Kejsaren Johan Gottfrid Jonsson (1862-1967)
Kejsaren var en personlighet utöver det vanliga, vars minne fortfarande biter sig kvar i trakterna runt Hälleberga. Alla som minns kejsaren är överens om att han nog var lite ”prillig”, men tonfallen hos de som minns honom avslöjar respekt och aktning inför hans högresta person. Han levde i en slags fantasivärld med sporadisk kontakt med det jordiska. Han fantastiska hattar, käppar och musik avslöjar en kontakt med en högre rymd som vi vanliga människor inte har inblick i. Han utropade sig till Kejsare av Vendelkråka, genom att sätta upp ett anslag på portern till Hälleberga kyrka. För att leva upp till sin titel började han tillverka kejserliga huvudbonader och annat som tillstår en kejsare. Han var bortåt sextio år när han fick för sig att lära sig cykla. Han skaffade sig en elegant hoj med ”bockahornastyre” som han ledde upp på spånhögens högsta topp för att i vild fart braka ner mot vedfloarna vid hyttan. Gubben var envis och snart hade han lärt sig konsten. Han hade fått tag i en klarinett som han gärna spelade på, men det var svårt att förstå hans musik. Det lät som när vildgässen kommer. När han fyllde 105 år blev han för sin höga ålder uppmärksammade över hela landet, nästan så berömd som det anstår en kejsare. Kanske borde det i stället varit hans hattar eller annat ut hans fantasifulla produktion som gett honom ära och berömmelse. Läs mera i Hällebergaboken 2000. Det finns en liten samling av kejsarens, hattar, skor och snusdosor på hembygdsmuseet i Hälleberga. DM