning Jonsson och därmed blir det sannolikt, att han är son till länsmannen Jon Henningsson i Gangsmad.

Från 1575 års jordebok heter brukaren ”Anders i Quarnegården” och han var ännu kvar 1580. Är han identisk med Anders Skräddare, som i så fall skulle kommit tillbaka? I 1586 års knektrulla förekommer knekten Truls Persson men 1598 knekten Karl Skräddare, som ännu fanns kvar 1600. I 1601 års rumpeskattlängd saknas Kvarnegården av någon okänd anledning, men 1606 är hemmanet på nytt anslaget till underhåll av en knekt, som nu hette ”Oluff Ingesson”. Han brukade fortfarande hemmanet 1610, men knekt var då ”Suen i Quarnegården”.

Det fanns nu två hushåll på hemmanet. Hur det gick under Kalmarkriget för Sven vet vi inte, kanske stupade han. I varje fall var det 1613 fortfarande knekthemman men knekten hette nu ”Gumme i Quarnagården”. Han var gift och hade en piga till hjälp. Gumme kallas i längden över Älfsborgs lösen ”F.Lute.” vilket måste utläsas ”fänriks-lutenant”, dvs han var officer. Till Älfsborgs lösen betalade han 1 koppardaler och 3¾ silverdaler. Gumme eller Gudmund, som han senare kallas, brukade Kvarne-gården t.o.m. 1627. 1623 kallas han ”kvartermästare”. Han hade befordrats! Han tjänstgjorde i kapten Claude de Lavals kompani av Kalmar regemente. När han sista gången nämnes, i 1627 års fogderäkenskaper, är hemmanet ¼ öde, dvs han förmådde endast betala ¾ av den årliga avraden. Nästa år är han död, men änkan brukade fortfarande hemmanet. 1628 deklarerade änkan sina tillgångar: 3 tunnor säd, 1 sto, 2 oxar, 4 kor, men 1629 var hemmanet i räkenskaperna upptaget som ”öde”. Det räknades fortfarande som ett helt mantal. Vad som hände de närmaste svåra åren vet vi inte, men i 1633 års jordebok har det upptagits på frihet av ”Suen i Quarnegården”. Han har upptagit hemmanet mot några års befrielse från avrad. Tydligen utvidgade han verksamheten under 1630-talet. I 1635 års jordebok är avraden, som han tillsvidare slapp att erlägga, upptagen till följande: penningar -1¼ dlr, korn-1 skäppa, smör-2 lispund, näver-1 packe, ved-4 lass, dagsverken-4, fodring för 6 plus 2 hästar. Enligt 1641 års mantalslängd och rubriken ”Ryttare och Knechtar på Skatte och Krono” brukade ”Suen i Köpstaden” även Kvarnegården och Kvarnekulla. Han var gift och hade en son mantalsskriven hemma. Han hade vidare fem pigor, 1 häst, 2 föl, 1 sto, 1 ungsto, 6 oxar, 1 tjur, 6 stutar, 16 kor, 10 kvigor, 8 får, 2 lamm, 2 svin, 4 ungsvin och 9 tunnor utsäde. Det verkar stordrift, men om man betänker, att det gällde tre hemman, blir antalet ganska normalt. Där fanns också som inhyses ”Karin Per Carls i Quarnegården”, vars tillgångar uppgick till 1 ko och 1 kviga.

Innan 1644 års mantalslängd gjordes upp hade Kvarnegården fått en ny brukare. Enligt kyrkoräkenskaperna för 1642 skänkte detta år Ingemund i Kvarnegården 2 mark till kyrkan. Ingemund står sedan från 1644 års mantalslängd för hemmanet. Säkerligen är han identisk med den son, som Sven hade mantalsskriven på gården 1641. Ingemund måste ha varit ung, när han övertog gården, ty han levde ända till 1697. Hans efternamn nämnes aldrig. Han var en så känd man i Madesjö, att det räckte att kalla honom Ingemund i Kvarnegården. Han var medlem av kyrkans nämnd redan på 1660-talet och den förste åldermannen i Madesjö församling 1687. Qvarnegården förmedlades 1660 till ¼ mantal och 1683 till 3/8 mtl. Den fastställda räntan var nu 8 dlr 19 öre 9 penningar per år. Redan före Ingemunds död 1697 hade Qvarnegården delats mellan Olof och Carl. Vardera brukade 3/8 mtl och hela hemmanet hade nu uppvärderats till ¾ mtl. Olof hette Persson i efternamn och Carl hette Larsson.

Det fanns givetvis många andra personer på hemmanets ägor. Redan i domboken 1660 nämnes en Elin Erlandsdotter, som fick böta 12 öre för att hon ej inställt sig vid tinget och ej anfört skäl för att hon ej kunnat inställa sig på grund av brutet ben. 1688 föddes Jacobs söner i Qvarnegården Joen och Jöran. Jacob var båtsman. Carl Larsson och Olof Persson hette som sagt de nya brukarna av hemmanet. Bägge förekommer med sina hustrur i kyrkoräkenskaperna i början av 1700-talet. Dessutom pliktade Olof Persson 1708 3 dlr smt för försummad kronoskjuts. Enligt 1717 års mantalslängd satt Olof Persson och Carl Larsson fortfarande på sina hemmansdelar. Enligt domboken för 1729 hade salpetersjudaren Per Svensson i Kvarnegården uteblivit från gudstjänsten på stora böndagen, då alla var skyldiga att bevista den. Han anförde inför häradsrätten att frånvaron berodde på, att han huggit sig i foten. Detta skäl godtogs av häradsrätten, som frikände honom.

I vallängden 1740 upptages som röstberättigade för Kvarnegården Olof Månsson och Erik Eriksson, som brukade 3/8 mtl vardera. Sedan började hemmansklyvningen under åren 1755-1788. Olof Månsson, f. 1706, brukade en hemmansdel. Han var först gift med en Kierstin, född 1712 och sedan med Susanna Svensdotter, f. 1731. Det fanns två barn: Kierstin, född 1766 och Maria, f. 1769. Per Håkansson brukade en del. Han var född 1721 och från 1743 gift med Sara Olofsdotter, f. 1726. De fick 7 barn: Annicka 1744, Nils 1747, Håkan 1751, Jonas 1754, Olof 1757, Axel 1759 och Stina 1763. Peter Ericsson var född 1737 och gift med Maria Aronsdotter, f. 1743. De hade 5 barn: Brita, f. 1763, Kjerstin 1767, Carl 1770, Peter 1776 och Eric 1780. Anders Ericsson var född 1743 och Jonas Ericsson 1746. De var ogifta och antagligen bröder till Peter Ericsson. Gumme Persson var född 1739 och gift med Annica Ericsdotter, f. 1732. De fick 3 barn: Peter, f. 17??, Jonas 1772 och Brita Stina 1779. Gumme Persson och hans familj flyttade så småningom till Stora Gangsmad. Båtsman för Kvarnegården var först Johan Andersson Durck och senare Jonas Persson Durck, som dock med hustru och fyra barn bodde i Råddemåla.

Under åren 1782-1801 var Kvarnegården alltjämt delad på fyra brukare. Peter Ericsson och Maria Aronsdotter fick ytterligare ett barn, dottern Maria 1780. Gumme Persson flyttade som redan påpekats till Stora Gangsmad. Johan Gummesson var född 1747 och sedan 1779 gift med Cathrina Olofsdotter, f. 1758. De fick 5 barn: Stina, f. 1780, Caisa 1782, Johannes 1788, Olof 1792 och Brita Stina 1794. Johan Gummesson avled 1800. Johannes Olofsson var född 1755 och från 1786 gift med Stina Persdotter, f. 1763, och dotter till Per Håkansson. De fick också fem barn: Andreas, f. 1787, Peter 1789, Lena Stina 1793, Eric 1798 och Johanna 1800.

Den fjärde hemmansdelen brukades av Eric Jonsson, f. 1751, och 1778 gift med Stina Persdotter, f. 1758. De fick tre barn: Brita Stina, f. 1784, Caisa Lena 1788 och Jonas 1791. Eric Jonsson avled 1801. Vid hösttinget 1787 ansökte Eric Jonsson att få förvandla en skattlagd skvalt-mjölkvarn i ån till hjulkvarn. Ägaren av Flerohopps järnbruk och ägaren av en hemmansdel i Kvarnekulla Jean Abraham Abrahamsson Grill genmälte genom bruksförvaltare Hildebrand Hildebrandsson, i en till tingsrätten inlämnad skrivelse: ”Jag skulle gierna med tystnad afhöra, att åboen Eric Jonsson i Qwarnegården straxt åfvan för Bruket och i samma vattendrag, begiärt få uppbygga en Hjulqwarn; om jag icke kunde bevisa, att Flerohopp ganska mycket redan wore lidande genom de många Qwarn- och Sågdammar, som på ¾ mil åfvan Bruket äro 13 till antalet, och tillika med en försummad årensning värka, att vattnet ej förr än innom ett dygn hinner mellan Orrefors, hvarest åen hvar Lördag tillstänges, och har således, tycks själigt kunna påstås, att Bruket, som för masugn, stångjärn- och Manufacturvärk jämte Såg och Qwarn måste vidkännas en betydlig afgift till K.M:t och Kronan, måtte förskonas från de olägenheter, som denna nya tillställning medför.” Härtill upplästes en skrivelse från bönderna Åke Månsson och Nils Nilsson i Kvarnekulla, som också avstyrkte Eric Jonssons anhållan. Tingsrätten avslog därefter denna ”såsom till skada för Flerohopps bruk”.

Under tiden 1802-1815 tog Petter Ericsson och Maria Aronsdotter undantag av dottern Maria Petersdotter och hennes man Sven Persson, f. 1783. De fick fyra barn men familjen bodde i Brantås. Petter Ericssons dotter Kjerstin var blind. Jonas Gummessons änka Catharina Olofsdotter tog undantag av sonen Johannes Johansson, f. 1788, som gifte sig med Lena Stina Johansdotter, f. 1793. Hon var dotter till Johannes Olofsson och Stina Persdotter. De fick 1814 sonen Jonas. Johannes Olofsson eller Olsson, f. 1755, och Stina Persdotter fortsatte att bruka sin hemmansdel. De fick 1807 ytterligare en son, Samuel. En mängd inhyses bodde kortare tider på hemmanets ägor men flyttade snart bort.

Under perioden 1815-1821 tog Johannes Olsson undantag sedan hustrun Stina Persdotter avlidit. Dottern Johanna Johansdotter och hennes man Carl Månsson, f. 1795, övertog gården. De fick 1820 dottern Helena och 1821 dottern Stina Sophia. Det fanns nu endast två hemmansdelar. Den andra delen brukades av Johannes Johansson och Lena Stina Johansdotter. De fick efter sonen Jonas, som föddes 1814, ytterligare två söner: Johan Fredrik 1817 och Peter 1821. Bland övriga bosatta på ägorna kan nämnas inhyses Peter Månsson och hans hustru Katharina, bägge födda på 1750-talet. Från 1820-talet ägdes Kvarnegården av Flerohopps järnbruk och brukades av dess ägare familjen Hildebrand. Båtsman var under 1820-1840-talen Anders Månsson Durck, som var född i Ekaryd 1818 och gift med Johanna Sophia Jonsdotter, född i Kalmar 1816. De hade 6 barn. Bruksskomakaren Anders Johansson Rosengren var född i Brånahult 1814 och gift med Johanna Sophia Eriksdotter från Rås, f. 1816. Flera medlemmar av den kända smedssläkten Lander bodde på ägorna. Ny båtsman kom 1882 med Per Viktor Johansson Durck, men han flyttade redan följande år.

http://kartor.eniro.se/m/eYlAs

Kvarnekulla torde ha anlagts vid ungefär samma tid som Kvarnegården, sannolikt på 1400-talet, då vattenkvarnar började anläggas mera allmänt. I 1533 års register nämnes ”Lasse i Quarnekulla” som skulle erlägga 2 mark penningar till den gärd Gustav Vasa uttog till rustningar med anledning av inbördeskriget i Danmark. År 1535 erlade Lasse en oxe i städsleöre till Kronan, vilket innebar, att han då brukat hemmanet i sex år eller mera. 1539 var Lasses avrad 2 skäppor mjöl, en öra, 3 mark örtug, 1 packe näver och fodring för 2 hästar. 1541 var den betydligt högre: penningar-5 fyrkar, mjöl-2 skäppor, korn-1 skäppa, näver-1 packe, dagsverken-3 och fodring för 6 hästar. Lasse brukade Kvarnekulla t.o.m. 1547, men 1546 fanns en knekt Börje Bonde, som tillhörde den knektrote, som leddes av Henrik i Torestorp. 1551 heter brukaren Nils Persson och 1553 finns det en knekt Olof Persson, som fick 2 alnar grönt kläde, sannolikt till uniform. Nils Persson satt ännu kvar 1556, då hemmanet för tillfället ej underhöll någon knekt. Hans avrad var oförändrad.

Enligt 1561 års fogderäkenskaper brukades Kvarnekulla av ”Per Öriesson i Quarne-kulla”, som fått avraden höjd med ett dagsverke till 4. Enligt tionderäkenskaperna 1565 levererade Per i Kvarnekulla våren detta år 1½ skäppa råg och 2 skäppor korn i kronotionde, vilket svarar mot en skörd föregående år av 22½ skäppor råg och 30 skäppor korn. 1569 är Kvarnekulla medtaget i en förteckning på hemman anslagna till knektars underhåll, uppgjord av kyrkoherden i Madesjö detta år. Brukaren-knekten hette Olof och han finns med i fogderäkenskaperna för 1569. Avraden är höjd med fodring för 2 s.k. lagmanshästar. När Älfsborgs lösen 1571 skulle utgöras, dekla-rerade Olof sina tillgångar: koppar-½ lispund, oxar-2, kor-6, tvåårsungnöt-2, får-6, svin-6, getter-8, häst för 5 mark. Olofs bidrag till Älfsborgs lösen blev 12 mark 3 öre. Olof hette Persson, vilket framgår av fogderäkenskaperna för de följande åren på 1570-talet. Han är med t.o.m. år 1574, men finns ej med i 1575 års tiondelängd. Det kan bero på, att han detta år specialiserade sig på boskapsskötsel. Tionden utgick ju på jordbruksavkastning.

1580 är han emellertid borta och har efterträtts av Jon Persson. Denne brukade hemmanet till 1611. Enligt rumpeskattlängden 1601 hade han 1 oxe, 2 kor, 2 tunnor säd. Han var ej knekt och hemmanet var följaktligen ej anslaget till underhåll av knekt förrän 1612, då knekten Per i Kvarnekulla var befriad från den avrad, som annars vilade på hemmanet. Den innefattade numera s.k. fodernötspenningar-3 mark och städslepenningar-½ mark men var i övrigt oförändrad. Per var enligt listan över Älfsborgs lösen 1613 ogift men hade en dräng. Han betalade en koppardaler till Älfsborgs lösen. Per satt kvar på hemmanet i varje fall t.o.m. 1625. Inför 1620 års boskapspenning deklarerade Per sina tillgångar: åker till 3 tunnors utsäde, svedje-land till 2 tunnor, 1 häst, 2 oxar, 2 kor, 4 kvigor, 2 ungnöt, 5 får, 2 lamm, 1 svin. Det blev en boskapspenning på 1 dlr 27¾ öre. 1622 betecknas hemmanet som ”öde” och graderas som ½ hemman, men 1625 är det på nytt 1 hemman. År 1622 var en Truls ansvarig för tionden från Kvarnekulla, men Per fanns kvar ytterligare några år.

I mantalslängden 1628 uppträder en ny brukare Joen i Quarnekulla. Han deklarerade följande tillgångar: 1 tunna säd, 1 sto, 2 oxar, 1 ko, 1 kviga, 2 får, 1 lamm och 1 ungsvin. Man ser, att Joen var ny och inte hunnit samla några större tillgångar. Det fanns ytterligare en brukare ”Birger, husman”, som hade 2 kor. Följande år, nödåret 1629, heter brukaren Karl, men Kvarnekulla var nu förklarat ”öde”, dvs oförmöget att betala avraden. Jordeboken säger rent av ”öde alltsammans”. Hemmanet tycks ha övergivits, ty i jordeboken 1633 är Sven i Kvarnegården även brukare av Kvarnekulla ”på frihet” från avrad under några år. Sven i Kvarnegården brukade även Köpstaden på frihet. Denna sambrukning fortsatte ännu 1641, men i 1644 års mantalslängd har Kvarnekulla fått en egen brukare ”Olof”, medan Ingemund brukade Kvarnegården. Var de bröder och söner till Sven? Kvarnekulla räknades nu som 1 helt hemman.
Olof brukade Kvarnekulla till 1669, alltså i tjugofem år. Det sista året fanns en husman, som hette Per och var soldat. Enligt en upplysning i 1686 års jordebok förmedlades Kvarnekulla 1660 till ¼ mtl och 1683 till 3/8 mtl. Enligt denna jordebok hette brukaren ”Pehr Olofsson”, säkerligen identisk med ovannämnde Per och säkerligen son till Olof. Årliga räntan för Kvarnekulla anges i jordeboken 1686 till 5 dlr 24 öre 1 penning.

I kvarnkommissionens protokoll 1697 heter det om Kvarnekulla: ”Pehr O. och Håkan kan höst och wår mahla sin säd. 1 mjölqvarn.” Brukarna hette således Per Olofsson och Håkan och samma namn återfinns i 1699 års jordebok. Kvarnekulla upptages här som ¾ mtl, och Per och Håkan brukade 3/8 mtl vardera. Den årliga räntan var nu 4 dlr 1 öre 16 penningar. I 1717 års mantalslängd är hemmanet delat på tre brukare: Håkan Håkansson, Erik Andersson och Nils Håkansson, men 1740 är brukarna två: Nils Håkansson och Erik Andersson.

I husförhörslängden 1755-1788 märks hur hemmansklyvningen drabbat Kvarnekulla. En hemmansdel tillhörde ”brukspatronen” utan att dennes namn anges. Det var väl inte så lätt, eftersom Flerohopps järnbruk ofta bytte ägare. Enligt S. Möre dombok 1755 bodde bruksinspektören Claes Ludvig Löthman på Kvarnekulla och var ägarens representant. Enligt domboken för hösttinget 1757 hade Löthman sålt till Caspar Hoppenstedt i Kalmar. Den nye ägaren av Flerohopp amiralitetsfiskalen Matthias Brock hade instämt Hoppenstedt med krav på att denne mot köpeskillingens återfående skulle avträda sin hemmansdel till Brock. Det gällde 3/16 mtl. Det fanns ytterligare tre hemmansdelar. Nils Håkansson innehade en del. Han var född 1691 och son till Håkan Nilsson. Han hade sonen Olof, f. 1727 och gift med Ingrid Svens-dotter, f. 1742. De hade två döttrar: Stina, f. 1764 och Caisa, u.å. Jon Ericsson var född 1723 och sedan 1756 gift med Kierstin Persdotter, f. 1729. Nils Samuelsson var född 1727 och gift med Karin Ericsdotter, f. 1738, som väl var dotter till Eric Andersson och dennes hustru Ingre. Nils Samuelsson och Karin Ericsdotter hade fyra barn: Stina, f. 1759, Eric 1766, Nils 1769 och Catrina 1772. Eric Andersson avled 1760. Änkan Ingre eller Ingrid var född 1693. Båtsman för Kvarnekulla var vid denna tid Petter Jonsson Stam, som tillträdde sedan företrädaren Zackris Stam rymt. Petter Jonsson Stam bodde dock ej på Kvarnekullas ägor utan med hustru och barn i Mortorp.

Under perioden 1782-1801 avled Nils Samuelsson och änkan Karin Ericsdotter gifte om sig med Åke Månsson, f. 1750. Hon medförde från sitt första äktenskap sönerna Eric Nilsson, f. 1766, och Nils Nilsson, f. 1769, samt dottern Cathrina, f. 1772. Åke Månsson tog undantag och gården övergick till styvsonen Nils Nilsson, som 1786 gifte sig med Stina Håkansdotter, f. 1766. Hon avled redan 1795 och efterlämnade döttrarna Caisa Lena och Stina, födda 1789 och 1792. En hemmansdel brukades av Jon Ericsson, som dock avled 1798. Båtsman var nu Eric Carlsson Stam, f. 1774 och gift med Lisa Jacobsdotter.

Under perioden 1802-1815 var Nils Nilsson till en början den ende brukaren av en hemmansdel om man bortser från järnbrukets delar av Kvarnekulla. Nils Nilssons dotter Cajsa Lena var gift i Öjersmåla. Den yngre dottern Stina gifte sig med Peter Danielsson, f. 1786, som övertog gården. De fick 1814 dottern Maria. Åke Månsson bodde som undantagsman kvar på ägorna. Under perioden 1815-1821 fick Peter Danielsson och Stina Nilsdotter ytterligare två döttrar: Catharina 1817 och Stina Caisa 1819. Nils Nilsson och Åke Månsson bodde som undantagsmän på ägorna. Där fanns också båtsmannen Eric Stam och inhysesänkan Caisa Lander med sina två barn Beata Christina och Johannes.

Under tiden 1821-1840 lades definitivt Kvarnekulla under Flerohopps bruk. Peter Danielsson med hustru Stina Nilsdotter och sju barn lämnade 1827 sin hemmansdel, som för brukets räkning under några år brukades av ”afträdande brukaren” Peter Petersson, f. i Älghult 1791 och gift med Annicka Jonsdotter, som också var född i Älghult 1793. De brukade Kvarnekulla till 1834, då de flyttade till Kristvalla. I fort-sättningen fanns endast anställda vid bruket på ägorna. En sådan var mjölnaren Johannes Jonsson, f. 1809 och 1832 gift med Lena Catharina Petersdotter, f. 1797.
På 1840-talet står änkefru Christina Hildebrand som ägare till Kvarnekulla. Mjölnaren Johannes Jonsson fanns kvar. Han var född i Mellan-Skedebäckshult och hans hustru i Markustorp. Från Kristvalla inflyttade 1848 arbetskarl Johannes Lander. Han var född i Flerohopp och tillhörde en bekant smedssläkt. Han var gift med Kjerstin Petersdotter och hade 3 barn.

Mjölnaren Johannes Jonsson avled 1854. Änkan flyttade följande år till Östra Rismåla. Ovannämnde Lander flyttade bort 1857. På 1860-talet kom en ny mjölnare. Han hette Carl Johan Svensson och var född 1828 i Flögstorp. Närmast kom han från Bråtemåla. Han var gift och fick t.o.m. 1870 5 barn. Båtsman var nu Johan Isaksson Stam, f. 1840. Han gifte sig 1865 med Sara Magnidotter, född i Hälleberga 1832. Redan 1871 kom en ny mjölnare, som hette Gustaf Peter Johansson. Han kom från Kristvalla och efterträddes 1879 av mjölnaren Carl Wilhelm Johansson, f. 1855 i Kråksmåla. Han kom närmast från Fagerhult. Hustrun Carolina Petersdotter var född 1853 i Långemåla.

På 1880-talet följde Kvarnekulla Flerohopps öden. När järnbruket nedlades inköptes hela komplexet av fabrikör M. A. Bolander i Nybro. Mjölnaren Gustaf Peter Johansson avled 1881 och mjölnaren Carl Wilhelm Johansson emigrerade samma år till USA. Båtsman var nu Johan Alfred Jonsson Lindqvist, som 1884 gifte sig med Ida Charlotta Jonsson. De fick tre barn. Mjölnare var Carl Edvard Andersson, som gifte sig med änkan efter Gustaf Peter Johansson. En son till henne i hennes första äkten-skap, Otto Jonas, emigrerade 1893 till USA. Från Ljungby inflyttade 1895 mjölnaren Sven Albert Svensson, som 1890 gift sig med Jenny Håkansson från Ryssby och hade två barn. Samtidigt kom från Ljungby mjölnardrängen Konstans Antolitus Svensson, som säkerligen var broder till den förre. Hemmanet ägdes på 1890-talet av Josef Bolander.

Emigrationen från de två hemmanen omfattar två personer, en från vardera hemmanet. 1892 emigrerade mjölnarsonen Otto Jonas Gustafsson från Kvarnekulla till USA och 1902 följdes han av hemmasonen Johan Teodor Petersson från Kvarnegården.