Kategori: Företag

Örsjö belysning

http://www.orsjo.com/

Ett rödfärgskokeri byggdes om och utvecklades till Örsjö Industri AB år 1848, senare Örsjö lampfabrik, sen Örsjö belysning. Detta är idag en av de industrier som blivit mest känd, och också haft lång kontinuitet här. Under Örsjö industris era tillverkade man metalldetaljer bland annat kontaktstift till Televerket, snibbsträckare till textilindustrin och pipnavlar till glasindustrin. Under 1950-talet började man tillverka lampor till privathem. Efter ett besök av
Ingvar Kamprad börjar man också sälja lampor till IKEA. Lampor med glas ifrån Böhlmark-Pukeberg blev en stor succé, bland annat elektriska fotogenlampor. Man fick ett eget sortiment och försäljningen skedde mestadels till elaffärer. År 1979 började Örsjö Industri göra beslag till Orreforsglas och får ensamrätt på Orrefors belysningsglas. I slutet av 1970-talet visade en enkätundersökning
bland kunderna att sortimentet upplevdes gammalmodigt. Då valde man en helt ny väg att gå. Namnet byttes till Örsjö belysning och i början av 2000-talet påbörjades ett framgångsrikt samarbete med formgivare som Jonas Bohlin, Mats Teselius och Matti Klenell. År 2014 växte företaget ur lokalerna och valde att flytta till Nybro. (Citerat från Nybro kommuns kulturmiljöprogram/Örsjö)
.

Uvafors

http://kartor.eniro.se/m/AWYrU

http://vattenkraft.info/?id=1307

Uvafors blir modern kraftstation

Redan 1874 tillsattes en Belysningskommitté i Nybro köping.
Då köptes 10 fotogenlampor in och sattes upp för att råda bot på
klagomål om mörka miljöer i Nybro, särskilt runt järnvägsstationen.
1907 elektrifierades belysningen och driften togs över av firma E.
Buhré & Co. E Buhrés Elektricitetsverk & Co ägde ett ångkraftverk
som hörde till Nybro Träförädling, den kvarn- och sågverksrörelse
som han låtit anlägga i köpingens norra utkant år 1897. De
producerade själva elen med hjälp av en ångmaskin som eldade spån
från firmans sågverk. Firman satte upp 20 stycken elbågslampor
i utemiljön. För detta betalade kommunen 100 kronor per år och
lampa. Inför hot om höjda elpriser beslutade, den 1 december 1918,
de styrande i Nybro köping att ta över elektricitetsförsörjningen
från firma E. Buhré & Co. Ungefär samtidigt började de styrande
i köpingen se sig om efter ett lämpligt fall för att låta uppföra
ett vattenkraftverk i egen regi. År 1917 köpte köpingen både
Buhrés Elektricitetsverk och Uvafors vattenfall. Nybro Köpings
Elektricitetsverk bildades år 1918 och från den dagen har det funnits
eldistribution och elproduktion i kommunalt ägande i Nybro.
Fabrikör Gustav Kähr var förhandlare när det värdefulla vattenfallet
skulle köpas in. Priset blev 35 000 kronor och fastigheten Uvafors
1:2 styckades av från stamfastigheten. Under de kommande åren
gjordes en omfattande ombyggnad av vattenfallet till en kostnad
av 350 000 kronor. Kraftstationen byggdes för att generera 300
hkr (220kw). Anläggningen stod klar i april 1921, då den började
leverera ström till Nybro via en 25 km lång luftledning. År 1921 var
kraftstationen klar att börja producera ström, tack vare två turbiner
på 150 hkr. Nätets totala ledningslängd hade växt till 42 km.
Ett sextiotal lampor sattes upp som gatubelysning i Nybro. Den
starka tillväxten i Nybro ledde till att det redan vid mitten av
1920-talet undersöktes om ytterligare krafttillskott. År 1929
beslutades att ansluta till Svenska Kraftaktiebolaget med 20 kV
ledning som reservkraft, eftersom elbehovet hade ökat så markant.
1940-talets industriella utveckling och den ökade användningen
av el i hemmen ökade belastningen på nätet kraftigt. Vid mitten
av 1940-talet hade i stort sett hela landsbygden runt Nybro
fått elektricitet. Efter hand avtog dock Uvafors betydelse för
Nybro. 1950 stod Uvafors endast för 10% av elförbrukningen
i Nybro. Därför valde man att sälja kraftverket, till Fabrikör
E. Lindell. Lindell ägde då redan kraftverken i Högeström och
Knivingaryd, vilka han själv låtit anlägga. Försäljningen innebar
att direktledningarna till Nybro kapades och staden fick all sin kraft
från Sydkrafts nät. (Ur Nybro kommuns kulturmiljöprogram)

Strömsholm pappersbruk

I slutet av 1700-talet anlades på Kvarnholmen handpappersbruket Strömsholm av bröderna Olof Peter och Christoffer Lembke. Det byggdes upp på torplägenheten Strömsholm under Flatehult, numera Domänverket. Fadern till bröderna Lembke arrenderade Strömsrum vid Grönskåra i Högsby kommun. Strömsholm pappersbruk gick i släkten Lembke till 1853 då N.P. Larsson övertog det. Bruket var igång till 1880-talet. Tillverkningen bestod av skriv- och karduspapper, uppgift från 1831, och sysselsatte 4 anställda. Runt 1850 tillverkades olifant (stora pappersark), sockerpapper och takpapp.Pappersbrukets grundlämning på 7×10 m finns kvar.På 1860-talet uppförde Frans Emil Björkman, ägare till Flatehults gård, en snickerifabrik med namnet Skoga Mekaniska Snickerifabrik. Grundaren byggde samtidigt Skoga Glasbruk. Vid snickerifabriken anställdes civilingenjören Karl Schmidt från Tyskland, verkmästare Samuel André från Göteborg samt ställmakare Petter Dahlström från Fagerhult. Färdiga dörrar tillverkades och exporterades till England, i prislistor poängterades att snickerierna ”tillverkas av s.k. Kalmarträ, kärningt, torrt och välarbetat”. Snickerifabriken lär ha haft Sveriges första hyvelkutter. Avfallet togs troligen tillvara för uppvärmning av glashyttan vid Skoga Glasbruk. Till snickerifabriken hörde en såg. Ytterligare industrier vid Strömsholm var en stampkvarn och ett pottaskebruk. F.E. Björkmans ekonomi var ansträngd och i början av 1880-talet övertogs fabriken av C.J. Hullgren, Pataholm, som drev industrin till 1897 då den brann ner.

Ovanstående text är hämtad från en skylt som är uppsatt av KRÅKSMÅLA HEMBYGDSFÖRENING.