Författare: Mats Johansson

Svångemåla

http://kartor.eniro.se/m/G74Ev

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

Gårdar i Oskar

Oskar var i äldre tid en del av Mortorps socken. Det kallades Mortorps skogsbygd. På grund av det stora avståndet till Mortorps kyrka från västra delen av socknen uppbyggdes ett kapell i skogsbygden. Enligt uppgift i Södra Möre dombok 1771 var kapellet byggt år 1709. Det byggdes om omkring 1770 och fick då Madesjö kyrkas gamla altartavla. År 1847 fick kapellbygden namnet Oskar med komministern i Mortorp boende i en egen prästgård, avskild från Alsjö nr 3. Kyrkan byggdes 1870 och renoverades 1925. Efter de senaste pastoratsregleringarna tillhör Oskar Madesjö pastorat.

Svängemåla (Svångemåla)

Svängemåla är ett av de senast uppodlade hemmanen i Oskar. Det tillhör den stora nyodlingsverksamhet, som började under senmedeltiden och fortsatte under 1500-talet. Slutändelsen -måla säger oss detta. Svängemåla saknas i fogderäkenskaperna under de tre första Vasakonungarna och omtalas f.f.g. 1591 och då som kronotorp. Ingen brukare nämnes men avraden är fastställd till ½ lispund smör och fodring för 2 hästar – en mycket obetydlig avrad. Hemmanet måste ha upptagits cirka 10-15 år tidigare, alltså under 1570- eller 1580-talet.

Nästa gång Svängemåla framträder i källorna är i förteckningen över den s.k. 3-markshjälpen 1628. Där nämnes en Håkan i Svängemåla och ”Enkian, ibm”. I 1635 års jordebok kallas hemmanet nybygge och dess avrad är ½ mark smör och fodring för 3 hästar årligen. Någon brukare nämnes ej, men den ovannämnde Håkan har tydligen brukat hemmanet de föregående åren, ty i 1641 års mantalslängd är han fortfarande med. Han deklarerar då för 1 häst, 1 ungsto, 2 oxar, 3 kor, 2 kvigor och 2 tunnor utsäde. Han brukade hemmanet under resten av 1640-talet. Det betecknas nu som ¼ mtl. Ännu i 1655 års mantalslängd står Håkan som brukare. I jordeboken 1663 saknas däremot namnet på någon brukare, vilket dock ej betyder, att ingen fanns. I 1682 års jordebok återkommer benämningen torp. Brukarna är nu två: Olof och Nils. Avraden värderas nu till 2 dlr 1 öre 2 penningar. I den husförhörslängd, som är bevarad från 1688 heter brukaren Jöns. Hans ej namngivna hustru säges läsa ”väl utan bok”. En dotter Karin kunde alla budorden. Olof är död men ”kunde några stycken”, hans änka ”kunde alla buden”. Hemmanets båtsman Olof Axe ”kunde väl alla buden”. I 1699 års jordebok har Svängemåla nr 274. Brukarna hette nu ”Olof G och Jöns A”. Var och en brukade 1/8 mtl. I 1717 års mantalslängd heter brukarna ”Pähr Jonsson och Jöns Andersson” och de var kvar 1725.

Vi går fram till husförhörslängden 1805-1810. Detta första år, 1805, flyttade ägaren av Svängemåla Nils Jonsson med hustru och 2 barn från hemmanet. Ny ägare blev Jonas Isacsson, 56 år gammal. Hans hustru Catrina var 45 år. De hade två barn: Carl Gustaf, 16 år och Ingrid Lena, född 1809. Carl Gustaf gifte sig 1808 med Lena, 19 år. På 1830-talet brukades Svängemåla av kyrkovärden Anders Karlsson, född 1789 och h.h. Lena Nilsdotter, född 1790. De hade 8 barn: Nicolaus, född 1812, Johan Peter 1818, Gustaf 1819, Andreas 1821, Jonas 1823, Christina 1826, Anna Maria 1828 och Carl August 1835. Flera inhyses bodde på ägorna. På 1850-talet ägdes ¼ Svängemåla av Andreas Carlsson, född 1821 och h.h. Johanna Gustafs-dotter. De fick 4 barn: Carl August, född 1851, Matilda Christina 1854, Adolf 1857 och Amanda Johanna 1859. Torpare var Johan Gustaf Månsson, född i Madesjö 1827, kom hit från Arby 1853 och flyttade till Pukaberg 1858. Han var gift med Gustafva Andersdotter, f. 1824. Torparen Carl Johan Ottosson var född i Mortorp 1827 och gifte sig med Ingrid Lena Jonsdotter från Madesjö 1854.

På 1870-talet brukades Svängemåla fortfarande av Andreas Carlsson, som dock avled 1879. Han efterlämnade änkan och 9 barn, av vilka de 5 sista var Gustaf Anders född 1862, Pehr Oskar f. 1865, Anna Sofia f. 1868, Janne f. 1871 och Johan Ernst f. 1874. 1880 övertogs gården av Johan Peter Jonsson från Madesjö, född 1844 och sedan 1866 gift med Mathilda Niklasdotter från Oskar, född 1846. De hade 6 barn: Karl Anders, född 1867, Pehr August, f. 1869, Frans Oskar, f. 1872, Joel Elof, f. 1874, Jonas Alfred, f. 1877 och Emelia Amanda, f. 1879. 1879 inflyttade handlanden Carl August Andersson, född i Oskar 1851 och sedan 1874 gift med Ida Höglund, född 1855 i Madesjö. De medförde sonen Carl Axel Rupert Emanuel, f. 1875 och fick 1880 sonen Albert Nils Anders. Torparen Otto Petersson var född 1836 i Oskar och sedan 1867 gift med Gustafva Johansdotter, f. 1837. De hade 5 barn. Från Vissefjärda inflyttade 1875 torparen Carl Johan Gustafsson, f. 1845 och sedan 1861 [frågetecken för årtalet] gift med Emma Dorothea Gustafsdotter, född i Arby 1848. De hade 6 barn. Förre båtsmannen Johan Peter Nilsson Stillman var född 1853 i Oskar och gift med Desideria Carlsdotter från Ekeberga, född 1855. De hade 5 barn. Arbetaren Carl Johansson var född i Oskar 1839 och sedan 1867 gift med Carolina Nilsdotter, f. 1846. De hade 5 barn.

Vi går fram till 1880-talet. Johan Peter Jonsson emigrerade 188? till USA men kom tillbaka 1890. Inför USA-resan överlät han hemmanet på hustrun. De tre äldsta sönerna emigrerade till USA 1887, 1889 och 1892. På 1880-talet föddes i gengäld Augusta Vilhelmina 1881, Ida Nina Lydia 1883 och Adolf Robert 1891. F.d. handlan-den Karl August Andersson flyttade 1882 bort med sin familj. Detsamma gjorde f.d. båtsman Johan Peter Nilsson Stillman 1888 med hustru och 5 barn. I stället inflyttade 1885 skräddaren Nils Peter Petersson, född i Vissefjärda 184?. Han gifte sig samma år med Karolina Jonsson, f. 1851. De hade 2 fosterbarn. Torparen Karl Johan Gustafsson och Emma Dorothea Gustafsdotter bodde kvar på sitt torp. De hade 8 barn.

Svartbäcksmåla

http://svartbacksmala.se/om-svartbacksmala/

https://www.eniro.se/kartor/s%C3%B6k/svartb%C3%A4cksm%C3%A5la+nybro?c=56.72299,15.923956&t=geos&z=14

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

Den nu så populära vintersportplatsen Svartebäcksmåla har sitt ursprung från Gustav Vasas tid. I Kammararkivet i Stockholm finns en odaterad lista över ”oskattade torp i Södra Möre”. Den måste tidsmässigt förläggas till åren omkring 1560. Bland torp som ännu inte hunnit få sin avrad till Kronan fastställd är också Svartebäcksmåla. Då det i allmänhet dröjde tio till femton år från det ögonblick ett nytt hemman togs upp tills det blev skattlagt, måste man antaga, att Svartebäcksmåla anlagts på 1540-talet. Vem den förste brukaren varit vet vi inte, men i en lista över biodlare i Madesjö från 1568 heter brukaren av Svartebäcksmåla Olof. Han var biodlare och hade en bistock. Svartebäcksmåla försvann sedan ur räkenskaperna. Det finns ej med i registret över Älfsborgs lösen och har sannolikt legat öde under de följande åren. Först i Abraham Nilssons rulla över knektarna under hans befäl 1586 förekommer Svartebäcksmåla. Under rubriken ”Löse knechtar” nämns ”Truls Nilsson i Suartebeekzsmåla”, som i sold får 7 mark. Beteckningen lösa knektar anger, att inget hemman var anslaget till knekten i fråga. Det är väl därför Truls Nilsson fick högre sold än de knektar som hade hemman. De fick i allmänhet 4 mark mot Truls Nilssons 7 mark. Det egendom-liga är, att Svartebäcksmåla fortfarande saknas i fogderäkenskaperna. Det nämns varken bland hemman, bland torp eller nybyggen. Först i registret över Älfsborgs lösen 1613 förekommer ”Måns i Suartebäckzsmåla”, vars bidrag var 3 silverdaler. Först härefter förekommer kronotorpet Svartebäcksmåla i fogderäkenskaper och mantalslängder. Ovannämnde Måns brukade torpet ännu 1620, men 1622 svarade ”Enkian i Suartebeckzsmåla” för tionden till Kronan.

1625 hade en ny brukare ”Holme” tagit upp kronotorpet. Samma år skattlades alla kvarnar i Madesjö. I Svartebäcksmåla fanns en vattenkvarn, för vilken Holme måste erlägga 4 mark 4 öre i skatt. Holme brukade Svartebäcksmåla till 1633. Han uppgav 1628 sina tillgångar: 2 tunnor utsäde, 1 skäppa svedjeråg, 1 häst, 2 oxar, 6 kor, 2 kvigor, 3 får, 2 lamm, 1 ungsvin. Det var rätt hyfsat för att vara ett kronotorp! Holme måste ha dött detta år, ty i den ordinarie mantalslängden står ”Enkian i Suartebeckzs-måla”, som hade 1 tunna utsäde, 1 ko och 1 kviga. Samma år, 1633, tillträdde en ny brukare, Joen Håkansson, som var gift och hade 4 tunnor råg och 4 tunnor korn. I 1635 års jordebok står Håkan för kronotorpet. Han var väl fader eller son till ovan-nämnde Joen Håkansson, snarast det förra. Den årliga avraden för Svartebäcksmåla var nu: smör-5 marker, 1 lass ved, 1 dagsverke, fodring för 1 häst. Det var en mycket obetydlig avrad. I 1641 års mantalslängd har Joen Håkansson återkommit. Han deklarerade sina tillgångar. Han ägde 2 stutar, 1 ko, 1 kviga, 2 tunnor utsäde. På torpet fanns nu också en inhyses, Gunil Block, som dock ej redovisade några tillgångar. I 1644 års mantalslängd är Svartebäcksmåla klassificerat som ¼ hemman. Joen Håkansson var fortfarande brukare av torpet, liksom 1650, då det emellertid betecknades som ”öde”, dvs oförmöget att betala årets avrad. I jordeboken 1658-1659 heter det om Svartebäcksmåla ”Afhyst och lagt under Bondetorp”. Där fanns nu tydligen ingen brukare. Vakansen varade tio år, ty i 1669 års mantalslängd hade en brukare tagit upp Svartebäcksmåla. Han hette Måns. Han var gift och återfinnes även i kyrkoräkenskaperna för år 1670, enligt vilka han bidragit med 1 mark till kyrkans målning. Måns var ännu kvar 1686, då Svartebäcksmåla enligt jordeboken klassificerades som ¼ hemman, vilket det fortfarande var enligt 1699 års jordebok. I 1697 års kvarnkommissions protokoll heter det: ”1/4 Swartebeckzsmåla har halff ström. Hielper understundom andra.” Om Östra Smedstorp heter det i samma protokoll: ”Håller halffwa damb med Swartebeckzsmåla. Miölqwarn.” Svartebäcks-måla och Östra Smedstorp hade alltså en gemensam kvarn i bäcken och kunde ibland mala åt andra. När denna gemensamma damm över bäcken upprättats vet vi inte, men det har väl skett, sedan Svartebäcksmåla på nytt upptagits, dvs efter 1670. I 1699 års jordebok står Svartebäcksmåla upptaget som ¼ mtl men ingen brukare är nämnd.

Enligt 1704 års kyrkoräkenskaper fanns det en Nils i Svartebäcksmåla, som detta år skänkte 6 öre till kyrkan. Han var kvar 1717 och hans fullständiga namn var enligt 1740 års vallängd Nils Jonsson. Båtsman var omkring 1740 Pär Carpus. I husför-hörslängden 1749-1754 upptages som brukare Sven Larsson 24 år gammal, och hans hustru Karin Andersdotter, 22 år gammal. De hade en dotter Brita, f. 1753. Båtsman var nu Håkan Nilsson Karpus. Under de trettio år, som täckes av husför-hörslängden 1755-1788 fick till en början Sven Larsson och Karin Andersdotter ytterligare två barn: Anders, som föddes 1758, och Kierstin, född 1760. Sven Larsson avstod hemmanet till Kierstin och hennes man Olof Jonsson, f. 1747. De fick sex barn: Brita 1780, Jonas 1782, Caisa 1784, Stina 1786, Anders 1788 och Johannes 1791. Båtsman Håkan Nilsson Karpus flyttade bort från hemmanets ägor och efter-träddes av Jonas Karp, som 1784 vigdes vid Caisa Birgersdotter. De fick 1785 dottern Eva. Två änkor bodde på ägorna: Karin, f. 1710 med två döttrar, och Elin, f. 1705, likaledes med två döttrar. Dessutom bodde en Johan Råbock med hustru och fem barn på ägorna.

Olof Jonsson avled 1806. Hemmanet övergick till äldsta dottern Brita och hennes man Johannes Nilsson, f. 1786. De fick tre barn: Stina 1807, Annica 1809 och Sven 1811. Båtsman var nu Fredrik Karp, f. 1785. Dessutom bodde på ägorna torparen Jonas Olofsson, f. 1781 och gift med Lena Olofsdotter. Han uttogs till s.k. förstärk-ningskarl 1812. Inhysesänkan Elin Sunesdotter var född 1742 och hade en fosterson Johannes Olsson, f. 1807. De fick fattighjälp av socknen. Änkan Kerstin Håkans-dotter var född 1751 och hade en dotter Caisa, f. 1792, som 1812 flyttade till Spaks-torp. Inhyses Peter Fragnell var född 1748 och gift med Maja Isacsdotter, f. 1757. Inhyses Flomans änka Elin var född 1747 och dottern Stina 1780. De åtnjöt fattig-hjälp av socknen.

År 1797 den 5 juli hölls på K. BEF:s uppdrag häradssyn ”wid den Swartebäcksmåla hemman i Madesjö socken tillhöriga sågqwarn för att i följe af K. Bef:s remiss d. 7 mars därmed enligt 20 Cap. 4 § B.B. förfara, warande Kronobefallningsman Lars Callerström och Häradsskrifwaren Sam. Lagergren äfwen tillkallade att i händelse denna sågqwarn kan till skattläggning antagas, därmed göra biträde.” Ansökan godkändes, då Svartebäcksmåla hade utmärkt tillgång till skog. 1/8 mtl Östra Smedstorp och ¼ mtl Svartebäcksmåla hade en längre tid delat sågkvarnen och därför erlagt bevillning till Kronan. Olof Jonsson hade flyttat kvarnen till dess nuvarande plats. Denna var belägen nära stora landsvägen med bekväm väg till sågen i den s.k. Södra ån på ½ fjärdingsvägs avstånd från Pukeberg och Kvarne-slätts sågkvarnar. Ingen klagan över uppdämning av ån hade förekommit med anledning av dammen, som var 84 alnar lång. Från 1797 kan således sågen i Svartebäcksmåla dateras. Mjölkvarnen fanns som vi sett redan 1625.

Under åren 1815-1822 kom en ny brukare till Svartebäcksmåla. Han hette Jonas Johansson eller Jaensson och var broder till Axel Jaensson i Göljemåla. Han var född 1777 och gift med Lena Petersdotter, f. 1776. De fick tre barn: Anna Maria var född 1803, Stina Lena 1811 och Johannes 1816. På hemmanets ägor bodde vidare båtsmannen Nils Karp med hustru Lena Karlsdotter och två barn, inhyses Peter Fragnell med hustru och torparen Jonas Olsson med hustru Lena Olofsdotter och dottern Christina, född 1818.

Under 1820- och 1830-talen avstod Jonas Johansson hemmanet till dottern Anna Maria och hennes man Olof Ericsson, f. 1800 i Ljungby. De fick fem barn: Christina 1823, Johanna 1825, Johan August 1827, Anders Peter 1830 och Clara 1832. Så följde tre barn som dog i barndomen och sist föddes 1840 sonen Carl. Båtsman var nu Nils Andersson Karp, f. 1789 och gift med Lena Carlsdotter, f. 1788. Inhyses Jonas Peter Svensson flyttade till Svartebäcksmåla från Mortorp 1837 men flyttade tillbaka 1838. Torparen Jonas Olsson med hustru och dotter bodde kvar men kallas nu inhyses. En annan torpare Johan P. Jonsson var född 1821 och gift med Christina, f. 1816.

På 1850-talet brukade Olof Ericsson fortfarande hemmanet. Barnskaran växte 1840 genom sonen Carl Edvards födelse, 1842 genom sonen Jonas och 1844 genom Adolph. Flera växlingar på båtsmansposten hade skett. Nils Andersson Karps hustru avled 1857. Han var då avskedad båtsman. Nils Erik Jonsson Karp tillträdde 1846 men flyttade till Mortorp 1856 och efterträddes av Jonas Olof Johansson Karp, född i Sigislaryd 1833. Han var gift med Maria Gustava Hultgren från Ryssby, f. 1835. De fick 1859 sonen Fridolph. Från Resmo inflyttade 1852 mjölnaren Johan Fredrik Hansson, som samma år gifte sig med Olof Ericssons dotter Clara Olofsdotter. De flyttade redan 1856 till Mortorp. Det fanns nu flera torpare på ägorna. Ireneus Nilsson var född 1826 och gift med Carolina Johansdotter, som var född i Östra Bondetorp 1829. De kom hit från Pukeberg 1851 men flyttade tillbaka dit 1856. Torparen Anders Peter Olsson var född 1830 och gift med Gustava Jonsdotter från Oskar, f. 1834. De hade två barn: Per August, f. 1857, och Carl Oskar, f. 1860. Från Norra Örsjö inflyttade 1847 torparen Johan Peter Jonsson men han återflyttade 1856 till Norra Örsjö. Torparen Johannes Johansson var född i Hälleberga 1817 och flyttade hit från Lindås 1856. Han var gift med Maria Lena Jonsdotter från Flerohopp och hade två barn. Från Spaksmåla inflyttade 1860 marinsoldaten Joel Nilsson, f. 1824. Han var gift och hade fyra barn. Som synes fanns det mycket folk i Svartebäcksmåla på 1850-talet.

På 1860-talet tog Olof Ericsson undantag av sonen Adolph Olsson och dennes hustru Maria Christina Petersdotter från Norra Björnahult. De vigdes 1868 och fick 1869 sonen August. Torparen Anders Peter Olsson flyttade 1862 bort från ägorna. Kvar var torparen Johannes Johansson med hustru och två söner. Båtsman var från 1862 Carl Gustaf Petersson Karp, f. 1844. Dessutom fanns flera arbetskarlar på ägorna. Marinsoldaten Joel Nilsson var numera avskedad och kallas inhyses.

På 1870-talet skedde viktiga förändringar. Grundaren av Pukebergs glasbruk C. W. Nyström köpte hemmanet och Adolph Olsson med hustru och barn flyttade till Norra Björnahult 1874. Samma år flyttade torparen Johannes Johansson bort. Kvar var torparen Carl Edvard Olofsson och till en tid nyinflyttade skomakaren Carl Johan Olsson från Ljungby. Han flyttade emellertid till Norra Örsjö 1877. Om timmermannen Carl Gustaf Nilsson står en egendomlig notis i kyrkoboken. Han dömdes 1873 för våld mot skyltpost till 1 års straffarbete men frigavs efter 10 månader. Härvid an-märkes i kyrkoboken: ”Carl Gustaf Nilsson har oafbrutet vistats i hemorten men en annan person har på något sätt kommit åt hans prestbetyg och sedermera fått gå och gälla under namn af Carl Gustaf Nilsson med hans ålders- och frejdebetyg.” Verkligen egendomligt!! Nilsson inflyttade till hemmanets ägor 1873. Båtsmannen Carl Gustaf Petersson Karp bodde på ett eget torp i Södra Otteskruf. Från Mortorp inflyttade 1871 torparen f.d. båtsmannen Jonas Svensson Gunberg, född i Älghult 1816. Han var gift och hade två döttrar. Flera arbetare bodde också på ägorna.

Under 1880-talet brukades Svartebäcksmåla av torpare. Det fanns fem torpare på ägorna utom båtsmannen Carl Gustaf Petersson Karp och förre marinsoldaten Joel Nilsson, som avled 1882, följd av hustrun 1884. Torparna var August Jonsson, Karl Edvard Olsson, Jonas Svensson Gunberg, som avled 1890, Karl Gustaf Nilsson och Jonas Peter Johansson. Dessutom bodde några arbetare på ägorna. Ett specialfall utgjorde snickaren Carl A. Ohlsson, som 1881 ingick äktenskap med Hilda Sofia Jonsson och fick tre barn, varefter han emigrerade till USA. Medan han var där avled hustrun 1891.

Under åren 1891-1896 gifte torparen August Jonsson 1893 om sig med änkan Johanna Sofia Jonsdotter från S:t Sigfrid. Hon förde med sig fem barn från sitt förra äktenskap. Torparen Carl Gustaf Nilsson och hans hustru Emilia Charlotta Ottos-dotter hade nu sammanlagt 8 barn. Äldste sonen Carl Hilding Reinhold Carlsson, f. 1873, fick särskilt tillstånd av K. M:t att ingå äktenskap 1894. Torparen Jonas Peter Johansson var sjuklig och värkbruten. Flera arbetare bodde alltjämt längre eller kortare tid på ägorna.

Rågång mot Pukeberg drogs 1808. Två emigranter: 1906 emigrerade Edit Kristina Söderbom och 1911 glasarbetaren Johan Gottfrid Karlsson. Bägge till USA.