Kjell, Bengt f. Fotbollspelare född i Nybro med Nybro SK
som moderklubb. Kalmar FF:s målvakt under de allsvenska åren på 1950-talet.
Bengt Kjell var det tidiga 1950-talets AIK-målvakt. Sedan Gustav Sjöberg lagt av sommaren 1950 var det Bengt Kjell som var AIK:s klippa i målet. Han kom från Kalmar FF, som då låg i Allsvenskan och hans övergång sågs inte med blida ögon i Kalmar, och det var inte Bengts fel att AIK under hans första år i klubben åkte ur Allsvenskan.
Fullständigt namn: Bengt Egon Kjell.
Smeknamn: Spjället (under Kalmartiden).
Född: 11 april 1926 i Nybro.
Bott: Nybro (1926-42), Kalmar (1942-49), Kungsholmsgatan i Stockholm (1950-57), Skuru i Nacka med utsikt över Skurusundet (1957-).
Arbete: Charkuteribranschen, Vitvarubranschen. 1970-90 delägare i Belinda som köpte och sålde spisar, kylskåp, tvättmaskiner och andra vitvaror.
Kejsaren var en personlighet utöver det vanliga, vars minne fortfarande biter sig kvar i trakterna runt Hälleberga. Alla som minns kejsaren är överens om att han nog var lite ”prillig”, men tonfallen hos de som minns honom avslöjar respekt och aktning inför hans högresta person. Han levde i en slags fantasivärld med sporadisk kontakt med det jordiska. Han fantastiska hattar, käppar och musik avslöjar en kontakt med en högre rymd som vi vanliga människor inte har inblick i. Han utropade sig till Kejsare av Vendelkråka, genom att sätta upp ett anslag på portern till Hälleberga kyrka. För att leva upp till sin titel började han tillverka kejserliga huvudbonader och annat som tillstår en kejsare. Han var bortåt sextio år när han fick för sig att lära sig cykla. Han skaffade sig en elegant hoj med ”bockahornastyre” som han ledde upp på spånhögens högsta topp för att i vild fart braka ner mot vedfloarna vid hyttan. Gubben var envis och snart hade han lärt sig konsten. Han hade fått tag i en klarinett som han gärna spelade på, men det var svårt att förstå hans musik. Det lät som när vildgässen kommer. När han fyllde 105 år blev han för sin höga ålder uppmärksammade över hela landet, nästan så berömd som det anstår en kejsare. Kanske borde det i stället varit hans hattar eller annat ut hans fantasifulla produktion som gett honom ära och berömmelse. Läs mera i Hällebergaboken 2000. Det finns en liten samling av kejsarens, hattar, skor och snusdosor på hembygdsmuseet i Hälleberga. DM
Formgivaren Paul Kedelv var verksam vid Flygsfors glasbruk 1949-1956 och ansvarig designer för det så kallade Coquilleglaset som tillverkades under åren 1952-1963. Coquille är det franska namnet för snäcka och det var snäckan som inspirerade till både former och färgsammansättningar. Kedelv lämnade Flygsfors 1956 och flyttade till Reijmyre glasbruk i Östergötland. Där ville han fortsätta med sin tillverkning av Coquille men både det hantverksmässiga kunnandet och rätt glaskvalitet saknades. Flygsfors glasbruk representerades med ett orangefärgat Coquillefat vid den stora vandringsutställningen Lyricism of Modern Swedish Design 1900-1970.
Se Claes Evenäs: Att skriva sin stad – och bevaka världen: Runer Jonsson i Nybro Tidning, 2006. Boken är en doktorsavhandling från Lunds universitet.
Vid 100 årsminnet av Runer Jonssons födelseår hade Nybro bibliotek 2016 ordnat en utställning. I samband med utställningen höll Claes Evenäs ett välbesökt föredrag om Runer. Föredraget filmades och redigerades först 2024. Filmen finns nu på YouTube.
Se också Lars-Åke Engblom: Runer Jonsson i Nybro Tidning (recension av Evenäs avhandling).
Jonsson var en av de tongivande medborgarna i Nybro i slutet av 1800-talet. Han var född i Krumhall men var verksam i Nybro köping som bildades 1865. Han var en av främsta köpmännen med rörelsen P A jonsson & Co:s Speceri-, Papp- och Järnaffär som var belägen vid hörnet Mellangatan och Dunderbergsgatan; huset förstördes vid en brand 1913. Jonsson hade livliga affärskontakter med bönderna på den omgivande landsbygden. År 1872 bildades Missionsförsamlingen i den lilla köpingen Nybro, och P A Jonsson blev under 25 år frikyrkoförsamlingens första ordförande. Detta i en tid när frikyrkan av många uppfattades som en farlig religiös utmaning mot det bestående samhället. Flera av de släkter som byggde upp Nybro tillhörde förövrigt Missionsförsamlingen – t ex Kähr och Ljungdahl. Far till Oscar Nyvall.
Ledamot av första kammaren 1948-1957 för socialdemokraterna. Jonsson var ledande politiker i Nybro köping och Nybro stad under första hälften av 1900-talet bland annat som kommunalborgmästare. Han valdes 1934 med 13 röster mot tolv där socialdemokraterna och tre borgerliga stödde honom medan nio borgerliga och tre kommunister ville ha den borgerliga kandidaten.
Ledamot för andra kammaren 1936-1954 för bondeförbundet, det nuvarande centerpartiet. Hemmansägare i Skedsbygd i Bäckebo församling. Jonsson hade ett flertal förtroendeuppdrag regionalt och lokalt. Jonsson gav ut sina memoarer i skriften ”Barndomsminnen och andra minnen: en bygdeskildring från sekelsiftet” som är en intressant skildring från det gamla Småland.
MJ
Här följer den inledande texten ur Arvid Jonssons bok som trycktes 1957:
”Den tidsperiod vår nuvarande äldre generation genomlevat från början av 1880-talet till nuvarande tid, har säkerligen långt mera än någon annan motsvarande tidsperiod kännetecknats av en rent av explosionsartad utveckling på så gott som alla områden.
Under det att våra föräldrar under adertonhundratalets senare hälft levde sitt liv i stort sett på samma sätt, som deras egna föräldrar under seklets första hälft, brukade sin jord med samma redskap som dessa, hade samma levnadsmål och samma ideal som dessa, kunde man visserligen skönja konturerna till något nytt, som höll på att ske.
Ångkraften började tagas i bruk. Transportproblemen i samhället blev andra. Järnvägarnas tillkomst i de trakter, som berördes av dessa betydde ju en fullständig revolution. Ångkraftens användning även å fartygen betydde ju snabbare och säkrare förbindelser både inom landet och med utlandet. Handeln såväl inom landet som ännu mera länderna emellan fick helt andra möjligheter att åstadkomma varuutbyte. Jordbruket, som i största möjliga utsträckning var inriktat på självhushåll, där man odlade sin mat, tillverkade sina redskap själv, där fåravel och linodling var grunden för hushållets förseende med kläder och linnevaror, där spånads- och vävkonsten i gemenskap åstadkommit så mycket gedigna, vackra och hållbara saker, att resterna härav ännu vårdas som klenoder i de hem, där sådana rester av våra förfäders hårda arbeten på dessa områden ännu finnas kvar, allt vittnar om att en ny kultur med nya förutsättningar, nya arbetsuppgifter och nya livsnormer nu trängt undan allt det gamla.
Det kanske inte är så underligt att den generation som genomlevat de senaste 50—75 årens utveckling i många fall har haft litet svårt att följa med i denna, att tillräckligt snabbt anpassa sig efter de nya förhållanden som uppkommit i det allt mer och mer industrialiserade samhället. Själv tycker jag nog att jag i stället förundrar mig över att denna anpassning kunnat ske så snabbt och genomgripande, och att den äldre generationen kunnat följa med och inrikta sig efter de helt nya förhållanden, som blivit nödvändiga.
Jag kommer i detta sammanhang att tänka på en replik av Hjalmar Branting i en diskussion med rabulisten Hinke Bergengren i Stockholm år 1904. Hinke var revolutionär av ett helt annat kynne än Branting, som försvarade en mera moderat utvecklingslinje. När Hinke förde talan för införandet av ett gatans parlament, som omedelbart och i ett sammanhang skulle taga ledningen av samhällets ekonomiska, politiska och sociala utveckling, genmälde Branting stillsamt ungefär följande: Har inte herr Bergengren förmärkt, att den som är före sin tid när det gäller ett ståndpunktstagande i dessa frågor i regel misslyckas, under det att den, som söker följa med sin tid och anpassa sig efter denna lyckas, samt att den, som envist under alla förhållanden håller sig kvar vid det gamla, så småningom kommer bort av sig självt, utan att andra behöver vidtaga några åtgärder.
Så har det skett i större omfattning än man kanske vid ett ytligt betraktande under tidens lopp observerat. Det har gällt att söka följa med sin tid, att söka bedöma utvecklingen så långt detta varit möjligt och att på grundval härav bestämma sitt handlande och ställningstagande.
De som förstått att göra detta har i regel lyckats, utvecklingen har haft sin gång, och de ha sökt och ofta lyckats utnyttja dess möjligheter. De som däremot envist hållit på sina gamla, traditionella åskådningar, utan att vilja eller kanske ens kunna hjälpligt följa med, ha så småningom kommit bort.
Men valet har ofta inte varit så lätt. Det har gällt att inte utan vidare kasta bort allt gammalt, bara därför att det varit gammalt, utan att ha blicken öppen för huruvida det nya haft fördelar framför det gamla”.
Arne Johnsson som är uppväxt i Madesjö och också arbetat på Nybro bibliotek debuterade 1985 med lyriksamlingen Förvandlingar. Han räknas som en av de ledande poeterna i sin generation och har erhållit flera litterära utmärkelser. Under åren 2010-2014 var J en uppskattade konferencier för En kväll i böckernas värld som var ett årligt arrangemang som Nybro bibliotek ordnade på Kristallen med kända svenska författare.
