Kategori: Byar och gårdar i Madesjö

Parismåla

https://www.eniro.se/kartor/s%C3%B6k/parism%C3%A5la%2C+nybro?c=56.753557,15.769307&t=geos&z=12.05

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

Hemmanet Parismåla i västra Madesjö tillhör de hemman, som togs upp under senare delen av 1500-talet. Det omtalas f.f.g. 1580 och då som kronotorp, dvs mindre än ½ hemman. Dess förste kände brukare hette Karl. Av 1591 års tionde-längd framgår, att Karl levererat 3 skäppor råg som tionde till Kronan, men däremot intet korn. Det tyder i alla fall på, att hemmanet tagits upp en ganska lång tid förut. Då det skattlagts 1580 eller något år tidigare måste det ha tagits upp på 1560-talet, eftersom det i allmänhet dröjde åtminstone tio år efter upptagandet till skattlägg-ningen. Om Karl var den förste brukaren vet vi inte. Karls fullständiga namn var Karl Månsson och han efterträddes av Måns, som säkerligen var en son och bör ha hetat Måns Karlsson. Han deklarerade 1601 sina tillgångar: 1 par oxar, 4 kor, 1 sto och 1 tunna utsäde. Det var inte så dåligt med tanke på, att hemmanet var så relativt nyligen upptaget.

Måns synes ha överlevat Kalmarkriget utan att bli uttagen som knekt eller få hemmanet gjort till underhållshemman för en knekt. När efter krigets slut Älfsborgs lösen skulle uttagas, taxerades Måns till 2 koppardaler. Måns var ensam brukare av Parismåla. I fogderäkenskaperna 1620 upptages han som brukare av ½ hemman. Det innebär, att Parismåla nu ej längre räknas som kronotorp utan ”befordrats”. Däremot saknas det i 1620 års mantalslängd över boskapspenningen. Anledningen är obekant. Det kan bero på att Måns för tillfället var knekt. De var från början befriade från boskapspenningen. I 1628 års mantalslängd är Måns däremot med. Han redovisade då åker till 3 tunnors utsäde och svedjeland till 2 skäppor, 10 (!) kor, 4 kvigor, 5 får, 3 ungsvin. Hans hemman hade utvecklats under hans vård! Icke minst märkligt är det stora antalet kor och kvigor. Det var ovanligt. Till dessa tecken på välstånd kommer, att Parismåla icke var ”öde” följande år, det svåra året 1629, då så många hemman i Madesjö icke förmådde leverera sin avrad till Kronan. Inte heller var Parismåla ”förmedlat” under de följande åren. Det behöll sin status som ½ hemman i 1633 års jordebok och mantalslängder. Enligt mantalslängden för boskapspenningen 1633 hade Måns 1½ tunna utsäde, 1 sto, 1 oxe, 1 stut, 6 kor, 3 kvigor, 2 svin och 2 ungsvin. Enligt den ordinarie mantalslängden samma år var 4 personer mantalsskrivna i Parismåla och Måns hade 8 tunnor råg och 8 tunnor korn. I 1635 års jordebok står angivet den årliga avraden för Parismåla: penningar -1 öre, smör-½ lispund, 1 ”kleff tååt”, 2 lass ved, 2 dagsverken och fodring för 3 årliga och 1 konungshäst.

Måns avled mellan 1635 och 1641. I mantalslängden för det senare året står ”änkan i Parismåla” för hemmanet. Hon hade en piga som hjälp. Hon deklarerade för 1 sto, 1 ungsto, 1 oxe, 1 stut, 6 kor, 4 kvigor, 4 får, 4 lamm, 2 ungsvin och 5 tunnor utsäde. Det verkar som om Parismåla fortfarande var ett bra hemman! Tre år senare eller 1644 brukades hemmanet av änkan och Sven tillsammans. Sven var säkerligen en son till Måns och bör ha hetat Sven Månsson. Han brukade ensam Parismåla under mycket lång tid. Sista gången han nämnes är i kvarnkommissionens protokoll 1697, då tillsammans med en Nils, sannolikt en son. Vi träffar då och då på Sven i kyrko-räkenskaperna. 1650 gav han 6 öre smt till kyrkans målning. 1665 gav Sven och hans hustru 2 mark och sonen Per Svensson lika mycket till kyrkan. Detta upp-repades 1676. I 1682 års jordebok uppges den årliga avraden för ½ mantal Parismåla till 3 dlr 4 öre 9 3/5 penningar. 1699 är Sven död och Parismåla är delat mellan Per S., tydligen sonen Per Svensson, och Nils, som också var son till Sven och som sedan en tid bodde i Parismåla. Han hade redan 1692 fått en son Joen. Enligt 1699 års jordebok var hemmanet anslaget till K. Amiralitetet i Karlskrona.

Parismåla var nu delat mellan Per och Nils Svenssöner. Vardera brukade ¼ mtl. Vid sommartinget 1703 anklagade Nils bonden Anders Jonsson i Sjöahult för att ha stulit tre fläsksidor för honom. Anders bedyrade sin oskuld, ”klagandes han att de vilja tvinga honom slijkt till att bekänna samt Måns i Sjöahult givit honom en örfil, Erik Pehrsson i Floahult kastade honom överända.” Tydligen hade de utövat ”tredje graden” på honom för att få honom att bekänna!! Domstolen ogillade deras metoder och dömde dem till 3 mark vardera i böter för sina förhörsmetoder! ”Men som Anders står i rykte, att han plägar småsnatta, termineras denna sak till nästa ting.” heter det i tingsrättens utslag. Jag vet inte om Nils i Parismåla fick tillbaka sina tre fläsksidor.

Nils’ hemmansdel skulle snart byta ägare. Vid tinget 1715 skedde nämligen 3:dje uppbud för Joen Månsson från Svalehult på ¼ nyköpta skattehemmanet Parismåla ”som han 1 juni 1714 köpt för 70 dlr smt av sin släkt.” Joen Månsson var alltså på något sätt befryndad med den släkt som under 1600-talet brukat Parismåla. I 1717 års mantalslängd brukas Parismåla av Joen Persson och Joen Månsson. Joen Persson var sannolikt son till Per Svensson och hade övertagit hemmansdelen från denne. Det var då Nils’ del, som Joen Månsson köpt.

I 1740 års vallängd till kyrkoherdevalet har Parismåla tre röstberättigade innehavare. Jon Persson brukade fortfarande ¼ mtl och Jon Månsson 1/8 mtl, medan de åter-stående 1/8 mtl ägdes av Anders Sunesson. Enligt husförhörslängden 1728-1740 hette Jon Perssons hustru Kierstin och Jon Månssons hustru Karin. Hemmanets båtsman hette Swen Hwijtlock, som var gift med Kerstin. På ägorna fanns också inhyses Ingerd och Brita m.fl.

Går vi fram några decennier och undersöker husförhörslängden för åren 1755-1788 är bilden förändrad. Första hemmansdelen brukas av Ingemund Andersson, som uppges vara född 1723 och möjligen kan vara son till Anders Sunesson. Hans hustru hette Karin Jonsdotter och var född 1712. De hade sex barn: Olof Ingemundsson, f. 1736 [frågetecken för faderns kontra sonens födelseår!] och gift, Kerstin, Peter, Jonas, Anders och Måns. En annan hemmansdel innehades av Sven Jonsson, som var född 1731 och gift med Maja Jonsdotter, född 1736. De fick följande barn: Jonas 1757, Cathrina 1760, Stina 1762, Elin 1765, Nils, u.å., Peter 1770 och Sven 1773. Jon Persson innehade under periodens förra del fortfarande sin hemmansdel. Han och hustrun Karin Jonsdotter fick tre barn: Daniel, Elin och Jonas, samtliga utan årtal.

Under periodens förra del, 1758, inträffade en ruskig händelse i Parismåla. Båts-mannen Nils Jonsson Bruhn blev ihjälslagen i Parismåla av en båtsman från Algutsboda, vid namn Köhl. I domboken för 1758 finns intaget ett intyg av stadsfält-skären i Kalmar, Pfeil, som besiktigat Bruhns döda kropp. Han konstaterade, att ”huvudet var mycket svullet och blodigt och hade många svåra blessyrer.” Dråparen kallades av Algutsboda socknemän ”en överdådig sälle”.

Det fanns under 1770-talet flera bönder i Parismåla. Enligt en notis i 1786 års dombok var följande bönder i Parismåla inkallade till tingsrätten i Vassmolösa i ett vägmål: Per Nilsson, Nils Svensson, Peter Jonsson, Peter Ingemundsson d.ä. och Peter Ingemundsson d.y. Det måste ha varit en tillfällig anhopning, ty enligt husför-hörslängden 1782-1801 upptages endast tre bönder i Parismåla. I stället för Ingemund Andersson har kommit Peter Ingemundsson kallad senior. Han var född 1739 och 1776 gift med Kerstin Ingemundsdotter, som var dotter till Ingemund Andersson. De fick tre barn: Johan 1779, Olof 1771 och Lena 1786. Kerstin Ingemundsdotter avled 1787.

I stället för Sven Jonsson hade nu kommit Peter Ingemundsson junior. Han var född 1752 och son till Ingemund Andersson och Karin Jonsdotter. Han var sedan 1778 gift med Cathrina Andersdotter, som var född 1756. De fick 4 barn: Johannes 1779, Maria 1781, Peter 1785 och Anders 1791.

Den tredje hemmansdelen innehades nu av Jon Ingemundsson, som var född 1733, vilket tyder på, att han kan ha varit broder till Peter Ingemundsson senior. Han var gift med Maria Olsdotter, f. 1744. De fick sonen Olof 1780 och dottern Elin, u.å. innan Jon Ingemundsson avled 1798. Båtsmannen för Parismåla hette nu Nils Danielsson Hwitlock, f. 1760. Sven Persson och Ingrid Nilsdotter bodde som inhyses på ägorna. Av deras barn var Peter gift i Ramsjö och Kierstin gift i Appleryd. Sven Persson avled 1801, Ingemund Andersson avled 1792. Hans hustru hade avlidit redan 1786. En inhyses Eric Månsson, som var född 1727, bodde på ägorna.

Vi går fram i tiden till omkring 1820. Det fanns nu fyra hemmansägare i Parismåla, vardera brukande 1/8 mtl. Peter Ericsson var född 1753 och gift med Maria Nils-dotter, f. 1777. Han var möjligen son till den Eric Månsson, som tidigare bodde som inhyses i Parismåla. Peter Ericsson och Maria Nilsdotter fick tre barn: Maria 1795, Jonas 1797 och Ingrid 1812. Nästa gård på 1/8 mtl innehades nu av Peter Håkansson, f. 1779, och hans hustru Maria Petersdotter, född 1781 och dotter till Peter Ingemundsson junior. De fick 1804 sonen Håkan och 1812 dottern Stina Cajsa. 1/8 mtl ägdes en tid av Peter Jonsson, f. 1780, och gift med Maria Petersdotter, f. s. år. De fick tre barn. Familjen flyttade 1816 till Stora Gangsmad. Gården övergick till Jonas Persson från Norra Ljusås, f. 1758, och hans hustru Ingeborg Ericsdotter, f. 1757. De fick två barn: Maria Elisabet 1795 och Caisa 1799. 1/8 mtl ägdes nu av Peter Petersson, f. 1785, och son till Peter Ingemundsson junior. Han var gift med Brita Stina Persdotter, som var född 1795. De hade två barn: Catharina Maria 1813, Johan Peter 1820. Båtsman för Parismåla var 1820 Håkan Wittlock, f. 1792. På ägorna bodde dessutom inhysesänkan Cajsa Andersdotter, f. 1757 och änka efter Peter Ingemundsson junior, samt en sjöman Carl Peter Lundberg, som var född 1790.

Under 1820-1840-talen brukade Peter Petersson och hans hustru Brita Stina Pers-dotter fortfarande 1/8 mtl. De fick ytterligare två barn: Peter August 1824 och Carolina 1829. Peter Håkansson och Maria Petersdotter tog undantag av sonen Håkan Petersson, f. 1804 och gift med Christina Jonsdotter, f. 1814. De fick 1836 sonen Jonas Peter, 1838 dottern Stina Cajsa och 1841 dottern Johanna Maria. Peter Jonsson avled 1837 som undantagsman och efterlämnade änkan Maria Petersdotter och fyra barn: Gustaf 1826, Ingrid Stina 1828, Gustava 1830 och Fredrika 1834. Änkan tog undantag av Sven Johansson, f. 1810, och Lena Cajsa Johansdotter, född 1817 i Älghult. De vigdes 1837 och fick tre barn, innan de 1841 flyttade till Gränö som torpare. 1/8 mtl brukades av änkan Maja Lisa Jonsdotter, född 1792 och änka sedan 1835. I hemmet fanns tre barn: Cajsa Lena, som var född 1827, Wendla Sophia, född 1831, och Stina Cajsa, född 1834. Gården övergick till dottern Cajsa Lena och hennes man Nils Olofsson, f. 1820, men övertogs efter några år av Olof Johansson, f. 1799, och hans hustru Maria Svensdotter, född 1795 i Brånahult. De fick fem barn, av vilka två avled i barndomen. Kvar blev Christina, född 1824, Gustaf 1831 och Johan 1838.

På 1850-talet brukade Peter Petersson och Håkan Petersson fortfarande var sin gård. Håkan Peterssons barnskara växte 1843 med dottern Anna Lovisa, 1845 med dottern Helena Sophia och 1848 med Gustafva. Olof Johansson med tillnamnet Isberg var född 1799 i Getahult. Han tog 1846 undantag av dottern Christina och hennes man Gustaf Jonsson, som var från Wirrmo och född 1818. Olof Johansson flyttade 1851 till Arby. Nils Olsson och Cajsa Lena Jonsdotter brukade fortfarande 1/8 mtl. De fick 1847 sonen Carl Johan och 1851 sonen August. På hemmanets ägor bodde Peter Håkansson och hans hustru kvar som undantagsfolk liksom Maria Petersdotter, änka efter Peter Johansson. Båtsman var nr 255 Peter Magnus Hwit, född i Göttorp 1822.

Peter Petersson och Brita Stina Petersdotter tog ett stycke in på 1850-talet undantag av sonen Johan Peter Petersson, som 1843 gifte sig med Wendla Sophia Jonsdotter, född 1831 i Parismåla. De fick under 1850-talet 4 barn: Mathilda Christina 1854, Peter 1855, Clara Karolina 1857 och Carl August 1859. Håkan Petersson avled 1858 och änkan tog undantag från mågen Johan Svensson, som var född i Algutsboda 1836 och 1859 gifte sig med dottern Stina Cajsa Håkansdotter, som var född 1838. De fick 1860 sonen Pehr Olof. Gustaf Jonsson och Christina Olofsdotter brukade sina 1/8 mtl hela 1850-talet. De fick på 1850-talet två döttrar: Mathilda 1855 och Clara 1857. 1/8 mtl brukades av Nils Olsson, som var född i Östra Resebo 1820, och hans hustru Cajsa Lena Jonsdotter. De fick fyra barn: Carl Johan 1847, August 1851, Jonas Peter 1855 och Christina Wilhelmina 1857. Peter Håkansson avled 1860. Hans hustru hade avlidit redan 1855. Båtsmannen Peter Magnusson Hwit flyttade 1858 med sin hustru till Södra Otteskruf.

Vi går fram ett årtionde till 1860-talets Parismåla. Johan Peter Petersson och Wendla Sophia Jonsdotter fick på 1860-talet ytterligare två barn: Joel föddes 1864 och Olaus 1868. Johan Svensson och Stina Cajsa Håkansdotter fick uppleva att tre barn dog under 1860-talet och två föddes: Carl Gottfrid 1868 och Anna Sophia 1870. Gustaf Jonsson och Christina Olofsdotter fick 1866 ännu en dotter, som fick namnet Lydia. Nils Olsson och Cajsa Lena Jonsdotter förlorade tre barn åren 1864, 1866 och 1869. De hade fyra barn kvar i livet. Peter Petersson dog som undantagsman 1865 och efterlämnade änkan Brita Stina Pehrsdotter. På hemmanet fanns vidare undantags-änkan Christina Jonsdotter. Undantagsänkan Maja Lena Jonsdotter avled 1868. Kvar fanns undantagsänkan Maria Svensdotter. I Parismåla var också skriven lump-samlaren Peter Magnus Bergqvist, född 1816 i Algutsboda och gift med Charlotta Petersdotter. De hade fyra barn. Fast familjen var mantalsskriven i Parismåla bodde den vid Köpstaden.

Under 1870-talet skedde ingen förändring i Johan Peter Peterssons familj. Samman-lagt 6 barn vistades hemma. Johan Svensson och Stina Cajsa Håkansdotter fick 1878 ytterligare en dotter Augusta Elisabet. Gustaf Jonsson avled 1878. Änkan Christina Olofsdotter tog undantag av mågen Johan Carlsson, som var född 1851 och gift 1875 med Mathilda Gustafsdotter. Han var född i Hälleberga. De fick tre barn: Carl Gustaf Adrian 1876, Ernst Rickard Hildemar 1879 och Johan Herman Wilhelm 1880. Nils Olsson sålde sina 1/8 mtl till Jonas Olsson i Ö. Resebo och Carl Gustafsson i Norra Rismåla, som alltså tillsammans ägde gården. Nils Olsson tycks till en början ha brukat gården men sedan tagit undantag. Han fick 1871 dottern Hildur Viktoria. 1873 övergick gården till snickaren och bonden Jonas Peter Fredriksson från Gunnarsmo. Han var sedan 1867 gift med Wallborg Andersdotter, f. 1841. De hade 7 barn. Familjen flyttade redan 1878 till Holmen. Gården övergick nu till Peter August Magnusson, som var född 1842 och sedan 1876 gift med Johanna Matilda Petersdotter, f. 1855. Han kom närmast från Östra Smedstorp. 1/8 mtl arrenderades från 1877 av Olof Carlsson, f. 1848 och gift 1876 med Johanna Matilda Petersdotter, f. 1844. Han kom närmast från Norra Björnahult och köpte gården efter en tid. De fick två barn: Matilda Charlotta 1878 och Augusta Helfrid Almida 1880. Peter Peterssons änka Britta Stina Petersdotter avled 1879 och Olof Johansson Isbergs änka Maria Svensdotter 1878. Håkan Peterssons änka Christina Jonsdotter bodde kvar i Parismåla med tre döttrar: Gustava, Albertina och Helena Sofia. Dessutom bodde arbetaren Carl Johan Nilsson, f. 1847, och hans hustru på ägorna.

På 1880-talet brukade fortfarande Johan Peter Petersson sin gård. Sonen Peter, som var född 1855, gifte sig 1885 med Ida Matilda Jonsson. Han tog sig namnet Palmgren. En broder Carl August tog sig namnet Söderlund. Johan Svensson satt kvar på sin gård. Så gjorde också Johan Carlsson och Matilda Gustafsdotter, som på 1880-talet fick ytterligare tre barn: Rossalie Matilda Augusta 1882, Lydia Maria Charlotta 1885 och Ruben Hjalmar 1890. Det blev totalt 6 barn. Olof Carlsson och Johanna Matilda Petersdotter fick 1886 sitt tredje barn, dottern Elsa Gunhild. Håkan Peterssons änka Kristina Jonsdotter avled 1889. Gustaf Jonssons änka bodde kvar. Dottern Lydia flyttade 1889 till Stockholm. Det fanns nu två arbetarefamiljer i Parismåla. Nils Olsson var född 1820, Karl Johan Nilsson 1847 och gift 1880. Mjölnardrängen Karl Vilhelm Johansson från Kråksmåla, som 1879 ingått äktenskap med Carolina Petersdotter från Långemåla flyttade från Parismåla till Kvarnekulla i norra Madesjö.

Under åren 1891-1896 skedde inga förändringar i ägandeförhållandena i Parismåla. Johan Peter Petersson, Johan Svensson, Johan Carlsson och Olof Carlsson brukade var sin hemmansdel. De två arbetarefamiljerna fanns kvar liksom undantagsänkan Kristina Olsdotter, änka efter Gustaf Jonsson.

Laga skifte skedde i Parismåla åren 1839-1842.

Så till sist något om emigrationen från Parismåla. Redan 1868 utvandrade snickaren Johan Peter Håkansson Palmgren till USA. Han blev den förste och den siste. I kyrkoboken står visserligen under år 1892 att två personer, en dräng och en piga, fått utflyttningsattest till USA, men de synes aldrig ha använt den. De är strukna i kyrko-boken.

Lästips: Ulf Arnesson: Parismåla i Västerbygden del 2 A, 2018.

Otteskruv

https://www.eniro.se/kartor/s%C3%B6k/otteskruv+nybro?c=56.672192,15.943716&t=geos&z=12.5

Lästips: Bengt Gustafsson: ”Gustaf Ludds” Ida från Otteskruv i Minot Nord Dakota, USA i Hembygdskrönikan 2006 s 88.

Bengt Gustafsson: Ett Amerikabrev från Otteskruf julen 1906 i Hembygdskrönikan 2004 s 141.

Inger Gustafsson: Otteskruv – En stenrik by i Hembygdskrönikan 2002 s 117.

Norketorp-Kåtterås

http://kartor.eniro.se/m/wf3EM

Lästips: Ingrid Lindqvist: Norketorp – En tillbakablick i Hembygdskrönikan 1998 s 85.

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

De båda hemmanen Norketorp och Kåtterås uppe vid den gamla gränsen mot Kronobergs län har upptagits vid ungefär samma tid och har en liknande historia. Först belagt i en historisk källa är Norketorp. Det nämnes f.f.g. i fogderäkenskaperna 1598 och 1600 som kronotorp, dvs det räknades ännu ej som hemman. Sannolikt hade Norketorp börjat upptagas under den livliga nyodlingsperioden på 1580-talet, då så många gårdar i Madesjö först togs upp. Det räcker att som exempel nämna Göljemåla, Hanemåla, Månsamåla, Blägdegärde, Råddemåla m.fl. Om den ”Olof i Norketorp” som nämnes i fogderäkenskaperna är den man, som först började odla i Norketorp, går ej att avgöra. Olof kan vara pionjären, men det kan ha varit någon annan för oss okänd brukare. Det tog ju omkring 15 år efter det att ett hemman upptagits, innan det skattlades.

Nästa gång Norketorp nämnes är i 1612 års fogderäkenskaper. Det kallas där ”cronohemman, ¼, öde”, dvs brukaren kunde ej betala den årliga avgiften till Kronan, avraden, trots att den var mycket obetydlig: ½ lispund smör, 4 öre i städslepengar, 6 öre i fodernötspengar, fodring för en häst. Samma år förlänades Norketorp genom ett kungligt brev, daterat d. 3 oktober, till löjtnanten i Sven Håkanssons knektefänika, Nils Larsson i Råby, ”qvitt och fritt för alla åhrliga uthlagor, så länge han är trogen.” Han fick dra avkastningen från hemmanet och slapp att betala avraden, men icke att betala eventuella extra pålagor. Brukaren, som väl fortfarande hette Olof, satt kvar i Norketorp, men avled strax därefter, ty när Älfsborgs lösen 1613 började upptagas, var det ”enckian i Norchtorp”, som hade att svara för denna. Enligt registret över Älfsborgs lösen var hon utfattig och behövde ej bidraga.

I samma register över Älfsborgs lösen 1613 möter vi f.f.g. namnet Kåtterås, vars brukare, Nils, kallas utfattig. Kåtterås måste ha anlagts samtidigt eller några år senare än Norketorp. Namnets slutändelse ”rås” förekommer i andra ortnamn i Madesjö, t.ex. i Rås, Råsemåla, Gadderås, Högerås, som då hörde till Madesjö. Det betyder ”sumpig skogstrakt”. Efter att ha nämnts 1613 försvinner Kåtterås för några år ur källorna. Först i 1625 års kvarntullslängd nämnes ”Nils i Kåtterås”. Norketorp däremot förekommer mera regelbundet. Per i Norketorp nämnes i 1620 års räkenskaper och kallas då kronotorpare liksom i 1625 års räkenskaper. I 1622 års tionderäkenskaper heter däremot den ansvarige för Norketorps tionde Nils i Norketorp. Han var väl en ”husman”, som tillfälligt ansvarade för tionden.

I 1628 års mantalslängd över boskapspenningen nämns Norketorp och Kåtterås tillsammans. Nils i Norketorp redovisar: utsäde-8 skäppor, svedjesäd-½ skäppa, 1 ungsto, 2 kor, 4 kvigor, 3 får, 5 lamm, 1 ungsvin. Erich i Kåtterås hade något mindre tillgångar: utsäde-4 skäppor, 1 sto, 3 kor. I 1633 års jordebok förekommer endast Nils i Norketorp, men i mantalslängden samma år över boskapspenningen nämnes både Nils i Norketorp och Nils i Kåtterås. Den förre redovisar: 2 tunnor utsäde, 1 ungsto, 2 oxar, 3 stutar, 3 kor, 4 kvigor, 2 får, 3 lamm. Han har som synes icke föraktliga tillgångar. Nils i Kåtterås hade det sämre ställt: 1 tunna utsäde, 2 oxar, 2 kor, 3 kvigor, 1 ungsvin.

I 1635 års jordebok över de ordinarie utskylderna förekommer Nils i Norketorp, men Kåtterås saknas av okänd anledning. Avraden för Norketorp var ½ lispund smör, 1 lass ved, 1 dagsverke, fodring för 1 häst. Trots att han ej finns med i jordeboken levde Nils i Kåtterås fortfarande på sitt kronotorp, ty enligt 1637 års dombok för Södra Möre anklagades Nils Månsson i Kåtterås, gift bonde, för hor med Ingrid Jonsdotter i Lindås. I domstolsprotokollet framhålles, att Nils Månsson var gammal och sjuklig. Eftersom ingen bevisning presterades ålades Nils värjemålsed och borgen av 12 män. Vid nästa ting, som hölls d. 5 september 1637 avlade Nils Månsson sin värjemålsed och 12 män förklarade på ed, att de ansåg honom oskyldig. Bland borgensmännen var Sven i Norketorp och Per i Kåtterås. Nils Månsson blev helt frikänd. Som synes fanns det ännu en brukare i Kåtterås: Per. Han var väl en s.k. husman.

I 1641 års mantalslängd har Nils Månsson redovisat sina tillgångar: 1 sto, 1 oxe, 1 stut, 2 kor, 3 kvigor, 1 tunna utsäde. Sven i Norketorp hade: 1 sto, 1 oxe, 1 stut, 2 kor, 2 kvigor, 2 tunnor utsäde. De båda hemmanen synes nu vara likvärdiga. De värderades nu bägge av Kronan som ¼ mtl. Så var fallet i 1644 års mantalslängd. Nils och Sven brukade fortfarande hemmanen. Vid häradstinget 1647 anklagades Nils i Kåtterås av Jon i Lindås och Per i Tjukehall för att han ”wthsatt Eeldh i Skogen och bränt för Jon 4½ lass Rågh och för Per 380 fampnar gerdzgårdh, och när han Eeldhen skall hafwa uthboret, hafwer en pojke, Suens son i Norketorp, dhet seedt, det Suen bekiändhe. Her emot Niells aldeles nekade och skall nästa ting fästa wärjemåhl medh 12 Mannom.” Hur det gick för Nils vet jag inte.

I 1650 års mantalslängd har Nils i Kåtterås efterträtts av Jacob, men Sven i Norketorp brukade sitt hemman tills han 1655 efterträtts av Lars i Norketorp. Jacob i sin tur var 1660 ersatt av Inge i Kåtterås. Följande år dvs 1661, anklagade läns-mannen i Madesjö Nils Nilsson i Norketorp, gift husman, och Malin Svensdotter, änka ibm, för att ha begått enkelt hor. Enkelt hor innebär, att endast den ena parten är gift. De dömdes efter den 1653 införda stränga stadgan: Nils Nilsson till att löpa gatlopp sex gånger, vilket Nils Nilsson omedelbart undergick, och Malin Svensdotter till 40 dlr i böter. Malin var väl dotter till Sven i Norketorp. Vem hon var änka efter är okänt. Nils Nilsson var väl son till den tidigare nämnde Nils i Norketorp. I 1658-59 års jordebok upptages båda hemmanen som ¼ hemman och deras avrad fastställs för Norketorp till 1 dlr 23 öre och för Kåtterås till 1 dlr 8 öre. 1668 hade Inge i Kåtterås efterträtts av Jacob men ett år senare var Per i Kåtterås den officielle brukaren. Norketorp brukades fortfarande av Sven. Samma år figurerade knekthustrun Karin i Norketorp i en lång förhandling inför häradsrätten. Hon var anklagad för stöld av tre täcken under gudstjänsten i Madesjö kyrka. Täckena tillhörde Olof i Långåker, Erik i Krumhall och Jacob i Sjöahult. Under rättegången intygade nämndemannen Per i Tjukehall ”att i benämnde fjärdedels hemman Norketorp pläga alltid tjuvepartier hava sitt tillhåll, som åtskilliga grannar nogsamt veta att betyga.” Under förhöret upplystes att ”emellan prästgårdsgärde och Norketorp är icke någon särskild gånge-utan lutter ridväg.” Karin kunde ej fällas av brist på bevis. Vi får i alla fall en inblick i förhållan-dena i det avlägsna skogshemmanet Norketorp vid denna tid.

I 1682 års jordebok upptages Norketorp som ½ hemman. Brukaren heter nu Jöns eller Joen Svensson, säkerligen en son till tidigare nämnde Sven. Den årliga räntan upptages till 3 dlr 15 öre 8 ?/5 penningar, vilket innebar oförändrad eller som det heter ”behållen” status. Kåtterås taxeras nu som 3/8 hemman, alltså något svagare än Norketorp. Dess årliga ränta uppges till 2 dlr 19 öre 12 penningar enligt följande specifikation: penningar-6 öre, städsleöre-9 öre, 15 marker smör-1 dlr 7 öre, 1½ lass ved-6 öre, 1½ dagsverke-9 öre, fodring för 1½ årlig häst. Brukaren hette 1682 Olof. Hans fullständiga namn var enligt 1686 års jordebok Olof Pålsson.

Vid slutet av 1670-talet börjar födelse- och begravningslängderna för Madesjö och ger tillfälle till ökad insyn i befolkningsutvecklingen. Joen i Kåtterås fick en son Truls 1677 och Sven i Norketorp en son Jon 1678. Hustru Ingrid i Norketorp begravdes 1679. Pers dotter i Kåtterås döptes 1683 och fick namnet Marijt, liksom Joens dotter i Norketorp, som fick namnet Elin. Det fanns således människor i Norketorp och Kåtterås, som icke upptagits i jordeböcker och mantalslängder!

År 1697 genomfördes en inventering och skattläggning av alla kvarnar. Resultatet föreligger i kvarnkommissionens protokoll. Enligt detta hade Joen Suensson i Norketorp ”med lof byggt en sqwaltqwarn på Lindås’ ägor.” Kåtterås nämnes ej i protokollet. Två år senare utarbetades en ny jordebok, i vilken varje hemman var numrerat. Nr 260 Norketorp upptages till ½ mantal och brukas av Joen S. Årliga räntan upptages till 3 dlr 16 öre 8 penningar. Nr 261 Kåtterås är delat på två brukare: Oluf N. och Sven Å., som vardera brukade 3/16 mtl. Bakom de förkortade efter-namnen torde dölja sig Nilsson och Åkesson. Räntan för Kåtterås var 2 dlr 19 öre 13 penningar. Kåtterås ansågs något svagare än Norketorp. I mantalslängden 1717 är det Norketorp, som är delat mellan Sven Joensson och Måns Joensson, tydligen söner till Joen S. Kåtterås däremot brukas nu av en enda: Sven Åkesson, som fortfarande stod för hemmanet, när röstlängden för kyrkoherdevalet 1740 gjordes upp. Detsamma gällde för Sven Joensson och Måns Joensson i Norketorp.

I den äldsta husförhörslängden, 1728-1740, upptages för Kåtterås den redan nämnde Sven Åkesson, hans hustru Karin Olofsdotter, sonen Joen Svensson, båtsmannen Nils Wittenberg, dennes hustru Elin och dotter Sigrid samt inhyses Maria Svensdotter och Karin Nilsdotter. I Norketorp fanns det två brukare: Måns Joensson och Håkan Gunnarsson, som efterträtt Sven Joensson. Måns Joenssons hustru hette Anna Månsdotter och hans döttrar Kerstin och Elin Månsdotter.

Under 1740-talet inträffade den förändringen att Sven Åkesson avled och änkan Karin Olofsdotter skötte hemmanet, innan sonen Joen Svensson blev myndig. I Norketorp avled Måns Joensson och efterlämnade sonen Joen Månsson. Vid hösttinget 1747 behandlades en tvist om rätta ägoskillnaden mellan Norra Björnahults fyra åbor å ena sidan och Håkan Gunnarsson och drängen Joen Månsson i Norketorp samt änkan Karin Olofsdotter och hennes son Joen Månsson i Kåtterås å andra sidan. Björnahultsbornas stämning mot Norketorps åbor gällde ”att lämna käranden rätt ägosträng emellan Sahlstenen och den Flissehällen de påstå.” Stämningen mot Kåtterås gällde ”att avlåta rätt sträng ifrån bemälte Flisehäll till Spjutakullen.” Vid rättegången var Håkan Gunnarsson befullmäktigat ombud för både Norketorp och Kåtterås. Två vittnen hördes: Sven Olofsson i Brantås 82 år gammal, berättade att när han var hemma hos sin fader Olof Persson i Kåtterås ”sade han (= fadern) för honom, att ingen fick gå bortom den stora stenen, utan där skulle Björnehults, Norketorps och Kåtterås’ ägor stadna, men vittnet vet intet vad stenen kallas, och ingen böd den tiden till hugga något över det märket, som vittnet än i dag vet var det står.” Per Svensson i Lindås, 40 år, berättade, att han hört sin styffader Sven Joensson i Lindås och Sven Åkesson i Kåtterås en gång talas vid i Norketorp, ”då sade Sven Joensson till Sven Åkesson, att han intet fick bruka eller nyttja något öfver den stora stenen på ena sidan mot Norketorp, men nämnde intet om vad stenen kallas och sade Sven Joensson, att Sven Åkesson hade ett stycke från honom till sin hage, som han väl kunde taga, då Sven Åkesson svarade: har jag litet från dig, så har du något från mig, och det må så wara i wår lifstid.” Håkan Gunnarsson uppgav, att efter Måns Joensson i Norketorp, som avlidit föregående sommar och efter Sven Åkesson i Kåtterås fanns omyndiga barn, som ännu inga förmyndare fått, som kunde bevaka deras rätt. Tingsrätten ålade därför Björnahults åbor att instämma de omyndigas förmyndare, när väl dessa blivit förordnade och kunde bevaka deras rätt. Det blev därför uppskov i målet.

Tidigare samma år hade en närmast komisk händelse inträffat, där ovannämnde Håkan Gunnarsson varit inblandad. Han hade till länsmannen Jonas Larsson anmält en änka Gunnel Persdotter för ”att ha lupit naken skiertorsdags morgon sistlidne omkring sina hus.” Bakom anmälan finns väl vidskepliga föreställningar om skär-torsdagsnatten. Jonas Larsson stämde Gunnel Persdotter till tinget och anklagade henne för vidskepelse. Hon förklarade ”att hon är alltid van att ligga naken och emedan hon hade ont i magen kippade hon skorna på sig och gick ut att göra sitt behof utan att därmed kunna något uträtta som widskiepperligit är.” Förmodligen drog tingsrättens medlemmar på munnen, när de hörde denna naturliga förklaring! Håkan Gunnarsson var närvarande som vittne men förklarade att han ”intet kan bewisa Gunnel Pärsdotter något oärligit, hwarmed länsman äfwen instämde, fast han allenast instämt henne till att förklara warföre hon den morgonen gick nakot ut.” Man måste komma ihåg, att det inte hade förflutit mer än sjuttio år sedan häxprocesserna pågick. Häxtron fanns nog kvar på sina håll bland allmogen. Rätten friade henne från tilltal men förmanade henne ”at hädaneffter intet gå så blott ut, hwaraf misstankar om henne kunna förordsakas.”

Enligt husförhörslängden 1755-1788, som återger förhållandena i Kåtterås och Norketorp under trettio år fanns det två hemmansdelar i Kåtterås. En del innehades av Jon Svensson och hans hustru Elsa Månsdotter, f. 1734. De fick 6 barn: Sven 1752, Åke 1755, Lisa 1758, Jonas 1762, Måns utan årtal angivet, och Peter 1775. Den andra delen innehades av Olof Svensson och Brita Olofsdotter, f. 1738. De fick 5 barn: Catharina 1758 och gift i Qvarnegården, Maria, f. 1760 och gift i Skedebäckshult, Sven 1763, Måns 1767 och Olof 1771. Båtsman var Anders Carlsson Wittenberg. Brita Olofsdotter var ännu ogift, då 1756 2:dra uppbud skedde vid tinget på 1/8 mtl Norketorp, som Olof Olofsson i V. Resebo och hans hustru Karin Olofsdotter köpt av den senares fader Olof Danielsson i Kulla d. 30 jan. 1755, såsom tillhörande dess dotter Brita Olofsdotter för 240 dlr smt. Brita Olofsdotter ingick 1757 äktenskap med Olof Svensson.

I Norketorp fanns under denna period tre hemmansdelar. Den första innehades i början av Håkan Gunnarsson och h.h. Elin, vars efternamn ej är angivet. De hade fyra barn: Sven, f. 1744 och gift i Ingemundsmåla, Kerstin 1742, Måns 1744 och Elin 1749. Sonen Måns Håkansson övertog så småningom gården. Han blev gift med Lisa Jonsdotter från Kåtterås, dotter till Jon Svensson och född 1758. De fick tre barn: Cathrina och Stina 1779, Caisa utan årtal angivet. Den andra hemmansdelen innehades till en början av Jon Månsson och Maria Jonsdotter, dotter till Jon Svensson i Kåtterås och född 1735. De fick 6 barn men avträdde snart hemmans-delen till Peter Olofsson, f. 1752, och Elin Håkansdotter, dotter till Håkan Gunnarsson och h.h. Elin. De fick två barn: Jonas 177? och Olof 1784. Den tredje hemmansdelen tillhörde Sven Månsson och Kerstin Månsdotter. De fick sex barn: Segrid, gift i Algutsboda, Måns 1758, Maria 1763, Cathrina 1770, Stina 1774 och Måns (död). Båtsman för Norketorp var Erik Wipa.

Under 1700-talets två sista decennier avled Jon Svensson i Kåtterås. Hans änka Elsa Månsdotter blev inhyses. Olof Svensson avled också och hans änka Brita Olofsdotter blev inhyses hos sonen Olof Olofsson, som övertog hemmansdelen. Han var yngre son till Olof Svensson. Den äldste sonen Sven blev gift i Kulla. Olof Olofsson var född 1771 och ingick 1792 äktenskap med Maria Månsdotter, vars födelseår ej är angivet i husförhörslängden. De fick tre barn: Olof 1794, Stina 1797 och Peter 1799. Jon Svenssons gård övergick till sonen Peter Jonsson, som var född 1775. Hans hustru hette Caisa Nilsdotter, f. 1781. I Norketorp brukade Måns Håkansson och Peter Olofsson fortfarande sina gårdar men Sven Månsson följdes av Petter Samuelsson, som var född 1764 och gift med Maria Svensdotter, dotter till Sven Månsson. Han gifte sig till gården. De fick så småningom sex barn. Båtsman för Norketorp var fortfarande Erik Wipa. Nu fanns det dessutom en torpare på ägorna. Han hette Per Månsson.

Under 1800-talets första femton år skedde ingen förändring av ägandet i Kåtterås. Olof Olofsson och Peter Jonsson brukade sina hemman. Deras familjer växte. Olof Olofsson fick åtta barn och Peter Jonsson sju. I Norketorp blev Måns Håkansson och Peter Olofsson undantagsmän till förmån för sönerna Håkan Månsson och Olof Pettersson. Den förre, som var född 1777 var gift med Maria Olofsdotter, född 1778, den senare var född 1784 och gift med Segrid Nilsdotter, f. 1792. Petter Samuelsson satt kvar på sitt hemman ytterligare en tid. Det fanns nu två torpare i Norketorp. Utom den tidigare nämnde Per Månsson fanns nu Daniel Månsson.

Under perioden 1815-1821 skedde ingen förändring i Kåtterås. Olof Olofsson och Peter Jonsson brukade sina hemmansdelar. Så gjorde Håkan Månsson och Olof Pettersson i Norketorp, men där skedde den förändringen att Peter Samuelsson avträdde sin hemmansdel till svärsonen Samuel Nilsson, som var gift med dottern Brita Petersdotter, f. 1794. Från Toresbo inflyttade vidare torparen Jonas Östergren med hustru och fyra barn.

Under 1820-talet blev Olof Olofsson i Kåtterås undantagsman. Äldste sonen Peter Olofsson, f. 1799, övertog till en början hemmansdelen men efterträddes av brodern Johannes Olsson, f. 1801, och dennes hustru Stina Lisa Håkansdotter, f. 1813 och dotter till Håkan Månsson och Maria Olofsdotter i Norketorp. De fick under 1830-talet fem barn: Fredrica 1832, Olaus 1834, Carl Gustaf 1836, Emma 1838 och Johan August 1840. Peter Jonsson blev änkling och tog undantag av sonen Olof Petersson, f. 1810. Denne ingick äktenskap med Johanna Axelsdotter, f. 1815. De fick tre barn: Johannes f. 1836, Johanna 1838 och Cajsa Lena 1841. I Norketorp blev Olof Pettersson änkling, men satt kvar på sina ¼ mtl tillsammans med barnen Johanna och Olof. Håkan Månsson och Maria Nilsdotter tog däremot undantag av sonen Olaus Håkansson, f. 1815, som ingick äktenskap med Lena Stina Jonsdotter, f. 1812. De fick tre barn: Cajsa Lena 1836, Maria Gustava 1838 och Johanna 1840. Det fanns nu endast två hemmansdelar i Norketorp, vardera på ¼ mtl. Samuel Nilsson och Brita Petersdotter flyttade till Björnahult.

Under 1840-talet var Kåtterås och Norketorp båda delade på två hemmansdelar. I Kåtterås var folkmängden vid 1840-talets utgång 21 personer, 10 män och 11 kvinnor, i Norketorp var den 10 personer, 6 män och 4 kvinnor. Olof Petersson och Johanna Axelsdotter brukade 3/16 mtl i Kåtterås. De hade fyra barn: Johannes f. 1836, Johanna 1838, Cajsa Lena 1841 och August 1845. Den andra hemmans-delen på 3/16 mtl brukades av Johannes Olsson, f. 1801, och h.h. Stina Lisa Håkansdotter, som var född i Norketorp 1813 och dotter till Håkan Månsson och Maria Olofsdotter. De hade icke mindre än åtta barn: Fredrika var född 1832 och blev 1850 gift till Wirrmo, Olaus, f. 1834. Han skulle med tiden bli mera känd som Olaus Johansson i Norketorp. Mera om honom senare. Carl Gustaf var född 1836, Emma 1838, Johan August 1840, Franz Lorentz 1843, Christina Mathilda 1847 och Pehr Alfred 1851. Johannes Olsson var en av de ledande kommunalmännen i Madesjö vid mitten av 1800-talet. Han var ålderman 1846-63, nämndeman för västra fjärdingen 1838-1840, medlem av förlikningskommitten 1842 etc.

I Norketorp brukades ¼ mtl av Olof Petersson tillsammans med dottern Johanna och sonen Olof, tills Johanna gifte sig med Peter Petersson från Kåtterås och son till Peter Jonsson och Caisa Nilsdotter. Peter Petersson och Johanna Olofsdotter fick fram till 1850 fyra barn: Peter Lorentz 1842, Mathilda Charlotta 1844, Clara Sophia 1847 och Johan Oscar 1850. Den andra gården på ¼ mtl brukades av Olaus Håkansson, f. 1815 och son till Håkan Månsson och Maria Olsdotter. Han var gift med Lena Stina Jonsdotter, f. 1812. De fick till 1843 fyra barn: Cajsa Lena 1836, Maria Gustava 1838, Johanna 1840 och Carl Gustaf 1843. Två år senare 1845 flyttade familjen till Knappsmåla och Olaus Håkansson blev under några decennier en känd kommunalman. Han blev t.ex. 1863 medlem av det första skolrådet i Madesjö och har bl.a. underskrivit det skolreglemente, som 1865 antogs för skolorna i Madesjö.

Under 1860-talet brukade fortfarande Olof Petersson och Johanna Axelsdotter 3/16 mtl i Kåtterås med hjälp av sonen August. På den andra hemmansdelen avled Johannes Olssons hustru Stina Lisa Håkansdotter 1868, varefter Johannes Olsson tog undantag av sonen Carl Gustaf Johansson. Denne var född 1836 och ogift. Han avled redan 1869, varefter hans yngre broder Johan August Johansson övertog gården. Han ingick äktenskap med Augusta Mathilda Andersdotter, som var född 1844 och änka med två barn, födda 1865 och 1867. Under 1870-talet föddes tre barn i det nya äktenskapet: Carl Johan 1871, Aron Vilhelm 1873 och Hjalmar Amandus 1878.

I Norketorp brukade Olaus Johansson och Emma Fredriksdotter ¼ mtl och fick under 1860-talet fyra barn: Emilia Augusta 1862, Carl Vilhelm 1865, Ida Vilhelmina 1867 och Hilda Carolina 1869. Olaus Johansson började redan på 1860-talet framträda alltmera i kommunalpolitiken i Madesjö. Han blev bl.a. vice ordförande i kommunal-stämman under tre olika perioder och vice ordförande i kommunalnämnden, kyrko-värd och nämndeman. På den andra hemmansdelen på ¼ mtl satt under 1860-talet Peter Petersson och Johanna Olofsdotter. Båtsman var Peter Gustaf Nicolaison Norman med hustru och fyra barn. Han bodde emellertid i Gränö.

Under 1870-talet skedde inga förändringar utom att Olaus Johanssons barnskara ökades till åtta. På 1880-talet däremot avled Olof Petersson i Kåtterås 1886 och efterträddes av sonen August Olsson, som redan 1882 ingått äktenskap med Ida Sofia Fredriksson, f. 1849. Hon medförde två barn från ett föregående äktenskap: Carl Adrian Augustinus, f. 1872, och Emilia Mathilda Josefina, f. 187?. I det nya äktenskapet föddes 1883 dottern Augusta Maria och 1884 Hilda Viktoria. På den andra hemmansdelen flyttade Johan August Johansson med familj 1888 och efterträddes av Karl Johan Johansson, f. 1832 i Algutsboda och h.h. Emma Kristina Svensdotter, f. 1839. De kom närmast från Kolsbygd. Johannes Olsson avled 1887, efterlämnande sonen Peter Alfred, som var född 1851. Båtsman för Kåtterås var nu Karl Amandus Johansson Wittenberg, född 1866 i Algutsboda.

I Norketorp brukade Olaus Johansson sina ¼ mtl. Äldsta dottern Emilia Augusta emigrerade 1889 till USA. På den andra hemmansdelen avled Peter Petersson 1886 och efterträddes av sonen August Petersson, f. 1859. Han ingick äktenskap först 1893 med Ida Vilhelmina Olsson, dotter till Olaus Johansson. De fick 1894 sonen Sture August Ludvig och 1895 dottern Edit Ingeborg Vilhelmina. Hela Norketorp var nu ägt av samma familj.

I Kåtterås skedde inga förändringar under åren 1891-1896, den tid vår undersökning gäller.

Laga skifte genomfördes i Kåtterås åren 1833-1834 och i Norketorp år 1836.

Emigrationen omfattade endast två personer, en från Kåtterås: ogifte arbetaren Axel Wilhelm Eriksson, f. 1859, emigrerade från Kåtterås till Sydafrika 1903, och en från Norketorp: Olaus Johanssons äldsta dotter Emilia Augusta Olsson, f. 1862, emigrerade 1889 till USA.

Månsamåla

http://kartor.eniro.se/m/NKMc4

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

Månsamåla betyder den av Måns upptagna nyodlingen. Namnet förekommer för första gången 1561 och i 1565 års tionderegister får vi veta, att den dåvarande brukaren hette ”Karl i Månsamåla”. Hans tionde var mycket obetydlig: ½ skäppa korn, men ingen råg. 1568 kallas Karl ”krononybyggare”. Månsamåla måste ha upptagits omkring 1550 och brukats omkring 15 år, innan det skattlades som nybygge. Då hade den förste brukaren Måns försvunnit och ersatts av Karl, som kan ha varit son till Måns, men det förblir ovisst, eftersom efternamn sällan förekommer i fogderäken-skaperna. När Älfsborgs lösen 1571 togs upp, visade det sig, att Karl i Månsamåla hade oväntat stora tillgångar. Han deklarerade följande: koppar-5 marker, 4 kor, 2 fyraårsungnöt, 2 tvåårsungnöt, 5 får, 2 svin och häst för 5 mark. 10 % av dessa tillgångar gav en skatt på 7 mark 4½ öre. Det var mer än många hemman betalade, och då räknades Månsamåla fortfarande endast som nybygge. Som krononybyggare erlade Karl 1574 den obetydliga avraden av 10 marker smör (= ung. 3-4 kg) och intet annat. Särskilt anmärkningsvärt är, att han ej behövde erlägga fodring. Förklaringen är väl den, att Karl hade fört med sig sina deklarerade tillgångar, när han övertog det lilla nybygget Månsamåla. Först 1591 upptogs Månsamåla i skattelängden som ”kronotorp”, dvs högst ¼ hemman. Carl var ännu kvar 1586, men 1591 hette brukaren ”Joen i Månsamåla”. Han erlade 1591 i tionde 1 skäppa råg och lika mycket korn. Enligt 1592 års fogderäkenskaper var hans fullständiga namn Joen Persson. Han stod fortfarande kvar som brukare av Månsamåla 1600 och 1601, men kallas då åter krononybyggare. Enligt 1601 års ”rumpeskattlängd” deklarerade han följande tillgångar: 1 par oxar, 3 kor, 1 sto och 2 tunnor säd.

Joen Persson brukade Månsamåla under lång tid och skattemyndigheterna förstod snart att uppskatta hans arbete. 1612 hade Månsamåla upphöjts till att räknas som ½ hemman! Det blev samtidigt anslaget till underhållshemman för en knekt. Knekten hette Per och var sannolikt son till Joen Persson, som fortfarande stod för hemmanet. Dess avrad var nu betydligt höjd. Den utgick varje år med penningar-½ öre, städsle-öre-½ mark, fodernötspenningar-½ mark, smör-½ lispund, 2 dagsverken och fodring för 3 hästar. Till Älfsborgs lösen 1613 betalade Joen 2 koppardaler och ¾ silverdaler. Knekten Per betalade 1 koppardaler. Joen hade en piga och Per en dräng att hjälpa till att sköta gården. Det fanns alltså två hushåll i Månsamåla. Per försvann dock snart, i varje fall ur skattelängderna, men Joen satt kvar. Vid utskrivningen av boskapspenningen 1620 deklarerade han: åkerland till 3 tunnors utsäde, svedjeland till 3 skäppor, 1 häst, 1 sto, 2 oxar, 6 kor, 4 kvigor, 6 får, 4 lamm, 4 ungsvin. Det ledde till en skatt på 2 dlr 11½ öre, vilket visar att Månsamåla avsevärt arbetats upp av Joen Persson. Det var många hemman i Madesjö, som visade sämre resultat.

Med föregående kan jämföras vad Jon deklarerade 1628: åker till 3 tunnors utsäde, 1 sto, 3 oxar, 4 stutar, 6 kor, 3 kvigor, 4 får, 4 lamm, 3 ungsvin. Men Jon var inte ensam i Månsamåla detta år. Där fanns också ”Kierstin, änka” som hade 1 sto, 1 oxe, 3 kor, 4 får, 2 lamm, 2 ungsvin, och ”Elin, huskvinna”, som hade 2 kor. Det fanns således 3 hushåll i Månsamåla 1628, varav åtminstone de två första måste anses som bondehushåll. Ändock räknades Månsamåla kameralt som ½ hemman! Ett vittnesbörd om att det var ganska bra ställt är, att Månsamåla under det svåra året 1629 icke var ”öde”förklarat eller ”förmedlat”.

Ännu 1633 fanns det två brukare i Månsamåla. Enligt jordeboken för detta år hette brukaren nu Håkan, enligt boskapspenningsmantalslängden var det Joen. Han deklarerade 2 tunnors utsäde, 1 sto, 1 oxe, 1 stut, 4 kor, 2 kvigor, 3 får, 4 lamm och 1 ungsvin. Även enligt den ordinarie mantalslängden var Joen brukare av hemmanet. Han deklarerade 6 tunnor råg och 6 tunnor korn. Enligt denna mantalslängd fanns tre personer mantalsskrivna i Månsamåla. Joen och hans hustru jämte en tredje person. Vem var denne? Var det Håkan? Eller var det den änka Kerstin, som 1628 brukade en del av Månsamåla. Hon måste på något sätt ha hållit sig kvar, fastän hon ej är med i de offentliga handlingarna 1633. I 1641 års mantalslängd står nämligen en änka Kerstin upptagen i Månsamåla. Hon har nu en dotter hemma och en dräng. Till-gångarna är dock små: 1 ko, 1 kviga och 2 tunnor utsäde. Jon måste väl ha funnits kvar, fastän han blivit förbigången i mantalslängden. Det är otroligt, att Kerstins ringa tillgångar skulle utgöra allt vad som fanns i Månsamåla, som enligt mantalslängderna 1628 och 1633 var förhållandevis rikt. Dessutom återkom Jon 1644. Han och hans hustru står i detta års mantalslängd ensamma för Månsamåla. Kerstin är nu för-svunnen, sannolikt avliden. Jon har en dräng. Därjämte finns Per Joensson, som är gift och tydligen brukar en egen del. Han var väl son till Joen Persson. Denne avled sannolikt under 1640-talet, ty 1649 var Per Joensson ensam brukare. Han stod ensam för Månsamåla till straxt före 1697 – en lång tidrymd. I 1668 och 1669 års mantalslängder upptages också båtsmän för Månsamåla. 1668 hette båtsmannen Nils och 1669 Måns. Det är anmärkningsvärt, eftersom det allmänna båtsmanshållet först genomfördes på 1680-talet. Månsamåla låg här före det övriga Madesjö.

När 1697 års kvarnkommission genomförde sin inventering av hemmanens kvarnar, stod ”Enkan Gunnil” för Månsamåla. Hon måste ha varit Per Joenssons änka. Två år senare, enligt 1699 års jordebok, brukas nr 254 Månsamåla av ”Erik”, vars årliga ränta var oförändrad från jordeboken 1686, nämligen 3 dlr, 1 öre, 21 penningar. I jordeboken 1706-1707 anges Månsamåla vara ”Kongl. Ammiralitetet anslaget”, dvs den årliga räntan gick till flottan i Karlskrona. Enligt 1717 års mantalslängd var Månsamåla delat mellan Joen Persson och Olof Joensson. Sannolikt var de far och son och ättlingar till Per Joensson. Enligt 1740 års vallängd hette brukarna av Månsamåla Sven Jonsson och Per Svensson.

I husförhörslängden 1728-1740 visar det sig, att Månsamåla var överraskande folkrikt. Det fanns fortfarande två hemmansdelar, brukade av Jon och hans hustru Ingre och Per Svensson och hans hustru Karin. Hemmanets båtsman hette Per Isacsson Lundberg. En mängd inhyses bodde på ägorna. Däremot fanns ingen torpare. Torparna tillhör det senare 1700-talet och 1800-talet. Hemmansklyvningen fortsatte under 1700-talet. Under senare delen av detta århundrade var Månsamåla delat mellan fyra hemmansbrukare, som vardera brukade 1/8 mtl. Hemmansdelarna upptages här i husförhörslängdens ordning. 1/8 mtl brukades av Sven Persson, f. 1737 och 1773 gift med Maria Andersdotter, f. 1755. Hon avled 1786 varefter Sven Persson gifte om sig. I sitt första äktenskap hade Sven Persson sönerna Per 1774, Johannes 1778 och Daniel 1785. I sitt senare äktenskap fick han 1792 dottern Maria och 1795 sonen Jonas. Den andra hemmansdelen på 1/8 mtl ägdes av Per Persson, f. 1745, och hans hustru Maria Jonsdotter, f. 1743. De fick fem barn: Cathrina 1768, och så småningom gift i Desemåla, Maria 1770, gift i Kristvalla, Stina 1777, Peter, sjuklig och ofärdig, 1780, och Lena 1789. Gård nr 3 ägdes av Peter Carlsson, f. 1772 och gift med Ingrid Nilsdotter, f. 1761. De fick tre barn: Carl 1788, Jonas 1791 och Johanna 1793. Ingrid Nilsdotter var dotter till undantagsmannen Nils Jonsson och Kerstin Svensdotter. Av dessas många barn blev dottern Maria gift i Ljusås och dottern Stina gift i Mortorp. Gård nr 4 ägdes av Jonas Nilsson, f. 1768, och dennes hustru Brita Carlsdotter, f. 1778. Deras förstfödde, sonen Peter, föddes 1800. Ovannämnde undantagsmannen Nils Jonsson hade 1759 ingått äktenskap med Kierstin Svensdotter. De fick icke mindre än åtta barn, av vilka Jonas Nilsson var äldste sonen. Han var således svåger med Peter Carlsson.

Båtsman för nr 254 Månsamåla var Johan Lundberg, född 1761 och 1787 gift med Marta Persdotter, f. 1758. De hade tre döttrar. Jon Nilssons änka, Kierstin Persdotter, f. 1707, bodde kvar på hemmanet jämte sonen Peter Jonsson, f. 1743, som kallades skräddaredräng. Han var gift med Marta Olofsdotter, f. 1746, och hade två barn. Den förste torparen i Månsamåla hette Håkan Svensson, som var gift och hade tio (10) barn. Dessutom fanns en avskedad båtsman Nils Metall, som avled 1792.

I början av 1800-talet bytte två hemmansdelar ägare. Per Persson och Maria Jonsdotter tog undantag av Eric Jonsson, f. 1775, och hans hustru Stina Persdotter, f. 1769. Hon var hans andra hustru. De ingick äktenskap 1805. Eric Jonsson hade fyra barn i sitt första äktenskap och fick två i sitt andra: Sara Stina 1807 och Johannes 1813. Per Persson avled 1818. Den andra växlingen av ägare skedde, när Sven Persson och Maria Andersdotter efterträddes av Olof Petersson, f. 1787, och Lena Petersdotter, f. 1788. Peter Carlsson och Jonas Nilsson satt kvar på sina hemmansdelar. Eric Jonsson och Stina Persdotter fick som ovan sagts två barn i sitt äktenskap. Olof Petersson och Lena Petersdotter fick fem barn: Axel 1808, Maria Lena 1811, Cajsa Lena 1812, Johannes 1814 och Lovisa 1816. Olof Petersson avled 1820, varefter Lena Persdotter gifte om sig med Jonas Nilsson junior, född 1797. Peter Carlsson och Ingrid Nilsdotter hade två barn: Carl, f. 1788, och Johanna 1793. Peter Carlsson var kommunalt verksam och var åren 1813 och 1814 medlem av Madesjö sockens s.k. beredningskommitte. (Om denna se Madesjö sockens historia, del 2, sid. 311.) Jonas Nilsson och Brita Carlsdotter fick följande barn: Peter 1800, Stina 1802, Carl 1803, Maria 1806, Catharina 1808, Lena 1811 och Brita 1814. Torpare var Peter Jonsson, som var född 1743. Han betecknas som ”fattig” i husför-hörslängden. Han hade fem barn. Inhyses Håkan Samuelsson dog 1804. Hustrun och barnen fick fattighjälp av socknen. Flera andra inhyses på ägorna fick under dessa år fattighjälp av socknen.

Under åren 1815-1821 avled som redan nämnts Olof Petersson 1820, varefter änkan gifte om sig med Jonas Nilsson junior, som övertog skötseln av gården. Eric Jonsson brukade sin gård. En ny man var Jonas Olofsson, f. 1766 och hans hustru Stina Nils-dotter, f. 1761. De hade en son Anders, f. 1802. På ägorna bodde inhyses skräddaren Johannes Svensson med hustru Maria Persdotter och fyra barn, samt båtsmannen nr 156 Jonas Elmgren, f. 1794 med hustru Stina Månsdotter, f. 1787 och tre barn, som 1824 ökade till fyra, då dottern Anna Sophia föddes. Hon blev 1862 antagen till småskollärarinna i Madesjö. Hon fick därvid betyget ”from, kan väl läsa.” Därmed var hon kvalificerad att antagas till lärarinna.

Under 1820-1840-talen skedde talrika växlingar av ägare i Månsamåla. Det blir nästan en katalog över bönder som kom, stannade en kortare tid och lämnade. Fredrik Petersson var född 1803 och avled 1832. Om änkan Ingrid Lena Jonsdotter är antecknat, att hon var sängliggande sjuk. Det fanns två barn: Helena, f. 1825 och Johan Peter, f. 1829. Gården övertogs 1834 av Jonas Peter Nilsson, f. 1804 i Älghult, och hans hustru Cajsa Jonsdotter, f. i Bäckebo socken 1792. De hade redan vid tillträdet två barn: Anna Lovisa, f. i Älghult 1830, och Peter, f. 1832 även han i Älghult. Familjen flyttade 1838 tillbaka till Älghult. Efterträdare blev Jonas Ingemundsson, f. i Ljungby 1793, och hans hustru Stina Petersdotter. De hade tidigare bott i N. Ljusås och Flyebo. De båda avled 1845 resp. 1843 och efter-lämnade åtta barn: Daniel, f. i Ljusås 1816, Adolf 1821, Helena 1824, Lotta 1828, Johanna 1831, Joel, dövstum, 1834, Ingrid Sofia, f. i Flyebo 1837. En dotter Maria, f. 1819, fick enligt kyrkoboken ett barn utom äktenskapet. Vid föräldrarnas död övergick gården till äldste sonen Daniel Jonsson, som 1848 ingick äktenskap med Stina Lisa Nilsdotter, f. 1826 i Bäckebo socken. De fick 1849 sonen Johan Conrad. Flera av syskonen bodde kvar på gården. Undantaget var ovannämnda Maria, som 1849 flyttade till Nybro.

1/8 mtl ägdes av Jonas Petersson, som var född i Desemåla 1803. Han var gift med Christina Zackrisdotter från Gislatorp, f. 1807. De fick sex barn: Charlotta 1833, Peter Johan 1836, Christina 1840, Carl Johan 1843, Emma Sophia 1846 och Ottilia Wilhelmina 1849.

1/8 mtl ägdes av Johannes Jonsson, född i Södra Örsjö 1808 och gift med Cajsa Lena Petersdotter från Östra Madesjö, f. 1811. De fick sex barn: August, f. i Pukeberg 1837, Frantz Johan, f. ibm 1839, Clara, f. i Månsamåla 1842, Carl 1844, Elof 1847 och Fredrik 1851.

1/8 mtl ägdes av Erland Peter Petersson, f. 1826 och 1852 gift med Carolina Gustava Johannesdotter, f. 1832. Erland Peter Petersson kom till Månsamåla från Stora Granås 1852. Hustrun var dotter till Johannes Jonsson och mågen övertog Johannes Jonssons hemmansdel. 1853 föddes dottern Hilda Dorothea Wilhelmina och 1855 Emeli Augusta.

1/8 mtl ägdes av Jonas Axelsson, som var född i Getahult 181? och gift med Sara Stina Ericsdotter, född i Månsamåla 1807 och dotter till Eric Jonsson och Stina Pers-dotter. De hade två barn: Stina Cajsa, f. 1838 och Peter August, f. 1842, när familjen 1849 flyttade till Östra Skedebäckshult.

Mycket folk bodde vid denna tid i Månsamåla. Bland dem kan nämnas avskedade båtsmannen Jonas Jonsson Lundberg, som var född 1790 i Kolsbygd. Han hade hustru och tre barn. Tjänstgörande båtsman var från 1849 Carl Johan Axelsson Lundberg, född i N. Svalehult 1830. En båtsman och torpare Carl Johan Hultman var född 1803. Hans hustru och ende son avled 1843. Två undantagsmän levde kvar: Jonas Nilsson med hustru Lena Petersdotter och Eric Jonsson och hans hustru, som dock avled 1846. Undantagsänkan Ingrid Lena Jonsdotter hade en hemmaboende dotter Helena Fredriksdotter, f. i Flemmingeland 1825, som 1849 blev gift till Åby socken.

Vi går fram till decenniet 1851-1860. 1/8 mtl ägdes fortfarande av Daniel Jonsson med hustru, 2 döttrar och 3 syskon. 1/8 mtl ägdes av Jonas Petersson och Christina Zackrisdotter. De hade fem barn hemma. Under åren 1849-1858 ägdes 1/8 mtl av Jonas Svensson, som kom från Östra Skedebäckshult, när Jonas Axelsson flyttade dit. Med sin familj flyttade Jonas Svensson 1858 till Västra Skedebäckshult. 1/8 mtl ägdes av Johannes Jonsson och Stina Svensdotter. Han var från Åseda och hon från Älghult. De medförde tre barn, när de kom till Månsamåla från Stora Gangsmad. Dottern Carolina Gustafva, f. 1832, gifte sig 1852 med Erland Peter Petersson, f. 1826, som kom från Stora Granås och övertog hemmansdelen. Johannes Jonsson fick undantag. Den andre Johannes Jonsson och hans hustru Cajsa Lena Peters-dotter hade till 1858 fått 8 barn, varav 3 på 1850-talet: Fredrik 1851, Gustava 1854 och Thilda 1858. Johannes Jonsson var aktivt intresserad i socknens angelägen-heter. Han var en av de ledande motståndarna till de på 1860- och 1870-talen aktuella järnvägsplanerna och var mellan 1863 och 1877 Madesjö siste ålderman. Han utsågs hösten 1876 att övervaka utvidgningen av Madesjö kyrkogård. Av övriga i Månsamåla kan nämnas undantagsmannen Jonas Nilsson, som avled 1861. Han var född i Bällsjö 1787. Änkan Lena Petersdotter var född i Månsamåla 1788 och dotter till Peter Persson och Maria Jonsdotter. Hon var ursprungligen gift med Olof Petersson men efter dennes död omgift med Jonas Nilsson. Torparen Jonas Carlsson avled också och efterträddes 1860 av torparen Carl Petersson och hans hustru Christina Petersdotter. Han var från St. Idehult och född 1833.

Under 1860-talet upplevde Johannes Jonsson och Cajsa Lena Petersdotter att fyra av deras barn avled. Tre av dem föll offer för rödsot i september 1865. Det fjärde barnet, dottern Gustafva, avled 1869. Daniel Jonsson upplevde att dottern Hilda Gustafva avled 1863 men fick ytterligare två barn: Jonas Ludvig 1863 och Edla Christina 1866. På gården vistades också Daniels dövstumme broder Joel. Övriga bönder i Månsamåla var på en gård till en början Jonas Petersson, som dock 1864 tog undantag av mågen Peter Andersson, f. 1833, och dottern Charlotta Jonsdotter. De fick under 1860-talet tre barn: Johan Gottfrid 1865, Mathilda Christina 1866 och Jonas Peter 1868. Den fjärde gården brukades från 1866 av Erland Johansson, f. i Hälleberga 1838 och 1866 gift med Wendla Maria Jonsdotter, som var född 1842. De fick två barn: Carl Amandus 1866 och Johan August 1869. Av övriga boende i Månsamåla kan nämnas torparen Israel Jonsson, som 1856 ingick äktenskap med Maria Jonsdotter. Han avled redan 1867, varefter änkan gifte om sig med Peter Alfred Carlsson, född i Kråksmåla 1836 men närmast kommande från Bäckebo. Torparen Johannes Carlsson, som var född 1833 och gift med Lena Stina Håkans-dotter från Vissefjärda, flyttade 1861 bort från Månsamåla ägor. Torparen Andreas Petersson flyttade 1869 till Visby liksom hans äldre broder skomakaren Carl Petersson, som var gift och hade två barn. Det fanns ännu en skomakare i Månsamåla, sockenskomakaren Frantz Johan Petersson, som 1865 flyttade bort från Månsamåla. Dessutom fanns flera backstuguänkor och dito pigor på ägorna. 1863 inträffade det ovanliga, att en piga i Månsamåla, Carolina Gustafsdotter, f. 1842 ”med föräldrars och husbondes vetskap och samtycke flyttat till Afrika såsom piga hos Grosshandl. Forsman” enligt en anteckning i kyrkoboken.

Under 1870-talet inträffade flera förändringar. Daniel Jonsson flyttade 1872 med hustru och 4 barn till Överstatorp i S:t Sigfrid. Gården överlämnade han till sonen Johan Conrad Danielsson och dennes hustru Carolina Petersdotter, f. 1843, som ingått äktenskap i december 1871. De fick 5 barn under 1870-talet: Carl Gottfrid 1872, Jenny Almida Josefina 1873, Carl Johan 1875, Ernst Axel 1876 och Jarl Hjalmar Paulinus 1880. 1/8 mtl innehades fortfarande av Peter Andersson, f. 1833 och Charlotta Jonsdotter, f. 1833 och som redan nämnts dotter till Jonas Petersson och Christina Zackrisdotter. De hade sex barn: Johan Gottfrid, f. 1865, Mathilda Christina 1866, Jonas Peter 1868, Pehr August 1871, Edla Anna Charlotta 1873 och Carl Emrik 1875. Den tredje hemmansdelen på 1/8 mtl innehades fortfarande av Erland Johansson, f. 1828, och Wendla Maria Jonsdotter, f. 1842. De hade vid decenniets utgång fem barn: Erland Amandus, f. 1866, Johan August 1869, John Conrad Emanuel 1873, Gustaf Gottfrid 1877 och Per Oskar 1880.

Johannes Jonssons hustru Cajsa Lena Petersdotter avled 1879. Gården hade redan 1873 överlämnats till sonen August Johansson, f. 1837. Han vigdes 1875 vid Emma Charlotta Petersdotter från Brånahult, f. 1849. De fick 1876 sonen Carl Gottfrid och 1878 sonen Johan. Jonas Petersson och Christina Zackrisdotter bodde under 1870-talet kvar i Månsamåla som undantagsfolk. Deras dotter Ottilia Mathilda, f. 1849, vigdes 1878 vid Per August Jonsson i Ålaryd i Kristvalla. Den andra dottern, Christina, hade redan 1873 flyttat till S:t Sigfrid. Undantagsänkan Lena Petersdotter avled 1880. Fyra torp fanns nu i Månsamåla. Innehavarna hette Sven Petersson, Peter Carlsson, Anders Håkansson, som kom till Månsamåla från Torestorp 1877, och Fredrik Olofsson, som 1872 gifte sig med Lena Håkansdotter och därefter flyttade till Ekaryd. Av övriga på ägorna boende kan nämnas skräddaren Johan August Carlsson, som var född 1852 och som 1873 gifte sig med Ida Christina Petersdotter.

På 1880-talet lämnade Johan Conrad Danielsson hustru och hemman och emigrerade 1888 till USA. Då hade fyra barn dött under 1880-talets fyra första år. Hustrun bodde i fortsättningen på Desemåla ägor. Gården övergick till Nils Peter Jonsson, f. 1852 i Hälleberga och 1880 gift med Johanna Sofia Gustafsdotter, f. 1854. De hade kommit till Månsamåla redan 1887. De fick 7 barn: Hanna Judit Ingeborg 1880, i Hälleberga, Nanny Almida Sofia ibm 1882, Karl Oskar ibm 1884, John Manfred ibm 1886, Axel Robert i Månsamåla 1887, Gustaf Hjalmar ibm 1889 och Aron Wilhelm ibm 1891. 1/8 mtl brukades fortfarande av Peter Andersson och 1/8 mtl av Erland Johansson och 1/8 mtl av August Johansson och Emma Charlotta Petersdotter. Till sonen Johan Jander, som fötts 1878, kom under 1880-talet ytter-ligare tre barn: Alma Helena Wilhelmina 1883, Pehr Manfred 1885 och Jonas August 1888. Tre undantagsmän bodde på ägorna: Johannes Jonsson, Jonas Petersson, vars hustru avled 1889, och Daniel Jonsson med hustru Stina Lisa Nilsdotter. Av torparna flyttade Sven Petersson 1883 från Månsamåla, men kvar var Peter Arvid Carlsson med hustru Maria Jonsdotter, Frantz Petersson med hustru Stina Kajsa Petersdotter. Tre av deras fem barn emigrerade 1887 till USA. Torparen Andreas Håkansson och Johanna Jonsdotter bodde kvar med sina fyra levande barn. Två barn dog. Skräddaren Johan August Carlssons hustru Kristina Petersdotter avled 1888, varefter han 1890 gifte om sig med Maria Gustafva Gustafsdotter. Båtsman var nu Jonas Peter Adolfsson Lundberg, som var född 1850 och gift med Ida Sofia Olsdotter, f. 1852. De hade 4 barn. Arbetaren Karl August Gustafsson och hans hustru Hilda Augusta Andersson hade tre barn.

Under 1890-talets första hälft fick Nils Peter Jonsson och Johanna Sofia Gustafs-dotter ytterligare 2 barn: Aron Wilhelm 1891 och Jenny Viktoria Elisabet 1894. Totalt hade de därmed 8 barn. Peter Andersson brukade fortfarande sina 1/8 mtl, medan Erland Johansson avled, varefter gården inköptes av Johannes Petersson i Villköl. Erland Johanssons äldste son Carl Amandus emigrerade 1892 till USA och modern tog undantag. August Johansson brukade 1/8 mtl. Undantagsmannen Johannes Jonsson avled 1893, Jonas Peterssons hustru 1894. Daniel Jonssons hustru Stina Lisa Nilsdotter avled 1893 och han följde henne 1894. Torparen Peter Alfred Carlsson avled 1892. Torparen Andreas Håkansson och skräddaren Johan August Carlsson bodde kvar liksom båtsmannen Jonas Peter Lundberg.

Laga skifte skedde i Månsamåla 1851.
Emigrationen var överraskande ringa från Månsamåla, som dock vissa tider på 1800-talet var ett folkrikt hemman. Jag har i förbigående nämnt en del av dem som emigrerade. Den förste emigranten var Adolf Petersson, född 1867. Han utvandrade till USA 1883. Han följdes 1887 av sina bröder Johan August och Karl Oskar Petersson. De var unga, endast 14 och 13 år gamla och hade sannolikt för avsikt att ansluta sig till brodern. Som i tidigare sammanhang nämnts utvandrade 1888 Johan Konrad Danielsson, son till Daniel Jonsson. Han lämnade kvar sin hustru i Sverige och hon synes aldrig ha följt efter till USA. Efter Erland Johanssons död emigrerade äldste sonen Carl Amandus Erlandsson 1892 och han följdes 1896 av brodern Johan August Erlandsson. Den sista emigranten från Månsamåla var Nils Peter Jonassons näst äldsta dotter Nanny Almida Sofia Nilsson, som utvandrade 1906, hon liksom alla de andra reste till USA. Det blir sju emigranter från Månsamåla.

Markustorp

http://kartor.eniro.se/m/Ec0PH

Lästips: Inge Ekbrant: Minnen från ungdomsåren i Markustorp i Hembygdskrönikan 2007 s 142.

Inge Ekbrant: Ungdomsminnen från Markustorp i Hembygdskrönikan 2006 s 165.

Inge Ekbrant: Ungdomsminnen från Markustorp i Hembygdskrönikan 2005 s 156.

Inge Ekbrant: Minnen från mitt barndomshem i Markustorp i Hembygdskrönikan 2003 s 133.

Inge Ekbrant: ”Haltans backe” vid mitt barndoms smultronställe i Hembygdskrönikan 2002 s 125.

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

Hemmanet Markustorp ligger vid Ljungbyån ett stycke ovanför Torestorp. I namnet ingår det från bibeln hämtade personnamnet Markus och -torp, nybygge. Mycket talar för att detta hemman upptagits ganska sent under medeltiden. Endast i ett fåtal ortnamn i Madesjö ingick som förled ett kristet personnamn. Exempel härpå är Simontorp och Jonsryd samt Persmåla, med de bibliska personnamnen Simon, Johannes och Petrus. Alla dessa måste tillhöra senmedeltiden, eftersom kristna personnamn först då började användas i ortnamn. En annan omständighet, som talar för hemmanet Markustorps relativt sena anläggning är att det ej är upptaget i 1533 års register över fodring och gärd eller i 1535 års städsloregister. När det finns med, vilket är fallet i 1539 års fogderäkenskaper, är dess prestationer till Kronan obetyd-liga: ingen fodring behövde den förste kände brukaren Berge Bondesson i Markusatorp erlägga, och hans årliga avrad uppgick endast till ”et kleff taat”, dvs en knippa bast, och 2 fyrkar, dvs ½ öre. Det antyder, att hemmanet ganska nyligen upptagits, kanske först under 1500-talets första decennier, då ett avsevärt nyodlings-arbete började i skogsbygderna i Möre. Av fogderäkenskaperna 1541-1542 framgår, att Berges fullständiga namn var Berge Bondesson.

Hur det gick med Berge vet vi inte. Först efter dackefejden möter Markustorp i fogde-räkenskaperna. Enligt 1545-46 års fogderäkenskaper hette brukaren Peder i Markustorp. Han är sannolikt identisk med [oläsligt ord] ”Per Jonas”, under vilket namn han förekommer i 154? års fogderäkenskaper. Enligt 1551 års fogderäken-skaper hette brukaren ”Per Jonss i Markusatorp”. Hans avrad var höjd, men inte mycket. Den uppgick till 2 fyrkar och 2 knippor bast. Men nu hade fodring tillkommit: för en årlig häst, två fogdehästar och vart tredje år en s.k. konungshäst. Fodringen löstes med pengar. Per Jonsson lät värva sig till knekt och är upptagen i 1553 års rulla. Han tillhörde Truls’ i Kolsbygd rote och fick 2 alnar grönt brabanttyg. Hans avrad höjdes 1556 till 2 dagsverken och 1561 till tre ökedagsverken. Vid mitten av 1560-talet, i 1565 års fogderäkenskaper, hade han efterträtts av Jon Persson, som säkerligen var en son. Enligt samma års tionderäkenskaper erlade dock detta år ”Per i Markusatorp” tionden till Kronan: en skäppa råg och en skäppa korn, svarande mot 15 skäppors skörd av vardera sädesslaget. Fadern levde alltså och ansvarade för tionden, under det att sonen ansvarade för avraden. Enligt 1566 års avkortnings-längd var Jon i Markustorp knekt och därmed befriad från att erlägga avrad så länge han deltog i kriget. Han stupade möjligen i kriget, ty 1569 hette knekten ”Oluff i Markusatorp”. Enligt intyg av kyrkoherde Petrus Nicolai i Madesjö, daterat d. 21 juni 1569 brukade Olof hemmanet som knekt och åtnjöt frihet från hemmanets avrad, som annars nu ökats med fodring för ytterligare två hästar, s.k. lagmanshästar.

Olof Persson, som hans fullständiga namn var, var sannolikt broder till Jon Persson och son till Per Joensson. Han redovisade inför Älfsborgs lösen 1571 sina tillgångar: ½ lispund koppar (ungefär 3½ kilo), 2 oxar, 2 kor, häst för 5 mark. Tio procent på detta blev 5 mark 1½ öre, som alltså blev Olofs bidrag till Älfsborgs lösen. Samma år blev Olof upptagen på den lista över ödeshemman i Madesjö, som kyrkoherde Petrus Nicolai i länsmannes närvaro undertecknade d. 15 juli. Olof tycks ha haft det besvärligt dessa år, ty han är ej med i 1572 års tiondelängd men däremot i 1573 års fogderäkenskaper, i vilka hemmanet är definierat som ½ hemman.

Olof Persson brukade länge Markustorp. Han nämnes sista gången i fogderäken-skaperna för år 1600, om det var samme Olof. Denne kallas nämligen knekt och Olof Persson var väl för gammal att fortfarande vara knekt. Det kan vara en annan Olof, kanske en son, som i så fall bör ha hetat Olof Olofsson. Visshet härom kan ej uppnås.

I 1604 års fogderäkenskaper heter brukaren Germund i Markusatorp, men 1606 är hemmanet anslaget till knekten Peter Pedersson. Efter Kalmarkriget i vilket Peter Pedersson sannolikt stupade förklarades Markustorp 1613 för ödeshemman och ”förmedlades” till ¼ hemman. Det brukades nu av ”Enkian i Markusatorp”. Vems änka säges ej, men det måste väl vara frågan om Peter Pederssons änka. I räken-skaperna över Älfsborgs lösen samma år upptages en ”Peer i Markusatorp”. Han uppges vara gift, hade ingen dräng eller piga och taxerades till 3 silverdaler. Per brukade fortfarande hemmanet 1620 men där fanns också som ”inhyses” ”Enkian i Markusatorp” som hade 2 kor och 1 mark. I 1622 års fogderäkenskaper upptages för Markustorp en ”Peder i Markusatorp” men han är säkerligen identisk med Per, som ännu 1625 stod för hemmanet. Åren 1622-1624 fanns dessutom i Markustorp knekten i Bengt Björns kompani Joen Persson som väl måste antagas vara son till ovannämnde Per.

Sannolikt är han identisk med den Jöns Persson som 1628 redovisade följande tillgångar: 1 häst, 1 oxe, 1 stut, 3 kor, 3 får, 3 lamm och 2 ungsvin. I samma räkenskap upptages ”Enkian i Markusatorp”, som redovisade för 2 stutar, 1 ko och 3 kvigor, relativt betydande tillgångar. Är hon samma änka som förekommer i räkenskaperna 1620? Det är omöjligt att avgöra, men hon kan vara Jons eller Jöns’ moder, som alltså bildade ett eget hushåll.

I 1633 års jordebok och mantalslängd står ”Jöns i Markusatorp” fortfarande för hemmanet. Hans tillgångar var: 3 tunnor utsäde, 1 tunna svedjeråg, 1 oxe, 1 stut, 5 kor, 3 kvigor, 4 får, 4 lamm. Jämte Jöns förekommer nu ”Kerstin i Markusatorp”. Hon uppges vara gift och ägde 4 tunnor råg och 4 tunnor korn. Det fanns således två hushåll på hemmanet. Vem var Kerstin? Hon skulle kunna vara identisk med den förut omtalade änkan, som gift om sig och bildat eget hushåll sedan sonen övertagit hemmanet. Men det är en ren gissning.

Jöns brukade Markustorp under större delen av 1630-talet. I 1639 års kyrkoräken-skaper är Jöns hustru i Markustorp upptagen. Hon hade skänkt 1 mark till Madesjö kyrka. I samma räkenskap står en Måns i Markusatorp upptagen för 12 öre. Måns måste detta år ha övertagit hemmanet från fadern Jöns, ty i 1640 års räkenskap gav han 6 öre till kyrkan och i 1641 års mantalslängd står ”Mons i Markusatorp” ensam för hemmanet. Där fanns enligt mantalslängden 3 personer mantalsskrivna. Den tredje efter Måns och hans hustru var knekten Jon. Måns’ tillgångar voro: 1 sto, 2 oxar, 1 stut, 5 kor, 3 kvigor, 3 får, 1 lamm och 2½ tunnors utsäde. Måns förefaller ha varit ganska välsituerad. Knekten Jon redovisade 1 ko och 1 kviga. Han var gift. Jon var kanske son eller broder till Måns.

Måns i Markustorp brukade hemmanet till i varje fall 1669, en för 1600-talet ganska lång tid. I 1655 års mantalslängd förekommer jämte Måns en Jon, men har försvunnit i nästa längd. 1668 står en son Swen upptagen i mantalslängden och han tycks vara kvar 1669, då utom Måns och hans hustru en son är angiven som bosatt på hemmanet. På tal om Måns’ goda ekonomiska ställning måste hans och hans familjs nästan unika frikostighet mot Madesjö kyrka nämnas. Redan 1646 och 1650 står Måns upptagen i kyrkoräkenskaperna men det är fr.a. under 1660-talet, som de ständigt återkommer med gåvor. Måns’ dotter gav 1662 en mark och Måns’ son lika mycket. Måns’ dotter gav 1663 8 öre, Måns och hans hustru 1665 1 daler och Måns’ son 2 mark. 1666 gav Måns’ dotter 1 mark, Måns och hans hustru 1 daler, Måns’ son 1 mark. 1669 gav Måns och hans hustru 3 mark. Det slutade följdriktigt med att i testamente efter Måns gavs 1774 2 mark och för bårklädet vid hans begravning 3 mark. Jag tror inte, att man kan visa på liknande frikostighet hos någon annan av bönderna i Madesjö under denna tid.

Redan 1666 omtalas i kyrkoräkenskaperna ännu en brukare i Markustorp: Jon, som detta år gav 1 mark till kyrkan. Tillsammans med sin hustru skänkte han 1669 1 daler och 1670 till kyrkans målning lika mycket. 1671 gav Jon och hans hustru 2 mark och 1672 lika mycket. Det är oklart vem denne Jon var. Kan han vara identisk med den knekt Jon, som omtalas 1641 och med den Joen som är medtagen i mantalslängden 1655?

Vad som skedde efter Måns’ död 1674 är oklart. I 1676 års kyrkoräkenskaper nämnes, att Per Månsson i Markustorp skänkt 2 mark och en Brita 1 öre. Han torde med viss sannolikhet ha varit son till Måns och broder till Jöns Månsson, vars son Måns döptes 1677. Pers son döptes 1681 och fick också namnet Måns. Jöns Månsson och Per Månsson måste tillsammans ha brukat hemmanet, fastän Jöns Månsson i 1686 års jordebok ensam står upptagen för Markustorp, som fortfarande räknas som ½ hemman med en årlig ränta till Kronan av 1 daler 11 öre och 11 penningar. Men det måste ha funnits fler brukare. År 1692 döptes Per Larssons dotter i Markustorp till namnet Kerstin. I 1699 års jordebok är hemmansklyvningen ett officiellt faktum. Markustorp anges vara delat mellan Per och Nils med ¼ mantal åt vardera. Deras efternamn nämnes ej. Den årliga räntan till Kronan är höjd till 2 daler 14 öre 21 penningar.

I 1697 års kvarnkommissions handlingar heter det: ”Pehr och Nills kunna på sina sqwaltar mahla sin säd och nogot lijtet för Tull”.

Men vart tog Jöns Månsson vägen? Sannolikt har han dött någon gång på 1690-talet. Den 10 juli 1700 vigdes Måns Jönsson i Markustorp (= den 1677 födde sonen till Jöns) med pigan (= bonddottern) Kerstin Persdotter från Norra Säfsjö. På något sätt hade han levat kvar i Markustorp, fastän han ej medtagits i jordeboken. I 1717 års mantalslängd är han med. Där är Markustorp delat på följande tre ägare: Per Nilsson, Nils Persson, Måns Jönsson. Denne senare tillträdde väl hemmans-delen i samband med sitt giftermål. Den 10 juni 1701 var hustruns kyrkotagningsdag och då skänkte Måns till Madesjö kyrka 6 öre. År 1703 döptes Måns’ dotter Karin, varvid en Nils i Markustorp var fadder. Han är säkert identisk med ovannämnde Nils Persson, som kan vara son till Per Månsson. Den nu födda Karin Månsdotter skulle gifta sig med bonden och kyrkovärden Jon Persson i Kvarneslätt. Modern Kerstin Persdotter från Norra Säfsjö skall enligt den tradition, som kyrkoherde Petrus Frigelius i Madesjö upptecknat från Karin Månsdotter, varit majorens på Ebbehult sonsons dotter. Sven Håkanssons i Ebbehult son kapten Erik Svensson hade en son, som enligt traditionen ”gav sig under skånska kavalleriet” och flyttade till Skåne. Om traditionen är riktig skulle Kerstin Persdotter varit dotter till denne. Riktigheten av denna tradition har ej kunnat kontrolleras, då Kerstin Persdotter ej är upptagen i dopboken, som börjar 1677. Hon måste vara född före detta år.

Från 1717 till 1740-talet skedde stora förändringar i Markustorp. I den röstlängd, som gjordes upp inför kyrkoherdevalet 1740 upptogs för ½ mtl Markustorp tre röstberätti-gade hemmansägare: Jon Persson, som var son till Per Nilsson och ägde 1/8 mtl, Nils Persson, som ägde ¼ mtl och Gumme Nilsson för 1/8 mtl. I domstolsprotokollet 1747 heter det, att 1:sta uppbud beviljats för 1/8 mtl Markustorp, som Jon Persson undfått av sin fader samma år mot att han betalat fadern Per Nilssons skuld, 1?5 dlr smt [beloppet oläsbart]. I verkligheten stod Jon Persson för hemmansdelen redan 1740. Nils Persson, som väl också var son till Per Nilsson ägde fortfarande ¼ mtl. Hans hustru hette Kerstin. Måns Jönsson hade redan 1740 efterträtts av Gumme Nilsson på 1/8 mtl. Vem Gumme Nilsson var framgår ej av några källor. Var han son till Nils Persson?

I mantalslängden 1749-1754 upptages fortfarande tre hemmansägare i Markustorp: Sven Nilsson, 33 år, och hans hustru Ingeborg, 22 år, Håkan Nilsson, 25 år, med hustru Karin, 20 år. De fick dottern Elin 1750. Den tredje hemmansägaren var Joen eller Jöns Persson, 30 år, med hustru Elin, 27 år. Joen Persson är väl identisk med den ovan nämnde.

Går vi fram till husförhörslängden 1755-1788 möter vi en mångfald människor i Markustorp. Sven Nilsson och Ingeborg Persdotter hade till 1764 fått icke mindre än sju (7) barn: Måns 1745, Per 1749, Nils 1754, Jonas 1756, Sven 1758, Israel 1761 och Peter 1764. Håkan Nilsson, f. 1725, betecknas som undantagsman. Vart familjen tagit vägen anges ej. Även Jon Persson, f. 1716, blev nu undantagsman. Hustruns fullständiga namn anges nu till Elin Olofsdotter, f. 1727. De hade sju barn: Ingrid 1741, Karin 1743, Regina 1747, Måns 1751, Ingjerd 1754, Elin 1758 och Petter 1760.

Efter Jon Persson kom Per Andersson, f. 1728 och hans hustru Malin, f. 1736. De fick 2 barn: Jon 1758 och Maria 1760. Efter Håkan Nilsson kom Måns Jonsson med hustru Stina Persdotter och barnen Maria och Peter, födda 1782 och 1785. De följdes av Lena 1796, Stina 1798 och Johannes 1800. Från Resebo kom Olof Olofsson, f. 1721 med hustru Karin Olofsdotter, f. 1736. De hade fyra barn: Elin 1766, Peter 1770, Göran 1772 och Måns 1776. En tid brukades en hemmansdel av Jonas Svensson, f. 1756 och Elin Jonsdotter, f. 1758, dotter till Jon Persson, men de flyttade från Markustorp till Gräsgärde. Till Markustorp hörde också båtsmannen Nils Glader, f. 1738, men han bodde i Månsamåla, eftersom han var s.k. avskedad, dvs pensionerad. Hans efterträdare var Jöran Hendriksson Glader med hustru Elin och sönerna Nils och Anders, födda 1783 och 1785. Båtsmannen för Bruatorp Sven Bruman bodde också i Markustorp med sin hustru Regina Olofsdotter och sonen Jonas.

Vi går fram några år till perioden 1782-1801. Hemmansklyvningen fortsätter. Sven Nilsson avled 1786 efterlämnande änkan Ingeborg Persdotter och barnen Sven, född 1758 och 1786 gift, Israel, f. 1761 och likaledes gift 1786, Peter Svensson, f. 1769, som övertog hemmansdelen. Han var gift med Maria Svensdotter och hade två döttrar. En hemmansdel ägdes av Åke Jonsson, f. 1755, och Elin Håkansdotter, f. 1750, och nästa av Peter Carlsson, f. 1774, och Stina Nilsdotter, f. 1774. De fick 1801 dottern Catharina. Som inhyses på gården bodde Olof Olofsson och Karin Olofsdotter. Av deras barn var Kerstin gift i Kalmar, liksom sonen Axel, Ingrid var gift i Kristvalla, medan Göran Olofsson övertog en hemmansdel i Markustorp och ingick äktenskap med Stina Petersdotter. De fick 1799 dottern Caisa Lena. Måns Jonsson brukade fortfarande sin hemmansdel tillsammans med hustrun Stina Persdotter, f. 1756. De fick 5 barn, medan Nils Svensson och Maria Nilsdotter fram till 1800 fick sex barn. Äldsta dottern Christina, f. 1780, blev gift i Kristvalla. Övriga barn var Peter 1783, Sven 1789, Lena 1796, Stina 1798 och Johanna 1800. En mängd inhyses och backstugusittare bodde på hemmanets ägor. Där fanns också torparen Måns Bengtsson, tills vidare den ende torparen. Torparväsendet höll just på att utvecklas under 1700-talets senare hälft för att nå sin kulmen vid mitten av 1800-talet.

Vi går fram till perioden 1802-1814. Det fanns nu 5 hemmansdelar i Markustorp. Åke Jonsson brukade fortfarande sin gård på 1/6 mtl tillsammans med hustrun Elin Håkansdotter, f. 1750 och säkerligen dotter till Håkan Nilsson. Två av barnen, Jonas och Carl, dog 1804, säkerligen i någon slags epidemi. En son var gift i Toratorp. Gården övergick nu till Anders Jonsson från Kristvalla, f. 1770, och hans hustru Maria Månsdotter, f. 1782 och dotter till Måns Jonsson och Stina Persdotter. De fick 1811 sonen Jonas. Peter Carlsson brukade fortfarande sin gård. Hans hustru Stina Nilsdotter avled 1804 liksom dottern Catharina, säkerligen i den förut omnämnda epidemien. Peter Carlsson gifte därefter om sig 1805 med Marta Nilsdotter, f. 1783. Två barn återstod: Carl, f. 1803, och Stina, f. 1806. Måns Jonsson var nu död, men änkan Stina Persdotter skötte gården med hjälp av döttrarna Brita, f. 1786, Lena 1789, Regina 1792. Sonen Jonas avled 1804. Nils Svensson och Maria Nilsdotter satt kvar på sin gård. Fem barn vistades fortfarande i hemmet. Olof Pettersson, f. 1786, och Regina Månsdotter, dotter till Måns Jonsson och Stina Persdotter och född 1792, brukade en kort tid en hemmansdel.

Vi vandrar vidare till perioden 1821-1840 och finner 5 hemmansdelar i Markustorp. 1/16 mtl innehades av Carl Olsson, f. 1791 i Råddemåla, och Brita Månsdotter, f. 1786, och dotter till Måns Jonsson och Stina Persdotter. De hade många barn. Äldst var Peter, f. 1809, och yngst Olaus, f. 1829. Det var han som skulle komma att övertaga gården. Däremellan fanns Johanna, f. 1814, flera döda, Helena, f. 1823 och Lovisa 1826. Nästa 1/16 mtl innehades till en början av Anders Jonsson, f. 1770, och hans hustru Maria Månsdotter. De tog emellertid undantag av sonen Jonas Andersson och dennes hustru Maria Andersdotter från Förlösa, född 1811. De fick under 1830-talet tre barn: Anders 1835, Carl 1837 och Ingrid Caisa 1839. En gård på 1/8=2/16 mtl ägdes till en början av Johannes Jonsson från Åseda, f. 1801, och dennes hustru Stina Svensdotter från Älghult, f. 1803. De fick 1826 dottern Wendla och 1830 dottern Carolina. 1834 övertogs denna gård av Andreas Johansson från Mortorp, f. 1813, och hans hustru Cajsa Lena Göransdotter, f. 1811. De fick tre barn: Alexander 1835, Johanna 1836 och Johannes August 1838. Nästa hemmansdel på 1/16 mtl växlade också ägare. Den ägdes först av Peter Svensson och Maria Svens-dotter men övertogs av sonen Jonas Petersson, som var född 1811 och gift med Cajsa Lisa Pehrsdotter, f. 1812. De fick 1840 sonen Peter August. Till denna gård hörde ett torp, brukat av Jonas Jonsson, född i Ljungby. Han kom hit 1837 till-sammans med sin hustru Sara Stina Svensdotter. De fick 1840 sonen Carl Johan. Den största gården i Markustorp, 3/16 mtl, ägdes av Olof Petersson, född i Blomkulla 1806, och hans hustru Stina Petersdotter, f. 1806. Dottern Lovisa föddes 1829 och sonen Peter 1834. I Markustorp bodde också båtsmannen Anders Marck, f. 1795, med hustru Sara Olsdotter, f. 1806, och åtta (8) barn, samt avskedade båtsmannen Zackris Andersson Modigh med hustru Brita Charlotta Nilsdotter och sonen August.

Under 1850-talet uppnådde väl Markustorp den största folktätheten. Carl Olsson tog 1852 undantag av sonen Olaus Carlsson, som följande år ingick äktenskap med Wendla Jonsdotter från Kristvalla, f. 1829. De fick under 1850-talet tre barn: Carl Johan 1855, Ida Sophia 1856 och Pehr Olof 1859. På nästa 1/16 mtl satt Jonas Peter Jonsson, född i Torestorp 1820. Hans hustru Carolina Jonsdotter var från Buttetorp och född 1836. Till Markustorp kom hon 1858. Samma år föddes sonen Johan August och 1860 sonen Aron Gustaf. På 1/8 mtl avled Andreas Johannessons hustru Cajsa Lena Göransdotter i rödsotsepidemien 1858, varefter Andreas följande år gifte om sig med Gustava Svensdotter, f. i Markustorp 1835. Av de många barnen avled sonen Johan Peter i rödsoten 1858, sonen Alexander flyttade 1859 till Hanemåla, och Johanna Helena och Johannes August 1860 till Södra Ljusås.

På 1/16 mtl tog Jonas Petersson undantag. Hustrun Cajsa Lisa Pehrsdotter dog i rödsotsepidemien. Av de två sönerna Peter August, f. 1840, och Carl Johan, f. 1843 övertog den förre gården. På 3/16 mtl blev Olof Petersson änkling, sedan Stina Petersdotter avlidit. Han tog undantag av efterträdaren Peter Ingemansson, men flyttade 1852 till Dörby, följd efter ett år av sonen Peter Olofsson, som var född 1837. Peter Ingemansson var född i Öjersmåla 1824 och gift med Lovisa Olofsdotter, dotter till Olof Petersson och född i Markustorp 1829. Familjen kom närmast från N. Bondetorp 1851. Sonen Pehr Olof var född där detta år. I Markustorp föddes 1855 Carl Wilhelm och 1861 Hilda Christina. Ordinarie båtsman för Markustorp var på 1850-talet Johan August Samuelsson Marck, f. i N. Ljusås 1835 och gift med Ingrid Maria Svensdotter, f. i Ljuder 1836. Hon kom hit från Köpstaden 1860. Två avskedade båtsmän bodde på Markustorps ägor. Erland Danielsson Marck kom till Markustorp 1839. Avskedade båtsmannen Zackris Andersson Modigh var född i Markustorp 1813, men hade ej varit hemmanets båtsman.

De fem hemmansdelarna i Markustorp bestod under 1880-talet men åtskilliga förändringar skedde ifråga om ägarna. 1/16 mtl ägdes av Per August Olsson, f. 1856. Han ingick 1880 äktenskap med Ida Sofia Olsdotter, f. 1856, dotter till Olaus Carlsson och Wendla Jonsdotter. Fram till 1888 fick de fyra barn: Hildur Elvira Sofia 1881, Ernst August Herman 1883, Edit Matilda 1885 och Ellen Arfvida Kristina 1888. Per August Olsson brukade sin hemmansdel en tid men sålde den sedan till Peter Magnus Jonsson i Torestorp och emigrerade till USA. Han lämnade familjen hemma. Meningen var väl att den skulle följa efter, när Per August etablerat sig i USA, men därav blev intet. Per August Olsson lät aldrig mera höra av sig och antecknades i kyrkoboken 1895 såsom ”obefintlig”.

Nästa 1/16 mtl ägdes av Jonas Peter Jonsson, f. 1854 och hans hustru sedan 1883 Elina Josefina Gustafsson, f. 1860. De hade 7 barn: Hjalmar Teodor 1882, Frida Anna Elisabet 1884, Ernst Viktor Fabian 1886, Gunhild Matilda 1887, Ester Josefina 1889, Karl Jonas Wilhelm 1890 och Sigrid Judit Augusta 1892. Även denne hemmansägare emigrerade till USA 1892. Hemmanet övergick 1895 till Johannes Magnusson, f. 1830 i Algutsboda, och hans hustru Anna Kristina Johansdotter, f. 1838. Det är ganska märkligt, att de enda emigranter från Markustorp, som är kända, är två hemmansägare. Inga drängar, pigor eller arbetare utvandrade från Markustorp.

Andreas Johansson och Gustava Svensdotter fortsatte att bruka sina 1/16 mtl. Sonen i första äktenskapet Johannes August var dövstum. Av barnen i det andra äktenskapet lämnade de två äldsta: Gustaf Fridolf och Almida Augusta hemmet. Kvar fanns Johan Alfred, född 1870, Edla Josefina, född 1872 och Anna Charlotta, född 1875. 1/16 mtl brukades av August Zackrisson, f. 1840, och hans hustru Matilda Jonsdotter, f. 1842. Han hade i ett föregående äktenskap dottern Hulda Augusta. Nästa 1/16 mtl rönte växlande öden under 1880-talet. Vid decenniets början inne-hades det av Peter August Jonsson, f. 1840, och hans hustru Helena Petersdotter, f. 1842. De hade ingått äktenskap 1868 och fick till 1882 sex barn. Följande år såldes gården och familjen flyttade bort. Efterträdare blev Carl Wilhelm Petersson, f. 1855 och 1880 gift med Johanna Matilda Johansdotter, f. 1862. De hade två barn: Janne Mauritz Hildemar 1880 och Esther Mathilda 1882. Familjen sålde hemmanet och flyttade bort 1885. Från Mortorp inflyttade 1886 Johan Elof Hansson, född 1857 i Kristvalla. Han gifte sig 1888 med Hulda Amanda Gustafsson, f. 1866. De fick dottern Anna Matilda Viktoria. På 3/16 mtl blev Peter Ingemansson och Lovisa Olsdotter undantagsfolk och flyttade bort från gården till en stuga på ägorna. Då han ej hade någon son blev det mågen Karl Karlsson, som övertog gården. Han var gift med Peter Ingemanssons dotter Kristina Petersson. De flyttade in 188? men lämnade redan 188?. Karl Karlsson kallas i fortsättningen arbetare. Gården ägdes en tid av Madesjö sparbank, tills Carl August Johansson från Hälleberga 1889 övertog den. Han hade 1878 gift sig med Karolina Gustafsdotter, f. 1856. De fick under 1880-talet tre barn: Per Arfvid 1879, Gottfrid Amandus 1885 och Edit Gottfrida 1889.

På Markustorps ägor bodde undantagsmannen Jonas Petersson, som avled 1881, och Olaus Karlssons änka Wendla Jonsdotter. Torparen Johannes Petersson var född 1826 och gift med Lovisa Ingemundsdotter, född samma år. De hade två barn. Peter Ingemansson hade en son Carl Wilhelm Petersson, född 1855. Han gifte sig 1880 med Johanna Matilda Johansdotter, f. 1862. De övertog 1881 1/16 mtl men flyttade redan 1885 därifrån. Bland övriga i Markustorp under 1880-talet kan nämnas timmermannen Per Olof Johansson med hustru Ida Charlotta Carlsson. De ingick äktenskap 1883 och fick tre barn under 1880-talet men flyttade bort 1891. Båts-männen Johan August Samuelsson Marck och Erland Danielsson Marck bodde fortfarande kvar under 1880-talet.

Vi går över till första hälften av 1890-talet. Om Jonas Peter Jonssons emigration och om hans efterträdare Johannes Magnusson är redan talat. På nästa 1/16 mtl avled Andreas eller Anders Johansson 1891. Familjen flyttade bort samma år. August Zackrissons hustru Matilda Jonsdotter avled 1895. Dottern Hulda Augusta hade 1894 lämnat hemmet. Johan Elof Hansson satt kvar på sina 1/16 mtl. På 3/16 mtl satt 1896 fortfarande Carl August Johansson med hustru Carolina Gustafsdotter och sex barn, av vilka tre föddes på 1890-talet: Almida Matilda 1890, Gunhild Emilia 1892 och Karl Gunnar Manfred 1895. Om den till USA emigrerade och där försvunne Per August Olsson på Per Magnus Jonssons i Torestorp gård är redan talat. Peter Ingemansson och hans hustru Lovisa Olsdotter och dotter Hulda Lovisa lämnade 1895 helt Markustorp. Torparen Johannes Petersson satt kvar på sitt torp, beläget på K.A. Johanssons hemmansdel. Han och hans hustru Lovisa Ingemundsdotter hade inga egna barn men däremot tre fosterbarn. Båtsmannen Johan August Samuelssons dotter Anna Matilda gifte sig 1895 och flyttade till S:t Sigfrid. Dottern Augusta flyttade 1895 till Adolf Fredriks församling i Stockholm.

Av övriga skrivna i Markustorp kan nämnas att förre båtsmannen Erland Danielsson Marck nu bodde i Lilla Gangsmad, att f.d. hemmansägaren Carl Carlsson nu bodde i Gadderås och att arbetaren Per Olof Olsson 1891 flyttade till Skellefteå. Dessutom fanns tre ”arbetspigor” på ägorna.

Laga skifte ägde rum i Markustorp 1836-37. Om emigranterna är redan talat.