Författare: Mats Johansson

https://www.eniro.se/kartor/s%C3%B6k/ekbylund?c=56.710445,15.82104&t=geos&z=14

Den gård som nu kallas Ekbylund hette ända tills för omkring hundra år sedan Käringskruv, ursprungligen Kärlingskruf, ibland förkortat Skruf. Första ledet i detta namn är ordet käring. Detta ord betyder ursprungligen helt enkelt kvinna utan den förklenande betydelse det sedan fått. Under medeltiden möter man ofta ordparet karl-kärling eller käring i betydelsen man-kvinna. Det andra ledet i ordet Kärlingskruf är ordet -skruf. Detta ord som slutled i ortnamn är karakteristiskt för våra trakter och förekommer fr.a. i Helleberga, men även i Ljuder, där stationsnamnet Skruv kanske är det äldsta exemplet på ortnamnstypen ifråga. I Madesjö finns Otteskruv och Käringskruv samt Skruvemåla, en utgård från Käringskruv. Ett Skruvemåla finns också i Gullabo. Vad ordet -skruv betyder i ortnamn är omtvistat. I de medeltida landskapslagarna användes ordet skruv i betydelsen bikupa, en konformig struktur. Man har vidare pekat på, att det kunnat betyda kvarn, men i senare tid, då forskningen alltmera fått upp ögonen för den stora betydelse järnutvinning och järnframställning hade i våra bygder under vikingatid och äldre medeltid, har man påpekat, att ordet skruf kan ha betytt kolmila, där den för järnframställning nödvändiga träkolen bereddes. Namnet Käringskruf skulle då anspela på en av en kvinna ägd kolmila. Formen ”Kärlingskruf” är den äldsta belagda. Den användes till 1590-talet, då bokstaven l definitivt försvann i namnet, som från 1598 stavas Käringskruf, då ej förkortningen Skruf användes, vilket f.f.g. skedde 1601.

Vi går nu över till gårdens historia. I 1533 års register nämnes ”Per i Kerlingeskruff” som brukare. Han erlade 1535 1 oxe i s.k. städsleöre till Kronan och hade då brukat hemmanet i minst 6 år. I 1539 års fogderäkenskaper upptages f.f.g. den ordinarie avraden för hemmanet: 1 pund (= ungefär 7 kg) smör, 1 spann (ungefär 50 liter) malt, 1 öre, 1 packe näver samt fodring för 2 hästar. Avradens storlek visar, att hemmanet inte tillhörde de svagare.

Per är 1541 avlöst av ”Nils Monson i Kierlingeskruff”, som för detta år borde erlagt 1 oxe i städsleöre, vilket han underlät. Ännu 1544 står han upptagen i fogderäken-skaperna för denna oxe, som alltså ännu ej erlagts. Nils Månsson dömdes 1547 att böta en oxe till Kronan för att han skjutit ett rådjur. Enligt 1550 års fogderäkenskaper hade avraden för hemmanet höjts. Den var nu 5 fyrkar, 2 skäppor malt, 1 skäppa korn, 1 pund smör, 1 packe näver, 3 löskedagsverken samt fodring för 6 hästar årligen och dessutom för 2 s.k. konungshästar vart tredje år. Nils Månsson lämnade 1556 hemmanet och flyttade till Madesjö på andra sidan sjön. Han upptages samma år tillsammans med Hermod i Ebbehult och Karl Krog i Kärlingeskruf i en grupp, som tillsammans skulle leverera 1 fodernöt till Kronan.

Nils Månssons efterträdare i Käringskruv var alltså ”Karl Krog”, som tycks ha brukat hemmanet under större delen av 1560-talet. Bakom namnet Krog torde dölja sig Kråk, tillnamn för Hermods i Ebbehult släkt. Det skulle då vara frågan om Hermods sannolikt äldste son Karl Hermodsson, som nu brukade Käringskruv, tills han efter Hermods död efterträdde honom i Ebbehult. När han efter Hermods död flyttade till Ebbehult, efterträddes han i Käringskruv av brodern Per Hermodsson, som 1569 hade att i avrad erlägga 1 öre 6 penningar, 1 skäppa korn, 1 pund smör, 1 packe näver, 4 dagsverken och fodring för ytterligare två hästar, de s.k. lagmanshästarna. Han erlade i tionde till Kronan samma år 1 skäppa råg och lika mycket korn, vilket motsvarade en skörd av 15 skäppor av vardera sädesslaget.

Per Hermodsson lämnade efter några år Käringskruv och efterträddes av ”Jon i Kyllingskruff”, som 1571 inför Älfsborgs lösen redovisade sina tillgångar: ½ lispund koppar, 3 kor, 1 treårsungnöt, 1 tvåårsungnöt, 3 svin. Han var tydligen nyetablerad och hade ej hunnit bygga upp något större kreatursbestånd. Skatten blev endast 4½ mark, vilket var ganska obetydligt. Jon stannade endast till och med 1572. Detta år erlade han i tionde till Kronan 2 skäppor råg och lika mycket korn, vilket motsvarade en skörd som var dubbelt så stor som 1569.

Från 1573 hette brukaren ”Håkon Erichsson i Kyllingeskruff”. Hur länge han stannade på hemmanet är ovisst, men i 1586 års knektrulla upptages knekten ”Erland Persson i Kierlingeskruff”, som detta år fick 4 mark i lön. Han efterföljdes under 1590-talet av ”Suen Jonsson i Käringaskruff” eller ”Suen i Skruff”, som han kallas i 1601 års rumpeskattlängd. Han deklarerade i denna 1 par oxar, 1 ko och 2 tunnor säd. Han var ej knekt och saknas därför de följande åren, men 1613 stod ”Enckan i Käringe-skruff” för hemmanet. Hon erlade 1 silverdaler till Älfsborgs lösen.

Från 1620 står Gumme eller ”Gudmund i Schruff” som brukare av hemmanet, vilket 1622 betecknades som ”öde”, dvs det kunde ej leverera skatten detta år. Att Gudmund dock fortfarande var kvar framgår av att han var med i tiondelängden samma år. Från 1625 brukades hemmanet av Sven, som satt kvar under lång tid. I den 1625 upprättade kvarntullslängden är ”Suen i Skruff” debiterad för 6 öre 6 penningar för sin vattenkvarn. I den 1628 upprättade boskapsmantalslängden har Sven redovisat sina tillgångar: 4 tunnor utsäde, ½ tunna svedjeråg, 1 sto, 4 kor, 1 kviga, 4 får, 4 lamm, 3 svin, 4 ungsvin, 12 getter, 20 unggetter. Det var ganska aktningsvärda tillgångar men trots dessa upptogs hemmanet följande år som ”öde”. Detta år, 1629, var dock 1620-talets svåraste nödår, då ett stort antal hemman i Madesjö var oförmögna att utge sin skatt till Kronan. Redan 1633 upplades en ny boskapspenningsmantalslängd. ”Swen i Skrufwen” deklarerade nu för 2½ tunna utsäde, 1 tunna svedjeråg, 1 oxe, 1 stut, 4 kor, 1 kviga, 4 får, 4 lamm, 1 svin. Det var betydligt mindre tillgångar än 1628 och avspeglar nödårens strapatser.

Nästa mantalslängd upplades 1641. Sven satt fortfarande kvar på hemmanet. Enligt 1641 års mantalslängd hade ”Swen i Skruff” en son och en dotter i hemmet. Han ägde 1 häst, 2 oxar, 2 stutar, 4 kor, 2 kvigor, 4 får, 4 lamm, 4½ tunna utsäde. Han hade förbättrat sin ekonomi sedan 1633. Enligt den jordebok, som upplades 1633 vilade följande permanenta utlagor på hemmanet: penningar 1¼, korn-1 skäppa, malt-2 skäppor, smör-1 lispund, näver-1 packe, ved-4 lass, dagsverken-4, årliga hästar-6 och konungshästar-2. De två sista posterna avsåg fodring och löstes med pengar.

I 1644 års mantalslängd är ”Swen i Skruff” fortfarande upptagen som brukare av 1 helt hemman Käringskruv. Han hade en dotter och en dräng mantalsskrivna på hemmanet. Han måste ha avlidit under något av de följande åren, ty 1649 står sonen Jöns eller Jon Svensson för hemmanet, som nu reducerats till ½ hemman. Jöns Svensson drabbades 1652 av den stora skogsbranden, som vid den i närheten liggande plats, som nu kallas Korset, tog 10 människors liv. Jöns förlorade all sin egendom i branden och fick därför skattefrihet till 1659. Att han förlorade all sin egendom i branden framgår av en notis i Kalmar domkapitels arkiv. Där heter det, att Jöns stått skrift i Ljungby för tjuveri. Han hade dömts till böter men ”intet levererat. Miste allt han ägde i branden.” Det tycks över huvud taget ha varit dåligt beställt med moralen hos Joen eller Jöns Svensson! Vid tinget d. 26 januari 1659 anklagade länsmannen Olof Jönsson Joen Svensson i Käringskruf, gift, för hor med Gertrud Larsdotter, ogift. Det var enkelt hor och Joen Svensson dömdes till böter och då han ej kunde betala dessa till gatlopp. Tre år senare, 1662, anklagades han ånyo för samma förseelse. Han hade avlat barn med Karin Andersdotter. Han dömdes nu på nytt för enfalt hor till gatlopp-9 gånger. Karin dömdes att slita ris framför tingsstugans dörr. Två år senare bekände Ingeborg Jönsdotter i Käringskruv, att hon begått enfalt hor med Sven Svensson i Getahult, vilket denne förnekade. Om Sven Svensson i Getahult har jag skrivit i artikeln om Getahult. Var Ingeborg Jönsdotter en dotter till Jöns Svensson? Vid tinget 1666 besvärade sig ”Jon Swensson i Skruff” över att Sven Svensson i Getahult ”undsagt honom till liv eller välfärd”. Jon Svensson togs därför av häradsrätten ”i K.M:ts frid och försvar”.

I 1669 års mantalslängd är Käringskruv uppdelat på två brukare: Joen Swensson och Per Swensson. Båda var gifta och Per Swensson hade en dräng. Fem personer var därför mantalsskrivna på hemmanet. Man får väl antaga, att Jon och Per var bröder. Samma år, 1669, angav överstelöjtnanten Anders Trälod i Stora Ebbehult ”skräddaren Per Swensson och Carl Nilsson i Skruf” för att ha stulit hö från honom. Hans skäl för anklagelsen var svaga och de anklagade frikändes. Vem Carl Nilsson var framgår ej av mantalslängderna, men han måste brukat en del av hemmanet utan att vara mantalsskriven där.

Vid den omfattande insamling som 1670 gjordes för att få medel till Madesjö kyrkas målning bidrog enligt kyrkoräkenskaperna ”Per i Skruff” med en daler. Jon omtalas ej vidare och har antagligen dött vid denna tid. År 1678 omtalas en 12 års pojke, ”Daniel Joensson i Skruff” som vittne i ett mål vid häradsrätten. Han var sannolikt en son till Joen Svensson. Per Svensson var däremot kvar och förekommer i 1679 års kyrkoräkenskaper. Han gav d. 9 mars i testamente efter sin son Anders 16 öre till kyrkan. Den 20 juni gav han och hustrun, som hette Karin, 16 öre. I 1686 års jordebok är Per Svensson ensam brukare av 1 mtl Käringskruv, vars årliga ränta till Kronan anges till 7 dlr 10 öre. Samma år nämnes i kyrkoräkenskaperna en ”Lars i Skruf”, som tillsammans med sin hustru gav 16 öre till kyrkan. Han var sannolikt ”husman”, dvs han brukade en del av hemmanet men var ej officiellt upptagen i mantalslängden.

I 1699 års jordebok har hemmanet förmedlats till ½ mtl och den årliga räntan sänkts till 6 dlr 11 öre 16 penningar. Där fanns nu en båtsman, som hette Israel Stycke. Denne fick 1692 en son, som i dopet fick namnet Pehr. Fortfarande fanns på hemmanet den ovannämnde ”Lars i Skruf”, som 1697 skänkte 16 öre till kyrkan.

Med 1700-talet inträdde den stora förändringen i böndernas villkor, att kronobönder, som hittills varit Kronans arrendatorer, fick rätt att friköpa sina hemman till skatte-krono. De kunde hädanefter sälja sina hemman och dessa kunde delas mellan flera ägare. Hemmansklyvningens tid var nu inne. Enligt 1717 års mantalslängd var Käringskruv nu officiellt uppdelat på två ägare: Håkan Danielsson och Olof Jönsson. Den senare var möjligen son till Jöns Svensson. Vem Håkan Danielsson var eller varifrån han kom, är okänt. Dessa två innehade fortfarande ¼ mtl vardera vid kyrkoherdevalet 1740. Enligt den äldsta husförhörslängden, som omfattar åren 1728-1741, hette Olof Jönssons hustru Brita och Håkan Danielssons hustru Maria. Hemmanets båtsman hette nu Jöns Stycke, vars hustru hette Karin. Utom dessa fanns flera inhyses i Käringskruv: Anders, Jon Olsson med dottern Maria, Sven Olsson, pigan Maria och Per Olsson.

Moralen förefaller fortfarande ha varit låg i Käringskruv! Vid tinget d. 13 juni 1720 anklagades Håkan Danielsson för enkelt hor med ogifta Karin Israelsdotter, som tjänade som piga på gården. Håkan dömdes till 80 dlr i böter och Karin till 40 dlr. Bägge skulle 3 söndagar i rad undergå kyrkoplikt i Madesjö kyrka. Om de ej kunde betala böterna skulle Håkan få 26 par spö och Karin 13 par ris. Håkan ålades vidare betala barnuppfostringsbidrag med 4 dlr smt om året. Karin hade till samma ting stämt Håkan på utebliven avtalad lön: 5 dlr smt, 3 par skor, 2 marker ull, 2 blaggarns särkar och 5 alnar lärft hade hon lovats men ej fått mer än 28 öre smt, eftersom hon på grund av sin grossess ej förmått tjäna hela året. Håkan medgav kravet och lovade betala, vilket enligt häradsrätten borde ske inom två månader.

Vid samma ting 1720 avgjordes en gränstvist mellan Käringskruv och Västra Madesjö. Tvisten gällde Storön i sjön. Förlikning träffades inför rätten enligt följande: ”Parterna överenskommo, att emellan Västra Madesjö och Käringskrufs ägor drages en rät linje över sjön, begynnandes vid skillnaden på Sjökanterne emellan Skrufvemåla och Käringskruf, gåendes därifrån över till bryggestaden emellan östra Madesjö och västra Madesjö ägor, sedermera in åt hemmanet Käringskrufs land i en linje emellan Storö och Flatehall, som ligger på Käringskrufs land, varifrån åter linjen föres till Stora Sten vid Käringskrufs grind och sedan i en rätt råå efter gamble märken över landet till Flisebäcks råmärke.” Häradsrätten godkände denna förlikning och stadfäste de så utstakade gränserna.

Håkan Danielsson följdes av Per Håkansson och dennes hustru Kerstin Månsdotter, som i sin tur efterträddes av Per Persson och Sigrid Håkansdotter, säkerligen dotter till Håkan Danielsson och syster till Per Håkansson. Per Persson gifte sig således till hemmanet. Han fick fem barn: Maria, f. 1765, Ester, f. 1769, Jonas, f. 1772, Stina, f. 1775, och Måns, f. 1781. På den andra hemmansdelen satt under denna tid Carl Jonsson, f. 1722 och 1755 vigd vid Sigrid Nilsdotter. Carl Jonsson avled 1790 och efterlämnade Sigrid, som dog 1799. De hade fyra barn: Olof, Jonas, Stina och Peter.

Under senare hälften av 1700-talet delades Käringskruv ytterligare. Vid sekelskiftet hade Carl Jonsson och Sigrid Nilsdotter efterträtts av Olof Olsson och hans hustru Stina Persdotter. De hade två barn: Lena, f. 1786, och Peter, f. 1792. Per Persson var nu undantagsman och änkling, sedan hans hustru Sigrid Håkansdotter avlidit 1784. Av barnen var Maria gift i Ljuder medan Peter Persson brukade gården till sin död 1809. Hans hustru hette Cajsa Olofsdotter och var född 1775. De hade tre barn: Olaus, f. 1797, Stina, f. 1803, och Lena, f. 1806. Per Perssons och Sigrid Håkans-dotters son, Jonas, som var född 1772 var nu gift i Ljungby och deras dotter Stina gift i Toresbo. En tredje hemmansdel ägdes nu av Jonas Persson, f. 1772 och Stina Persdotter, f. 1776. De hade sex barn: Sigrid, f. 1796, Petter, f. s. år, Stina, f. 1803, Cathrina, f. 1810, Olof, f. 1813 och Maria, f. 1815. En fjärde hemmansdel ägdes av Olof Svensson, f. 1771, och hans hustru Maria Andersdotter, f. 1780. De hade 5 barn: Brita, f. 1803, Ingrid Lena, f. 1806, Sven, f. 1809, Stina Caisa, f. 1811 och Anders Peter, f. 1814. Denne Olof Svensson spelade en roll i det kommunala livet i Madesjö. Han valdes 1807 till ett av socknens ombud i en process mot kronoläns-mannen Smedberg för felaktig vägsynslängd. Under åren 1810-1813 var han medlem av den 1810 inrättade s.k. beredskapskommitten i Madesjö. Åren 1814-1816 var han sexman i södra fjärdingen och hade därmed hand om fattigförsörjningen i sin fjärding.

Sexmännen hade från 1760-talet fått alltmera att göra med fattigvården. Det var de som utdelade säd och kontanter till behövande. Flera sådana i Käringskruv omtalas. Redan 1784 heter det, att ”Låde-Anna på Käringskrufs ägor ej förmådde vandra omkring och söka sin föda genom allmosor.” Socknen lovade henne därför ett stop säd av varje matlag i fjärdingen. År 1798 gavs understöd till ”gamle afskedade båtsmannen Stycke på Skrufs ägor” med ½ skäppa säd i månaden. År 1800 omtalas ”gamla bräckliga pigan Ingeborg Lärka på Skrufs ägor”. Hon fick i understöd ½ skäppa säd och 8 skilling i månaden. År 1805 fick ”gamla Björna-Maja vid Skruf” understöd. Käringskruvs ägor tycks vid denna tid haft ovanligt många fattiga, som måste underhållas på socknens bekostnad. Fattigvård existerade redan vid denna tid, även om den var primitiv för vårt sätt att se. Läs kapitlet om vården om fattiga och sjuka i Madesjö sockens historia!!

Käringskruv var nu uppdelat på fyra hemmansdelar, vardera på 1/8 mtl. Denna upp-delning bestod under 1800-talet. Under perioden 1815-1821 fick Olof Svensson och Maria Andersdotter ytterligare 2 barn: Leander och Jonas. Jonas Persson och Stina Persdotter fick ytterligare dottern Ingrid 1818 och hade därefter en barnskara på sju, av vilka äldsta dottern Sigrid, som var född 1796, gifte sig och lämnade hemmet.

Olof Olofsson blev nu undantagsman. Hans gård övertogs av Peter Olofsson, som var född 1792 och till 1823 ogift. Detta år ingick han äktenskap med Lena Axels-dotter, f. 1796. De fick 1824 sonen Olaus Petersson. Peter Olofsson avled redan 1826.

Peter Perssons änka Cajsa Olofsdotter brukade 1/8 mtl efter mannens död 1809, tills äldste sonen Olaus Petersson, f. 1797, kunde övertaga den. Han gifte sig då med Maria Andersdotter, som var född 1811. Av övriga bosatta på hemmanets ägor omkring 1820 kan nämnas sockenskräddaren Jonas Pettersson, f. 1793 och hans hustru Ingrid Nilsdotter, f. 1791.

Under 1820- och 1830-talen skedde en del förändringar i Käringskruv. Olof Svenssons 1/8 mtl övergick till Petter Jonsson, f. 1798, och h.h. Stina Olsdotter, f. 1813. De fick en son, Johan. Jonas Persson och Stina Persdotter överlät sina 1/8 mtl till dottern Maria, f. 1818, och hennes man Adolph Axelsson, f. 1814. Peter Olsson avled, som redan påpekats, 1826 och efterlämnade änkan Lena Axelsdotter och sonen Olaus, som var minderårig.

Caisa Olofsdotter hade nu undantag och sonen Olaus Petersson med sin hustru Maria Andersdotter, f. 1811, hade övertagit hemmansdelen. De fick 1829 sonen Peter Johan och 1831 sonen Jonas. Olaus Petersson blev 1834 skogsuppsynings-man över stomhemmanet Göstorps skogar. På Käringskruvs ägor bodde vidare avskedade båtsmannen Peter Stycke, f. 1756 med dottern Helena. Hustrun hade dött 1822. Torparen Olof Jönsson Palm var född 1798 och gift med Gertrud Johansdotter. De hade 2 söner.

På 1840-talet var situationen följande: 1/8 mtl ägdes för en kort tid av Andreas Horn, f. 1808, och hans hustru Stina Nilsdotter, f. 1810. De hade tre barn: Johan Elis, f. 1834, Henrik Ferdinand, f. 1837, och Carl, f. 1841. Andreas Horn var son till smeden Johan Horn i kyrkbyn, tillverkaren av de berömda s.k. Masjöknivarna. Andreas Horn med familj flyttade redan 1842 från Käringskruv till Algutsboda präst-gård. Efterträdare på hemmanet blev Jacob Månsson, som var född i Skruvemåla 1799 och gift med Cajsa Månsdotter från Blägdegärde, född 1797. Jacob Månsson hade förut ägt Skruvemåla och redan då blivit en ganska känd man i Madesjö. Han var kronofjärdingsman och valdes 1840 till nämndeman. Året innan hade han invalts i kommitten, som skulle utarbeta en ny skallordning för Madesjö. Rovdjursplågan var svår under 1830-talet. 1840 blev Jacob Månsson magasinsföreståndare för södra fjärdingen vid spannmålsmagasinet. Allt detta skedde medan han ännu bodde i Skruvemåla. Till Käringskruv kom han 1842. Han hade 5 barn: Johanna, f. 1821, Christina, f. 1823, Carl Magnus, f. 1827, Helena, f. 1830 och Lotta, f. 1837. Det blev Christina, som kom att stanna på gården. Hon gifte sig med Carl Johan Jonsson, född i Vissefjärda 1827. De fick 1849 dottern Charlotta men flyttade 1853 till Krumhall. Därifrån kom efterträdaren på hemmanet: Johannes Petersson, född i Ingemundsmåla 1818 och hans hustru Stina Petersdotter, som var född i Södra Sävsjö 1819.

På nästa 1/8 mtl blev det också flera ombyten av ägare. Peter Jonsson med familj flyttade 1846 till Södra Agebo och efterträddes av Sven Nilsson, som var född 1818 i Toresbo. Han flyttade redan 1848 till Östra Persmåla och efterträddes av Israel Petersson, som var från Algutsboda och född 1822. Han var gift med Matilda Jonsdotter från Södra Otteskruv. Hon var född 1824. De fick sonen Carl Magnus 1848, medan familjen vistades i Södra Björnahult.

På nästa 1/8 mtl bodde fortfarande Olaus Petersson med sin hustru Maria Israels-dotter och 7 barn. Jonas Petersson och hans hustru Cajsa Lena Svensdotter ägde den sista hemmansdelen på 1/8 mtl. Han var född i Lilla Ebbehult 1811. Hustrun var född i Flyebo 1810. De hade 6 barn: Stina Lotta, f. 1833, Mathilda, f. 1835, Johan Peter, f. 1838, Carl August, f. 1840, Emma Maria, f. 1842, Johanna Gustava, f. 1844. Han efterträddes av Franz Petersson, född 1819 i Sjöahult, och dennes hustru Johanna Jacobsdotter. De gifte sig 1842 och bodde under 1840-talet i Käringskruv, där sonen Johan August och dottern Emma Gustava föddes 1842 resp. 1846. 1849 flyttade familjen till Stora Ebbehult, där sonen Carl Jacob föddes, men återvände efter något år till Käringskruv, där sonen Jonas Peter föddes 1856. Franz Petersson i Käringskruv var en av de mera kända sockenpolitikerna i Madesjö under 1850- och 1860-talen. År 1862 blev han medlem av den första kommunalnämnden i Madesjö, 1864 blev han medlem i kommitten för utarbetande av nytt brandstodsreglemente för Madesjö, 1867-1871 var han nämndeman.

Av övriga boende på hemmanets ägor under 1840-talet kan nämnas båtsmannen Johan August Svensson Stycke, undantagsmännen Jonas Petersson och Jonas Olofsson, undantagsänkan Cajsa Olofsdotter och torparen Gustaf Börjesson. Den senare var född i Kopparfly 1822 och gift med Carolina Olaidotter. De kom från Oskars socken 1850. Sammanlagda folkmängden i Käringskruv vid 1840-talets utgång var 62, därav 34 män och 28 kvinnor.

Under 1850-talet skedde några förändringar. Som redan nämnts flyttade Carl Johan Jonsson och Christina Jacobsdotter 1853 till Krumhall och efterträddes av Johannes Petersson och Stina Petersdotter. Israel Petersson brukade under hela 1850-talet sina 1/8 mtl. Äldste sonen dog 1858 men i stället föddes ytterligare fyra: Fredrik Julius, f. 1852, Johan, f. 1854, Ida Charlotta, f. 185? och Emma Mathilda, f. 1860.
Om Franz Petersson är redan talat. På den fjärde hemmansdelen avled Jonas Petersson 1859. Han efterlämnade hustru och 6 barn. Av dessa övertog sonen Johan Peter Jonsson gården. Han var född 1838 och gifte sig 1860 med Emma Johansdotter, född i Kåtterås 1838. Tilläggas kan, att den gamle Jacob Månsson fortfarande levde, nu som undantagsman.

Under decenniet 1870-1880 var förhållandena i Käringskruf följande. Det var under detta årtionde som namnet Käringskruf utbyttes mot namnet Ekbylund. På 1/8 mtl satt Johannes Petersson, född 1818, och hans hustru sedan 1868 Christina Peters-dotter från Lenhofda, f. 1822. Hon hade tidigare varit gift och medförde två barn i det nya äktenskapet: dottern Ida Augusta Israelsdotter, född 1853, som 1871 blev gift i Ebbehult, och sonen Carl Johan Israelsson, f. 1861. Johannes Petersson avled 1879 och hustrun följde honom endast några månader senare. Hemmansdelen övergick till Israel Petersson, som var född 1822 i Algutsboda, och hans hustru Mathilda Jons-dotter, som var 6 år yngre än mannen. De hade nio (9) barn med sig till Ekbylund: Frans Julius 1852, Johan 1854, Ida Charlotta 1857, Emma Mathilda 1860, Anna Lovisa 1863, Amanda Christina 1867, Carl August 1869, Aron Algot 1872 och Lydia Josephina Julia 1876.

Nästa 1/8 mtl ägdes nu av Johan August Fransson, f. 1842 och äldste son till Frans Petersson. Han var gift med Emma Mathilda Petersdotter, f. 1849. De fick intill 1880 fyra barn: Frans Aron 1872, Nanny Augusta 1875, Carl Conrad 1878 och Hilda Betty Mathilda 1880.

1/8 mtl slutligen ägdes av Johan Peter Jonsson och Emma Johansdotter. De hade följande sex barn: Peter Alfred 1861, Carl Johan 1863, Axel Amandeus 1865, Hulda Carolina 1867, Victor Theodor 1869 och August Vilhelm 1872. Hela denna familj utplånades vid branden på juldagens afton 1872. Dessutom omkom drängen Per Elof Petersson från Övratorp, f. 1855 och pigan Johanna Petersdotter, f. 1853. Pigan Mathilda Johansdotter, f. 1849 undkom. Hon var sannolikt inte hemma, när branden inträffade. Man trodde till en början att branden var en olyckshändelse som upp-kommit genom att barnen lekt med elden, men snart uppstod misstankar att mord-brand förelåg. En kvinna åtalades men kunde mot sitt nekande ej fällas. Senare lär hon ha erkänt och begått självmord. De tio döda begravdes en vardag. En gripande likpredikan hölls av nyutnämnde komministern i Madesjö, J.A. Medelius inför en till trängsel fylld kyrka. En gravsten står fortfarande i sydöstra hörnet av Madesjö kyrkogård.

Året efter tragedien fick gården en ny ägare. Från Holmen kom 1873 Gustaf Petersson, f. 1819. Hans hustru hette Sophia Johansdotter och var född 1829. De hade 5 barn: Emilia Augusta 1853, Frans Emrik 1857, Pehr August 1861, Karl Gottfrid 1864 och Gustaf Vilhelm 1867. Gustaf Petersson avled redan 1878 och änkan tog undantag av sönerna Karl Gottfrid och Gustaf Vilhelm, som arrenderade gården tillsammans. Karl Gottfrid flyttade dock 1889 till en egen hemmansdel på 1/16 mtl, medan Gustaf Vilhelm brukade 1/16 mtl. Dottern Emilia Augusta ingick 1882 äktenskap med Johan Edvard Petersson, som var född 1852 i Dörby, änkling 1881 och kom från S:t Sigfrid 1882. Han hade med sig sonen Edvin Albin, f. 1879. I Ekby-lund föddes tre barn: Ester Augusta Antonia 1883, Gunhild Thora Turenia 1886 och Karl Emrik Albert 1887.

1/8 mtl ägdes av Johannes Jonsson, f. 1841, och Emma Petersdotter, f. 1845. De hade 4 barn: Alma Augusta 1869, Carl 1872, Emil Hjalmar 1876 och Matilda Constance 1878.

På 1870-talet var Käringskruf-Ekbylund tättbefolkat. Frans Petersson och Zackarias Isaksson hade undantag. Det fanns två torpare: Olof August Håkansson med hustru Emma Gustava Fransdotter, f. 1846 och dotter till Frans Petersson. De hade fem barn, födda mellan 1867 och 1878. Den andre torparen hette Jonas Olofsson, f. 1814. Hans hustru hette Brita Stina Johansdotter, f. 1819. Båtsman var Carl Gustaf Johansson Stycke, som kom från Persmåla 1877. Avskedade båtsmannen Johan August Svensson Stycke var född 1817 i Algutsboda och gift med Cajsa Lena Håkansdotter, f. 1828. De hade 5 barn. Familjen flyttade 1877 till Hermanstorp. Dessutom fanns det många inhyses och backstusittare. Bland de senare kan nämnas Peter Jonsson, f. 1798 och död 1873. Hustrun hette Stina Olofsdotter och var född i Mortorp 1813. Deras dotter Charlotta Petersdotter, f. 1848, blev 1864 småskol-lärarinna i Madesjö och kvarstod som sådan fram till 1880-talet.

På 1880-talet utvandrade Israel Peterssons och Mathilda Jonsdotters dotter Emma Mathilda 1882 till USA. Dottern Anna Lovisa ingick samma år äktenskap och flyttade följande år till Ljungby. Dottern Ida Charlotta gifte sig 1884 med Johan Elof Karlsson, f. 1850. De flyttade 1889 bort från Ekbylund. 1/8 mtl ägdes fortfarande av Johan August Fransson och Emma Mathilda Petersdotter. De fick under 1880-talet ytter-ligare tre barn: Ester Viktoria 1884, Johan Emrik 1887, Anna Elly Maria 1889. Den 1878 avlidne Gustaf Peterssons änka Sofia Johansdotter flyttade 1883 bort från Ekbylund. Om hennes söner är förut talat. Johannes Jonsson emigrerade 1888 till USA. Han följdes 1889 av sonen Carl. De övriga familjemedlemmarna stannade i Sverige. Hemmanet ägdes av Gustaf Petersson i Madesjö nr 1.

På 1890-talet brukade fortfarande Israel Petersson och Johan August Fransson sina hemmansdelar. Den av Gustaf Petersson i Madesjö nr 1 ägda delen övergick 1893 till Olof Svensson, som var född 1840 i Madesjö men närmast kom från Hälleberga. Han var gift med Gustava Johansdotter från Algutsboda. De hade två döttrar: Karolina Elisabet 1869 och Jenny Sofia 1873. Familjen återflyttade till Hälleberga 1894. I stället kom Frans Gustafsson 1894 hit från Skedebäckshult. Han var född 1846 och gift med Kristina Charlotta Jonsdotter från S:t Sigfrid, född 1847. De hade sex barn: Alma Augusta 1878, Anna Mariana 1880, Janne Martin 1883, Ellen Viktoria 1885, Johan Albert 1887 och Edit Gunhild Kristina 1890. Gustaf Wilhelm Gustafsson flyttade 1895 till Göstorp. Brodern Carl Gottfrid Gustafsson arrenderade 1/16 mtl, som ägdes av A.T. Olsson i Skrufvemåla. Carl Gottfrid Gustafsson var nu gift med Amanda Kristina Augustsson, f. 1864. De hade två barn: Carl Einar 1889 och Elsa Edit Ingeborg 1890.

De två undantagsmännen Frans Petersson och Zackarias Isaksson bodde fortfarande kvar i Ekbylund. Den sistnämnde blev änkling 1891. På ägorna bodde vidare fastighetsägaren Otto Andersson, f. 1857 och 1892 gift med Emma Matilda Petersdotter, f. 1855. Hon hade varit gift förut och medförde två barn: Anna Viktoria, f. 1888, och Carl August Vilhelm, f. 1891. Sonen Johan Emrik föddes 1893. Torparen Olof Danielssons änka Kristina Olsdotter och hennes dotter Anna Charlotta Sofia bodde på ägorna. Som banvakt tjänstgjorde torparen Carl Johan Andersson, gift med Emma Charlotta Olsdotter. De hade tre barn. Torparen Gustaf Eugen Lindberg var född 1865 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm. Han var gift med Ida Mathilda Carlsson. De hade tre barn. Stenhuggaren Carl Johan Andersson var född 1851. Han var ogift. Arbetaren Johan Edvard Petersson var född i Dörby. Han var gift med Emilia Augusta Gustafsson. De hade 9 barn. Slutligen fanns på ägorna jordägande soldaten Alfred Algot Ryd, född 1845 i Algutsboda och gift med Emma Sofia Sjö från Vena. De hade en dotter Ida Serafia, som var född 1875. Till sist kan nämnas, att den 1888 emigrerade Johannes Jonsson 1891 följdes av hela den återstående familjen, hustru och 5 barn.

Detta leder oss över till en översikt av emigrationen från Ekbylund. Det började 1882 med Israel Peterssons dotter Emma Mathilda. Hon följdes 1887 av att en arbetare Carl Thorsell, f. 1859, emigrerade till USA. Han följdes 1890 av resten av familjen: hustrun Johanna Thorsell och barnen Johan, Hanna och Edit. Vi har redan nämnt hemmansägaren Johannes Jonsson 1888, hans son Carl 1889 och resten av familjen, 6 personer, 1891. Ett intressant fall är pigan Jenny Maria Rosengren, f. 1863, som 1888 invandrade från Tyskland och bosatte sig i Ekbylund med sin 1885 utom äktenskapet födde son Martin Gustaf Leander. År 1894 är fru Jenny Maria Rosengren-Widman antecknad som utvandrad till Köpenhamn. Året därpå följde sonen efter till Danmark. År 1902 och 1904 emigrerade två bondsöner Hammar. De hette Johan Fredrik och Karl Viktor Hammar. År 1911 utvandrade järnarbetaren Johan Gustaf Waldemar Olsson, f. 1886, och 1913 järnarbetaren Ernst Teodor Olsson, sannolikt en broder, samt arbetaren Karl Abel Gunnar Lindebal, f. 1894. Sammanlagt emigrerade fram till 1915 21 personer från Ekbylund, varav 19 till USA.

Till sist kan nämnas, att laga skifte skedde i Käringskruf 1834.

Qvarnaslät är en gammal lantgård, troligen från 1400-talet. Gårdsnamnet förekommer i urkunderna, bl.a. från Gustav Vasas skattelängd 1533. Enligt självdeklarationen stod Olof Andersson som ägare till gården och senare delen av medeltiden ägdes gården av präster i Madesjö socken. Danska krigsmän marscherade 1611 upp från Kalmar och brände boningshus, prästgårdar och Qvarnaslät. Ny herrgårdsliknande huvudbyggnad med två flygelbyggnader uppfördes efter modell från Gunnabo och Maltebo gård i Kristvalla. Det var högt till tak, stort kök, sal och tre ytterligare rum. Samtidigt renoverades kvarnen vid Linnéasjön, som då kallades Qvarnaslättagöl. En man vid namn Joel Persson övertog gården 1864 och brukade den fram till 1890. Dåvarande Nybro köping förvärvade fastigheten, eftersom den expanderande kommunen behövde mark för bostadsbyggande, skolor, trafikleder och mark för brunns- och badhusrörelsen. Joels namn lever numera kvar i namnet Joelskogen, belägen mitt i centrala Nybro stad.
Qvarnaslät med tillhörande kvarn och såg utarrenderades fram till 1940. Siste arrendatorn hette Emil Jonsson, som 1941 flyttade till en annan gård i Hanemåla. Nybro Hembygdsförening, som bildades 1936, föreslog att Qvarnaslät skulle avsättas för kulturminnesvård. Stadsfullmäktige beslöt 1943 att en stiftelse skulle bildas med uppgift att förvalta området som då också upprustades med bl.a. stöd av en anonym penninggivare. Idag har Qvarnasläts gamla byggnader renoverats och några för byggden tidstypiska hus har förbättrats och tillförts området. Sålunda har en har en mindre ladugård flyttats till området under 1940-talet och användes nu som förråd och snickarbod. En tröskvandring köptes på en auktion i Bäckebo och uppsattes vid ladugården. En loftbod från första hälften av 1800-talet tillkom området 1945 från Applaryd i Hälleberga församling. Skol-Karins stuga flyttades hit från stadsdelsområdet Fredrikslund 1964 och en större ladugårdsbyggnad, benämnd Qvarnaladan, kom från Torestorp till Qvarnaslät 1973. På grund av Hanemåla Gårds utbyggnad med bostadshus revs den gamla Hanemålastugan och uppfördes 1997-98 på Qvarnaslät Här inruymmes nu en bakstuga, smedja och en fågelutställning.

Källa: Nybro Hembygdsförening

https://www.eniro.se/kartor/s%C3%B6k/ingemundsm%C3%A5la?c=56.803616,15.867309&l=hybrid&t=geos&z=14

Lästips: Inge Eriksson: En byvandring genom Lilla och Stora Gangsmad och Ingemundsmåla i Hembygdskrönikan 2010 s 25.

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

Hemmanet Ingemundsmåla är sammansatt av personnamnet Ingemund och -måla, avmätt nyodling. Hemmanet måste ha upptagits under senmedeltiden, då -måla-bebyggelsen från sitt ursprungscentrum i södra Kronobergs län spred sig ut över Småland. En -målabebyggelse skedde genom att ett område utmättes på allmänningen. Det utmätta området fick ofta men inte alltid namn efter den som tog upp det, i detta fall en Ingemund. Målabebyggelsen anses ha börjat omkring 1300 och med ett avbrott under digerdöden och följande sekel fortsatt undersenare delen av 1400-talet och hela 1500-talet. När det gäller Ingemundsmåla torde detta hemman ha upptagits under 1300-talet. Av den relativt stora avraden 1539 framgår, att det redan var gammalt.
I 1533 års register över fodring och gärd upptages en ”Peder i Ingemundzmola”, som hade att erlägga 2 mark penningar. Samme ”Per i Ingemundzmola” erlade 1535 1 oxe och 1 hud i städsleöre. Avgiften var ovanligt stor, vilket också det antyder, att hemmanet var gammalt och gott. Då städsleöre erlades vart 6:te år efter tillträdet, måste Per ha tillträtt Ingemundsmåla 1529 eller under någon 6-årsperiod dessförinnan. När den första ordinarie beskattningen genomfördes 1539 pålades Per en ganska betydande avrad: 1 pund smör, 1 öra, 1 kleff tååt, 1 packe näver, 4 mark örtug och fodring för 2 hästar. Redan 1541 höjdes avraden: penningar-5 fyrkar, korn-1 skäppa,smör-1 lispund, tååt-1 kleff, näver-1 packe, 3 dagsverken och fodring för 6 hästar. Fodringen ökades 1545 med 2 s.k. konungshästar. Allt tyder på, att Ingemundsmåla ansågs vara ett förstklassigt hemman.
Per brukade Ingemundsmåla ännu 1551 men efterträddes därefter av Oloff Persson, som troligtvis var en son. Hans dagsverken höjdes 1561 till 4. Enligt 1565 års fogde-räkenskaper var Ingemundsmåla knekthemman och brukades av Erik Persson, sannolikt en broder till Olof Persson. Denne satt dock kvar på hemmanet och svarade för tionden till Kronan: 11/2 skäppa råg och 3 skäppor korn, motsvarande en skörd av 221/2 skäppor råg och 45 skäppor korn. Olof försvinner därefter och Erik står för hemmanet, som 1569 fortfarande är knekthemman enligt den lista, som kyrkoherden i Madesjö, Petrus Nicolai, tillsammans med länsmannen i Madesjö Truls i Persmåla undertecknade d. 21 juni detta år.

När Älfsborgs lösen 1570 skulle uttagas hette brukaren ”Truls i Ingemundsmåla”. Hans tillgångar var obetydliga: 2 oxar, 1 ko, varför hans bidrag till Älfsborgs lösen endast blev31/2 mark. Han hade nyss tillträtt hemmanet och hade ej hunnitskaffa sig några större tillgångar. I 1572 års tionderegister kallas han Turgils. Hans tionde detta år var 11/2 skäppa avvardera sädesslaget. Han satt kvar i Ingemundsmåla t.o.m. 1574, då han erlade den vanliga avraden, men 1575 hade han avlösts avHemming, som i tionde erlade 1/2 skäppa råg och 1 skäppa korn. Då hade skörden föregående år varit osedvanligt dålig.
Under 1580-talet förekommer Ingemundsmåla 1586 i fogdens avkortningslängd. Jöns i Ingemundsmåla hade beviljats frihet från skatt på grund av eldsvåda. Jöns var ej med i Abraham Nilssons rulla över knektar från Möre, som är från detta år. Ej heller var Ingemundsmåla knekthemman 1591. Från år 1600 heter brukaren Swen. I följande års rumpeskattlängd har han deklarerat sina tillgångar: 1 par oxar, 3 kor, 1 sto, 2 tunnor utsäde. Sven undgick att under de följande oroliga åren utskrivas till knekt. När Älfsborgs lösen 1613 utskrevs deklarerade Sven att han var gift. Hans bidrag till Älfsborgs lösen var 3 silverdaler. Sven brukade Ingemundsmåla under en lång tidrymd. Inför boskapspenningen 1620 deklarerade Sven följande tillgångar: åker till 4 tunnors utsäde, svedjeland till 2 skäppor, 1 häst, 2 oxar, 2 kor, 6 får, 4 lamm, 16 getter, 3 unga getter. Svens bidrag till boskapspenningen blev på grundval härav 1 dlr 30 öre 4 penningar, en rätt obetydlig skatt, under genomsnittet.
En son till Sven hette Henning Svensson. Han nämnes 1623 som knekt i Bengt Björns kompani. Sven själv brukade hemmanet, och deklarerade 1628 sina till-gångar: 3 tunnorsäd, 1 sto, 2 oxar, 2 stutar, 3 kor, 2 kvigor, 2 får, 2 lamm, 2 ungsvin. Det var ju rätt medelmåttigt och följande svåra år förmedlades Ingemundsmåla till 1/2 hemman och förklarades ”öde”, dvs oförmöget att leverera den årliga avraden. Men Sven satt kvar och åtnjöt 1633 ”frihet” från ”ovissa pålagor”. Inför den nya boskapspenningen deklarerade Sven 1633 21/2 tunna utsäde, 1 ungsto, 2 oxar, 2 kor, 2 kvigor, 4 får. Följande år anklagade Sven Joen Månsson i Lilla Gangsmad inför häradsrätten för stöld av 3 skäppor korn och 1 skäppa råg. Joen Månsson kunde ej neka och fälldes efter kap. 6 i Tjuvabalken. Då han förut stulit en kviga, och domen härför skickats till hovrätten för granskning, uppsköts straffutmätningen för det senare brottet tills meddelande kommit från hovrätten. Det var stränga straff för stöld: i regel dödsstraff för stöld av livsmedel. Det var därför häradsrättens dom skickats till hovrätten.

Efter att ha brukat Ingemundsmåla i mer än 40 år efterträddes Sven i början av 1640-talet av Nils Jonsson. Svens hustru och dotter förekommer ännu i 1639 års kyrko¬räkenskaper, enligt vilka de skänkt 1 mark vardera till Madesjö kyrka. I 1640 års kyrkoräkenskaper lämnas i testamente efter Sven i Ingemundsmåla 2 mark. Nils Jonsson deklarerade 1641 följande tillgångar: 1 sto, 2 stutar, 3 kor, 2 kvigor, 3 får, 2 lamm, 4 tunnor utsäde. Han brukade hemmanet ända till 1679 eller i nära 40 år. Enligt 1662 års dombok dömdes Niels i Ingemundsmåla till 10 dlrsmt i böter för ”kyrkiobroot”, vad nu det kan ha inneburit. Möjligen hade han varit full i kyrkan!
Enligt 1686 års jordebok heter brukaren Håkan,som sannolikt var son till Nils. Hemmanet förklarades ”behållet” som 1 mtl och den årliga räntan var 6 dlr 23 öre 9 penningar. Att det fanns andra bebyggare i Ingemundsmåla framgår av dödlängden 1679: en Eskils dotter Ingrid är antecknad som död detta år. Enligt födelselängden 1692 föddes detta år en son till Per Joensson Pipare i Ingemundsmåla. Sannolikt var han hemmanets båtsman. I 1699 års jordebok är hemmansklyvningen ett faktum. Ingemundsmåla är nu delat i två delar, brukade avJoen och Håkan med 1/2mantal [här har en textrad ur Folke Peterssons anteckningar fallit bort]
… -likt Håkan Nilsson. De var alltså bröder. Enligt 1717 års mantalslängd satt Jon Nilsson fortfarande kvar på sin hemmansdel men Håkan Nilsson hade nu efterträtts av sin son Nils Håkansson. Denne var gift med Brita Claesdotter, varigenom han blev svåger med gästgivaren i Börseryd Anders Claesson. De figurerade vid flera tillfällen som motparter vid häradsrätten under 1720-talet. I regel gällde det arvstvister men 1726 stämde Anders Claesson Nils Håkansson för att denne vid tinget fällt okvädingsord mot Anders Claesson. Nils Håkansson nekade och blev frikänd, men episoden vittnar om dåligt förhållande mellan släktingarna. Nils Håkansson tycks ha åtnjutit ett visst allmänt förtroende i Madesjö. Han blev 1734 sexman för norra fjärdingen och 1743 tillsyningsman över att ingen under gudstjänsten gick ut ur kyrkan. Sin sexmantjänst lämnade han 1746.

Den andre hemmansägaren, Joen Nilsson, kärade vid sommartinget 1720 till Måns Persson och Sven Persson i Lilla Gangsmad för att de gjort åverkan på skog inom hans ägor. I samband därmed drogs tvisten om den rätta ägogränsen mellan Joen Nilssons hemmansdel och Lilla Gangsmad fram. Joen Nilsson påstod att rätta ägo-strängen ”skall vara ifrån Gummemåla Kowall till Köpstadsgrinnan, därifrån till Kyrkiogrinden på Kyrkiovägen, därifrån till en gammal qvarn, som nu är borttottnad, vid L:a Gansmas gamble hage och skiljogården emellan Ingemundsmåla och Gangsma nykiöpte Skattehemman, därifrån till en stor hög sten på Calmare mo kallad, varom dess sal. fader Nils Joensson honom berättat, och sedermera både kohl och råflisor där funne; Sedan från Höge stenen skall råsträngen gå till en Tall vid Råhs ut med stora farvägen från Skogsbygden till Calmar; Däremellan skola Swaranden åwärckan giordt 11/2 skäppeland, vilket inom rå och rörsamt Ingemundz-måla gamle häfd varit.” Kan någon nu identifiera dessa gränsmärken? Svaranden hävdade: ”ägosträngen går ifrån Gummemåla Kowall till gamla råtnade åberopade granen men därifrån till en Ekestubbe vid Idåsen, och ej till den stora stenen på Calmare mo.” Häradsrätten dömde, att häradssyn skulle ske. Vid hösttinget anmäldes att syn skett och att förlikning om ägogränserna träffats.
När 1740 val av kyrkoherde i Madesjö skulle ske, upprättades en vallängd. Den visade, att en omfördelning skett av hemmansdelarna i Ingemundsmåla. Där fanns nu fyra hemmansdelar, fördelade på följande sätt: unge Nils Håkansson 1/3 mtl, gamle Nils Håkansson 1/3 mtl, Nils Jonsson 1/6 mtl och Nils Nilsson 1/6 mtl.
I 1755-1788 års husförhörslängd återspeglas de många förändringar i ägandeför-hållandena i Ingemundsmåla under de trettio år längden omfattar, i stortsett sammanfallande med prosten Frigelius’ ämbetstid i Madesjö. Vid periodens början brukades en hemmansdel fortfarande av Nils Nilsson och Karin Nilsdotter. De var förhållandevis unga, födda 1720 respektive 1733. De fick sex barn: Kierstin 1751, gift, Maria 1755, gift, Jonas 1760, död ung, Jonas 1766, Cathrina 1768 och Lena 1771. Äldsta dottern Kierstin Nilsdotter blevgift med Peter Eliasson och de övertog gården. De fick tre döttrar: Brita Stina 1775, Maria 1781 och Cajsa 1784. Nils Håkansson junior var äldre. Han var född 1701 och giftmed Karin Jönsdotter, f. 1699. De fick 3 barn: Ingrid 1737, Jon 1740, gift, Kierstin 1742 och likaledes gift. Hennes man hette Sven Håkansson, f. 1734. De övertog med tiden hemmansdelen. De fick icke mindre än åtta barn: Stina 1764, Jonas 1766, Måns 1768, Maria 1773, Håkan 1776, Elin s. år död, Elin 1778, Ingjerd 1780. En ny man var Sven Knutsson, som var född 1712 och gift med Kierstin, f. 1718. Hennes efternamn är ej angivet. Sven Knutsson var sexman för Gangsmadfjärdingen och avled redan 1758. Han hade med hustrun fem barn: Per 1742, Brita 1746, Sigrid 1748, Nils 1753 och Peter 1757. Den fjärde hemmansdelen innehades till en början av Per Carlsson, f. 1725 och hans hustru Elin Persdotter, f. 1736. De fick sexbarn: Nils, Karin, Kierstin, Maria, Anna och Peter. Barnens födelseår är av någon anledning icke angivna. Båtsman för Ingemundsmåla var Per Carlsson Pipare från Elmeberg. Dessutom bodde Nils Håkansson senior kvar, under det att hans hustru Brita Claesdotter avled 1772. En dotter Maria bodde hos föräldrarna. Efter Nils Nilssons död bodde hans änka Karin Nilsdotter kvar på gården. Hon var född 1690.

Mot periodens slut efterträddes Sven Håkansson avNils Persson, f. 1751 och gift med Kerstin Johansdotter. De fick sju barn: Stina, Cajsa, Ingrid, Johan, Elin, Kerstin och Peter. Inga årtal är givna för dessa. En hemmansdel innehades av Per Knutsson och Brita Jonsdotter, som var född 1731. Med sina 7 barn bodde de i Flemmingeland och hör således egentligen ej till Ingemundsmåla. Om Daniel Jonsson och Elisabet Jonsdotterstår antecknat: ”bortflyttat”, men inte vart de flyttat. De kan endast ha bott en kortare tid i Ingemundsmåla. Nils Nilsson från Hälleskalla och Ingrid Andersdotter har en tid ägt en hemmansdel, men det kan endast ha varit en kortare tid. Mera långvariga blev Per Svensson och Maria Månsdotter, födda 1743 respektive 1745. De bodde i Ingemundsmåla i flera årtionden. De fick två barn: Maria, f. 1776 och gift, och Peter, f. 1778. Till sist bör nämnas, att Anders Svensson och hans hustru en tid ägde en hemmansdel, men de bodde i Södra Bondetorp. De hade 4 barn. Utom de nu nämnda omtalas i S. Möre domboks.-t. 1787 en Jonas Danielsson i Ingemundsmåla, som stämt sin styvmoder Brita Persdotter och broder Peter Danielsson i Buttetorp och Peter Ingemundsson i Parismåla såsom förmyndare för Jonas Danielssons omyndiga bröder Erik och Johannes. Tydligen var de söner till den ovan omtalade Daniel Jonsson, som måste ha gift om sig med Brita Persdotter. Hans första hustru hette Elisabet Jakobsdotter.

Under perioden 1782-1801 brukade, som redan nämnts, Per Svensson och Maria Månsdotter fortfarande sin gård. Per Svensson var tydligen en ansedd man i Madesjö. Han avgick som sexman för norra fjärdingen och avtackades på socken-stämman 1800 men återinträdde som sexman mellan åren 1808-1810. Sonen Peter Persson övertog så småningom gården. Vid oktobertinget 1788 beviljades Nils Månsson och hans hustru 2:dra uppbud på en hemmansdel i Ingemundsmåla,som han köpt avSven Håkansson och dennes hustru Kerstin Nilsdotter för 116 rdrspecie. 1:sta uppbud hade skett vid vintertinget samma år. En annan hemmansdel
innehades nu avNils Persson. Han var född 1751 och gift med Kerstin Jonsdotter. De fick många barn, av vilka flera dog unga. Elin, f. 1775, och Peter, f. 1780, levde ännu 1801. Jonas Nilsson, f. 1766, och Elin Olofsdotter, f. 1763, brukade en hemmansdel. De fick 1782 sonen Olof och 1789 dottern Cajsa Lena. Jonas Nilsson dog snart och Elin Olofsdotter gifte om sig med änkemannen Anders Persson från Igellösa, f. 1752. Hon hade i sitt första äktenskap tre barn: Peter 1784, Olof 1785 och Maria 1790. I det nya äktenskapet föddes 2 barn: Brita Stina Andersdotter 1796 och Stina Cajsa Andersdotter 1799.
Nu hade torpbebyggelsen börjat i Ingemundsmåla. Den förste torparen var Jonas Danielsson, f. 1753, och hans hustru Brita Persdotter, f. 1752. De fick sex barn. Inhyses Sven Håkansson den yngre avled nu, efterlämnande änkan Kerstin Håkansdotter och 6 barn. På ägorna bodde även inhyses Per Olofsson med hustru och 2 barn samt inhyses avskedade båtsmannen Jonas Gladermed hustru. Inhyses Daniel Persson fick understöd i säd med en fjärding varje månad. Detta understöd måste han ha fått av sexmannen Per Svensson. Sexmännen ansvarade nu för fattigvården i församlingen.

Under åren 1802-1814 skedde en del förändringar i Ingemundsmåla. Nils Månssons hustru Stina Jonsdotter avled 1814, varefter Nils Månsson gifte om sig med Brita Svensdotter, f. 1789. Det fanns tre barn i första giftet: Gustaf 1792, Brita Stina 1798 och Magnus 1802. Anders Persson avled 1805. Änkan gifte om sig med Jonas Persson, f. 1774. Barnen tycks ha lämnat hemmet och tagit tjänst på olika håll: i Voxtorp, Åby, Förlösa. Peter Persson hade nu övertagit fadern Per Svenssons gård. Tre barn fanns: Fredrik 1808, Maria Lena 1812 och Christina 1814. Äldsta dottern till Jonas Nilsson och Elin Olofsdotter hette Cajsa Lena Jonsdotter, f. 1789. Hon ingick 1806 äktenskap med Nils Persson, som därmed övertog gårdsbruket. De fick 1810 dottern Stina och 1814 dottern Maria. Peter Nilsson var född 1780 och gift med Ingrid Petersdotter, som var född samma år. Flera barn i äktenskapet dog unga, men den 1815 födde sonen Peter överlevde liksom den 1818 födde Johannes. Flera äldre undantagsfolk och inhyses avled under perioden, t.ex. Per Svensson 1804. Båtsman var nr 198 Jonas Pipare, f. 1788. Hans hustru hette Stina Olofsdotter, f. 1780. De hade två barn. På ägorna bodde inhyses Per Ohlsson, f. 1762. Om honom är antecknat: ”utfattig”. ”Dömd för fylleri.” Han hade hustru och 2 söner. Fortfarande bodde avskedade båtsmannen Jonas Glader på ägorna. Han kallas nu torpare. Torparen Peter Persson efterträddes av torparen Per Nilsson.

Underåren 1815-1821 var förhållandena ganska stabila i Ingemundsmåla. Nils Persson brukade sin gård tillsammans med hustrun Cajsa Lena Jonsdotter och döttrarna Stina, Maria och den 1818 födda Catharina. Så gjorde också Nils Månsson och Brita Svensdotter med sonen Magnus, f. 1802 och dottern Lena Stina, f. 1820. Flera barn dog unga. Peter Nilsson och Ingrid Petersdotter fick sonen Peter 1815 och Johannes 1818. Peter Persson avled under perioden liksom hans änka Stina Nils-dotter 1820. De efterlämnade sonen Fredrik 1803, döttrarna Maria Lena 1812 och Christina 1814 samt sonen Peter 1816. Jonas Persson, som gift sig med Anders Perssons änka Elin Olofsdotter, blevsjuk och låg till sängs i tre år, varför han kallas inhyses. Elin Olofsdotter med barnen Stina Cajsa 1799, Jonas Andersson 1802, Olaus Andersson 1805 och Johannes Jonsson 1808 ägde fortfarande gården, som brukades av svärsonen Nils Persson och hans hustru Maria Carlsdotter, f. 1781. De hade fem barn: Peter 1802, Catrina 1805, Brita Stina 1808, Jonas 1815 och Johannes 1819. Det fanns nu två torpare, den förutnämnde Jonas Glader och Anders Svensson, vars hustru avled 1821. Båtsman var fortfarande Johannes Pipare. En båtsman nr 195 Jonas Durck, f. 1794 och vigd 1819 bodde också på ägorna, liksom inhyses avskedade båtsmannen Måns Patron med hustru och två barn. En nybyggare hette Johannes Månsson och en undantagsänka Ingrid Håkansdotter.

Vi går fram till perioden 1821-1840. Under denna tid avled Olaus Månsson och änkan Brita Stina Svensdotter gifte om sig med Olaus Olsson, f. 1805. Tre barn från första äktenskapet bodde i hemmet: Jonas Nilsson, f. 1822, Adolf Nilsson 1825 och Cajsa Lena Nilsdotter 1829. Äldsta dottern Stina Nilsdotter, f. 1820, lämnade hemmet. På ägorna bodde torparen Johannes Olsson, f. 1810 med hustru Brita Stina Olsdotter, f. 1807, och tre barn. 1/4 mtl ägdes nu avJohannes Petersson, f. 1806 i Bråtemåla och hans hustru Maria Lena Petersdotter, f. 1812 och dotter till Peter Persson. De fick till 1830-talets slut 4 barn: Christina 1833, Lena Stina 1834, Jonas 1836 och Carl 1838. Även på Johannes Peterssons ägor fanns en torpare: Olaus Petersson, född i St. Gangsmad 1799, och hans hustru Maja Stina Johansdotter från Månsamåla, f. 1805. De fick tre barn fram till 1840. Nils Persson avled 1832. Änkan Cajsa Lena Jonsdotter tog undantag, när näst äldsta dottern Maria Nilsdotter, f. 1814, gifte sig med Nils Jonsson från Ljusaberg, f. 1808. De fick till 1841 tre barn: Carolina 1834, Carl Jonas 1838 och Gustafva 1841. Det blevfler barn längre fram! Peter Nilssons hustru Ingrid Persdotter avled 1846, varefter gården övertogs av Andreas Petersson från Mortorp, f. 1816 och gift med Johanna Carlsdotter från Ljungby. De hade redan 1840 fått dottern Wendla.
Under 1830-talet bodde en tid i Ingemundsmåla bysmeden Andreas Horn, f. 1808, och hans hustru Stina Nilsdotter. Han tillhörde den i Madesjö välkända smedsläkten. Torparen och båtsmannen nr 253 Peter Nilsson Målman med hustru och 4 barn, båtsmannen nr 198 Anders Håkansson Braf samt torparen och båtsmannen Anders Jonsson Nordgren bodde på ägorna. Den senare flyttade dock snart bort. Torparen Anders Svensson avled 1834. Nybyggaren Nils Svensson med hustru och fyra barn, inhyses Jonas Johansson med hustru och fyra barn samt båtsmansänkan Stina Olofsdotter med 7(!) barn bodde också på ägorna. Det började bli folkrikt i Inge-mundsmåla!
Under 1840-talet och därefter fick Nils Jönsson och Maria Nilsdotter ytterligare tre barn: Sofia 1843, Johannes 1846, Emilia 1849. Det blevfler under 1850-talet! Olaus Olsson och Brita Svensdotter tog undantag till förmån för Jonas Gustafsson, f. 1816 och ogift. Han var skriven i Östra Resebo. Peter Nilssons hustru Ingrid Persdotter avled 1846, varefter sonen Johannes, f. 1818, övertog gården. Han gifte sig med Stina Petersdotter från Södra Säfsjö, f. 1819. De flyttade 1851 till Södra Säfsjö. Johannes Peterssons hustru Maria Petersdotter avled 1847, två år efter sonen Peters födelse. Mycket folk bodde nu i Ingemundsmåla. Till dem hörde avskedade båtsmannen Peter Nilsson Målman med hustru och fem barn, båtsmannen Anders Isaksson Braf, f. 1815 i St. Ebbehult med hustru och tre barn, inhyses Johannes Olsson, som avled 1842 efterlämnande änka och fyra barn, torparen Olaus Petersson med hustru och fyra barn, båtsmansänkan Maria Jonsdotter Patron och Stina Olofsdotter, backstugusittaren Jonas Johansson med hustru och många barn, inhyses Nils Svensson med hustru, han var fattighjon och gick på kryckor, samt torparen Carl Olsson med hustru Lena Persdotter från Ö. Bondetorp. Ett egenartat fall utgjorde undantagshustrun Cajsa Lena Jonsdotter. Hon var ursprungligen gift med Nils Persson, som avled 1832, och var svärmoder till Nils Jönsson. Hon gifte emellertid om sig med bonden Peter Olsson från N. Bondetorp, varefter de flyttade till Råsbäck i Mortorp. Hon fick skilsmässa från honom 1850 och flyttade då tillbaka till Ingemundsmåla.

Under 1850-talet ökade Nils Jönssons och Maria Nilsdotters barnskara med ytter-ligare tre barn: Maria 1851, Gustaf 1853 och Johan August 1856. Jonas Gustafsson flyttade 1860 till Östra Resebo. Johannes Petersson flyttade 1851 till Södra Säfsjö och Olof Petersson kom till Ingemundsmåla från Mellan-Resebo 1851. Han var gift med Ingrid Catharina Danielsdotter från Floahult, f. 1815. De hade tolv (12!) barn. Familjen flyttade 1858 till Norra Bondetorp. Johannes Petersson d.ä. var änkling. Av de fem barnen flyttade sonen Jonas till Getahult 1860. Följande undantagsfolk bodde nu i Ingemundsmåla: Olaus Olsson och Brita Svensdotter, Peter Nilsson samt den förut nämnda Cajsa Lena Jonsdotter. Båtsman var fortfarande Anders Håkansson Braf. Efter hustrun Maria Olofsdotters död 1856 gifte han 1860 om sig med Lovisa Nilsdotter från Ingemundsmåla, född 1829 och dotter till nybyggaren Nils Svensson och Maria Persdotter. Han hade tre barn i första giftet. Från Rafvelsbygd inflyttade 1853 båtsmannen nr 240 Carl Johan Jonsson Modig, f. 1827, och hans hustru Britta Stina Olofsdotter, f. i Norra Svalehult 1819. De hade två döttrar. Torparnas antal hade nu stigit. Torparen Carl Olsson och hans hustru Lena Petersdotter från Ö. Bondetorp, torparen Olaus Petersson och Maja Stina Johansdotter från Månsamåla, torparen Gustaf Fredrik Jönsson från Gunnarsmo, som dock flyttade till Gummemåla 1851 och ersattes avtorparen Peter August Jonsson från Gummemåla. Den-[härhar en textrad ur Folke Peterssons anteckningar fallit bort]

… Brita Stina Olsdotter var född 1807 och änka efter torparen Johannes Olsson. Snickaredrängen Jonas Peter Johansson, f. 1836, flyttade 1859 till Kalmar. Tre back-stugusittarefamiljer bodde på ägorna, men en familj flyttade till Kroksjö 1851. De två andra hade tillsammans 9 barn. Ingemundsmåla förefaller att ha varit överbefolkat vid mitten av1800-talet, vilket f.ö. var fallet med hela Madesjö socken. Omkring ett hundra personer bodde i byn under 1850-talet. De skulle leva på vad fyra gårdar på tillsammans 1 mtl kunde avkasta. Inte att undra på, om emigrationen något längre fram i tiden blev stor från Ingemundsmåla.
Vi går fram till 1860-talet. Nils Jönssons hustru Maria Nilsdotter avled 1861, varefter Nils Jönsson tog undantag. Äldsta dottern Gustafva flyttade 1863 till Östra Resebo. Sonen Johannes emigrerade 1868 till USAoch följdes ett år senare av systrarna Emilia och Maria. Hemmansdelen klövs. 1/6 mtl övertogs av Johan Jacob Danielsson Hultman, född 1826, som 1857 ingick äktenskap med Maria Christina Johansdotter, f. 1832. De fick två söner: Johan August 1858 och Carl Elof 1864. Familjen flyttade 1871 till Kristvalla och hemmansdelen övergick till Jonas Johansson, som var född 1842 och som redan 1864 tycks ha kommit till Ingemundsmåla. Han var väl broder till Maria Christina. 1/4 mtl som ägts av Jonas Gustafsson delades efter hans avflyttning till Östra Resebo, i det att 1/8 mtl övergick till Isak Jonsson, f. 1823 i Älghult. Han kom hit 1862 från Algutsboda med hustrun Matilda Andersdotter, f. 1836 i Algutsboda och tre barn: Carl Johan, f. 1856, Franz Lorenz 1858 och död 1862 samt Hilda Charlotta, f. 1860. I Ingemundsmåla föddes 1863 Franz Gustaf och 1865 Aron Sigfrid. Olof Petersson var nu sjuklig och blev undantagsman. Äldsta dottern Stina Lisa flyttade 1869 till St. Granås, sonen Peter Johan till Blomkulla 1868. Gården på 1/6 mtl köptes avJohannes Jonsson och Wendla Jonsdotter, men de flyttade redan 1866 till Ljungby med sina tre barn. Efterträdare blev avskedade båtsmannen Alexander Johansson från Södra Ljusås. Han var född 1824 i N. Persmåla och gift med Anna Christina Petersdotter, f. 1825 i Kråksmåla. De hade en dotter Ottilia Augusta, f. 1852. Alexander Johansson dömdes 1867 avKalmar rådhusrätt ”för ringare misshandel emot polis under tjänsteutövning till 2 månaders fängelse” enligt anteckning i kyrkboken. Johannes Petersson på 1/4mtl var änkling och tog undantag. Samtliga fyra barn flyttade bort till andra gårdar. Hans gård övertogs 1861 av Jonas Johansson d.ä. född 1836. Han gifte sig samma år med Christina Helena Jonsdotter, f. 1844 i Vissefjärda. De fick två barn: Hulda Augusta 1864 och Edla Amanda 1867. Hela familjen fick utflyttningsattest till USAd. 1 april 1868. Gården övergick samma år till Fredrik Petersson, f. 1837, som samtidigt gifte sig med Johanna Charlotta Petersdotter, f. 1843. Han kom från Jonsryd och hon från Gislatorp. De fick 1870 sonen Johan Peter. Olaus Jonsson var född 1831 i Älghult. Han kom 1868 från Algutsboda och köpte 1/8 mtl avJonas Gustafsson. Som arrendator hitkom 1870 från Göttorp Gustaf Peter Jonsson Holmström, f. 1828 i Älghult. Hans hustru hette Stina Beata Håkansdotter, f. 1826. De hade med sig fem barn: Carl Johan f. 1859, Franz … [ett parnamn och årtal har här falit bort] … Emilia 1863 samt Aron 1868.

Undantagsmannen Olaus Olssons hustru Britta Svensdotter avled 1863, varpå Olaus Olsson gifte om sig med Maria Jonsdotter, f. 1831. Hon kom från S. Björnahult. Två barn föddes i det nya äktenskapet: Clara Gustava 1864 och Johan August 1866. Torparen Carl Olssons hustru Lena Petersdotter avled 1871 och torparen Olaus Peterssons hustru Maja Stina Johansdotter samma år. Dottern Emma Sofia gifte sig 1863 med torparen Johan August Johansson, f. 1835 i Kristvalla. Han övertog torpet. Snickaren och torparen Andreas Carlsson, f. 1843, flyttade till Ingemundsmåla från Östra Rismåla 1868 med hustrun Emma Christina Fredriksdotter. Det fanns två båtsmän på ägorna. Nr 240 Carl Johan Jonsson Modig med hustru och två barn och båtsmannen nr 198 Anders Håkansson Braf med hustru och barn. Flera backstugusittare och en arbetskarl, som flyttade till Ingemundsmåla från Hälleberga 1865 med hustru och flera barn kompletterar bilden av ett folkrikt Ingemundsmåla på 1860-talet.

Vi går fram till 1870-talet. Johan Jacob Danielsson Hultman flyttade med sin familj till Kristvalla 1871. Hemmansdelen på 1/6 mtl övergick till Johan August Johannesson, f. 1849. Han kom från Stora Gangsmad. Året innan hade han ingått äktenskap med Johanna Ulrica Johannesdotter, f. 1847. De fick under 1870-talet fem barn: Carl Algot 1870, Johanna Sofia 1872, JennyJosefina 1874, Johan August 1876 och Johannes Gottfrid 1880. Jonas Johansson hade kommit till Ingemundsmåla 1864. År 1871 lämnade han och flyttade till Mellan-Resebo. Han efterträddes 1880 av Johan Petersson, f. 1822 i Hälleberga, och hans hustru Katarina Svensdotter, f. 1821. De hade med sig 6 barn, alla döttrar. Alexander Gustaf Johansson avled 1871 och hans hemmansdel övergick 1872 till mågen Johan Johannesson, f. 1845 i Algutsboda. Han gifte sig 1872 med Alexander Johanssons dotter Ottilia Augusta, som dock avled redan 1875, varefter Johan Johannesson gifte om sig 1876 med Anna Christina Gustafsdotter från Älghult, f. 1860. De fick 1877 dottern Jenny Viktoria. Fredrik Petersson på 1/4 mtl och Johanna Charlotta Petersdotter hade vigts 1868 och fick under 1870-talet två söner: Johan Peter 1870 och Carl 1873. Olaus Jonsson på 1/4 mtl, f. 1831, gifte sig 1875 med Gunilla Carlsdotter från Ekeberga. De fick två döttrar: Edla Maria 1877 och Ida Charlotta 1878, varefter Olaus Jonsson avled 1879. Från Hälleberga kom 1880 Carl Johan Johansson, f. 1832 i Algutsboda, och hans hustru Emma Kristina Svensdotter, f. 1839, för att bruka 1/4 mtl.

Undantagsmannen Nils Jönsson avled 1875. Sonen Gustaf Nilsson var skomakare och flyttade bort 1878. Den yngre brodern Johan August hade redan 1871 flyttat till Göljemåla. Ytterligare tre undantagsfamiljer fanns på ägorna: Olof Petersson med hustru Ingrid Katarina Danielsdotter, Johannes Petersson, änkling med dotter Lena Stina, och Olaus Olsson med hustru Maria Jonsdotter och 3 barn. Torparen Carl Olsson avled 1872 och hans hustru Lena Petersdotter 1871. Torparen och snickaren Anders Carlsson Ljungman rymde 1872 från sin hustru Emma Christina Fredriks-dotter, som fick skilsmässa 1874. Torparen Johan August… [resten av meningen har fallit bort]. Familjen flyttade 1879 till S. Agebo.
Återstående torpare var Johan August Johansson, f. 1835 i Kristvalla, och 1863 gift med Emma Sophia Olsdotter. De hade 6 barn. Båtsmannen Anders Håkansson Braf avled 1871. Ny båtsman blev Johan August Magnusson Braf, som kom från Blomkulla 1871 och 1872 ingick äktenskap med Ida Matilda Johannesdotter. Båtsman Modig bodde kvar men två barn flyttade bort. Från Markustorp inflyttade 1871 arbetskarlen Jonas Peter Jonsson med hustru Carolina Jonsdotter. De fick 9 barn. Tapettryckaren Carl Johan Holmström flyttade till Ingemundsmåla 1877. Hustrun hette Wendla Sophia Carlsdotter. De fick två barn. Skomakaren Gustaf Nilsson flyttade bort 1879. Istället kom snickaren Peter Elof Johansson, som 1877 gifte sig med Ida Christina Carlsson. Till sist kan nämnas backstugumannen Johan Peter Jonsson med hustru och barn.

På 1880-talet lättade befolkningstrycket i Ingemundsmåla liksom i Madesjö som helhet. 1/3 mtl ägdes från 1880 avJohan Petersson, f. 1822, och Katarina Svensdotter, f. 1821. De förde med sig 6 barn, alla döttrar: Johanna, Wendla Sofia, Kristina, Charlotta, Ida och Carolina. 1/6 mtl ägdes fortfarande av Johan Johansson och Anna Kristina Gustafsdotter. De fick till 1891 sex barn: Jenny Viktoria 1877, Franz Emil Edvard 1881, Gottfrid Teodor 1883, Viktor Bernhard 1886, Oskar Rupert 1889 och Gunnar Wilhelm 1891. Fredrik Petersson och Johanna Charlotta Peters-dotterfick 1885 ett tredje barn Axel Wilhelm. Carl Johan Johansson och Emma Kristina Svensdotter, som kommit till Ingemundsmåla 1880, avstod 1/4 mtl 1886 till Axel Martin Olsson, f. 1861 och 1885 gift med Teolinda Charlotta Jonsson, f. 1861. De fick tre barn: Ester Brita Matilda 1885, Erik Joab Manfred 1887 och Edit Eleonora 1888. Undantagsfolket Olof Petersson och hans hustru avled 1882 respektive 1883. Johannes Petersson med dotter levde kvar. Olaus Olsson avled 1881. Snickaren Olaus Svensson flyttade hit 1882 och gifte sig 1886 med Matilda Petersdotter, som avled redan 1889. Torpare var Johan August Johansson med hustru och 7 barn, Fredrik Kristiansson och Peter Johan Svensson,som flyttade hit 1890 från Kristvalla.
Så till emigranterna! Snickare Carl Johan Holmström med hustru, en son och en dotter emigrerade till USA 1882. Snickaren Peter Elof Johansson Lindell emigrerade 1884 tillsammans med hustrun, tapettryckaren Gustaf Peter Holmström emigrerade med hustru och två barn 1882. En son hade emigrerat redan 1881. Båtsman Braf med hustru och 3 barn emigrerade 1888, liksom pigan Johanna Johansdotter med sin dotter. Fosterbarnet Axel Oskar Holmström var född 1877. Han är i kyrkoboken antecknad som emigrant till USA 1884. Fick han följa med Lindells, som emigrerade samma år? Arbetaren Johan Peter Jonssons son Carl Emrik var född 1867 och emigrerade till USA 1887. Det var som framgår av ovanstående en ordentlig folkavtappning från Ingemundsmåla under 1880-talet.

Vi avslutar redogörelsen för Ingemundsmåla med åren 1891-1896. Johan ägde 1/3 mtl. 1/6 mtl ägdes av Johan Johansson och efter hans död 1891 av sterbhuset, bestående av änkan Anna Kristina Gustafsdotter och 6 barn. De flyttade emellertid 1893 till Gränö. 1/4 mtl ägdes av Fredrik Petersson, hans hustru och tre barn, 1/4 mtl av Axel Martin Olsson, hans hustru och tre barn. På hemmanet bodde undantagsänkan Anna Kristina Petersdotter, undantagsmannen Johannes Petersson med sin dotter, undantagsänkan Maria Jonsdotter med dotter Amanda Josefina, f. 1872, som 1893 emigrerade till USA.
De tre torpen har nu fått officiella namn: lägenheten Videmålen brukades av Johan August Johansson. Den låg på Axel Olssons ägor. Lägenheten Holmemålen på samma ägor brukades av Fredrik Kristiansson, medan lägenheten Ljungdal brukades av Frans Ludvig Karlsson, f. 1860, som flyttade hit 1895 från Kristvalla. Han var gift med Matilda Sofia Palmqvist, f. 1864 och hade 2 barn. På ägorna fanns vidare 4 husägare: Olaus Svensson, Aron Gustaf Jonsson, tillika snickare. Hade 6 barn. Johan Peter Jonsson hade en dotter och hennes barn. Carl Olof Gustafsson, gift 1891, hade 2 barn. Skräddaren Alexander Johansson var skriven i Ingemundsmåla men bodde i Ekaryd med hustru och 4 barn. Slutligen bodde på ägorna utfattiga änkan Kristina Jonsdotter med 4 barn. En son fick 1893 äktenskapsattest till Kristiania i Norge.
Till sist en sammanfattning om emigrationen från Ingemundsmåla. Den stora utvandringsperioden var 1880-talet och har redan behandlats. Utöver de redan nämnda emigranterna utvandrade endast tre personer till USA under tiden fram till första världskriget. År 1897 emigrerade snickaren Per Adolf Sjölander, f. 1864 till Norge. 1905 utvandrade drängen Frans Emil Edvard Johansson, f. 1881 och son till Johan Johansson och Anna Kristina Gustafsdotter. Han for till USA liksom arbetaren Karl Knut Einar Jonsson, f. 1890 och son till husägaren Aron Gustaf Jonsson och Ida Petersson. Totala antalet emigranter från Ingemundsmåla under åren 1868-1914 är 29 till USA och 2 personer till Norge.

Storskifte skedde i Ingemundsmåla åren 1798-1801.