Författare: Mats Johansson

http://kartor.eniro.se/m/wf3EM

Lästips: Ingrid Lindqvist: Norketorp – En tillbakablick i Hembygdskrönikan 1998 s 85.

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

De båda hemmanen Norketorp och Kåtterås uppe vid den gamla gränsen mot Kronobergs län har upptagits vid ungefär samma tid och har en liknande historia. Först belagt i en historisk källa är Norketorp. Det nämnes f.f.g. i fogderäkenskaperna 1598 och 1600 som kronotorp, dvs det räknades ännu ej som hemman. Sannolikt hade Norketorp börjat upptagas under den livliga nyodlingsperioden på 1580-talet, då så många gårdar i Madesjö först togs upp. Det räcker att som exempel nämna Göljemåla, Hanemåla, Månsamåla, Blägdegärde, Råddemåla m.fl. Om den ”Olof i Norketorp” som nämnes i fogderäkenskaperna är den man, som först började odla i Norketorp, går ej att avgöra. Olof kan vara pionjären, men det kan ha varit någon annan för oss okänd brukare. Det tog ju omkring 15 år efter det att ett hemman upptagits, innan det skattlades.

Nästa gång Norketorp nämnes är i 1612 års fogderäkenskaper. Det kallas där ”cronohemman, ¼, öde”, dvs brukaren kunde ej betala den årliga avgiften till Kronan, avraden, trots att den var mycket obetydlig: ½ lispund smör, 4 öre i städslepengar, 6 öre i fodernötspengar, fodring för en häst. Samma år förlänades Norketorp genom ett kungligt brev, daterat d. 3 oktober, till löjtnanten i Sven Håkanssons knektefänika, Nils Larsson i Råby, ”qvitt och fritt för alla åhrliga uthlagor, så länge han är trogen.” Han fick dra avkastningen från hemmanet och slapp att betala avraden, men icke att betala eventuella extra pålagor. Brukaren, som väl fortfarande hette Olof, satt kvar i Norketorp, men avled strax därefter, ty när Älfsborgs lösen 1613 började upptagas, var det ”enckian i Norchtorp”, som hade att svara för denna. Enligt registret över Älfsborgs lösen var hon utfattig och behövde ej bidraga.

I samma register över Älfsborgs lösen 1613 möter vi f.f.g. namnet Kåtterås, vars brukare, Nils, kallas utfattig. Kåtterås måste ha anlagts samtidigt eller några år senare än Norketorp. Namnets slutändelse ”rås” förekommer i andra ortnamn i Madesjö, t.ex. i Rås, Råsemåla, Gadderås, Högerås, som då hörde till Madesjö. Det betyder ”sumpig skogstrakt”. Efter att ha nämnts 1613 försvinner Kåtterås för några år ur källorna. Först i 1625 års kvarntullslängd nämnes ”Nils i Kåtterås”. Norketorp däremot förekommer mera regelbundet. Per i Norketorp nämnes i 1620 års räkenskaper och kallas då kronotorpare liksom i 1625 års räkenskaper. I 1622 års tionderäkenskaper heter däremot den ansvarige för Norketorps tionde Nils i Norketorp. Han var väl en ”husman”, som tillfälligt ansvarade för tionden.

I 1628 års mantalslängd över boskapspenningen nämns Norketorp och Kåtterås tillsammans. Nils i Norketorp redovisar: utsäde-8 skäppor, svedjesäd-½ skäppa, 1 ungsto, 2 kor, 4 kvigor, 3 får, 5 lamm, 1 ungsvin. Erich i Kåtterås hade något mindre tillgångar: utsäde-4 skäppor, 1 sto, 3 kor. I 1633 års jordebok förekommer endast Nils i Norketorp, men i mantalslängden samma år över boskapspenningen nämnes både Nils i Norketorp och Nils i Kåtterås. Den förre redovisar: 2 tunnor utsäde, 1 ungsto, 2 oxar, 3 stutar, 3 kor, 4 kvigor, 2 får, 3 lamm. Han har som synes icke föraktliga tillgångar. Nils i Kåtterås hade det sämre ställt: 1 tunna utsäde, 2 oxar, 2 kor, 3 kvigor, 1 ungsvin.

I 1635 års jordebok över de ordinarie utskylderna förekommer Nils i Norketorp, men Kåtterås saknas av okänd anledning. Avraden för Norketorp var ½ lispund smör, 1 lass ved, 1 dagsverke, fodring för 1 häst. Trots att han ej finns med i jordeboken levde Nils i Kåtterås fortfarande på sitt kronotorp, ty enligt 1637 års dombok för Södra Möre anklagades Nils Månsson i Kåtterås, gift bonde, för hor med Ingrid Jonsdotter i Lindås. I domstolsprotokollet framhålles, att Nils Månsson var gammal och sjuklig. Eftersom ingen bevisning presterades ålades Nils värjemålsed och borgen av 12 män. Vid nästa ting, som hölls d. 5 september 1637 avlade Nils Månsson sin värjemålsed och 12 män förklarade på ed, att de ansåg honom oskyldig. Bland borgensmännen var Sven i Norketorp och Per i Kåtterås. Nils Månsson blev helt frikänd. Som synes fanns det ännu en brukare i Kåtterås: Per. Han var väl en s.k. husman.

I 1641 års mantalslängd har Nils Månsson redovisat sina tillgångar: 1 sto, 1 oxe, 1 stut, 2 kor, 3 kvigor, 1 tunna utsäde. Sven i Norketorp hade: 1 sto, 1 oxe, 1 stut, 2 kor, 2 kvigor, 2 tunnor utsäde. De båda hemmanen synes nu vara likvärdiga. De värderades nu bägge av Kronan som ¼ mtl. Så var fallet i 1644 års mantalslängd. Nils och Sven brukade fortfarande hemmanen. Vid häradstinget 1647 anklagades Nils i Kåtterås av Jon i Lindås och Per i Tjukehall för att han ”wthsatt Eeldh i Skogen och bränt för Jon 4½ lass Rågh och för Per 380 fampnar gerdzgårdh, och när han Eeldhen skall hafwa uthboret, hafwer en pojke, Suens son i Norketorp, dhet seedt, det Suen bekiändhe. Her emot Niells aldeles nekade och skall nästa ting fästa wärjemåhl medh 12 Mannom.” Hur det gick för Nils vet jag inte.

I 1650 års mantalslängd har Nils i Kåtterås efterträtts av Jacob, men Sven i Norketorp brukade sitt hemman tills han 1655 efterträtts av Lars i Norketorp. Jacob i sin tur var 1660 ersatt av Inge i Kåtterås. Följande år dvs 1661, anklagade läns-mannen i Madesjö Nils Nilsson i Norketorp, gift husman, och Malin Svensdotter, änka ibm, för att ha begått enkelt hor. Enkelt hor innebär, att endast den ena parten är gift. De dömdes efter den 1653 införda stränga stadgan: Nils Nilsson till att löpa gatlopp sex gånger, vilket Nils Nilsson omedelbart undergick, och Malin Svensdotter till 40 dlr i böter. Malin var väl dotter till Sven i Norketorp. Vem hon var änka efter är okänt. Nils Nilsson var väl son till den tidigare nämnde Nils i Norketorp. I 1658-59 års jordebok upptages båda hemmanen som ¼ hemman och deras avrad fastställs för Norketorp till 1 dlr 23 öre och för Kåtterås till 1 dlr 8 öre. 1668 hade Inge i Kåtterås efterträtts av Jacob men ett år senare var Per i Kåtterås den officielle brukaren. Norketorp brukades fortfarande av Sven. Samma år figurerade knekthustrun Karin i Norketorp i en lång förhandling inför häradsrätten. Hon var anklagad för stöld av tre täcken under gudstjänsten i Madesjö kyrka. Täckena tillhörde Olof i Långåker, Erik i Krumhall och Jacob i Sjöahult. Under rättegången intygade nämndemannen Per i Tjukehall ”att i benämnde fjärdedels hemman Norketorp pläga alltid tjuvepartier hava sitt tillhåll, som åtskilliga grannar nogsamt veta att betyga.” Under förhöret upplystes att ”emellan prästgårdsgärde och Norketorp är icke någon särskild gånge-utan lutter ridväg.” Karin kunde ej fällas av brist på bevis. Vi får i alla fall en inblick i förhållan-dena i det avlägsna skogshemmanet Norketorp vid denna tid.

I 1682 års jordebok upptages Norketorp som ½ hemman. Brukaren heter nu Jöns eller Joen Svensson, säkerligen en son till tidigare nämnde Sven. Den årliga räntan upptages till 3 dlr 15 öre 8 ?/5 penningar, vilket innebar oförändrad eller som det heter ”behållen” status. Kåtterås taxeras nu som 3/8 hemman, alltså något svagare än Norketorp. Dess årliga ränta uppges till 2 dlr 19 öre 12 penningar enligt följande specifikation: penningar-6 öre, städsleöre-9 öre, 15 marker smör-1 dlr 7 öre, 1½ lass ved-6 öre, 1½ dagsverke-9 öre, fodring för 1½ årlig häst. Brukaren hette 1682 Olof. Hans fullständiga namn var enligt 1686 års jordebok Olof Pålsson.

Vid slutet av 1670-talet börjar födelse- och begravningslängderna för Madesjö och ger tillfälle till ökad insyn i befolkningsutvecklingen. Joen i Kåtterås fick en son Truls 1677 och Sven i Norketorp en son Jon 1678. Hustru Ingrid i Norketorp begravdes 1679. Pers dotter i Kåtterås döptes 1683 och fick namnet Marijt, liksom Joens dotter i Norketorp, som fick namnet Elin. Det fanns således människor i Norketorp och Kåtterås, som icke upptagits i jordeböcker och mantalslängder!

År 1697 genomfördes en inventering och skattläggning av alla kvarnar. Resultatet föreligger i kvarnkommissionens protokoll. Enligt detta hade Joen Suensson i Norketorp ”med lof byggt en sqwaltqwarn på Lindås’ ägor.” Kåtterås nämnes ej i protokollet. Två år senare utarbetades en ny jordebok, i vilken varje hemman var numrerat. Nr 260 Norketorp upptages till ½ mantal och brukas av Joen S. Årliga räntan upptages till 3 dlr 16 öre 8 penningar. Nr 261 Kåtterås är delat på två brukare: Oluf N. och Sven Å., som vardera brukade 3/16 mtl. Bakom de förkortade efter-namnen torde dölja sig Nilsson och Åkesson. Räntan för Kåtterås var 2 dlr 19 öre 13 penningar. Kåtterås ansågs något svagare än Norketorp. I mantalslängden 1717 är det Norketorp, som är delat mellan Sven Joensson och Måns Joensson, tydligen söner till Joen S. Kåtterås däremot brukas nu av en enda: Sven Åkesson, som fortfarande stod för hemmanet, när röstlängden för kyrkoherdevalet 1740 gjordes upp. Detsamma gällde för Sven Joensson och Måns Joensson i Norketorp.

I den äldsta husförhörslängden, 1728-1740, upptages för Kåtterås den redan nämnde Sven Åkesson, hans hustru Karin Olofsdotter, sonen Joen Svensson, båtsmannen Nils Wittenberg, dennes hustru Elin och dotter Sigrid samt inhyses Maria Svensdotter och Karin Nilsdotter. I Norketorp fanns det två brukare: Måns Joensson och Håkan Gunnarsson, som efterträtt Sven Joensson. Måns Joenssons hustru hette Anna Månsdotter och hans döttrar Kerstin och Elin Månsdotter.

Under 1740-talet inträffade den förändringen att Sven Åkesson avled och änkan Karin Olofsdotter skötte hemmanet, innan sonen Joen Svensson blev myndig. I Norketorp avled Måns Joensson och efterlämnade sonen Joen Månsson. Vid hösttinget 1747 behandlades en tvist om rätta ägoskillnaden mellan Norra Björnahults fyra åbor å ena sidan och Håkan Gunnarsson och drängen Joen Månsson i Norketorp samt änkan Karin Olofsdotter och hennes son Joen Månsson i Kåtterås å andra sidan. Björnahultsbornas stämning mot Norketorps åbor gällde ”att lämna käranden rätt ägosträng emellan Sahlstenen och den Flissehällen de påstå.” Stämningen mot Kåtterås gällde ”att avlåta rätt sträng ifrån bemälte Flisehäll till Spjutakullen.” Vid rättegången var Håkan Gunnarsson befullmäktigat ombud för både Norketorp och Kåtterås. Två vittnen hördes: Sven Olofsson i Brantås 82 år gammal, berättade att när han var hemma hos sin fader Olof Persson i Kåtterås ”sade han (= fadern) för honom, att ingen fick gå bortom den stora stenen, utan där skulle Björnehults, Norketorps och Kåtterås’ ägor stadna, men vittnet vet intet vad stenen kallas, och ingen böd den tiden till hugga något över det märket, som vittnet än i dag vet var det står.” Per Svensson i Lindås, 40 år, berättade, att han hört sin styffader Sven Joensson i Lindås och Sven Åkesson i Kåtterås en gång talas vid i Norketorp, ”då sade Sven Joensson till Sven Åkesson, att han intet fick bruka eller nyttja något öfver den stora stenen på ena sidan mot Norketorp, men nämnde intet om vad stenen kallas och sade Sven Joensson, att Sven Åkesson hade ett stycke från honom till sin hage, som han väl kunde taga, då Sven Åkesson svarade: har jag litet från dig, så har du något från mig, och det må så wara i wår lifstid.” Håkan Gunnarsson uppgav, att efter Måns Joensson i Norketorp, som avlidit föregående sommar och efter Sven Åkesson i Kåtterås fanns omyndiga barn, som ännu inga förmyndare fått, som kunde bevaka deras rätt. Tingsrätten ålade därför Björnahults åbor att instämma de omyndigas förmyndare, när väl dessa blivit förordnade och kunde bevaka deras rätt. Det blev därför uppskov i målet.

Tidigare samma år hade en närmast komisk händelse inträffat, där ovannämnde Håkan Gunnarsson varit inblandad. Han hade till länsmannen Jonas Larsson anmält en änka Gunnel Persdotter för ”att ha lupit naken skiertorsdags morgon sistlidne omkring sina hus.” Bakom anmälan finns väl vidskepliga föreställningar om skär-torsdagsnatten. Jonas Larsson stämde Gunnel Persdotter till tinget och anklagade henne för vidskepelse. Hon förklarade ”att hon är alltid van att ligga naken och emedan hon hade ont i magen kippade hon skorna på sig och gick ut att göra sitt behof utan att därmed kunna något uträtta som widskiepperligit är.” Förmodligen drog tingsrättens medlemmar på munnen, när de hörde denna naturliga förklaring! Håkan Gunnarsson var närvarande som vittne men förklarade att han ”intet kan bewisa Gunnel Pärsdotter något oärligit, hwarmed länsman äfwen instämde, fast han allenast instämt henne till att förklara warföre hon den morgonen gick nakot ut.” Man måste komma ihåg, att det inte hade förflutit mer än sjuttio år sedan häxprocesserna pågick. Häxtron fanns nog kvar på sina håll bland allmogen. Rätten friade henne från tilltal men förmanade henne ”at hädaneffter intet gå så blott ut, hwaraf misstankar om henne kunna förordsakas.”

Enligt husförhörslängden 1755-1788, som återger förhållandena i Kåtterås och Norketorp under trettio år fanns det två hemmansdelar i Kåtterås. En del innehades av Jon Svensson och hans hustru Elsa Månsdotter, f. 1734. De fick 6 barn: Sven 1752, Åke 1755, Lisa 1758, Jonas 1762, Måns utan årtal angivet, och Peter 1775. Den andra delen innehades av Olof Svensson och Brita Olofsdotter, f. 1738. De fick 5 barn: Catharina 1758 och gift i Qvarnegården, Maria, f. 1760 och gift i Skedebäckshult, Sven 1763, Måns 1767 och Olof 1771. Båtsman var Anders Carlsson Wittenberg. Brita Olofsdotter var ännu ogift, då 1756 2:dra uppbud skedde vid tinget på 1/8 mtl Norketorp, som Olof Olofsson i V. Resebo och hans hustru Karin Olofsdotter köpt av den senares fader Olof Danielsson i Kulla d. 30 jan. 1755, såsom tillhörande dess dotter Brita Olofsdotter för 240 dlr smt. Brita Olofsdotter ingick 1757 äktenskap med Olof Svensson.

I Norketorp fanns under denna period tre hemmansdelar. Den första innehades i början av Håkan Gunnarsson och h.h. Elin, vars efternamn ej är angivet. De hade fyra barn: Sven, f. 1744 och gift i Ingemundsmåla, Kerstin 1742, Måns 1744 och Elin 1749. Sonen Måns Håkansson övertog så småningom gården. Han blev gift med Lisa Jonsdotter från Kåtterås, dotter till Jon Svensson och född 1758. De fick tre barn: Cathrina och Stina 1779, Caisa utan årtal angivet. Den andra hemmansdelen innehades till en början av Jon Månsson och Maria Jonsdotter, dotter till Jon Svensson i Kåtterås och född 1735. De fick 6 barn men avträdde snart hemmans-delen till Peter Olofsson, f. 1752, och Elin Håkansdotter, dotter till Håkan Gunnarsson och h.h. Elin. De fick två barn: Jonas 177? och Olof 1784. Den tredje hemmansdelen tillhörde Sven Månsson och Kerstin Månsdotter. De fick sex barn: Segrid, gift i Algutsboda, Måns 1758, Maria 1763, Cathrina 1770, Stina 1774 och Måns (död). Båtsman för Norketorp var Erik Wipa.

Under 1700-talets två sista decennier avled Jon Svensson i Kåtterås. Hans änka Elsa Månsdotter blev inhyses. Olof Svensson avled också och hans änka Brita Olofsdotter blev inhyses hos sonen Olof Olofsson, som övertog hemmansdelen. Han var yngre son till Olof Svensson. Den äldste sonen Sven blev gift i Kulla. Olof Olofsson var född 1771 och ingick 1792 äktenskap med Maria Månsdotter, vars födelseår ej är angivet i husförhörslängden. De fick tre barn: Olof 1794, Stina 1797 och Peter 1799. Jon Svenssons gård övergick till sonen Peter Jonsson, som var född 1775. Hans hustru hette Caisa Nilsdotter, f. 1781. I Norketorp brukade Måns Håkansson och Peter Olofsson fortfarande sina gårdar men Sven Månsson följdes av Petter Samuelsson, som var född 1764 och gift med Maria Svensdotter, dotter till Sven Månsson. Han gifte sig till gården. De fick så småningom sex barn. Båtsman för Norketorp var fortfarande Erik Wipa. Nu fanns det dessutom en torpare på ägorna. Han hette Per Månsson.

Under 1800-talets första femton år skedde ingen förändring av ägandet i Kåtterås. Olof Olofsson och Peter Jonsson brukade sina hemman. Deras familjer växte. Olof Olofsson fick åtta barn och Peter Jonsson sju. I Norketorp blev Måns Håkansson och Peter Olofsson undantagsmän till förmån för sönerna Håkan Månsson och Olof Pettersson. Den förre, som var född 1777 var gift med Maria Olofsdotter, född 1778, den senare var född 1784 och gift med Segrid Nilsdotter, f. 1792. Petter Samuelsson satt kvar på sitt hemman ytterligare en tid. Det fanns nu två torpare i Norketorp. Utom den tidigare nämnde Per Månsson fanns nu Daniel Månsson.

Under perioden 1815-1821 skedde ingen förändring i Kåtterås. Olof Olofsson och Peter Jonsson brukade sina hemmansdelar. Så gjorde Håkan Månsson och Olof Pettersson i Norketorp, men där skedde den förändringen att Peter Samuelsson avträdde sin hemmansdel till svärsonen Samuel Nilsson, som var gift med dottern Brita Petersdotter, f. 1794. Från Toresbo inflyttade vidare torparen Jonas Östergren med hustru och fyra barn.

Under 1820-talet blev Olof Olofsson i Kåtterås undantagsman. Äldste sonen Peter Olofsson, f. 1799, övertog till en början hemmansdelen men efterträddes av brodern Johannes Olsson, f. 1801, och dennes hustru Stina Lisa Håkansdotter, f. 1813 och dotter till Håkan Månsson och Maria Olofsdotter i Norketorp. De fick under 1830-talet fem barn: Fredrica 1832, Olaus 1834, Carl Gustaf 1836, Emma 1838 och Johan August 1840. Peter Jonsson blev änkling och tog undantag av sonen Olof Petersson, f. 1810. Denne ingick äktenskap med Johanna Axelsdotter, f. 1815. De fick tre barn: Johannes f. 1836, Johanna 1838 och Cajsa Lena 1841. I Norketorp blev Olof Pettersson änkling, men satt kvar på sina ¼ mtl tillsammans med barnen Johanna och Olof. Håkan Månsson och Maria Nilsdotter tog däremot undantag av sonen Olaus Håkansson, f. 1815, som ingick äktenskap med Lena Stina Jonsdotter, f. 1812. De fick tre barn: Cajsa Lena 1836, Maria Gustava 1838 och Johanna 1840. Det fanns nu endast två hemmansdelar i Norketorp, vardera på ¼ mtl. Samuel Nilsson och Brita Petersdotter flyttade till Björnahult.

Under 1840-talet var Kåtterås och Norketorp båda delade på två hemmansdelar. I Kåtterås var folkmängden vid 1840-talets utgång 21 personer, 10 män och 11 kvinnor, i Norketorp var den 10 personer, 6 män och 4 kvinnor. Olof Petersson och Johanna Axelsdotter brukade 3/16 mtl i Kåtterås. De hade fyra barn: Johannes f. 1836, Johanna 1838, Cajsa Lena 1841 och August 1845. Den andra hemmans-delen på 3/16 mtl brukades av Johannes Olsson, f. 1801, och h.h. Stina Lisa Håkansdotter, som var född i Norketorp 1813 och dotter till Håkan Månsson och Maria Olofsdotter. De hade icke mindre än åtta barn: Fredrika var född 1832 och blev 1850 gift till Wirrmo, Olaus, f. 1834. Han skulle med tiden bli mera känd som Olaus Johansson i Norketorp. Mera om honom senare. Carl Gustaf var född 1836, Emma 1838, Johan August 1840, Franz Lorentz 1843, Christina Mathilda 1847 och Pehr Alfred 1851. Johannes Olsson var en av de ledande kommunalmännen i Madesjö vid mitten av 1800-talet. Han var ålderman 1846-63, nämndeman för västra fjärdingen 1838-1840, medlem av förlikningskommitten 1842 etc.

I Norketorp brukades ¼ mtl av Olof Petersson tillsammans med dottern Johanna och sonen Olof, tills Johanna gifte sig med Peter Petersson från Kåtterås och son till Peter Jonsson och Caisa Nilsdotter. Peter Petersson och Johanna Olofsdotter fick fram till 1850 fyra barn: Peter Lorentz 1842, Mathilda Charlotta 1844, Clara Sophia 1847 och Johan Oscar 1850. Den andra gården på ¼ mtl brukades av Olaus Håkansson, f. 1815 och son till Håkan Månsson och Maria Olsdotter. Han var gift med Lena Stina Jonsdotter, f. 1812. De fick till 1843 fyra barn: Cajsa Lena 1836, Maria Gustava 1838, Johanna 1840 och Carl Gustaf 1843. Två år senare 1845 flyttade familjen till Knappsmåla och Olaus Håkansson blev under några decennier en känd kommunalman. Han blev t.ex. 1863 medlem av det första skolrådet i Madesjö och har bl.a. underskrivit det skolreglemente, som 1865 antogs för skolorna i Madesjö.

Under 1860-talet brukade fortfarande Olof Petersson och Johanna Axelsdotter 3/16 mtl i Kåtterås med hjälp av sonen August. På den andra hemmansdelen avled Johannes Olssons hustru Stina Lisa Håkansdotter 1868, varefter Johannes Olsson tog undantag av sonen Carl Gustaf Johansson. Denne var född 1836 och ogift. Han avled redan 1869, varefter hans yngre broder Johan August Johansson övertog gården. Han ingick äktenskap med Augusta Mathilda Andersdotter, som var född 1844 och änka med två barn, födda 1865 och 1867. Under 1870-talet föddes tre barn i det nya äktenskapet: Carl Johan 1871, Aron Vilhelm 1873 och Hjalmar Amandus 1878.

I Norketorp brukade Olaus Johansson och Emma Fredriksdotter ¼ mtl och fick under 1860-talet fyra barn: Emilia Augusta 1862, Carl Vilhelm 1865, Ida Vilhelmina 1867 och Hilda Carolina 1869. Olaus Johansson började redan på 1860-talet framträda alltmera i kommunalpolitiken i Madesjö. Han blev bl.a. vice ordförande i kommunal-stämman under tre olika perioder och vice ordförande i kommunalnämnden, kyrko-värd och nämndeman. På den andra hemmansdelen på ¼ mtl satt under 1860-talet Peter Petersson och Johanna Olofsdotter. Båtsman var Peter Gustaf Nicolaison Norman med hustru och fyra barn. Han bodde emellertid i Gränö.

Under 1870-talet skedde inga förändringar utom att Olaus Johanssons barnskara ökades till åtta. På 1880-talet däremot avled Olof Petersson i Kåtterås 1886 och efterträddes av sonen August Olsson, som redan 1882 ingått äktenskap med Ida Sofia Fredriksson, f. 1849. Hon medförde två barn från ett föregående äktenskap: Carl Adrian Augustinus, f. 1872, och Emilia Mathilda Josefina, f. 187?. I det nya äktenskapet föddes 1883 dottern Augusta Maria och 1884 Hilda Viktoria. På den andra hemmansdelen flyttade Johan August Johansson med familj 1888 och efterträddes av Karl Johan Johansson, f. 1832 i Algutsboda och h.h. Emma Kristina Svensdotter, f. 1839. De kom närmast från Kolsbygd. Johannes Olsson avled 1887, efterlämnande sonen Peter Alfred, som var född 1851. Båtsman för Kåtterås var nu Karl Amandus Johansson Wittenberg, född 1866 i Algutsboda.

I Norketorp brukade Olaus Johansson sina ¼ mtl. Äldsta dottern Emilia Augusta emigrerade 1889 till USA. På den andra hemmansdelen avled Peter Petersson 1886 och efterträddes av sonen August Petersson, f. 1859. Han ingick äktenskap först 1893 med Ida Vilhelmina Olsson, dotter till Olaus Johansson. De fick 1894 sonen Sture August Ludvig och 1895 dottern Edit Ingeborg Vilhelmina. Hela Norketorp var nu ägt av samma familj.

I Kåtterås skedde inga förändringar under åren 1891-1896, den tid vår undersökning gäller.

Laga skifte genomfördes i Kåtterås åren 1833-1834 och i Norketorp år 1836.

Emigrationen omfattade endast två personer, en från Kåtterås: ogifte arbetaren Axel Wilhelm Eriksson, f. 1859, emigrerade från Kåtterås till Sydafrika 1903, och en från Norketorp: Olaus Johanssons äldsta dotter Emilia Augusta Olsson, f. 1862, emigrerade 1889 till USA.

http://kartor.eniro.se/m/NKMc4

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

Månsamåla betyder den av Måns upptagna nyodlingen. Namnet förekommer för första gången 1561 och i 1565 års tionderegister får vi veta, att den dåvarande brukaren hette ”Karl i Månsamåla”. Hans tionde var mycket obetydlig: ½ skäppa korn, men ingen råg. 1568 kallas Karl ”krononybyggare”. Månsamåla måste ha upptagits omkring 1550 och brukats omkring 15 år, innan det skattlades som nybygge. Då hade den förste brukaren Måns försvunnit och ersatts av Karl, som kan ha varit son till Måns, men det förblir ovisst, eftersom efternamn sällan förekommer i fogderäken-skaperna. När Älfsborgs lösen 1571 togs upp, visade det sig, att Karl i Månsamåla hade oväntat stora tillgångar. Han deklarerade följande: koppar-5 marker, 4 kor, 2 fyraårsungnöt, 2 tvåårsungnöt, 5 får, 2 svin och häst för 5 mark. 10 % av dessa tillgångar gav en skatt på 7 mark 4½ öre. Det var mer än många hemman betalade, och då räknades Månsamåla fortfarande endast som nybygge. Som krononybyggare erlade Karl 1574 den obetydliga avraden av 10 marker smör (= ung. 3-4 kg) och intet annat. Särskilt anmärkningsvärt är, att han ej behövde erlägga fodring. Förklaringen är väl den, att Karl hade fört med sig sina deklarerade tillgångar, när han övertog det lilla nybygget Månsamåla. Först 1591 upptogs Månsamåla i skattelängden som ”kronotorp”, dvs högst ¼ hemman. Carl var ännu kvar 1586, men 1591 hette brukaren ”Joen i Månsamåla”. Han erlade 1591 i tionde 1 skäppa råg och lika mycket korn. Enligt 1592 års fogderäkenskaper var hans fullständiga namn Joen Persson. Han stod fortfarande kvar som brukare av Månsamåla 1600 och 1601, men kallas då åter krononybyggare. Enligt 1601 års ”rumpeskattlängd” deklarerade han följande tillgångar: 1 par oxar, 3 kor, 1 sto och 2 tunnor säd.

Joen Persson brukade Månsamåla under lång tid och skattemyndigheterna förstod snart att uppskatta hans arbete. 1612 hade Månsamåla upphöjts till att räknas som ½ hemman! Det blev samtidigt anslaget till underhållshemman för en knekt. Knekten hette Per och var sannolikt son till Joen Persson, som fortfarande stod för hemmanet. Dess avrad var nu betydligt höjd. Den utgick varje år med penningar-½ öre, städsle-öre-½ mark, fodernötspenningar-½ mark, smör-½ lispund, 2 dagsverken och fodring för 3 hästar. Till Älfsborgs lösen 1613 betalade Joen 2 koppardaler och ¾ silverdaler. Knekten Per betalade 1 koppardaler. Joen hade en piga och Per en dräng att hjälpa till att sköta gården. Det fanns alltså två hushåll i Månsamåla. Per försvann dock snart, i varje fall ur skattelängderna, men Joen satt kvar. Vid utskrivningen av boskapspenningen 1620 deklarerade han: åkerland till 3 tunnors utsäde, svedjeland till 3 skäppor, 1 häst, 1 sto, 2 oxar, 6 kor, 4 kvigor, 6 får, 4 lamm, 4 ungsvin. Det ledde till en skatt på 2 dlr 11½ öre, vilket visar att Månsamåla avsevärt arbetats upp av Joen Persson. Det var många hemman i Madesjö, som visade sämre resultat.

Med föregående kan jämföras vad Jon deklarerade 1628: åker till 3 tunnors utsäde, 1 sto, 3 oxar, 4 stutar, 6 kor, 3 kvigor, 4 får, 4 lamm, 3 ungsvin. Men Jon var inte ensam i Månsamåla detta år. Där fanns också ”Kierstin, änka” som hade 1 sto, 1 oxe, 3 kor, 4 får, 2 lamm, 2 ungsvin, och ”Elin, huskvinna”, som hade 2 kor. Det fanns således 3 hushåll i Månsamåla 1628, varav åtminstone de två första måste anses som bondehushåll. Ändock räknades Månsamåla kameralt som ½ hemman! Ett vittnesbörd om att det var ganska bra ställt är, att Månsamåla under det svåra året 1629 icke var ”öde”förklarat eller ”förmedlat”.

Ännu 1633 fanns det två brukare i Månsamåla. Enligt jordeboken för detta år hette brukaren nu Håkan, enligt boskapspenningsmantalslängden var det Joen. Han deklarerade 2 tunnors utsäde, 1 sto, 1 oxe, 1 stut, 4 kor, 2 kvigor, 3 får, 4 lamm och 1 ungsvin. Även enligt den ordinarie mantalslängden var Joen brukare av hemmanet. Han deklarerade 6 tunnor råg och 6 tunnor korn. Enligt denna mantalslängd fanns tre personer mantalsskrivna i Månsamåla. Joen och hans hustru jämte en tredje person. Vem var denne? Var det Håkan? Eller var det den änka Kerstin, som 1628 brukade en del av Månsamåla. Hon måste på något sätt ha hållit sig kvar, fastän hon ej är med i de offentliga handlingarna 1633. I 1641 års mantalslängd står nämligen en änka Kerstin upptagen i Månsamåla. Hon har nu en dotter hemma och en dräng. Till-gångarna är dock små: 1 ko, 1 kviga och 2 tunnor utsäde. Jon måste väl ha funnits kvar, fastän han blivit förbigången i mantalslängden. Det är otroligt, att Kerstins ringa tillgångar skulle utgöra allt vad som fanns i Månsamåla, som enligt mantalslängderna 1628 och 1633 var förhållandevis rikt. Dessutom återkom Jon 1644. Han och hans hustru står i detta års mantalslängd ensamma för Månsamåla. Kerstin är nu för-svunnen, sannolikt avliden. Jon har en dräng. Därjämte finns Per Joensson, som är gift och tydligen brukar en egen del. Han var väl son till Joen Persson. Denne avled sannolikt under 1640-talet, ty 1649 var Per Joensson ensam brukare. Han stod ensam för Månsamåla till straxt före 1697 – en lång tidrymd. I 1668 och 1669 års mantalslängder upptages också båtsmän för Månsamåla. 1668 hette båtsmannen Nils och 1669 Måns. Det är anmärkningsvärt, eftersom det allmänna båtsmanshållet först genomfördes på 1680-talet. Månsamåla låg här före det övriga Madesjö.

När 1697 års kvarnkommission genomförde sin inventering av hemmanens kvarnar, stod ”Enkan Gunnil” för Månsamåla. Hon måste ha varit Per Joenssons änka. Två år senare, enligt 1699 års jordebok, brukas nr 254 Månsamåla av ”Erik”, vars årliga ränta var oförändrad från jordeboken 1686, nämligen 3 dlr, 1 öre, 21 penningar. I jordeboken 1706-1707 anges Månsamåla vara ”Kongl. Ammiralitetet anslaget”, dvs den årliga räntan gick till flottan i Karlskrona. Enligt 1717 års mantalslängd var Månsamåla delat mellan Joen Persson och Olof Joensson. Sannolikt var de far och son och ättlingar till Per Joensson. Enligt 1740 års vallängd hette brukarna av Månsamåla Sven Jonsson och Per Svensson.

I husförhörslängden 1728-1740 visar det sig, att Månsamåla var överraskande folkrikt. Det fanns fortfarande två hemmansdelar, brukade av Jon och hans hustru Ingre och Per Svensson och hans hustru Karin. Hemmanets båtsman hette Per Isacsson Lundberg. En mängd inhyses bodde på ägorna. Däremot fanns ingen torpare. Torparna tillhör det senare 1700-talet och 1800-talet. Hemmansklyvningen fortsatte under 1700-talet. Under senare delen av detta århundrade var Månsamåla delat mellan fyra hemmansbrukare, som vardera brukade 1/8 mtl. Hemmansdelarna upptages här i husförhörslängdens ordning. 1/8 mtl brukades av Sven Persson, f. 1737 och 1773 gift med Maria Andersdotter, f. 1755. Hon avled 1786 varefter Sven Persson gifte om sig. I sitt första äktenskap hade Sven Persson sönerna Per 1774, Johannes 1778 och Daniel 1785. I sitt senare äktenskap fick han 1792 dottern Maria och 1795 sonen Jonas. Den andra hemmansdelen på 1/8 mtl ägdes av Per Persson, f. 1745, och hans hustru Maria Jonsdotter, f. 1743. De fick fem barn: Cathrina 1768, och så småningom gift i Desemåla, Maria 1770, gift i Kristvalla, Stina 1777, Peter, sjuklig och ofärdig, 1780, och Lena 1789. Gård nr 3 ägdes av Peter Carlsson, f. 1772 och gift med Ingrid Nilsdotter, f. 1761. De fick tre barn: Carl 1788, Jonas 1791 och Johanna 1793. Ingrid Nilsdotter var dotter till undantagsmannen Nils Jonsson och Kerstin Svensdotter. Av dessas många barn blev dottern Maria gift i Ljusås och dottern Stina gift i Mortorp. Gård nr 4 ägdes av Jonas Nilsson, f. 1768, och dennes hustru Brita Carlsdotter, f. 1778. Deras förstfödde, sonen Peter, föddes 1800. Ovannämnde undantagsmannen Nils Jonsson hade 1759 ingått äktenskap med Kierstin Svensdotter. De fick icke mindre än åtta barn, av vilka Jonas Nilsson var äldste sonen. Han var således svåger med Peter Carlsson.

Båtsman för nr 254 Månsamåla var Johan Lundberg, född 1761 och 1787 gift med Marta Persdotter, f. 1758. De hade tre döttrar. Jon Nilssons änka, Kierstin Persdotter, f. 1707, bodde kvar på hemmanet jämte sonen Peter Jonsson, f. 1743, som kallades skräddaredräng. Han var gift med Marta Olofsdotter, f. 1746, och hade två barn. Den förste torparen i Månsamåla hette Håkan Svensson, som var gift och hade tio (10) barn. Dessutom fanns en avskedad båtsman Nils Metall, som avled 1792.

I början av 1800-talet bytte två hemmansdelar ägare. Per Persson och Maria Jonsdotter tog undantag av Eric Jonsson, f. 1775, och hans hustru Stina Persdotter, f. 1769. Hon var hans andra hustru. De ingick äktenskap 1805. Eric Jonsson hade fyra barn i sitt första äktenskap och fick två i sitt andra: Sara Stina 1807 och Johannes 1813. Per Persson avled 1818. Den andra växlingen av ägare skedde, när Sven Persson och Maria Andersdotter efterträddes av Olof Petersson, f. 1787, och Lena Petersdotter, f. 1788. Peter Carlsson och Jonas Nilsson satt kvar på sina hemmansdelar. Eric Jonsson och Stina Persdotter fick som ovan sagts två barn i sitt äktenskap. Olof Petersson och Lena Petersdotter fick fem barn: Axel 1808, Maria Lena 1811, Cajsa Lena 1812, Johannes 1814 och Lovisa 1816. Olof Petersson avled 1820, varefter Lena Persdotter gifte om sig med Jonas Nilsson junior, född 1797. Peter Carlsson och Ingrid Nilsdotter hade två barn: Carl, f. 1788, och Johanna 1793. Peter Carlsson var kommunalt verksam och var åren 1813 och 1814 medlem av Madesjö sockens s.k. beredningskommitte. (Om denna se Madesjö sockens historia, del 2, sid. 311.) Jonas Nilsson och Brita Carlsdotter fick följande barn: Peter 1800, Stina 1802, Carl 1803, Maria 1806, Catharina 1808, Lena 1811 och Brita 1814. Torpare var Peter Jonsson, som var född 1743. Han betecknas som ”fattig” i husför-hörslängden. Han hade fem barn. Inhyses Håkan Samuelsson dog 1804. Hustrun och barnen fick fattighjälp av socknen. Flera andra inhyses på ägorna fick under dessa år fattighjälp av socknen.

Under åren 1815-1821 avled som redan nämnts Olof Petersson 1820, varefter änkan gifte om sig med Jonas Nilsson junior, som övertog skötseln av gården. Eric Jonsson brukade sin gård. En ny man var Jonas Olofsson, f. 1766 och hans hustru Stina Nils-dotter, f. 1761. De hade en son Anders, f. 1802. På ägorna bodde inhyses skräddaren Johannes Svensson med hustru Maria Persdotter och fyra barn, samt båtsmannen nr 156 Jonas Elmgren, f. 1794 med hustru Stina Månsdotter, f. 1787 och tre barn, som 1824 ökade till fyra, då dottern Anna Sophia föddes. Hon blev 1862 antagen till småskollärarinna i Madesjö. Hon fick därvid betyget ”from, kan väl läsa.” Därmed var hon kvalificerad att antagas till lärarinna.

Under 1820-1840-talen skedde talrika växlingar av ägare i Månsamåla. Det blir nästan en katalog över bönder som kom, stannade en kortare tid och lämnade. Fredrik Petersson var född 1803 och avled 1832. Om änkan Ingrid Lena Jonsdotter är antecknat, att hon var sängliggande sjuk. Det fanns två barn: Helena, f. 1825 och Johan Peter, f. 1829. Gården övertogs 1834 av Jonas Peter Nilsson, f. 1804 i Älghult, och hans hustru Cajsa Jonsdotter, f. i Bäckebo socken 1792. De hade redan vid tillträdet två barn: Anna Lovisa, f. i Älghult 1830, och Peter, f. 1832 även han i Älghult. Familjen flyttade 1838 tillbaka till Älghult. Efterträdare blev Jonas Ingemundsson, f. i Ljungby 1793, och hans hustru Stina Petersdotter. De hade tidigare bott i N. Ljusås och Flyebo. De båda avled 1845 resp. 1843 och efter-lämnade åtta barn: Daniel, f. i Ljusås 1816, Adolf 1821, Helena 1824, Lotta 1828, Johanna 1831, Joel, dövstum, 1834, Ingrid Sofia, f. i Flyebo 1837. En dotter Maria, f. 1819, fick enligt kyrkoboken ett barn utom äktenskapet. Vid föräldrarnas död övergick gården till äldste sonen Daniel Jonsson, som 1848 ingick äktenskap med Stina Lisa Nilsdotter, f. 1826 i Bäckebo socken. De fick 1849 sonen Johan Conrad. Flera av syskonen bodde kvar på gården. Undantaget var ovannämnda Maria, som 1849 flyttade till Nybro.

1/8 mtl ägdes av Jonas Petersson, som var född i Desemåla 1803. Han var gift med Christina Zackrisdotter från Gislatorp, f. 1807. De fick sex barn: Charlotta 1833, Peter Johan 1836, Christina 1840, Carl Johan 1843, Emma Sophia 1846 och Ottilia Wilhelmina 1849.

1/8 mtl ägdes av Johannes Jonsson, född i Södra Örsjö 1808 och gift med Cajsa Lena Petersdotter från Östra Madesjö, f. 1811. De fick sex barn: August, f. i Pukeberg 1837, Frantz Johan, f. ibm 1839, Clara, f. i Månsamåla 1842, Carl 1844, Elof 1847 och Fredrik 1851.

1/8 mtl ägdes av Erland Peter Petersson, f. 1826 och 1852 gift med Carolina Gustava Johannesdotter, f. 1832. Erland Peter Petersson kom till Månsamåla från Stora Granås 1852. Hustrun var dotter till Johannes Jonsson och mågen övertog Johannes Jonssons hemmansdel. 1853 föddes dottern Hilda Dorothea Wilhelmina och 1855 Emeli Augusta.

1/8 mtl ägdes av Jonas Axelsson, som var född i Getahult 181? och gift med Sara Stina Ericsdotter, född i Månsamåla 1807 och dotter till Eric Jonsson och Stina Pers-dotter. De hade två barn: Stina Cajsa, f. 1838 och Peter August, f. 1842, när familjen 1849 flyttade till Östra Skedebäckshult.

Mycket folk bodde vid denna tid i Månsamåla. Bland dem kan nämnas avskedade båtsmannen Jonas Jonsson Lundberg, som var född 1790 i Kolsbygd. Han hade hustru och tre barn. Tjänstgörande båtsman var från 1849 Carl Johan Axelsson Lundberg, född i N. Svalehult 1830. En båtsman och torpare Carl Johan Hultman var född 1803. Hans hustru och ende son avled 1843. Två undantagsmän levde kvar: Jonas Nilsson med hustru Lena Petersdotter och Eric Jonsson och hans hustru, som dock avled 1846. Undantagsänkan Ingrid Lena Jonsdotter hade en hemmaboende dotter Helena Fredriksdotter, f. i Flemmingeland 1825, som 1849 blev gift till Åby socken.

Vi går fram till decenniet 1851-1860. 1/8 mtl ägdes fortfarande av Daniel Jonsson med hustru, 2 döttrar och 3 syskon. 1/8 mtl ägdes av Jonas Petersson och Christina Zackrisdotter. De hade fem barn hemma. Under åren 1849-1858 ägdes 1/8 mtl av Jonas Svensson, som kom från Östra Skedebäckshult, när Jonas Axelsson flyttade dit. Med sin familj flyttade Jonas Svensson 1858 till Västra Skedebäckshult. 1/8 mtl ägdes av Johannes Jonsson och Stina Svensdotter. Han var från Åseda och hon från Älghult. De medförde tre barn, när de kom till Månsamåla från Stora Gangsmad. Dottern Carolina Gustafva, f. 1832, gifte sig 1852 med Erland Peter Petersson, f. 1826, som kom från Stora Granås och övertog hemmansdelen. Johannes Jonsson fick undantag. Den andre Johannes Jonsson och hans hustru Cajsa Lena Peters-dotter hade till 1858 fått 8 barn, varav 3 på 1850-talet: Fredrik 1851, Gustava 1854 och Thilda 1858. Johannes Jonsson var aktivt intresserad i socknens angelägen-heter. Han var en av de ledande motståndarna till de på 1860- och 1870-talen aktuella järnvägsplanerna och var mellan 1863 och 1877 Madesjö siste ålderman. Han utsågs hösten 1876 att övervaka utvidgningen av Madesjö kyrkogård. Av övriga i Månsamåla kan nämnas undantagsmannen Jonas Nilsson, som avled 1861. Han var född i Bällsjö 1787. Änkan Lena Petersdotter var född i Månsamåla 1788 och dotter till Peter Persson och Maria Jonsdotter. Hon var ursprungligen gift med Olof Petersson men efter dennes död omgift med Jonas Nilsson. Torparen Jonas Carlsson avled också och efterträddes 1860 av torparen Carl Petersson och hans hustru Christina Petersdotter. Han var från St. Idehult och född 1833.

Under 1860-talet upplevde Johannes Jonsson och Cajsa Lena Petersdotter att fyra av deras barn avled. Tre av dem föll offer för rödsot i september 1865. Det fjärde barnet, dottern Gustafva, avled 1869. Daniel Jonsson upplevde att dottern Hilda Gustafva avled 1863 men fick ytterligare två barn: Jonas Ludvig 1863 och Edla Christina 1866. På gården vistades också Daniels dövstumme broder Joel. Övriga bönder i Månsamåla var på en gård till en början Jonas Petersson, som dock 1864 tog undantag av mågen Peter Andersson, f. 1833, och dottern Charlotta Jonsdotter. De fick under 1860-talet tre barn: Johan Gottfrid 1865, Mathilda Christina 1866 och Jonas Peter 1868. Den fjärde gården brukades från 1866 av Erland Johansson, f. i Hälleberga 1838 och 1866 gift med Wendla Maria Jonsdotter, som var född 1842. De fick två barn: Carl Amandus 1866 och Johan August 1869. Av övriga boende i Månsamåla kan nämnas torparen Israel Jonsson, som 1856 ingick äktenskap med Maria Jonsdotter. Han avled redan 1867, varefter änkan gifte om sig med Peter Alfred Carlsson, född i Kråksmåla 1836 men närmast kommande från Bäckebo. Torparen Johannes Carlsson, som var född 1833 och gift med Lena Stina Håkans-dotter från Vissefjärda, flyttade 1861 bort från Månsamåla ägor. Torparen Andreas Petersson flyttade 1869 till Visby liksom hans äldre broder skomakaren Carl Petersson, som var gift och hade två barn. Det fanns ännu en skomakare i Månsamåla, sockenskomakaren Frantz Johan Petersson, som 1865 flyttade bort från Månsamåla. Dessutom fanns flera backstuguänkor och dito pigor på ägorna. 1863 inträffade det ovanliga, att en piga i Månsamåla, Carolina Gustafsdotter, f. 1842 ”med föräldrars och husbondes vetskap och samtycke flyttat till Afrika såsom piga hos Grosshandl. Forsman” enligt en anteckning i kyrkoboken.

Under 1870-talet inträffade flera förändringar. Daniel Jonsson flyttade 1872 med hustru och 4 barn till Överstatorp i S:t Sigfrid. Gården överlämnade han till sonen Johan Conrad Danielsson och dennes hustru Carolina Petersdotter, f. 1843, som ingått äktenskap i december 1871. De fick 5 barn under 1870-talet: Carl Gottfrid 1872, Jenny Almida Josefina 1873, Carl Johan 1875, Ernst Axel 1876 och Jarl Hjalmar Paulinus 1880. 1/8 mtl innehades fortfarande av Peter Andersson, f. 1833 och Charlotta Jonsdotter, f. 1833 och som redan nämnts dotter till Jonas Petersson och Christina Zackrisdotter. De hade sex barn: Johan Gottfrid, f. 1865, Mathilda Christina 1866, Jonas Peter 1868, Pehr August 1871, Edla Anna Charlotta 1873 och Carl Emrik 1875. Den tredje hemmansdelen på 1/8 mtl innehades fortfarande av Erland Johansson, f. 1828, och Wendla Maria Jonsdotter, f. 1842. De hade vid decenniets utgång fem barn: Erland Amandus, f. 1866, Johan August 1869, John Conrad Emanuel 1873, Gustaf Gottfrid 1877 och Per Oskar 1880.

Johannes Jonssons hustru Cajsa Lena Petersdotter avled 1879. Gården hade redan 1873 överlämnats till sonen August Johansson, f. 1837. Han vigdes 1875 vid Emma Charlotta Petersdotter från Brånahult, f. 1849. De fick 1876 sonen Carl Gottfrid och 1878 sonen Johan. Jonas Petersson och Christina Zackrisdotter bodde under 1870-talet kvar i Månsamåla som undantagsfolk. Deras dotter Ottilia Mathilda, f. 1849, vigdes 1878 vid Per August Jonsson i Ålaryd i Kristvalla. Den andra dottern, Christina, hade redan 1873 flyttat till S:t Sigfrid. Undantagsänkan Lena Petersdotter avled 1880. Fyra torp fanns nu i Månsamåla. Innehavarna hette Sven Petersson, Peter Carlsson, Anders Håkansson, som kom till Månsamåla från Torestorp 1877, och Fredrik Olofsson, som 1872 gifte sig med Lena Håkansdotter och därefter flyttade till Ekaryd. Av övriga på ägorna boende kan nämnas skräddaren Johan August Carlsson, som var född 1852 och som 1873 gifte sig med Ida Christina Petersdotter.

På 1880-talet lämnade Johan Conrad Danielsson hustru och hemman och emigrerade 1888 till USA. Då hade fyra barn dött under 1880-talets fyra första år. Hustrun bodde i fortsättningen på Desemåla ägor. Gården övergick till Nils Peter Jonsson, f. 1852 i Hälleberga och 1880 gift med Johanna Sofia Gustafsdotter, f. 1854. De hade kommit till Månsamåla redan 1887. De fick 7 barn: Hanna Judit Ingeborg 1880, i Hälleberga, Nanny Almida Sofia ibm 1882, Karl Oskar ibm 1884, John Manfred ibm 1886, Axel Robert i Månsamåla 1887, Gustaf Hjalmar ibm 1889 och Aron Wilhelm ibm 1891. 1/8 mtl brukades fortfarande av Peter Andersson och 1/8 mtl av Erland Johansson och 1/8 mtl av August Johansson och Emma Charlotta Petersdotter. Till sonen Johan Jander, som fötts 1878, kom under 1880-talet ytter-ligare tre barn: Alma Helena Wilhelmina 1883, Pehr Manfred 1885 och Jonas August 1888. Tre undantagsmän bodde på ägorna: Johannes Jonsson, Jonas Petersson, vars hustru avled 1889, och Daniel Jonsson med hustru Stina Lisa Nilsdotter. Av torparna flyttade Sven Petersson 1883 från Månsamåla, men kvar var Peter Arvid Carlsson med hustru Maria Jonsdotter, Frantz Petersson med hustru Stina Kajsa Petersdotter. Tre av deras fem barn emigrerade 1887 till USA. Torparen Andreas Håkansson och Johanna Jonsdotter bodde kvar med sina fyra levande barn. Två barn dog. Skräddaren Johan August Carlssons hustru Kristina Petersdotter avled 1888, varefter han 1890 gifte om sig med Maria Gustafva Gustafsdotter. Båtsman var nu Jonas Peter Adolfsson Lundberg, som var född 1850 och gift med Ida Sofia Olsdotter, f. 1852. De hade 4 barn. Arbetaren Karl August Gustafsson och hans hustru Hilda Augusta Andersson hade tre barn.

Under 1890-talets första hälft fick Nils Peter Jonsson och Johanna Sofia Gustafs-dotter ytterligare 2 barn: Aron Wilhelm 1891 och Jenny Viktoria Elisabet 1894. Totalt hade de därmed 8 barn. Peter Andersson brukade fortfarande sina 1/8 mtl, medan Erland Johansson avled, varefter gården inköptes av Johannes Petersson i Villköl. Erland Johanssons äldste son Carl Amandus emigrerade 1892 till USA och modern tog undantag. August Johansson brukade 1/8 mtl. Undantagsmannen Johannes Jonsson avled 1893, Jonas Peterssons hustru 1894. Daniel Jonssons hustru Stina Lisa Nilsdotter avled 1893 och han följde henne 1894. Torparen Peter Alfred Carlsson avled 1892. Torparen Andreas Håkansson och skräddaren Johan August Carlsson bodde kvar liksom båtsmannen Jonas Peter Lundberg.

Laga skifte skedde i Månsamåla 1851.
Emigrationen var överraskande ringa från Månsamåla, som dock vissa tider på 1800-talet var ett folkrikt hemman. Jag har i förbigående nämnt en del av dem som emigrerade. Den förste emigranten var Adolf Petersson, född 1867. Han utvandrade till USA 1883. Han följdes 1887 av sina bröder Johan August och Karl Oskar Petersson. De var unga, endast 14 och 13 år gamla och hade sannolikt för avsikt att ansluta sig till brodern. Som i tidigare sammanhang nämnts utvandrade 1888 Johan Konrad Danielsson, son till Daniel Jonsson. Han lämnade kvar sin hustru i Sverige och hon synes aldrig ha följt efter till USA. Efter Erland Johanssons död emigrerade äldste sonen Carl Amandus Erlandsson 1892 och han följdes 1896 av brodern Johan August Erlandsson. Den sista emigranten från Månsamåla var Nils Peter Jonassons näst äldsta dotter Nanny Almida Sofia Nilsson, som utvandrade 1906, hon liksom alla de andra reste till USA. Det blir sju emigranter från Månsamåla.