http://kartor.eniro.se/m/JxVFC
Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.
Så här skriver Folke Pettersson:
Detta hemmans namn är sammansatt av det ålderdomligt lydande medeltida person-namnet Öjer eller Öjar och ändelsen -måla -nyodling. Måla-bebyggelsen tillhör det senaste nyodlingsskiktet i skogsbygderna. Måla-gårdarna torde ha upptagits under senmedeltiden och 1500-talet. Så nämnes t.ex. Göljemåla först på 1590-talet. Öjersmåla nämnes dock redan i den äldsta källan för bebyggelsen i Madesjö, 1533 års register över fodring och gärd. Sannolikt har det upptagits vid slutet av 1400-talet eller under 1500-talets första decennier. Enligt ovannämnda källa hade ”Gudmund i Öijersmåla” att erlägga 2 mark penningar, vilket var samma belopp som alla andra Madesjöbönder måste erlägga. Gudmund förekommer icke i 1535 års städsleöres-register, vilket endast innebär, att han detta år ej behövt erlägga städsleöre, den avgift en nytillträdande kronobonde hade att erlägga vid tillträdet och därefter vart sjätte år. Gudmund hade väl erlagt avgiften något föregående år.
När de årliga fogderäkenskaperna började 1539 upptogs i dessa ”Bonde i Öijersmola”, som alltså avlöst Gudmund något föregående år. Hans avrad eller årliga arrende till Kronan var obetydligt, 9 örtugar samt fodring för en häst. Det tyder på, att hemmanet var relativt nytt och ännu ej blivit uppvärderat av fogden. I 1541 och 1542 års räkenskaper är Bondes avrad uppvärderad till 9 fyrkar, 3 dagsverken och fodring för 3 hästar, en ganska betydande höjning. Det var en allmän tendens under 1540-talets första år att höja kronoböndernas skyldigheter till Kronan, och detta blev en av de viktigaste orsakerna till den 1542 utbrytande dackefejden.
Bonde i Öjersmåla tycks emellertid ha hållit sig undan upproret, ty han satt kvar på hemmanet efter fejdens slut, men några år senare har han efterträtts av sonen Sven Bondesson, i 1545 års räkenskaper kallad ”Suend i Öijersmåla”. Fodringen hade nu höjts till 4 årliga hästar och 4 hästar vart tredje år. Denne Sven förekommer också i saköreslängden 1547. Där heter det, att han dömts att böta en oxe för att han ”slagit” ett rådjur. Dessa var reserverade för Kronan. Följande år återkommer Sven i sak-öreslängden: han fick böta 4 lod silver ”för våld”. På 1550-talet lät Sven Bondesson värva sig till knekt. I 1553 års knektrulla är han med i Truls’ i Kolsbygd rote och till-delades 2 alnar grönt brabant, som väl skulle användas till någon slags uniform. 1556 hade hans avrad höjts till 9 fyrkar, 1 kleff tååt, dvs en bunt bast, 3 dagsverken och fodring för 3 årliga hästar och dessutom en s.k. konungshäst vart tredje år. 1561 hade dagsverksskyldigheten ökats till fyra men var i övrigt oförändrad. 1565 värderades Öijersmåla som ½ hemman. Sven Bondessons avrad var emellertid oförändrad. I samma års tionderäkenskaper heter brukaren ”Jöns i Öijersmola”, vars tionde uppgick till 2 skäppor råg och lika mycket korn, vilket vittnar om ett visst välstånd. Skörden föregående år var således för den tiden icke obetydliga 30 skäppor råg och lika mycket korn. Jöns var sannolikt ”husman” på hemmanet, dvs brukade en del, men den officielle brukaren var fortfarande Sven. Det framgår av registret över Älfsborgs lösen 1571. Sven Bondesson deklarerade då ett innehav av koppar-1 lispund (cirka 7 kg), 6 oxar, 7 kor, 8 får, 7 svin och hästar för 10 mark. Skatten till Älfsborgs lösen blev 12 mark 1 öre. Detta bekräftar det intryck man fått av föregående års skatteprestationer från Öjersmåla: hemmanet var välmående – Sven måste ha drivit upp det under sina över 20 år på hemmanet! Sven satt fortfarande kvar 1575, då hans tionde var 1½ skäppa råg och lika mycket korn. Då är att märka, att tionden överlag detta år var sämre än vanligt. Skörden hade varit dålig.
Sven måste ha avlidit under senare delen av 1570-talet, ty i 1580 års fogderäken-skaper är en ”Nils i Öijersmala” upptagen som brukare. Hemmanet räknades fort-farande som ½ hemman. Hur länge Nils var verksam vet vi inte. I 1600 års räken-skaper heter brukaren ”Håkenn i Öijersmåla”. Enligt 1601 års ”rumpeskattlängd” ägde han 1 par oxar, 2 kor, 1 sto och 2 tunnor utsäde. Hur det gick för Håkan och hans hemman under de närmast följande svåra åren är obekant. Det tycks i varje fall icke ha varit knekthemman. Men 1612 var Öjersmåla ”öde”, dvs det kunde ej leverera skatten. Denna upptogs till 2 öre 6 penningar, städslepengar ½ penning, fodernöts-pengar 1½ penning, ½ mark smör (c:a 2 hektogram), 4 dagsverken och fodring för 3 årliga hästar. Ingen brukare nämnes i räkenskaperna. Följande år, 1613, är Öjersmåla upptaget på en lista över ödeshemman. Samtidigt har det förmedlats till ¼ hemman. Nu heter brukaren Per, som till Älfsborgs lösen hade att betala 1 koppardaler och 1½ silverdaler. Han var tydligen inte helt utblottad.
Per brukade fortfarande Öjersmåla, när 1620 den s.k. boskapspenningen skulle upptagas. Vid deklarationen för denna extraskatt uppgav Per följande tillgångar: åkerland till 3 tunnors utsäde, svedjeland till 1 tunna, 1 fåle, 1 sto, 2 oxar, 4 kor, 4 kvigor, 2 stutar, 4 ungnöt, 8 får, 3 lamm. Det blev boskapspenning till 2 dlr 13½ öre, vilket placerar Öjersmåla ungefär i mitten bland hemmanen i Madesjö. Per måste ha drivit upp hemmanet under åren efter 1613. Han var icke knekt och var därför ej inblandad i det stora soldatmyteriet 1624 utan satt kvar i Öjersmåla. Han nämnes ännu 1628, då en ny boskapspenning utlystes, vilken fordrade en ny deklaration av tillgångarna. Per eller Peder, som han kallas i mantalslängden för boskaps-penningen deklarerade följande tillgångar: 3 tunnor utsäde, 1 häst, 2 oxar, 4 stutar, 4 kor, 1 kviga, 3 får, 1 ungsvin. Följande år, 1629, var ett svårt nödår och Öjersmåla förmedlades till ¼ mantal, och förklarades ”½ öde”, vilket innebar, att det endast kunde leverera hälften av den på hemmanet vilande årliga räntan. Per fortsatte dock att bruka Öjersmåla. Visserligen står det utan brukare i 1633 års jordebok men i boskapspenningslängden från samma år var Per med och deklarerade 1 tunna utsäde, 1 ungsto, 2 stutar, 3 kor, 2 kvigor, 5 får och 2 ungsvin. Kreatursbeståndet var som synes reducerat i förhållande till 1628. I den ordinarie mantalslängden 1633 står ”Peer i Öijersmåla” för 3 personer, 6 tunnor råg och lika mycket korn. Han stod sig gott!
Som på så många andra hemman fanns också i Öjersmåla människor, som icke omnämnas i mantalslängderna. I kyrkoräkenskaperna 1639 nämnes att en ”Kirstin” i Öjersmåla skänkt 2 mark till Madesjö kyrka och att ”Anders hustru i Öjersmåla” skänkt lika mycket. Kirstin kan möjligen vara Pers hustru men vem Anders var är obekant. I mantalslängden 1641 heter brukaren av Öjersmåla Jöns. Han var gift och redovisade sina tillgångar: 1 sto, 2 oxar, 2 stutar, 12 (!) kor, 8 får, 4 lamm, 3 tunnor utsäde. Man får intrycket, att hans hem var ganska välbärgat. På hemmanet bodde också två kvinnor: Brita och Ingeborg, som dock ej redovisade några tillgångar. De är upptagna under rubriken ”Ryttare och Knektar” och var väl soldathustrur eller soldatänkor.
I 1644 års mantalslängd heter brukaren Nils. Hemmanet upptages fortfarande som halvt. Nils brukade Öjersmåla hela 1640-talet. När Madesjö prästgård 1650 skulle rustas upp bidrog Nils med ett belopp av 6 öre, vilket var mera än det låter! I 1655 års mantalslängd har Nils efterträtts av en ”Joen i Öijerssmåhla”, men 1660 hette brukaren ”Peer i Öijersmåhla”. Han satt kvar ännu 1669, då han emellertid hade en ”husman” ”Hans i samma gård”, som var gift och hade en mantalsskriven dräng. Det fanns ytterligare folk i Öjersmåla. År 1670 skänkte ”Jöns i Örsmåla” ett bidrag till kyrkans målning, enligt vad kyrkoräkenskaperna förmäler. Både Per och Hans omtalas vid flera tillfällen under 1670-talet. I realiteten var tydligen Öjersmåla redan uppdelat på flera brukare, fastän det officiellt endast brukades av en. Enligt 1686 års jordebok hette brukaren ”Pehr Erichsson”, tydligen identisk med ovannämnde ”Peer i Öijersmåhla”. Den årliga räntan till Kronan var nu satt till 3 dlr 21 öre. Per fick 1683 en son döpt till namnet Olof.
År 1697 inventerades kvarnbeståndet i Madesjö av en särskild kommission. I dess protokoll konstaterades, att ”får Enkian lijtet mahla åt sig sielf men intet för andra.” Det fanns alltså en kvarn på ägorna men det var sannolikt en s.k. skvaltkvarn i någon bäck. Sannolikt var det Pers änka som satt kvar i Öjersmåla. I 1699 års jordebok är nr 245 Öjersmåla upptaget som ½ mantal. Det brukades dels av ”änkan” dels av ”Lars”. Den årliga räntan anges nu till 3 dlr 22 öre 2 penningar.
År 1701 genomfördes den viktiga reform, som gav kronobönder rätt att friköpa de hemman de hittills brukat som Kronans arrendatorer, en av de viktigaste i den svenska bondeklassens historia. Nu kunde ett kronoskattehemman säljas av ägaren, utan att myndigheterna lade sig däri. I Öjersmåla måste en sådan transaktion ha skett omedelbart, ty 1705 gavs i testamente till Madesjö kyrka 8 öre plus 8 öre för bårklädet för avlidne ”Nils i Öjersmåla”. Han måste ha kommit till hemmanet efter 1699, då änkan och Lars stod för var sin del. Snart skedde flera förändringar. Vid vintertinget 1715 uppvisade Påwel Nilsson från Flemmingeland ett köpebrev av d. 12 dec. 1714, enligt vilket Daniel Jonsson och hans hustru Gunnel Persdotter för 43 dlr smt försålt ¼ mtl skatte-krono-hemmanet Öjersmåla till honom. Försäljningen hade godkänts av förmyndarna för Gunnels barn i ett föregående äktenskap, Håkan Persson i Öjersmåla och Johan Israelsson i Gislatorp. Andra uppbud skedde vid sommartinget samma år. I Öjersmåla fanns således efter 1715 två hemmansägare: Påvel Nilsson och Håkan Persson, som vardera ägde ¼ mtl. Det är ej möjligt att avgöra, om Gunnel Persdotter var dotter till den tidigare brukaren Per Eriksson, men det förefaller sannolikt, eftersom förmyndaren för hennes barn var Håkan Persson. Namnlikheten tyder på, att de var syskon.
Endast några år senare blev Öjersmåla platsen för en skandal. Vid tinget 1719 ”framhade” länsmannen Jonas Eriksson för tingsrätten ”gifte bonden Håkan Persson i Öjersmåla och lediga kvinnspersonen Sigrid Jonsdotter, ibm”. De anklagades för enkelt hor och erkände. Håkans hustru hette Elin Persdotter. Hon begärde och fick skilsmässa från Håkan. Namnet tyder på, att hon kan ha varit syster till tidigare nämnda Gunnel Persdotter. Utom för hor anklagade hon Håkan för att ha varit ”elak” mot henne. Håkan dömdes till att böta 80 dlr smt och Sigrid Jonsdotter att böta 40 dlr smt. De skulle vidare stå 3 söndagar på pliktpallen i Madesjö kyrka. Enligt protokollet ”caverade” dvs gick i borgen för Sigrids böter fjärdingsmannen Jon Danielsson i Jonsryd. Var hon hans dotter?
Efterspelet följde vid sommartinget 1720. Elin Persdotter kärade till sin f.d. man Håkan Persson och krävde sin giftorätt i boet. Inventering hade skett d. 29 okt. 1719. Enligt denna uppgick hennes del i lösöret till 33 dlr 4 öre smt, jämte 2½ tunna korn och 2 tunnor råg av årets gröda samt 7 häckar hö ”förutom ett nytt baktråg hon påminner glömt vara, vilket kunde vara värt 8 öre smt”. Hemmansdelen ¼ Öjersmåla värderades nu till 60 dlr smt. Av Håkans svar framgick att han var skuldsatt över huvudet, men han lovade att avbetala skulderna. Av de två barnen fick Håkan behålla den ena sonen och Elin den andra. De fick arvsrätt till hemmanet, ”när de därtill förmögne blifva.” Följande år fick målet en dramatisk fortsättning, då Håkan rymde ”med sin concubina” som det heter i protokollet. Vem som närmast övertog hemmansdelen är ej klart, men 1740 var Öjersmåla delat mellan Ingemund Persson med hustru Kerstin och Nils Påvelsson med hustru Karin. Den sistnämnde var säkerligen son till Påfwel Nilsson och det är möjligt, att den förre var broder till den rymde Håkan Persson.
I husförhörslängden 1755-1788 är Öjersmåla delat i fyra hemmansdelar. Ingemund Perssons änka Kerstin Påvelsdotter brukade en del. Hon hade två söner hemma, Jon Ingemundsson, f. 1738, och Sven Ingemundsson, f. 1743. På gårdens ägor bodde båtsmannen Per Nilsson med hustru Anna Josephsdotter och sonen Jonas. Den andra hemmansdelen ägdes av Jonas Månsson, f. 1726 och hans hustru Maria Nilsdotter. De fick sju barn: Ingrid 1755, Elin 1757, Maria 1759, Peter 1763, blev båtsman i Ljungby, Caisa 1765, Stina 1768, Eric 1770. Den tredje delen ägdes av Per Ingemundsson, f. 1726 och hans hustru Caisa Olofsdotter, f. 1733. Per Ingemundsson var också son till Ingemund Persson, som gift sig och fått en hemmansdel. Han hade tre barn: Nils, f. 1753, Kierstin 1757 och Ingemund 1762.
Den fjärde hemmansdelen ägdes av Håkan Eriksson, f. 1729, och hans hustru Kierstin Nilsdotter, f. 1742. Efter hennes död gifte Håkan Eriksson om sig med Karin Persdotter, f. 1739. Det fanns en son Eric, född 1774. Båtsman var Peter Engelsman, som tjänstgjorde för Rås, f. 1730 och gift med Sara Andersdotter, f. 1724. De hade tre barn. Båtsman för Öjersmåla var Jonas Svensson Höjer, f. 1767.
Håkan Eriksson förekommer i Madesjö sockens historia. 1774 ålade länsstyrelsen i Kalmar socknarna i Södra Möre att gemensamt anlägga ny väg över länsgränsen mot Blekinge vid Brömsebro och även göra ny bro över gränsbäcken. På socken-stämma i Madesjö åtog sig Håkan Eriksson att utföra Madesjös del av arbetet mot en entreprenadsumma av 570 dlr smt. Vid en följande stämma ställde Håkan Eriksson borgen för att arbetet skulle bli ordentligt utfört. Borgensmän var Olof Håkansson i Kvarnakulla och Nils Nilsson i Brixslät. Vid sockenstämman d. 20 augusti 1775 anmäldes, att Håkan Eriksson hade vitsord av kronobefallningsmannen Craelius ”att han röjt sin väg försvarligt och väl.” Han rekommenderades till höjt arvode. Sedan laga syn skett på vägen och bron krävde Håkan Eriksson av stämman d. 5 november 1775 att få höjt arvode. Det blev uppskov men på en ny stämma d. 13 oktober 1776 fick han beviljade 12 öre smt av varje fullt hemman. Den laga synen vitsordade att Håkan Eriksson gjort ett gott arbete.
I husförhörslängden 1782-1801 har Jon Ingemundsson tillträtt fädernegården. Han ingick 1781 äktenskap med Anna Israelsdotter, f. 1752. De fick tre barn: Stina 1785, Peter 1789 och Kaisa Lena 1792. Brodern Sven Ingemundsson brukade nu en hemmansdel. Han var född 1743 och gifte sig 1786 med Maria Nilsdotter, f. 1766. De fick tre barn: Ingemund 1787, Lena 1790 och Nils 1795. Håkan Eriksson brukade alltjämt den tredje hemmansdelen men bodde i Ekaryd. Båtsman var Jonas Höjer, f. 1767 och 1787 gift med Maria Christoffersdotter, f. 1748.
Under tiden 1802-1815 tog Sven Ingemundsson undantag av Håkan Nilsson, som var född 1773, och dennes hustru Stina Jonsdotter, f. 1785 och dotter till Jon Ingemundsson och Anna Israelsdotter. Sven Ingemundsson avled 1807. Jon Ingemundsson avled 1802. Han hade tre barn: Stina, f. 1785 och som ovan sagts gift med Håkan Nilsson, Peter född 1789 och Kajsa Lena född 1792 och 1812 gift i Knappsmåla. Gården övertogs av Sven Ingemundssons son Ingemund Svensson, f. 1787 och gift med Caisa Lena Nilsdotter, f. 1789. De fick två barn: Jonas 1812 och Stina 1815. Det fanns nu endast två hemmansdelar i Öjersmåla.
Under åren 1815-1821 förblev ägandeförhållandena oförändrade, men barnskarorna växte. Håkan Nilsson och Stina Jonsdotter fick fem barn: Ingrid Lena 1806, Johanna 1809, Lena 1813, Johannes 1816 och Lovisa 1818. Ingemund Svensson och Caisa Lena Nilsdotter fick fyra barn: Jonas 1812, Stina 1815, Stina Caisa 1817 och Axel 1820. I Öjersmåla bodde dessutom undantagsänkorna Maria Nilsdotter och Annika Josephsdotter. Båtsmannen Anders Magnusson Öman hade gift sig 1816 och flyttade 1819 till Kristvalla.
Under 1820- och 1830-talen brukade Håkan Nilsson och Ingemund Svensson sina hemmansdelar. Håkan Nilsson och Stina Jonsdotter fick 1822 ytterligare ett barn sonen Fredric. Äldsta dottern Johanna blev gift i Östra Skedebäckshult med Jonas Petersson. Ingemund Svensson och Cajsa Lena Nilsdotter fick ytterligare två barn: sonen Peter 1824 och dottern Lovisa 1826. Undantagsänkan Annika Josephsdotter, som bodde på ägorna, avled 1835. Kvar var undantagsänkan Maria Nilsdotter.
På 1840-talet flyttade Ingemund Svensson 1848 till Norra Bondetorp. Gården över-togs av sonen Jonas Ingemundsson, f. 1812 och hans hustru Christina Håkansdotter, f. 1824, som 1847 fått sonen Carl. Christina Håkansdotter var dotter till Håkan Nilsson. Denne tog 1851 undantag av sonen Johannes Håkansson, f. 1816, och hans hustru Caisa Lena Danielsdotter från Östra Madesjö, f. 1818. De hade tidigare haft gård i Östra Madesjö men flyttade nu till Öjersmåla. Johannes’ broder Fredric blev dräng och systrarna Lena och Lovisa pigor hos brodern. Båtsman var från 1849 nr 245 Carl Johan Petersson Öman, född i Segerstad 1831.
På 1850-talet skedde en avgörande förändring när Johannes Håkansson 1856 avled och hans hustru Cajsa Lena Danielsdotter samma år flyttade tillbaka till Östra Madesjö. Det fanns inga barn och hemmansdelen övergick genom arv till Jonas Ingemundssons hustru Christina Håkansdotter. Därmed blev Öjersmåla en enda gård, tillhörig Jonas Ingemundsson och hans hustru. De fick ytterligare två barn på 1850-talet: 1855 föddes Johanna Gustava och 1857 Johan Peter. Undantagsmannen Håkan Nilsson avled 1852. Undantagsänkan Stina Jonsdotter och hennes dotter Lena Håkansdotter bodde kvar på ägorna. Undantagsänkan Maria Nilsdotter avled 1852. Båtsman var Carl Johan Petersson Öman. Han var gift och hade tre barn.
På 1860-talet fick Jonas Ingemundsson ännu en son Jonas August, född 1862. Båtsman Öman flyttade 1863 till Östra Rismåla.
På 1870-talet tog Jonas Ingemundsson och Christina Håkansdotter undantag av dottern Johanna Gustava Jonsdotter och hennes man Peter Olof Petersson, f. 1851. De fick 1879 sonen Axel Werner. Jonas Ingemundssons äldste son Carl flyttade 1871 till Norra Bondetorp. Brodern Johan Peter Jonsson gifte sig 1880 med Amanda Kristina Jonsdotter, f. 1848. De fick samma år dottern Edla Mathilda. Ny båtsman var Pehr August Johansson Öman, f. 1858. Han kom 1878 från Stora Agebo och gifte sig samma år med Stina Nilsdotter från Mortorp.
På 1880-talet skedde den väsentliga förändringen att Peter Olof Petersson emigre-rade till USA. Hustru och de fyra barnen stannade i hemlandet. Gården köptes av Johan August Olsson i Brunnsryd. Jonas Ingemundsson avled som undantagsman 1890, efterlämnande änkan Kristina Håkansdotter och sonen Jonas August. Den andre sonen Johan Peter Jonsson bodde med hustrun Amanda Kristina Jonsdotter och 2 barn på ägorna. Han kallades arbetare. Båtsmannen Pehr August Johansson Öman flyttade 1881 med hustru och dotter bort från ägorna.
Under åren 1891-1896 brukade Johan August Olsson i Brunnsryd det ½ mtl Öjers-måla han 1887 köpt. Hans hustru hette Johanna Helena Petersdotter, född 1835 i Hälleberga. De hade fem barn: äldste sonen Johan Conrad, f. 1865 emigrerade 1892 till USA, men återvände till Sverige 1896. Jonas Emrik var född 1869, Adelina Constance 1874, Hulda Sofia 1876. Jon Ingemundssons änka Kristina Håkansdotter avled 1895. Arbetaren och husägaren Carl Jonsson och hans hustru Hilda Sofia Petersdotter hade tillsammans 10 (tio!) barn. Tre av dem emigrerade till USA åren 1891, 1895 och 1896. Per Olof Petersson bodde fortfarande i USA. Hans hustru och fyra barn bodde på Öjersmåla ägor.
Inget laga skifte ägde på 1800-talet rum i Öjersmåla. Den förste utvandraren från Öjersmåla var Frans Oskar Jonsson, f. 1859, som 1887 emigrerade till USA. Samma år reste hemmansägaren Pehr Olof Petersson till USA, lämnande hustru och fyra barn i det gamla landet. Sannolikt tänkte han komma tillbaka till Öjersmåla med en sparad slant. 1891, 1895 och 1896 emigrerade tre söner till arbetaren och husägaren Carl Jonsson till USA. 1897 emigrerade hemmansägaren Jonas Emrik Johansson. Han var näst äldste son till Johan August Olsson från Brunnsryd, som köpt Öjers-måla. Samma år emigrerade pigan Alma Kristina Vilhelmina Jonsson, f. 1877, till Tyskland. År 1902 emigrerade arbetaren Amandus Konrad Karlsson, f. 1879, till USA. Han var den siste från Öjersmåla.