Ruskemåla

http://kartor.eniro.se/m/GfZPu

Lästips: Ellen Joelsson: Anteckningar från Ruskemåla med omnejd i Hembygdskrönikan 2020 s 187.

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

Ruskemåla är väl en av de mera kända gårdarna i Madesjö. Från Ruskemåla har under årens lopp kommit nämndemän, kyrkovärdar och riksdagsmän, ett bevis på att bönder i Ruskemåla i hög grad åtnjutit socknens förtroende. Hemmanet Ruskemåla tillhör senmedeltiden. Måla-bebyggelsen tycks ha börjat i södra Kronobergs län vid övergången mellan högmedeltid och senmedeltid och snabbt spritt sig framför allt i Småland. Den är ett utslag av den stora nyodlingsverksamhet som präglade 1300-talets första hälft, avbröts av digerdödens folkminskning och tog ny fart under 1400-talets sista hälft och 1500-talet. Måla-bebyggelsen har karakteriserats som nyodling på allmänningsskogarna. Namnet Ruskemåla är sammansatt av ett personnamn Ruska och -måla. När under senmedeltiden hemmanet kommit till går ej att avgöra, då alla skriftliga källor saknas från denna tid, men det kan inte ha varit alltför sent, om man får döma av avradens storlek, när Ruskemåla först framträder i källorna, i 1539 års fogderäkenskaper. Namnet på den förste kände brukaren möter redan 1533. Han hette ”Truls i Ruskemåla”. Han nämnes ej i 1535 års städsleöresregister, vilket väl berodde på, att hemmanet ej var nytillträtt. Enligt 1539 års fogderäkenskaper var hans årliga avrad till Kronan 1 lispund smör, ett öre, 1 ”kleff taat” dvs en bunt bast, 1 packe näver och fodring för 2 hästar. Avradens storlek bekräftar att hemmanet ej var nyanlagt. I 1541 års räkenskaper hade avraden höjts till penningar-5 fyrkar, korn -1 skäppa, smör-1 lispund, bast och näver som förut samt nytillkomna 3 dagsverken och fodring för 6 årliga hästar. Som synes en mycket kraftig höjning! Fogden hade fått upp ögonen för att Ruskemåla var ett bra hemman.

Brukaren Truls förekommer 1544 i saköreslängden: hans hustru hade dolt tjuvgods, som var stulet i Kalmar. Det blev böter på 10 mark penningar för Truls! De var ännu inte betalda följande år, då Truls stod på restantielistan! Det var dock intet hinder för att Truls 1547 var länsman i Madesjö. Länsmannen var under denna tid en slags mellaninstans mellan bönderna och fogden. Han var böndernas förtroendeman men också fogdens. Det var först på 1600-talet som länsmannen blev uteslutande Kronans ämbetsman. I egenskap av länsman var Truls befriad från avraden till Kronan. I gengäld skulle han bistå fogden när det gällde att bestämma hemmanens skattekraft. Tydligen var Truls en ansedd man i Madesjö. Från 1553 är Truls för-svunnen från Ruskemåla. Han flyttade året innan över till Persmåla. Sin länsmans-tjänst behöll han en tid. I Ruskemåla efterträddes han av knekten ”Oluff Jonsson”, som enligt knektrullan detta år fick 2 alnar kläde. Oluff Jonsson skulle bruka Ruskemåla till in på 1580-talet. Han var fortfarande knekt 1556, då han fick 4/5 mark penningar i lön, men försvann därefter ur rullorna.

Ett begrepp om Ruskemålas ekonomiska ställning vid denna tid ger Oluffs tionde 1556. Han levererade detta år 3 skäppor råg och lika mycket korn i kronotionde. Lägger man därtill den tredjedel, som gick till prästen, blir hans hela tionde 4½ skäppor av vardera sädesslaget, vilket motsvarar en skörd av 45 skäppor råg och lika mycket korn. Det var inte många hemman i Madesjö som kunde uppvisa ett sådant resultat. Oluff bedrev även andra aktiviteter. År 1568 bedrev han biskötsel och redovisade 1 bistock. Det var på sin höjd ett tiotal bönder som hade bin vid denna tid. Oluffs avrad hade på 1560-talet höjts från 3 till 4 dagsverken och med fodring för ytterligare två hästar, s.k. lagmanshästar.

Av deklarationen inför Älfsborgs lösen att döma var Oluf Jonsson förhållandevis ganska välsituerad. Hans tillgångar var följande: 5 lod silver, 1 lispund koppar, 7 oxar, 8 kor, 3 treårsungnöt, 9 får, 4 svin, hästar för 15 mark. I skatt utgick 10 % på detta, vilket blev 18 mark 3 öre, ett bland de högsta beloppen i Madesjö. Olof levererade 1572 två skäppor råg och tre skäppor korn i tionde till Kronan, vilket motsvarar en skörd på 30 skäppor råg och 45 skäppor korn. Under det dåliga skördeåret 1574 var hans tionde 1½ skäppa råg och 2 skäppor korn, vilket motsvarade 22½ skäppor råg och 30 skäppor korn.

Vem som efterträdde Olof på 1580-talet är ovisst men 1600 hette brukaren Åke i Ruskemåla. Han redovisade 1601 ett par oxar, fyra kor, ett sto och fyra tunnor utsäde. År 1613 fick han hemmanet ”förmedlat” till ¼ och skattefrihet under ett år. Orsaken anges ej, men sannolikt hade Ruskemåla drabbats av någon olycka, eldsvåda eller dylikt. ”Förmedlingen” upphävdes snart och Ruskemåla räknades snart åter som ett helt hemman. Vid upptagandet av Älfsborgs lösen 1613 står tillfälligtvis en Håkan upptagen för Ruskemåla. Han betalade 1 silverdaler och 1½ koppardaler i skatt, men Åke var tillbaka och var från 1615 till och med 1625 nämndeman för Madesjö, ett vittnesbörd om stort anseende i socknen. Som nämndeman fick han 1623 genom Gustaf II Adolfs brev befrielse från alla de 4 dagsverken, som annars pålåg Ruskemåla. Men vem var den Peder i Ruskemåla, som 1617 höll på att ställa till krig mellan Sverige och Danmark? Tillsammans med bl.a. Birger i Göljemåla drog han ner till det fortfarande danska Blekinge och hämtade med våld hem några svenska överlöpare, som under kalmarkriget gjort sig skyldiga till plundring i Sverige. (Se Madesjö sockens historia, del 1, sid. 163 f.)

Inför boskapspenningen 1620 deklarerade Åke följande tillgångar: åker till 6 tunnors utsäde, svedjeland till 1 tunna, 1 häst, 1 sto, 2 oxar, 7 kor, 6 kvigor, 3 stutar, 4 svin, 1 ungsvin. Boskapspenningen för Åke blev 2 dlr 30½ öre. Vid den förnyade dekla-rationen för boskapspenningen 1628 hade Åke åker till 4 tunnors utsäde, svedjeland till 1 tunna, 1 sto, 1 häst, 2 oxar, 1 tjur, 6 stutar, 9 kor, 6 kvigor, 8 får, 6 lamm och 3 ungsvin. Nästa deklaration var 1633. Åke deklarerade då 5½ tunna utsäde, 1 sto, 1 ungsto, 1 oxe, 3 stutar, 7 kor, 5 kvigor, 5 får, 6 lamm, 3 ungsvin. På hemmanet var detta år tre personer mantalsskrivna. Utom Åke och hans hustru var det sannolikt en dotter, ty 1639 gav ”Åkes dotter i Ruskemåla” 1 mark till Madesjö kyrka. Åke själv gav 2 dlr.

I 1641 års mantalslängd står utom Åke en Eskil Jonsson som brukare av Ruskemåla. Mycket talar för att denne Eskil Jonsson var Åkes svärson. Åkes hustru var 1641 död, men en piga hjälpte Åke att sköta gården. Åke redovisade 1 sto, 1 ungsto, 1 oxe, 1 stut, 6 kor, 4 kvigor, 4 får, 4 lamm, 2 ungsvin och 5 tunnor utsäde. Eskil Jonsson som uppgives vara gift redovisade 1 oxe, 1 stut, 2 kor, 1 kviga, 2 får, 1 lamm. Från 1644 brukade Eskil ensam Ruskemåla. Åke var säkerligen död. Eskil hade utom sin hustru en piga mantalsskriven på hemmanet.

Vid mantalsskrivningen 1649 möter vi helt nya namn på brukarna av Ruskemåla. Det var två: Jacob Jonsson och Jon. Den senare kallas 1660 ”uthgammal och sjuk”, vilket tyder på, att han var äldre än Jacob. Sannolikt var Joen Jacobs fader. Jacob före-faller att vid tillträdet ha varit en ung man. Han skulle bruka Ruskemåla i nära 40 år. I den stora skogsbranden 1652 drabbades även Ruskemåla. Jacob och Joen fick 1654 sitt hemman förmedlat och blev fria från skatt till 1659. Jacob blev efter några år en betrodd man i Madesjö. Han blev 1660 kyrkovärd och fick förnyat förtroende 1663. Han innehade denna post till 1666. Därefter var han i tjugo år medlem av kyrkans nämnd. I denna egenskap undertecknade han 1687 en handling. D. 6 februari 1683 döptes Jacobs son i Ruskemåla och fick namnet Olof.

Oklarhet hade hittills rått om den exakta gränsen mellan Ruskemåla, Norra Persmåla och Högebo hemman. Vid tinget 1682 beslöts, att häradssyn skulle hållas härom. Vid denna syn gjordes vissa gränsmarkeringar: ”5 stenar uti Idåsen directe över Ruskemåla damkiärr uti Kyrkovägs 5 stenar och sedan uti en triangel åt Espedalsrör, varest N. Persmålas ägor skiljas från L. Granås” etc. Härom har jag skrivit i en före-gående artikel om Högebo. Jacob Jonsson dog sannolikt i början av 1690-talet. I 1697 års kvarnkommissions protokoll nämnes två brukare: Swen och Olof. De hade en kvarn ”i een lijten Beck. Kan intet mahla för Tull.” I 1699 års jordebok finns dessa brukare kvar. Om hemmanet heter det i en marginalanteckning: ”K. Amiralitetet och det wissa Båtsmanshållet anslaget.” Den årliga räntan på 5 dlr 3 öre gick således till amiralitetet i Karlskrona. I 1717 års mantalslängd är Ruskemåla fördelat på tre ägare: ”Swän, Olof Jonsson och Olof Jacobsson”. Den sistnämnde var son till Jacob och född 1683. ”Swän” torde ha hetat Swen Jacobsson och således också varit son till Jacob. I 1740 års vallängd står Swen Jacobsson, men hans namn är struket, sannolikt är han död. De tre brukarna heter nu Per Svensson 3/16 mtl, Sven Jonsson 3/16 mtl och Per Olsson 3/8 mtl. Av dessa blev Per Olsson vid sockenstämman d. 1 nov 1742 vald till kyrkovärd i Madesjö. Han kvarstod i denna tjänst till sin död 1758.

Som kyrkovärd efterträddes Per Olsson av en annan Ruskemålabonde, Per Hermansson, som också kvarstod i tjänsten till sin död 1783, då han i sin tur efter-träddes av sonen Israel Persson till 1791. Det är inte många byar i Madesjö, som så ofta varit representerade i Madesjö sockens ledning. Ovannämnde Per Hermansson var född 1725 och således endast trettio år, då han blev kyrkovärd. Hans hustru hette Elin Persdotter. Övriga bönder i Ruskemåla under perioden 1755-1788 var Peter Persson, f. 1730 i N. Örsjö. Han efterträddes av Hans Olofsson och hans hustru Cajsa Persdotter. De hade 5 barn: Olof 1764, Jonas 1767, Anders 1769, Johan 1772 och Brita 1775. Anders blev gift i Svalehult och Brita skulle så småningom bli gift i gården. En tredje bonde var Per Persson, vars hustru hette Karin Månsdotter. De hade tre barn: Jacob 1751, Kerstin 1742 och Annica 1735. Båtsman för Ruskemåla hette alltid Flaggtén, vid denna tid Per Ericsson Flaggtén, som var född 1726.

Under 1700-talets två sista decennier skedde flera förändringar i Ruskemåla. Israel Persson gifte sig 1783 med Catharina Persdotter. De fick 1786 dottern Lena Catharina. Hans Olofsson och Cajsa Persdotter tog undantag och efterträddes av Jonas Svensson, f. 1744, och hans hustru Cajsa Persdotter, f. 1743. Per Olofsson från Högebo, som genom giftermål med Hans Olofssons dotter Brita övertagit svärfaderns gård, avled 1802. Han efterlämnade änkan Brita Hansdotter och två döttrar: Maja Stina 1794 och Ingrid, f. 1800. I husförhörslängden upptages också några brukare, som endast en kortare tid bott i Ruskemåla: Olof Persson med hustru Annika Persdotter, Sven Gummesson och Sigrid Nilsdotter. Båtsmannen Petter Håkansson Flaggtén avled 1790, endast tjugo år gammal.

Under perioden 1802-1815 dog Olof Persson, undantagsman, 1806. Jonas Svensson var också undantagsman. Hans hustru Cajsa Persdotter dog 1814. Ny hemmansägare var Zackris Olsson, f. 1781 och hans hustru Maja Stina Håkans-dotter som var född 1786. De hade två barn: Caisa Lena och Stina. Hela familjen flyttade 1810 till Ljungby. Peter Ericsson var född 1778 och gifte sig 1803 med Per Olofssons änka Brita Hansdotter. Till dottern i hennes första äktenskap, Ingrid, kom nu halvsyskonen Olof 1804 och Brita Stina 1812. Peter Nilsson var född 1779 och gift med Caisa Nilsdotter, f. 1774. De fick tre barn: Jonas 1801, Israel 1805 och Adolph Fredrik, obekant vilket födelseår.

Under perioden 1815-1821 existerade tre gårdar i Ruskemåla. 3/8 mtl ägdes av Anders Petersson, som var född 1781 och gift med Brita Stina Larsdotter, från Algutsboda, f. 1794. Fram till 1820 fick de två barn: Peter Johan 1817 och Lena Maria 1820. 3/16 mtl ägdes nu av Peter Ericsson och Brita Hansdotter och 3/16 mtl av Börje Månsson, f. 1782, och hans hustru Cajsa Lena Petersdotter, f. 1787. De hade fyra barn: Andreas 1811, Anna Maria 1814, Christina 1816 och Peter Gustaf 1818. Jonas Svensson levde fortfarande som undantagsman. Två båtsmän bodde på ägorna: nr 213 Peter Flaggtén, f. 1794, och nr 189 Peter Kofot, f. 1794. Dessutom fanns där avskedade båtsmannen Peter Hvithår, som var född 1761 samt mjölnaren Jonas Nilsson med hustru och två barn. De betecknas i husförhörslängden som ”utfattiga”.

Under 1820- och 1830-talen växte Anders Peterssons familj. Ytterligare 6 barn föddes: Charlotta 1822, Johannes 1824, Jonas 1826, Gustafva Carolina 1830, Sophia 1832 och Johan Peter 1837. Sistnämnda år avled Anders Peterssons hustru Brita Stina Larsdotter. Dottern Lena Maria Andersdotter, f. 1820, gifte sig med Carl Nilsson, född i Kolsbygd 1815, som övertog gården. Anders Petersson var kyrkovärd i Madesjö åren 1830-1841. Han avled 1843.

Peter Ericsson blev också änkling. Gården övergick till sonen Olof Petersson, f. 1804, och hans hustru Stina Johansdotter, född i Högebo 1803. Det fanns nu endast två gårdar i Ruskemåla, möjligen som en följd av att enskifte förrättades åren 1823-1825. Olof Petersson fick 6 barn: Johan Peter 1824, Ingrid Lena 1826, Peter August 1829, Charlotta 1831, Emma Gustafva 1838 och Augusta 1841. De båda båtsmännen Peter Flaggtén och Peter Kofot bodde fortfarande på ägorna, liksom båtsmannen nr 200 Anders Nilsson Krusare, f. i Ljungby 1805. Det fanns nu tre torpare på ägorna: Sven Danielsson kom från Ljungby 1833 men återvände dit 1841. Nils Persson och Cajsa Nilsdotter hade tre barn och Gustaf Ericsson och Brita Stina Jonsdotter likaledes tre barn.

Under 1840-talet skedde en del förändringar i Ruskemåla. Anders Peterssons svärson Carl Nilsson fick 2 barn: Johanna Christina 1847 och Pehr Olof 1849. Under 1850-talet ökades Carl Nilssons barnskara med ytterligare 4 barn: Anders Johan 1852, Carolina Mathilda 1855, Amanda 1857 och Hilda Maria 1860. På den andra gården avled Olof Petersson 1855 och hans hustru Stina Johansdotter 1857. Äldste sonen Johan Peter Olofsson övertog gården 1856. Han var gift med Carolina Peters-dotter från S. Ljusås, f. 1833. De hade tre barn: Ida Augusta, född i Södra Bondetorp 1856, Per Olof, f. i Ruskemåla 1857 och Johan August, f. 1858. Hustrun avled redan 1860, varefter Johan Peter Olofsson överlät gården till sin broder Peter August Olofsson, f. 1829. Båtsman för Ruskemåla var nu Carl Petersson Flaggtén, f. 1846 i Ruskemåla, men dessutom bodde på hemmanets ägor avskedade sjökorporalen Peter Jonsson Kofot och Gustaf Petersson Pass, som också var f.d. sjökorporal, samt båtsmannen Anders Nilsson Krusare och båtsmannen Johan Gustafsson Thorell. Torpare var fortfarande Gustaf Ericsson. Dennes hustru Brita Stina Jons-dotter var född 1817 i Gunnarsmo. Smeden och torparen Gustaf Johansson Bergquist var född i Hofmantorp 1838 och kom därifrån till Ruskemåla 1861. Han var gift med Charlotta Jonsdotter från Älghult, född 1834. De fick 1861 dottern Ida Carolina. Torparen och nybyggaren Anders Jonsson var född i Ellebäck 1818 och kom till Ruskemåla från N. Ljusås 1858 men flyttade tillbaka till N. Ljusås redan 1861.

Under 1860-talet ägdes den ena av de två gårdarna i Ruskemåla fortfarande av Carl Nilsson och den andra av Johan Peter Olofsson. Båtsmannen Johan Fredrik Nilsson Sandberg, född 1833 avled 1868 på Flottans sjukhus i Karlskrona. Han lämnade efter sig änkan Maria Andersdotter, f. 1833, och sonen Carl Vilhelm, f. 1858. Båtsmännen nr 213 Carl Petersson Flaggtén och nr 243 Johan Gustafsson Thorell bodde kvar på ägorna, liksom smeden och torparen Gustaf Bergquist, samt gifte drängen Johan Petersson, som inflyttat från Knalltorp. Flera inhyses och backstugusittare fanns på ägorna.

På 1870-talet tog Carl Nilsson, som blivit änkling, undantag och överlät 1875 halva gården till dottern Amanda Carlsdotter och hennes man Franz Gustaf Johansson, f. 1849 i Lenhofda. De fick två barn på 1870-talet: Carl Gottfrid 1877 och Anna Maria 1879. Den andra halvan övertogs av en son till Carl Nilsson, Pehr Elof Carlsson. Han gifte sig 1872 med Emma Maria Larsdotter från Arby, f. 1845. De fick på 1870-talet fyra barn: Lars Caleb 1872, Anna Helena 1875, Emrik Amandus 1878 och Josua Emanuel 1880. Smeden Gustaf Bergquist och hans hustru Charlotta Jonsdotter fick 1876 sonen Carl Gustaf Emil. Dottern Ida Carolina gifte sig 1880 med timmermannen Carl Arfvid Andersson. De fick 1880 dottern Alma Mathilda, varpå hela familjen 1881 uttog emigrationsattest till USA.

Vi går fram till första hälften av 1890-talet. De båda ovan nämnda hemmansägarna satt kvar men deras barnskara växte. Franz Gustaf Johanssons hustru avled 1895. Det fanns då 7 barn i familjen: Karl Gottfrid, Anna Maria, Gertrud Matilda f. 1882, Edit Amanda 1884, Johannes Emanuel 1887, Ernst Gustaf Ragnar 1889 och Ester Gunhild Elisabet 1893. Per Elof Carlsson och h.h. Emma Mathilda hade också 7 barn: Lars Caleb 1873, Anna Helena 1875, Enoch Amandus 1878, Josua Emanuel 1880, Gerda Sofia 1882, Carl Oskar 1884 och Per Elof Ragnar 1889. Ruskemåla fick skolhus 1882 och skollärare blev Johannes Ehrnström, f. 1863 och gift med Hulda Rosalia Petersson från Åby, f. 1866. I Ruskemåla föddes de två äldsta barnen Elsa Kristina 1890 och Gustaf Einar Anders 1892. Följande år, 1893, flyttade Ehrnström till Örsjö, där han skulle utföra en betydande livsgärning. I Ruskemåla bodde på 1890-talet i övrigt torparen Peter Johansson, smeden Gustaf Bergquist, båtsmannen Carl Flaggtén och arbetaren Per Elof Gustafsson. Folkmängden hade minskat betydligt på de föregående femtio åren.

Vi går över till emigrationen från Ruskemåla. Till 1915 emigrerade 26 personer, alla till USA. Början gjordes år 1881 av arbetaren Karl Wilhelm Johansson, f. 1858, bonddottern Hilda Maria Carlsson, f. 1861 och Carl Nilssons yngsta dotter, samt de ovan nämnda timmermannen Carl Andersson, hans hustru Karolina Bergquist och dottern Alma Matilda. De följdes 1882 av drängen Johan Andersson och pigan Emma Jonsson, födda 1858 och 1857. Änkan Maria Andersdotter, änka efter båtsmannen Johan Sandberg, emigrerade 1884 och en arbetare Per Alfred Andersson 1887. Änkan Maja Stina Petersson, f. 1832, hennes barn Maria Karolina och Nanny Charlotta samt drängen Johan Olof Andersson emigrerade tillsammans 1889. Nu följde en paus, tills 1907 arbetaren Karl Jonas Svanström utvandrade till USA. Han följdes 1909 av bonden Ernst Gustaf Ragnar Johansson, f. 1889. År 1910 emigrerade bonddottern Gertrud Matilda Johansson. Hon var född 1882. År 1911 emigrerade två systrar: väverskan Gunhild Julia Konstance Svanström och Signe Judit Maria Svanström, födda 1893 och 1895. Två år senare, 1913 följde deras svägerska Anna Sofia Lydia Svanström, född Johansson med dottern Emmy Astrid Elin, sonen Axel Enok och dottern Sigrid Ragnhild Sofia, svägerskan Nanny Matilda Elisabet Svanström, f. 1897. Det blev sammanlagt 7 personer Svanström. Samma år emigrerade hustru Matilda Olsson, född Petersson 1865, och hennes två barn, Rakel Helena och Carl Albert, födda 1899 och 1901. Det är ett överraskande stort antal människor, som lämnat Ruskemåla för att söka lyckan i USA. Anmärkningsvärt är det stora antalet från släkten Svanström.