40 år i hushållens tjänst
ETT JUBILEUM
Läsaren av detta lilla häfte tycker kanske, att det är en underlig jubileumsskrift, dels så senkommen, dels berörande så många både jubilerande och icke jubilerande föreningar. Det har emellertid tagit längre tid än beräknat att sammanföra materialet till denna skrift. Dessutom anse vi, att den borde utkomma i samband med utsändandet av årsberättelsen. Det är vår förhoppning att de sidor, som nu ligga framför den ärade läsaren, skola ge en litet djupare inblick i kooperationens utveckling i vår bygd. Lyckas boken härmed tro vi också, att den gjort vår förening en god tjänst.
Carl Axberg Sven Blomén Tage Carlsson
J. W. Johnsson C. H. Myhrberg
Nybro 1948
Johansson & Svenson, Boktryckeri
EKONOMISK SAMVERKAN UNDER 40 AR
Den märkliga sannsagan om de ”redlige vävarnas” gärning i den lilla engelska staden Rochdale förkunnades i press och radio under 1944, mitt under det att andra världskriget rasade sin slutkamp. Kooperationen begick då sitt 100-årsjubileum. Det heter, att ”nöden är uppfinningarnas moder”. Även då det gäller kooperationen besannas detta påstående. Ty det var den sociala och ekonomiska nöden, som var drivkraften bakom den ekonomiska samverkans idé.
I boken ”Människor kring en idé” har Seved Apelqvist på ett utomordentligt sätt skildrat några av den svenska konsument-kooperationens ledande gestalter.
Den idén har varit befruktande även i dessa Uppvidinge och Möre skogsbygder.
Först omkring förra seklets mitt segrade näringsfrihetens princip. Först då tilläts det att driva handel på landsbygden i allmänhet. Dessförinnan hade städernas borgare haft som sitt privilegium att förse den svenska landsbygdens folk med de fåtaliga varor, som man inte i gårdarnas självhushåll producerade. De första handelsmännen fann man vid sockenkyrkorna. Här mötte man upp vid olika tillfällen. Till kyrkbyn hade man ofta ärenden. Där hämtades bl. a. post och där bodde i regel olika hantverkare. I Hälleberga, Madesjö och Älghult var det likadant. ”Anderssons i Hälleberga”, som man i allmänhet uttryckte sig, hade affär alldeles i närheten av kyrkan. Bidalite var tidigt ett betydande handelscentrum med flera affärer. I Älghult finns alltjämt den byggnad kvar, där socknens första handel drevs av handlande Karl Nilsson. Senare växte det upp affärer även ute i socknarna. I Koppekull och Orrefors kom
Pionjärer.
ganska tidig diversehandel. ”Nilsson på Slätten” försåg Ho-hults-borna med ”livets nödtorft”. Andra handlande voro t. ex. Löfgren på Kvarnkullen, Karlstedt i Målerås och Karlberg i Suletorp. Tidigt fick man också affär i Fröseke vid Nylund.
I forna tiders affärsliv intog marknaderna en dominerande plats. Villköls marknad i Gullaskruv var livligt besökt. I Älghult hade man marknadsplatser i kyrkbyn. Att marknaderna voro attraktioner förstår man bl. a. därav, att där ofta bjöds på för den tiden ovanliga uppträdanden och underhållningar. I Älghult besöktes en marknad av ingen mindre än Kristina Nilsson, den blivande storsångerskan.
I dessa bygder fanns folk som inte hade möjlighet att själva förse sig med nödvändiga varor på samma sätt, som man gjorde bland jordbrukets folk. Genom den goda tillgången på sjömalm växte här upp järnbruk. Sådana funnos såväl i Orrefors och Flerohopp som i Alsterfors och Höneström. Pappersbruk drevs i Alstermo och Rydefors, tegelslageri i Alstermo och Ågård (Alsterfors). Vid Fagraström växte ett litet ”industricentrum” upp, där man drev både, kvarn, stamp, smedja och garveri.
År 1863 började en för bygden speciell industri vinna insteg, nämligen glasindustrin. Då anlades Rydefors glasbruk. Inte mindre än 12 olika glasbruk ha sedan den tiden funnits eller finnas i Älghult. Även Hälleberga och Madesjö fingo sin beskärda del av denna smålandsindustri, där Orrefors glasbruk med sin internationella ryktbarhet ligger främst.
Industrialiseringen omgestaltade i hög grad det ekonomiska och sociala livet i flera avseenden, bl. a. i fråga om varudistributionen. Glasarbetarnas fackliga strävanden hade i sitt följe både den kooperativa idén och nykterhetsarbetet. Det är mycket intressant att av nu gamla glasblåsare få höra detta påstående bekräftat genom talrika exempel på hur de tre folkrörelserna följts åt från bruk till bruk och t. o. m. vilka personer, som varit förmedlare av dem. Det har inte varit svårt att konstatera, att Kosta varit ”stamorten” för samtliga. Glasbruket därstädes var det äldsta i bygden, anlagt redan 1742. Härifrån kom under tidernas lopp den ene glasarbetaren efter den andre till olika smålandsbruk, medförande inte bara yrkeskunnighet utan också mången gång nya samhällsidéer.
S. B.
ALSTERFORS
Efter föregående allmänna orientering kan man kanske klarare se de konkreta resultaten av ovannämnda folkrörelsers hitkomst, och nu gäller det den konsument-kooperativa rörelsen. Den enligt tillgängliga handlingar äldsta kooperativa föreningen av dem, som nu tillhöra Orrefors-föreningen, är Alsterfors kooperativa förening ”Framtid”. Denna bildades år 1905. De kooperativa idéerna hade i mycket kommit dit från Kosta, enligt vad gamla Alsterfors-bor berättat. Den ”tändande gnistan” till Framtid var emellertid en strejk vid Kalmar Ångkvarn. Glasarbetarna vid bruket ville ställa sig solidariska med de strejkande kvarnarbetarna och vägrade därför att köpa mjöl från den bojkottade kvarnen. Alsterfors brukshandel, som först var inrymd i en liten byggnad inne på själva hyttbacken och där arbetarna gärna fingo köpa på kredit bl. a. brännvin, förde just kalmarmjöl, och då ansåg sig arbetarna böra köpa mjöl från andra håll.
Strejken började dagen före julafton 1904. Redan den 18 februari 1905 samlades några glasarbetare i Alsterfors för att diskutera bildandet av en kooperativ förening. Diskussionen ledde till det resultatet, att Framtid bildades och dess förste ordförande var Johannes Fabian Johansson. Övriga styrelseledamöter blev C. O. Fröberg, Josef Jonsson, N. P. Löfstedt, Herman Bengtsson och Johan Karlsson. Insatskapitalet blev 385 kr. på 77 andelar. Nu gällde det att starta affär. Tomt fick ej köpas av bruket, varför man köpte å Silvereke ägor ett stycke utanför samhället. Köpet blev tydligen aldrig lagfaret, och någon affärsbyggnad uppfördes heller aldrig å den tillämnade tomten. Byggnadskostnaderna skulle belöpt sig till 2 325 kr., vilket ansågs
Affären i Alsterfors.
vara alltför dyrt. Varor ämnade man inköpa bl. a. frän föreningen Fenix i Kosta och grosshandlare S. G. Sjöquist i Kalmar. Svårigheterna med lokal tornade upp sig, och det blev en kritisk tid. Den 16 juni 1906 hölls möte, där frågan om föreningens vara eller icke vara diskuterades. Mötet höll på så långe, att man beslöt fortsätta diskussionen den 19. Nu beslöts att driva frågan om affärslokal till förverkligande, och man överenskom att ordna tomt närmare brukssamhället å Södra Rås ägor eller också arrendera bruksaffären, som nu innehades av bröderna Löfgren. För en byggnad ville byggmästare Enok Karlsson i Hohult ha
3 000 kr., vilket man tyckte var för mycket. Man hyrde därför efter många om och men brukets affärsfastighet för en årshyra av 600 kr.
Det gällde nu att skaffa rörelsekapital och anställa föreståndare. Det var inte lätt att få borgensmän till ett lån å 3 000 kr. Personliga uppoffringar av för oss nästan ofattbara mått gjordes. Man kom inte i gång i alla fall förrän 1906, då man på ett möte tecknade 2 070 kr. i andelar. Samma år beslöt man också att köpa varor genom K. F., där man var medlem redan från början. Föreståndarplatsen utannonserades, och till föreståndare bland 14 sökande valdes Rinaldo Sahlberg, Frånö. Den 1 juli 1906 började så affärsverksamheten på allvar. Butiken hölls öppen mellan kl. 8 fm. och 8 em., men motion inlämnades om att den borde öppnas redan kl. 7, vilket dock icke beslutades.
Förutom från föreningen Fenix och grosshandlare Sjöquist köptes varor från Littorin i Oskarshamn. Tillfälligtvis köpte man också från en handlande Johansson i Hohult. Bröd köptes från en bagare i Målerås, ända tills tvist uppstod med honom, därför att han tog mjölk från Petersen i Sävsjöström, där strid rådde mellan arbetare och arbetsgivare. Fläsk skaffade man genom att köpa och uppföda svin, som sedan rättaren vid Alsterfors gård P. G. Nilsson slaktade och saltade ned åt föreningen. Är 1908 hade man tydligen köpt för mycket fläsk, ty då uppmanades varje familj att köpa minst 5 kg., och året därpå beslöts att göra ett fläskkar rymmande 600 kg. fläsk. Detta hjälpte ej, ty i sept. 1909 fick man utförsälja skämt fläsk till svinföda för 25 öre per kg.
En annan för nutida affärsverksamhet lustig händelse var försäljningen av ett överblivet möss- och hattlager. Ett par medlemmar, Vilh. Noren och N. P. Löfstedt, fingo i uppdrag att resa till Dädesjö marknad och försälja lagret. De rapporterade dock vid hemkomsten, att affären gått dåligt. — Även mjölkaffär ordnades vid ett tillfälle, när Alsterfors gård hade ont om mjölk. Man köpte sådan från nämndeman Isaksson i Lundby. Mjölken skickades med postbudet och delades ut i Löfstedts kök.
Första årets vinst blev endast 57:07 kr, men då hade man delat ut 5 % å både köpta varor och andelar.
Under år 1907 var omsättningen 33 618 kr., och då blev vinsten inte mindre än 1 465 kr. Under storstrejkens dagar 1909 hade man det besvärligt. Arbetarna måste få handla, och föreningen kunde inte få ekonomisk hjälp av sina medlemmar. Lån vägrades båda i bank och i arbetarorganisationers kassa. Under dessa hårda dagar beslöt man dock börja en avdelning av K. F:s sparkassa. Starten skedde följande år. Man hade trassel med slarviga och supiga föreståndare vissa tider. Detta gällde såväl manliga som kvinnliga. En kvinnlig fann man ibland stå på huvudet i en mjölbinge, berusad och vinglig. Den sista juni 1909 valdes till föreståndare August Johansson, Flybo. Därmed gjordes ett verkligt gott val. Han satte i gång sparkasseverksamheten, men framför allt saneradehan föreningens ekonomi. Han tog initiativ till bildandet, av en byggnadsförening, som byggde nuvarande Folkets hus, i vilket affären flyttade in i september 1911.
Innan första världskriget utbröt, hyste man stora planer. Man tänkte utvidga verksamheten och bygga filial i Målerås samt övertaga Alstermo-affären. Det blev intet av någondera planen.
Man fick förfrågan från Berghem huruvida arbetarna därstädes kunde få bli medlemmar i Framtid. Somliga önskade t. o. m. en filialaffär i Berghem. Till Hovgård skickades varor, och verksamheten var mycket livlig. Man hade ju även då kristidsproblem. På ett möte beslöt man att städse beflita sig om rättvis behandling av alla medlemmar.
När första världskriget var slut, var också det mest spännande skedet i föreningens historia slut. Det är endast att nämna två ting: ombyggandet av affärslokalen omkring 1928 och anslutningen till Orrefors 1931.
Det hade varit en med växlande framgång förd strid mot kredithandel och penningbrist; man hade fått huta åt egna medlemmar för pilsnerdrickande och varuinköp i platsens privathandel; man hade fått taga i med krafttag i medlemmars oegentligheter med kassan och butikens varor. Ja, man fick t. o. m. uppleva det pinsamma att anmoda länsman Kjellerstedt bevaka föreningens fordran i en f. d. styrelsemedlems konkurs.
Även om omsättningen första året var relativt hög, sjönk den dock, så att den år 1910 var endast 19 100 kr., men ändå var man djärv nog att då sätta i verket nya projekt, som förut nämnts. Sedan platsens privataffär lagts ned 1927, blev föreningens utveckling mera jämn och säker. Omsättningen har hållit sig omkring 100 000 kr. Förra året var den 131 641 kr.
Framtids historia vore inte fullständig, om ingenting nämndes om Alsterfors koop. kvinnogille. Detta bildades redan i dec. 1908, och dess första ordförande var fru Elin Johansson. Gillet värnade intensivt om den kooperativa affären. En del beslut belysa detta. De kringvandrande ”knallarna” ville man ha bort från hemmen, och därför beslöt man att bojkotta dem. Det heter i protokollet, att, ”varje för kooperationen intresserad individ ej skulle köpa det minsta, ej ens för 5 öres värde af s. k. gårdfarihandlare”. ”Knallarna” sade också, när de komtill Alstermo, att Alsterfors var det sämsta ställe, de kunde komma till.
En annan originell åtgärd i kvinnogillets verksamhet var beslutet om ”kaffestrejk”. Man beslöt helt enkelt att inte gå på kaffebjudningar i de hem, där inköpen gjordes hos privathandlarna. När man vet, vilken betydande roll det s. k. ”11-kaffet” spelade för brukssamhällets täcka kön, behöver man inte tvivla på effekten av gillets beslut.
Ett annat sätt att hjälpa Framtid var t. ex. att tillvarataga begagnade papperspåsar för att på nytt använda dem vid expedieringen.
Kvinnogillet ivrade för nykterhetsarbetet, föranstaltade om att tobaksvaror ej fingo säljas till barn under 15 år, tog hem böcker för självstudier m. m. Därtill kommer, att gillet på flera sätt bidrog till nöjen och trevnad bland Framtids medlemmar genom anordnandet av familjefester, korgaftnar, julfester för barnen m. m. Utan tvivel var deras verksamhet en verklig kulturtjänst, och genom icke minst kvinnogillets insatser blev följden också den, att många ”klentrogna” kooperatörer så småningom blev trogna Framtidsmedlemmar och således trogna den idé för vilken de första pionjärerna offrat så mycket av arbete och möda.
Namnet Framtid var fyllt av optimism och segervilja. Det blev som en levande och eggande symbol i den mången gång hårda kampen. De flesta gamla veteranerna äro nu borta, men deras verk lever.
S. B.
AFFÄRSFÖRESTÅNDARE I FRAMTID, ALSTERFORS
Rinaldo Sahlberg………………………………… juli 1906–1907
Claes Theodor Ottosson ……………………. 1908-juli 1908
Brita Vilhelmina Johansson aug. 1908-juni 1909
Kerstin Nilsson……………………… några dagar i maj 1909
August Johansson ………………….. juni 1909—nov. 1911
Hugo Karlsson ………………………….. nov. 1911-maj 1920
Johan Edmund Svensson…………………. juni 1920–1921
Adolf Karlsson ………………………………… nov. 1921–1931
HOHULTSLÄTT
Vid tiden närmast före år 1905 fanns en speceriaffär i Alstermo. Affären var inrymd i fabriksbyggnaden, som på den tiden var belägen vid övre fallet och innehades av dåvarande förvaltaren Gust. Slettengren. Expedieringen sköttes av förvaltare Slettengrens döttrar. Då dessa efterhand gifte sig, ämnade Slettengren upphöra med affären, varför man bland arbetarna vid bruket började att diskutera möjligheterna av att övertaga affären.
Så småningom blev detta också verklighet, och den 22 maj 1905 hölls sammanträde, varvid beslutades att bilda Kooperativa handelsföreningen Enighet u. p. a. Vid starten tecknade sig 21 personer som medlemmar i föreningen.
Föreningens första styrelse blev John Josefsson, E. Palmgren, Karl Aug. Johansson, Konrad Svensson, Konrad Gustavsson samt förvaltare Gust. Slettengren. Styrelsens ordförande blev E. Palmgren.
Vid sammanträde valdes även tre personer, som skulle handha expedieringen av varorna. Dessa personer blev: Adolf Åstrand, K. Aug. Johansson och E. Palmgren. Till bokförare och sekreterare valdes John Josefsson, som även blev firmatecknare. Till kassör valdes Gust. Slettengren och till hans ersättare insp. Knut Slettengren.
Att insikten i föreningsverksamhet ej var särskilt stor hos medlemmarna, förstår man därav, att enligt protokollet till revisorer i föreningen valdes två styrelseledamöter jämte kassörens suppleant. Även till revisorssuppleanter valdes två styrelseledamöter.
Affären i Hohultslätt.
Rörelsen bedrevs första tiden som samköpslag, och det beslöts vid första sammanträdet, att ingen skulle få inträde i föreningen före den 1 januari 1906.
John Josefsson utsågs att ha hand om varuanskaffningen och uppmärkning av varorna. De tre valda expediterna skulle ansvara för expedieringen, vilket skedde på kvällarna. Om ersättning till funktionärerna kunde man vid detta tillfälle ej ena sig utan beslöts, att nytt sammanträde skulle hållas efter tre mån. för att besluta om detta.
Kontanthandel var från början ett obekant begrepp. Sålunda fick förvaltare Slettengren i uppdrag att å brukskontoret innehålla betalning för inköpta varor enligt medlemmarnas motböcker. Vid sammanträdet 22 augusti s. å. beslöts att i ersättning till bodbetjäningen skulle utgå i arvode kr. 0:75 per tjänstgöringsvecka till vardera. Föreståndaren, d. v. s. den som hade hand om varuanskaffningen, skulle i ersättning ha kr. 1: — per vecka.
Vid detta sammanträde beslöts även, att boden skulle vara öppen måndag, onsdag och fredag från kl. 6 em. Även beslöts att vid försäljning av fotogen skulle iakttagas, att varje medlem, som önskade inköpa fotogen, skulle på förmiddagen avlämna sina fotogenkannor vid butiken, försedda med ägarens namn och adress eller annat igenkänningsmärke.
För att få nödigt rörelsekapital beslöts den 11 december 1905 att låna kr. 1 000: -. Beloppet ställdes till förfogande av två styrelseledamöter mot 5 % ränta.
1905 års verksamhet, som omfattade 7 månader, lämnade ett överskott av kr. 519: 08, vilket utdelades till medlemmarna.
Vid årsmötet den 25 mars 1906 avsade sig John Josefsson uppdraget som föreståndare, på grund av att lönen var för liten. Mötet beslöt då att höja lönen till kr. 2: — per vecka, vilket Josefsson förklarade sig nöjd med och alltså fortfarande skulle inneha befattningen.
Vid samma möte behandlades en inbjudan från Kooperativa förbundet om anslutning till detta, viket emellertid avslogs, men beslöt mötet, att föreningen skulle göra sig underrättad om vilka fördelar den kunde ha av att ansluta sig till Förbundet. Vid ett senare möte beslöt emellertid föreningen att ansluta sig till Kooperativa förbundet.
Efter hand kom man underfund med att det var nödvändigt att reservera något av överskottet för att skaffa eget kapital, varför man beslöt att överföra en viss del av överskottet till en reservfond. Beslutet innebar, att 5 % per handelskrona skulle utbetalas till medlemmarna. Det övriga skulle avsättas i en reservfond.
Av 1905 års överskott fanns en post på kr. 2: 45, som ingen var berättigad till. Den hade uppstått vid försäljning av läskedrycker. Man beslöt därför att överföra detta belopp till reservfonden, vilket alltså blev första avsättningen till fonden.
Emellertid kom flera och ville ha medlemskap i föreningen, och föreningen började att få allt större omfattning. Lokalen blev trång, varför man diskuterade om man skulle låta flera familjer få medlemskap i föreningen. Emellertid lovade förvaltare Slettengren, att föreningen skulle få disponera större utrymmen i fabriken, vilket med tacksamhet antogs, varpå styrelsen själv gjorde de ändringar som voro nödvändiga, för att lokalen skulle bliva mera lämplig.
Utvecklingen fortsatte, om än sakta, och kapitalbildningen gick långsamt, kanske mest beroende på att kontanthandel var ett okänt begrepp.
Man började komma underfund med att det ej gick att klara verksamheten på samma sätt i fortsättningen, varför man beslöt att anställa en helavlönad föreståndare, och den 18 december 1907 anställdes fröken Elin Eklund från Åsljunga med en lön av 500 kr. per år.
Vid denna tidpunkt var ju ej Kooperativa förbundet den faktor att räkna med som för närvarande. Man måste i huvudsak anlita en del mindre privata firmor, när det gällde varuanskaffningen, varför det ej alltid var så lätt att kunna erbjuda medlemmarna några fördelar framför den privata handelns. Konkurrensen på orten var också svår, särskilt därför att hushållen i allmänhet voro bundna vid privathandeln genom krediten, som ej var lätt att komma ifrån.
Emellertid kom man snart underfund med att affären i fabriken i Alstermo ej i fortsättningen fyllde sin uppgift. Man började se sig om efter någon annan och lämpligare lokal. Det fanns en lokal i Hohult, som några år varit butik, och den lyckades man få hyra. År 1913 flyttade föreningen in i denna. Lokalen var visserligen bättre än den förra, men det visade sig snart, att det var nödvändigt att bygga en tidsenligare butik. Så småningom blev detta också verklighet. Ett tvåvåningshus med butik byggdes i Hohult som även innehöll lagerlokal och bostad för personalen. Inflyttningen i föreningens fastighet skedde år 1920.
Föreningen hade då arbetat sig igenom det första världskriget. Att detta hade skett med många svårigheter, förstår man. Det var ett helt annat förhållande då än under det senaste kriget, när det gällde anskaffning av varor. Man hade ju ej den erfarenheten då, av vad ett världskrig kan föra med sig. Ransonerings-systemet fungerade ej på samma sätt som under senaste kriget, och varubristen var betydligt mera kännbar. Visserligen kunde firmor, som förfogade över tillräckligt rörelsekapital, i många fall avsevärt förbättra sin ekonomi, men risken var ju också större med de många surrogatartiklarna, som man måste föra, om man skulle ha något att sälja och vilka blev värdelösa, sedan tillgången på äkta varor ökades.
Föreningen hade också en filial i Långaskruv under åren 1915–1920, som var öppen tre dagar i veckan. Vid denna tid hade föreningen förutom föreståndaren ett biträde. De dagar, filialen var öppen i Långaskruv, skulle biträdet sköta försäljningen där, och hade då föreståndaren att ensam sköta affären i Hohult. Vid denna tid fanns ej heller järnväg till orten. Varorna måste hämtas med hästskjuts vid Målerås järnvägsstation. Säkert ha många kilogram mjöl blivit kvar på vägen mellan Hohult och Målerås under transporterna på hästvagn.
Sedan föreningen kom in i egen och efter dåtida begrepp ganska tidsenlig butik, gick utvecklingen stadigt framåt, och fördelarna med föreningen som prisregulator på orten blev mera påtaglig. Omsättningen var vid denna tid omkring kr. 100,000: — per år.
Vid slutet av 1920-talet var föreningen redan färdig för ytterligare tillbyggnad av butiken. Vid denna tid var samman-slagningsiden ganska utbredd inom kooperationen i Sverige, och flera mindre föreningar sammanslogs till större föreningar. Så skedde också med Kooperativa Handelsföreningen Enighet i Hohult, som uppgick i Kooperativa Orrefors m. o. år 1931. Denna omorganisation skedde i samband med inflyttning i den nytillbyggda butiken.
C. H. M.
FÖRESTÅNDARE I ENIGHET
| Elin Eklund …………………………………………. | 1907—? |
| Hildur Johansson …………………………………. Fröken Persson…………………………………….. | |
| Olof Peter Söderström………………………… | 1913–1916 |
| Carl Harris Myhrberg…………………………… | 1916–1931 |
KVINNOGILLESRÖRELSEN I HOHULT
När Olof Söderström är 1913 anställdes i Kooperativa Föreningen Enighet i Hohult som föreståndare, började han tillsammans med sin fru verka för bildandet av kvinnogille i Ho-hult. Ett gille kom också till stånd samma år, men då anteckningar om gillets verksamhet saknas, kan ej någon utförligare redogörelse över densamma lämnas. Emellertid verkade gillet under ett par års tid. Dess huvudsakliga arbete bestod i att förfärdiga en del handarbeten, som sedan försåldes på auktion. Syftemålet var att i någon män hjälpa upp föreningens ekonomi, men då det ekonomiska resultatet blev ganska nedslående, slappnade intresset hos medlemmarna, och gillet självdog så småningom.
Vid föreningens årsmöte 1933 hade föreningen engagerat ett amatörteatersällskap från Kooperativa föreningen i Sävsjö-ström att medverka vid årsmötet med underhållning. Vid detta tillfälle medverkade även fru Viktoria Pettersson, Sävsjöström, med ett föredrag om kvinnogillesrörelsen. Detta resulterade i att ett flertal kvinnor antecknade sig för medlemskap i ett kooperativt kvinnogille i Hohult. Den 14 april samma år hölls konstituerande möte, varvid valdes styrelse. I denna blev fru Julia Josefsson ordf., fru Nanny Fager sekr., fru Selma Myhrberg kassör samt fruarna Jenny Johansson och Ada Rydbrink övriga ledamöter. Sammanlagt antecknade sig 17 medlemmar i gillet vid starten. Man beslöt att avhålla möte en gång i månaden.
Gillet har under åren bedrivit ganska omfattande studieverksamhet. Sålunda kunna följande studieämnen nämnas:
De sju grundsatserna,
Hemekonomiska frågor,
Kooperation,
Ungdomen och framtiden,
Lättare hemarbete,
Husmödrarna och butiken,
Ungdom och kooperation,
Hushållens matfettsförsörjning,
Föreningskunskap,
Svensk livsmedelsförsörjning,
Hemmets ekonomi i kristid,
Handla i dyrtid,
Hur man gör klädpoängen dryga,
Mötesteknik,
Kort handledning till kassaboken m. fl.
Under år 1947 avslutades en kurs i Vårt kosthåll i teori och praktik, vilken belönades med betyget Med Beröm Godkänd av Brevskolan.
Kvinnogillet har dessutom anordnat husmodersafton, sjukvårdskurs, bakdemonstration, demonstrationskurs i textilier. Dessutom har gillet utfört ett omfattande hjälparbete till förmån för Rädda Barnen och Europahjälpen. Till ett fadderbarn har gillet i kontanter utbetalat kr. 180: – förutom en del gåvor in natura.
I ett flertal sommarskolor och kongresser har även kvinnogillet haft representanter samt besökt distriktskonferenser och kamratmöten årligen. Efter denna överblick i koncentrerad form vill Hohultslätts Kooperativa Kvinnogille ställa en uppmaning till ortens kvinnor att ansluta sig till gillet. Tidsläget är sådant, att kvinnorna mera aktivt böra deltaga i såväl det ekonomiska som politiska livet. Men för detta fordras, att man skolar sig, vilket sker bäst genom sammanslutning och gemensamt skaffar sig inblick i olika frågor.
S. M.
ORREFORS
Då det år 1932 utgavs en ganska utförlig historik för Orrefors Kooperativa förening, meddelas här endast några historiska data och kompletterande uppgifter om densamma.
Enligt vad gamla protokollsböcker förtälja, hölls det första protokollförda mötet den 13 juni 1907, och då fattades beslut om föreningens bildande. Detta protokoll, som var fört av David Rosander, förmäler att Oskar Rosander meddelade mötets ändamål: bildande av en kooperativ handelsförening.
De närvarande beslutade, ”att genast bestämma priset på andelarna”, vilket blev 10 kr. 39 personer tecknade sig för tillsammans 260 andelar.
En kommitté, bestående av faktor Anders Hedvall och glasblåsare August Nilsson, tillsattes att uppvakta bruksledningen med begäran om tomt för byggande av handelsbod å bolagets mark.
Handelsmannen på platsen hade emellertid ett kontrakt med bruksägaren om hyra av handelstomt, för vilket han betalade
1 000: — kr. per år, men som samtidigt stipulerade, att ingen konkurrent skulle tillåtas att arrendera. Framställningen om tomt blev därför avslagen. Frågan, var butiken skulle förläggas, fick därför diskuteras. Efter flera förslag beslutades, att butiken tills vidare skulle förläggas å Skattegården. Den 25 juli 1907 valdes föreningens första styrelse och revisorer. I styrelsen invaldes lantbrukaren Aron Pettersson, Skattegården, faktor Anders Hedvall, ingenjör Erik Widlund, glasarbetarna Oskar Rosander, Carl Merkel, August Nilsson och Karl Håkansson, Orrefors. Revisorer blev Emil Kästel, glasarbetare David Rosander och glasblåsare Gust. Rosander
Affären i Orrefors.
Den 17 augusti 1907 blev Orrefors Kooperativa förening u. p. a. införd i föreningsregistret.
Vid närmare undersökning visade det sig, att den tilltänkta lokalen i Skattegården blev för liten att hyra, varför tillbyggnad måste ske och att det inte blev mycket dyrare att bygga helt nytt. Lantbrukaren Aron Pettersson erbjöd sig att upplåta tomt å sin mark, om bygge kom till stånd.
Anbud å byggnadsarbetet antogs, och redan i november månad samma år kunde affären öppnas. Dess förste föreståndare blev Frideborg Bäckström, Garpenberg.
Försäljningen blev första året (november—december 1907)
1 837: 96 och året 1908 kr. 28 751: 41 och medlemsantalet 1907 var 71 medlemmar, vilket steg till 89 år 1908.
I över sju år fingo medlemmarna i Orrefors trampa den 3 km. långa vägen till egen affär i Skattegården. När Orrefors bruk 1914 bytte ägare, började man hoppas på mera tillmötesgående om tomt. År 1915 lyckades man erhålla tomt i Orrefors. En särskild byggnadsförening bildades för affärsbygget. Kapitalet anskaffades genom andelsteckning. Varje andel lydde på 10 kronor. Dessa andelar skulle successivt inlösas av den kooperativa föreningen. Den 11 november 1916 togs den nya butiken i bruk. Byggnadskostnaden blev 17 200: — kronor.
Genom tillkomsten av nya försäljningsställen 1917 i Gulla-skruv, 1918 i Målerås, 1920 i Flygsfors och 1925 i Gadderås blev det nödvändigt med en lämplig organisationsform.
Butiksområdena indelades i distrikt, som utsåg medlemsråd. Varje distrikt valde en medlem i rådet för varje 30-tal medlemmar, dock högst sex. Medlemsrådens uppgift var att vara förbindelseled mellan medlemmarna och föreningens ledning. Vid varje butik skulle dessutom finnas en kontrollant, som utsågs av styrelse och revisorer gemensamt.
Med undantag av 1921, 1922 och 1923, som visade en nedåtgående omsättning på grund av fallande varupriser och arbetslöshet, gick omsättningen stadigt uppåt, och butiken visade sig vara för liten, och ett nytt affärsbygge beslutades.
KF :s arkitektkontor gjorde ritningar, och arbetet utlystes på entreprenad. Byggmästare H. Pettersson, Orrefors, antogs som huvudentreprenör. Det var en besvärlig tid under ombyggnaden i Orrefors, då handeln måste bedrivas i provisoriska butikslokaler å magasinet under sommaren 1937, men arbetet
Interiör från Kooperativas konditori i Orrefors.
gick undan, och i november 1937 flyttade man in i nya moderna lokaler. Den nya butiken hade en manufaktur-, sko-och husgerådsavdelning, en speceriavdelning samt särskild charkuteributik med stort kylrum och maskiner för tillverkning av en del charkuterivaror.
Omsättningen ökade nu raskt, och fredagen den 16 december 1938 nåddes 1 million i omsättning för första gången i föreningens historia.
Inom föreningen hade i flera år diskuterats lämpligheten av ett eget bageri, då brödförsäljningen med varje år steg och var ganska betydande. Av en tillfällighet fick föreningen ett erbjudande att köpa en fastighet vid ”Kanten” i Orrefors. Förvaltningsrådet ansåg, att det skulle vara förmånligt för föreningen att förvärva denna fastighet, och den 1 januari 1947 inköptes densamma av byggmästare Edvin Karlsson, Orrefors. Efter en del omändringar var den i maj månad samma år brukbar som bageri i källarvåningen samt som café och konditori å bottenvåningen. å andra våningen inrymdes två lägenheter om vardera 3 rum och kök. Bageriet utrustades med moderna och tidsenliga maskiner, och lokalerna gjordes snygga och hygieniska. Konditorilokalerna inreddes trevligt och smakfullt med konstnärlig rådgivning från Orrefors glasbruk. Ett glasparti med motiv från Orrefors å blästrat glas skiljer försäljningslokalen från serveringen. De dekorativa glasen äro ritade av Nils Landberg, och Gösta Elgström har utfört arbetet. Bageriet sysselsätter 3 man och tillhandahåller i det närmaste föreningens behov av vetebröd och konditorivaror. Tillverkningen var från maj till december 1947 kronor 46 620: —. Å konditoriet är det 3 kvinnliga anställda. Dessa sköta samtidigt en matservering för de anställda i Orreforsbutiken och bageriet.
Den 19 mars 1933 bildades kvinnogillet i Orrefors. Efter ett föredrag i Folkets hus anmälde sig 14 personer till gillet, och dess första styrelse blev Agda Mattsson, Gertrud Håkansson, Gertrud Eisert, Emma Bengtsson och Estrid Håkansson. Gillet har tidvis varit mycket aktivt att föra fram den egna rörelsen bland husmödrarna, men det har också många gånger haft det svårt genom konkurrens om medlemmarna från andra kvinnoorganisationer.
FÖRESTÅNDARE
| Frideborg Bäckström ………………. | 1907–1908 |
| Gustaf Haggren ……………………… | 1908–1909 |
| Oskar Rosander …………………….. | 1909–1926 |
| Carl Axberg ………………………….. | 1926- |
Redan från början var den av Orrefors bruk förhyrda lokalen trångbodd, men man klarade sig någorlunda med den, tills den nuvarande affärsfastigheten i januari 1927 kunde tagas i bruk. Därmed hade 15 års strävan och arbete för egen kooperativ butik krönts med framgång.
Kooperatörerna i Gullaskruv ha god hjälp i sitt arbete. Är 1933 bildades nämligen Gullaskruvs kooperativa Kvinnogille. Redan vid starten å årsmötet, där fru Ellen Malmborg, Kalmar, talade, fick gillet 26 medlemmar. Den första styrelsen bestod av Helga Lind, Thyra Melkersson, Anna Karlsson, Astrid Gröön och Iris Lilja.
Förutom de rent kooperativa uppgifterna har kvinnogillet arbetat för erhållande av gatubelysning i samhället, sytt babyplagg för Europahjälpen, ordnat studiekurser, fredsmöten med mera. Städse ha emellertid — så framhåller meddelaren fru Elvira Ahl — de kooperativa idéerna varit den samlande kraften inom gillet, vilket varmt hälsar ”nya medlemmar välkomna att föra dessa idéer vidare framåt.”
S. B.
MÅLERÅS
Såsom redan i Alsterfors-föreningens historik framhållits, gjorde man från Målerås framställning till Framtid om öppnandet av kooperativ filialbutik därstädes. Härom berättar Framtids protokoll i april 1918 följande:
”En fråga från Målerås inlämnades angående om det finns möjligheter efter en allsidig utredning att bilda en handelsfilial på Målerås med anslutning till affären här på platsen. Ett andelskapital å kr. 2 450: — var tecknat, men ombudet trodde att det skulle gå att få denna summa 3-dubblad. Mötet beslutade att styrelsen inom sig utser en kommitté som skall samarbeta med Måleråskommittén angående frågan”.
Den 21 april beslöts i Framtid, att styrelsen skulle resa ut till Målerås och vid ett möte därstädes närmare undersöka intresset för kooperativ filialaffär, storleken av andelsteckningen samt lokalmöjligheterna.
I protokoll den 13 juli 1918 skriver Framtids sekreterare, att frågan om filialaffär i Målerås livligt diskuterades. Med hänsyn till svårigheterna att då skaffa matvaror till den egna butiken avrådde många från öppnandet av nya butiken. Vid omröstning röstade 57 mot och 21 för att starta filialaffär i Målerås.
Men kooperatörerna i Målerås (vilka de mest intresserade voro, har det tyvärr inte lyckats att utröna) uppgav emellertid inte hoppet om kooperativ butik. Man vände sig nu till Orrefors kooperativa handelsförening, som genom större kundkrets och livligare omsättning hade bättre möjligheter än den lilla Framtid att upprätta filialaffär i Målerås. Samma år (1918) beslöt också Orrefors-föreningen att öppna butik där,
Interiör från butiken i Målerås.
vilket skedde den 25 november. Affärslokal hade man förhyrt i nuvarande bageribyggnaden å andra sidan vägen, ungefär mitt emot konsumbutiken.
Det dröjde endast ett par år, tills man hade förmånen att flytta in i rymligare affärslokal. Ofta bildades i brukssamhällena s. k. byggnadsföreningar, som tog som sin uppgift att lösa lokalfrågan för flera av arbetarnas organisationer. Icke sällan inredde man då butikslokal i föreningsfastigheten. Så gjorde man även i Målerås. År 1920 bildades en byggnadsförening, som uppförde Folkets hus, och i januari 1921 kunde den kooperativa affären börja sin verksamhet i denna byggnad.
Ar 1930 genomgick lokalen en grundlig renovering och fick en modernare inredning, och år 1936 tillkom mjölkbutik. I samband med att kooperativa föreningen av Målerås Folkets husförening inköpte affärslokaler och personalbostad gjordes 1946 återigen en grundlig renovering. När sedan förra året charkuteriavdelningen tillkom, hade Målerås erhållit goda möjligheter att genom konsumentkooperativ verksamhet få sitt varubehov på ett smidigt och förmånligt sätt tillfredsställt.
I april 1934 bildades Målerås Kooperativa Kvinnogille, då även stadgar för detsamma antogs. Den första styrelsen bestod av följande: Rut Olmert ordf., Vally Franzén v. ordf., Gulli Johnsson sekr., Mabel Merkel v. sekr. samt Edit Erlandsson kassör. Redan från början anslöts gillet till Koop. Kvinnogillesförbundet. Det blev ett uppehåll i gillets verksamhet från är 1937, då man tyckte, att intresset var för ringa. Men i maj 1943 återupptogs arbetet, och sedan dess har man haft regelbundna möten. Gillet har tagit itu med ett flertal arbetsuppgifter. Man anordnade redan under 30-talet kurser i matlagning, hemekonomi, organisationskun-skap m. fl. ämnen.
Även under de senaste åren har man anordnat liknande kurser. Ett icke ringa arbete har man utfört för att hjälpa krigets offer. Till de norrmän som vistats å orten, har man sytt lakan och örngott m. m. Vidare har man haft systuga och husmodersgymnastik på arbetsprogrammet. Av protokollen att döma har Målerås Kooperativa Kvinnogille gått in’ för sina uppgifter med kraft och målmedvetenhet, vilket bådar gott för framtiden.
S. B.
FLYGSFORS
Från Skattegården, där den gamla affären låg, är det knappast två km. till Flygsfors. Därför var det naturligt, att föreningen hade många medlemmar bland befolkningen i Flygsfors. Ganska snart blev det därför utkörning av varor till Flygsfors. När det sedan under kriget blev ransonering, och ransoneringskorten endast gällde inom den kommun som utskrivit kortet, då kunde inte Flygsfors-medlemmarna handla i Orrefors. Flygsfors tillhörde ju Madesjö kommun och Orrefors Hälleberga kommun. Det blev därför nödvändigt med en butik i Flygsfors, om de skulle kunna handla i föreningen. Det var Söderberg och Bohman, som tog initiativet. Förvaltare Nording var mycket intresserad av en butik i Flygsfors. Det gamla fönsterglasbruket ordnade med en lokal i ett magasin. Detta magasin inreddes så, att det blev en affärslokal på mitten. På norra änden blev det ett lagerutrymme och på den södra en förstuga. Hela utrymmet i huset fick dock inte disponeras, utan huset delades av en vägg mitt igenom på längden. Den ena halvan blev upplåten till affär, den andra halvan var fortfarande magasin för glastillverkningen. Det dröjde länge, innan affären blev färdig, snickarna skulle göra arbetet på fritid. Det var särskilt Söderberg, som arbetade med snickeriet. Så var det en kusk vid bruket, som målade. Det är inte känt, vad han hette. Butiken målades med kristidsfärg. Det gick inte att vänta på att affären skulle bli torr, utan målningen ”labbade vid” länge. Denna lokal användes på dagen ett år. Man flyttade in den 1 dec. 1920 och flyttade in i den nuvarande den 1 dec. 1921. Under detta år fanns det en konkurrent i Flygsfors. Det var fröken Johansson, men hon slutade med sin affär. Hon sade en gång till föreståndaren Edvin Nyrén ”Min affär upphörde praktiskt taget, när ni öppnade”
Affären i Flygsfors.
och hon sålde sedan inte för mera än 10 kr. om dagen. Fröken Johansson höll auktion på det mesta och flyttade. Nu flyttade man in i denna lokal. Det var ju ett framsteg, men inte stort. Golvet var fullständigt uppslitet. Det låg några mattor på golvet och skylde jorden, så att kunderna skulle slippa stå bara marken. Nytt golv var ju nödvändigt, och så behövdes det en grundlig rengöring. I magasinet fanns det golv, men där var tumsbreda springor. För fönsterna var det järngaller. I den lilla källaren under köksgolvet (finns fortfarande kvar) stod det 50 cm. högt vatten vår och höst. Källaren var den enda, som fanns, men det förbättrades något på 20-talet, och så genomgick hela fastigheten en stor reparation 1932. Då byggdes uthus och tillbyggnaden. I denna lokal har handeln bedrivits alltsedan dess. Genom en omsättningsökning från 55 558: – år 1932 till 255 818: —1946 har förhållandena varit oerhört besvärliga för såväl de anställda som medlemmar och kunder. Sedan många år tillbaka har därför en nybyggnad varit behövlig och diskuterats. Redan 1938 diskuterades ritningsförslag, men så kom kriget 1939, och då ansågs det allmänt, att det var en olämplig tid att bygga på grund av högre materialpriser och osäkra förhållanden, varför frågan bordlades tills vidare, men medlemsantalet i Flygs-fors ökade varje år och därmed även omsättningen. Bättre tider för en byggnation tycktes dröja, varför det beslutades, att byggnadstillstånd skulle sökas. Det var emellertid svårt att erhålla byggnadstillstånd. Först vid årsskiftet 1946–1947 erhölls sådant, men därmed voro icke svårigheterna övervunna. Den brist på material och arbetskraft, som varit rådande, har gjort, att det nya affärshuset icke har kunnat tagas i bruk under 1947.
Sedan åtskilliga år tillbaka arbetar även i Flygsfors ett kooperativt kvinnogille. Detta bildades nämligen den 18 mars 1933. Dess första styrelse blev Ingeborg Rosander, Ada Petersson, Hilda Nyrén, Gertrud Idstrand och Nanny Johansson.
Gillet i Flygsfors har för den kooperativa rörelsen utfört ett mycket gagnerikt arbete. Studiearbetet har varit i gång varje vinter. Förutom rent kooperativa studieämnen har man haft ett flertal frågor bland sina studieämnen. Det har varit hushållsfrågor, barnavårdsfrågor m. m. Vid två olika tillfällen har gillet tagit initiativet till kurser i klädsömnad, och systugeverk-samhet har bedrivits.
T. C.
GADDERÅS
Det fanns många medlemmar i Orreforsföreningen, som bodde i Gadderås. De gjorde sina inköp genom att sända notor till Orrefors och sedan få hem varorna med hästskjuts en gång i veckan. Vid flera tillfällen hade begäran framkommit om en butik i Gadderås. När så fönsterglasbruket, som legat nere kom i gång igen, erbjöd sig bruksledningen att upplåta en lokal samt att frakta varorna från huvudaffären. Det var ett magasin vid den gamla brukshandeln, som skulle användas till affärslokal. Den gamla brukshandelsbutiken hade tidigare blivit omgjord till brukskontor. Butiken öppnades den 1 juni 1925, och dess första föreståndarinna blev Kerstin Fagerlund. Affären var öppen endast 3 dagar i veckan. Omsättningen blev första året, från den 1 juni till den 31 dec., kr. 17 714: -. Affärerna gick bra, så länge bruket var i gång. Lokalen bättrades på undan för undan. Det blev så småningom nya längsgående hyllor, matvaruskåp samt en kassaapparat. Förut hade man skrivit ut kvittona.
Efter att återigen ha legat nere en tid kom glasbruket ånyo i gång år 1932, då började tillverkningen av glödlampskolvar. Det flyttade dit mera folk, omsättningen ökade och butiken var sedan dess öppen varje dag.
Hjälpsamheten hos medlemmarna var stor, annars hade det varit svårt för en ensam flicka att sköta butiken. Det var särskilt de tyngre varorna, fodervaror, sockerlådor och mjölsäckar som voro för tunga att lyfta på, men då fanns alltid en hederlig man till hands med ett krafttag, och enda ersättningen därför voro några droppar salubrin på en sockerbit.
Men så en dag var olyckan framme. Tredjedag jul år 1935 brann affären ned. Genom en bristfällig kamin, s. k. bränsle-besparare, övertändes hastigt hela affären under middags-
Affären i Gadderås.
stängningen. Ingenting med undantag av kassaapparaten stod att rädda.
Så gick återigen varuskjutsarna, till dess att en liten stuga blivit uppbyggd. En primitiv affärslokal kom därigenom hastigt till stånd, och här bedrevs sedan handeln, tills Carl Rydberg, Gadderås, byggde ett hus, som han hyrde ut till föreningen. Huset byggdes 1936, och föreningen övertog det sedan genom köp år 1938.
T. C.
ÄLGHULTS KOOPERATIVA FÖRENING
Hur underligt det än låter, är butik nr 8 (Älghult) med vissa band knutet vid Alsterfors-föreningen. Man kan nämligen av medlemmarnas berättelser fastslå, att de försök som gjordes i Flöxhult och Hovgård att starta kooperativa föreningar, längre fram och med större framgång togs upp i Älghult. I november 1906 kom en framställning från Flöxhults glasarbetare om medlemskap i Framtid, Alsterfors. Denna framställning beviljades, på villkor att Flöxhults-borna betalade 1 öre mera per kg. mjöl samt tog ”fullt lass varor”, som det heter i protokollet.
Snart nog uppkom frågan i Flöxhult. Den 1 januari 1908 förhyrdes löjtnant F. O. Franzéns affärslokal. Men så slutade Alsterfors-föreståndaren Sahlberg sin anställning, och då vågade Framtid icke driva affär i Flöxhult. År 1910 nedlades Flöxhult glasbruk, och därmed var affärsfrågan därstädes också ur världen.
Men när man inte kunde lösa varudistributionsproblemet i Flöxhult, tog man upp det i det närbelägna Hovgård. Enligt kommunalnämndsordförande Oscar Karlsson, Älghult, hade man i Hovgård omkring 1908 fått en gammal ängslada till skänks av förvaltare G. Slettengren. Ladan revs och timrades sedan om, varefter den blev affärslokal. Man hade affären öppen endast om kvällarna, och då sköttes varuexpedieringen av medlemmarna själva. I allmänhet var det Jonatan Seger, Rudolf Nyqvist, John Johansson och Oscar Karlsson samt den sistnämndes hustru, som fingo sköta denna syssla. Varor inköptes från grosshandlare S. G. Sjöquist, Kalmar, samt från handlanden Månsson i Älghult. En kvinnlig föreståndare anställdes, och företaget såg ganska lovande ut. Man hade besök av både den
Affären i Älghult.
store agitatorn Martin Sundell och Axel Påhlman. Detta visar ju otvetydigt, att man gick in med liv och själ för kooperationen.
Är 1910 reste flera av de mest intresserade kooperatörerna i Hovgård därifrån. Sålunda flyttade John Johansson till Danmark och Oscar Karlsson till Kronofors. Den kvinnliga föreståndaren tog hand om affären och gjorde den till sin egen. Somliga fingo aldrig igen sina satsade andelar. Oscar Karlsson t. ex. förlorade över 100 kr. på Hovgårds-affären. Enligt postutköraren Rudolf Karlsson hade man i Hovgård en brukshandel, som patron Slettengren stod för. Man hade satsat 50: — kr. till denna. När den upphörde, återfick man de inbetalda beloppen.
Efter första världskrigets slut började man på nytt taga upp frågan om startandet av kooperativ affär i Hovgård, men tiden gick utan synbara resultat. Så nedlades Hovgårds fönsterglasbruk 1923, och sedan kunde ju Hovgård inte komma ifråga som eventuell byggnadsplats för kooperativ affärsbutik. De intresserade, bland dem ovannämnde Rudolf Karlsson, Karlsborg, som f. ö. berättat mycket, av vad som här framställes, försökte nu att lösa den gamla ”kooperativa frågan” och bygga affär i Älghults samhälle. Man förhörde sig med föreningarna i Alsterfors, Hohultslätt och Sävsjöström, huruvida någon av dessa kunde inrätta filialaffär i Älghult. Ingendera ansåg sig dock ha tillräckliga resurser härför. Oscar Karlsson hade återkommit till Älghult, och han satte sig i förbindelse med föreningen i Orrefors, som också ganska snart lovade att startaen kooperativ affär i Älghult, därest man kunde anskaffa tillräckligt många medlemmar.
Tiden hade nu runnit undan till 1931, då Orrefors’ kooperativa förening kom att omfatta även Alsterfors och Hohults konsum-föreningar, och nu fanns det för Orrefors-föreningen helt andra både förutsättningar och intressen att räkna med. I utrednings kommittén i Älghult voro Oscar Karlsson, Gotthard Karlsson, Rudolf Karlsson, Ragnar Person och Sten Nilsson medlemmar. Ett intensivt arbete med medlemsanskaffning påbörjades av dessa. Man offrade mycken fritid med att gå omkring i byarna och gårdarna. Rudolf Karlsson berättar, att han tog på sin lott att besöka alla Hovgårdstorpen, vilka nästan samtliga då var bebodda. Oscar Karlsson besökte Flöx-hultstorpen, och så småningom lyckades man värva mellan 150–200 medlemmar till en blivande kooperativ förening.
Ar 1932 byggdes nuvarande affärsfastigheten i Älghult. Föreningens förste föreståndare blev Carl Myrén. Medlemmarna bodde ofta ganska avlägset från butiken, och man ansåg det vara riktigt att i största möjliga utsträckning sända varor till sådana medlemmar. Till Berghem och Hältekärr sändes sålunda varor med buss. Carl Myrén brukade ett par kvällar i veckan resa till Idesjö med varor, så länge glasbruket där drevs.
Omsättningen i Älghultsbutiken var första året 1933, kr. 76 251: -. Ar 1947 var den kr. 181 886: —.
Dessa siffror visa tydligt, att det var befogat med en kooperativ affär i Älghult. De män som med småländsk envishet och energi strävat för att få den till stånd, kunna med tillfredsställelse se resultatet. Särskilt gäller naturligtvis detta för dem, för vilka affärerna i Flöxhult och Hovgård i seklets början blev en besvikelse. Att målet aldrig förlorades ur sikte, att strävandena och kampen för att nå detta mål aldrig minskades eller mattades, berodde säkerligen till stor del på att den ekonomiska samverkans idé var — såsom en av de gamla kämparna uttryckte det — ”ett levande evangelium”, alltid enande och alltid uppfordrande till arbete för dess förverkligande.
S. B.
VI GÅ VIDARE
Detta har varit historien om kamp och segrar, om stora svårigheter och framgångar. Men dessa framgångar förplikta till fortsatt arbete. Det finns nog de, som tro, att kooperationen nu är vorden så stor och stark, att den varken behöver eller lämnar rum för den enskilde medlemmens insats. Uppfattningen är felaktig. Vår förening behöver nu som förr varje medlems direkta medverkan genom kapitaltillskott och köptrohet, men icke minst det personliga intresset såväl för föreningens inre angelägenheter som för att sprida de kooperativa idéerna i allt vidare kretsar. De ”redlige vävarnas” planta behöver alltjämt trogen och god vård. De, som i våra bygder bröt mark för kooperationen, bidrog på ett föredömligt sätt till plantans fortväxande. Med hängivenhet och kärlek gick de till verket. Hur gör Du? Låt pionjärerna, som kanske voro Dina fäder, låt deras exempel i uppoffring av fritid och krafter stimulera till fortsatt kooperativt arbete! På det sättet visar Du bäst Din tacksamhet och uppskattning av deras samhälls-gagnande gärning.
”Vi vill skapa vårt folk ett hem för vardagens möda och helgdagens fred. Vi vill bygga ett hem, som binder släkte vid släkte med starka band! Räck mig handen! Verket skall växa, arvet skall gå från led till led. Tusen, tusen av hem mer trygga, vårt verk skall bygga i detta land!”
Ur ”Vår sång” av G. Westin Silverstolpe.
S. B.
1907 1912 1917 1922 1927 1932 1937 1942 1947
———————————- Framtids omsättningskurva.
———————————- Enighets omsättningskurva.
_______________________ Orrefors Kooperativa omsättningskurva.
Den sammanslagna föreningen.
1905 bildades Framtid, Alsterfors.
1905 bildades Enighet, Hohultslätt.
1907 bildades Orrefors Kooperativa Förening.
’1931 sammanslogs ovannämnda föreningar till Orrefors Kooperativa
Förening, Orrefors m. o.
Förvaltningsrådet 1947.
Ernst Fröjd, Theander Carlsson, Carl Axberg.
Kantor Sven Blomén, som på. ett för-
tjänstfullt sätt medverkat i denna
jubileumsskrift.