NYBROKUNSKAP

https://www.eniro.se/kartor?c=56.780442%2C15.807768&l=map&z=12

https://banvakt.se/aseda-savsjostrom-maleras-nybro/branahult/

Lästips: Johan Åstrand Järnframställning i Brånahult för 1700 år sedan I Hällebergsboken 2020, s 416-445.

https://www.eniro.se/kartor/s%C3%B6k/brunnsryd?t=geos&fit=true&c=56.843376,15.811688&z=14

Lästips: Bertil Abrahamsson: Almida Gustafa Petersdotter ett kvinnoöde i Hembygdskrönikan 2017 s 170.

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

Hemmanet Brunsryd mellan Skedebäckshult och Sigislaryd är ett av de yngsta hemmanen i norrbygden i Madesjö. Det kom till under den stora nyodlingsperioden under 1500-talets sista decennier, då Göljemåla, Ekaryd, Blägdegärde, Hanemåla m.fl. hemman uppodlades. I 1598 års fogderäkenskaper upptages bland kronotorpare ”Anders i Brunnsryd”. En kronotorpare brukade ett hemman, som var mindre än 1/2 mantal, i regel var ett kronotorp på 1/4 mantal. Anders är icke med i 1601 års rumpeskattelängd, men i en knektrulla 1602 är ”Sone i Brundzrydh” upptagen. Hemmanets avrad var den minsta möjliga: städslepenningar-2 öre, fodernöts¬penningar-6 öre, smör-1/2 lispund, fodring för en häst. Eftersom Sone var knekt, var han befriad från avraden, när han var i tjänst.
I registret över Älfsborgs lösen 1613 är ”Sonne i Bråndzrydh” fortfarande med och han är alltjämt knekt. Hans bidrag till Älfsborgs lösen var 1 silverdaler och 11/2 koppardaler, vilket tyder på, att han ej var helt utblottad, men fick möjlighet att bruka sitt 1/4 hemman en längre tid. Hans tillgångar enligt mantalslängden över boskapspenningen 1620
känner vi inte till, eftersom han som knekt var befriad från boskapspenningen detta år. I 1622 års knektrulla är Sone med. Han tillhörde detta år Sven Håkanssons kompani av Kalmar regemente. Året 1623-1624 fanns i Bengt Björns kompani knekten ”Såne Sånesson i Bråndzrydh”. Det förvånar att Sone tjänstgjort så länge som knekt. Möjligen är det fråga om en son. Ännu 1625 nämnes kronotorpare Sone i Brunsryd, men 1626 är hemmanet utan brukare och 1628 brukades Brunsryd av ”Olof i Brunsryd”, vars tillgångar var följande: 2 tunnor utsäde, 1/2 tunna svedjeråg, 1 häst, 3 stutar, 2 kor, 2
kvigor, 4 får, 4 lamm, 2 ungsvin. I betraktande av att Olof nyss tillträtt hemmanet var det inte dåligt! I 1633 års mantalslängd över boskapspenningen har Olof ersatts av Håkan, som deklarerade 11/2 tunna utsäde, 1 ungsto, 1 oxe, 1 stut, 2 kor och 2 kvigor, 2 får, 2 lamm och 2 ungsvin. Håkan måste ha dött detta år, ty i den ordinarie mantalslängden står ”Enkian i Brunsryd”. Hon hade 2 tunnor råg och 2 tunnor korn. Hon fortsatte att bruka Brunsryd hela 1630-talet. I 1641 års mantalslängd står hon fortfarande upptagen för Brunsryd. Hon hade en piga till hjälp. Hennes tillgångar var: 2 stutar, 2 kor, 1 kviga, 2 får, 1 lamm, 11/2 tunna utsäde. Ännu 1644 brukade denna änka med sin piga hemmanet.

I 1649 års mantalslängd heter brukaren ”Swen i Brunnsrydh”. I 1655 års längd heter det om honom ”uthfattigh, öde”, vilket inte hindrade att han fortsatte och 1665 skänkte 1 mark till Madesjö kyrka enligt kyrkoräkenskaperna. Han omnämnes sista gången 1669, då en son var mantalsskriven på hemmanet.

På 1670-talet skedde ombyte av brukare i Brunsryd. Enligt 1696 års jordebok hette den nye brukaren Karl Joensson. Hemmanet var fortfarande på 1/4 mantal och den årliga avraden 1 dlr 2 öre 16 penningar. I 1699 års jordebok heter brukaren Per Israelsson, men han måste 1709 för skuldfordran avstå 1/8 mtl till länsman Jonas Eriksson, som vid hösttinget detta år uppbjöd denna del för tredje gången. Det var början till Jonas Erikssons vidlyftiga hemmansaffärer. Vid hösttinget 1716 uppbjöd Jonas Eriksson f.f.g. ännu 1/8 mtl i Brunsryd, som hand. 16 juli 1716 köpt av Jöns Eriksson och dennes hustru Kerstin Persdotter för 50 dlr smt. Jonas Eriksson innehade nu 2 hemmansdelar på tillsammans 2/8 eller 1/4 mtl, men d. 15 juni 1717 sålde han dessa till Sven Danielsson från Jonsryd för 120 dlr smt. Vid vintertinget 1719 anhöll Sven Danielsson om laga fasta på Brunsryd. Sven Danielsson var broder till fjärdingsmannen Joen Danielsson i Jonsryd, som var hantlangare åt länsman Jonas Eriksson och tillsammans med honom suspenderades från sin tjänst 1720. Sven Danielsson var gift med Kerstin Börjesdotter. De hade två döttrar, som hette Karin och Elin. Karin var förlovad med Erik Joensson från Gislatorp, när hennes föräldrar vid vintertinget 1734 inlämnade ett förordnande av d. 8 november 1730, att deras dotter och måg skulle oklandrat få behålla 1/4 Brunsryd. Vid hösttinget 1735 bötfälldes Sven Danielsson för att han undanhållit sin yngre dotter Elin vid mantalsskrivningen 1734. Det blev 20 dlr smt i böter. Bakgrunden är bestämmelsen i 1723 års tjänstefolksstadga, enligt vilken varje barn över 15 år måste söka tjänst. Erik Joensson tillträdde hemmanet och är i 1740 års vallängd uppförd som röstberättigad för Brunsryd vid kyrkoherdevalet. Svärfadern Sven Danielsson är i husförhörslängden 1749-1760 uppförd som inhyses.
Vid vintertinget 1751 förekom en tvist mellan å ena sidan Erik Joensson och Joen Joensson i Norra Rismåla och å andra sidan Erik Joensson i Brunsryd om ägoskillnaden mellan de två hemmanen. Som vittne hördes nämndemannen Per Svensson i Gangsmad. Han berättade att när han var på syn mellan dessa åbor d. 23 oktober 1732 kom de överens, att ägogränsen skulle gå ”rätt ut ifrån Brunnsry norra gärdesgårdshörna till Brunnsryvägen och sedan efter Sommarevägen till Trullbo giöl, Brunnsry ägor på östra och Rismåla på västra sidan om samma väg, som är deras Byväg, men lilla Trullegiölsmåsen skulle tillhöra Nils Joenssons gårdedel i Norra Rismåla, och voro åtskilliga gamla män då närvarande, som bevittnade denna ägoskillnads riktighet, efter sommarevägen i urminnes tider. Förlidne år vid allhelgo-natid, då vittnet var anmodat gå ut ägosträngen, kommo Rismåla och Brunnsryds åboer att talas vid, och på fråga var strängen skulle stadna, sade Rismåla i Trullegiöl, men Joen Danielsson i Jonsry, som tillförene omrått Brunnsry, svarade, att det skulle väl då vara öffre vintervägen i tvärstocken i Trullegiöl.” Tingsrätten fann i sitt utslag att då Norra Rismåla var kronohemman och ej skatte-krono, kunde den ej avgöra målet. Kronan måste ha ett ombud Karin vid förhandlingarna. Målet uppsköts därför.

I husförhörslängden 1755-1788 är Erik Joensson upptagen. Han anges där vara född 1714, medan hustrun Karin Svensdotter anges vara född 1708. Erik Joensson av-trädde hemmanet till Israel Eriksson, född 1733, och dennes hustru Brita Jonsdotter, f. 1741. De ingick äktenskap 1761.
Israel Ericsson och Brita Jonsdotter fick följande barn: Jon 1764, Peter 1767, Olof 1770, Jonas 1774, gift i Rismåla, Johannes 1776, Håkan 1779, död 1789, Stina 1782. Av dessa blev det Olof Israelsson och hans hustru Catharina Jonasdotter, f. 1770, som övertog gården. De fick 1799 dottern Ingrid Lena. Erik Joensson avled 1789 som undantagsman. Hustrun Karin Svensdotter hade avlidit 1787. Båtsman var Peter Flinck, f. 1770 och 1798 gift med Ingeborg Anderzdotter, f. 1775. Under perioden 1801- 1814 brukade Olof Israelsson och Catharina Jonasdotter Brunsryd. Deras dotter Ingrid Lena fick 1815 attest till Granhult. Båtsman under denna period var Johannes Flinck, som dock flyttade till Bäckebo socken.
Under nästa period 1815-1821 flyttade Olof Israelsson och Catharina Jonasdotter till Toratorp. Gården övergick till Peter Jonsson, f. 1765 och hans hustru Stina Andersdotter, f. 1766. De hade fem barn: Anders 1794, Lena Lisa 1796, Jonas 1806, Stina 1809 och Maria 1803. På hemmanet bodde avskedade båtsmannen Jonas Sjögren med hustru Stina Svensdotter, f. 1764, avskedade båtsmannen Olof Flinck
med hustru Elin Svensdotter, f. 1787 och tre barn, båtsmannen för Gangsmad Peter Fors, f. 1791 med hustru Stina Cajsa Petersdotter, f. 1793, med en dotter samt inhysesänkan Catharina Carlsdotter, som dock avled 1819, efterlämnande tre döttrar.

På 1820-talet skedde den förändringen, att den hemmansägare, som efterträtt Peter Jonsson, Jonas Petersson, f. 1806, och hans hustru Cajsa Johansdotter, f. 1801, med sönerna Johan August och Carl Gustaf flyttade till Brixslät. I gengäld kom från Brixslät Olof Andersson, f. 1802, och hans hustru Maria Petersdotter, f. 1803 med fyra barn: Lena Stina, f. 1826, Maria Charlotta 1830, Johan August 1833 och Anders Gustaf 1839. Båtsman var Peter Jonsson Fors, f. 1791. Han var gift med Stina Cajsa Petersdotter, f. 1793. De hade 6 barn. Avskedade båtsmännen Olof Flinck och Jonas Sjögren bodde kvar i Brunsryd liksom båtsmansänkan Elin Svensdotter, f. 1782, med 3 barn. 1835 inflyttade torparen Olaus Aronsson från Vissefjärda. Han gifte sig 1839 med Lovisa Axelsdotter från Kristvalla, f. 1821.
Vi går fram till 1850-talet. Olof Andersson och Maria Petersdotter tog undantag och följdes som brukare av Jonas Petersson, f. i Jonsryd 1821. Han var måg till Olof Andersson, gift med dennes dotter Lena Stina Olofsdotter. De drabbades hårt, när tre barn avled åren 1854, 1856 och 1859. Dottern Sophia Emili föddes 1860, och sonen Carl Johan 1861. Avskedade båtsmannen nr 196 Peter Jonsson Fors med hustru Stina Cajsa Petersdotter, f. i Råås 1793, dottern Cajsa Lena, f. 1820 och två barn till henne, födda utom äktenskapet, bodde på ägorna. Torparen Aron Swensson flyttade till Sigislaryd 1857. I stället kom samma år torparen Johan Peter Göransson från Råddemåla. Han var född i Kråksmåla 1824 och gift med Cajsa Lena Nilsdotter, f. i Ingemundsmåla 1829. De hade fem barn.
På 1860-talet flyttade Jonas Petersson och hans familj efter hustruns död 1862 följande år bort från Brunsryd. Gården övertogs av Johan August Olsson, som kom hit från Hälleberga 1865. Hans hustru Johanna Helena Petersdotter var född 1835 i Hälleberga. De hade fem barn: Ida Amanda, f. 1858 i Hälleberga, Hilda Jenny, f. 1860, Carl Janne 1863, Johan Conrad 1865 och Jonas Emrik 1869. Olof Andersson och Maria Petersdotter bodde kvar som undantagsfolk med två barn: arbetaren Anders Gustaf, f. 1839, och Emma Sophia, f. 1845. Torparen Johan Peter Göransson med
familj flyttade 1865 och ersattes av Johan Fredrik Jonsson och Lena Carlsdotter. Han avled emellertid 1869 och hon 1870, efterlämnande 5 barn, som alla vistades hos sin förmyndare Carl Johan Jonsson i Krumhall. En son dömdes 1871 för snatteri till 50 rdr böter. Avskedade båtsmannen Peter Jonsson Fors’ hustru Stina Cajsa Petersdotter avled 1863.

Under 1870-talet ökade Johan August Olssons och hans hustrus barnskara med tre: Adeline Constance 1874, Hulda Sophia 1876 och Victor Theodor 1879. På ägorna bodde fortfarande Olof Andersson med hustru och dotter, liksom avskedade båts¬mannen Peter Jonsson Fors och drängen Jonas August Sjögren, f. 1859. Ny torpare var nu Sven August Johansson, f. 1846 i Långasjö och hans hustru Emma Sophia Olofsdotter, f. 1845 och dotter till Olof Andersson. De fick 4 barn under 1870-talet.
Under 1880-talet emigrerade Johan August Olssons och Johanna Helena Petersdotters näst äldste son Carl Janne 1886 till USA. Den tredje sonen Johan Conrad trolovade sig med Hilda Gustava Smedberg men trolovningen upplöstes genom dom 1888. Olof Andersson avled 1881. Torparen Sven August Johansson fick ytterligare 3 barn under detta årtionde. Förre båtsmannen Peter Jonsson Fors avled 1881.
Under åren 1891-1896 skedde den förändringen, att Johan August Olssons ovan-nämnde son Johan Conrad 1892 emigrerade till USA, samtidigt som gården såldes till handlanden A.F. Johansson i Nybro, som 1893 sålde den till Peter Lorens Jonsson, f. 1832 i Älghult. Hans hustru hette Hilda Sofia Svensdotter, född i Kråksmåla 1851. De hade icke mindre än nio (9) barn: Ernst Victor, f. 187? i Bäckebo, Johan Emil 1882, Anders Anton 1885, Johan Otto 1887, Per Elis 1889, Bror Linus 1892, och de tre äldre Jonas Alrik Petersson, f. 1874, Hilda Emilia 1875 och Nancy Augusta Cecilia 1877. Undantagsänkan Maria Petersdotter, som blivit änka 1881, avled 1892. Torparen Sven August Johanssons barnskara var 7 barn stark. År 1892 inflyttade från Bäckebo arbetaren Jonas Reinhold Zackrisson, f. 1865 i Ryssby. Han avled dock redan 1893.
Till sist emigrationen från Brunsryd. Först att emigrera var pigan Emma Jonsson, som 1878 reste till Tyskland. Bröderna Carl Janne och Johan Conrad Johansson
utvandrade till USA 1886 och 1892. Peter Lorens Jonssons och Hilda Sofia Svensdotters dotter Hilda Emilia emigrerade 1902. År 1907 utvandrade ogifte arbetaren Per Elis Jonsson, f. 1889 och hemmansägaren Johan Otto Jonsson, f. 1887, 1909 arbetaren Jonas Emrik Johansson, f. 1869 och hemmansägaren Anders Anton Johansson, f. 1885. Den siste emigranten från Brunsryd var jordbruks-arbetaren Bror Linus Jonsson, som emigrerade 1911. Tillsammans 9 personer lämnade således Sverige fram till 1915.

https://www.eniro.se/kartor/s%C3%B6k/bruatorp%2C+nybro?c=56.739218,15.824167&l=hybrid&t=geos&z=13.24&fit=true

https://www.eniro.se/kartor/s%C3%B6k/brokag%C3%A4rde?c=56.74201,15.83852&t=geos&z=14&fit=true

https://www.eniro.se/kartor/s%C3%B6k/brixsl%C3%A4t?t=geos&fit=true&c=56.844173,15.791213&z=12.94

Lästips: Bertil Abrahamsson: Almida Gustafa Petersdotter ett kvinnoöde i Hembygdskrönikan 2017 s 170.

Göthe Carlsson: Gamla dokument berättar i Hembygdskrönikan 2015 s 62.

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

Namnet Brixslätt är sammansatt av ordet ”brig” och ordet slätt.

Brixslätt tillhör de hemman i Madesjö, som tagits upp vid medeltidens slut, dvs vid slutet av 1400-talet och början av 1500-talet. Att det förhåller sig så blir sannolikt, om man lägger märke till, att namnet saknas i 1533 års register och 1535 års städsle-öresregister. Det omtalas först i 1539 års fogderäkenskaper och har där en ytterst obetydlig avrad: den förste kände brukaren ”Jon Eriksson i Brigsleth” behövde detta år endast betala 6 örtugar årligen till Kronan, något av det obetydligaste som över huvud förekommer i Madesjö. Det pekar mot att Brixslätt var alldeles nyupptaget, sannolikt efter 1535 eller snarare, att det blev skattlagt då, efter upptagning kanske tio eller femton år tidigare. Så länge brukade det dröja, innan ett nyupptaget hemman lades under skatt.

Redan efter ett par år fick Jon Eriksson känna på Gustav Vasas skattepolitik. I 1541 års fogderäkenskaper har avraden höjts med fodring för tre hästar. Denna fodring skulle lösas med 2 öre per häst, vilket ett år senare godtyckligt höjdes till 3 öre per häst. Från 1547 heter brukaren Mons Persson. Hans avrad var ånyo höjd: penningar -6 fyrkar, smör-½ lispund, fodring för 1 årlig häst, 2 fogdehästar och 1 konungshäst. Efter ytterligare några år ökades avraden till 2 dagsverken och 1561 till 3 dagsverken. När Älfsborgs lösen 1571 skulle uttagas deklarerade Måns Persson sina tillgångar: 1 lispund koppar, 2 oxar, 9 kor, 2 tvåårsungnöt, 2 ettårsungnöt, 6 svin, häst för 5 mark. Skatten till Älfsborgs lösen blev 14 mark 2 öre. Det visar, att Måns under sin över tjugoåriga verksamhet betydligt arbetat upp hemmanet. Följande år, 1572, levererade han 2 skäppor råg och lika mycket korn i tionde till Kronan. Det svarade mot en skörd av trettio skäppor av vardera sädesslaget. Måns Persson satt ännu kvar i Brixslätt 1580, men måste snart därefter ha avlidit, ty 1600 heter brukaren Jon. Följande år deklarerade han sina tillgångar: 1 oxe, 2 kor, 2 tunnor säd. Det var obetydliga tillgångar, vilket kanske kan förklaras av att han nyligen etablerat sig i Brixslätt. Till den nya Älfsborgs lösen 1613 bidrog Jon med 3 koppardaler.

När 1620 en extraskatt, boskapspenningen, skulle uttagas, var det ej Jon, utan en ”Lasse i Brixslett” som deklarerade hemmanets tillgångar: åker till 3 tunnor, 1 sto, 2 oxar, 4 kor, 1 kviga, 1 stut, 3 får, 1 lamm, vilket gav en skatt av 1 dlr 18 ¾ öre. Jon satt emellertid kvar och stod för hemmanet ännu 1625. Något av de närmaste åren därefter måste Jon ha lämnat Brixslätt eller avlidit, ty vid mantalsskrivningen för boskapspenningen 1628 stod en Nils upptagen för Brixslätt. Nils hade 2 tunnor säd, 1 sto, 2 oxar, 1 tjur, 1 stut, 4 kor, 4 kvigor, 6 får, 2 lamm och 2 svin. Han klarade sig över det svåra året 1629 utan att hemmanet blev förklarat för ”öde” och brukade fortfarande Brixslätt 1633. Då var hans tillgångar: 2 tunnor utsäde, 1 ungsto, 1 oxe, 1 stut, 2 kor, 1 kviga, 2 lamm, 1 svin och 1 ungsvin. Men samma år skedde något slags förändring. I den ordinarie mantalslängden upptogs en ”Karl i Brigslätt”, som hade 4 tunnor råg och 4 tunnor korn. Hur länge han satt kvar på hemmanet är oklart, men 1641 hette brukaren ”Swen” och han stannade kvar ända till 1669. I mantals- längden 1641 uppgav han, att han hade en piga, 1 häst, 1 oxe, 1 stut, 4 kor, 3 kvigor, 3 får, 2 lamm, 3 ungsvin och 4 tunnor utsäde. 1655 uppgavs, att Swen var soldat och 1668, att han hade en hemmaboende dotter, som hette Kerstin. Swen hade också en son, Nils Svensson, som enligt 1686 års jordebok brukade hemmanet, som är upptaget som ½ mantal och varje år betalade 1 dlr 8 öre och 9 penningar till Kronan.

I 1697 års kvarnkommissions protokoll uppges Nils ha en kvarn i samma bäck som Gislatorp. I 1699 års jordebok tages Norra Rismåla och Brixslätt tillsammans. Deras gemensamma avrad anges till 2 dlr 24 öre årligen. Denna höjdes 1706 till 4 dlr 8 öre 9 penningar. Denna jordebok anger ej namnet på brukaren. I 1717 års mantalslängd är hemmansklyvningen genomförd. Brixslätt är nu delat mellan två brukare: Gisle Johansson och Oluf Ingesson. Oluf Ingesson hade köpt 1/8 mtl Brixslät d. 13 sept. 1710 av hustru Kerstin Håkansdotter för 40 dlr smt. Han fick laga fasta på hemmansdelen vid sommartinget 1714. Enligt 1740 års mantalslängd hette de två brukarna Nils Gislesson och Nils Olsson. Båda var säkerligen söner till 1717 års brukare. Nils Gislesson eller Gisesson var på 1740-talet fjärdingsman. Han klagade vid hösttinget 1746 att flera av hans byggnader ödelagts vid en eldsvåda natten mellan d. 3 och 4 oktober samma år.

Nils Olofsson eller Olsson var enligt husförhörslängden 1749-1754 gift med Kerstin Ingesdotter. Han var 40 och hon 42 år vid längdens upprättande. Nils Gisessons hustru hette också Kerstin. De var 40 respektive 50 år gamla. Under åren 1755-1788 delades Brixslät ytterligare, i det att en tredje hemmansdel tillkom. Nils Nilsson övertog Nils Gisessons del efter sitt giftermål 1756 med Elin (tillnamn okänt). De fick barnen Stina 1757, Carl 1759, Lena 1765 och Cathrina 1768. Efterträdare mot slutet av 1780-talet blev Anders Jonsson, f. 1761 och dottern Cathrina Nilsdotter. De fick 6 barn: Kajsa 1786, Ingrid 1788, Stina 1790, Lena 1793, Maria 1795 och Brita Stina 1799, som synes idel döttrar! Nils Olofsson efterträddes av Nils Mattsson, f. 1741, som 1771 ingick äktenskap med Ingrid Månsdotter, f. 1747. De fick icke mindre än 8 barn: Stina, som var född 1767 i ett tidigare äktenskap, Elin 1771, Matthias 1774, Maria 1776, Cathrina 1778, Stina 1781, Lena 1784, Brita Stina 1791. Den tredje hemmansdelen innehades av Per Svensson, född 1749 och 1776 gift med Caisa Månsdotter, f. 1749. De fick 5 barn: Peter Johansson och Lena Johansdotter födda 1769 och 1773 i ett tidigare äktenskap, Jonas 1777, Caisa Lena 1780 och Sven 1787. Lena Johansdotter gifte sig 1796 med Peter Jonsson, f. 17?? som därmed tillträdde hemmansdelen. De fick 1797 sonen Johannes och 1798 dottern Ingrid. Båtsman var vid denna tid Anders Slätman. Han var gift och hade fyra barn. Under perioden skedde överenskommelse mellan Brixslät och Norra Smedstorp om gränsdragning mellan de båda hemmanen. Den anmäldes till häradsrätten vid hösttinget 1774.

Under perioden 1802-1815 skedde ingen förändring i ägandeförhållandena. Men barnskarorna växte. Anders Jonsson och Catharina Nilsdotter fick ytterligare fyra barn: Jonas 1801, Olof 1802, Peter 1807 och Johanna 1811. Peter Jonsson och Lena Johansdotter fick ytterligare tre barn, innan Lena Johansdotter avled 1806. Peter Jonsson gifte därefter om sig 1807 med Maria Hansdotter från Skedebäckshult, f. 1782. De fick fyra barn: Johannes 1808, Jonas 1810, Caisa Lena 1812 och Nils 1815. Den tidigare hemmansägaren och sedermera inhyses Nils Nilsson avled 1804.

Under perioden 1815-1821 avled Anders Jonsson. Änkan Katharina Nilsdotter tog undantag av efterträdaren Olof Jonsson och Lena Nilsdotter. De var unga, födda respektive 1799 och 1795. Peter Jonsson och Maria Hansdotter fick ytterligare en son Adolph 1817. Nils Mattsson och Ingrid Månsdotter var undantagsfolk, men Ingrid avled redan 1820. Deras hemmansdel brukades av arrendatorn Johannes Månsson och Maja Lisa Olsdotter, född 1780 resp. 1790. De fick under denna period två döttrar: Lena 1814 och Eva Lisa 1815.

Under 1820- och 1830-talen skedde flera förändringar. Peter Jonsson avled och änkan Maria Hansdotter tog undantag av mågen Johan Ulrik Danielsson, f. 18?? och [oläsligt inflikande] gift med äldsta dottern Cajsa Lena. Anders Jonssons äldsta dotter Cajsa Andersdotter gifte sig med Sven Olsson, f. 1798 i St. Ebbehult och övertog hemmansdelen. Arrendatorn Johannes Månsson efterträddes av hemmansägaren Peter Andersson, som var född i Brixslät och son till Anders Jonsson. Han gifte sig med Ingrid Lena Håkansdotter från Öjersmåla, f. 1806. De fick under 1830-talet fyra barn: Christina Sophia 1831, Johanna 1834, Gustava 1837 och Mathilda 1839. Det blev ytterligare tre döttrar under 1840-talet! Båtsmännen växlade. Anders Nilsson Slätman efterträddes av Samuel Johansson Slättman, från Lenhofda, som tillträdde 1841 och flyttade för att efterträdas av Olaus Eriksson Slättman, f. 1817 och död i Karlskrona 1849. Han efterlämnade änka och två barn. En rad inhyses bodde också på ägorna.

Under 1840-talet växlade flera hemmansdelar ägare. Från Ljungby kom änklingen och torparen Johannes Svensson, som var född i Algutsboda 1807. Han gifte sig 1841 med Helena Johansdotter från Älghult, f. 1818. Han hade fyra barn i sitt första äktenskap och fick med sin andra hustru ytterligare två: Gustaf 1843 och David 1845. Han flyttade därefter från Brixslät till Sigislaryd och efterträddes 1846 av Isak Samuelsson, född i Lenhofda 1821 men närmast kommande från Ö. Skedebäckshult. Han var gift med Stina Cajsa Petersdotter från denna by och hade redan vid flyttningen dottern Wendla Gustafva, som var född 1843. I Brixslät fick han och hans hustru ytterligare två barn, döttrarna Johanna Christina och Ida Mathilda, födda 1847 och 1850. Peter Jonsson avled 1845 och änkan Maria Hansdotter tog undantag, som redan tidigare har omtalats. Hon hade fyra barn: Cajsa Lena, Nils, Carl Magnus och Gustaf Johan. Ulrik Danielsson och Cajsa Lena fick tre barn: Carl August 1845, Jonas Peter 1848 och Emma Christina 1851. De två andra hemmansägarna Sven Olsson och Peter Andersson brukade sina hemman hela 1840-talet. Till sina fyra barn under 1830-talet fick Peter Andersson ytterligare tre under 1840-talet: Helena 1842, Wendla Charlotta 1845 och Emma Fredrika 1848. Det blev 7 döttrar men ingen son! Båtsmännen under 1840-talet är redan nämnda. Dessutom bodde som tidigare en del inhyses på ägorna.

Under 1850-talet ökade Isak Samuelssons barnskara med Hilda Sophia 1852, Amanda Lovisa 1855 och Emilia Wilhelmina 1860. Efter Johan Ulrik Danielsson, vars tredje barn Emma Christina föddes 1850, kom från Hälleberga 1852 Abraham Johansson, f. 1818 och Maja Lena Jonsdotter, född 1813. De hade en dotter Christina, f. 1849 i Hälleberga och fick i Brixslät ytterligare två barn: Johan August 1852 och Hilda Sofia 1855. Swen Olssons hustru Cajsa Andersdotter avled 1859 barnlös. Peter Andersson och Ingrid Lena Håkansdotter ökade sin stora barnskara med sonen Jonas Alfred 1853. Äntligen en son! Från Flögstorp kom 1860 Carl Johan Jonsson, f. där 1837, och hans hustru Gustafva Petersdotter, som var dotter till ovannämnde Peter Andersson. Det var alltså en måg som övertog gården. Som torpare kom 1859 från Flemmingelandsmåla Johannes Gustafsson, född i Norra Rismåla 1832, och hans hustru Lena Cajsa Nilsdotter, född i Älghult 1828. De hade två barn. Båtsman var Samuel Johansson Slättman från Lenhofda. Han var gift och hade en son. På ägorna bodde dessutom båtsmansänkan Cajsa Lena Carlsdotter med tre barn och inhysesänkan Lena Lisa Nilsdotter, likaledes med tre barn.

Isak Samuelsson avled 1870, efterlämnande änkan Stina Cajsa Petersdotter och åtta barn. I övrigt skedde ingen ändring i ägandeförhållandena i Brixslät under 1860-talet. Johannes Gustafssons barnskara ökade med Johan Jacob 1861, Nils August 1863, Hilda Augusta 1867 och Johanna Helena 1870. Carl Johan Jonsson och Gustafva Petersdotter fick två barn: Johanna Helena 1861 och Pehr Janne 1867. Peter Andersson dog som undantagsman 1861, efterlämnande änkan Ingrid Lena Håkansdotter och 6 barn i hemmet. Båtsman var nu Jonas August Jonsson Slättman, f. 1849. Avskedade båtsmannen Samuel Slättman bodde vid Kolsbygd. Dessutom fanns det inhyses, backstugusittare och arbetskarlar på ägorna. På 1870-talet övertogs Isak Samuelssons hemmansdel av mågen Nils Johan Johannesson, f. 1842 och gift med dottern Wendla Gustafva. De fick på 1870-talet tre barn: Adele Henrietta Sofia 1876, Edla Agnes Amanda 1878 och Kaleb Johan Maximilian 1880. Abraham Johanssons och Maja Lena Jonsdotters äldsta dotter Christina blev 1871 gift till Gislatorp. Sven Olsson dog 1880 och hemmansdelen ägdes tillsvidare av hans arvingar. Han var ju barnlös. Johannes Gustafsson och Lena Cajsa Nilsdotter fick ytterligare ett barn, sonen Otto Gottfrid 1873.

Under 1880-talet brukade Nils Johan Johansson och Wendla Gustafva Isaksdotter sin hemmansdel. Abraham Johansson och Maja Lena Jonsdotter överlät 1881 sin gård till mågen Carl Alfred Nilsson, som samma år ingått äktenskap med deras dotter Hilda Sofia. De fick under 1880-talet fyra barn: Carl Mauritz 1882, John Hjalmar 1884, Ester Viktoria Sofia 1887 och Henrik Albin 1890. Av Johannes Gustafssons och Lena Maja Nilsdotters fem barn emigrerade de två äldsta Johan Jacob och Nils August med tillnamnet Lindblad till USA 1884 och 1886. Carl Johan Nilsson och Kristina Abrahamsdotter överlät sin hemmansdel till hennes broder Johan August Abrahamsson. Torpare var Carl Gustaf Andersson, som var gift med Cajsa Lena Johannesdotter. Två arbetarefamiljer bodde på ägorna: Johan Peter Israelsson med hustru och barn och Johan Peter Jonsson Westerlund med hustru och 7 barn. Änkan Ingrid Lena Håkansdotter dog 1880. Hennes man Peter Andersson hade dött 1866.

Under 1890-talets första hälvt emigrerade ytterligare två barn till Johannes Gustafsson och Lena Cajsa Nilsdotter. Döttrarna Hilda Augusta och Johanna Helena emigrerade tillsammans 1892. Carl Alfred Nilsson och Hilda Sophia Abrahamsdotter fick 1893 ånyo ett barn, sonen John Alfred Gunnar. Undantagsmannen Abraham Johansson avled 1892, torparen Carl August Jonsson flyttade bort 1893, snickaren och husägaren Jonas August Sjögrens hustru Emilia Sofia Johansdotter avled 1894. Om f. bonden, senare arbetaren Carl Jonas Nilsson står antecknat, att han rymt hemifrån och vistas i Amerika. Hustrun Kristina Abrahamsdotter och fyra barn bodde kvar i Brixslät. Vad levde de av? Det samma kan man fråga om utfattige arbetaren Johan Peter Israelsson och hans värkbrutna hustru Anna Kristina Andersdotter. Arbetaren Johan Peter Westerlund bodde kvar i Brixslät med hustru och 7 barn.

Laga skifte skedde i Brixslät 1840-1841.

Under åren 1868, då emigrationen började på allvar i Madesjö och fram till 1915, då världskriget omöjliggjorde emigration, utvandrade sammanlagt 9 personer från Brixslät. Den förste var Jonas Isaksson, född 1864, som 1882 reste till USA. Han följdes 1884 av drängen Johan Johansson, f. 1861. Han var son till Johannes Gustafsson och följdes två år senare av brodern Nils Lindblad och 1892 av systrarna Hilda Augusta och Johanna Helena, och 1896 av brodern Otto Gottfrid. År 1902 utvandrade Carl Alfred Nilssons och Hilda Sofia Abrahamsdotters äldste son Karl Mauritz Nilsson till USA. 1906 emigrerade åter Johanna Helena Gustafsson, som tydligen kommit hem ifrån sin första USA-resa 1892. Den sista emigranten var 1906 Lydia Teresia Nilsson, f. 1886. Sammanlagt emigrerade åtta personer från Brixslät, samtliga till USA.

https://www.eniro.se/kartor/s%C3%B6k/brant%C3%A5s%2C+nybro?c=56.770342,15.933671&t=geos&z=13.39&fit=true

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

Var och en som varit i Brantås inser utan vidare namnets betydelse. På åsen gick Idåsavägen fram, den en gång livligt trafikerade leden, som upplevde en storhetstid under järnbrukets i Flerohopp tid, alltså från 1720-talet till mitten av 1800-talet. Då låg Brantås nära trafikströmmen. Numera är Idåsavägen en bortglömd idyll. Brantås nämnes i de historiska källorna för första gången i 1545 års fogderäkenskaper och måste ha tagits upp några decennier dessförinnan. Slutet av 1400-talet och hela 1500-talet är den stora nyodlingstiden i Småland, då en stor mängd nya hemman togs upp och odlades. Den förste kände brukaren av Brantås hette ”Truls i Brantås”. Hans avrad var mycket obetydlig, vilket stärker antagandet, att hemmanet var nyupptaget. Den var endast ½ lispund smör årligen. Ingen fodring behövde Truls bekymra sig över. Redan 1547 hade Truls efterträtts av Nils Trulsson, vilken redan nästa år fick en sambrukare Olof Jonsson. Enligt 1551 års fogderäkenskaper hette brukaren Per Karlsson. Hans avrad hade höjts med fodring för 3 hästar. Vid hans sida fanns 1553 knekten Oluff Persson, som enligt rullan för detta år fick 2 alnar kläde av Kronan. Enligt 1556 års fogderäkenskaper hade Per Karlsson fått sin avrad höjd med 2 dagsverken, vilken 1561 hade höjts till 3. Fodringen var nu för 4 hästar.

1565 klassificerades Brantås som ½ hemman. Brukaren heter nu Olof. Hans avrad hade höjts med 2 s.k. lagmanshästar. I registret över Älfsborgs lösen saknas Brantås, vilket väl innebär, att hemmanet ej brukades, men följande år var Per Karlsson kvar. Hans tionde uppgick emellertid till 0 skäppor, vilket antyder, att det stod illa till. De följande åren hette brukaren ”Jöns i Brantås”. Hur länge han förmådde hålla sig kvar är ovisst. Tydligen var Brantås vid denna tid ett så svagt hemman, att brukarna efter någon tid övergav det. Först år 1600 dyker en ny brukare upp. Han hette Gisle eller Frengisle och skulle stanna kvar till in på 1630-talet. Gisle var knekt och stod kvar i rullorna till åtminstone 1606, då Brantås tillfälligtvis var ”förmedlat” till ¼ hemman. Frengisle tycks ha sluppit från knekttjänsten före 1610, ty i detta års rulla är han ej med. Inför Älfsborgs lösen 1613 deklarerade Frengisle, att han var gift och hade en piga. Han fick därför betala 2 silverdaler och ¾ koppardaler. Under rubriken ”utfattiga och inhyses folk” nämnes även en Elin i Brantås, vilken kallas ”slätt uthfattigh”. Hon behövde ej bidraga till Älfsborgs lösen. Vem hon var, får vi ingen upplysning om.

1620 upprepas förhållandet, att det utom brukaren fanns ännu en brukare i Brantås. Då nämnes en Per i Brantås, som 1622 nämnes som knekt i Bengt Björns kompani. Redan 1620 deklarerade emellertid ”Gisle i Brantås” sina tillgångar inför boskaps-penningen. Han hade åker till 1½ tunnas utsäde, svedjeland till 4 skäppor, 1 häst, 1 sto, 1 oxe, 6 kor, 2 ungnöt, 8 får, 2 lamm och 2 svin. Hans boskapspenning blev 1 dlr 19 1/3 öre, vilket är ganska litet. Brantås var ej något bra hemman vid denna tid. Inför den nya boskapspenningen 1628 redovisade Frengisle 3 tunnors utsäde, 1 skäppa svedjeråg, 1 sto, 2 oxar, 7 kor, 1 kviga, 3 får, 2 lamm, 3 ungsvin, och 1633 hade han 1 tunna utsäde, 1 sto, 1 oxe, 1 stut, 4 kor, 3 kvigor, 5 får, 3 lamm, vilket väl får anses som en viss försvagning. Men åren från 1629 och framåt var svåra. I den ordinarie mantalslängden för 1633 redovisar Gisle 3 personer på hemmanet samt 6 tunnor råg och lika mycket korn.

Frengisle måste ha avlidit mot slutet av 1630-talet, ty 1641 heter brukaren Carl i Brantås. Hans tillgångar var 1 föl, 2 oxar, 4 kor, 3 kvigor, 3 får, 3 lamm och 2 tunnor utsäde. Han förefaller nyetablerad. Därjämte finns ”Enkian Kerstin” som ej redovisade några tillgångar. Hon var väl Frengisles änka, och då kan Carl vara en son. Men därom kan ingen visshet vinnas, då efternamn nästan aldrig nämnes. Från 1644 heter brukaren ”Tårkel i Brantås”. Han efterträddes 1655 av ”Pehr i Brantås”, som brukade hemmanet en längre tid. Han kallas i jordeboken 1686 Pehr Joensson och hans avrad anges till 3 dlr 7 öre och 21 penningar. I 1697 års kvarnkommissions protokoll nämnes Pehr Joensson och Olof, som sannolikt är en son. Det heter om deras kvarn: ”Becken kommer uthur åhn, som kallas Kiöhlen.” I 1699 års jordebok står Pehr Joensson och Oluf Persson kvar. Deras avrad är oförändrad. Hemmanet är nu definitivt delat i två delar. I 1717 års mantalslängd heter brukarna Oluf Persson och Swen Olufsson, sannolikt även nu fader och son.

På 1690-talet inträffade med anknytning till Brantås en händelse, som i det dåtida Madesjö måste ha uppfattats som en stor skandal. Vid tinget d. 26 jan. 1696 anklagade länsman Erik Jönsson i Ljusaberg båtsmannen Elias Eriksson Flyop i Brantås för som det heter i protokollet ”olovligt umgänge och lägersmål med f.d. överstelöjtnanten Welb. H:r Anders Ridderlous dotter Magdalena Ridderlou.” Förbindelse mellan en frälse och en ofrälse ansågs av samtiden inte endast socialt förkastligt utan också juridiskt straffbart. När Magdalena råkat i grossess skyllde hon först kammartjänaren i Ebbehult Måns Lorentz Bröms för att vara barnafader men inför Rätten angav hon Flyop. Denne i sin tur nekade till en början men erkände omsider, att han haft umgänge med Magdalena. Det upplystes i Rätten, att Flyop varit båtsman i nio år, att han varit i Spanien och att han skött sin tjänst väl.

Tre dagar senare, d. 29 jan. infann sig Flyop ånyo vid tinget och var nu villig att gifta sig med Magdalena Ridderlod, ”därpå de räckte varandra hand varandes hennes moder ock därmed tillfreds, utlovandes att han skulle få bruka halva Brantås.” Häradsrätten förskonade dem därför från böter. Sannolikt hade påtryckning skett. Man tyckte allmänt synd om Magdalenas moder, fru Christina Ulf i Stora Ebbehult, som förlorat sin man Anders Ridderlod, som befann sig i landsflykt för begånget dråp, och som nu utsattes för dotterns mesallians. Elias Flyop var vid samma ting stämd för att han ”under äktenskapslöfte besovit Karin Pehrsdotter i Brantås.” Karin Pehrsdotter var antagligen dotter till Pehr Joensson. Han dömdes för detta att böta 40 dlr, eftersom hans förbindelse med Magdalena kom förut. Han skulle vidare stå uppenbara skrift enligt Kyrkolagens kap. 5 och § 16, men Magdalena ”blifuer för böter befriad och tages i kyrka som en ärlig hustru.”

Elias Flyop hade lovats att få bruka halva Brantås. Han nämnes ej i 1699 års jordebok, som ju tager upp Pehr Joensson och Oluf Pehrsson, men han kan inofficiellt ha brukat halva hemmanet.

I den äldsta husförhörslängden, som omfattar åren 1728-1740, upptages två hemmansägare i Brantås: Swen och hans hustru Lisbeth och Erik Eliasson. Den senare uppges i husförhörslängden 1749-1754 vara 54 år gammal och avliden. Det innebär, att han var född omkring 1700 och son till Elias Flyop och Magdalena Ridderlod. Han efterlämnade änkan Ingrid. Den andre hemmansägaren i Brantås var nu Pär Swensson, 37 år gammal med hustru Elin, 19 år.

Av Södra Möres dombok för sommar- och hösttingen 1725 framgår, att 1:sta resp. 2:dra uppbud då skedde på ¼ mantal Brantås för Erik Eliasson ”efter upprättad skrift
d. 8 mars” samma år. Tydligen hade Erik Eliasson köpt denna hemmansdel, sannolikt från Olof Persson. Hur det gick för hans föräldrar har jag ej varit i tillfälle att utforska. Av mantalslängden 1717 för Persmåla framgår, att en hemmansdel där då brukades av Erik Eliasson, som alltså flyttade till Brantås därifrån 1725. Det kan nämnas att i husförhörslängden 1728-1740 för Södra Ljusås upptages en ”inhyses Per Eliasson med hustru Marit”. På grund av namnets ovanlighet kan man antaga, att denne Per Eliasson var en broder till Erik Eliasson och således ättling till den bråkige överstelöjtnanten på Stora Ebbehult Anders Trälod-Ridderlod.

Under senare delen av 1700-talet drabbades Brantås av hemmansklyvningen. Till en början fanns där två hemmansdelar, som innehades av Jon Persson som var gift med en dotter till Erik Eliasson. De fick sex barn: Brita, Annika, Eric, Ingrid, Maria, Ingeborg. Den andra hemmansdelen innehades av Per Svensson, son till Swen Olofsson och hans hustru Elin Olofsdotter. De fick åtta barn: Ingrid, Peter, Swen, Jonas, Nils, Olof, Caisa och Stina. Det blev dottern Caisa, som stannade på gården. Hon ingick 1785 äktenskap med en Peter Joensson och de beviljades samma år uppbud på 1/8 mtl Brantås, som Per Swensson och Elin Olofsdotter upplåtit åt dem mot att de till Caisas syskon betalade lösen. Brodern till Caisa fick den andra hälften av hemmansdelen, alltså 1/8 mtl mot att han betalade lösen till sina tre bröder Swen, Jonas och Nils för deras andelar.

En tid brukades en hemmansdel av en Sven Danielsson, f. 1739, och hans hustru Ingela Persdotter, f. 1746. De fick fem barn men flyttade sedan till Idehult. En fjärde hemmansdel brukades av Per Svensson junior och Maria Jonsdotter. De fick 1783 och 1785 sönerna Sven och Johannes.

Under perioden 1782-1801 fanns det fortfarande fyra hemmansdelar i Brantås. De brukades av Peter Jonsson, senior, gift 1777 med Annika Jonsdotter, dotter till Jon Persson. Den andra gården brukades av Peter Persson, f. 1748, och Maria Olsdotter, f. 1748 och död 1796, varefter Peter Persson gifte om sig med Catharina Jonsdotter, f. 1771. I första äktenskapet hade Peter Persson tre barn: Peter 1781, Sven 1787 och Cajsa Lena 1789. I andra äktenskapet föddes två barn: Brita Stina 1798 och Jonas 1800. Den tredje gården brukades av de ovan nämnda Peter Jonsson junior, som var född 1760, och Caisa Persdotter, f. 1765. De fick till 1799 fyra barn som levde och två som dog unga. De överlevande var: Maria 1788, Jonas 1793, Stina 1797 och Lena 1799. Den fjärde gården ägdes av Per Svensson, f. 1747 och Maria Jonsdotter, f. 1762. De fick till 1801 sju barn: Sven 1783, Johannes 1785, Brita Stina 1788, Ingrid 1792, Stina 1795, Lena 1797 och Caisa Lena 1801. Båtsman för Brantås vid denna tid var Per Urväder.

Under perioden 1802-1814 tog Peter Jonsson senior undantag. Gården övertogs av Swen Pehrsson, f. 1783 och son till Per Swensson och Maria Jonsdotter. Han var gift med Maria Petersdotter, f. 1786. De fick till 1813 fyra barn: Lovisa 1805, Johannes 1809, Christina 1810 och Petter 1813. Peter Persson och Peter Jonsson satt kvar på sina hemmansdelar. För bägge ökade barnskaran. Peter Jonsson fick 1806 sonen Olof och Peter Persson fick 1802 sonen Axel och 1808 dottern Beata. Per Svensson avled under perioden, men änkan Maria Jonsdotter stod fortfarande skriven för gården 1814. Per Svenssons änka Elin Olofsdotter, som var född 1729 avled d. 17 dec. 1810.

Båtsman var under tidigare delen av denna period Peter Andersson Brandt, född 1782, som avled 1856, och Jonas Jonsson Brandt, som var född i Månsamåla 1820.

Med året 1862 inledes epoken Peter August Gustafsson i Brantås. Han övertog hemmanet vid 22 års ålder 1862 och ingick följande år äktenskap med Christina Johansdotter från Stora Kolfly, född 1845. De fick 1868 sonen Axel Albert och 1872 sonen Carl Frithjof, som dock avled 1895. P.A. Gustafsson blev den ledande kommunalmannen i Madesjö under senare delen av 1800-talet. Han blev 1871 kommunalnämndsordförande och mellan 1878 och 1892 kyrkovärd. Framför allt gjorde han stora insatser ifråga om Madesjö sparbank, där han blev medlem av styrelsen redan 1872 och skulle komma att tillhöra denna ända till sin död 1903 med något avbrott under 1880-talet. För hans övriga insatser redovisas i Madesjö sockens historia.

Endast en emigrant har jag påträffat. Det var en arbetare Karl Julius Svensson, som 1906 tog ut utflyttningsbetyg till USA.