Följande text är direkt hämtad ur boken Nybro köpings historia 1824-1924
av J. Gottfr. Nilsson, utgivningsår 1924
GARVARE NYBERG
Den 20 aug. 1793 föddes i Flyebo, Madesjö, den blivande grundläggaren av Nybro samhälle såsom tredje och näst yngste sonen till hemmansägaren Sven Persson och hans maka Maria Persdotter, förut bosatta i Flemmingeland, Madesjö Norrbygd. I dopet erhöll han namnet Henrik (på den tiden Hindric). Hela hans historia är en sannskyldig roman ur verkligheten och torde även av denna anledning förtjäna återges i sina huvuddrag.
Ifrån allra tidigaste år fick den lille Henrik lära sig att knoga för livsuppehället, ty det var mycket torftigt i föräldrahemmet. Vid senare år brukade han själv berätta, hur han kom med sin näverriva, full med nyplockade jordbär (= smultron) till prästgården för att få mjöl i den med sig hem i stället. Eftersom han var bondson fick han då vid mjöllikviden nöja sig med endast hälvten så stort kvantum, som t.ex. den jämnårige torparpojken från samma by kunde betinga sig, då denne lämnade fram lika mycket bär i sin riva. Sådana voro då de hårda ti¬derna i gamla Madesjö.
Så fort gossen kunde tänkas reda sig på egen hand, fick han lämna hemmet och bege sig ut i världen att ”tjäna bönder”. Till att börja med tog han en drängplats på Öland, som in¬bragte honom i lön 3 rdr och ett par linnebyxor.
Snart finna vi honom emellertid såsom garvarelärling i Bergkvara. Den 25 maj 1818 utfärdade ”Ålderman, Bisittare och samtelige Mästare uti det loft. Loh*)-garfware-Ämbetet uti Kongl. Sjö- och Stapelstaden Carlskrona” ett med åldermannens egenhändiga underskrift och sigill bekräftat respass för ”Gesällen af detta vårt Handtwärck, Ärlig och wälförståndige ” Hindric Nyberg, at till sin lyckas widare försökande resa härifrån till staden Stockholm och widare inrikes Kungl. skråordningen av den 27 juni 1720 var då för tiden gällande. Den upphävdes först 1866.
Med detta gesällpass på fickan, ännu förvarat som en dyrbar kuriositet inom släkten, kom så den 25-årige Nyberg omsider upp till Tjällmo nära Skeninge i Östergötland. Där hade garverifaktorn — såsom titeln då lydde — Asping dött i unga år.
Hans efterlämnade änka stod just vid fönstret och fick se vår ståtlige vandringsman komma. Med klappande hjärta anförtrodde hon då sin kammarjungfru: ”Om den där är kunnig i garveriyrket, så skall han bli min!”
Fru Asping kom snart att heta fru Nyberg, och den forne, fattige Madesjöpojken blev därtill genom ödets gunst omedelbart garverifaktor och en mycket förmögen man.
Längtan till hembygden drev honom dock efter få år tillbaka mot de stora skogarna. År 1823 företager han med barn och blomma en rekognosceringstur till hemsocknen, och han färdas nu i stor karet i enlighet med sitt stånd och anseende. Desto klarare stod väl minnet för honom av den dag, då han under bävan och oro samt med ett litet knyte under armen drog ut för att erövra lyckan!
En knapp fjärdingsväg från barndomshemmet söderut strök den stora landspulsådern Kalmar–Växjö-vägen fram och där rådde före järnvägarnas tillkomst esomoftast en våldsam trafik. Det kunde t.ex. hända, att 50 å 60 par ox-ökar med stångjärn från de stora bruken Lessebo och Orrefors körde förbi här i rad åt Kalmar för att i hemvägen frakta tunga tackjärnslass tillbaka.
På ömse sidor om bron över den från källor i Kolsbygd och Köpstaden, Madesjö, genomflytande bäcken, som utgör gräns mellan Madesjö kyrkoherdeboställe och Göljemåla — Kvarneslätt, brukade landsvägen nästan alltid vara sönderkörd och smorig. Som en pendang till ”Fagerbron” å kyrkvägen ej långt därifrån — antagligen liksom hela Fagerslättsområdet uppkallad efter någon där boende person med namnet Fager — fick så nämnda bro allmänt öknamnet Lortbron. I stil härmed kallades den låga, rödfärgade och torvtäckta envåningsbyggnaden, som låg en bit uppåt backsluttningen, där Nybro urschaktade salutorg nu ligger, för Lortkrogen, eftersom denna byggnad jämte ett bredvidliggande ”färaskyl” (=- färdskjul) var traktens enda ”hotell” på den tiden.
Här pustade nämligen de långväga resenärerna ut ett tag, innan de branta backarna, som nu efterträtts av Nybro köpings jämna och. släta, stensatta Storgata, skulle passeras, eller sedan dessa i hemvägen från Kalmar redan voro överstökade.
På 1820-talet serverade här ”mor Stina-Kajsa” mat, svagdricka och efter hand t.o.m. kaffe åt hungriga och törstiga resenärer. Även nattlogi bereddes dem, som under svårare väder och väglag måste anhålla om sådant. Några särskilda liggplatser kunde ju ej bestås, utan fingo nattgästerna sitta och ligga om varandra bäst de kunde.
Ännu på i 86o-talet fortlevde denna krog, fast innehavarinnan då var en annan och benämndes ”mor Lisa”.
Hennes taxa var följande: 2 skillingar för en slät kopp kaffe, 3 dito för kaffe med bröd, 6 styver för ett halvstop svagdricka och 6 skillingar för ett mål mat (en varmrätt med bröd), 8 dito om det skulle vara något finare. (En skilling =2 öre, en styver -=1/2 öre.) Mor Stina-Kajsas priser voro nog ännu förmånligare!
Det oansenliga näringsstället hade jordstampat golv och endast ett rum för gästerna förutom ett litet krypin jämte kök åt andra gaveln. Framför den enligt dåtida bruk mycket höga tröskeln låg en stor stenflisa.
Mor Stina-Kajsas bror, Peter, som föddes i detta lilla näste år 1818, blev den framstående prästmannen och kyrkoherden i Böda, Peter Jonsson, 1888.
Apropå Lortkrogen skall, enligt traditionen, vid det sammanträde, som utlysts i ändamål att diskutera och besluta om bästa sättet för kåkens borttagande, när torgets planering var å bane, brandchefen ha föreslagit att helt enkelt sätta eld på stugan, så vore man den lättast kvitt. För att skydda de kringliggande husen för brandskada ville han ur egen pung för uppmuntrande av brandkåren till raskare inskridande, om någon olycka skulle hända, bestå kostnaden för 15 kannor brännvin till utdelning. Förslaget vann dock ej mötets bifall. I stället beslöts att stugan skulle rivas och säljas till avflyttning. Så skedde även. Köpeskillingen gick lös på 15 kr. Tilläggas må, att mor på Krogen fått betala 12 rdr i månadshyra för lägenheten, vilket ju då må anses skäligen högt.
För att efter denna lilla utvikning återvända till faktor Nyberg och hans planer, så bestämde han sig för att anlägga ett garveri just vid Lortbron, en föresats, som han redan under det följande året bragte till utförande.
Först lät han (år 1824) i hörnet mellan bäcken och landsvägen uppbygga ett bostadshus i 2 våningar. Detta hus kvarstod till för några år sedan, då det nedrevs, men blev återuppbyggt på samma plats och med samma kvadratutrymme, dock med den skillnaden, att gaveln, ej långsidan, nu vetter mot vägen. Skrädderifirman Th. Söderström har f. n. sina lokaler i denna byggnad.
Då detta hus blivit färdigbyggt, flyttade familjen N. hit. Den ökända bron omdöptes då till Nybron, och det samhälle, som härifrån började spira, fick namnet
NYBRO.
Samtidigt med bostadsbygget pågick även arbetet med uppförande av fabriksbyggnad. Dess plats blev litet längre ned längs med bäcken. Här växte samma år upp en större tvåvåningars garveribyggnad, som inreddes med barkstamp, verkstad och torkvindar, varjämte även en mjölkvarn för tullmäld inrättades där.
Efter ett 10-tal år byggde hr N. upp det s.k. Bolanderska huset, som fått namnet efter hans måg och efterträdare. Detta kvarstår ännu i samma yttre skick, undantagandes att en mindre tillbyggnad gjorts mot gatan och en altan på framsidan blivit borttagen.
Hela det gamla Nybro byggdes på Göljemåla ägor. Den som undan för undan lämnade ut tomter, var ägaren till denna gård, lantbrukaren Olaus Axelsson, Göljemåla, vilken själv hade sina gårdsbyggnader å den tomt, som nu kallas för Paradiset. Härom närmare i det följande.
Bolanderska huset i Nybro, uppfört år 1836.
Från Madesjö pastorsboställe arrenderade dessutom faktor N. så gott som hela Fagerslätten med dåtida Klockartorpet och åkerlapparna La(du)åkern, Mellanåkern, Hämtelängan, Stugåkern (Stöv-åkern) och Grönvägsåkern.
• Fru Nyberg, f. d. Asping, avled några år efter makarnas hitflyttning. Hr N. blev sedermera omgift med en dotter till prosten Anders Klinth, Sandby, Öland, Hedvig Maria Klinth. Med henne fick han tre döttrar, av vilka en blev gift med garverifabrikör J. P. Ohlsson, Ålem, och den yngsta (år 1854) med garverifabrikör Magnus August Bolander från Vrigstad, Jönköpings län. Om de kraftiga insatser hr B. gjorde för det unga samhällets utveckling på skilda områden få vi höra talas i det följande. Den kortfattade skildringen av Nybro grundläggares levnadshistoria torde lämpligen kunna avslutas med följande utdrag ur den ”Tacksägelse” som dåvarande kyrkoherden i Madesjö, teol. d: r Anders Sandberg, författade vid hr N:s frånfälle den 22 juni 1852 och midsommardagen s. å. uppläste i Madesjö kyrka.
Denna tacksägelse, som vältaligt vittnar om hr N:s livsgärning var bl. a. av följande lydelse:
”Garverifaktorn herr Henrik Nyberg på Nybro — — bosatte sig ibland oss för 28 år sedan efter att hava försökt världen på flerehanda ställen. På sin födelsebygd tillbragte han sin kraftfulla mannaålder och fick även härstädes göra den sista flyttningen. Hans rastlösa verksamhet var oss alla bekant. Rättrådighet, en ovanlig drift och händighet i alla företag, nykterhet och hjälpsamhet voro de utmärkande dragen i hans levnad.
Så många som ville arbeta och som han möjligtvis kunde sysselsätta, gav han arbete och bröd och höll dem till nykterhet och ordning, sparsamhet och flit. I vår supiga och fattiga tid, då så många gå omkring sysslolösa, äro dessa samhällsdygder av ett outsägligt värde. –
Mitt under loppet av sitt verksamma liv och under åtnjutande av fulla kroppskrafter överraskades han oförmodat av döden efter blott 4 dagars häftig sjukdom. Han saknas av oss alla och ännu mera av den sörjande änkan och de 5 efterlevande barnen, av vilka den ende sonen, som söker sitt bröd på andra sidan jordklotet, ej kan på flera månader få underrättelse om sin faders bortgång. – — —.”