Den adliga ätten Silfversparre har haft stor betydelse för Hälleberga socken, kanske framförallt genom att Lars Johan Silfversparre grundade Orrefors järnbruk 1726, det som sedermera omvandlades till Orrefors glasbruk. Den förste i ätten som var jordägare i Hälleberga socken var Nils Persson (Silfversparre). Han var bosatt i Holma i Lemnhults socken men samlade på sig egendomar över stora delar av Småland. Han hjälpte Gustav Vasa att återföra smålänningarna till ordningen efter Dackefejden 1542-43 och som tack gavs han möjlighet att lägga grunden till ett godsimperium i Hälleberga. Han beskrivs som ”duktig krigare, hänsynslös godsförvaltare och stor vålds-verkare”. Nils Perssons sonson med samma namn som farfar är möjligen den förste som använder namnet Silfversparre som tillnamn. Han är känd som junker Nils Silfversparre. Han upptäcker skönheten i landskapet kring Orrasjön och låter 1644 bygga ett säteri, Orranäs, på ett näs i sjön ”för behageligheten utav orten”. Den förste Silfversparre som kom att bosätta sig i socknen var Knut, militär liksom de flesta adelsmän på den tiden. Han var son till junker Nils och det var för hans räkning Orranäs säteri byggdes. Han utvidgade jordegendomarna genom köp och donationer. Det var gyllene tider för adeln på 1600-talet. Erik Silfversparre, son till Knut, kom att äga elva gårdar i Hälleberga socken, därav tre säterier, Orranäs, Gullaskruv och Tikaskruv. Erik var överstelöjtnant vid Kalmar regemente och stupade i slaget vid Poltava 1709. Det gjorde också två av hans söner, Knut och Hans, 19 respektive 20 år gamla. En tredje son till Erik Silfversparre var Lars Johan, grundaren till Orrefors järnbruk. Han ansökte om och fick tillstånd att få anlägga masugn och stångjärnshammare vid Vapenbäcksån. Orrasjön, som nu kallades Orranässjön efter säteriet, höjdes med ca 2,5 m för att man skulle kunna reglera vattenförsörjningen till det stora vattenhjul som järnbruket krävde. År 1726 blev startåret och ganska snart döptes platsen för bruket till Orrafors, senare Orrefors. Lars Johan Silfversparre hade många stolta planer, men olyckor och kanske oförmåga ledde till att han kom att förlora sina företag och jordegendomar. År 1732 har han tvingats sälja järnbruket och nio år senare är jordegendomarna, med bl.a. Orranäs och Gullaskruvs säterier förlorade. Lars Johan ska ha slutat sina dagar utblottad på släktgården Ohs i Gällaryds socken 1754. Därmed är Silfversparreepoken slut i Hälleberga. I kyrkan som brann 1976 fanns en vapensköld till minne av Lars Lorenz Silfversparre som stupade i slaget vid Lund 1676. Den av branden illa tilltygade skölden finns att beskåda i ett av kyrkstallarna vid Hälleberga kyrka. Ytterligare ett minne från denna adelssläkt är namnet på en gata i Orrefors – Silversparregatan.
Litteraturtips: Dokumentation i Glasbruksbygd (utg.), Adel, präster och vanligt folk – tusen år i Hälleberga.
LEL