http://kartor.eniro.se/m/SeUzY
Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.
Så här skriver Folke Pettersson:
Längst bort i nordöstra Madesjö ligger Övratorp på gränsen till Kristvalla. Inte långt därifrån flyter Ljungbyån. Det är säkerligen utefter denna som de första bebyggarna kom. Ett stycke längre ned utefter ån ligger byn Meltorp, det mellersta nybygget. Det var då naturligt att kalla nästa bebyggelse vid ån för Övratorp – det övre nybygget. Det är egentligen ganska märkligt, att Övratorp kom att tillhöra Madesjö. I närheten ligger Rössbo, som tillhör Kristvalla, medan avståndet till närmaste by i Madesjö, Högebo, är större. Dessutom var vägen mellan Övratorp och Högebo i gamla tider ytterst dålig.
Bebyggelsen i Övratorp är som i alla andra -torpnamn i Madesjö från medeltiden, men på grund av frånvaron av källmaterial vet vi intet om de människor, som under medeltiden levde och verkade i Övratorp. Det är först från Gustav Vasas tid, som källorna börjar tala. I 1533 års register över fodring och gärd upptages en ”Suen Hufua”, som erlade de 2 mark penningar som krävdes av varje bonde i socknen. Han nämnes ej i nästa källa, 1535 års register över erlagda städsleören och har i 1539 års fogderäkenskaper ersatts av ”Johan i Öffratörp”. Dennes avrad till Kronan var liten: ½ lispund smör och 2 fyrkar. Ingen fodring utkrävdes, vilket måste innebära, att hemmanet ansågs svagt. Efter Dackefejden råkade Johan som de flesta andra bönder ut för en höjning av avraden. Enligt 1551 års fogderäkenskaper hade den höjts till 1 öre, ½ lispund smör, fodring för 3 hästar årligen och för 2 s.k. konungs-hästar vart tredje år. Denna fodring löstes i allmänhet med pengar. Tio år senare eller 1561 hade ytterligare tillagts 3 dagsverken till Kronan. När en noggrannare specificering av hemmanen ur skattesynpunkt gjordes på 1560-talet klassificerades Övratorp som ½ hemman. Johan var nu knekt och slapp betala någon skatt, när han var i tjänst. Enligt 1565 års tiondelängd var tionden på hemmanet mycket obetydlig: 1 skäppa korn men ingen råg. Det är ovisst, om den ”Hans i Öffratorp”, knekt, som nämnes 1566, är identisk med Johan. I 1569 års räkenskaper brukas emellertid hemmanet av ”Tuffwe Per”. Sannolikt blev han inte länge i Övratorp, ty i registret över Älfsborgs lösen 1571 saknas Övratorp. Det måste berott på, att ingen brukare för tillfället fanns på hemmanet.
I 1572 års räkenskaper upptages en ”Truls i Öffratorp”, men han erlade ingen tionde, vilket var illavarslande. De två följande åren hette brukaren Mårten men 1575 hette han ”Karl i Öffratorp”. Hans tionde var endast ½ skäppa råg men intet korn. Enligt 1580 års räkenskap är en Truls brukare, men om han är identisk med 1572 års brukare av hemmanet, kan ej avgöras. Förhållandena i Övratorp de följande decennierna är okända, men 1600 hette brukaren Sven. Han är icke med i rumpe-skattlängden 1601. Sannolikt var hemmanet då utan brukare.
I 1612 års rulla över knekthemman i Madesjö upptages en Nils i Övratorp. Hemmanet taxeras till ½ och den årliga avraden eller räntan var ½ öre, ½ mark i städslepengar, 1½ mark i fodernötspengar, ½ lispund smör, 3 dagsverken och fodring för 3 hästar. Det var en mycket obetydlig avrad och Övratorp ansågs tydligen som ett svagt hemman. I Älfsborgs lösen betalade Nils 2 koppardaler. Bland ”uthfattiga och inhysesfolk” i samma lista upptogs en ”Jon”, som betecknades som ”slätt uthfattig”. Han behövde ej bidraga till Älfsborgs lösen. Men redan samma år kom en ny knekt att bruka Övratorp. Han hette Håkan och han skulle sitta där länge. I 1623 års räkenskaper kallas Håkan ”trumslagaren Håkan” och räknas till officerarna i Kalmar regemente. Hemmanet var nu en tid förmedlat till ¼, men räknades redan 1625 för ½. Håkan måste ha dött något av de följande åren, ty 1628 står ”Mariet i Öfratörp” som brukare. Hon var med största säkerhet Håkans änka. Hon deklarerade detta år följande tillgångar: 1 sto, 2 oxar, 4 kor, 3 kvigor, 4 får, 2 lamm. På hemmanet fanns också en s.k. husman, ”Jon i Öfratörp”, som var ägare till 2 kor och 1 kviga. Mariet kallas i fortsättningen ”Enkian i Öffratörp”. Hemmanet kallas visserligen 1629 ”öde” men det innebar endast, att Mariet under detta nödår ej kunde betala skatten till Kronan. Det var hon som väl framgått av tidigare framställningar ej ensam om! Vid en ny deklaration 1633 erkände Mariet sig äga 1 tunna säd, 1 sto, 2 stutar, 3 kor, 2 kvigor. Det var ganska obetydliga tillgångar och Övratorp var fortfarande ett svagt hemman. Mariet måste ha varit en duglig kvinna, ty under hela 1630-talet brukade hon hemmanet, säkerligen för den minderårige son, som enligt kyrkoräkenskaperna 1639 skänkte 1 mark till Madesjö kyrka. Ännu i 1641 års mantalslängd står ”Enkian Mariet” för hemmanet och deklarerar: 1 dotter, 1 sto, 1 oxe, 1 stut, 2 kor, 3 kvigor, 2 får, 2 lamm, 1 ungsvin och 2 tunnor utsäde. Sonen hette väl Erik, ty 1644 står ”Erich i Öfratörp” och ”Enckan ibm” tillsammans för hemmanet, som fortfarande betecknas som ½.
Under senare hälften av 1640-talet försvann både Mariet och Erik från Övratorp. Mariet avled väl och Erik Håkansson flyttade någon annanstans om han inte avled också han. I mantalslängderna 1649 och 1650 heter brukaren ”Nills i Öfratorp”, men 1653 nämnes en ”Pehr Carlsson i Öffratörp” i domboken. Han var vittne i ett mål vid häradsrätten. Det behöver inte betyda, att han brukade hemmanet. I varje fall hette den officielle brukaren 1655 ”Matthess”, dvs Mats, och 1660 ”Håkan i Öffratorp”. Det fanns mer människor på hemmanet än vad mantalslängden anger. I 1665 års kyrko-räkenskaper förekommer en ”Per i Öfratorp”, som tillsammans med sin hustru gav 2 mark till kyrkan, och 1666 gav en ”Truls i Öfratorp” med hustru 2 mark. Dessa två familjer upptages i 1668 och 1669 års mantalslängder och har alltså brukat hemmanet tillsammans. Per i Övratorp förekommer bland undertecknarna av en petition för Sven Grysenius som kyrkoherde i Madesjö under den långa vakansen i Madesjö efter Aron Petri Stolpes död.
I 1686 års jordebok står ”Trullz Nilsson” ensam som brukare av Övratorp. Den årliga räntan för hemmanet anges till 3 dlr 8 öre 9 penningar, fortfarande en ganska obetydlig summa. I 1699 års jordebok står ”Per P.” som ensam brukare. I kyrkoräken-skaperna 1697 nämnes en ”Pehr Carlsson i Öfratorpsmåla” som på sin hustrus kyrk-tagningsdag gav 12 öre till kyrkan. Samma år gav ”Erik Simonsson i Öfratorp” 24 öre på sin högtidsdag. År 1704 omtalas i kyrkoräkenskaperna ”samkvämet hos Per i Öfratorp”, där man gjorde ett sammanskott till kyrkan, som inbringade 2 dlr 2 öre. Samma år nämnes uttryckligen ”skogvaktaren Per i Öfratorp”, som vid sin hustrus kyrktagning gav 20 öre. Det är denne som är identisk med Per P. i jordeboken. Han kom från Stora Persmåla. I domboken för 1689 finns landshövdingens fullmakt för Per Persson i St. Persmåla att vara skogvaktare i Madesjö m.fl. socknar i S. Möre. I domboken 1721 nämnes skogvaktare Per Persson som svärfader till dåvarande brukaren av Övratorp Anders Jonsson. Bakgrunden är följande. Anders Jonsson i Övratorp anklagades vid tinget för att ha varit frånvarande på första böndagen 1721. På böndagarna var man skyldig att bevista högmässan. Anders Jonsson ursäktade sig med att hans svärfader gamle skogvaktaren Per Persson varit sjuk denna dag. Rätten bedömde detta som laga förfall för Anders Jonsson och frikände honom.
Anders Jonsson, som var född 1691 hade kommit till Övratorp genom giftermål med Per Perssons dotter, som enligt husförhörslängden 1728-1740 hette Kerstin Persdotter. Enligt samma längd hade de en son Nils, gift med Ingrid. På hemmanet bodde vidare inhyses Olof med hustru Maria och dottern Ingrid samt båtsmannen Hans Friskopp med hustrun Ingela. Nils Andersson måste ha avlidit på 1740-talet, ty i husförhörslängden 1749-1754 nämnes änkan Ingrid, och dess son Per Nilsson. Anders Jonsson och Kierstin Persdotter brukade fortfarande en hemmansdel, men Per Nilsson och hans hustru Elin brukade den andra delen. På 1750-talet var således Övratorp delat på två hemmansdelar, vardera på ¼ mtl.
Vi går nu över till Övratorps öden under perioden 1755-1788. Anders Jonsson och Kierstin Persdotter satt fortfarande kvar på sin hemmansdel under periodens första del. En son till Anders Jonsson hette Per Andersson, anges vara född 1724 och gift med en Kierstin. De lämnade snart Övratorp. Sonsonen till Anders Jonsson, Per Nilsson, som var född 1734 avled 1789. Han efterlämnade änkan Elin Månsdotter, f. 1735, och 4 barn. Äldst av dessa var sonen Peter, född 1760. Därefter följde Caisa, 1763, Stina 1767 och Ingrid 1775. Denne Peter Persson, kallad d.y., övertog hemmansdelen efter faderns död. Han gifte sig med Maria Marcusdotter, f. 1768. Fram till 1800 föddes följande barn: Cathrina 1783, Caisa Lena 1786, Stina 1786, Ingrid 1792, Sara Lisa 1797 och Lisa 1800. Per Nilssons och Elin Månsdotters yngsta dotter Ingrid Persdotter blev på 1790-talet gift med en Olof Månsson, f. 1767, som därefter tillträdde en hemmansdel. De fick till 1801 tre barn: Måns 1796, Peter 1798 och Lena Catherina 1801. Dessutom fanns ytterligare en hemmansägare: Peter Persson d.ä. Han var född 1750 och således tio år äldre än sin namne. Han var gift med Caisa Olofsdotter, f. 1756. De vigdes i Ljungby 1780 och fick under de följande åren 7 barn: Anders 1781, Stina 1783, Jonas och Caisa Lena (tvillingar) 1787, Maria 1790, Olof 1792 och Brita Stina 1794. I Övratorp bodde också sockenskräddaren Måns Jonsson med hustru och två barn och båtsmannen Jonas Persson Friskopp med hustru och 4 barn.
Vid denna tid togs de usla vägförbindelserna mellan Övratorp och det övriga Madesjö upp vid häradsrätten i Vassmolösa. Vid hösttinget 1790 anklagade kronolänsmannen Swen Smedberg bl.a. Per Persson d.ä., Per Persson d.y. och änkan Elin Månsdotter för ”oduglig kyrko-, stads- och byavägar emellan Bruksvägen och Öfratorp.” Om ut-gången kan man läsa i Madesjö sockens historia, del 2, sid. 135 f. Det blev lättare att komma till och från Övratorp efter detta!
Vid sekelskiftet var Övratorp delat på tre hemmansdelar. Per Nilsson hade avlidit 1789. Hans måg Olof Månsson och dotter Ingrid övertog nu hemmansdelen. Peter Persson d.y. och d.ä. ägde var sin hemmansdel. Peter Persson seniors hustru Caisa Olofsdotter avled 1812 och Peter Persson tog undantag. Gården övergick till sonen Jonas Petersson, f. 1781, som brukade den med hjälp av tvillingsystern Caisa Lena och de yngre systrarna Maria och Brita Stina. Den äldre brodern Anders var gift i Ruskemåla. Även den äldre systern Stina hade ingått äktenskap och lämnat hemmet. Peter Persson d.y. och hans hustru Maria Marcusdotter brukade fortfarande sin hemmansdel. Av barnen blev dottern Cathrina 1804 gift i Kristvalla och dottern Caisa Lena gift i Torestorp. Dottern Sara Lisa dog ung. Olof Månsson och Ingrid Persdotter fick så småningom icke mindre än 8 barn tillsammans. Äldst var sonen Måns 1796, följd av Peter 1798, Lena Catherina 1801, Johannes 1803. Yngst var dottern Christina 1814.
Under åren 1815-1821 ingick Jonas Peterssons syster Caisa Lena äktenskap med Anders Börjesson, f. 1791 i Förlösa. De övertog därefter hemmansdelen. Fram till 1829 fick de 5 barn: Jonas 1819, Stina Cajsa 1821, Helena 1824, Peter 1826 och Charlotta 1829. Peter Persson d.ä. levde fortfarande som undantagsman. Peter Perssons d.y. och Maria Marcusdotters dotter Ingrid blev gift i Ljungby. Olof Månsson och Ingrid Petersdotter brukade fortfarande sin hemmansdel. Det fanns nu en torpare på hemmanet. Han hette Daniel Nilsson, var född 1788 och gift med Stina Måns-dotter, som var fyra år yngre än mannen. Dessutom bodde flera inhyses i Övratorp.
Under tidsskedet 1821-1840 skedde den förändringen att Jonas Petersson gifte sig med Stina Petersdotter, som var född 1802. De fick fram till 1834 sex barn: Stina Cajsa 1824, Maria 1826, Lovisa 1828, Charlotta 1830, Peter 1832 och Jonas 1834. Jonas Petersson avled 1838. Anders Börjesson och Cajsa Lena Petersdotter fick under 1820-talet fem barn, som redan omtalats. Olof Månssons hemmansdel ägdes nu av sonen Måns Olsson, f. 1796 och hans hustru Brita Stina Petersdotter, dotter till Peter Persson d.ä.
Under 1840-talet brukade Jonas Peterssons änka Stina Petersdotter sin hemmans-del på 1/6 mtl. Alla sex barnen vistades i hemmet. På nästa hemmansdel, som också var på 1/6 mtl blev Anders Börjesson och Cajsa Lena Petersdotter 1848 undantags-folk i och med att de avträdde gården till äldste sonen Jonas Andersson, f. 1819. Dottern Stina Cajsa hade året förut ingått äktenskap med hemmansägaren Fredrik Svensson i Lindås. Inom parentes kan nämnas, att denne Fredrik Svensson var halvbror till den för rånmord avrättade Jonas Svensson i Lindås. (Se härom Madesjö sockens historia, del 1, sid 474 ff.) Jonas Andersson vigdes 1848 vid Lovisa Peters-dotter, f. i Lenhofda 1829. Till Övratorp kom hon från St. Slät. Följande år föddes tvillingarna Peter Olof och Carl August. Den tredje hemmansdelen, 1/6 mtl, ägdes under 1840-talet fortfarande av Måns Olsson och Brita Stina Petersdotter. Övriga invånare i Övratorp var båtsmannen Peter Svensson Friskopp, född i Hälleberga 1810, och hans hustru Lovisa Petersdotter, som var från Kristvalla och född 1809. Undantagsmannen Olof Månsson avled redan 1843 och hans hustru Ingrid Pers-dotter 1850. Torparen Daniel Nilsson Hultman var nu änkling. Av de sju barnen bodde endast dottern Helena kvar i Övratorp.
Från Blomkulla kom 1843 inhyses Andreas Jönsson, som var född i Krumhall 1817. Han var gift med Lovisa Danielsdotter, född i Övratorp 1819 och dotter till ovan-nämnde Hultman. De hade två barn: Helena och Carl August, födda 1844 och 1850. Som torpare kom Johan Jacob Danielsson och dennes broder Gustaf Danielsson från St. Idehult 1850. De var födda i Övratorp 1826 och 1828 och tydligen söner till ovannämnde Hultman.
På 1850-talet inträffade en del förändringar i Övratorp. Måns Olsson och Brita Stina Petersdotter satt kvar på sin hemmansdel. Jonas Andersson och Lovisa Petersdotter fick på 1850-talet ytterligare tre barn: Johan Rickard 1851, Emelia Elisabet 1855 och Lorenz 1857. Brodern Peter Andersson, f. 1826, övertog en hemmansdel 1853 och gifte sig samtidigt med Walborg Johansdotter från Kristvalla, f. 1829. De flyttade emellertid till Kristvalla 1857. Från Kristvalla kom Bengt Håkansson, f. 1829, och hans hustru Maria Olofsdotter, f. 1828. De fick 2 barn: Per Olof 1854 och Anders 1856 men flyttade sistnämnda år till L. Ebbehult. Från Kristvalla kom 1856 Jonas Håkansson, f. 1817, och h.h. Christina Johansdotter, f. 1834. De fick sonen Anders Peter 1856 men flyttade 1858 tillbaka till Kristvalla. Från Kristvalla kom 1857 Nils Olsson, f. 1825, och Lovisa Månsdotter, f. 1820. De hade sonen Per August, f. 1849. Stina Petersdotter överlät sin hemmansdel på 1/6 mtl till sonen Johan Peter Jonsson, f. 1832, och hans hustru Emma Gustava Axelsdotter, född i St. Persmåla 1841. De fick 1860 sonen Johannes, som följdes av sex syskon: Albertina Wilhelmina 1863, Carl Gustaf 1865, Joseph Victor 1867, Johanna Sophia 1870, Ottilia Amanda 1872 och Anna Christina 1874.
Härmed är vi inne på 1870-talet. Nils Olssons hustru Lovisa Månsdotter avled 1879. Maken skulle överleva henne i 33 år. Han dog först 1912. Sonen Pehr August, som var född 1849, flyttade 1871 till Bruatorp och gifte sig med kyrkovärden och nämnde-mannen Jonas Svenssons dotter. Han blev själv nämndeman och landstingsman och en mycket känd man i Madesjö. En son till honom var J. Gottfrid Nilsson, Barometerns lokalredaktör i Nybro och författare till Nybro köpings historia 1824-1924.
Johan Peter Jonsson avled 1878, men änkan Emma Gustava Axelsdotter med de sju barnen behöll hemmanet. Jonas Andersson och Lovisa Petersdotter flyttade 1879 till Åby. Äldste sonen Per Olof Jonsson, f. 1849, övertog samma år gården. Han ingick samma år äktenskap med Anna Lovisa Petersdotter, f. 1850 i Förlösa.
Vi övergår till förhållandena i Övratorp under 1890-talets första hälft. Nils Olsson, som förlorat sin hustru 1879, gifte 1882 om sig med Emma Gustava Axelsdotter, som var född 1837. Hon medförde från ett föregående äktenskap döttrarna Ottilia Amanda, f. 1872, och Anna Kristina, f. 1874. Nils Olsson levde som undantagsman. Hemmansdelen ägdes av Carl G. Johansson, f. 1865. Nästa 1/6 mtl ägdes vid 1890-talets början av P.A. Gustafsson i Brantås, känd kommunalman i Madesjö under 1800-talets senare del, men 1893 kom gården under Nils Fredrik Jonsson, f. 1845 i Bäckebo socken. Han kom från Bäckebo till Övratorp med hustrun Emilia Johans-dotter, f. 1854 i Bäckebo, och 8 barn, födda i Bäckebo. Näst äldst var sonen Jonas Ludvig Nilsson, f. 1874. Han var inskriven vid sjömanshuset i Kalmar. Äldst var sonen Carl Nilsson, f. 1873, sedan oktober 1892 stamanställd. Emilia Sofia Nilsson var född 1876, Oskar Fredrik Nilsson 1878. (Dessa står i husförhörsboken upptagna med efternamn, vilket väl betyder, att de fötts i ett tidigare äktenskap). [Meningen är senare satt inom parentes med angivningen ”fel”.] Nästa barn var dottern Hanna Sigrid Elise, född 1879, Anna Viktoria 1886, Ebba Amalia 1890 och Hildur Maria 1893. Alla dessa var födda i Bäckebo. I Övratorp föddes 1894 sonen Nils Erik Martin.
Den tredje hemmansdelen ägdes under 1890-talets förra hälft fortfarande av Per Olof Jonsson och hans hustru, som 1887 fick dottern Ellen Viktoria Josefina. Fadern Jonas Andersson och modern Lovisa Petersson levde som undantagsfolk. Torparen Jonas Peter Gustafsson var född 1849 och sedan 1881 gift med Helena Andersson, f. 1844. Hennes son Carl Jonsson, f. 1871, flyttade 1894 från Övratorp i samband med att han ingick äktenskap. Deras dotter Augusta Matilda Sofia föddes 1882. Båtsmannen Abraham Friskopp blev änkling 1891 och flyttade bort från Övratorp 1893. Båtsmannen Peter Friskopps änka Stina Johansdotter bodde med sin dotter Theodelinda på Karl Johanssons 1/6 mtl men flyttade bort 1892. På hemmanet bodde även arbetaren Andreas Jonsson, f. 1817 och änkling sedan 1871 samt arbetaren Johan August Petersson, som var född 1846.
Övratorp tillhör de få hemman i Madesjö, varifrån ingen emigration skett. Laga skifte skedde under åren 1834-1836.
