Det är pingstafton lördagen den 24 maj 1947. Vädret är varmt och vackert och det blåser lite. Det är på förmiddagen och Arthur Lindahl står i jordgubbslandet. Familjen ser fram emot en härlig helg. Ljudet av brandsignalen hörs ända till Riveberg utanför Orrefors där familjen Lindahl bor. Arthur kastar sig på cykeln och kör till brandstationen vid glasbruket. Han får reda på att det är vid skjutbanan strax utanför samhället det brinner. Ett gäng cyklar i riktning mot Gullaskruv. Vinden ligger på åt det hållet. Strax innan Hälleberga står fjärdingsman Korner och stoppar alla på vägen. Alla är skyldiga att hjälpa till med släckningen, även om man råkar var helgfin. Folk från trakten får order om att cykla hem och hämta yxa och såg. Elden tog tag i trädtopparna och var snabbt framme vid Röda Led. Åtminstone grisen borde gå att rädda. In med den i jordkällaren. Röken låg på mot Gullaskruv. ”När jag tittade in till hönsen var det så mycket rök därinne att de knappt syntes”. Soldaten Roos i Ängaslätt försökte rädda det mest värdefulla genom att hänga dem på insidan av brunnskaret. Cykeln med en unikabox på pakethållaren stod beredd för snabb flykt. De gamle på ålderdomshemmet i Hälleberga fick evakueras till Sandgrens pensionat i Orrefors. Om man ska vara ärlig så var det ingen som kunde ta åt sig äran av att ha släckt branden. När elden kom till Ögården vid Gullaskruv så vände vinden och på annandagen kom ett bra regnväder som skötte eftersläckningen. Basfakta: Branden inträffade 24 maj 1947. Den sträckte sig från Orrefors ( ung. nuvarande idrottsplatsen) till Ögården vid Gullaskruv. Sju brandkårare deltog i släckningen. 322 ha skog förstördes. Sammanlagt 850 man deltog i släckningen. Röken syntes och kändes 7 mil från brandhärden. De som gjorde anspråk på ersättning fick 1,33 kr i timman. Läs mera i Eld och vatten utgiven av Dokumentation i Glasbruksbygd 1993.
DM