Ledamot för andra kammaren 1936-1954 för bondeförbundet, det nuvarande centerpartiet. Hemmansägare i Skedsbygd i Bäckebo församling. Jonsson hade ett flertal förtroendeuppdrag regionalt och lokalt. Jonsson gav ut sina memoarer i skriften ”Barndomsminnen och andra minnen: en bygdeskildring från sekelsiftet” som är en intressant skildring från det gamla Småland.
MJ
Här följer den inledande texten ur Arvid Jonssons bok som trycktes 1957:
”Den tidsperiod vår nuvarande äldre generation genomlevat från början av 1880-talet till nuvarande tid, har säkerligen långt mera än någon annan motsvarande tidsperiod kännetecknats av en rent av explosionsartad utveckling på så gott som alla områden.
Under det att våra föräldrar under adertonhundratalets senare hälft levde sitt liv i stort sett på samma sätt, som deras egna föräldrar under seklets första hälft, brukade sin jord med samma redskap som dessa, hade samma levnadsmål och samma ideal som dessa, kunde man visserligen skönja konturerna till något nytt, som höll på att ske.
Ångkraften började tagas i bruk. Transportproblemen i samhället blev andra. Järnvägarnas tillkomst i de trakter, som berördes av dessa betydde ju en fullständig revolution. Ångkraftens användning även å fartygen betydde ju snabbare och säkrare förbindelser både inom landet och med utlandet. Handeln såväl inom landet som ännu mera länderna emellan fick helt andra möjligheter att åstadkomma varuutbyte. Jordbruket, som i största möjliga utsträckning var inriktat på självhushåll, där man odlade sin mat, tillverkade sina redskap själv, där fåravel och linodling var grunden för hushållets förseende med kläder och linnevaror, där spånads- och vävkonsten i gemenskap åstadkommit så mycket gedigna, vackra och hållbara saker, att resterna härav ännu vårdas som klenoder i de hem, där sådana rester av våra förfäders hårda arbeten på dessa områden ännu finnas kvar, allt vittnar om att en ny kultur med nya förutsättningar, nya arbetsuppgifter och nya livsnormer nu trängt undan allt det gamla.
Det kanske inte är så underligt att den generation som genomlevat de senaste 50—75 årens utveckling i många fall har haft litet svårt att följa med i denna, att tillräckligt snabbt anpassa sig efter de nya förhållanden som uppkommit i det allt mer och mer industrialiserade samhället. Själv tycker jag nog att jag i stället förundrar mig över att denna anpassning kunnat ske så snabbt och genomgripande, och att den äldre generationen kunnat följa med och inrikta sig efter de helt nya förhållanden, som blivit nödvändiga.
Jag kommer i detta sammanhang att tänka på en replik av Hjalmar Branting i en diskussion med rabulisten Hinke Bergengren i Stockholm år 1904. Hinke var revolutionär av ett helt annat kynne än Branting, som försvarade en mera moderat utvecklingslinje. När Hinke förde talan för införandet av ett gatans parlament, som omedelbart och i ett sammanhang skulle taga ledningen av samhällets ekonomiska, politiska och sociala utveckling, genmälde Branting stillsamt ungefär följande: Har inte herr Bergengren förmärkt, att den som är före sin tid när det gäller ett ståndpunktstagande i dessa frågor i regel misslyckas, under det att den, som söker följa med sin tid och anpassa sig efter denna lyckas, samt att den, som envist under alla förhållanden håller sig kvar vid det gamla, så småningom kommer bort av sig självt, utan att andra behöver vidtaga några åtgärder.
Så har det skett i större omfattning än man kanske vid ett ytligt betraktande under tidens lopp observerat. Det har gällt att söka följa med sin tid, att söka bedöma utvecklingen så långt detta varit möjligt och att på grundval härav bestämma sitt handlande och ställningstagande.
De som förstått att göra detta har i regel lyckats, utvecklingen har haft sin gång, och de ha sökt och ofta lyckats utnyttja dess möjligheter. De som däremot envist hållit på sina gamla, traditionella åskådningar, utan att vilja eller kanske ens kunna hjälpligt följa med, ha så småningom kommit bort.
Men valet har ofta inte varit så lätt. Det har gällt att inte utan vidare kasta bort allt gammalt, bara därför att det varit gammalt, utan att ha blicken öppen för huruvida det nya haft fördelar framför det gamla”.