http://kartor.eniro.se/m/pA6BY
Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.
Så här skriver Folke Pettersson:
Vid Madesjö sydostgräns nära en av Ljungbyåns källarmar ligger Tostetorp. I namnet ingår det gamla svenska personnamnet Toste och -torp. Tostetorp är ett av de få gårdsnamn i Madesjö, som förekommer i medeltida dokument. Anledningen härtill är att Tostetorp var det enda frälsehemmanet i socknen. Mot slutet av 1400-talet skapade den småländske frälsemannen Arvid Trolle ett ofantligt godskomplex i Småland. Det torde ha omfattat över 400 gårdar. Till dem hörde Tostetorp, som i Arvid Trolles jordebok från omkring 1500 upptages under följande rubrik: ”Maször sogen. Item en gard i Tosttaetorp, renther ij mark.” Efter Arvid Trolles död 1505 delades godsinnehavet mellan hans barn varvid Tostetorp tillföll sonen Ture Trolle. Brukarna av Tostetorp betalade varje år avrad till gårdens ägare. Den förste kände brukaren omtalas i 1533 års register. Han hette Berge Thomasson. Till den samma år utlysta extraskatten betalade han 1 mark örtug till skillnad från alla andra bönder i Madesjö, som betalade 2 mark örtug. En frälsebonde behövde endast betala hälften av vad en kronobonde betalade. Berge var såsom frälsebonde ej medtagen i fogde-räkenskapernas förteckning över årlig avrad till Kronan men han måste betala fodring för 2 hästar enligt 1543 års fogderäkenskaper. I 1545 års räkenskaper heter brukaren ”Joen i Tostetorp”. Han betecknas som ”Her Tures Landbo” och fodringen hade höjts till 2 årliga och 2 konungshästar. Som frälselandbo var han befriad från fodring för s.k. fogdehästar. I 1551 års fogderäkenskaper möter vi en ny frälselandbo ”Per Nielsson i Tostetorp”, 1556 ”Erne Persson i Tostetorp”. Samma år nämnes en knekt ”Mons Nilsson i Tostetorp”, som fick 4/5 mark i avlöning. Denne Måns Nilsson övertog snart Tostetorp och nämnes 1561 som frälselandbo. I 1565 års räkenskaper förekommer han under rubriken ”FrelsesLandbo:Frw Madlen:Måns i Tostetorp”. Fru Magdalena var Ture Trolles änka. Samma år levererade Måns Nilsson 1½ skäppa råg i kronotionde, men inget korn. 1569 hade hans fodring ökats med 2 lagmans-hästar.
När 1571 Älfsborgs lösen skulle utkrävas deklarerade Måns sina tillgångar: silver-11 lod, koppar 2 lispund, 2 oxar, 5 kor, 4 fyraårsungnöt, 2 treårsungnöt, 1 tvåårsungnöt, 6 får, 4 svin, hästar för 15 mark. Det var ett överraskande fint resultat. Måns framstår som en ganska välsituerad bonde. Hans bidrag till Älfsborgs lösen blev 1 lod silver och 16½ mark penningar, ett av de högsta bidragen i Madesjö. Måns Nilsson brukade Tostetorp under lång tid. Han nämnes sista gången 1591. Efterträdaren hette Oloff i Tostetorp, som var frälselandbo till ”Fru Anna”. Olof hade 1601 1 par oxar, 4 kor, 1 sto och 3 tunnor utsäde. Olof försvann under de följande tio åren och efterträddes av ”Swen i Tostetorp”, som 1613 fick sitt hemman förmedlat till ½ och dessutom frihet från avrad detta år. I Älfsborgs lösen betalade han 3 koppardaler. 1620 var Tostetorp ”öde” dvs brukaren Swen kunde ej betala avraden men han satt kvar på hemmanet ännu 1622.
Åren 1623-1624 var en spännande tid i våra trakter. Man väntade invasion från Polen, där Sigismund ej givit upp tanken att kunna återvända till Sverige som konung. För att motverka denna invasion samlades stora militära styrkor i Möre. Många skrevs ut till knektar. De flesta bönderna från Madesjö inrollerades i Bengt Björns kompani. Där återfinnes dessa år en knekt från Tostetorp, Nils Olofsson. Av olika anledningar var missnöjet stort bland de utskrivna knektarna. En samman-svärjning gjordes. Meningen var att mörda bl.a. Bengt Björn och Patrick Ruthven. Ledare var en knekt Jon Stim. På annandag påsk 1624 överrumplades en del av de sammansvurna i Köl i östra Madesjö. På väg till Köl var bonden Nils Göthe från Floahult i västra Madesjö. Han greps och fördes till Stockholm. Under förhören inför riksrådet förnekade han all delaktighet i sammansvärjningen. Han påstod, att han den åsyftade dagen var på väg till Tostetorp. Det gör, att man kan misstänka, att Nils Olofsson i Tostetorp på något sätt var inblandad i sammansvärjningen. Han är i fortsättningen försvunnen från Tostetorp. Blev han avrättad? Flydde han till Danmark? Det vet vi inte, men från 1625 hette brukaren av hemmanet ”Per i Tostetorp”. Samtidigt hade Tostetorp genom arv övergått i ingen mindre än riks-kanslern Axel Oxenstiernas ägo. I 1625 års fogderäkenskaper står ”Frälselandbo. Hr Axel Oxenstierna. Per i Tostetorp”. Per skulle bruka Tostetorp t.o.m. 1633. I 1628 års register över boskapspenningen förekommer dock tillfälligtvis en Jon i Tostetorp, som redovisade följande tillgångar: utsäde till 2 tunnor, svedjeland till 1½ skäppa, 2 oxar, 2 stutar, 2 kor, 2 kvigor, 1 svin. Följande år var ett missväxtår och Tostetorp fick sitt mantal reducerat till 1/6. Nu stod Per eller Peder åter för hemmanet, som i jordeboken benämnes ”öde”. I 1633 års jordebok är Tostetorps mantal höjt till ½, men Pers tillgångar är obetydliga: 1½ tunna säd och 2 kor. I den ordinarie mantalslängden står han dock upptagen för 4 tunnor råg och 4 tunnor korn.
Hur länge Per brukade Tostetorp vet vi inte. I nästa källa, 1641 års mantalslängd, heter brukaren Mons. Hemmanet klassificeras som ½ mantal. Redan 1644 har han efterträtts av Anders i Tostetorp. Han var fortfarande kvar 1655, när Axel Oxenstierna hade efterträtts av sonen Erik. Efter dennes död 1656 ärvdes grevskapet Södra Möre av dennes söner, som var minderåriga. Anders var död 1660 och hemmanet bruka-des av en son. Änkan kallas i mantalslängden ”gammal och uthfattigh”. Sannolikt hette sonen Nils, som brukade Tostetorp ännu 1669. I 1686 års jordebok upptages Tostetorp fortfarande som frälsehemman. Brukaren heter nu Olof Eriksson. Enligt en anteckning i 1699 års jordebok har greve Carl Oxenstierna bytt bort Tostetorp, som alltså nu upphört att vara frälsehemman och övergått till att vara kronohemman. Samtidigt har det förmedlats till ¼ mantal. Brukaren heter numera Per Månsson. Hans årliga avrad till Kronan är 5 dlr 3 öre 3 penningar. Per Månsson torde ha utnyttjat den rätt kronobönder fick 1701 till att friköpa hemmanet till krono-skatte. Per Månsson brukade Tostetorp ännu 1717 men snart därefter klövs Tostetorp i två hemmansdelar, vardera på 1/8 mtl. De nya brukarna finns med i 1740 års vallängd. De hette Nils Månsson och Nils Persson. Den senare var möjligen son till Per Månsson. Vid oktobertinget 1735 förekom en tvist mellan dessa två. Nils Månsson hade instämt Nils Persson för att denne byggt en mjölkvarn, varigenom vattnet dämts upp på Nils Månssons äng, och för att han nekar hålla en duglig gärdesgård. Nils Persson å sin sida stämde Nils Månsson för att ”erhålla laga delning över ängarna, för att bibehållas vid ett loft, som skulle tillhöra dess gårdedel.” Häradssyn hade tidigare skett genom nämndemännen Håkan Joensson i Hossmo och Israel Ingemundsson i Flemmingeland. Dess resultat meddelades nu rätten. Synemännen ansåg, att kvarnhuset stod på Nils Perssons ägor och att uppdämningen först drabbade Nils Månssons ägor och sedan bägges ängar, de s.k. dammarna. Nils Persson hade klagat över att hans hemmansdel fått mindre äng än Nils Månssons. I sitt utslag konstaterade tingsrätten, att kvarnen ej var skattskriven, varför Nils Persson ålades att före vårfrutid 1736 ha borttagit kvarnbyggnaden vid 40 dlr smts vite. Nils Månsson borde avstå så mycket av den omtvistade ängen, att bådas delar blev lika stora.
Mer än trettio år senare blev Nils Månsson juridiskt och formellt ägare till sin hemmansdel. Vid häradsrätten 1767 presenterades en rad dokument av denna innebörd. Det heter i protokollet: ”genom kvitto och avkallsbrev d. 4 maj 1740, d. 16 okt. 1742 och d. 14 febr. 1749 erkänner Per Månsson i Transtorp, Olof Månsson i Jonsryd, Karin Månsdotter med dess man Per Nilsson i Hanemåla, Elin Månsdotter med hennes man Måns Börjesson i Kolsbygd sig hava utav deras broder och svåger Nils Månsson i Tostetorp bekommit lösen utur 1/8 dels Kr.-Sk.-hemman i Tostetorp utan att någon summa för de 2:ne förstnämnda är utsatt, men de 2:ne andra eller Karin och Elin vardera 37 dlr 16 öre smt. I stöd härav blev bemälte 1/8 hemman 3:dje gången uppbudit.”
Nils Persson efterträddes på 1/8 mtl av sonen Håkan Nilsson. Vid s.-t. 1791 ankla-gade länsman Sven Smedberg Håkan Nilsson i Tostetorp, Olof Nilsson i Gislabo och drängen Peter Nilsson i Tostetorp ”för det de både å marknadsplatsen i Gårdsryd d. 24 maj sistl. och sedermera under hemresan samt sluteligen in på gården i Tostetorp överfallit Bonden Eric Persson i Lilla Idehult samt drängen Jonas Persson i Getahult och den sistnämnde med en s.k. tjurpiska flera blodviten tillfogat.” Det blev uppskov först till hösttinget och sedan till vintertinget 1792. Då frikändes Olof Nilsson, medan Håkan Nilsson erkände att han ”under vägen från Gårdsryds marknad givit Jonas ett slag.” Peter Nilsson nekade däremot och ville avlägga värjemålsed, vilket tingsrätten vägrade. Han och Håkan dömdes till böter. Tydligen var Peter Nilsson yngre broder till Håkan Nilsson.
Ännu ett fall för häradsrätten, där Håkan Nilsson var inblandad, inträffade 1807-1808. Klockaren i Madesjö anmälde i skrivelse till Rätten d. 21 dec. 1807 att hans son blivit misshandlad av den beryktade Peter Persson i Göljemåla. Denne hade beskyllt sonen till Törngren för att ha stulit hans klocka, tvingat honom att följa med till Igersdela i Mortorp och under vägen misshandlat honom i Tostetorp i Håkan Nilssons gård. Denne Håkan Nilsson var född 1759 och son till Nils Månsson. Han var gift med Gertrud Christiansdotter, f. 1769, och hade fem barn: Nils 1791, Peter 1792 och död 1810, Olof 1793, Nathanael 1796 och Lena 1799. Håkan Nilsson är i husförhörs-boken 1802-1815 struken och har således dött före 1815. I ovan omtalade miss-handelsmål tycks han ej ha varit direkt inblandad, men Peter Persson fick ett års fängelse i Kristianstad för sitt tilltag.
Vid sidan av Håkan Nilsson fanns under senare delen av 1700-talet ännu en hemmansägare i Tostetorp. Enligt husförhörslängden 1755-1788 ägde en Per Jonsson 1/8 mtl. Han var född 1715 och gift med Kerstin Nilsdotter, som var född 1714. Båda avled under perioden och hemmansdelen övergick till Kerstins dotter i ett tidigare äktenskap, Karin Nilsdotter, f. 1731. Hon ingick äktenskap med Carl Andersson, f. 1729. De fick tre döttrar: Stina 1762, Maria 1763, gift i Råddemåla, och Elin 1768. Äldsta dottern Stina Carlsdotter blev gift i Transtorp med Pehr Månsson, f. 1758, men de flyttade snart till Tostetorp med sina två döttrar Stina 1783 och Elin. De efterträddes på denna hemmansdel av Jonas Jonsson, f. 1789 och hans hustru Maria Olofsdotter, f. 1793. De hade två barn: Johannes 1813 och Ingrid Maria 1815. Familjen lämnade Tostetorp mellan 1815 och 1821.
Håkan Nilsson efterlämnade vid sin död änkan Gertrud Christiansdotter och 4 barn: Nils 1791, Olof 1792, Nathanael 1796 och Lena 1799. När sonen Nils Håkansson blev vuxen övertog han hemmansdelen och modern tog undantag. Nathanael flyttade 1816 till Mortorp. Lena är i kyrkboken antecknad som vanför. Tydligen köpte Nils Håkansson Jonas Jonssons hemmansdel, varefter han ägde hela Tostetorp. Hans hustru hette Stina Nilsdotter, f. 1790. De fick till 1831 6 barn. På hemmanet fanns en båtsman, nr 266 Peter Trogen, f. 1787, med hustru Catharina Nilsdotter, f. 1789 och sonen Jonas, f. 1815. Där bodde också den gamle drängen Peter Nilsson, f. 1757 och farbror till Nils Håkansson. Likaledes fanns på ägorna undantagsänkan Elin Håkansdotter, f. 1764 och sjuklig. Hennes son Jonas tjänade i Arby. Ett torp hade nu upptagits på ägorna. Torparen hette Jonas Olsson, f. 1782. Hans hustru hette Cajsa Olofsdotter, f. 1787. De hade tre barn.
Under 1830-talet brukade Nils Håkansson fortfarande hela Tostetorp. Av de sex barnen kan nämnas sonen Nils Peter, f. 1823, som skulle övertaga gården, och dottern Helena, f. 1830, som så småningom skulle bli husmor i Tostetorp. Peter Trogen är nu avskedad båtsman. Hans son Olaus, f. 1818, flyttade 1834 till Arby och 1837 till Förlösa. Sonen Jonas blev sjöartillerist. Torparen Jonas Olsson avled under perioden. Änkan Cajsa Olsdotter fick av socknen uppfostringshjälp till barnen, som var fem. Den äldste sonen Olof, f. 1813, blev på 1830-talet bysmed i Tostetorp. Tillsammans med brodern Peter Jonsson, f. 1823, flyttade han 1841 till Bäckebo socken. Systern Stina Jonsdotter, f. 1819, tog 1839 tjänst i Ljungby. En inhysesfamilj fanns: Joen Nilsson med hustru Cajsa Nilsdotter och 3 barn. Från Ljungby kom 1837 backstugumannen Johannes Jonsson, född 1814. Båtsman under 1830-talet var Johannes Ankare, född i Högebo 1814.
Under 1840-talet flyttade Nils Håkanssons dotter Carolina 1847 till Ljungby och dottern Helena blev 1850 gift i Mortorp. Torpareänkan Cajsa Olofsdotter avled 1843, och backstuguänkan Cajsa Nilsdotter 1844. Båtsman Johannes Jonsson Ankare flyttade 1849 med hustru och fyra barn till Kroksjö. Ny torpare var från 1849 Nils Jonsson, f. 1815. Han kom från Östra Smedstorp med hustrun Elin Jonsdotter, som var född i Lenhofda 1814.
Under 1850-talet tog Nils Håkansson 1853 undantag av sonen Nils Peter Nilsson, som emellertid redan 1855 flyttade till Köl. Helena Nilsdotter och hennes man Carl Johan Nilsson övertog gården. Han var född i Ljungby 1826. Sonen Nils Elis föddes 1851 i Mortorp. Det fanns nu två torpare på ägorna. Nils Jonsson brukade fortfarande det ena torpet, men 1860 inflyttade från S:t Sigfrid torparen Franz Olof Axelsson. Han var född i Ljungby 1838, medan hustrun Anna Lena Jonsdotter var född i Älghult 1825. Från Ljungby inflyttade 1852 smeden Peter Jonsson Nyman, som 1841 följt sin broder Olof Jonsson till Bäckebo.
På 1860-talet skedde ingen förändring i ägoförhållandena. Carl Johan Nilsson och Helena Nilsdotter satt kvar med sonen Nils Elis. Nils Håkansson levde fortfarande som undantagsman men var nu änkling. Som inhyses betecknas arbetaren Olaus Nilsson, som var yngre son till Nils Håkansson. Han var gift med Helena Fredrika Nilsdotter, f. 1841 i Bäckebo och senast kommen från S:t Sigfrid. De fick tre barn, av vilka äldste sonen avled 1870, elva år gammal. Torparen Nils Jonssons son Carl Johan Nilsson, f. 1844, bildade familj 1867, då han gifte sig med Emma Jonasdotter från Hälleberga. Hon kom närmast från Simontorp. De fick till 1870 två barn. Torparen Franz Olof Axelssons hustru Anna Lena Jonsdotter avled 1869 efter-lämnande tre barn. Torparen Nils Jonssons son Carl Johan Nilsson är redan nämnd. Avskedade båtsmannen Peter Olofsson Trogen avled 1869. Hans hustru Elin Hemmingsdotter hade avlidit redan 1862.
På 1880-talet såldes Tostetorp till Karl August Petersson i Östra Smedstorp. Carl Johan Nilssons och Helena Nilsdotters ende son Nils Elis Karlsson bodde kvar som arbetare. Han hade 1876 ingått äktenskap med Ida Johansdotter från Mortorp. De fick till 1887 fem barn. År 1880 inflyttade statdrängen Johan August Fransson, f. 1861, med hustrun Ida Mathilda Gustafsson, f. 1852, och 4 barn. Förre ägaren Karl Johan Nilsson avled som undantagsman 1886. På Tostetorps ägor fanns nu tre torpare: utom Nils Jonsson och Carl Johan Nilsson också Carl Elof Petersson. Den senare kom från Ljungby 1882, men flyttade 1885 till S:t Sigfrid med hustru och två barn. Smeden Peter Nyman bodde kvar, men nyinflyttad var timmermannen Per Emil Fredriksson, f. 1863 och 1886 gift med Peter Nymans dotter Matilda Nyman. De fick på 1880-talet tre barn och på 1890-talet ytterligare två.
År 1891 flyttade ägaren Johan August Petersson från Östra Smedstorp till Tostetorp. Han var sedan 1884 gift med Johanna Albertina Carlsdotter, född 1863. De fick till 1896 sex barn: Edla Sofia 1884, Carl Johan Mauritz 1889, Anna Emilia Albertina 1890, Erik Valdemar 1892, Sigrid Marta Maria 1894 och Gustaf Gunnar 1896. Nu fanns endast en torpare: Åke Nilsson, född 1831 och gift med Emma Sofia Petersson, född 1838. De hade tre barn. Förre torparen Nils Jonsson avled 1892, liksom hans hustru Elin Jonsdotter. Om torparen Franz Olof Axelsson, se nedan om emigrationen! Smeden Nyman avled 1894. Den tidigare nämnde Nils Elis Karlsson kallas nu husägande arbetare. Han hade fem barn. Slutligen fick Tostetorp nu en handlare: Karl Johan Andersson Blomdal, född 1873 och 1896 gift med Anna Vilhelmina Karlsson, f. 1873.
Något laga skifte behövde ej ske i Tostetorp, men däremot fastställdes rågången mot Överstatorp i S:t Sigfrid 1766.
Emigrationen från Tostetorp var obetydlig. År 1877 utvandrade arbetaren Franz Olof Axelsson med tre barn till USA. Han är identisk med den ovan nämnde torparen. Efter hustruns död sökte han sin lycka i USA. År 1882 emigrerade arbetaren Johan Olsson, f. 1851, likaledes till USA. Det stora emigrationsåret 1888 utvandrade arbetaren Per Carlsson, f. 1868, även han till USA. Det blir tillsammans sex personer från Tostetorp.