Kategori: Personer

Petersson, Folke (1907-1996)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Folke_Petersson

Folke Petersson föddes i Madesjö 1907. Han var son till instrumentmakaren Viktor Petersson och barnmoskan Lydia f. Johansson. Studentexamen tog han 1926 i Kalmar och därefter studerade han i Lund. Han blev teol. kand. 1930, fil.kand 1931, teol. lic. 1938 och avslutade sina studier med en teol. doktorsexamen 1941. Efter lärartjänst i Helsingborg, där han var lektor, kom han til Rostads lärar- seminarium i Kalmar 1954.Hans hustru var tandläkare Tora Torée. Han avled 1996 i Nybro. Folke Petersson var en skicklig och hängiven hembygds- och släktforskare. Särskilt Madesjö låg honom varmt om hjärtat. Han är huvudförfattare till Madesjö sockens historia, som utkom i början av 1960-talet. Under huvudsakligen 1970-talet bedrev han ett enormt forskningsarbete. Resultatet redovisades i en mängd artiklar i Nybro tidning under rubriken ”Gårdar i Madesjö”. Även byarna och gårdarna i Örsjö och Oskar har han forskat och skrivit om. Sammanlagt har det blivit ungefär 150 byar. För alla som intresserar sig för hembygds- och släktforskning i det här området är Folke Peterssons arbete av stort värde. I artiklarna finns allt om varje by redovisat, från första skattelängd till emigrationen. Dessutom finns berättelser om stora händelser i bygden. Folke Peterssons arbete besparar nutida forskare en hel del arbete. Texten ovan är hämtad från inledningen av Folke Peterssons dokumentation ”Byar och gårdar i Madesjö, Oskar och Örsjö” som finns att låna på Nybro Bibliotek.

Petersson publicerade: Olaus Svebilius intill ärkebiskopstiden : en biografisk studie (doktorsavhandling); Hälsingborgs läroverks historia / [Utg. av] Hälsingborgspojkarnas gille i Stockholm; Kyrkor i Torsås; Kalmarstiftet under 300 år.

Följande ordförklaringar innehåller ord som ofta förekommer i gamla texter i kyrkböcker och som man kan ha nytta av när man släktforskar:

ORDFÖRKLARINGAR

Avrad
Arrende eller årlig ränta att betala till Kronan för att få bruka ett kronohemman.

Avskedad
ex båtsman, kan närmast översättas med pensionerad.

Backstuga
Ursprungligen en stuga som ligger i en backe. I äldsta tider ibland delvis nedgrävd i en sluttning (jordkula) men vanligen en komplett stuga ovan mark. Backstugusittare (backstusittare): person som bor i en backstuga och försörjer sig på arbete hos jordägaren.

Brandstod
Enligt 1734 års lag har den som genom brand förlorar hus, boskap, säd och foder rätt att begära bidrag – brandstod – hos häradsrätten.

Båtsman
Förr i tiden indelt militär i örlogsflottan för tjänstgöring ombord och som för sitt uppehälle tilldelades ett båtsmanstorp.

Dackefejden
Dackefejden (1542-1545) betecknas som Sveriges största folkliga uppror genom alla tider och är uppkallad efter Nils Dacke, en bonde och upprorsledare från Torsås i södra Småland. Under 1500-talet växte böndernas missnöje med Gustav Vasas skattepålagor, vilket var den främsta anledningen till upproret.

Enskifte
Se under Storskifte.

Fjärding, fjärdingsman
Fjärding = fjärdedel. Betecknade förr en av de fyra delar, vari ett härad var delat. Benämningen fjärdingsman har sitt ursprung i häradets indelning i fjärdingslag, vart och ett med en fjärdingsman som biträde åt länsmannen.

Frihet, ”på frihet”
Ett hemman brukat ”på frihet” innebar frihet från att betala avraden under viss tid.

Fänika
Betyder liten fana. Betecknade under slutet av medeltiden och in på 1600-talet en avdelning fotfolk som följde en fana, sällan mer än 500 man. Ett antal fänikor förenades till ett regemente.

Förmedling (av hemman) Se under Mantal.

Gratialist
Person som efter avsked (pension) åtnjuter understöd ur en pensionskassa. (Gratia = nåd, ynnest).

Grevefejden
I februari 1534 ingick danska riksrådet ett förbund med Gustav Vasa i Sverige i avsikt att hindra Hansan att återinsätta Christian II på Danmarks tron. Under juli månad satte sig lübeckarna under överbefälhavaren greve Christoffer av Oldenburg i besittning av hela Skåneland och de danska öarna. Det är efter denne tyske greve detta krig har blivit känt som ”Grevefejden”.

Hemman
Hemman är en äldre benämning för en jordbruksfastighet som bokförts i Kronans jordeböcker med visst mantalsvärde. På 1500- och 1600-talen motsvarade ett hemman vanligen en bondgård av sådan storlek att brukaren kunde försörja sig och sin familj på avkastningen av jorden och erlägga den skatt som åvilade egendomen. Ett sådant hemman åsattes ett helt mantal. Begreppet säger inte direkt något om gårdens areal; ett helt mantal på god åkerjord omfattade mindre areal än ett på sämre jord. Se vidare under Mantal.

Husfattig, husarm
Betyder närmast fattighjon.

Husman, -kvinna
I södra Sverige benämning på hantverkare, daglönare.

Härad
Administrativt distrikt för bland annat rättskipning. Begreppet härad upphävdes i och med fögderiindelningen år 1946 och häradsrätternas avskaffande år 1971.

Ibidem
Förkortning: ibm. Står för ”i samma gård”, ”på samma plats”.

Inhyses
Inneboende person utan att behöva vara tjänstefolk eller närmare släkt med familjen. Ägde ingen jord, betraktades som underklass.

Kalmarkriget
(1611-1613). Danmark angrep Sverige 1611 under de svenska regenterna Karl IX (1599- 1611) och Gustav II Adolf (1611-1632). Dansk regent: Christian IV (1588-1648). Erövringar: Kalmar slott den 3 augusti 1611 samt Älvsborgs fästning den 24 maj 1612 Den 19 januari 1613 undertecknades den för Sverige hårda freden i Knäred. En miljon riksdaler skulle erläggas som skadestånd och Älvsborgs fästning lämnas som pant för skulden. Sverige kunde med stora uppoffringar betala den enorma skulden. Se Älvsborgs lösen.

Kleff tåt
En bunt bast eller lin (mycket varierad stavning i texterna).

Kyrktagning
En kyrklig ritual för att efter en barnafödsel återuppta kvinnan i församlingen. Kallas också kyrkogång.

Laga skifte
Se under Storskifte.

Länsman
Länsmannen hade tillsyn över allmän ordning och säkerhet (polisuppgifter). År 1917 upphörde länsmansorganisationen och ersattes av landsfiskal 1918-1964 med något större distrikt än länsman haft. Kronolänsman tillsattes av landshövdingen.

Lönskaläge
I äldre rättsspråk beteckning för könsumgänge mellan ogifta. Lägersmål: olovligt könsumgänge mellan man och kvinna (otukt).

Mantal
Hemmantal, mantal: kameral taxeringsenhet. Talet utgjorde ett mått på gårdens skattekraft och de skatter eller arrenden som gården skulle prestera. Ursprungligen var måtten 1, 1/2 eller 1/4. Hemmansklyvningar och nedskrivningar av mantalet (förmedling) ledde efterhand till förskjutningar i kvoterna (t ex 3/4, 1/8).

Medborgerligt förtroende
Rättigheter och förmåner som tillkom en oförvitlig medborgare såsom rösträtt, valbarhet och rätt att utöva en näringsgren. Förlust av medborgerligt förtroende utdömdes som bistraff vid frihetsstraff.

Nordiska sjuårskriget
1563 till 1570 pågick det Nordiska sjuårskriget mellan Sverige och Danmark. Danskarna erövrade Älvsborgs fästning och för att svenskarna skulle återfå den måste Sverige betala lösen på 150 000 daler. Lösensumman var oerhört stor och Johan III beordrade en särskild skatt för hela Sveriges befolkning. Fred slöts i Stettin 1570. Se Älvsborgs lösen.

Possessionat
Betecknar närmast begreppet godsägare.

Pupill
Liten flicka eller gosse, myndling.

Resolvera
Besluta i rätt, avkunna utslag.

Rumpeskatt
En av många skatter som drottning Margareta lade på bönderna i form av en avgift för varje enskilt kreatur. Skatten räknades efter djurens svansar och fick i folkmun öknamnet ”drottning Margaretas rumpeskatt”.

Saköre, saköreslängd
Äldre namn på böter, förteckning över böter som utdömts av domstol eller annan myndighet.

Sappör
Ingenjörssoldat som utförde befästnings- och skansbyggnadsarbete.

Sexman
Av sockenstämman vald tillsynsman för kyrkans och prästgårdens underhåll samt för övervakning av tukt och goda seder i församlingen.

Sic
Sic är latin och betyder så. Som det används i de aktuella texterna betyder det närmast ”ja, så står det faktiskt!”. Används vid citat för att markera en besynnerlighet eller en felstavning i citatet. Man markerar alltså med (sic) att underligheten finns redan i det citerade och inte är ens egen.

Skvaltkvarn
Namn på kvarn som drevs med vattenkraft. I modernare litteratur har man ersatt benämningen med vattenkvarn.

Storskifte, enskifte, laga skifte
Storskiftesreformen 1749 medförde en omskiftning av åker och äng till färre och större tegar, högst fyra skiften i åker och lika många i äng per gård. Enskifte benämns det skiftessystem för jord som började genomföras i Sverige i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Det innebar att man försökte sammanföra varje gårds jordegendomar till en enda enhet, ett enda skifte. Laga skifte är benämning på det skiftessystem för jord som infördes genom 1827 års skiftesstadga. Målsättningen med denna skiftesstadga var i viss mån densamma som hade varit gällande för enskiftesreformen, d v s man ville lägga samman jordägarnas ägor i så få skiften som möjligt.

Tionde
Skatteform som övertagits av kyrkan från Gamla Testamentet. Avkastning av jordbruk och boskapsskötsel. Utgick vanligen med 1/3 till sockenprästen och 2/3 till kyrkan.

Tolvmannaed
Om en person dragits inför tinget och anklagats för en förseelse kunde han slippa straff om tolv personer intygade att han var oskyldig.

Undantag, undantagsstuga
När det var tid för ett generationsskifte på en gård flyttade de gamla ut från mangården till en stuga på gårdens ägor till förmån för den tillträdande generationen – de tog undantag.

Uppenbar kyrkoplikt, uppenbar skrift
Avbön i kyrkan inför församlingen. Innebar att personer som begått brott och förseelser fick stå i kyrkan inför församlingen medan prästen läste ur bibeln om deras synd.

Urbota straff
I äldre lagspråk straff för brott som inte kan sonas med böter. Innebar alltså frihetsberövande (fängelse).

Vargskall
Vargskall (drev) skulle påbjudas då vargarnas härjningar bland boskapen, som vallades långt borta från gården, ansågs särskilt svåra. Torpare och bönder var tvungna att gå med i vargskallet där man bildade långa drevkedjor. Uteblev man från vargskall fick man böter. Bestämmelser för jakten utarbetades i särskild Skallordning.

Åbo, åbo(e)r
Betyder närmast jordägare.

Ålderman
Ordföranden i ett byalag.

Älvsborgs lösen
Älvsborgs lösen erlades första gången 1571 efter freden i Stettin 1570 och andra gången 1613 efter freden i Knäred. Lösensumman var båda gångerna oerhört stor och för att klara betalningen beordrades en särskild skatteutskrivning för hela Sveriges befolkning. Se Nordiska sjuårskriget och Kalmarkriget.

Öde, ödeshemman
Ett hemman som förklarades öde var oförmöget att betala den på hemmanet vilande avraden.

/Janne

Per Don

Legend eller verklighet? Stortjuven Per Don utförde tillsammans med sin undersköna kumpan Brita Dådig storstölder i våra trakter. Deras undangömda silverskatt ligger där fortfarande och väntar. Enligt berättelserna halshöggs de båda på galgbacken i Växjö i början av 1840-talet. Legend eller verklighet? Olle Madeland gjorde 1955 en film om Per Don som engagerade många i norra Madesjö. Den finns på DVD-kopior i Madesjö hembygdsförenings museum.

Lästips: Vill du skriva utförligare, så finns material att hämta i del 1 av ”Hänt och känt i Nybro”, en samling pärmar på biblioteket med klipp ur Nybros historia. Benny Holmberg, Per Don – en legendarisk gestalt från 1800-talets Madesjö (Vi smålänningar nr 80, april 1984)

Lästips: Werner Andersson: Stortjuven Per Don – en legendarisk gestalt från 1800-talets Madesjö i Hembygdskrönikan 2007 s 178.

Olle Madeland: Några reflektioner till berättelsen om Per Don i Hembygdskrönikan 2008 s 107.

Peter Sigfridsson, Per och Brita – 1800-talets stortjuvar (Barometern 1991) Werner Andersson, Stortjuven Per Don – en legendarisk gestalt från 1800-talets Madesjö Robin Hood på småländska med illustrationer av Kalmarkonstnären Helle Hellgren (Kalmar Läns Tidning 2002), Sven Slättengren Skrönan om Per Don och stölden på Flerohopps Järnbruk, 2006, Sven Slättengren Hildebrandska brev från 1853 : om stölden på Flerohopps jernbruk, u.å.

http://www.barometern.se/opinion/insandare/darfor-gar-det-inte-att-hitta-stortjuven-per-don(1868718).gm?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+bot-nyheter+%28BOT+Nyheter%29

Persson, Lennart K f. 1942

Lennart K Persson, född 1942, har varit verksam som professor i historia vid Göteborgs universitet. Han är bördig från Ljungbyholm och tillhörde Nybros första studentkull 1961. Han har sedan mitten av 1960-talet regelbundet besökt den skildrade bygden och är från mitten av 1970-talet fritidsboende i Lillaverke. Han har varit medlem i Alsjöholms IF under ca 30 år.

I boken Bygden och Idrotten, Alsjöholms IF 1955-2005 skildrar Lennart Alsjöholms IF under dess 50-åriga existens och idrottens betydelse för en liten ort som Alsjöholm.

Bygdens historia studeras i boken Oskars kyrka och församling, Historia och nutid som kom ut 2008. I skriften har tonvikten lagts på kyrkan, församlingen och församlingslivet – alltifrån 1600-talet fram till 2008. Området utgjorde ursprungligen vad som kallas Mortorps ”skogsbygd”. Under 1700-talets första hälft byggdes ett kapell, benämnt Mortorps capell, och under senare delen av samma århundrade börjar dokumenten tala om ”kapellförsamlingen”. År 1847 blev församlingen egen kyrkosocken med namnet Oscar, inspirerat av den dåvarande regenten, och fick egen präst. Den nuvarande kyrkan byggdes 1870 och invigdes 1872. Oskars församling tillhörde först Mortorps pastorat, ingick senare i Karslunda-Mortorps-Oskars pastorat och är från 1977 knuten till Madesjö kyrkliga samfällighet. Sedan 1969 utgör Oskars församling en del av Nybro kommun. Hembygdskrönika 2009 utgiven av Hembygdsföreningen i Madesjö, Örsjö och Kristvalla redovisar Lennart K Persson under rubriken Den offentliga dansen i sydöstra Småland under mellankrigstiden. Ambitionen har här varit att göra en regional studie av dansbanors uppkomst, storhetstid och nedläggning under den ungefärliga perioden 1920-1965.

Janne

Olofsson, Sven (1659/1660-1730)

Klipp från KLGF:s hemsida http://www.klgf.com/newstyle/ 20180119:

Bonde, kyrkvärd, ålderman, nämndeman, häradsdomare och riksdagsman. Sven Olofsson var en sockenpamp på sin tid. Nu är vi några inom Kalmar Läns Genealogiska Förening som 2013 gav oss på arbetet med att kartlägga Sven Olofssons och Karin Persdotters ättlingar. Vår geografiska utgångspunkt är Köpstaden, Madesjö socken, Södra Möre härad, Småland.

Sven Olofsson gifte sig 1682 i Madesjö med Karin Persdotter (ca 1658 – 1739). Karin Persdotter avled i Köpstaden, Madesjö.

Deras barn:

Ingrid Svensdotter. Född 1683 i Köpstaden, Madesjö. Död 1738 i Jonsryd, Madesjö.

Per Svensson. Född 1686 i Köpstaden, Madesjö. Död 1695 i Köpstaden, Madesjö.

Israel Svensson. Född 1688 i Köpstaden, Madesjö. Död 1690 i Köpstaden, Madesjö.

Israel Svensson. Född 1690 i Köpstaden, Madesjö. Död 1752 i Köpstaden, Madesjö.

Kerstin Svensdotter. Född 1693 i Köpstaden, Madesjö. Död 1706 i Köpstaden, Madesjö.

Karin Svensdotter. Född 1697 i Köpstaden, Madesjö. Död 1782 i Västra Resebo, Madesjö.

Olof Svensson. Född 1700 i Köpstaden, Madesjö. Död 1764 i Blomkulla, Madesjö.

Per Svensson. Född 1703 i Köpstaden, Madesjö. Död 1778 i Stora Gangsmad, Madesjö.

Nedanstående text är hämtad från materialet ”Byar och gårdar i Madesjö, Oskar och Örsjö”, av Folke Petersson (1907-1996). Texten är behäftad med ett eller flera sakfel men har här återgetts i oförändrat skick. Här nedan har återgetts en del av den text som redovisas under byn Köpstaden i Madesjö socken. Folke Peterssons material i sin helhet finns att tillgå via Nybro Bibliotek eller Kalmar Läns Genealogiska Förening.

Nedan Sven Olofssons anfäder enligt Folke Petersson.

Sven Olofsson (ca 1660-1730)

Olof Svensson (Sven Olofssons far)

Sven Ingemundsson (Sven Olofssons farfar)

Ingemund i Ljusaberg (Sven Olofssons farfars far)

”År 1571 upptogs en extra skatt för att lösa ut fästningen Älfsborg från danskarna. Var och en måste deklarera sina tillgångar, och deklarationen underskrevs och bekräftades av kyrkoherden. I denna deklaration förekommer ett nytt namn på brukaren av Köpstaden. Per Larsson deklarerade ett innehav av 5 marker koppar (ungefär 1,5 – 2 kg), 2 kor, 2 treåriga ungnöt, 2 ettåriga dito, 1 svin och 1 häst för 10 mark. Hans bidrag till Älfsborgs lösen blev 4 mark ½ öre, dvs 32 ½ öre. Gården var tydligen ganska liten! Per Larsson kom att bruka Köpstaden under lång tid. Han var en ansedd man i Madesjö och var 1590-1592 kyrkovärd i Madesjö tillsammans med Per Bondesson i Hagnebo. De är de första kända kyrkovärdarna i Madesjö. Som kyrkovärdar var de befriade från att erlägga tionde till Kronan, en förmån som Johan III hade beviljat.

År 1600 var Per Larsson fjärdingsman för Gangsmads fjärding. Som sådan var han befriad från dagsverken till Kronan. Allt vittnar om det förtroende han åtnjöt i socknen. År 1601 upptogs en extra skatt grundad på självdeklaration. Den kallades ”rumpeskatt”, eftersom husdjursinnehavet skulle deklareras. Per Larssons deklaration lyder som följer: oxar – 1 par, kor – 3, sto -1, säd 3 tunnor. Som synes kan han ej ha varit särskilt förmögen. Men tiderna var hårda, betydligt hårdare än under Gustav Vasas senare regeringstid, som alltmer kommer att framstå som ”den gamla goda tiden”, på grund av den av en hela Europa omfattande inflation förorsakade sänkningen av levnadsstandarden. En bonde hade det betydligt bättre ställt under Gustav Vasas än under Gustav II Adolfs regering, vilket dock ej kan skyllas på den senare! Företeelsen var internationell.

Per Larsson fick uppleva Kalmarkriget utan att det tycks ha satt några djupare spår: hemmanet finns ej med bland de talrika ”ödeshemman”, som kriget lämnade efter sig. Han var själv för gammal för att deltaga men från 1612 måste han underhålla en knekt Olof i Köpstaden på gården. Denne Olof hette Ingemundsson i efternamn och honom skall vi träffa på i fortsättningen. På hemmanet vilade nu följande avrad: 1 öre 6 penningar i kontanter, s.k.städslepengar, som betalades var sjätte år – ½ mark, det vill säga 4 öre, fodernötpenningar – 3 mark, det vill säga 24 öre, korn – 1 skäppa, smör – ½ lispund, näver – 1 packe, dagsverken – 4 stycken. Som synes hade nya avgifter tillkommit efter år 1561. Denna avrad betalades av Olof, när han icke var i tjänst. Olof Ingemundsson befordrades redan 1614 till ” Wacht-Mester”, ett slags underofficer i Sven Håkanssons knektfänika och betalade till den nya Älfsborgs lösen 1½ koppardaler och 2 ¼ silverdaler. Sverige hade både koppar- och silvermyntfot denna tid. Som ”Wacht-Mester” hade Olof 4 tunnor spannmål i lön. Olof var son till Ingemund i Ljusaberg och skulle bli en Madesjö sockens förtroendeman.

När Ingemund dog omkring 1620 flyttade Olof till Ljusaberg som nu räknades som ½ hemman medan brodern Sven Ingemundsson från detta år brukade Köpstaden. Sven Ingemundsson blev 1624 länsman i Madesjö och fick genom kungligt brev den 12 maj 1625 ett kronohemman i Gangsmad ”norra gården, kvitt och fritt för vissa och ovissa utlagor, oss på behaglig tid.” Det innebar, att han fick bruka Gangsmad fri från de stående skatterna och från eventuella skatter så länge han gjorde Kronan tjänst som länsman. Orsaken till detta nådesvedermäle var säkerligen att han hjälpte Sven Håkansson att slå ned knektmyteriet i Södra Möre, det så kallade Jödde Stims uppror, vid påsktiden 1624. Sven Ingemundsson fick genom denna donation en stark ekonomi, han blev rik. Man kan i 1633 års mantalslängd se, att han hade 5 personer i hushållet och redovisade 10 tunnor korn i tillgångar, vilket endast tre andra bönder i Madesjö kunde visa maken till. Hans bana som länsman i Madesjö slutade snöpligt. Vid tinget den 15 och 17 april dömdes han för att ha tagit mutor till att böta 40 mark efter 2 kap i Tings-balken samt att för doldsmål böta 40 mark kopparmynt efter 7 kap i Tjuvabalken. Vid tinget den 19 april fälldes han till 40 mark i kopparmynt ”för han hade gjort enkian i Hagnebo wåldhe”, han avsattes från sin länsmanstjänst och förlorade även sitt hemman i Gangsmad. Han torde dött 1643, då i testamente efter honom gavs den betydande summan av 2 riksdaler.

Köpstaden brukades under året efter Sven Ingemundssons död av änkan, men redan 1645 hade sonen Olof Svensson med hustru övertagit hemmanet. I mantalslängderna förekommer de ända till 1686, men från 1662 fanns ännu en brukare, som hette Carl i Köpstaden. Han försvann dock efter 1672. Olof Svensson spelade ingen större roll i Madesjö, även om han var medlem av kyrkans nämnd 1654. Han förekommer mycket ofta i kyrkans räkenskaper som frikostig donator till denna. Hans son Sven Olofsson skulle komma att spela en desto större roll. Han gifte sig 1682 med Karin Persdotter, var ålderman för Madesjö 1709 och kyrkovärd sannolikt mellan 1709 och 1715. Sin största insats gjorde han dock vid häradsrätten både som nämndeman från 1695 och till sist som häradsdomare och som stridbar part i många tvister. Jag har skildrat Sven Olofsson i Köpstaden i ett avsnitt i Madesjö sockens historia. Hans syster Kerstin vigdes den 30 juni 1686 vid Per Jonsson i Transtorp. Han fick åtminstone en dotter, Brita, född 1683, och tre söner: Per, född 1686, Israel, född 1688, och Olof född 1700.

I 1717 års mantalslängd är Köpstaden uppdelad på Sven Olofsson och sonen Israel. Efter Sven Olofssons död blev det tvist om fördelningen av arvet. Sönerna tycks ha varit lika stridslystna som fadern! Ett flertal processer mellan bröderna ägde rum under förra hälften av 1730-talet.

I 1731 års mantalslängd innehade var och en av de tre sönerna 1/3 hemman i Köpstden, men snart flyttade den äldste sonen Per Svensson till Gangsmad, medan Israel och Olof delade Köpstaden, som alltså nu bestod av två brukningsdelar.

Israel Svensson var född 1688. Hans hustru hette Maria Philipsdotter från Östra Bondetorp. De hade sonen Per Israelsson, f 1728 och gift med Anna Nilsdotter, som var född 1720 och således äldre än mannen. Per Israelsson upprätthöll släktens traditioner och var ålderman i Madesjö åren 1780 –1791. Per Israelsson och hans hustru fick fyra barn, av vilka sonen Israel Persson övertog gården. Han var född 1762, och ingick 1783 äktenskap med Cathrina Petersdotter med vilken han fick två döttrar. Lena, f 1786, stannade på gården och blev gift med Olof Persson, f.1788. De flyttade senare till Idehult. Den andra dottern, Stina Cajsa Israelsdotter, var född 1795. Hon blev gift med Jonas Svensson, född 1794.”

ur materialet ”Byar och gårdar i Madesjö, Oskar och Örsjö”, av Folke Petersson (1907-1996).

Lästips Madesjö sockens historia II, sid 158-163